Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 29 april 2014

1 Originalspråk: tyska.

2 Hoffmeister, F., Outsider or Frontrunner? Recent Developments under International and European Law on the Status of the European Union in International Organizations and Treaty Bodies, CMLR 44 (2007), sidorna 41 och 68.

3 – BGBl. II 2002, 2733. De franska, spanska och engelska versionerna av denna överenskommelse har enlig artikel 19 lika giltighet.

4 Överenskommelse om inrättande av ett internationellt vininstitut i Paris av den 29 november 1924 (Arrangement portant création, a Paris, d’un Office international du Vin). En tysk översättning återfinns till exempel i BGBl. för Republiken Österrike 1930, s. 241. Organisationen har beteckningen Internationella vinkontoret sedan den 4 september 1958.

5 Den tidigare organisationen avsåg uppenbarligen enbart att stater kunde vara medlemmar genom att det i artikel 6 i överenskommelsen om inrättande av ett Internationellt vininstitut i Paris föreskrevs att samtliga länder som inte har undertecknat förevarande överenskommelse kommer att kunna ansluta sig till denna ….

6 Rådets förordning (EG) nr 479/2008 av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, om ändring av förordningarna (EG) nr 1493/1999, (EG) nr 1782/2003, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 3/2008 samt om upphävande av förordningarna (EEG) nr 2392/86 och (EG) nr 1493/1999 (EUT L 148, s. 1).

7 Enligt den uppfattning som Tyskland företrädde under förhandlingen utgjorde OIV:s resolutioner och den tidigare organisationens resolutioner sedan år 1971 referenspunkt för gemenskapen. OIV nämndes även före år 2008 i de berörda rättsakterna, till exempel i skäl 4 i rådets förordning (EG) nr 2165/2005 av den 20 december 2005 (EUT L 345, s. 1), i skäl 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1507/2006 av den 11 oktober 2006 (EUT L 280, s. 9). Se även skäl 2 i rådets förordning (EG) nr 519/2007 av den 7 maj 2007 (EUT L 123, s. 1).

8 Rådets förordning (EG) nr 491/2009 av den 25 maj 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (EUT L 154, s. 1).

9 Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (EUT L 299, s. 1), som har genomgått flera ändringar. Se skäl 3 i förordning nr 491/2009.

10 Kommissionens förordning (EG) nr 606/2009 av den 10 juli 2009 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 beträffande kategorier av vinprodukter, oenologiska metoder och restriktioner som ska tillämpas på dessa (EUT 193, s. 1).

11 Här utan de fotnoter som anges i den nämnda texten.

12 Kursivering i originalet.

13 Rådets dokument nr 11436/12.

14 Vid förhandlingen gjorde Tyskland i detta avseende en åtskillnad mellan två frågor: huruvida unionen måste vara medlem i OIV för att kunna tillämpa bestämmelsen och huruvida OIV:s resolutioner kan antas på unionens vägnar. Enligt min mening utgör den andra frågan enbart en aspekt av den första frågan.

15 Sökanden har uttryckligen anslutit sig till denna invändning.

16 Rådet har anslutit sig till denna argumentation.

17 De medlemsstater som har intervenerat till stöd för Tyskland har framfört ytterligare invändningar till vilka Tyskland delvis anslutit sig.

18 Dom kommissionen/rådet (CITES, C‑370/07, EU:C:2009:590). CITES är konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter som antogs i Washington den 3 mars 1973, UNTS 993, s. 243.

19 OIV:s syfte och verksamhet anges i artiklarna 1 och 2 i överenskommelsen.

20 Se artikel 5.1 och 5.3 i överenskommelsen. Undantag från konsensusförfarandet kan medges, men det kan enbart hindras med hänvisning till hot mot grundläggande nationella intressen. Förfarandet för förberedande av resolutioner anges i kapitel 5 i OIV:s interna regler.

21 I dag är 21 av 45 medlemsstater i OIV medlemmar i EU: Belgien, Bulgarien, Tyskland, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Kroatien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Österrike, Portugal, Rumänien, Sverige, Slovakien, Slovenien, Spanien, Republiken Tjeckien, Ungern och Cypern.

22 Artiklarna 3 och 4 i OIV:s interna regler.

23 Enligt artikel 5.2 och 5.3 i OIV:s interna regler i samförstånd med den verkställande kommittén. De två begreppen definieras i bilaga 2 till OIV:s interna regler.

