Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 22 mars 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Ej publicerad, EU:T:2016:740 (nedan kallad den överklagade domen).

3 EUT L 66, 2004, s. 1 (nedan kallad förordning nr 397/2004 eller den omtvistade förordningen).

4 Rådets förordning (EG) av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1) (nedan kallad grundförordningen).

5 Rådets förordning (EG) av den 5 maj 2006 om ändring av förordning (EG) nr 397/2004 (EUT L 121, 2006, s. 14).

6 Avtal om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994) (EGT L 336, 1994, s. 103; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 105), i bilaga 1A till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (EGT L 336, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 3).

7 Ej publicerad, EU:T:2011:535.

8 Denna grund avsåg rådets påstådda underlåtenhet att undersöka huruvida vissa faktorer bröt orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som EU-industrin lidit.

9 EU:C:2013:732.

10 Det vill säga fem år från den händelse som gav upphov till skadan.

11 Enligt artikel 121.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1) ska ansökan om återbetalning inges inom tre år från dagen för underrättelse om tullskulden.

12 Det bör noteras att de grunder som tribunalen prövade inte är exakt desamma som de grunder som Gul Ahmed åberopade vid tribunalen. Jag ska återkomma till denna bristande överensstämmelse senare i detta förslag till avgörande (se punkterna 103 och 107 nedan).

13 Se första, fjärde och sista stycket i artikel 263 FEUF.

14 Dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen ( C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 55).

15 Se förslag till avgörande av generaladvokat Mengozzis förslag till avgörande i målet Mory m.fl./kommissionen ( C‑33/14 P, EU:C:2015:409, punkt 23).

16 Dom av den 24 juni 1986, AKZO Chemie och AKZO Chemie UK/kommissionen ( 53/85, EU:C:1986:256, punkt 21), och dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen ( C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 57). Se även, i samband med ett överklagande, dom av den 19 oktober 1995, Rendo m.fl./kommissionen ( C‑19/93 P, EU:C:1995:339, punkt 13), och dom av den 7 juni 2007, Wunenburger/kommissionen ( C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkt 42) (kallad Wunenburger).

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 september 2009, kommissionen/Koninklijke FrieslandCampina ( C‑519/07 P, EU:C:2009:556, punkt 65), och dom av den 26 februari 2015, Planet/kommissionen ( C‑564/13 P, EU:C:2015:124, punkt 34).

18 Dom av den 27 juni 2013, Xeda International och Pace International/kommissionen ( C‑149/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:433, punkt 32), och dom av den 23 december 2015, parlamentet/rådet ( C‑595/14, EU:C:2015:847, punkt 23).

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 1998, Langnese-Iglo/kommissionen ( C‑279/95 P, EU:C:1998:447), där domstolen slog fast att den omständigheten att den omtvistade rättsakten upphörde att gälla inte innebar att det saknas intresse av att slutligt avgöra målet i fråga om lagenligheten och räckvidden av bestämmelserna i beslutet, för att fastställa dess rättsliga verkan under den period som föregick den dag då rättsakten upphörde att gälla (punkt 71). På samma sätt kan intresset bestå trots att den omtvistade rättsakten har förlorat sin rättsverkan (domen Wunenburger, punkterna 41–62), har upphävts (dom av den 12 december 2006, Organisation des Modjahedines du peuple d’Iran/rådet, T-228/02, EU:T:2006:384, punkterna 34 och 35) eller ersätts (dom av den 7 oktober 2009, Vischim/kommissionen, T-420/05, EU:T:2009:391, punkterna 58–63), inte längre är tillämplig (dom av den 26 april 1988, Apesco/kommissionen, 207/86, EU:C:1988:200, punkt 16) eller har genomförts fullt ut, och följaktligen redan har haft samtliga verkningar (dom av den 24 juni 1986, AKZO Chemie och AKZO Chemie UK/kommissionen, 53/85, EU:C:1986:256, punkt 21).

