Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 26 mars 2015

1 Originalspråk: franska.

2 Nedan kallat Philips Poland.

3 Nedan tillsammans kallat Philips Lighting.

4 T‑469/07, EU:T:2013:370, nedan kallad den överklagade domen.

5 EUT L 272, s. 1, nedan kallad den angripna förordningen.

6 EGT 1996 L 56, s. 1.

7 EUT L 340, s. 17, nedan kallad grundförordningen.

8 EGT L 195, s. 8. Förordning i dess ändrade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1322/2006 av den 1 september 2006 (EUT L 244, s. 1).

9 EUT L 145, s. 1.

10 EUT L 244, s. 1.

11 Nedan kallat Osram.

12 Nedan kallade CFL-i.

13 Nedan kallat GE Hungary.

14 Nedan kallat Sylvania.

15 264/82, EU:C:1985:119.

16 C‑239/99, EU:C:2001:101.

17 C‑358/89, EU:C:1991:214.

18 Punkt 62 i den överklagade domen.

19 Se bland annat dom Mebrom/kommissionen (T‑216/05, EU:T:2007:148), beslut Charron Inox och Almet/kommissionen och rådet (T‑445/11 och T‑88/12, EU:T:2013:4), dom Marchiani/parlementet (T‑479/13, EU:T:2014:866) och dom Club Hotel Loutraki m.fl./kommissionen (T‑58/13, EU:T:2015:1) samt beslut Istituto di vigilanza dell’urbe/kommissionen (T‑579/13, EU:T:2015:27).

20 C‑23/00 P, EU:C:2002:118.

21 C‑233/02, EU:C:2004:173.

22 C‑6/06 P, EU:C:2007:702.

23 Det följer av punkt 37 i domen rådet/Boehringer (C‑23/00 P, EU:C:2002:118) och av punkt 28 i generaladvokat Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i målet rådet/Boehringer (C‑23/00 P, EU:C:2001:511) att grunden för invändningen om rättegångshinder var att klagandena saknade talerätt enligt artikel 230 fjärde stycket EG-fördraget.

24 Punkt 52 i nämnda dom.

25 Punkt 21 i domen Cofradía de pescadores San Pedro de Bermeo m.fl./rådet (C‑6/06 P, EU:C:2007:702).

26 Se dom Italien/kommissionen (C‑298/00 P, EU:C:2004:240, punkt 35) och beslut Cheminova m.fl./kommissionen (C‑60/08 P(R), EU:C:2009:181, punkt 31).

27 C‑176/06 P, EU:C:2007:730.

28 Punkt 18. Se även beslut Complejo Agrícola/kommissionen (C‑415/08 P, EU:C:2009:574, punkt 22) och beslut Calebus/kommissionen (C‑421/08 P, EU:C:2009:575, punkt 22). Av dessa båda beslut följer en princip enligt vilken prövningen av huruvida den som väcker talan om ogiltigförklaring har talerätt är en skyldighet för domstolen i egenskap av överprövande domstol för en annan princip, enligt vilken villkoret i artikel 230 fjärde stycket EG utgör ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas som unionsdomstolarna när som helst får pröva, även på eget initiativ (se punkt 21 i nämnda beslut). Förutom att denna princip felaktigt tillskrivs punkt 18 i domen Stadtwerke Schwäbisch Hall m.fl./kommissionen (C‑176/06 P, EU:C:2007:730), där den inte nämns, framgår av tillnärmningen av punkterna 21 och 22 i båda dessa beslut en viss osäkerhet beträffande frågan huruvida det är en skyldighet eller endast en möjlighet för unionsdomstolen att framhålla det rättegångshinder som följer av bristande talerätt.

29 Se dom Stichting Woonlinie m.fl./kommissionen (C‑133/12 P, EU:C:2014:105, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

30 T‑532/08, EU:T:2010:353.

31 T‑539/08, EU:T:2010:354.

32 Beslut Norilsk Nickel Harjavalta och Umicore/kommissionen (T‑532/08, EU:T:2010:353, punkterna 69 och 70) samt beslut Etimine och Etiproducts/kommissionen (T‑539/08, EU:T:2010:354, punkterna 75 och 76).

33 Ibidem (punkt 71 respektive punkt 77).

34 Ibidem (punkt 72 respektive punkt 78).

35 Ibidem (punkt 73 respektive punkt 79).

36 Se, beträffande tillämpningen av bestämmelserna om unionsmedborgarskap, dom D’Hoop (C‑224/98, EU:C:2002:432, punkt 25), dom Lassal (C‑162/09, EU:C:2010:592, punkt 39), dom Runevič-Vardyn och Wardyn (C‑391/09, EU:C:2011:291, punkt 55) samt dom Ziolkowski och Szeja (C‑424/10 och C‑425/10, EU:C:2011:866, punkt 58).

