Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 15 april 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335) (nedan kallad domen i målet Cilfit).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet) (EUT L 134, 2004, s. 1).

4 Dom av den 19 april 2018, Consorzio Italian Management och Catania Multiservizi ( C‑152/17, EU:C:2018:264).

5 Ibidem, punkterna 33–35.

6 Den hänskjutande domstolen har härvid hänvisat till EU-domstolens fasta praxis, särskilt domen av den 18 juli 2013, Consiglio Nazionale dei Geologi ( C‑136/12, EU:C:2013:489, punkt 25).

7 Se, exempelvis, dom av den 12 februari 2008, Kempter ( C‑2/06, EU:C:2008:78, punkt 41), dom av den 9 november 2010, VB Pénzügyi Lízing ( C‑137/08, EU:C:2010:659, punkt 28), och dom av den 18 juli 2013, Consiglio Nazionale dei Geologi ( C‑136/12, EU:C:2013:489, punkt 28).

8 Se, för ett tidigt avgörande, dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkt 9). Se även dom av den 10 januari 2006, IATA och ELFAA ( C‑344/04, EU:C:2006:10, punkt 28).

9 Se, för ett tidigt avgörande, dom av den 16 juni 1981, Salonia ( 126/80, EU:C:1981:136, punkt 7). Se även dom av den 15 januari 2013, Križan m.fl. ( C‑416/10, EU:C:2013:8, punkt 65).

10 Se, exempelvis, dom av den 17 juli 2008, Coleman ( C‑303/06, EU:C:2008:415, punkt 29 och där angiven rättspraxis), och dom av den 22 december 2008, Les Vergers du Vieux Tauves ( C‑48/07, EU:C:2008:758, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

11 Se, exempelvis, dom av den 11 juni 1987, X ( 14/86, EU:C:1987:275, punkt 11).

12 Se, exempelvis, dom av den 13 april 2000, Lehtonen och Castors Braine ( C‑176/96, EU:C:2000:201, punkt 19).

13 Se, för ett tidigt avgörande, dom av den 28 juni 1978, Simmenthal ( 70/77, EU:C:1978:139, punkterna 10 och 11). Se även, för en senare dom, exempelvis dom av den 1 februari 2017, Tolley ( C‑430/15, EU:C:2017:74, punkterna 32 och 33).

14 Se, exempelvis, dom av den 14 december 1995, Peterbroeck ( C‑312/93, EU:C:1995:437, punkterna 19 och 20). Se även, med särskilt avseende på en möjlig begränsning av möjligheten till överklagande eller överprövning, dom av den 4 juni 2002, Lyckeskog ( C‑99/00, EU:C:2002:329, punkterna 17 och 18).

15 Se även, mer allmänt, dom av den 5 oktober 2010, Elchinov ( C‑173/09, EU:C:2010:581, punkt 25), eller dom av den 15 januari 2013, Križan m.fl. ( C‑416/10, EU:C:2013:8, punkt 67).

16 Se, exempelvis, dom av den 17 juli 2014, Torresi ( C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 32 och där angiven rättspraxis), dom av den 20 december 2017, Schweppes ( C‑291/16, EU:C:2017:990, punkt 26), och dom av den 6 november 2018, Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871, punkt 21).

17 Se beslut av den 5 mars 1986, Wünsche ( 69/85, EU:C:1986:104, punkt 15), dom av den 11 juni 1987, X ( 14/86, EU:C:1987:275, punkt 12), dom av den 6 mars 2003, Kaba ( C‑466/00, EU:C:2003:127, punkt 39), och beslut av den 30 juni 2016, Sokoll-Seebacher och Naderhirn ( C‑634/15, EU:C:2016:510, punkt 19).

18 Dom av den 27 mars 1963, Da Costa m.fl. ( 28/62 to 30/62, EU:C:1963:6).

19 Dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkterna 13 och 14).

20 Vilket, såsom det tydliggjorts först senare, underförstått innebär att den nationella domstolen är bunden av den tolkning som EU-domstolen redan har gjort – se, för en senare dom, exempelvis dom av den 5 oktober 2010, Elchinov ( C‑173/09, EU:C:2010:581, punkterna 29 och 30), eller dom av den 5 juli 2016, Ognyanov ( C‑614/14, EU:C:2016:514, punkt 33).