24 Artiklarna 30 a, 31, 82.2 i förordningen, i dag artiklarna 120f punkt a, 120 g och 158a.2 i förordningen om en samlad marknadsordning. Hänvisningar till OIV återfinns redan i tidigare rättsakter (se fotnot 7).

25 KOM(2008) 577 slutlig.

26 Kommissionen anförde vid förhandlingen två skäl till detta. För det första kan medlemsstaterna i unionen med hänsyn till den rösträtt som följer härmed störa jämvikten i OIV, för det andra vill medlemsstaterna behålla sin självständiga ställning.

27 Förfarande 2011/2121. Enligt uppgifter från kommissionen vid förhandlingen vilandeförklarades förfarandena i avvaktan på avgörandet i förevarande mål.

28 COM(2012) 192 final. Mellan OIV:s nionde och tionde generalförsamlingar ägde två extra möten rum inom generalförsamlingen. För den första av dessa församlingar förelades ett utkast till beslut på grundval av artikel 218.9 FEUF, men det antogs inte. De resolutioner som OIV antog ansågs emellertid sakna relevans för unionens regelverk. För den andra församlingen var det på grund av tidsbrist inte möjligt att förelägga något utkast till beslut eller att genomföra en samordning på unionsnivå.

29 Tyskland och Republiken Tjeckien har anfört att kommissionen utlovade att inte fullfölja fördragsbrottsförfarandet för det fall att medlemsstaterna godkände beslutet. Kommissionen erkände vid förhandlingen att majoriteten uppnåddes under trycket av fördragsbrottsförfarandet.

30 Rådets dokument 11436/12.

31 I Rumäninens uttalande anges inte bestämmelsen, men det klargörs att Rumäniens röstningsbeteende inte kan tolkas som prejudikat för jämförbara fall och att kommissionen och medlemsstaterna måste klargöra fördelningen av behörigheterna.

32 Andra utkast till resolutioner var däremot föremål för en informell samordning i rådets arbetsgrupper enligt skyldigheten till lojalt samarbete (artikel 4.3 FEU).

33 Enligt rådet genomfördes det inte någon omröstning avseende resolutionen OENO-SPECIF 10‑452 efter beslutet från generalförsamlingens behöriga tekniska kommitté.

34 Yttrande 1/78 (EU:C:1979:224, punkt 50). Min kursivering.

35 Se avseende internationella avtal Kuijper, P., m.fl. (utgivare), The Law of EU External Relations, Oxford, OUP, 2013, s. 201. Avseende denna fråga i allmänhet: Eeckhout, P., EU External Relations Law, Oxford, OUP, andra upplagan 2012, sidorna 222–231.

36 Dom kommissionen/rådet (AETR, 22/70, EU:C:1971:32, punkterna 76 och 77).

37 Dom Kramer m.fl. (3/76, 4/76 och 6/76, EU:C:1976:114, punkterna 42 och 43), se i detta avseende Constantinesco, V., m.fl. (utgivare), Traité instituant la CEE, Paris, Economica, 1992, artikel 116, punkterna 6 och 16.

38 Det kritiserades att gemenskapen enligt denna bestämmelse kunde fatta beslut med majoritet som rådet internt enbart kunde anta enhälligt och att beslut kunde fattas inom medlemsstaternas exklusiva verksamhetsområde (CONF/3870/96).

39 Artikel J.2 tredje stycket FEU, i dag artikel 34.1 FEU, med skyldigheten att hävda unionens ståndpunkter, varvid ståndpunkt inte ska tolkas restriktivt. Se i detta avseende Geiger, R., i Geiger, R., m.fl. (utgivare), EUV/AEUV, München, C.H. Beck, 5:e upplagan 2010, artikel 34 FEU, punkt 1.

40 Sack, J., Les relations extérieures de l’Union européenne sous l’angle institutionnel, Revue des affaires européennes 2001–2002, sidorna 29 och 33.

41 Yttrande 1/78 (EU:C:1979:224, punkt 51), se även yttrande 1/75 (EU:C:1975:145).

42 Genom beslutet möjliggjordes uttryckligen gemenskapens anslutning, artikel 7 i det tredje reviderade beslutet av rådet för Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling rörande nationell behandling.

