Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 8 mars 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, s. 32) och som innebär ändring av rådets direktiv 96/61/EG, i ändrad lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (EUT L 140, s. 63) (nedan kallat direktiv 2003/87).

3 Dom av den 26 september 2014 DK Recycling und Roheisen/kommissionen ( T‑630/13, EU:T:2014:833), dom Arctic Paper Mochenwangen/kommissionen ( T‑634/13, dom EU:T:2014:828), dom Romonta/kommissionen ( T‑614/13, EU:T:2014:835) och dom Raffinerie Heide/kommissionen ( T‑631/13, EU:T:2014:830).

4 Kommissionens beslut av den 5 september 2013 om nationella genomförandeåtgärder för övergångsutdelningen av gratis utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med artikel 11.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 240, s. 27).

5 Se fotnot 2 i detta förslag till avgörande.

6 Rådets beslut 2002/358/EG av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtagandena inom ramen för detta (EGT L 130, s. 1).

7 Artikel 1 i direktiv 2003/87.

8 Artikel 9 första stycket i direktiv 2003/87.

9 Se artikel 10 i direktiv 2003/87 och skäl 15 i direktiv 2009/29.

10 Artikel 10a.11 i direktiv 2003/87.

11 Se artikel 10a.11 i direktiv 2003/87 och skäl 21 i direktiv 2009/29.

12 Se även artikel 15 i kommissionens beslut 2011/278/EU av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 130, s. 1, nedan kallat beslut 2011/278).

13 Nämnd i fotnot 12 i detta förslag till avgörande.

14 Se skäl 4 och bilaga I till beslut 2011/278.

15 Se skäl 12 i beslut 2011/278.

16 I domen i mål DK Recycling und Roheisen ( T‑630/13, EU:T:2014:830), biföll tribunalen delvis DK Recyclings talan, såvitt den avsåg kommissionens avslag i det angripna beslutet på begäran om gratis tilldelning av utsläppsrätter för en underanläggning med utsläpp från zinkproduktion i masugnar och därmed sammanhängande förfaranden. Denna del av domen är inte föremål för DK Recyclings överklagande i mål C‑540/14 P.

17 Det rör sig om den första och den andra grunden. Se särskilt punkterna 39‑101 i tribunalens dom DK Recycling und Roheisen/kommissionen ( T‑630/13, EU:T:2014:833).

18 Beslut av domstolens ordförande DK Recycling und Roheisen/kommissionen ( C‑540/14 P, EU:C:2015:58), beslut Arctic Paper Mochenwangen/kommissionen ( C‑551/14 P, EU:C:2015:107), och beslut Romonta/kommissionen ( C‑565/14 P, EU:C:2015:56).

19 DK Recycling har begärt att domstolen ska upphäva den överklagade domen såvitt dess talan ogillats i övrigt.

20 Se dom DK Recycling und Roheisen/kommissionen ( T‑630/13, EU:T:2014:833, punkt 50), dom Arctic Paper Mochenwangen/kommissionen ( T‑634/13, EU:T:2014:828, punkt 49), dom Romonta/kommissionen ( T‑614/13, EU:T:2014:835, punkt 53) och dom Raffinerie Heide/kommissionen ( T‑631/13, EU:T:2014:830, punkt 51).

21 Dom Ziegler/kommissionen ( C‑439/11P, EU:C:2013:513, punkt 42) och dom Iride/kommissionen ( C‑329/09P, EU:C:2011:859, punkterna 48–51).

22 Dom parlamentet/rådet ( C‑355/10, EU:C:2012:516, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

23 Nämligen artikel 12.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 105, s. 1), i ändrad lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 296/2008 av den 11 mars 2008 (EUT L 97, s. 60).

24 Dom parlamentet/rådet ( C‑355/10, EU:C:2012:516, punkterna 65 och 66). Se även nyligen, dom parlamentet/rådet ( C‑363/14, EU:C:2015:579, punkt 46).

25 Dom parlamentet/rådet ( C‑355/10, EU:C:2012:516, punkterna 67 och 68) och dom parlamentet/rådet ( C‑363/14, EU:C:2015:579, punkt 47).

26 Se även den analys av rättspraxis som jag gjorde i punkterna 26‑28 i mitt förslag till avgörande i målet parlamentet/rådet ( C‑355/10, EU:C:2012:207).