21 Se, exempelvis, dom av den 4 november 1997, Parfums Christian Dior ( C‑337/95, EU:C:1997:517, punkt 29).

22 I återstoden av detta förslag använder jag detta välbekanta begrepp som förkortning för en domstol i en medlemsstat, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning. Se vidare, beträffande identifieringen av sådana domstolar i samband med olika specifika förfaranden, exempelvis dom av den 4 juni 2002, Lyckeskog ( C‑99/00, EU:C:2002:329, punkt 16), dom av den 16 december 2008, Cartesio ( C‑210/06, EU:C:2008:723, punkterna 76–78), dom av den 15 januari 2013, Križan m.fl. ( C‑416/10, EU:C:2013:8, punkt 72), och dom av den 21 december 2016, Biuro podróży Partner ( C‑119/15, EU:C:2016:987, punkterna 52 och 53).

23 Se, dom av den 22 oktober 1987, Foto-Frost ( 314/85, EU:C:1987:452, punkt 20), dom av den 6 december 2005, Gaston Schul Douane-expediteur ( C‑461/03, EU:C:2005:742, punkt 17), och dom av den 21 december 2011, Air Transport Association of America m.fl. ( C‑366/10, EU:C:2011:864, punkt 47).

24 Se, exempelvis, dom av den 22 oktober 1987, Foto-Frost ( 314/85, EU:C:1987:452, punkt 15), dom av den 6 december 2005, Gaston Schul Douane-expediteur ( C‑461/03, EU:C:2005:742, punkt 21), och dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkterna 78–80).

25 Se dom av den 6 december 2005, Gaston Schul Douane-expediteur ( C‑461/03, EU:C:2005:742, punkterna 20 och 25).

26 Yttrande 1/09 (Avtal om inrättande av ett enhetligt system för patenttvister) av den 8 mars 2011 ( EU:C:2011:123, punkt 84). Min kursivering.

27 Dom av den 24 maj 1977, Hoffmann-Laroche ( 107/76, EU:C:1977:89, punkt 5), därefter upprepat i ett antal andra domar, såsom dom av den 2 april 2009, Pedro IV Servicios ( C‑260/07, EU:C:2009:215, punkt 32 och där angiven rättspraxis), dom av den 15 mars 2017, Aquino ( C‑3/16, EU:C:2017:209, punkt 33 och där angiven rättspraxis), och dom av den 4 oktober 2018, kommissionen mot Frankrike (Förskottsskatt) ( C‑416/17, EU:C:2018:811, punkt 109).

28 Dom av den 24 maj 1977, Hoffmann-Laroche (107/76, EU:C1977:89, punkt 7).

29 Se, exempelvis, dom av den 15 mars 2017, Aquino ( C‑3/16, EU:C:2017:209, punkt 34).

30 Se, exempelvis, dom av den 24 maj 1977, Hoffmann-Laroche ( 107/76, EU:C:1977:89, punkt 5), eller Europeiska unionens domstol, Rekommendationer till nationella domstolar om begäran om förhandsavgörande (EUT C 380, 2019, s. 1, punkt 1).

31 Se, exempelvis, dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkt 7), och yttrande 1/09 (Avtal om inrättande av ett enhetligt system för patenttvister) av den 8 mars 2011 ( EU:C:2011:123, punkt 84).

32 Se, exempelvis, dom av den 21 december 2011, Air Transport Association of America m.fl. ( C‑366/10, EU:C:2011:864, punkt 47), och dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 80).

