Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 3 april 2014

1 Originalspråk: engelska.

2 Beslut av den 19 december 2011 fattat av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om Europeiska unionens och dess medlemsstaters deltagande i förhandlingar rörande en Europarådskonvention om skydd för radio- och televisionsföretags rättigheter. Det aktuella beslutet publicerades inte. Det ingavs i förevarande mål som en bilaga till kommissionens ansökan. Se vidare punkterna 40–44 nedan.

3 Principen uttrycks ibland på annat sätt på vissa språk: se, exempelvis, dom av den 20 april 2010 i mål C‑246/07, kommissionen mot Sverige (REU 2010, s. I‑3317), punkterna 70 och 71.

4 Det relevanta innehållet i denna handling och i andra handlingar rörande förhandlingarna avseende konventionen beskrivs i samband med prövningen av den första grunden i punkterna 122–139 nedan.

5 Initialförkortningarna CDMC och MC‑S-NR (används nedan i punkt 4) används av Europarådet självt.

6 Instruktionen från år 2009 ingavs i förevarande mål som en bilaga till Europarådets handling Samrådsmöte om skyddet för radio- och televisionsföretag (Strasbourg, den 28 och 29 januari 2010) (nedan kallat 2010 års samrådsmöte), mötesprotokoll, MC‑S‑NR (2010)Misc1rev. Den finns även tillgängligt på Europarådets webbplats.

7 Se 2010 års mötesprotokoll (ovan fotnot 6), punkterna 1 och 2.

8 Radio- och tv-utsändning består i huvudsak av verksamheten att sända en signal som innehåller bild- och/eller ljuddata från en punkt till en annan. Signalen är en elektromagnetisk puls och existerar endast när den överförs och således till dess att den har mottagits. Den kan spelas in (eller upptas) i en särskild form och sedan överföras i en eller flera olika former (till exempel trådlöst eller via kabel) för att nå mottagaren, som kan vara exempelvis en tv- eller radioapparat, en dator eller en smarttelefon. Dessa mottagare frambringar därefter de bild- eller ljudutdata som signalen innehåller.

9 Se 2010 års mötesprotokoll (ovan fotnot 6), punkt 13.

10 Den programbärande signal som skickas exempelvis från platsen för en händelse till en sändare eller som skickas från ett radio- eller televisionsföretag till ett annat kallas programbärande signal före utsändning. Signalen är ofta digital och är snarare avsedd för användning av radio- eller televisionsföretag än för direkt mottagning av allmänheten.

11 Beträffande begreppet information om rättighetsförvaltning, se nedan punkt 137.

12 Se, exempelvis, Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk (Paristexten 1971) (nedan kallad Bernkonventionen) (Europeiska unionen är inte en avtalsslutande part, men ska enligt artikel 9.1 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (nedan kallat Trips-avtalet) iaktta artiklarna 1–21 (bortsett från artikel 6a) i Bernkonventionen och tillägget till denna); Romkonventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag av den 26 oktober 1961 (nedan kallad Romkonventionen) (Europeiska unionen är inte en avtalsslutande part); Europeiska avtalet om skydd för tv-utsändningar av den 22 juni 1960 (Europeiska unionen är inte en avtalsslutande part); Europakonventionen om upphovsrättsfrågor och närstående rättigheter avseende gränsöverskridande radiosändningar via satellit av den 11 maj 1994 (Europeiska unionen är en avtalsslutande part); 1974 års Brysselkonvention om spridning av programbärande signaler som överförs via satellit (nedan kallad 1974 års satellitkonvention) (Europeiska unionen är inte en avtalsslutande part); Trips-avtalet (som utgör bilaga 1C till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO)) (Europeiska unionen är medlem i WTO): dessa internationella avtal godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar, med avseende på den del av WTO:s multilaterala avtal som omfattas av Europeiska gemenskapernas befogenhet, genom rådets beslut 94/800/EG (av den 22 december 1994) om ingående på gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess befogenhet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3); Wipos (Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten) fördrag om upphovsrätt och Wipos fördrag om framföranden och fonogram från år 1996 (Europeiska unionen är en avtalsslutande part; båda fördragen godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2000/278/EG av den 16 mars 2000 om godkännande på Europeiska gemenskapens vägnar av Wipos fördrag om upphovsrätt och Wipos fördrag om framföranden och fonogram (EGT L 89, s. 6)).