27 Se mitt förslag till avgörande i mål parlamentet/rådet ( C‑355/10, EU:C:2012:207), punkt 29.

28 Se dom parlamentet/kommissionen ( C‑65/13, EU:C:2014:2289, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Polen ( C‑504/09 P, EU:C:2012:178, punkt 77), dom kommissionen/Estland ( C‑505/09 P, EU:C:2012:179, punkt 79), och dom Iberdrola m.fl. ( C‑566/11, C‑567/11, C‑580/11, C‑591/11, C‑620/11 och C‑640/11, EU:C:2013:660, punkt 43).

30 Dom kommissionen/Polen ( C‑504/09 P, EU:C:2012:178, punkt 77); dom kommissionen/Estland( C‑505/09 P, EU:C:2012:179, punkt 79), och dom Iberdrola m.fl. ( C‑566/11, C‑567/11, C‑580/11, C‑591/11, C‑620/11 och C‑640/11, EU:C:2013:660, punkt 43).

31 I skäl 8 i direktiv 2009/29 anges syftet att undvika snedvridning på den inre marknaden som ett av de övergripande målen med det nya system för handel med utsläppsrätter som införts med detta direktiv. Se härvidlag, även dom kommissionen/Polen ( C‑504/09P, EU:C:2012:178, punkt 82).

32 I skäl 15 i direktiv 2009/29 nämns således det nödvändiga i att göra nya deltagare lika konkurrenskraftiga som ett grundläggande krav på den auktionsmetod som införts genom direktivet. Samma krav tas upp i skäl 16 i direktivet vad angår behovet att harmonisera reglerna om de nya deltagarna. I skäl 17 i direktiv 2009/29 nämns målet att undvika snedvridning av konkurrensen inom gemenskapen som ett av skälen till att inte behandla de ekonomiska sektorerna på olika sätt beroende på medlemsstat. I skäl 19 anges också detta syfte i relation till de regler som ska tillämpas på elproducenterna. I skäl 28 nämns åter detta syfte i förhållande till kravet på harmonisering av företagens användning av reduktionsenheter för utsläppsminskningar utanför gemenskapen. Ur samma perspektiv ska det nämnas att domstolen har uttalat att unionslagstiftaren, genom att själv införa en i förväg angiven avgift för överskridande utsläpp enligt artikel 16.3 och 16.4 i direktiv 2003/87, avsåg att skydda systemet för handel med utsläppsrätter mot effekterna av snedvridning av konkurrensen. Se dom Billerud Karlsborg och Billerud Skärblacka ( C‑203/12, EU:C:2013:664, punkt 27).

33 Förslag till avgörande av generaladvokat Kokott i målen Borealis Polyolefine, OMV Refining & Marketing, DOW Benelux m.fl. och Esso Italiana m.fl. ( C‑191/14, C‑192/14, C‑295/14 och C‑389/14, EU:C:2015:754, punkt 40).

34 Se, särskilt, artikel 10 i beslut 278/2011. Såsom framgår av punkt 12 i detta förslag till avgörande, har kommissionen när det inte har gått att ta fram ett produktriktmärke, tillämpat riktmärkena för värme och bränsle som multiplicerats med den historiska verksamhetsnivån avseende mätbar värme, respektive förbrukat bränsle. Vad gäller processutsläpp, se artikel 10.2 b iii) i beslut 2011/278.

35 Se artiklarna 10.9 och 15.3 i beslut 2011/278.

36 Se, i detta avseende, även tribunalens dom Polen/kommissionen ( T‑370/11, EU:T:2013:113. punkt 85).

37 Härvidlag är det intressant att notera att det framgår av betänkandet från Europaparlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet angående Europaparlamentets och rådets förslag till direktiv om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (COM(2008) 16 slutlig – 2008/0013(COD)) att under det lagstiftningsförfarande som ledde till antagandet av direktiv 2009/29, hade det planerats att såväl skäl 23 som artikel 10a i detta direktiv skulle införas i direktiv 2003/87 och innehålla omnämnandet av förhandsriktmärken för varje sektor (se, till exempel, ändringsförslag 14, s. 18 och 19, ändringsförslag 48, s. 48 och 49, samt ändringsförslag 33, s. 113 och 114 i betänkandet).