33 Dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkt 7).

34 Ibidem, punkt 10. Min kursivering.

35 För en senare dom, se dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234).

36 Dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl ( 283/81, EU:C:1982:335, punkt 13).

37 Ibidem, punkt 14.

38 Dom av den 27 mars 1963, Da Costa m.fl. ( 28/62 till 30/62, EU:C:1963:6, s. 38).

39 Dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl ( 283/81, EU:C:1982:335, punkt 16).

40 Ibidem, punkt 16.

41 Ibidem, punkt 18.

42 Ibidem, punkt 19.

43 Ibidem, punkt 20.

44 För att endast nämna ett fåtal, se bland annat Rasmussen, H., The European Court’s Acte Clair Strategy in C.I.L.F.I.T. Or: Acte Clair, of Course! But What does it Mean?, 9 EL Rev. (1984), s. 242, Bebr, G., The Preliminary Proceedings or Article 177 EEC – Problems and Suggestions for Improvement, i Schermers, HG, et al. (eds.), Article 177 EEC: Experience and Problems. North-Holland, Amsterdam, 1987, s. 355, Vaughan, D., The Advocate’s View, i Andenas, M., Article 177 References to the European Court – Policy and Practice. Butterworths, London, 1994, s. 61, Broberg, M., Acte clair revisited: Adapting the acte clair criteria to the demands of time (2008) 45 CMLR, s. 1383, Broberg, M., och Fenger, N., Preliminary References to the European Court of Justice, andra utgåvan., Oxford University Press, Oxford, 2014, s. 240–246.

45 Se, exempelvis, yttranden från nationella domstolar i Schermers, HG, et al. (eds.), Article 177 EEC: Experience and Problems, North-Holland, Amsterdam, 1987, s. 53–134, den allmänna rapporten till det 18:e mötet i sammanslutningen av de högsta förvaltningsdomstolarna i Europeiska unionen, vilket hölls i Helsingfors den 20 och 21 maj 2002 om ämnet The Preliminary Reference to the Court of Justice of the European Communities, s. 28 och 29. Se även Wattel, P. J., Köbler, Cilfit and Welthgrove: We can’t go on meeting like this, CMLR 41, 2004, s. 177.

46 För att låna det uttryck som generaladvokaten Wahl nyligen använde i sitt förslag till avgörande i de förenade målen X och van Dijk ( C‑72/14 och C‑197/14, EU:C:2015:319, punkt 67).

47 Dom av den 15 september 2005, Intermodal Transports ( C‑495/03, EU:C:2005:552).

48 Ibidem, punkt 34.

49 Ibidem, punkt 35.

50 Dom av den 9 september 2015, X och van Dijk ( C‑72/14 och C‑197/14, EU:C:2015:564).

51 Ibidem, punkt 59.

52 Ibidem, punkt 61. Min kursivering.

53 Dom av den 9 september 2015, Ferreira da Silva e Brito m.fl. ( C‑160/14, EU:C:2015:565).

54 Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 2001, s. 16).

55 Dom av den 9 september 2015, Ferrerira da Silva e Brito m.fl. ( C‑160/14, EU:C:2015:565, punkterna 41 och 42). Min kursivering.

56 Ibidem, punkt 44 i domen.

57 Dom av den 28 juli 2016, Association France Nature Environnement ( C‑379/15, EU:C:2016:603).

58 Ibidem, punkt 48.

59 Dom av den 28 februari 2012, Inter-Environnement Wallonie och Terre wallonne ( C‑41/11, EU:C:2012:103).

60 Dom av den 28 juli 2016, Association France Nature Environment ( C‑379/15, EU:C:2016:603, punkt 51). Min kursivering.

61 Ibidem, punkt 52. Min kursivering.

62 Dom av den 9 september 2015, Ferreira da Silva e Brito m.fl. ( C‑160/14, EU:C:2015:565, punkt 43).

63 Dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkt 16). Min kursivering.

64 Se emellertid förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i de förenade målen X och van Dijk ( C‑72/14 och C‑197/14, EU:C:2015:319, punkt 68).

65 Se, exempelvis, Kornezov, A., The New Format of the Acte Clair Doctrine and its Consequences, CMLR volym 53, 2016, s. 1317, Limante, A., Recent Development in the Acte Clair Case Law of the EU Court of Justice: Towards a more Flexible Approach, JCMS volym 54, 2016, s. 1384, Gervasoni, S., CJUE et cours suprêmes: repenser les termes du dialogue des juges?, AJDA, 2019, s. 150.

66 Se, exempelvis, dom från Ústavní soud (Författningsdomstolen, Tjeckien) av den 11 september 2018, mål nr II.ÚS 3432/17 (ECLI:CZ:US:2018:2.US.3432.17.1). I det målet, i vilket Ústavní soud upprepade gånger hänvisade till domen i målet Ferreira Da Silva e Brito, vägrade denna domstol, i strid med sin tidigare rättspraxis, att kritisera Nejvyšší soud (Högsta domstolen, Tjeckien) för påstådd underlåtenhet att begära förhandsavgörande i en situation där motstridiga avgöranden rörande samma unionsrättsliga bestämmelser hade meddelats inom Tjeckien. Beträffande kritik, se exempelvis Malenovský J., Protichůdné zájmy v řízení o předběžné otázce a její důsledky, Právní rozhledy, C.H. Beck 2019, 6/2019, s. 191.