20 Dom av den 23 december 2015, parlamentet/rådet ( C‑595/14, EU:C:2015:847, punkt 18 och där angiven rättspraxis).

21 I förevarande fall kan tidsfördröjningen, bortsett från nästan två år när målet förklarades vilande på sökandens begäran (15 oktober 2004–7 september 2006), inte tillskrivas Gul Ahmed.

22 Se dom av den 18 mars 2009, Shanghai Excell M&E Enterprise och Shanghai Adeptech Precision/rådet ( T-299/05, EU:T:2009:72, punkt 56) (kallad Shanghai Excell).

23 Dom av den 23 april 1986, 294/83, EU:C:1986:166, punkt 23 (kallad Les Verts).

24 Jag vill även påpeka att domstolen i domen Les Verts slog fast att det genom fördraget [har upprättats] ett fullständigt system med talemöjligheter och förfaranden … som är avsett att göra det möjligt för domstolen att granska lagenligheten av de rättsakter som antas av institutionerna (se punkt 23 i den domen, min kursivering).

25 Såsom tribunalen påpekade i domen Shanghai Excell, punkt 57.

26 EUT C 83, 2010, s. 389 (nedan kallad stadgan).

27 Domstolen har intagit denna generösa ståndpunkt i flera mål. Dom av den 17 april 2008, Flaherty m.fl./kommissionen ( C‑373/06 P, C‑379/06 P och C‑382/06 P, EU:C:2008:230), är ett utmärkt exempel. En kommentator anser att detta är ett liberalt synsätt som främjar tillgången till rättslig prövning. Se Van Raepenbusch, S., Le recours en annulation des particuliers, i Les recours devant le juge de l’Union européenne, Bryssel, Bruylant, 2012, s. 47.

28 Se ovan punkt 31.

29 Se förslag till avgörande av generaladvokat Bobek i målet Binca Seafoods/kommissionen ( C‑268/16 P, EU:C:2017:444, punkt 95).

30 Se Renaudie, O., L’intéret a agir devant le juge Berger-Levrault administratif, Paris, 2015, s. 43, som framhåller behovet av en demokratisk tolkning av kravet på ett berättigat intresse av att få saken prövad som ska revideras mot bakgrund av de mänskliga rättigheterna.

31 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokat Kokott i målet Telefónica/kommissionen ( C‑274/12 P, EU:C:2013:204, punkt 86).

32 Mariatte, F., Ritleng, D., Contentieux de l’Union européenne 1. Annulation, exception d’illégalité, Paris, Lamy, 1998, s. 108.

33 Se, för ett liknande resonemang, hans förslag till avgörande i målet kommissionen/Hansestadt Lübeck ( C‑524/14 P, EU:C:2016:693, punkt 38).

34 Se hans förslag till avgörande i Binca Seafoods/kommissionen ( C‑268/16 P, EU:C:2017:444, punkt 93).

35 Med andra ord probatio diabolica. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 april 2013, Mindo/kommissionen ( C‑652/11 P, EU:C:2013:229, punkt 50).

36 Unionsdomstolen har i vissa fall hänvisat till detta kriterium, dock utan att dra några särskilda slutsatser av detta. Se, exempelvis, beslut av den 6 juli 2011, Petroci/rådet ( T-160/11, ej publicerat, EU:T:2011:334, punkt 23).

37 Lenaerts, K., Maselis, I., Gutman, K., EU Procedural Law, Oxford University Press, 2014, s. 360. Se även dom av den 19 juli 2012, rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group ( C‑337/09 P, EU:C:2012:471, punkt 50), dom av den 21 januari 1987, Stroghili/revisionsrätten ( 204/85, EU:C:1987:21, punkt 11), och dom av den 30 april 1998, Cityflyer Express/kommissionen ( T-16/96, EU:T:1998:78, punkt 30).

38 När det gäller antidumpningstullar har tribunalen ofta tolkat detta kriterium extensivt. Se, till exempel, dom av den 29 juni 2000, Medici Grimm/rådet ( T-7/99, EU:T:2000:175, punkterna 54–56), och dom av den 28 februari 2017, Canadian Solar Emea m.fl./rådet ( T‑162/14, EU:T:2017:124, punkt 47).