13 Se, exempelvis, Wipos ständiga kommitté för upphovsrätt och närstående rättigheter, arbetsdokument avseende ett fördrag om skydd för radio- och televisionsföretag, SCCR/24/10 Corr.

14 Wipo, Skydd för radio- och televisionsföretags rättigheter – framlagt av Europeiska gemenskapen och dess medlemstater, SCCR/6/2 (den 3 oktober 2001) (nedan kallat 2001 års Wipo-förslag). Ett ytterligare förslag avseende definitionen av ”radio- och tv-utsändning ingavs år 2003 (se Wipo, artikel 1a – förslag framlagt av Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, SCCR/9/12 (den 24 juni 2003)). Dessa handlingar ingavs tillsammans med kommissionens ansökan. Det har inte ställts någon fråga till domstolen avseende befogenheten att förhandla om och eventuellt ingå detta Wipo-fördrag.

15 Punkt 6 (ovan fotnot 6).

16 Se även artikel 4.1 FEU.

17 Se även förklaring nr 18 om avgränsningen av befogenheter i de förklaringar som fogats till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget.

18 EUT C 326, 2012, s. 307.

19 Rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området (EGT L 346, s. 61), i dess lydelse enligt direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter (EGT L 290, s. 9; svensk specialutgåva, område 13, volym 25, s. 75), och därefter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10) (Infosoc-direktivet), och slutligen kodifierat och upphävt genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG av den 12 december 2006 (EUT L 376, s. 28).

20 Se nedan punkterna 29 och 32.

21 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/116/EG av den 12 december 2006 om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter (EUT L 372, s. 12), även kallat skyddstidsdirektivet.

22 Rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel (EGT L 248, s. 15; svensk specialutgåva, område 13, volym 25, s. 33). Detta direktiv korshänvisar till direktiv 92/100, men enligt artikel 14 andra stycket i direktiv 2006/115 ska [h]änvisningar till det upphävda direktivet [92/100] … anses som hänvisningar till det här direktivet ….

23 Artikel 5 i direktiv 93/83, artikel 12.2 i direktiv 2001/29 och artikel 12 i direktiv 2006/115. I direktiv 2006/116 föreskrivs separata skyddstider för upphovsrätt och för närstående rättigheter och det innehåller därför inte någon liknande bestämmelse.

24 Denna rätt stadgades ursprungligen i artikel 7 i direktiv 92/100, men denna bestämmelse utgick genom direktiv 2001/29.

25 Se även skäl 58 i direktiv 2001/29.

26 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, s. 45, och rättelse i EUT L 195, 2004, s. 16).

27 Se skäl 7 i direktiv 2004/48.

28 Se artikel 2.2 och skäl 16 i direktiv 2004/48. Se även skäl 23 vad beträffar artikel 8.3 i direktiv 2001/29.

29 Se punkt 48 nedan.

30 Artikel 2 i det aktuella beslutet.

31 Se, exempelvis, dom av den 30 juni 1993 i de förenade målen C-181/91 och C-248/91, parlamentet mot rådet och kommissionen (REG 1993, s. I-3685; svensk specialutgåva, volym 14, s. I‑255), punkt 13 och där angiven rättspraxis, och av den 13 juli 2004 i mål C-27/04, kommissionen mot rådet (REG 2004, s. I-6649), punkt 44 och där angiven rättspraxis.

32 I det avseendet ska rättsverkan av förhandlingsdirektiven särskiljas från det formella instrument som innehåller en rättsligt bindande rättsakt som antagits av rådet, vilken är föremål för talan om ogiltigförklaring och som kommissionens fyra grunder baserar sig på. Om det aktuella beslutet ogiltigförklaras med stöd av någon av eller samtliga dessa grunder, skulle det således även påverka förhandlingsdirektiven, eftersom de inte kan få någon verkan i samband med förhandlingar som avser ett område som inte omfattas av Europeiska unionens befogenhet och/eller som inte har blivit föremål för ett bemyndigande i vederbörlig ordning. Med andra ord kan de inte få verkningar (oavsett huruvida, och i så fall exakt varför, de i princip är bindande) så länge kommissionen inte har bemyndigats i vederbörlig ordning att delta i förhandlingarna.

