Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 11 juli 2013

1 Originalspråk: franska.

2 Beslut av den 17 november 2008 av ministern för ekologi, energi, hållbar utveckling och fysisk planering, vilket kompletterats genom ett beslut av den 23 december 2008 av ekonomi-, industri- och arbetsministern (JORF nr 290 av den 13 december 2008, s. 19032).

3 Den rättsliga grunden för mekanismen i fråga fastställs i lag nr 2000‑108 av den 10 februari 2000 om modernisering och utveckling av allmänna eltjänster (JORF nr 35 av den 11 februari 2000, s. 2143). Genom tillämpning av artikel 10 i denna lag föreskrivs i artikel 8 i dekret nr 2001‑410 (JORF nr 110 av den 12 maj 2001, s. 7543) bland annat att de behöriga ministrarna har befogenhet att fastställa eltarifferna. På denna grundval har de behöriga ministrarna antagit de omtvistade besluten.

4 Lag nr 2000‑108 har ändrats bland annat genom lag nr 2003‑8 av den 3 januari 2003 (JORF av den 4 januari 2003, s. 265) och lag nr 2005‑781 av den 13 juli 2005 (JORF nr 163 av den 14 juli 2005, s. 11570).

5 Bland annat dom av den 2 februari 1988 i de förenade målen 67/85, 68/85 och 70/85, van der Kooy m.fl. mot kommissionen (REG 1988, s. 219; svensk specialutgåva, volym 9, s. 305), avseende en förmånstaxa för naturgas för växthusodlare i Nederländerna, av den 22 mars 1977 i mål 78/76, Steinike & Weinlig (REG 1977, s. 595; svensk specialutgåva, volym 3, s. 329), avseende genomförandet av statlig politik för att främja det nationella jordbruket och skogsbruket samt den nationella livsmedelsindustrin, av den 16 maj 2002 i mål C-482/99, Frankrike mot kommissionen (REG 2002, s. I-4397) (nedan kallad domen i målet Stardust Marine), avseende stöd till textil- och beklädnadssektorn, av den 20 november 2003 i mål C-126/01, GEMO (REG 2003, s. I-13769), avseende ett system för finansiering av en offentlig destruktionstjänst genom en skatt på inköp av kött, och av den 17 juli 2008 i mål C-206/06, Essent Netwerk Noord m.fl. (REG 2008, s. I-5497), avseende en mekanism för finansiering av strandade kostnader på elmarknaden i Nederländerna.

6 Dom av den 2 juli 1974 i mål 173/73, Italien mot kommissionen (REG 1974, s. 709; svensk specialutgåva, volym 2, s. 321).

7 Dom av den 13 mars 2001 i mål C-379/98, PreussenElektra (REG 2001, s. I-2099), avseende en skyldighet för privata företag att köpa förnybar el, av den 15 juli 2004 i mål C-345/02, Pearle m.fl. (REG 2004, s. I-7139), avseende finansiering av en reklamkampanj som beslutats av medlemmarna i en yrkesorganisation, och dom av den 30 maj 2013 i mål C‑677/11, Doux Élevage och Coopérative agricole UKL‑ARREE (REU 2013, s. I‑0000), avseende ett beslut av en nationell myndighet som innebar att ett avtal, genom vilket en obligatorisk avgift hade införts som var avsedd att finansiera marknadsföringsåtgärder och åtgärder till skydd för intressena inom sektorn i fråga, utvidgades till att omfatta samtliga medlemmar i en branschorganisation, vilken hade godkänts av staten.

8 Se punkt 166 i förslaget till avgörande i det ovannämnda målet PreussenElektra.

9 Enligt definitionen i artikel 10‑1 i lag nr 2000‑108 (upphävd), utan tillämpning av någon kapacitetsgräns.

10 Dessa skyldigheter framgår bland annat av dekret nr 410‑2001 av den 10 maj 2001 och de beslut som antagits genom tillämpning av artikel 8 i detta dekret, däribland de beslut som avses i förevarande förfarande.