39 Se Van Raepenbusch, S., Le recours en annulation i Les recours des particuliers devant le juge de l’Union européenne, Bryssel, Bruylant, 2012, s. 47. Se även förslag till avgörande av generaladvokat Kokott i de förenade målen Italien/kommissionen ( C‑138/03, C‑324/03 och C‑431/03, EU:C:2005:387, punkt 41), och förslag till avgörande av generaladvokat Mengozzi förslag till avgörande i målet Mory m.fl./kommissionen ( C‑33/14 P, EU:C:2015:409, punkt 28).

40 Se, i linje med detta Wicker, G., La légitimité d’intérêt à agir, Études sur le droit de la concurrence et quelques thèmes fondamentaux: mélanges en l’honneur, Yves Serra, Dalloz, 2006, s. 460.

41 Även om Gul Ahmed påpekade att punkterna 42–60 i den överklagade domen är behäftade med felaktig rättstillämpning anförde företaget, när det tillfrågades på denna punkt vid förhandlingen, att dess talan i själva verket enbart avser punkterna 49 och 55–60.

42 Dom av den 12 september 2006, Reynolds Tobacco m.fl./kommissionen ( C‑131/03 P, EU:C:2006:541, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

43 Dom av den 26 maj 2016, Rose Vision/kommissionen ( C‑224/15 P, EU:C:2016:358, punkt 26).

44 Beslut av den 27 september 2004, UER/M6 m.fl. ( C‑470/02 P, ej publicerat, EU:C:2004:565, punkt 69), och dom av den 21 september 2010, Sverige och API/kommissionen och kommissionen/API ( C‑514/07 P, C‑528/07 P och C‑532/07 P, EU:C:2010:541, punkterna 65–67), och dom av den 5 oktober 2009, kommissionen/Roodhuijzen ( T-58/08 P, EU:T:2009:385, punkterna 34–37).

45 Se, analogt, dom av den 16 juli 2009, kommissionen/Schneider Electric ( C‑440/07 P, EU:C:2009:459, punkt 193).

46 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 31 juli 1989, S./kommissionen ( 206/89 R, EU:C:1989:333, punkt 8), och dom av den 4 juni 2015, Andechser Molkerei Scheitz/kommissionen ( C‑682/13 P, ej publicerad, EU:C:2015:356, punkt 27).

47 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 oktober 1995, Rendo m.fl./kommissionen ( C‑19/93 P, EU:C:1995:339, punkt 13), och beslut av den 17 oktober 2005, First Data m.fl./kommissionen ( T-28/02, EU:T:2005:357, punkterna 36 och 37). Se även som exempel på fall där tribunalen prövade denna fråga ex officio: dom av den 7 mars 2013, Acino/kommissionen ( T-539/10, ej publicerad, EU:T:2013:110, punkterna 29–46), och dom av den 10 april 2013, GRP Security/revisionsrätten ( T-87/11, ej publicerad, EU:T:2013:161, punkterna 43–49).

48 Se ovan punkterna 29–30.

49 I enlighet med principen onus necessitas incumbit ei qui agit (sökanden har bevisbördan). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2006, Rossi/harmoniseringsbyrån ( C‑214/05 P, EU:C:2006:494, punkt 23).

50 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet kommissionen/Infront WM ( C‑125/06 P, EU:C:2007:611, punkterna 71–73), tillsammans med domen av den 13 mars 2008 i detta mål (EU:C:2008:159, punkt 56), beslut av den 8 april 2008, Saint-Gobain Glass Deutschland/kommissionen ( C‑503/07 P, EU:C:2008:207, punkt 51), och dom av den 11 maj 2010, PC -Ware Information Technologie/kommissionen ( T-121/08, EU:T:2010:183, punkt 36). Se även, för ett liknande resonemang, Clausen, F., Les moyens d’ordre public dans le contentieux relevant de la Cour de justice de l’Union européenne, Université Paris II, 2017, som kommer att publiceras av Bruylant, s. 509.