33 Domen i de förenade målen parlamentet mot rådet och kommissionen (ovan fotnot 31), punkt 12.

34 Detta var frågan i de förenade målen parlamentet mot rådet och kommissionen (ovan fotnot 31). I det målet slog domstolen fast, i punkt 14 i domen, att rättsaktens beteckning saknade relevans och att frågan om behörighet skulle avgöras genom ett konstaterande att … rättsakten, med hänsyn till dess innehåll och de omständigheter under vilka den antagits, inte i själva verket utgör ett beslut av rådet.

35 Domstolen slog fast just detta i domen i de förenade målen parlamentet mot rådet och kommissionen (ovan fotnot 31), beträffande ett beslut som hade fattats av medlemsstaterna men antagits i rådet (se punkt 12). Enbart den omständigheten att ett beslut rubriceras som en rättsakt antagen av medlemsstaterna församlade i rådet (eller utgör en rättsakt som betecknas på liknande sätt) är otillräckligt för att behörighet inte ska anses föreligga (punkt 14). Se även, i ett något annorlunda sammanhang, dom av den 12 maj 1998 i mål C-170/96, kommissionen mot rådet (REG 1998, s. I-2763), punkterna 12–18.

36 Dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, kommissionen mot rådet (REG 1971, s. 263; svensk specialutgåva, volym 1, s. 551) (Europeisk överenskommelse om vägtransporter, även kallad AETR).

37 Se dom av den 19 mars 2002 i mål C-13/00, kommissionen mot Irland (REG 2002, s. I-2943), punkt 17.

38 Yttrande 1/03 av den 7 februari 2006 (REG 2006, s. I-1145), punkterna 148–151.

39 Yttrande 2/91 av den 19 mars 1993 (REG 1993, s. I-1061; svensk specialutgåva, volym 14, s. I‑59), punkterna 22–26.

40 Dom av den 12 februari 2009 i mål C-45/07, kommissionen mot Grekland (REG 2009, s. I-701), punkterna 21 och 22.

41 Ovan fotnot 38.

42 Ovan fotnot 39.

43 Dom av den 5 november 2002 i mål C-467/98, kommissionen mot Danmark (REG 2002, s. I-9519) (den utgör en av domarna i de så kallade Open Skies-målen).

44 Ovan fotnot 38.

45 Dom av den 15 mars 2012 i mål C‑135/10, SCF Consorzio Fonografici (kallat SCF), punkterna 75 och 76.

46 Dom av den 13 oktober 2011 i de förenade målen C‑431/09 och C‑432/09, Airfield och Canal Digital (REU 2011, s. I‑9363), punkt 44.

47 Jag vill påpeka att ingen av parterna har hävdat att konventionen (eller delar av denna) omfattas av Europeiska unionens exklusiva externa befogenhet på grund av att – med beaktande av att den materiella skyddsnivån för immateriella rättigheter skulle kunna vara densamma oavsett beskaffenheten på det internationella avtal i vilka de föreskrivs – radio- och televisionsföretagens ensamrättigheter samt villkoren, undantagen, inskränkningarna och förbehållen med avseende på dessa rättigheter omfattas av Trips-avtalet (särskilt artikel 14) och att Europeiska unionen, efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget, numera har exklusiv befogenhet vad beträffar den gemensamma handelspolitiken, vilken enligt artikel 207.1 FEUF … ska grunda sig på enhetliga principer, särskilt när det gäller … handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter …. Beträffande innebörden av handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter, se dom av den 18 juli 2013 i mål C‑414/11, Daiichi Sankyo och Sanofi-Aventis Deutschland, punkterna 49–61.

48 Dom av den 22 oktober 2013 i mål C‑137/12, kommissionen mot rådet, punkt 77.

49 Punkterna 111–117 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i mål C‑137/12 (ovan fotnot 48).

50 Ett anmärkningsvärt undantag är den franska språkversionen av artiklarna 3.2 FEUF och 216.1 FEUF, där en identisk ordalydelse används i de båda bestämmelserna: est susceptible d’affecter des règles communes ou d’en altérer la portée.