38 Se skäl 5 i direktiv 2003/87.

39 Härvidlag finner jag inte det argument relevant som Romonta framfört i sin replik enligt vilket vissa bestämmelser i beslut 2011/278 inte är förenliga med det ovannämnda sektorbaserade synsättet. Romonta har särskilt nämnt de tre alternativa riktmärkena i artikel 6.1 i beslut 2011/278, artikel 3 c och artikel 10.3 i beslutet. Emellertid kan inte någon av dessa bestämmelser leda till ett ifrågasättande av det sektorbaserade synsätt som kommissionen hade i beslut 2011/278, i enlighet med artikel 10a i direktiv 2003/87.

40 Se punkterna 6 och 12 i artikel 10a i direktiv 2003/87 samt kommissionens beslut av den 24 december 2009 om fastställande, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, av en förteckning över sektorer och delsektorer som anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage (EUT L 1, 2010, s. 10). Se även punkterna 82 och 83 i tribunalens dom, DK Recycling und Roheisen/kommissionen ( T‑630/13, EU:T:2014:833).

41 Min kursivering. Se, angående detta skäl, dom Polen/kommissionen ( T‑370/11, EU:T:2013:113, punkt 42).

42 Se punkt 28 i detta förslag till avgörande.

43 Se, i detta avseende, dom parlamentet/rådet ( C‑417/93, EU:C:1995:127, punkterna 30‑33), och punkt 28 i mitt förslag till avgörande i mål parlamentet/rådet ( C‑355/10, EU:C:2012:207).

44 Se punkterna 38–40 i detta förslag till avgörande.

45 Se i detta avseende, punkt 78 i tribunalens dom, DK Recycling und Roheisen/kommissionen ( T‑630/13, EU:T:2014:833).

46 Se domar DK Recycling und Roheisen/kommissionen ( T‑630/13, EU:T:2014:833, punkt 77), dom Arctic Paper Mochenwangen/kommissionen ( T‑634/13, EU:T:2014:828, punkt 76), dom Romonta/kommissionen ( T‑614/13, EU:T:2014:835, punkt 80) och dom Raffinerie Heide/kommissionen ( T‑631/13, EU:T:2014:830, punkt 79).

47 DK Recycling und Roheisen/kommissionen ( T‑630/13, EU:T:2014:833, punkt 81 och följande punkter), dom Arctic Paper Mochenwangen/kommissionen ( T‑634/13, EU:T:2014:828, punkt 80 och följande punkter), dom Romonta/kommissionen ( T‑614/13, EU:T:2014:835, punkt 83 och följande punkter) och dom Raffinerie Heide/kommissionen ( T‑631/13, EU:T:2014:830, punkt 82 och följande punkter).

48 DK Recycling und Roheisen/kommissionen ( T‑630/13, EU:T:2014:833, punkt 78), dom Arctic Paper Mochenwangen/kommissionen ( T‑634/13, EU:T:2014:828, punkt 77), dom Romonta/kommissionen ( T‑614/13, EU:T:2014:835, punkt 81) och dom Raffinerie Heide/kommissionen ( T‑631/13, EU:T:2014:830, punkt 80).

49 Se artikel 170.1 andra meningen i domstolens rättegångsregler. Se, härvidlag, dom Alliance One International/kommissionen ( C‑668/11 P, EU:C:2013:614, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

50 Dom Schmidberger ( C‑112/00, EU:C:2003:333, punkt 81) och dom Agrarproduktion Staebelow ( C‑504/04, EU:C:2006:30, punkt 37).

51 Dom T. Port ( C‑68/95, EU:C:1996:452, punkterna 37, 38 och 43).

52 Se, vad angår DK Recycling, punkt 88 i domen i mål T‑630/13 ( EU:T:2014:833) och i fråga om Arctic Paper, punkt 87 i dom Arctic Paper und Mochenwangen/Commission ( T‑634/13, EU:T:2014:828).

53 Vad specifikt angår begränsningarna i den grundläggande rätten till näringsfrihet (artikel 16 i stadgan), se dom Sky Österreich ( C‑283/11, EU:C:2013:28, punkt 46 och följande punkter) och dom Deutsches Weintor ( C‑544/10, EU:C:2012:526, punkterna 56‑59). Vad gäller begränsningarna i rätten till egendom (artikel 17 i stadgan), specifikt i syfte att främja miljöskyddet, se dom ERG m.fl. ( C‑379/08 och C‑380/08, EU:C:2010:127, punkt 80 och följande punkter).

54 Specifikt, artikel 30 i rådets förordning (EEG) nr 404/93 av den 13 februari 1993 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer (EGT L 47, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 48, s. 129).