43 Yttrande 2/92 (EU:C:1995:83), punkt 8.

44 Se även Vedder, C., Die auswärtige Gewalt des Europa der Neun, Göttingen, Otto Schwartz & Co., 1980, sidorna 155–157.

45 Sack, J., The European Community’s Membership of International Organizations, CMLR 32 (1995), sidorna 1227 och 1252, Schmalenbach, K., i Calliess, C. och Ruffert, M., (utgivare), Kommentar zu EU-Vertrag und EG‑Vertrag, Neuwied, Luchterhand, 1999, artikel 300, punkt 49.

46 Avseende dessa och gemenskapens behörighet att bli medlem i en internationell organisation se yttrande 1/76 (EU:C:1977:63, punkt 5), yttrande 1/94 (EU:C:1994:384), Hillion, C. och Koutrakos, P., (utgivare), Mixed Agreements Revisited, Oxford, Hart, 2010.

47 CONF/3870/96, framför allt s. 5. Redan i ett tidigt skede hade i detta avseende vad gäller råvaruavtalet och FAO icke-offentliggjorda avtal ingåtts mellan rådet och kommissionen. Sack, J., Die Europäische Gemeinschaft als Mitglied Internationaler Organisationen, i Randelzhofer, A., m.fl. (utgivare), Gedächtnisschrift für Eberhard Grabitz, München, C.H. Beck, 1995, sidorna. 655–659.

48 CONF/3822/96, CONF/3870/96.

49 Dom Sevince (C‑192/89, EU:C:1990:322, punkt 9) och dom Grekland/kommissionen (30/88, EU:C:1989:422, punkt 13).

50 Schmalenbach, K., i Calliess, C. och Ruffert, M., (utgivare), Kommentar zu EU-Vertrag und EG‑Vertrag, Neuwied, Luchterhand, 1999‚ artikel 300, punkt 45.

51 Andra organ som till exempel inrättats genom samarbetsavtal omfattas numera. Conference of the Representatives of the Governments of the Member States, The Legal Adviser, Dokument SN 2705/00 av den 10 maj 2000. Se Rehulka, i Mayer, H., och Stöger, K., Kommentar zu EUV und AEUV, Wien, Manzsche Verlags- und Universitätsbuchhandlung, 2011, artikel 218 FEUF punkt 3, Terhechte i Schwarze, J., (utgivare), EU-Kommentar, Baden-Baden, Nomos, andra upplagan 2009, artikel 218 FEUF, punkterna 11–14.

52 Dom CITES (EU:C:2009:590, punkterna 19, 58 och 59).

53 Dom CITES (EU:C:2009:590, punkterna 43, 45, 61 och 62).

54 Dom CITES (EU:C:2009:590, punkt 51).

55 Dom CITES (EU:C:2009:590, punkt 59).

56 Generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet CITES (C‑370/07, EU:C:2009:249, punkterna 75–77).

57 Se artiklarna 57 och 60 i Wienkonventionen om traktaträtten. Brandtner, B., und Rosas, A., Human Rights and the External Relations of the European Community, EJIL 9 (1998), s. 468, Bartels, L., Human Rights Conditionality in the EU’s International Agreements, Oxford, OUP, 2005, se KOM(95) 216 slutlig.

58 Se, för en liknande uppfattning, i detta avseende: Zagel, G., i Smit, H., m.fl. (utgivare), Smit & Herzog on the Law of the European Union, Danvers, LexisNexis, 2013, artikel 218.04[3][c], Schmalenbach, K. i Calliess, C. och Ruffert, M., (utgivare), EUV/AEUV, München, C.H. Beck, 4:e upplagan 2011, artikel 218, punkterna 23 och 24.

59 Begreppet Übereinkunft (avtal) har ersatt begreppet Abkommens (avtal) [i den tyska språkversionen] av den bestämmelse som föregick artikel 300.2 andra stycket EG. Detta innebär emellertid ingen innehållsmässig ändring. Den avser därmed fortfarande varje åtagande som görs av folkrättssubjekt och som har bindande verkan, oavsett den formella beteckningen. Se yttrande 1/75 (EU:C:1975:145), se även yttrande 2/92 (OECD, EU:C:1995:83, punkt 8) och dom Frankrike/kommissionen (C‑233/02, EU:C:2004:173, punkt 45).