51 Europeiska unionen har således extern befogenhet, trots att det saknas en uttrycklig tilldelning av befogenheter, när antagandet av gemensamma regler med nödvändighet hör till Europeiska unionens befogenhet att ingå internationella avtal avseende det ämnesområde som regleras av dessa gemensamma regler. I målet AETR var dessa gemensamma regler även tillämpliga på internationella transporter till och från tredje land, såvitt avsåg den del av transportsträckan som ägde rum inom gemenskapens territorium (se domen i det ovan i fotnot 36 nämnda målet AETR, punkt 28). I målet Kramer m.fl. bekräftades en liknande ståndpunkt i samband med befogenheten att bevara de biologiska resurserna i havet (dom av den 14 juli 1976 i de förenade målen 3/76, 4/76 och 6/76, Kramer m.fl., REG 1976, s. 1279, punkterna 30 och 33, svensk specialutgåva, volym 3, s. 155). Se även yttrande 1/76 av den 26 april 1977 (REG 1977, s. 741; svensk specialutgåva, volym 3, s. 345), punkt 3, yttrande 2/91 (ovan fotnot 39) punkt 7, yttrande 2/94 av den 28 mars 1996 (REG 1996, s. I-1759), punkt 26, och yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkterna 114 och 115.

52 Domen i målet AETR (ovan fotnot 36), punkterna 17 och 18. Se även, exempelvis, domen i målet kommissionen mot Danmark (ovan fotnot 43), punkt 77.

53 Domen i målet AETR (ovan fotnot 36), punkt 17.

54 Domen i målet AETR (ovan fotnot 36), punkt 31.

55 I artikel I‑12.2 i utkastet till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa, vilken tycks ha varit förebild för artikel 3.2 FEUF, angavs följande: Unionen skall ensam ha befogenhet att ingå ett internationellt avtal om ingåendet av avtalet … inverkar på en intern unionsakt(tillgänglig på http://european-convention.eu.int). Konventets arbetsgrupp VII för yttre åtgärder hänvisade i sin slutrapport även till domstolens bekräftelse av … en underförstådd extern behörighet för gemenskapen när internationella avtal är nödvändiga för att genomföra den inre politiken eller som en återspegling av gemenskapens interna behörighet på områden där den har utövat sin behörighet genom att anta sekundärrätt … och arbetsgruppen … var positiv till att göra domstolens praxis explicit för att underlätta unionens verksamhet i en globaliserad värld, särskilt när det gäller den yttre dimensionen av den inre politiken och de interna åtgärderna (Slutrapport från arbetsgrupp VII för yttre åtgärder CONV 459/02 (den 16 december 2002), punkt 18). Se även IGC 2007 Mandate POLGEN 74 (den 26 juni 2007), punkt 18 och fotnot 10.

56 Se ovan punkt 83 och fotnoterna 48 och 49.

57 Se domen i målet AETR (ovan fotnot 36), punkt 31, och yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkterna 122 och 133.

58 Yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkterna 128 och 133.

59 Se yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkt 122.

60 I den bestämmelsen föreskrevs följande: Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av detta fördrag eller av åtgärder som vidtagits av gemenskapens institutioner. Medlemsstaterna skall underlätta att gemenskapens uppgifter fullgörs. De skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra att fördragets mål uppnås.

61 Se även, exempelvis, yttrande 2/91 (ovan fotnot 39), punkt 10, och yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkt 119.

62 Se, exempelvis, yttrande 1/94 av den 15 november 1994 (REG 1994, s. I-5267), punkt 77 (även punkt 88), och yttrande 2/92 av den 24 mars 1995 (REG 1995, s. I-521), punkterna 31 och 36. Det krävs dock inte att åtgärden har vidtagits inom ramen för en gemensam politik: se yttrande 2/91 (ovan fotnot 39), punkterna 10 och 11, och yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkt 118.

63 Yttrande 2/91 (ovan fotnot 39), punkt 25, domen i målet kommissionen mot Danmark (ovan fotnot 43), punkterna 101 och 105, och yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkterna 129 och 130. I domen i målet kommissionen mot Danmark bestod ett sådant instrument av en bestämmelse som föreskrev att det aktuella internationella avtalet inte skulle påverka medlemsstaternas tillämpning av relevant gemenskapsrätt.

64 Yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkt 131.

65 I sådant fall ska unionsinstitutionerna och medlemsstaterna, enligt kravet på enighet i Europeiska unionens internationella representation, ha ett nära samarbete under förhandlingen, vid ingåendet och genomförandet av de åtaganden som gjorts enligt det internationella avtalet: se, exempelvis, yttrande 2/00 av den 6 december 2001 (REG 2001, s. I-9713), punkt 18 och där angiven rättspraxis.

66 Se, exempelvis, yttrande 1/94 (ovan fotnot 62), punkterna 78 och 79, och domen i målet kommissionen mot Danmark (ovan fotnot 43), punkt 95.