37 Se dom Westzucker (1/73, EU:C:1973:78), där det anges att enligt en allmänt erkänd princip, ska en lag om ändring av en lagbestämmelse, om inget undantag medges, vara tillämplig på framtida verkningar av en situation som uppkommit under den äldre bestämmelsens giltighetstid (punkt 5). Detta är såvitt jag känner till första gången som domstolen i en dom slog fast att omedelbar verkan var en allmänt erkänd princip. Se även dom Gemeinde Altrip m.fl. (C‑72/12, EU:C:2013:712, punkt 22 och där angiven rättspraxis) samt dom Balazs och Casa Judeţeană de Pensii Cluj (C‑401/13 och C‑432/13, EU:C:2015:26, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

38 Se, bland annat i denna mening, dom Bureau national interprofessionnel du Cognac (C‑4/10 och C‑27/10, EU:C:2011:484, punkt 26 och där angiven rättspraxis), domToshiba Corporation m.fl. (C‑17/10, EU:C:2012:72, punkt 51) och dom Kuso (C‑614/11, EU:C:2013:544, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

39 Se dom Conserchimica (C‑261/96, EU:C:1997:524, punkt 17), dom Beemsterboer Coldstore Services (C‑293/04, EU:C:2006:162, punkt 19 och där angiven rättspraxis), dom Dell’Orto (C‑467/05, EU:C:2007:395, punkt 48), dom kommissionen/Italien (C‑334/08, EU:C:2010:414, punkt 60 och där angiven rättspraxis), dom Toshiba Corporation m.fl. (C‑17/10, EU:C:2012:72, punkt 47 och där angiven rättspraxis), dom kommissionen/Spanien (C‑610/10, EU:C:2012:781, punkt 45 och där angiven rättspraxis) och dom Melloni (C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

40 Dom Dell’Orto (C‑467/05, EU:C:2007:395, punkt 49).

41 Dom Meridionale Industria Salumi m.fl. (212/80–217/80, EU:C:1981:270, punkt 11) och dom Reichelt (113/81, EU:C:1982:206, punkt 13). Se även dom Conserchimica (C‑261/96, EU:C:1997:524, punkt 17) och, beträffande räckvidden av detta undantag, dom Molenbergnatie (C‑201/04, EU:C:2006:136, punkterna 31–34).

42 Se, beträffande denna distinktion i doktrinen, Roubier, P., Le droit transitoire (conflits des lois dans le temps), 2e éd., Dalloz et Sirey, Paris, 1960, s. 545 och följande.

43 Min kursivering.

44 C–283/09, EU:C:2011:85.

45 Punkt 28.

46 Se dom Telefónica/kommissionen (C‑274/12 P, EU:C:2013:852, punkt 27).

47 Se dom Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlementet och rådet (C‑583/11 P, EU:C:2013:625).

48 Se dom Telefónica/kommissionen (C‑274/12 P, EU:C:2013:852).

49 25/62, EU:C:1963:17.

50 Sidan 223. Se, senast, beslut Banco Bilbao Vizcaya Argentaria och Telefónica/kommissionen (C‑587/13 P och C‑588/13 P, EU:C:2015:18, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

51 Se beslut Gesamtverband der deutschen Textil- und Modeindustrie m.fl./rådet m.fl. (C‑3/11 P(I), EU:C:2011:665, punkt 13 och där angiven rättspraxis) samt dom Valimar (C‑374/12, EU:C:2014:2231, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

52 Se dom Valimar (C‑374/12, EU:C:2014:2231, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

53 Ibidem (punkt 32).

54 Se dom Neotype Techmashexport/kommissionen och rådet (C‑305/86 och C‑160/87, EU:C:1990:295, punkterna 19 och 20).

55 Se bland annat, för ett liknande resonemang, domen i målet Allied Corporation m.fl./kommissionen (239/82 och 275/82, EU:C:1984:68, punkterna 15 och 16). Se även, i detta avseende, kritik från Van Ginderachter, E., Recevabilité des recours en matière de dumping, Cahiers de droit européen, 1987, nr 1 och 2, s. 623.

56 C–358/89, EU:C:1991:214.

57 Punkt 17.

58 Dom Neotype Techmashexport/kommissionen och rådet (C‑305/86 och C‑160/87, EU:C:1990:295).

59 Dom Timex/rådet och kommissionen (264/82, EU:C:1985:119, punkterna 14 och 15).

60 Se, i synnerhet, kritik mot detta kriterium som anförts av Van Ginderachter, E., op. cit.

61 T‑249/06, EU:T:2009:62.

62 Enligt artikel 5.8 i grundförordningen ska ett klagomål som återkallas innan undersökningen har inletts inte anses ha ingetts.

63 Punkt 26 i den domen.

64 Punkt 11 i nämnda dom.

65 Se Didier, P., Le code anti-dumping du cycle de l’Uruguay: impact dans la Communauté, Cahiers de droit européen, 1994, nr 3 och 4, s. 251, och s. 291, i vilken påpekas att stödet för eller motståndet mot ett klagomål kan ha flera orsaker och att många nationella tillverkare exempelvis kan stödja ett klagomål så länge detta varken binder dem ekonomiskt eller intellektuellt (s. 291).

66 EGT L 336, s. 103, nedan kallat antidumpningsavtalet. Avtalet finns i bilaga 1 A till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO) som undertecknades i Marrakech den 15 april 1994 och godkändes genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, s. 1).

67 Dom LVP (C‑306/13, EU:C:2014:2465, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

68 Se dom Z. (C‑363/12, EU:C:2014:159, punkt 72 och där angiven rättspraxis) och dom Glatzel (C‑356/12, EU:C:2014:350, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

69 Se dom Petrotub och Republica/rådet (C‑76/00 P, EU:C:2003:4, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

70 WT/DS241/R.

71 WT/DS397/AB/R.

72 WT/DS241/R, punkt 7.341.

73 Ibidem, punkt 7.344.

74 WT/DS397/AB/R, punkt 411.

75 Ibidem, punkt 412.

76 Ibidem, punkterna 413–416.

77 Ibidem, punkterna 417 och 418.

78 Ibidem punkt 425.