11 Det vill säga distributionsbolag med blandekonomi där staten eller offentliga myndigheter innehar en majoritetsandel, statliga bolag som bildats av lokala myndigheter, användarkooperativ och jordbruksproducentkooperativ som är elkoncessionsinnehavare, vilka avses i artikel 23 i lagen av den 8 april 1946 om förstatligande av el och gas (upphävd).

12 Principerna för att bestämma inköpstariffen för el anges i artikel 10 i lag nr 2000‑108 i dess ändrade lydelse. År 2008 hade köpeavtalen en löptid på femton eller tjugo år. De anläggningar som hade rätt till sådana avtal kunde dock utnyttja denna möjlighet endast en gång (se de omtvistade besluten).

13 Enligt artikel 5 i lag nr 2000‑108 i dess ändrade lydelse får det avgiftsbelopp som ska erläggas av de slutförbrukare som anges i artikel 22.I första stycket inte överstiga 500000 euro per förbrukningsställe, och den tillämpliga avgiften per kilowattimme får inte överstiga 7 % av försäljningstariffen per kilowattimme, abonnemang och skatt ej medräknade, vid ett avtal som avser en effekt på 6 kWh och inte omfattar vare sig system för efterfrågerespons eller tidstariffer.

14 Beslut nr 237466 av den 21 maj 2003, Uniden.

15 Syndicat des énergies renouvelables har tillåtits att intervenera vid den hänskjutande domstolen med beaktande av dess intresse av att de omtvistade besluten vidmakthålls.

16 Dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg (REG 2003, s. I-7747).

17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el om upphävande av direktiv 96/92/EG (EUT L 176, s. 37), upphävt genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (EUT L 211, s. 55).

18 Dom av den 21 juni 2007 i mål C-259/05, Omni Metal Service (REG 2007, s. I-4945), punkt 15.

19 Dom av den 8 mars 2007 i mål C-45/06, Campina (REG 2007, s. I-2089), punkt 30.

20 Se, bland annat, dom av den 2 september 2010 i mål C‑399/08 P, kommissionen mot Deutsche Post (REU 2010, s. I‑7831), punkt 38.

21 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 17 november 2009 i mål C-169/08, Presidente del Consiglio dei Ministri (REG 2009, s. I-10821), punkt 52 och där angiven rättspraxis.

22 Dom av den 21 mars 1991 i mål C-303/88, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-1433; svensk specialutgåva, volym 11, s. I‑115), punkt 11, och domarna i de ovannämnda målen GEMO, punkt 24, och Pearle m.fl., punkt 35 och där angiven rättspraxis.

23 Från och med domen i det ovannämnda målet Stardust Marine, punkt 24.

24 Dom av den 14 oktober 1987 i mål 248/84, Tyskland mot kommissionen (REG 1987, s. 4013), punkterna 17–18.

25 Domen i det ovannämnda målet Steinike & Weinlig, punkt 21.

26 Domen i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 12, och dom av den 21 mars 1991 i mål C-305/89, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-1603), punkt 14. Se M. Dony, Contrôle des aides d’État, Editions de l’Université de Bruxelles, 2006, tredje utgåvan, sidan 26 och följande sidor.

27 Domen i det ovannämnda målet Stardust Marine, punkt 52: Endast det faktum att ett offentligägt företag kontrolleras av staten är … inte tillräckligt för att anse att de åtgärder som företaget vidtagit, till exempel sådana stödåtgärder som här är aktuella, skall tillskrivas staten. Det är vidare nödvändigt att undersöka om de offentliga myndigheterna skall anses ha varit delaktiga på ett eller annat sätt i dessa åtgärder.

28 Dom av den 30 januari 1985 i mål 290/83, kommissionen mot Frankrike (REG 1985, s. 439; svensk specialutgåva, volym 8, s. 39), och av den 17 mars 1993 i de förenade målen C-72/91 och C-73/91, Sloman Neptun (REG 1993, s. I-887; svensk specialutgåva, volym 14, s. I‑47), punkt 19.