60 Enligt maximen Ubi lex non distinguit, nec nos distinguere debemus (Glosse Pretium avseende Dig. 6.2.8). Jag anser att rådets argument att andra tolkningsmetoder inte ska tillämpas vid en klar bokstavstolkning och avsaknad av avvikelser i andra språkversioner är lika felaktig. Domstolen har uttryckligen slagit fast att vid tolkningen av en unionsrättslig bestämmelse ska inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i. Dom Sturgeon m.fl. (C‑402/07 och C‑432/07, EU:C:2009:716, punkt 41), dom SGAE (C‑306/05, EU:C:2006:764, punkt 34) och dom Wendelboe m.fl. (19/83, EU:C:1985:54, punkterna 13–15).

61 Se, för ett liknande resonemang, även Lorenzmeier, S., i Grabitz, E., m.fl. (utgivare), Das Recht der Europäischen Union, München, C.H. Beck, supplement 51 2013, artikel 218, punkt 8. Avseende tillämpningen av begreppet i artikel 218.11 FEUF hänvisas till min redogörelse avseende systematisk tolkning av bestämmelsen.

62 Min kursivering.

63 Tyskland har anfört att det inte är tillåtet att argumentera på en annans vägnar än en medlems i en internationell organisation och att argumentationen avseende de ståndpunkter som framförts av medlemmar i OIV som inte är medlemsstater i unionen på unionens vägnar ska avvisas och inte godtas av ordföranden.

64 I artikel 218.7 FEUF tillämpas begreppet på unionens vägnar såsom institutionell företrädare: ... rådet [får], när ett avtal ingås, bemyndiga förhandlaren att på unionens vägnar godkänna ändringar i avtalet (min kursivering).

65 Yttrande 2/91, (EU:C:1993:106, punkt 5), och dom kommissionen/Grekland, (C‑45/07, EU:C:2009:81, punkt 31). Se nedan fotnot 91.

66 Yttrande 2/91, (EU:C:1993:106, punkt 5).

67 Yttrande 2/91, (EU:C:1993:106, punkterna 3 och 4).

68 Se generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet CITES (EU:C:2009:249, punkt 75).

69 Grundläggande: Simon, D., L’Interprétation judiciaire des traités d’organisations internationales, Paris, Pedone, 1981, sidorna 391–398. Se även Lecourt, R., L’Europe des juges, Bryssel, Bruylant, 1976, sidorna 235–247.

70 OIV övervakar visserligen genomförandet av rekommendationerna (artikel 2.2 b i avtalet), men själva övervakningen utgör inte en kontroll av ett obligatoriskt genomförande.

71 Se, i detta avseende, dom Intertanko m.fl. (C‑308/06, EU:C:2008:312, punkterna 47–50) och dom Air Transport Association of America m.fl., (C‑366/10, EU:C:2011:864, punkterna 52 och 60–71).

72 [W]hen that body is called upon to adopt acts having legal effects i den engelska språkversionen, lorsque cette instance est appelée à adopter des actes ayant des effets juridiques i den franska språkversionen, cuando dicho organismo deba adoptar actos que surtan efectos jurídicos i den spanska språkversionen och se tale organo deve adottare atti che hanno effetti giuridici i den italienska språkversionen.

73 Avseende andra språkversioner se fotnot 72.

74 I den engelska språkversionen: binding, franska: lient, spanska: vincularán, italienska: vincolano.

75 I den tyska språkversionen har texten ordalydelsen mit Rechtswirkung gegenüber Dritten, i den engelska språkversionen intended to produce legal effects vis-à-vis third parties (kursivering i originalet), i den franska språkversionen destinés à produre des effets juridiques à l’egard des tiers, i den spanska språkversionen destinados a producir efectos jurídicos frente a terceros och i den italienska språkversionen destinati a produrre effetti giuridici nei confronti di terzi.

76 Dom Eurocoton m.fl./rådet (C‑76/01 P, EU:C:2003:511, punkt 54), Nederländerna/kommissionen (C‑147/96, EU:C:2000:335, punkt 25), Les Verts/parlamentet (294/83, EU:C:1986:166, punkterna 24–27), IBM/kommissionen (60/81, EU:C:1981:264, punkt 9), och dom AETR (EU:C:1971:32, punkterna 38–55). Se även dom Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet (C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 56).