51 Dom av den 6 november 2012, Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684, punkterna 71 och 72).

52 I detta syfte har tribunalen möjlighet att föreskriva relevanta åtgärder för processledning i enlighet med artiklarna 88–90 i tribunalens rättegångsregler.

53 De överväganden som gjorts i föregående punkter grunder sin på det förfarande som anges i artikel 130.1–130.7 i tribunalens rättegångsregler rörande preliminära invändningar mot upptagande till sakprövning av talan eller domstolens behörighet. Se, till exempel, beslut av den 6 september 2011, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( T-18/10, EU:T:2011:419).

54 I sina svar på frågorna från domstolen vid förhandlingen beskrev kommissionens ombud i förfarandet vid tribunalen utförligt, utan att motsägas av Gul Ahmeds ombud, hur argumentet om berättigat intresse av att få saken prövad hade vidareutvecklats vid förhandlingen i tribunalen. Han påpekade att dessa grunder omfattade en framtida skadeståndstalan, ett krav på återbetalning av antidumpningstullar som erlagts av närstående importörer och utsikten att återupprätta Gul Ahmed anseende.

55 Se fotnot 77 nedan.

56 Punkt 57 i den överklagade domen.

57 Se den rättspraxis som anges ovan i fotnot 34.

58 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2009, Moser Baer India/rådet ( C‑535/06 P, EU:C:2009:498, punkt 25) (kallad Moser Baer India).

59 Domen Wunenburger, punkt 52.

60 Dom av den 24 september 2008, Reliance Industries/rådet och kommissionen ( T-45/06, EU:T:2008:398, punkt 43).

61 Medan det i domen Wunenburger (punkt 58) och i domen Shanghai Excell (punkt 51 i samband med en slutgiltig antidumpningstull) hänvisas till ett sådant ytterligare krav, hänvisas i domen Moser Baer India, punkt 25, i abstrakta ordalag till risken för upprepning i framtiden som sådan.

62 Dom av den 26 november 2013, Groupe Gascogne/kommissionen ( C‑58/12 P, EU:C:2013:770, punkt 37).

63 Se ovan punkterna 68–76.

64 Se punkt 52 i den överklagade domen.

65 Se, analogt, generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Bertelsmann and Sony Corporation of America/Impala ( C‑413/06 P, EU:C:2007:790, punkt 80).

66 Se punkt 53 i den överklagade domen.

67 Se dom av den 22 december 2008, Gordon/kommissionen ( C‑198/07 P, EU:C:2008:761, punkterna 19 och 60), och dom av den 16 juli 2009, SELEX Sistemi Integrati/kommissionen ( C‑481/07 P, ej publicerad, EU:C:2009:461, punkt 38).

68 Se, bland annat, dom av den 5 mars 1980, Könecke Fleischwarenfabrik/kommissionen ( 76/79, EU:C:1980:68, punkt 9), dom av den 31 mars 1998, Frankrike m.fl./kommissionen ( C‑68/94 och C‑30/95, EU:C:1998:148, punkt 74), dom av den 13 juli 2000, parlamentet/Richard ( C‑174/99 P, EU:C:2000:412, punkterna 33 och 34), och dom av den 27 juni 2013, Xeda International och Pace International/kommissionen ( C‑149/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:433, punkterna 32 och 33).

69 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen ( C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkterna 75 och 80).

70 Domen Shanghai Excell, punkt 55. Se även dom av den 17 juli 2014, Westfälisch-Lippischer Sparkassen- und Giroverband/kommissionen ( T-457/09, EU:T:2014:683, punkt 139), och dom av den 14 november 2013, ICdA m.fl./kommissionen ( T-456/11, EU:T:2013:594, punkt 38).

71 För exempel på fall som visar att sökande, i princip, med framgång kan väcka talan mot Europeiska unionen för förluster som uppstår till följd av den orimligt långa handläggningstiden i ett förfarande om ogiltigförklaring trots att deras talan om ogiltigförklaring tidigare har avvisats, se dom av den 1 februari 2017, Kendrion/Europeiska unionen ( T-479/14, EU:T:2017:48), dom av den 10 januari 2017, Gascogne Sack Deutschland och Gascogne/Europeiska unionen ( T-577/14, EU:T:2017:1), och dom av den 7 juni 2017, Guardian Europé/Europeiska unionens råd ( T-673/15, EU:T:2017:377).

