Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 12 maj 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Tyskland har bland annat hänvisat till punkt 52 i nämnda dom (det [är] med hänsyn till ändamålet med den aktuella lagstiftningen, vilket är att i ursprungsmedlemsstaten beskatta de värdeökningar som när de uppkom omfattades av den medlemsstatens beskattningsrätt, förenligt med proportionalitetsprincipen att skatten fastställs vid den tidpunkt då ett bolags verkliga ledning flyttas).

3 Tyskland har hänvisat till punkt 45 i denna dom, där domstolen erinrade om att en unionsmedborgare inte genom EG‑fördraget garanteras att en överföring av verksamhet till en annan medlemsstat än den i vilken han dessförinnan varit bosatt skall vara neutral i beskattningshänseende, utan att en sådan överföring [m]ot bakgrund av de olikheter som föreligger i medlemsstaternas lagstiftning på detta område kan … vara mer eller mindre fördelaktig eller ofördelaktig för medborgaren när det gäller indirekt beskattning.

4 Se även dom kommissionen/Italien ( C‑306/91, EU:C:1993:161), dom kommissionen/Frankrike ( C‑1/00, EU:C:2001:687), dom kommissionen/Tyskland ( C‑287/00, EU:C:2002:388), dom kommissionen/Tyskland ( C‑490/04, EU:C:2007:430), dom kommissionen/Portugal ( C‑38/10, EU:C:2012:521) och dom kommissionen/Belgien ( C‑422/05, EU:C:2007:342).

5 Se dom av den 11 juli 2002, kommissionen/Spanien ( C‑139/00, EU:C:2002:438, punkterna 18 och 19) och dom av den 18 november 2010, kommissionen/Portugal ( C‑458/08, EU:C:2010:692, punkterna 43 och 44).

6 Såvitt avser utflyttningsbeskattning av fysiska personer, se, bland annat, dom av den 21 november 2002, X och Y ( C‑436/00, EU:C:2002:704), dom av den 11 mars 2004, de Lasteyrie du Saillant ( C‑9/02, EU:C:2004:138), dom av den 7 september 2006, N ( C‑470/04, EU:C:2006:525), dom av den 18 januari 2007, kommissionen/Sverige ( C‑104/06, EU:C:2007:40), och dom av den 12 juli 2012, kommissionen/Spanien ( C‑269/09, EU:C:2012:439). Såvitt avser utflyttningsbeskattning av bolag, se, bland annat, dom av den 29 november 2011, National Grid Indus ( C‑371/10, EU:C:2011:785), dom av den 23 januari 2014, DMC ( C‑164/12, EU:C:2014:20), dom av den 18 juli 2013, kommissionen/Danmark ( C‑261/11, EU:C:2013:480), dom av den 25 april 2013 kommissionen/Spanien ( C‑64/11, EU:C:2013:264), dom av den 31 januari 2013, kommissionen/Nederländerna ( C‑301/11, EU:C:2013:47), och dom av den 21 maj 2015, Verder LabTec ( C‑657/13, EU:C:2015:331).

7 Dom av den 12 juli 2012, kommissionen/Spanien ( C‑269/09, EU:C:2012:439, punkt 49) samt dom av den 17 januari 2008, kommissionen/Tyskland ( C‑152/05, EU:C:2008:17, punkt 18), dom av den 20 januari 2011, kommissionen/Grekland ( C‑155/09, EU:C:2011:22, punkt 41) och dom av den 1 december 2011, kommissionen/Ungern ( C‑253/09, EU:C:2011:795, punkt 44).

8 Dom av den 12 juli 2012, kommissionen/Spanien ( C‑269/09, EU:C:2012:439, punkt 51), samt dom av den 17 januari 2008, kommissionen/Tyskland ( C‑152/05, EU:C:2008:17, punkt 21), dom av den 20 januari 2011, kommissionen/Grekland ( C‑155/09, EU:C:2011:22, punkt 43) och dom av den 1 december 2011, kommissionen/Ungern ( C‑253/09, EU:C:2011:795, punkt 46).

9 Begreppet fri rörlighet för personer innefattar fri rörlighet för medborgare i allmänhet, för arbetstagare, för egenföretagare och för bolag (det vill säga etableringsfrihet).

10 Dom av den 12 juli 2012, kommissionen/Spanien ( C‑269/09, EU:C:2012:439, punkt 54). Se, såvitt avser etableringsfriheten, dom av den 5 oktober 2004, CaixaBank France ( C‑442/02, EU:C:2004:586, punkt 11) och dom av den 29 november 2011, National Grid Indus ( C‑371/10, EU:C:2011:785, punkt 36).