67 Se punkt 51 ovan.

68 Dom av den 24 maj 1977, Hoffmann-Laroche ( 107/76, EU:C:1977:89, punkt 5).

69 Se punkterna 59–60 ovan.

70 Se dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkt 3).

71 Se, i det avseendet, förslag till avgörande av generaladvokaten Capotorti i målet Cilfit m.fl. ( 283/81, ej publicerat, EU:C:1982:267) som efter att kritiskt ha förklarat ursprunget till den franska teorin om acte clair även vägrade att hämta inspiration från italiensk konstitutionell rätt (kriteriet avseende uppenbar avsaknad av relevans) för att bestämma omfattningen av skyldigheten att begära förhandsavgörande enligt unionsrätten.

72 Beträffande franska domstolars praxis avseende acte clair i allmänhet, se exempelvis, Lagrange, M., Cour de justice européenne et tribunaux nationaux – La théorie de l’acte clair: pomme de discorde ou trait d’union?, Gazette du Palais, 19 mars 1971, nr 76–78, s. 1. Särskilt med avseende på unionsrätten, se exempelvis, Lesguillons, H., Les juges français et l’article 177, Cahiers de droit européen 4, 1968, s. 253.

73 Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike), dom av den 19 juni 1964, Société des pétroles Shell-Berre, nr 47007, känd som den första domen där Conseil d’Etat (Högsta förvaltningsdomstolen) tillämpade teorin om acte clair på unionsrätten.

74 Se Damaška, M. R., The Faces of Justice and State Authority: A Comparative Approach to the Legal Process, Yale University Press, 1986, s. 16.

75 Förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Wiener SI ( C‑338/95, EU:C:1997:352, punkt 65). Men se förslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano i målet Lyckeskog ( C‑99/00, EU:C:2002:108, punkt 75).

76 Förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Wiener SI ( C‑338/95, EU:C:1997:352, punkt 58).

77 Förslag till avgörande av generaladvokaten Stix-Hackl i målet Intermodal Transports ( C‑495/03, EU:C:2005:215, punkt 99).

78 Ibidem, punkt 100.

79 Förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Gaston Schul Douane-expediteur ( C‑461/03, EU:C:2005:415, punkt 52).

80 Förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i de förenade målen X och van Dijk ( C‑72/14 och C‑197/14, EU:C:2015:319, punkt 69).

81 Ibidem, punkt 62.

82 Se punkt 81 ovan.

83 För jämförande exempel se, exempelvis, de olika nationella rapporterna till det 18:e mötet i sammanslutningen av de högsta förvaltningsdomstolarna i Europeiska unionen, vilket hölls i Helsingfors den 20 och 21 maj 2002 om ämnet The Preliminary Reference to the Court of Justice of the European Communities (http://www.aca-europe.eu/index.php/en/colloques-top-en/240–18th-colloquium-in-helsinki-from-20-to-21-may-2002), promemoria nr 19/004 från maj 2019 om Application of the Cilfit case-law by national courts or tribunals against whose decisions there is no judicial remedy under national law, vilken har sammanställts av domstolens generaldirektorat för bibliotek, forskning och dokumentation (https://curia.europa.eu/jcms/upload/docs/application/pdf/2020–01/ndr-Cilfit_synthese_en.pdf), eller Fenger, N., och Broberg, M., Finding Light in the Darkness: On The Actual Application of the Acte Clair Doctrine, 30 Yearbook of European Law, volym 30, nr 1, 2011, s. 180.