67 Se, exempelvis, domen i målet kommissionen mot Danmark (ovan fotnot 43), punkt 84, yttrande 1/94 (ovan fotnot 62), punkt 96, och yttrande 2/92 (ovan fotnot 62), punkt 33. Om unionsrätten å andra sidan utesluter harmonisering på ett område, kan inte Europeiska unionen ingå ett internationellt avtal som föreskriver att det likväl kommer att ske en harmonisering av medlemsstaternas lagar och andra författningar på detta område: se yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkt 132.

68 Se, exempelvis, dom av den 23 april 2009 i de förenade målen C-261/07 och C-299/07, VTB-VAB och Galatea (REG 2009, s. I-2949), punkt 52.

69 Se, exempelvis, dom av den 25 april 2002 i mål C-52/00, kommissionen mot Frankrike (REG 2002, s. I-3827), punkt 19 (… [D]en omständigheten att det i [ett] direkti[v] medges vissa undantag eller i vissa avseenden hänvisas till den nationella rätten [innebär] inte … att den harmonisering som föreskrivs i direktivet är ofullständig).

70 Se, särskilt, yttrande 2/91 (ovan fotnot 39), punkt 25.

71 Se, särskilt, yttrande 2/91 (ovan fotnot 39), punkt 26.

72 Se ovan fotnot 43, punkterna 81 och 82.

73 Yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkterna 121 och 126.

74 Se yttrande 2/91 (ovan fotnot 39), punkt 25.

75 Generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i mål C-466/98, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 2002, s. I-9427), punkt 72.

76 Se yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkt 126. Se även yttrande 2/91 (ovan fotnot 39), punkt 25.

77 Se, exempelvis, yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkterna 124 och 133. Exempel på fall där en sådan bedömning ledde till slutsatsen att det inte förelåg någon exklusiv befogenhet sammanfattas i punkt 123 i yttrande 1/03.

78 Yttrande 2/91 (ovan fotnot 39), punkterna 25 och 26, och yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkt 126. Domstolen har diskuterat dessa faktorer med avseende på det kriterium som framgår av orden ett område som redan i stor utsträckning regleras av … gemenskapsbestämmelser. Det vore dock underligt om inte samma faktorer även var tillämpliga i andra sammanhang. Under alla omständigheter tyder punkt 133 i yttrande 1/03 på en mer allmän tillämpning.

79 Se, exempelvis, yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkt 135.

80 Se, exempelvis, yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkt 138.

81 Se yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkterna 123 och 127, och yttrande 2/91 (ovan fotnot 39).

82 Se yttrande 2/91 (ovan fotnot 39), punkterna 25 och 26, och yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkt 120.

83 Yttrande 2/91 (ovan fotnot 39), punkt 25, och yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkt 126.

84 Yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkt 128.

85 Yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkt 133.

86 Se, särskilt, yttrande 2/91 (ovan fotnot 39), punkt 18, tolkat mot bakgrund av yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkterna 123 och 127.

87 Förevarande mål utgör dock inte det enda exemplet på en sådan situation. Se, exempelvis, yttrande 1/78 av den 4 oktober 1979 (REG 1979, s. 2871; svensk specialutgåva, volym 4, s. 527) (rörande (dåvarande) gemenskapens befogenhet att förhandla om det internationella naturgummiavtalet som var föremål för pågående förhandlingar inom ramen för Förenta nationernas konferens om handel och utveckling) och yttrande 2/94 (ovan fotnot 51) (rörande gemenskapens eventuella anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna).

88 I exempelvis yttrande 1/03 (ovan fotnot 38), punkt 137, undersökte domstolen gemenskapens exklusiva befogenhet att ingå en ny Luganokonvention genom att stödja sig på en text som följde av översynen av Luganokoventionen och Brysselkonventionen samt förhandlingsdirektiven.

89 Se även yttrande 2/94 (ovan fotnot 51), punkterna 10 och 17, yttrande 1/78 (ovan fotnot 87), punkt 35, och yttrande 1/09 av den 8 mars 2011 (REU 2011, s. I‑1137), punkt 48.

90 Yttrande 1/09 (ovan fotnot 89), punkt 53 och där angiven rättspraxis.

91 Se även, exempelvis, yttrande 1/78 (ovan fotnot 87), punkt 35.

92 På samma sätt som användningen av en felaktig rättslig grund kan leda till exempelvis omförhandling av ett internationellt avtal: se dom av den 30 maj 2006 i de förenade målen C-317/04 och C-318/04, parlamentet mot rådet och kommissionen (REG 2006, s. I-4721). Denna risk är dock inte unik för Europeiska unionens yttre åtgärder.

