Förslag Till Avgörande Av Generaladvokaten Michal Bobek föredraget den 26 juni 2018

1 Originalspråk: Engelska.

2 Dom av den 22 mars 2017, Euro-Team och Spirál-Gép ( C‑497/15 och C‑498/15, EU:C:2017:229).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 17 juni 1999 (EGT L 187, 1999, s. 42).

4 Se, dom av den 9 februari 2012, Urbán ( C‑210/10, EU:C:2012:64), dom av den 9 juni 2016, Eurospeed ( C‑287/14, EU:C:2016:420), dom av den 19 oktober 2016, EL-EM-2001 ( C‑501/14, EU:C:2016:777), och dom av den 22 mars 2017, Euro-Team och Spirál-Gép ( C‑497/15 och C‑498/15, EU:C:2017:229).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 (EUT L 102, 2006, s. 1).

6 Dom av den 22 mars 2017, Euro-Team och Spirál-Gép ( C‑497/15 och C‑498/15, EU:C:2017:229).

7 Dom av den 22 mars 2017, Euro-Team och Spirál-Gép ( C‑497/15 och C‑498/15, EU:C:2017:229, punkterna 29 och 30).

8 Dom av den 22 mars 2017, Euro-Team and Spirál-Gép ( C‑497/15 och C‑498/15, EU:C:2017:229, punkterna 39–43). Se även, också i samband med det ungerska påföljdssystemet beträffande vägtrafikförseelser, dom av den 9 februari 2012, Urbán ( C‑210/10, EU:C:2012:64, punkterna 53 och 54) och dom av den 19 oktober 2016, EL-EM-2001 ( C‑501/14, EU:C:2016:777, punkterna 40 och 41).

9 Dom av den 22 mars 2017, Euro-Team and Spirál-Gép ( C‑497/15 och C‑498/15, EU:C:2017:229, punkterna 50 och 60).

10 I artikel 19.1 i förordning nr 561/2006 föreskrivs följande: Medlemsstaterna skall fastställa sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och förordning (EEG) nr 3821/85 och skall vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att se till att de genomförs. Dessa sanktioner skall vara effektiva, proportionella, avskräckande och icke-diskriminerande …. I artikel 19.4 föreskrivs vidare följande: Medlemsstaterna skall se till att ett system med proportionella sanktioner, som kan inbegripa ekonomiska sanktioner, är i kraft om överträdelser av denna förordning … har konstaterats ….

11 Dom av den 9 februari 2012, Urbán ( C‑210/10, EU:C:2012:64, punkt 44). Se även dom av den 9 juni 2016, Eurospeed ( C‑287/14, EU:C:2016:420), och dom av den 19 oktober 2016, EL-EM-2001 ( C‑501/14, EU:C:2016:777). Se även, beträffande föregångaren till förordning nr 561/2006, dom av den 10 juli 1990, Hansen ( C‑326/88, EU:C:1990:291).

12 Se, till exempel, den nyligen meddelade domen av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 68). Alternativt, se dom av den 6 mars 2014, Siragusa ( C‑206/13, EU:C:2014:126, punkt 34 och där angiven rättspraxis.).

13 Se, dom av den 16 december 1992, kommissionen/Grekland ( C‑210/91, EU:C:1992:525, punkt 20), och dom av den 12 juli 2001, Louloudakis ( C‑262/99, EU:C:2001:407, punkt 67).

14 Se artikel 7.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1) beträffande böter som påförs av kommissionen. Se, generellt, dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen ( C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkterna 279–281) (bestämning av bötesbeloppets storlek med hänsyn till företagets storlek beräknad på grundval av dess totala omsättning).

15 Se artiklarna 7.1 och 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 2017, s. 29).

16 Dom av den 14 juli 1977, Sagulo m.fl. ( 8/77, EU:C:1977:131, punkt 13), i vilken domstolen slog fast att den påföljd, som tillämpades mot en person som hade underlåtit att skaffa sig en giltig identitetshandling enligt rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer (EGT L 257, 1968, s. 13; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 44), måste stå i proportion till överträdelsens art.

17 Enligt artiklarna 5.1, 10 och 12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt (EUT L 168, 2009, s. 24) ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att överträdelser av vissa bestämmelser i direktivet blir föremål för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner mot arbetsgivaren.

