Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 21 oktober 2020

1 Originalspråk: franska.

2 Se dom av den 8 september 2020, kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl. ( C‑119/19 P och C‑126/19 P, EU:C:2020:676).

3 EUT L 287, 2013, s. 15.

4 EGT 45, 1962, s. 1385.

5 Analogt tillämplig på kontraktsanställda enligt artikel 91 i anställningsvillkoren för övriga anställda.

6 Före liksom efter den reform av tjänsteföreskrifterna som trädde i kraft den 1 januari 2014 gäller att denna bestämmelse är analogt tillämplig på kontraktsanställda enligt artikel 92 i anställningsvillkoren för övriga anställda.

7 Artiklarna 7 och 8 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse enligt förordning nr 1023/2013, är i princip analogt tillämpliga på kontraktsanställda enligt artikel 92 i anställningsvillkoren för övriga anställda.

8 Se, bland annat, dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl. ( C‑127/07, EU:C:2008:728, punkt 57) och dom av den 30 januari 2019, Planta Tabak ( C‑220/17, EU:C:2019:76, punkt 44).

9 Se dom av den 16 oktober 1980, Hochstrass/domstolen ( 147/79, EU:C:1980:238, punkt 12), dom av den 22 december 2008, Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen ( C‑443/07 P, EU:C:2008:767, punkterna 60 och 91) och dom av den 4 mars 2010, Angé Serrano m.fl./parlamentet ( C‑496/08 P, EU:C:2010:116, punkterna 82, 86 och 93).

10 Se dom av den 19 november 1998, Förenade kungariket/rådet ( C‑150/94, EU:C:1998:547, punkt 54).

11 Se, bland annat, dom av den 22 november 2001, Nederländerna/rådet ( C‑110/97, EU:C:2001:620, punkt 62) och dom av den 2 juli 2009, Bavaria och Bavaria Italia ( C‑343/07, EU:C:2009:415, punkt 82).

12 Se dom av den 19 september 2013, Omprövning kommissionen/Strack ( C‑579/12 RX-II, EU:C:2013:570, punkt 39) och dom av den 8 september 2020, kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl. ( C‑119/19 P och C‑126/19 P, EU:C:2020:676, punkt 110).

13 Se dom av den 22 december 2008, Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen ( C‑443/07 P, EU:C:2008:767, punkt 78) och dom av den 4 mars 2010, Angé Serrano m.fl./parlamentet ( C‑496/08 P, EU:C:2010:116, punkterna 99 och 100).

14 Se, bland annat, dom av den 26 mars 1987, Coopérative agricole d’approvisionnement des Avirons ( 58/86, EU:C:1987:164, punkterna 12–17), dom av den 8 juni 1989, AGPB ( 167/88, EU:C:1989:234, punkterna 28–33), dom av den 21 februari 1990, Wuidart m.fl. ( 267/88–285/88, EU:C:1990:79, punkterna 13–18), dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique och Lorraine m.fl. ( C‑127/07, EU:C:2008:728, punkt 59), dom av den 12 maj 2011, Luxemburg/parlamentet och rådet ( C‑176/09, EU:C:2011:290, punkt 50), dom av den 8 juni 2010, Vodafone m.fl. ( C‑58/08, EU:C:2010:321, punkt 52), dom av den 4 maj 2016, Pillbox 38 ( C‑477/14, EU:C:2016:324, punkt 97) och dom av den 30 april 2019, Italien/rådet (Fiskekvoter för svärdfisk i Medelhavet) ( C‑611/17, EU:C:2019:332, punkt 56).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 april 2010, Gualtieri/kommissionen ( C‑485/08 P, EU:C:2010:188, punkt 70), dom av den 6 september 2018, Piessevaux/rådet ( C‑454/17 P, ej publicerad, EU:C:2018:680, punkt 78) och dom av den 22 december 2008, Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen ( C‑443/07 P, EU:C:2008:767, punkt 76).

16 Se dom av den 7 juni 1972, Sabbatini-Bertoni/parlamentet ( 20/71, EU:C:1972:48, punkt 13), dom av den 15 januari 1981, Vutera/kommissionen ( 1322/79, EU:C:1981:6, punkt 9), dom av den 14 juli 1983, Ferrario m.fl./kommissionen ( 152/81, 158/81, 162/81, 166/81, 170/81, 173/81, 175/81, 177/81–179/81, 182/81 och 186/81, EU:C:1983:208, punkt 13), dom av den 17 juli 2008, Campoli/kommissionen ( C‑71/07 P, EU:C:2008:424, punkt 64), dom av den 15 april 2010, Gualtieri/kommissionen ( C‑485/08 P, EU:C:2010:188, punkt 72) och dom av den 6 september 2018, Piessevaux/rådet ( C‑454/17 P, ej publicerad, EU:C:2018:680, punkt 69).

17 Se dom av den 4 oktober 1991, parlamentet/rådet ( C‑70/88, EU:C:1991:373, punkterna 21 och 22) och dom av den 15 november 2011, kommissionen/Tyskland ( C‑539/09, EU:C:2011:733, punkt 56). Det ska tilläggas att det som utmärker alla lagstiftningsåtgärder är att det handlar om att göra val, det vill säga besluta om skillnader i behandling genom kategorisering.