29 Dom av den 29 april 2004 i mål C-278/00, Grekland mot kommissionen (REG 2004, s. I-3997), punkt 52.

30 Under perioden 2000–2003 betalades avgifterna in av operatörer som levererade el till slutförbrukare i Frankrike, av egna elproducenter och av slutförbrukare som importerade el eller genomförde gemenskapsinterna förvärv av el.

31 Se domen i det ovannämnda målet Stardust Marine, punkt 37.

32 CRE är nationell tillsynsmyndighet i den mening som avses i artikel 23 i direktiv 2003/54, genom vilket medlemsstaterna åläggs skyldigheten att utse ett eller flera behöriga organ som ska fungera som tillsynsmyndigheter. Dessa myndigheter ska vara fullständigt oberoende av elindustrins intressen. Emellertid förefaller det som om CRE:s roll påverkas, eftersom det i lagen föreskrivs om en högsta höjning som kan göras om inget ministerbeslut fattats.

33 Se, a contrario, domen i det ovannämnda målet Doux Élevage et Coopérative agricole UKL-ARREE, punkt 32.

34 Artikel 41 i lag nr 2000‑108 i dess ändrade lydelse har visserligen upphävts genom artikel 4 i beslut nr 2011‑504 av den 9 maj 2011. Enligt artikel 6 i samma beslut har upphävandet emellertid inte ännu trätt i kraft.

35 Domen i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 35.

36 Se punkt 90 i generaladvokaten Wathelets förslag till avgörande i det ovannämnda målet Doux Élevage et Coopérative agricole UKL-ARREE.

37 Se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda målen Italien mot kommissionen (mål 173/73), punkterna 33–35, och Steinike & Weinlig, punkt 22.

38 Domen i det ovannämnda målet Essent Netwerk Noord m.fl., punkterna 68–70.

39 För en närmare beskrivning av CDC, se förstainstansrättens dom av den 12 december 1996 i mål T-358/94, Air France mot kommissionen (REG 1996, s. II-2109).

40 Se, a contrario, domen i det ovannämnda målet Pearle m.fl., punkt 36.

41 Som jämförelse kan det bland annat erinras om domen i det ovannämnda målet van der Kooy m.fl., där parterna hävdade vid domstolen att det bolag som hade infört den taxa som kunde utgöra statligt stöd var ett privaträttsligt bolag i vilket den nederländska staten endast ägde 50 % av aktierna samt att taxan var resultatet av ett privaträttsligt avtal som ingåtts mellan olika operatörer och i vilket den nederländska staten inte var part. Domstolen var därför tvungen att undersöka dessa omständigheter, varefter den drog slutsatsen att staten helt och fullt varit delaktig när den omtvistade taxan infördes.

42 Domen i det ovannämnda målet Essent Netwerk Noord m.fl., punkt 72.

43 Se även punkt 110 i förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Essent Netwerk Noord m.fl.

44 Se punkt 76 i generaladvokatens förslag till avgörande i det ovannämnda målet Pearle m.fl.

45 Punkt 104 i generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i det ovannämnda målet Essent Netwerk Noord m.fl.

46 Domen i det ovannämnda målet PreussenElektra, punkt 59.

47 Se domen i det ovannämnda målet Essent Netwerk Noord m.fl., punkt 74.

48 Se, a contrario, domen i det ovannämnda målet Pearle m.fl., punkt 36.

49 En annan aspekt som visar skillnaden mellan de båda mekanismerna är att det har inrättats ett organ, det vill säga CDC, som har i uppgift att administrera och förvalta medlen från avgiften.

50 Den inre marknaden för el har inrättats stegvis, inledningsvis genom Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (EGT L 27, 1997, s. 20), vilket ersattes genom direktiv 2003/54. Med beaktande av målet att fortsätta liberaliseringen av den inre marknaden för el antogs direktiv 2009/72, genom vilket direktiv 2003/54 har upphävts. Fristen för införlivande av detta direktiv löpte ut i mars 2011.

51 Även om direktiv 2009/72 tidsmässigt inte är tillämpligt (ratione temporis) i det aktuella målet, ska medlemsstaterna enligt artikel 3.9 i detta direktiv se till att elleverantörerna på eller i samband med fakturorna till slutförbrukarna anger varje enskild energikällas andel av den genomsnittliga bränslesammansättning som företaget använt.