55 Se, härvidlag, dom Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals/kommissionen ( C‑550/07 P, EU:C:2010:512, punkt 74), förslag till avgörande av generaladvokat Kokott i mål Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals/kommissionen ( C‑550/07 P, EU:C:2010:229, punkterna 93‑96) och förslag till avgörande av generaladvokat Bot i mål Melloni ( C‑399/11, EU:C:2012:600, fotnot 29).

56 Punkt 70 i dom DK Recycling und Roheisen/kommissionen ( T‑630/13, EU:T:2014:833) och punkt 69 i dom Arctic Paper Mochenwangen/kommissionen ( T‑634/13, EU:T:2014:828).

57 Punkterna 89, 78 och 82 i dom DK Recycling und Roheisen/kommissionen ( T‑630/13, EU:T:2014:833) och punkterna 88, 77 och 81 i dom Arctic Paper Mochenwangen/kommissionen ( T‑634/13, EU:T:2014:828).

58 Med avseende på kontrollen av huruvida det konstaterade ingreppet i de grundläggande rättigheterna är proportionerlig, se dom Digital Rights Ireland m.fl. ( C‑293/12 och C‑594/12, EU:C:2014:238, punkt 46 och följande punkter) och förslag till avgörande av generaladvokat Kokott i mål Philip Morris Brands m.fl. ( C‑547/14, EU:C:2015:853, punkt 146 och följande punkter samt där angiven rättspraxis).

59 Se punkterna 63‑65 och 66‑68 i dom DK Recycling und Roheisen/kommissionen ( T‑630/13, EU:T:2014:833) och punkterna 62‑64 och 65‑67 i dom Artic Paper Mochenwangen/kommissionen ( T‑634/13, EU:T:2014:828).

60 Se punkt 54 i förevarande förslag till avgörande.

61 Dom ERG m.fl. ( C‑379/08 och C‑380/08, EU:C:2010:127, punkt 81 och där angiven rättspraxis).

62 Se, för ett liknande resonemang, angående systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, dom Billerud Karlsborg och Billerud Skärblacka ( C‑203/12, EU:C:2013:664, punkt 26).

63 Se punkt 89 i dom DK Recycling und Roheisen/kommissionen ( T‑630/13, EU:T:2014:833), och dom Arctic Paper Mochenwangen/kommissionen ( T‑634/13, EU:T:2014:828, punkt 88).

64 Se dom Polen/kommissionen ( T‑370/11, EU:T:2013:113, punkterna 85 och 105). Att dessa bestämmelser eventuellt är oproportionerliga skulle kunna vara en följd av en oriktig beräkning av förhandsriktmärken. Detta argument har emellertid inte framförts i överklagandena.

65 Den kan inte på något sätt ifrågasättas av punkt 52 i domen Standley m.fl. ( C‑293/97, EU:C:1999:215) som åberopats i överklagandena.

66 Se dom Raffinerie Heide/kommissionen ( T‑631/13, EU:T:2014:830, punkterna 41–44).

67 Dom kommissionen m.fl./Siemens Österreich m.fl. ( C‑231/11 P–C‑233/11 P, EU:C:2014:256, punkt 102) och dom Areva m.fl./kommissionen ( C‑247/11 P och C‑253/11 P, EU:C:2014:257, punkterna 118 och 170).

68 Se punkt 72 och fotnot 49 i detta förslag till avgörande.

69 Se, bland annat, beslut The Sunrider Corporation/harmoniseringsbyrån ( C‑142/14 P, EU:C:2015:371, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

70 Se punkt 82 och följande punkter i dom Raffinerie Heide/kommissionen ( T‑631/13, EU:T:2014:830).

71 Se punkterna 72 och 73 i dom Raffinerie Heide/kommissionen ( T‑631/13, EU:T:2014:830).

72 Se dom Billerud Karlsborg och Billerud Skärblacka ( C‑203/12, EU:C:2013:664, punkt 31) och dom Romonta/kommissionen ( T‑614/13, EU:T:2014:835, punkt 48).

73 Dom Eurofit ( C‑99/12, EU:C:2013:487, punkt 31). Domstolen erkände således att enbart en intern försummelse inte kan utgöra en sådan omständighet. Se dom Billerud Karlsborg och Billerud Skärblacka ( C‑203/12, EU:C:2013:664, punkt 31).

74 C‑293/97, EU:C:1999:215, punkt 52.