93 Se yttrande 2/91 (ovan fotnot 39), punkt 36. Se även yttrande 1/78 (ovan fotnot 87), punkterna 34–36, och yttrande 1/94 (ovan fotnot 62), punkt 108.

94 Beträffande skälen till denna långsamma takt, se Wipos ständiga kommitté för upphovsrätt och närstående rättigheter, informellt dokument utarbetat av ordföranden för ständiga kommittén för upphovsrätt och närstående rättigheter (SCCR), enligt det beslut som SCCR antog vid sin sextonde session (mars 2008), SCCR/17/INF/1 (den 3 november 2008) (se punkterna 13–22). Det dokumentet ingavs tillsammans med kommissionens ansökan.

95 Ovan fotnot 12.

96 Ovan fotnot 14. Definitionen av radio- och tv-utsändning i artikel 1a i 2003 års förslag innefattade … sändning som sker över tråd eller trådlöst, inbegripet sändning genom kabel eller satellit, av ljud eller av bilder och ljud eller av framställningar därav för mottagning av allmänheten …och, analogt, … simultan och oförändrad vidaresändning på datornätverk av ett radio- eller televisionsföretags utsändning …, men undantog … enbart vidaresändning genom kabel av ett radio- eller televisionsföretags utsändningar, sändningar på datornätverk, eller tillgängliggörande av upptagningar av utsändningar …. Förslagets upphovsmän uppgav uttryckligen att de var öppna för att diskutera huruvida andra definitioner skulle läggas till.

97 Det skydd som ges skulle således vara mer omfattande än det som följer av artikel 13 i Romkonventionen, vilken inte ger något skydd mot vidaresändning genom kabel eller vidaresändning i efterhand, och av artikel 1 i Europeiska avtalet om skydd för tv-utsändningar, vilken inte omfattar radioutsändningar och som inte ger något skydd mot vidaresändning på trådlös väg.

98 Denna rätt är inte tänkt att skilja sig från rätten i artikel 13 i Romkonventionen och artikel 1 i Europeiska avtalet om skydd för tv-utsändningar (vilken dock är mer specifik och begränsad genom att den hänvisar till upptagningar av stillbilder därav).

99 Denna rätt är inte tänkt att omfattas av inskränkningarna av rätten till mångfaldigande i artikel 13 c i Romkonventionen. Artikel 1 i Europeiska avtalet om skydd för tv-utsändningar innehåller också en rätt till mångfaldigande.

100 Avsikten är att bestämmelsens ordalydelse ska likna ordalydelsen i Överföringsrätteni 1996 års Wipo-fördrag. I artikel 8 i Wipos fördrag om upphovsrätt från år 1996 anges följande: Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11.1.1, artikel 11a.1.1 och artikel 11a.1.2, artikel 11b.1.1, artikel 14.1.1 och artikel 14a.1 i Bernkonventionen, äger upphovsmän till litterära och konstnärliga verk uteslutande rätt att låta överföra verken till allmänheten, med tråd- eller trådlös överföring, inbegripet att göra verken tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att personer ur allmänheten kan få tillgång till verken på platser och vid tidpunkter som var och en själv väljer. Enligt de eniga uttalandena beträffande artikel 8 gäller följande: Enbart tillhandahållandet av materiella hjälpmedel för att möjliggöra eller göra en överföring innebär i sig inte sådan överföring som avses i detta fördrag eller Bernkonventionen. Bestämmelserna i artikel 8 hindrar inte fördragsslutande part att tillämpa artikel 11a.2.

101 Varken Romkonventionen eller Europeiska avtalet om skydd för tv-utsändningar innehåller en sådan rätt. En sådan finns däremot i 1996 års Wipo-fördrag, men endast för andra kategorier av innehavare av närstående rättigheter.

102 Både Romkonventionen och Europeiska avtalet om skydd för tv-utsändningar innehåller denna rätt och avsikten är att den föreslagna rätten i konventionen ska grundas på den förstnämnda konventionen. Romkonventionen skyddar emellertid inte återgivning för allmänheten av ljudutsändningar.

103 1974 års satellitkonvention skyddar programbärande signaler som överförs via satellit, men omfattar inte signaler som är avsedda för direkt mottagning av allmänheten.