11 Se, analogt, dom av den 29 november 2011, National Grid Indus ( C‑371/10, EU:C:2011:785, punkt 38).

12 Domstolen har vid upprepade tillfällen slagit fast att det utgör en inskränkning av etableringsfriheten om en likviditetsfördel inte beviljas i en gränsöverskridande situation men däremot beviljas i en likvärdig inhemsk situation (dom av den 12 juli 2012, kommissionen/Spanien ( C‑269/09, EU:C:2012:439, punkt 59)). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 8 mars 2001, Metallgesellschaft m.fl. ( C‑397/98 och C‑410/98, EU:C:2001:134, punkterna 44, 54 och 76), dom av den 21 november 2002, X och Y ( C‑436/00, EU:C:2002:704, punkterna 36–38), dom av den 13 december 2005, Marks & Spencer ( C‑446/03, EU:C:2005:763, punkt 32), och dom av den 29 mars 2007, Rewe Zentralfinanz ( C‑347/04, EU:C:2007:194, punkt 29).

13 Se dom av den 21 november 2002, X och Y ( C‑436/00, EU:C:2002:704), och dom av den 16 april 2015, kommissionen/Tyskland ( C‑591/13, EU:C:2015:230).

14 Dom av den 12 juli 2012, kommissionen/Spanien ( C‑269/09, EU:C:2012:439, punkt 62), samt dom av den 17 januari 2008, kommissionen/Tyskland ( C‑152/05, EU:C:2008:17, punkt 26), dom av den 20 januari 2011, kommissionen/Grekland ( C‑155/09, EU:C:2011:22, punkt 51), dom av den 1 december 2011, kommissionen/Ungern (C‑253/09, EU:C:2011,795, punkt 69), och dom av den 29 november 2011, National Grid Indus ( C‑371/10, EU:C:2011:785, punkt 42).

15 Den portugisiska regeringen har i punkt 99 i svaromålet även nämnt en effektiv skattekontroll och strävan att förhindra skatteundandragande och skatteflykt men inte anfört några argument i svaromålet till stöd för sitt åberopande av dessa båda berättigandegrunder. Jag kommer trots detta att ägna dem en kortare diskussion (se nedan punkt 84 och följande punkter i detta förslag till avgörande).

16 Se, bland annat, dom av den 20 januari 2011, kommissionen/Grekland ( C‑155/09, EU:C:2011:22, punkt 55), och dom av den 21 december 2011, kommissionen/Polen ( C‑271/09, EU:C:2011:855, punkt 61).

17 Dom av den 28 januari 1992, Bachmann ( C‑204/90, EU:C:1992:35, punkt 21), dom av den 23 oktober 2008, Krankenheim Ruhesitz am Wannsee-Seniorenheimstatt ( C‑157/07, EU:C:2008:588, punkt 43), dom av den 1 december 2011, kommissionen/Belgien ( C‑250/08, EU:C:2011:793, punkt 77), dom av den 1 december 2011, kommissionen/Ungern ( C‑253/09, EU:C:2011:795, punkt 78), och dom av den 7 november 2013, K ( C‑322/11, EU:C:2013:716, punkt 71). Se, i detta hänseende, mitt förslag till avgörande i målet Feilen ( C‑123/15, EU:C:2016:193, punkt 56 och följande punkter).

18 Dom av den 27 november 2008, Papillon ( C‑418/07, EU:C:2008:659, punkt 44), dom av den 18 juni 2009, Aberdeen Property Fininvest Alpha ( C‑303/07, EU:C:2009:377, punkt 72), dom av den 1 december 2011, kommissionen/Belgien ( C‑250/08, EU:C:2011:793, punkt 71), dom av den 13 november 2012, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑35/11, EU:C:2012:707, punkt 57), och dom av den 7 november 2013, K ( C‑322/11, EU:C:2013:716, punkt 66). Se även dom av den 7 september 2004, Manninen ( C‑319/02, EU:C:2004:484, punkt 42), dom av den 13 mars 2007, Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation ( C‑524/04, EU:C:2007:161, punkt 68), och dom av den 1 december 2011, kommissionen/Ungern ( C‑253/09, EU:C:2011:795, punkt 72). Huruvida det föreligger ett sådant direkt samband ska prövas med beaktande av det ändamål som eftersträvas genom den berörda lagstiftningen (se, bland annat, dom av den 7 september 2004, Manninen ( C‑319/02, EU:C:2004:484, punkt 43)).

19 Se, analogt, dom av den 26 oktober 2006, kommissionen/Portugal ( C‑345/05, EU:C:2006:685, punkt 27).

20 Kommissionen har i detta sammanhang nämnt dels rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 2011, s. 1), dels, rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (EUT L 84, 2010, s. 1).