84 Vilket har resulterat i användning av begreppet inget rimligt tvivel, men med ändrat innehåll. Se, exempelvis, i Cypern, Anotato Dikastirio (Högsta domstolen), Cypra Limited mot Kipriakis Dimokratias, överklagande 78/2009 av den 15 juni 2013 (det finns en skyldighet att begära förhandsavgörande endast när unionsrätten i fråga inte är utom tvivel). I engelsk rätt har ett något vagare kriterium än kravet på inget rimligt tvivel genomförts, se O’Byrne mot Aventis Pasteur SA [2008] UKHL 34 (House of Lords), punkt 23 (inget behov att begära förhandsavgörande när det är tydligt att det inte finns några rimliga argument mot tolkningen av bestämmelsen i fråga (clearly beyond the bounds of reasonable argument)) och R. (on the application of Buckinghamshire CC) mot Secretary of State for Transport [2014] UKSC 3 (Supreme Court), punkt 127) (inget behov att begära förhandsavgörande när det inte finns några rimliga invändningar mot tolkningen av bestämmelsen i fråga (beyond reasonable dispute)).

85 Se, exempelvis, Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen), 1e/6e SSR, dom av den 26 februari 2014, nr 354603, ECLI:FR:XX:2014:354603.20140226, Cour de cassation (Kassationsdomstolen), 1e civ., dom av den 11 juli 2018, nr 17–18177, ECLI:FR:CCASS:2018:C100737. Medan förstnämnda domstol i allmänhet hänvisar till kriteriet allvarlig svårighet, använder den sistnämnda även andra kriterier.

86 När det i ett mål uppkommer tolkningsfrågor av allmänt intresse (cypriotiska Anotato Dikastirio Kyprou (Högsta domstolen), Proedros Tis Demokratias mot Vouli Ton Antiprosopon, överklagande 5/2016 av den 5 april 2017) eller när det rör sig om en fråga om tolkningen, inte tillämpningen, av unionsrätten (maltesiska Qorti Tal-Appell (Appelationsdomstolen), dom av den 26 juni 2007, GIE Pari Mutuel Urbain (PMU) mot Bell Med Ltd & Computer Aided Technologies Ltd, (224/2006/1)).

87 För en jämförande översikt, se Solar, N., Vorlagepflichtverletzung mitgliedstaatlicher Gerichte und ihre Sanierung, Neuer Wissenschaftlicher Verlag, Wien, 2004, eller Warnke, M., Die Vorlagepflicht nach Art. 234 Abs. 3 EGV in der Rechtsprechungpraxis des BVerfG im Vergleich zu den Verfassungsgerichtsbarkeit der EG-Mitgliedstaaten, Peter Lang, Frankfurt, 2004. Mer nyligen, se exempelvis, de enskilda landsrapporterna i Coutron, L. (dir.), L’obligation de renvoi préjudiciel: une obligation sanctionnée?, Bruylant, Bryssel, 2014, eller de enskilda bidragen i specialutgåvan 2015, 16 German Law Journal 6, särskilt Lacchi, C., Review by Constitutional Courts of the Obligation of National Courts of Last Instance to Refer a Preliminary Question to the Court of Justice of the EU, 16 German Law Journal 6, 2015, s. 1663.

88 För en illustration, se exempelvis, i Tyskland, Bundesverfassungsgericht (Federala författningsdomstolen), beslut av den 9 maj 2018 – 2 BvR 37/18, i Spanien, Tribunal Constitucional (Författningsdomstolen), 19 april 2004, STC 58/2004 (ECLI:ES:TC:2004:58), i Tjeckien, Ústavní soud (Författningsdomstolen), 8 januari 2009, nr II. ÚS 1009/08, i Kroatien, Ustavni sud Republike Hrvatske (Republiken Kroatiens författningsdomstol), beslut nr U-III-2521/2015 av den 13 december 2016, i Slovakien, Ústavný súd (Författningsdomstolen), dom av den 18 april 2012, nr II. ÚS 140/2010, i Slovenien, Ustavno sodišče (Författningsdomstolen), beslut nr Up‑1056/11 av den 21 november 2013, ECLI:SI:USRS:2013:Up.1056.11.

89 Europadomstolen, 8 april 2014, Dhahbi mot Italien, CE:ECHR:2014:0408JUD001712009, § 33. För de senaste konstaterandena om åsidosättanden se, exempelvis, Europadomstolen, 16 april 2019, Baltic Master mot Litauen, CE:ECHR:2019:0416JUD005509216, § 36–38, och 13 februari 2020, Sanofi Pasteur mot Frankrike, CE:ECHR:2020:0213JUD002513716, § 81.

