Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 14 april 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

3 Se artiklarna 44 och 45 i lag nr 233/1995 om förrättningsmän och utsökningsförfarandet, som ändrar och kompletterar andra lagar.

4 Se artikel 50 i ovannämnda lag och artikel 202.2 i lag nr 99/1993 om fastställande av civilprocesslagen.

5 Se Okresný súd Prešovs (distriktsdomstolens i Prešov) ovannämnda beslut av den 22 oktober 2010 (se punkt 11 i förevarande förslag till avgörande), i vilken den skadeståndstalan som väckts av käranden i det nationella målet avvisades med motiveringen att talan hade väckts för tidigt och att käranden inte hade uttömt alla tillgängliga nationella rättsmedel, såsom en talan om upphävande av den omtvistade skiljedomen.

6 Dom av den 19 november 1991 ( C-6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkterna 31–37).

7 Dom av den 5 mars 1996 ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 74).

8 Se, bland annat, dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 34).

9 Dom av den 30 september 2003 ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkterna 33–36).

10 Se dom av den 13 juni 2006, Traghetti del Mediterraneo ( C‑173/03, EU:C:2006:391, punkt 31), dom av den 24 november 2011, kommissionen/Italien ( C‑379/10, EU:C:2011:775), dom av den 9 september 2015, Ferreira da Silva e Brito m.fl. ( C‑160/14, EU:C:2015:565, punkt 47) och dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 40).

11 Dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkterna 33–36).

12 Dom av den 13 juni 2006 ( C‑173/03, EU:C:2006:391, punkt 32).

13 Min kursivering.

14 Dom av den 6 oktober 2015 ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 40).

15 Se, bland annat, Beutler, B., State Liability for Breaches of Community Law by National Courts: Is the Requirement of a Manifest Infringement of the Applicable Law an Insurmountable Obstacle Common Market Law Review 46, 2009, nr 3, s. 773–804 (särskilt s. 789), och Huglo, J.-G., La responsabilité des États membres du fait des violations du droit communautaire commises par les juridictions nationales: un autre regard, Gazette du Palais, 12 juni 2004, I Jur., s. 34.

16 Dom av den 30 september 2003 ( C‑224/01, EU:C:2003:513).

17 Dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 34).

18 Som generaladvokaten Geelhoed konstaterade i sitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Italien ( C‑129/00, EU:C:2003:319, punkt 63) är tanken här, i likhet med tanken bakom systemet i artikel 234 EG (nu artikel 267 FEUF), vad gäller skyldigheten att begära förhandsavgörande, att enskilda beslut som fattas av lägre nationella domstolar och som strider mot unionsrätten fortfarande kan ändras inom den nationella domstolshierarkin. Även om någon sådan ändring inte sker är det dock inte nödvändigtvis så att ett enda felaktigt beslut av en lägre instans påverkar den aktuella bestämmelsens ändamålsenliga verkan i medlemsstaten. Däremot är sådana konsekvenser uppenbarligen sannolika där praxis från den högsta nationella domstolsinstansen strider mot unionsrätten, vilken praxis av domare i lägre instanser anses vara vägledande i den nationella rättsordningen.

19 I de mål som har gett upphov till domen av den 13 juni 2006, Traghetti del Mediterraneo ( C‑173/03, EU:C:2006:391) och domen av den 24 november 2011, kommissionen/Italien ( C‑379/10, EU:C:2011:775) utgjordes således överträdelsen, som lades den nationella domstol som dömde i sista instans till last, av nämnda domstols tolkning av rättsreglerna.

20 Se dom Faber ( C‑497/13, EU:C:2015:357, punkt 56).

21 I detta avseende understryker jag att det just är med stöd av likvärdighetsprincipen som domstolen i domen av den 6 oktober 2009, Asturcom Telecomunicaciones ( C‑40/08, EU:C:2009:615, punkterna 49–59) har slagit fast att en nationell domstol, som ska pröva en ansökan om verkställighet av en lagakraftvunnen skiljedom som meddelats, är skyldig att bedöma huruvida skiljeklausulen i det avtal som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument är oskälig.

22 Se, bland annat, dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 51), dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 51), dom av den 12 december 2006,Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkt 209), dom av den 25 november 2010, Fuß ( C‑429/09, EU:C:2010:717, punkt 47) och dom av den 14 mars 2013, Leth ( C‑420/11, EU:C:2013:166, punkt 41).

23 Se dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 52).

24 Se dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 100), dom av den 12 december 2006, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkt 210) och dom av den 25 november 2010, Fuß ( C‑429/09, EU:C:2010:717, punkt 48).

25 Se dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 53) och dom av den 13 juni 2006, Traghetti del Mediterraneo ( C-173/03, EU:C:2006:391, punkterna 32 och 42).

26 Dom av den 27 juni 2000, Océano Grupo Editorial och Salvat Editores ( C‑240/98–C‑244/98, EU:C:2000:346, punkt 25) och dom av den 26 oktober 2006, Mostaza Claro ( C‑168/05, EU:C:2006:675, punkt 25).

27 Dom av den 26 oktober 2006, Mostaza Claro ( C‑168/05, EU:C:2006:675, punkt 36) och dom av den 4 juni 2009, Pannon GSM ( C‑243/08, EU:C:2009:350, punkt 25).