18 Se, till exempel, dom av den 20 mars 2018, Garlsson Real Estate m.fl. ( C‑537/16, EU:C:2018:193, punkt 56), där domstolen påpekade att detta krav framgår av både artikel 49.3 och artikel 52.1 i stadgan (krav på proportionerliga begränsningar vid utövande av de rättigheter och friheter som omfattas av stadgan). Se även dom av den 28 juli 2016, JZ ( C‑294/16 PPU, EU:C:2016:610, punkterna 42–45).

19 Se, bland annat, Europadomstolens dom av den 8 juni 1976, Engel m.fl. mot Nederländerna (CE:ECHR:1976:1123JUD000510071, §§ 80–82), och dom av den 10 februari 2009, Sergey Zolotukhin mot Ryssland (CE:ECHR:2009:0210JUD001493903, §§ 52 och 53).

20 Se, till exempel, dom av den 5 juni 2012, Bonda ( C‑489/10, EU:C:2012:319, punkt 37), dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 35) och dom av den 20 mars 2018, Garlsson Real Estate m.fl. ( C‑537/16, EU:C:2018:193, punkt 28).

21 Angående kränkning enligt artikel 1 i tilläggsprotokoll nr 1 till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, se till exempel Europadomstolens dom av den 11 januari 2007, Mamidakis mot Grekland (CE:ECHR:2007:0111JUD003553304, §§ 47och 48), dom av den 6 november 2008, Ismayilov mot Ryssland (CE: ECHR:2008:1106JUD003035203, § 38), och dom av den 26 februari 2009, Grifhorst mot Frankrike (CE:ECHR:2009:0226JUD002833602, §§ 94–106). Beträffande bedömningen att kränkning enligt nämnda artikel, med hänsyn tagen till ådömda påföljders proportionalitet, inte förekommit, se till exempel Europadomstolens dom av den 7 juli 1989, Tre Traktörer Aktiebolag mot Sverige (CE:ECHR:1989:0707JUD001087384, § 62), dom av den 18 juni 2013, S.C. Complex Herta Import Export S.R.L. Lipova mot Rumänien (CE:ECHR:2013:0618JUD001711804, § 38) och dom av den 4 mars 2014, Grande Stevens mot Italien (CE:ECHR:2014:0304JUD001864010, § 199).

22 Det bör tilläggas att även påföljdens stränghet, till exempel i form av ett stort penningbelopp, kan ge en antydan om påföljdens straffrättsliga karaktär i den mening som avses i artikel 6.1 i konventionen (se, till exempel, Europadomstolens dom av den 11 januari 2007, Mamidakis mot Grekland (CE:ECHR:2007:0111JUD003553304, §§ 20 och 21).

23 Ogorek, R., Richterkönig oder Subsumtionsautomat? Zur Justiztheorie im 19. Jahrhundert. Frankfurt am Main, V. Klostermann, 1986. Huruvida denna bild i själva verket var korrekt ens under 1800-talet är en annan diskussionsfråga. Se, till exempel, Gläser, M., Lehre und Rechtsprechung im französischen Zivilrecht des 19. Jahrhunderts, Frankfurt am Main, V. Klostermann 1996.

24 Dom av den 22 mars 2017, Euro-Team ( C‑497/15 och C‑498/15, EU:C:2017:229).

25 Dom av den 9 februari 2012, Urbán ( C‑210/10, EU:C:2012:64).

26 Den ungerska regeringen har anfört att det nationella påföljdssystemet har reformerats sedan domen Euro-Team meddelades. I de nya bestämmelserna fastställs böternas storlek på grundval av den tidperiod som har förflutit mellan den första och den sista noteringen om otillåten användning av den vägtullsbelagda sträckan. Det framgår att bötesbeloppet i en situation av det slag, som är aktuell i det nationella målet, numera skulle uppgå till 40000 HUF (ungefär 127 euro). Den ungerska regeringen har skriftligen intygat att dessa nya bestämmelser trädde i kraft den 12 november 2017. Bestämmelserna är därför inte tillämpliga i det nu aktuella målet.

27 Dom av den 22 mars 2017 ( C‑497/15 och C‑498/15, EU:C:2017:229).

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 2009, Filipiak ( C‑314/08, EU:C:2009:719, punkterna 44 och 45) och dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503, punkterna 40 och 41).