18 Se dom av den 8 februari 2000, Emesa Sugar ( C‑17/98, EU:C:2000:70, punkt 53).

19 I sin svarsskrivelse har rådet hänvisat till generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i målet Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl. ( C‑127/07, EU:C:2008:292). Jag finner det lämpligt att citera delar av punkt 33 i detta förslag: På vissa områden däremot, särskilt i fråga om ekonomisk och social lagstiftning, är kontrollen inte lika ingående när lagstiftaren inte har gjort några tvivelaktiga klassificeringar. Det är i dessa fall endast fråga om likhet inför lagen.

20 Se dom av den 15 november 2012, rådet/Bamba ( C‑417/11 P, EU:C:2012:718, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

21 Se dom av den 20 februari 1975, Airola/kommissionen ( 21/74, EU:C:1975:24, punkterna 6–8), dom av den 16 oktober 1980, Hochstrass/domstolen ( 147/79, EU:C:1980:238, punkt 12) och dom av den 15 september 1994, Magdalena Fernández/kommissionen ( C‑452/93 P, EU:C:1994:332, punkt 21).

22 EGT L 119, 1978, s. 1.

23 Se dom av den 16 oktober 1980, Hochstrass/domstolen ( 147/79, EU:C:1980:238, punkterna 12 och 13).

24 Se dom av den 22 december 2008, Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen ( C‑443/07 P, EU:C:2008:767, punkt 79), dom av den 22 maj 2014, Glatzel, C‑356/12 ( EU:C:2014:350, punkt 84) och dom av den 6 september 2018, Piessevaux/rådet ( C‑454/17 P, ej publicerad EU:C:2018:680, punkterna 78–82).

25 Se, bland annat, dom av den 14 juni 1990, Weiser ( C‑37/89, EU:C:1990:254, punkt 15), dom av den 1 mars 2011, Association belge des Consommateurs Test-Achats m.fl. ( C‑236/09, EU:C:2011:100, punkt 29), dom av den 6 september 2018, Piessevaux/rådet ( C‑454/17 P, ej publicerad, EU:C:2018:680, punkterna 78 och 79) och yttrande 1/17 (Övergripande avtal om ekonomi och handel mellan EU och Kanada) av den 30 april 2019 ( EU:C:2019:341, punkt 177).

26 Denna sammanblandning är dessvärre frekvent. Såsom det har klargjorts i doktrinen kan inte syftet med en lagbestämmelse genom vilken administrationen ges en befogenhet på intet sätt motivera en skillnad i behandling som är ett resultat av utövandet av denna befogenhet. Det som således rättfärdigar en skillnad i behandling är inte syftet med lagen utan det mål som lagstiftaren eftersträvar, eller med andra ord, förhållandet mellan medel och ändamål. Frågan om likabehandling ses utifrån det genom lagen inrättade förhållandet mellan det mål (legitimt) som lagstiftaren eftersträvar och det medel som utgörs av skillnaden i behandling. Syftet är det kriterium som ska ligga till grund för bedömningen av medlet, med förbehåll för proportionalitetsbedömningen, med den följden att det kan hända att en skillnad i behandling inte kan rättfärdigas ens av det ädlaste syfte. (Olivier Jouanjan Le Conseil constitutionnel, gardien de l’égalité?, Jus Politicum, no 7).

27 Artikel 7.4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.

28 Se dom av den 2 maj 1985, De Angelis/kommissionen ( 144/84, EU:C:1985:171, punkterna 13 och 14). Det kan påpekas att även om klagandena, i sina överklaganden och vid förhandlingen, har hänvisat till denna dom och den däri nämnda allmänna principen i personalmål, vars åsidosättande klagandena gjorde gällande vid tribunalen till stöd för invändningen om rättsstridighet, avser överklagandets andra grund endast ett åsidosättande av principen om likabehandling.

29 Artikel 7.4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.

30 Se dom av den 10 maj 2011, Römer ( C‑147/08, EU:C:2011:286, punkt 42).

31 Se dom av den 9 juni 2011, Comitato Venezia vuole vivere m.fl./kommissionen ( C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, EU:C:2011:368, punkt 118).

32 Jag konstaterar att tribunalen, oberoende av sin slutsats att de aktuella kategorierna av tjänstemän inte var jämförbara, gjorde en specifik bedömning av de aktuella bestämmelsernas proportionalitet. Den angav sålunda att de åtgärder som införts av unionslagstiftaren inte var uppenbart oproportionerliga med hänsyn till det mål som eftersträvades. Klagandena har kritiserat denna bedömning inom ramen för den andra grunden i överklagandena, avseende åsidosättande av principen om likabehandling.

33 Se, bland annat, dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl. ( C‑127/07, EU:C:2008:728, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

34 Se dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl. ( C‑127/07, EU:C:2008:728, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

35 Se dom av den 20 februari 1975, Airola/kommissionen ( 21/74, EU:C:1975:24, punkt 9), dom av den 16 oktober 1980, Hochstrass/domstolen ( 147/79, EU:C:1980:238, punkterna 12 och 13) och dom av den 15 januari 1981, Vutera/kommissionen ( 1322/79, EU:C:1981:6, punkt 9).

36 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 8 mars 2007, Strack/kommissionen ( C‑237/06 P, EU:C:2007:156, punkt 64).

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl. ( C‑127/07, EU:C:2008:728, punkt 39).