104 Detta är samma skyddstid som beviljas andra innehavare av närstående rättigheter enligt Wipos fördrag om framföranden och fonogram från år 1996 och artikel 14.5 i Trips-avtalet.

105 Se artikel 4.2 a FEUF.

106 Se, exempelvis, Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (EUT L 95, s. 1) eller artikel 167 FEUF.

107 Se, exempelvis, skälen 5, 6 och 20 i direktiv 2001/29 samt skälen 2 och 4 i direktiv 2006/115.

108 Se ovan punkt 107.

109 Se ovan punkterna 27–32.

110 Se, i det avseendet, dom av den 23 januari 2014 i mål C‑355/12, Nintendo m.fl., punkt 25.

111 Se nedan punkt 156.

112 Se, exempelvis, artikel 10 i 2001 års Wipo-förslag (ovan fotnot 14).

113 Dom av den 14 juli 2005 i mål C-192/04, Lagardère Active Broadcast (REG 2005, s. I-7199), punkterna 24 och 34–36.

114 Se, exempelvis, dom av den 16 juli 2009 i mål C-5/08, Infopaq International (REG 2009, s. I-6569) (kallat Infopaq), punkterna 27–29.

115 Se, exempelvis, dom av den 4 oktober 2011 i de förenade målen C‑403/08 och C‑429/08, Football Association Premier League m.fl. (REU 2011, s. I‑9083), punkt 189, och domen i målet Infopaq (ovan fotnot 114), punkt 32.

116 Se mitt förslag till avgörande i mål C‑351/12, OSA, punkt 25. Se även, i det avseendet, domen i målet SCF (ovan fotnot 45), punkterna 75–77.

117 Se, exempelvis, domen i målet OSA (ovan fotnot 116), punkterna 35–41.

118 Domen i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 31), punkt 81.

119 Det aktuella beslutet är inte det enda exemplet på en sådan rättsakt som utgör en hybrid. Se, exempelvis, det beslut som är i fråga i det pågående förfarandet i mål C‑28/12, kommissionen mot rådet (i det målet utgör det internationella avtal som ligger till grund för beslutet ett blandat avtal).

120 Se, exempelvis, domen i målet kommissionen mot Sverige (ovan fotnot 3), punkt 73 och där angiven rättspraxis.

121 Dom av den 23 februari 1988 i mål 68/86, Förenade kungariket mot rådet (REG 1988, s. 855; svensk specialutgåva, volym 9, s. 367), punkt 38, och av den 6 maj 2008 i mål C-133/06, parlamentet mot rådet (REG 2008, s. I-3189), punkt 54. Se även domen i mål C‑27/04 (ovan fotnot 31), punkt 81.

122 Vad beträffar principen om tilldelade befogenheter, se exempelvis domen i målet parlamentet mot rådet (ovan fotnot 121), punkt 44 och där angiven rättspraxis.

123 Jag skulle i detta sammanhang vilja klargöra att förevarande mål inte avser situationen då medlemsstaterna har tilldelat institutionerna uppdrag utanför unionens ramar (se, i det avseendet, dom av den 27 november 2012 i mål C‑370/12, Pringle, REU 2012, punkterna 158–169).

124 EUT L 304, 2010, s. 47.

125 Domen i målet kommissionen mot Sverige (ovan fotnot 3), punkt 73 och där angiven rättspraxis.

126 Se, exempelvis, dom av den 10 december 2002 i mål C-29/99, kommissionen mot rådet (REG 2002, s. I-11221), punkt 69 och där angiven rättspraxis.

127 Domen i målet kommissionen mot Sverige (ovan fotnot 3), punkt 71 och där angiven rättspraxis.

128 Domen i målet kommissionen mot Sverige (ovan fotnot 3), punkt 73 och där angiven rättspraxis, och yttrande 1/94 (ovan fotnot 62), punkt 108 och där angiven rättspraxis.

129 Se även, exempelvis, dom av den 30 maj 2006 i mål C-459/03, kommissionen mot Irland (REG 2006, s. I-4635) (kallat MOX Plant), punkterna 169–171, av den 19 maj 1992 i mål C-195/90, kommissionen mot Tyskland (REG 1992, s. I-3141; svensk specialutgåva, volym 12, s. I‑73), punkterna 36–38, och av den 11 mars 1992 i de förenade målen C-78/90-C-83/90, Compagnie commerciale de l’Ouest m.fl. (REG 1992, s. I-1847), punkt 19.