52 Se punkt 66 i förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Doux Élevage et Coopérative agricole UKL-ARREE.

53 Se domen i det ovannämnda målet Doux Élevage, punkt 32.

54 Dom av den 22 december 2008 i mål C-487/06 P, British Aggregates mot kommissionen (REG 2008, s. I-10515), punkterna 84 och 85 och där angiven rättspraxis.

55 Se punkt 162 i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovannämnda målet PreussenElektra.

56 Dessa roller angavs av domstolen i domen av den 11 juli 1996 i mål C-39/94, SFEI m.fl. (REG 1996, s. I-3547), punkt 41 och följande punkter.

57 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet SFEI m.fl., punkterna 49–51.

58 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet SFEI m.fl., punkt 70.

59 Domen i det ovannämnda målet SFEI m.fl., punkt 40, samt dom av den 21 oktober 2003 i de förenade målen C-261/01 och C-262/01, van Calster m.fl. (REG 2003, s. I-12249), punkt 64, och av den 5 oktober 2006 i mål C-368/04, Transalpine Ölleitung in Österreich (REG 2006, s. I-9957), punkt 47.

60 Domen i det ovannämnda målet Van Calster, punkt 63.

61 Dom av den 12 februari 2008 i mål C-199/06, CELF och Ministre de la Culture et de la Communication (REG 2008, s. I-469).

62 Domen i det ovannämnda målet CELF och Ministre de la Culture et de la Communication, punkt 46.

63 Se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda målen SFEI m.fl., punkt 75, och Transalpine Ölleitung in Österreich, punkt 56. Domstolen har emellertid preciserat att den nationella domstolen inom ramen för sin nationella rätt dessutom i förekommande fall kan förordna om återkrav av det rättsstridiga stödet, utan att detta inverkar på medlemsstatens rätt att vid en senare tidpunkt ånyo verkställa stödet. Nämnda domstol kan också nödgas bifalla en talan om ersättning för skada som orsakats av att stödet är rättsstridigt.

64 Se, bland annat, dom av den 3 oktober 2002 i mål C-347/00, Barreira Pérez (REG 2002, s. I-8191), punkt 44, av den 17 februari 2005 i de förenade målen C-453/02 och C-462/02, Linneweber och Akritidis (REG 2005, s. I-1131), punkt 41, och av den 6 mars 2007 i mål C-292/04, Meilicke m.fl. (REG 2007, s. I-1835), punkt 34.

65 Se, bland annat, dom av den 10 januari 2006 i mål C-402/03, Skov och Bilka (REG 2006, s. I-199), punkt 51, och av den 3 juni 2010 i mål C‑2/09, Kalinchev (REU 2010, s. I‑4939), punkt 50.

66 Se, bland annat, dom av den 27 april 2006 i mål C-423/04, Richards (REG 2006, s. I-3585), punkt 42, domen i det ovannämnda målet Kalinchev, punkt 51, och dom av den 10 maj 2012 i de förenade målen C‑338/11–C‑347/11, Santander Asset Management SGIIC (REU 2012, s. I‑0000), punkterna 59–60.

67 Det kan i detta sammanhang erinras om den väl etablerade administrativa praxis som har beskrivits i yttrandena från kommissionen, vilken under det senaste årtiondet har granskat ett stort antal jämförbara stödsystem i andra medlemsstater. Se, som exempel, bland annat ett slutligt beslut som antogs till följd av ett formellt granskningsförfarande, beslut 2007/580/EG av den 24 april 2007 om det statliga stöd som Slovenien genomför inom ramen för sin lagstiftning om miljögodkända energiproducenter – Statligt stöd C 7/2005, EUT L 219, 24.8.2007, s. 9, skälen 66–78, och ett beslut om att inte göra några invändningar, beslut av den 2 juli 2009 – N 143/2009 – Cyprus – Aid scheme to encourage electricity generation from large commercial wind, solar, photovoltaic systems and biomass (C(2009) 5398).