72 Detta har för övrigt inte bestritts av någon av parterna.

73 Dessa avsåg fastställandet av normalvärdet och dess jämförelse med exportpriset.

74 Se punkt 54 i den överklagade domen.

75 Se, analogt, dom av den 12 september 2017, Anagnostakis/kommissionen ( C‑589/15 P, EU:C:2017:663, punkt 38).

76 Dessa aspekter fastställdes på nytt efter en ny undersökning. På grundval av de uppgifter som härrörde från denna undersökning fastställde rådet nya antidumpningstullsatser i den förordningen i stället för dem som hade fastställts genom den omtvistade förordningen.

77 Den metod som kommissionen använde under de utredningar som föregick antagandet av dessa två förordningar skiljde sig i viss utsträckning. Detta berodde på att kommissionen under den andra undersökningen kunde grunda sina slutsatser på kontrollerade uppgifter av relativt god kvalitet som hade rapporterats av en grupp tillverkare av sänglinne av bomull från Pakistan, vilket inte var fallet vad gäller den första undersökningen.

78 Det är uppenbart att situationen hade varit annorlunda om en sådan ogiltigförklaring (eventuellt åtföljd av ett upprätthållande av verkningarna av den ogiltigförklarade förordningen) hade ägt rum innan förordning nr 695/2006 antogs eller när den fortfarande var tillämplig. Det ligger emellertid utanför syftet med detta förslag till avgörande att ytterligare undersöka möjliga hypotetiska scenarier.

79 Punkterna 44 och 59 i den överklagade domen.

80 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Bobeks grundliga analys i hans förslag till avgörande i de förenade målen Bionorica och Diapharm/kommissionen ( C‑596/15 P och C‑597/15 P, EU:C:2017:297, punkterna 47–57).

81 Dom av den 3 oktober 2000, Industrie des poudres sphériques/rådet ( C‑458/98 P, EU:C:2000:531, punkterna 91 och 92).

82 Se, analogt, dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkterna 70–72), dom av den 8 september 2016, Iranian Offshore Engineering & Construction/rådet ( C‑459/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:646, punkt 12), dom av den 6 juni 2013, Ayadi/kommissionen ( C‑183/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:369, punkterna 59–81), och dom av den 15 juni 2017, Al-Faqih m.fl./kommissionen ( C‑19/16 P, EU:C:2017:466, punkterna 36 och 37). Se även, analogt, dom av den 15 mars 1973, Marcato/kommissionen ( 37/72, EU:C:1973:33, punkterna 6 och 7).

83 Se, analogt, förslag till avgörande av generaladvokat Bot i målet Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:30, punkt 66).

84 Se ovan punkt 92.

85 Dom av den 8 november 2012, Evropaïki Dynamiki/kommissionen ( C‑469/11 P, EU:C:2012:705, punkt 55).

86 Dom av den 19 april 2007, Holcim (Deutschland)/kommissionen ( C‑282/05 P, EU:C:2007:226, punkt 29).

87 Ibidem, punkt 36.

88 Ibidem, punkt 35.

89 Dom av den 7 juni 2017, Guardian Europé/Europeiska unionen ( T-673/15, EU:T:2017:377, punkt 42).

90 En sådan talan kan tas upp till sakprövning såvitt avser skada som uppstått under den period av fem år som föregår talan. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 april 2005, Holcim (Deutschland)/kommissionen ( T-28/03, EU:T:2005:139, punkt 70), och dom av den 16 december 2015, Chart/Europeiska utrikestjänsten ( T-138/14, EU:T:2015:981, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

91 Se ovan punkterna 103 och 106.

92 Dom av den 2 april 2009, France Télécom/kommissionen ( C‑202/07 P, EU:C:2009:214, punkt 30 och där angiven rättspraxis).