29 Som exempel på variationer i bedömning, se dom av den 27 februari 2014, OSA ( C‑351/12, EU:C:2014:110, punkterna 43 och 44, och dom av den 25 juni 2015, Indėlių ir investicijų draudimas och Nemaniūnas ( C‑671/13, EU:C:2015:418, punkterna 56 och 57).

30 Se mitt förslag till avgörande i målet Pöpperl ( C‑187/15, EU:C:2016:194, punkt 62) eller generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i målet OSA ( C‑351/12, EU:C:2013:749, punkt 45). Se även, allmänt, Prechal, S., Directives in EC Law, andra upplagan, Oxford University Press, Oxford 2005, s. 314 och 315.

31 Dom av den 10 april 1984, von Colson och Kamann ( 14/83, EU:C:1984:153, punkt 26), och dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkterna 111–119). Se även dom av den 4 juli 2006, Adeneler m.fl. ( C‑212/04, EU:C:2006:443, punkt 109), och dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 25).

32 Dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 114).

33 Se, till exempel, dom av den 4 juli 2006, Adeneler m.fl. ( C‑212/04, EU:C:2006:443, punkt 110), dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 100), och dom av den 11 november 2015, Klausner Holz Niedersachsen ( C‑505/14, EU:C:2015:742, punkt 32).

34 För en diskussion angående ett specifikt exempel, se till exempel generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i målet Unibet ( C‑432/05, EU:C:2006:755, punkt 55).

35 [P]rincipen om unionsrättskonform tolkning innebär att de nationella domstolarna ska göra allt som ligger inom deras behörighet, med hänsyn till den nationella rätten i sin helhet och med tillämpning av de tolkningsmetoder som är erkända i nationell rätt, för att säkerställa att unionsrätten ges full verkan och för att uppnå ett resultat som är förenligt med unionsrättens syfte. (Angående en upprepning av detta uttalande under senare tid, se till exempel, dom av den 13 juli 2016, Pöpperl ( C‑187/15, EU:C:2016:550, punkt 43 och där angiven rättspraxis)).

36 Angående ett brett förhållningssätt gällande skyldigheten att göra en konform tolkning och beakta senare nationell lagstiftning inom ramen för denna skyldighet, se till exempel dom av den 16 december 1993, Wagner Miret ( C‑334/92, EU:C:1993:945, punkt 20), och dom av den 27 juni 2000, Océano Grupo Editorial och Salvat Editores ( C‑240/98–C‑244/98, EU:C:2000:346, punkt 32).

37 Se, till exempel, dom av den 4 december 1974, Van Duyn ( C‑41/74, EU:C:1974:133, punkt 12).

38 Dom av den 19 januari 1982, Becker ( C‑8/81, EU:C:1982:7, punkt 25), och dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkterna 56 och 57).

39 För en mera detaljerad argumentation med ytterligare exempel och hänvisningar beträffande var och en av de allmänna synpunkterna, se mitt nyligen avgivna förslag till avgörande i målet Klohn ( C‑167/17, EU:C:2018:387, punkterna 38–46).

40 Dom av den 4 december 1974, Van Duyn ( C‑41/74, EU:C:1974:133, punkt 6).

41 Dom av den 19 januari 1982, Becker ( C‑8/81, EU:C:1982:7, punkterna 28–30).

42 Dom av den 4 december 1974, Van Duyn ( C‑41/74, EU:C:1974:133, punkterna 7 och 13). Se även dom av den 24 oktober 1996, Kraaijeveld m.fl. ( C‑72/95, EU:C:1996:404, punkt 59), dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 64), och dom av den 21 mars 2013, Salzburger Flughafen ( C‑244/12, EU:C:2013:203, punkterna 29 och 31).

43 Se, dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90, EU:C:1991:428, punkt 19), dom av den 14 juli 1994, Faccini Dori ( C‑91/92, EU:C:1994:292, punkt 17), och dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 35).

44 Se, i detta avseende, till exempel dom av den 19 september 2000, Linster ( C‑287/98, EU:C:2000:468, punkt 37).

45 Angående belysning av hur proportionalitetskravet såvitt avser påföljder tillämpas på vissa andra områden, se ovan punkterna 29–42.

46 Ovan, punkt 31 i detta förslag till avgörande.

47 Det bör kanske tilläggas att argumentationen i detta avsnitt i stora delar är tillämplig även i det fall den hänskjutande domstolen skulle finna att nationell rätt kan tolkas i enlighet med artikel 9a i direktiv 1999/62.