28 Se dom av den 27 juni 2000, Océano Grupo Editorial och Salvat Editores ( C‑240/98–C‑244/98, EU:C:2000:346, punkt 27), dom av den 26 oktober 2006, Mostaza Claro ( C‑168/05, EU:C:2006:675, punkt 26), dom av den 6 oktober 2009, Asturcom Telecomunicaciones ( C‑40/08, EU:C:2009:615, punkt 31) och dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:349, punkt 41).

29 Se, bland annat, dom av den 4 juni 2009, Pannon GSM ( C‑243/08, EU:C:2009:350, punkt 32) och dom av den 6 oktober 2009, Asturcom Telecomunicaciones ( C‑40/08, EU:C:2009:615, punkt 32).

30 Se dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkterna 53–55) och dom av den 13 juni 2006, Traghetti del Mediterraneo ( C-173/03, EU:C:2006:391, punkt 32).

31 Se dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 54).

32 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2006,Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkt 214 och där angiven rättspraxis).

33 Se, bland annat, dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 46), dom av den 30 maj 2013, Asbeek Brusse och de Man Garabito ( C‑488/11, EU:C:2013:341, punkt 49), dom av den 27 februari 2014, Pohotovosť ( C‑470/12, EU:C:2014:101, punkt 34), dom av den 30 april 2014, Barclays Bank ( C‑280/13, EU:C:2014:279, punkt 34 ), dom av den 17 juli 2014, Sánchez Morcillo och Abril García ( C‑169/14, EU:C:2014:2099, punkt 24), dom av den 9 juli 2015, Bucura ( C‑348/14, EU:C:2015:447, punkterna 43 och 44), och beslut av den 16 juli 2015, Sánchez Morcillo och Abril García ( C‑539/14, EU:C:2015:508, punkt 26–28).

34 Domstolen har från och med domen av den 4 juni 2009, Pannon GSM ( C‑243/08, EU:C:2009:350, punkt 32) klart uttalat att de nationella domstolarna, utöver den möjlighet att pröva huruvida ett avtalsvillkor är oskäligt som de har tillerkänts i tidigare mål, även har en skyldighet att pröva huruvida ett avtalsvillkor är oskäligt.

35 Se, bland annat, dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

36 Som jag redan påpekade i mitt förslag till avgörande i målet Sánchez Morcillo och Abril García ( C‑169/14, EU:C:2014:2110, punkt 53), skiljer ett utsökningsförfarande, såsom det som var i fråga i det målet, vilket har till syfte att driva in en fordran för vilken det föreligger en exekutionstitel som presumeras vara giltig, till sin natur sig väsentligt från förfarandet rörande själva saken.

37 Se, bland annat, dom av den 1 oktober 2015, ERSTE Bank Hungary ( C‑32/14, EU:C:2015:637), vad gäller det förenklade utsökningsförfarande som handläggs av en notarie, som förekommer i Ungern.

38 Beslut av den 16 november 2010 ( C–76/10, EU:C:2010:685, punkt 51).

39 Dom av den 27 juni 2000, Océano Grupo Editorial och Salvat Editores ( C‑240/98–C‑244/98, EU:C:2000:346), dom Cofidis ( C‑473/00, EU:C:2002:705), dom av den 26 oktober 2006, Mostaza Claro ( C‑168/05, EU:C:2006:675), dom av den 4 juni 2009, Pannon GSM ( C‑243/08, EU:C:2009:350) och dom av den 6 oktober 2009, Asturcom Telecomunicaciones ( C‑40/08, EU:C:2009:615).

40 EU:C:2010:685.

41 I denna artikel anges att domstolen, om en fråga i en begäran om förhandsavgörande klart kan utläsas av rättspraxis eller om svaret på frågan inte lämnar utrymme för rimligt tvivel, på förslag av referenten och efter att ha hört generaladvokaten, när som helst får avgöra målet genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat.

42 Generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i målet Lyckeskog ( C‑99/00, EU:C:2002:108, punkt 74).

43 Dom av den 6 oktober1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335).

44 Min kursivering.

45 Dom Freiburger Kommunalbauten ( C‑237/02, EU:C:2004:209, punkterna 22 och 23).

46 Dom av den 1 oktober 2015, ERSTE Bank Hungary ( C‑32/14, EU:C:2015:637, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

47 Se dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkterna 84 och 85).

48 I domen av den 24 mars 2009, Danske Slagterier ( C‑445/06, EU:C:2009:178, punkt 69) har domstolen således preciserat att gemenskapsrätten inte utgör hinder för tillämpningen av en nationell lagstiftning där det föreskrivs att en enskild inte kan erhålla ersättning för skada som vederbörande uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att förhindra genom att använda sig av ett rättsmedel, förutsatt att det är rimligt att kräva av den skadelidande att denne använder sig av det ifrågavarande rättsmedlet, vilket det ankommer på den nationella domstolen att avgöra, med hänsyn till samtliga omständigheter i målet vid den nationella domstolen. Den omständigheten att det är sannolikt att den nationella domstolen kommer att begära ett förhandsavgörande med stöd av artikel 234 EG av domstolen eller den att en talan om fördragsbrott har väckts vid domstolen kan inte, i sig, utgöra ett tillräckligt skäl för att fastslå att det inte är rimligt att använda sig av ett rättsmedel.

49 Se dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkt 42), dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 58), dom av den 24 mars 2009, Danske Slagterier ( C‑445/06, EU:C:2009:178, punkt 31), dom av den 25 november 2010, Fuß ( C‑429/09, EU:C:2010:717, punkt 62), och dom av den 9 september 2015, Ferreira da Silva e Brito m.fl. ( C‑160/14, EU:C:2015:565, punkt 50).