21 Utflyttningsbeskattning är en allmän beteckning på alla typer av kostnader som en person åläggs att betala i samband med att han eller hon byter skatterättsligt hemvist. Vad som beskattas är i allmänhet antingen latenta kapitalvinster med koppling till tillgångar tillhörande en person som har upphört att ha hemvist i ett land eller också tillgångar som har överförts till en annan stat (Barnard, C., och Odudu, O., The Cambridge Yearbook of European studies: vol. 13, 2010–2011, Oxford, Hart Publishing, 2011, s. 246).

22 Förtydligandena har avsett bland annat typen av utflyttning – av ett bolags säte eller av ett fast driftställes tillgångar (dom av den 6 september 2012, kommissionen/Portugal ( C‑38/10, EU:C:2012:521), dom av den 18 juli 2013, kommissionen/Danmark ( C‑261/11, EU:C:2013:480, punkterna 35–37), och dom av den 23 januari 2014, DMC ( C‑164/12, EU:C:2014:20)), den händelse som utlöser beskattningen (dom av den 18 juli 2013, kommissionen/Danmark ( C‑261/11, EU:C:2013:480)), återinvestering av de utflyttade tillgångarna i ersättningstillgångar (dom av den 16 april 2015, kommissionen/Tyskland,( C‑591/13, EU:C:2015:230)), villkoren för beviljande av uppskov med betalning av skatt (dom av den 25 april 2013, kommissionen/Spanien ( C‑64/11, EU:C:2013:264, punkt 37), och dom av den 23 januari 2014, DMC ( C‑164/12, EU:C:2014:20, punkt 62)), och kravet på ställande av bankgaranti (dom av den 23 januari 2014, DMC, C‑164/12, EU:C:2014:20, punkt 66).

23 Se punkt 39 i kommissionens ansökan.

24 Vid den muntliga förhandlingen hävdade Förbundsrepubliken Tyskland att domen av den 29 november 2011, National Grid Indus ( C‑371/10, EU:C:2011:785), numera är tillämplig på såväl juridiska som fysiska personer.

25 Nämligen i punkt 99 i svaromålet. Detsamma gäller för repliken (se punkt 34 i denna).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 2007, A ( C‑101/05, EU:C:2007:804, punkt 60), och dom av den 28 oktober 2010, Établissements Rimbaud ( C‑72/09, EU:C:2010:645, punkt 40). Se även dom av den 12 juli 2012, kommissionen/Spanien ( C‑269/09, EU:C:2012:439, punkt 94 och följande punkter), och dom av den 16 april 2015, kommissionen/Tyskland ( C‑591/13, EU:C:2015:230, punkt 81).

27 Se, bland annat, dom av den 20 maj 2008, Orange European Smallcap Fund ( C‑194/06, EU:C:2008:289, punkterna 89 och 90), och dom av den 19 november 2009, kommissionen/Italien ( C‑540/07, EU:C:2009:717, punkt 68 och följande punkter).

28 Rådets direktiv av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område (EGT L 336, 1977, s. 15; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 64).

29 Dom av den 19 juli 2012, A ( C‑48/11, EU:C:2012:485). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 28 oktober 2010, Établissements Rimbaud ( C‑72/09, EU:C:2010:645, punkt 41).

30 Dom av den 10 april 2014, Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company ( C‑190/12, EU:C:2014:249, punkt 83 och följande punkter). I det målet godtog domstolen inte behovet av en effektiv skattekontroll som berättigandegrund, eftersom det fanns ett regelverk om ömsesidigt administrativt bistånd mellan Polen och Förenta staterna.

31 Se dom av den 10 april 2014, Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company ( C‑190/12, EU:C:2014:249, punkterna 85 och 86). År 2010 ändrades och förstärktes 1988 års konvention genom ett protokoll. Konventionen utgör det mest fullständiga multilaterala instrumentet och erbjuder samtliga möjliga former för samarbete på beskattningsområdet i syfte att förhindra skatteflykt och skatteundandragande. Se http://www.oecd.org/fr/ctp/echange-de-renseignements-fiscaux/conventionconcernantlassistanceadministrativemutuelleenmatierefiscale.htm. Se även http://www.oecd.org/ctp/exchange-of-tax-information/Status_of_convention.pdf.

32 Enligt Republiken Portugal kommer denna princip till uttryck i artikel 77 i CIRC.

33 Se fotnot 15 i detta förslag till avgörande. Denna berättigandegrund har nära samband med den som avser behovet av att säkerställa en effektiv skattekontroll. Det resonemang som jag i detta förslag till avgörande har fört när det gäller huruvida den inskränkning som följer av artikel 10 i CIRS kan vara motiverad med hänvisning till skattesystemets inre sammanhang och behovet av att upprätthålla en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten medlemsstaterna emellan kan tillämpas även såvitt avser artikel 38 i CIRS.

34 Punkt 48 i repliken.

35 I förevarande fall Konungariket Norge.