48 Se, även, dom av den 22 mars 2017, Euro-Team och Spirál-Gép ( C‑497/15 och C‑498/15, EU:C:2017:229, punkt 60).

49 Se, till exempel, dom av den 9 mars 1978, Simmenthal ( 106/77, EU:C:1978:49, punkt 21), dom av den 18 juli 2007, Lucchini ( C‑119/05, EU:C:2007:434, punkt 61), och dom av den 3 oktober 2013, Confédération paysanne ( C‑298/12, EU:C:2013:630, punkt 37).

50 Se, angående denna diskussion, till exempel Lenaerts, K., Corthaut, T., Of Birds and Hedges: The Role of Primacy in Invoking Norms of EU Law, European Law Review, Vol. 31, 2006, s. 287–315; Prechal, S., Direct Effect, Indirect Effect, Supremacy and the Evolving Constitution of the European Union, i Barnard. C., (red.), The Fundamentals of EU Law Revisited: Assessing the Impact of the Constitutional Debate, Oxford University Press, 2007, s. 35–69; Gallo, D., L’efficacia diretta del diritto dell’Unione europea negli ordinamenti nazionali, Giuffrè, 2018, s. 351–418.

51 Beträffande förhållandet mellan direkt effekt och konform tolkning, se ovan punkt 55.

52 Se, till exempel, dom av den 8 oktober 1987, Kolpinghuis Nijmegen ( 80/86, EU:C:1987:431, punkt 13), och dom av den 22 november 2005, Grøngaard och Bang ( C‑384/02, EU:C:2005:708, punkt 30).

53 Se, till exempel, dom av den 26 februari 1986, Marshall ( 152/84, EU:C:1986:84, punkt 48), dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 108) och dom av den 10 oktober 2017, Farrell ( C‑413/15, EU:C:2017:745, punkt 31).

54 Se, till exempel, dom av den 9 mars 1978, Simmenthal ( 106/77, EU:C:1978:49, punkterna 22 och 23), och dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503, punkterna 56 och 57). Kursivering tillagd.

55 Se, till exempel, dom av den 9 mars 1978, Simmenthal ( 106/77, EU:C:1978:49, punkt 24), dom av den 19 januari 2010, Kücükdeveci ( C‑555/07, EU:C:2010:21, punkt 55), och dom av den 5 juli 2016, Ognyanov ( C‑614/14, EU:C:2016:514, punkt 34).

56 Se, till exempel, dom av den 22 juni 1989, Costanzo ( 103/88, EU:C:1989:256, punkt 31), dom av den 12 januari 2010, Petersen ( C‑341/08, EU:C:2010:4, punkt 80), och dom av den 10 oktober 2017, Farrell ( C‑413/15, EU:C:2017:745, punkt 34).

57 Se, till exempel nyligen, dom av den 14 september 2017, Trustees of the BT Pension Scheme ( C‑628/15, EU:C:2017:687, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

58 Domstolen har typiskt sett definierat omfattningen av domstolarnas skyldighet i detta hänseende att gälla inom ramen för deras behörighet (se, till exempel, dom av den 15 april 2008, Impact, C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 99) och för nationella myndigheter att göra på det sättet inom ramen för deras kompetens (se, till exempel, dom av den 12 juni 1990, Tyskland/kommissionen, C‑8/88, EU:C:1990:241, punkt 13, och dom av den 12 februari 2008, Kempter, C‑2/06, EU:C:2008:78, punkt 34).

59 Se, till exempel, dom av den 19 juni 1990, Factortame m.fl. ( C‑213/89, EU:C:1990:257, punkt 21), dom av den 27 juni 2000, Océano Grupo Editorial och Salvat Editores ( C‑240/98‑C‑244/98, EU:C:2000:346, punkt 29), dom av den 26 oktober 2006, Mostaza Claro ( C‑168/05, EU:C:2006:675, punkt 39). I samband med specifikt förvaltningsmyndigheters befogenheter, se till exempel dom av den 9 september 2003, CIF ( C‑198/01, EU:C:2003:430, punkt 58).

60 Se, till exempel, dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 111).

61 Se, till exempel, domstolens yttrande 1/09 av den 8 mars 2011, om inrättande av ett enhetligt system för patenttvister (EU:C:2011:123, punkt 69), dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 99) och dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkterna 32 och 33).