77 Se, i detta avseende, dom Deutsche Shell (C‑188/91, EU:C:1993:24, punkterna 16–18) och dom kommissionen/Grekland (EU:C:2008:642, punkterna 19–23).

78 Se ovan fotnot 59.

79 Såsom rådet anser jag emellertid att det härvid inte rör sig om en fråga avseende utvidgning av unionens materiella behörigheter till skillnad från principen om delade befogenheter.

80 Se Dupuy, P.-M., Droit international public, Paris, Dalloz, tionde upplagan 2010, s. 433, Malanczuk, P., Akehurst’s Modern Introduction to International Law, London, Routledge, sjunde upplagan 1997, s. 54.

81 Avtalet om tekniska handelshinder (nedan kallat avtalet om tekniska handelshinder), bilaga 1 A till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (EGT L 336, 1994, s. 89–99) som har godkänts av rådet genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 (EGT L 336, s. 1).

82 Se, i detta avseende, Tamiotti, L., Art. 2 TBT Agreement, i Wolfrum, R. m.fl. (utgivare), Max Planck Commentaries on World Trade Law: Technical Barriers and SPS Measures, Leiden, Brill, 2007, s. 226.

83 Frågan huruvida unionen i förevarande mål faktiskt har en exklusiv materiell behörighet behöver inte besvaras här.

84 Se, från senare tid, dom O (C‑456/12, punkt 50), se även dom Ziebell (tidigare Örnek) (C‑371/08, EU:C:2011:809, punkt 58), och dom Winner Wetten (C‑409/06, EU:C:2010:503, punkt 64).

85 Generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande Sapir m.fl., (C‑645/11, EU:C:2012:757, punkt 118), generaladvokaten Albers förslag till avgörande rådet/Busacca m.fl., (C‑434/98 P, EU:C:2000:298, punkt 26).

86 Artikel 49 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 7 i Europakonventionen, se Europadomstolens dom av den 17 februari 2005 i målet K.A. och A.D. mot Belgien, nr 42758/98 och 45558/99, punkt 51.

87 Se Calliess, C., i Calliess, C., und Ruffert, M., (utgivare), EUV/AEUV, München, C.H. Beck, fjärde upplagan, 2011, artikel 5 FEU, punkt 9.

88 Se dom Eind (C‑291/05, EU:C:2007:771, punkterna 43 och 45) och dom O (C‑456/12, punkt 50).

89 Dom Haneberg, (C‑28/91, EU:C:1992:285, punkterna 21–25).

90 Schmalenbach, K. i Calliess, C. och Ruffert, M., Kommentar zu EU-Vertrag und EG‑Vertrag, Neuwied, Luchterhand, andra upplagan 2002‚ artikel 300, punkt 74.

91 Yttrande 2/91 (EU:C:1993:106), dom kommissionen/Grekland (EU:C:2009:81, punkt 31), generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet kommissionen/Grekland (C‑45/07, EU:C:2008:642, punkt 47). I vidare avseende: dom AETR (EU:C:1971:32, punkterna 81–90) (med avseende på ändringar vad gäller gemenskapens behörigheter), generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i målet kommissionen/Tyskland (C‑433/03, EU:C:2005/153, punkt 87). Se allmänt Cremona, M., Member States as Trustees of the Community Interest: Participating in International Agreements on Behalf of the European Community, EUI Working Papers 2009/17.

92 Punkt 34 i detta förslag till avgörande.

93 Se, avseende denna fråga inom ramen för en teleologisk tolkning, generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet CITES, (EU:C:2009:249, punkt 76). För en analog tillämpning av bestämmelsen: Lorenzmeier, S. i Grabitz, E. m.fl. (utgivare) Das Recht der Europäischen Union, München, C.H. Beck, supplement 51 2013, artikel 218, punkterna 64–66.

94 Dom Kramer m.fl. (EU:C:1976:114, punkterna 44 och 45). Se Hoffmeister, ovan fotnot 2, s. 59.

95 Dom CITES, (EU:C:2009:590, punkt 48).

96 Se dom kommissionen/rådet (165/87, EU:C:1988:458, punkt 19).

97 Dom CITES (EU:C:2009:590, punkterna 63–66).