90 Europadomstolen, 24 april 2018, Baydar mot Nederländerna, CE:ECHR:2018:0424JUD00 5538514, § 43.

91 Europadomstolen, 20 september 2011, Ullens de Schooten och Rezabek mot Belgien, CE:ECHR:2011:0929JUD000398907 och 3835307, § 62, och 10 april 2012, Vergauwen m.fl. mot Belgien, CE:ECHR:2012:0410JUD00483204, § 89 och 90.

92 Domstolen föreslog i en rapport 1975 att ett lämpligt rättsmedel skulle inrättas mot överträdelser av dåvarande artikel 177 EEG, antingen i form av direkt ansökan till domstolen av parterna i det nationella målet eller obligatorisk talan om underlåtenhet eller också skadeståndstalan mot den berörda staten på begäran av den part som lidit skada (Report on European Union, Bulletin of the European Communities, tillägg 9/75, s. 18).

93 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013, Consiglio Nazionale dei Geologi och Autorità Garante della Concorrenza e del mercato ( C‑136/12, EU:C:2013:489, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

94 Som beskrivs i punkt 106 ovan.

95 Se punkterna 108 och 109 ovan.

96 Se, exempelvis, Baquero Cruz, J., The Preliminary Rulings Procedure: Cornerstone or Broken Atlas? i Baquero Cruz, J., What’s Left of the Law of Integration? Decay and Resistance in European Union Law, Oxford University Press, 2018, s. 64 och 65.

97 Dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 36).

98 Se, exempelvis, dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkterna 51 och 52), dom av den 28 juli 2016, Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:602, punkterna 22 och 23), och dom av den 29 juli 2019, Hochtief Solutions Magyarországi Fióktelepe ( C‑620/17, EU:C:2019:630, punkterna 35 och 36).

99 Även om de skulle förefalla att vara tillämpliga – se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 118).

100 Varvid en underlåtenhet att fullgöra skyldigheten att begära förhandsavgörande kanske endast är en av de faktorer som ska beaktas. Se, exempelvis, dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 55), dom av den 28 juli 2016, Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:602, punkt 25), och dom av den 29 juli 2019, Hochtief Solutions Magyarországi Fióktelepe ( C‑620/17, EU:C:2019:630, punkt 42).

101 Tidigare indikationer utgörs av dom av den 9 december 2003, kommissionen mot Italien ( C‑129/00, EU:C:2003:656), och dom av den 12 november 2009, kommissionen mot Spanien ( C‑154/08, ej publicerad, EU:C:2009:695). I båda dessa mål avsåg förfarandet i allmänhet huruvida nationell rätt eller förvaltningspraxis var oförenlig med andra materiella bestämmelser i unionsrätten. Särskilt i det sistnämnda målet var det emellertid ganska tydligt att talan hade sitt upphov i att Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien) hade underlåtit att begära ett förhandsavgörande (se, särskilt, punkterna 124–126 i den domen).

102 Dom av den 4 oktober 2018, kommissionen mot Frankrike (Förskottsskatt) ( C‑416/17, EU:C:2018:811).

103 Ibidem, punkt 110.

104 Ibidem, punkt 111.

105 Ibidem, punkt 112.

106 Se punkterna 73–86 ovan.

107 Se dom av den 14 februari 1989, Star Fruit mot kommissionen ( 247/87, EU:C:1989:58, punkt 11).

108 Redan att döma av det förhållandet att samma rättsfråga inte heller var uppenbar för Conseil d’États (Högsta förvaltningsdomstolen) egen föredragande i samma förfarande. Se förslag till avgörande av generaladvokaten Wathelet i målet kommissionen mot Frankrike ( C‑416/17, EU:C:2018:626, punkterna 56, 81 och 99).

109 Jag kan härvid endast ansluta mig till mina lärda föregångares konstaterande att även under antagandet att domen i målet Cilfit hade varit möjlig att tillämpa vid den tidpunkt då den formulerades, vilket inte var fallet, har den definitivt inte åldrats väl – förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Gaston Schul Douane-expediteur ( C‑461/03, EU:C:2005:415, punkt 52) och även förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Wiener SI ( C‑338/95, EU:C:1997:352, punkterna 59 och 60).

110 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2019/629 av den 17 april 2019 om ändring av protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol (EUT L 111, 2019, s. 1).

111 Den gode soldaten Švejk är en intressant tjeckisk litterär figur, känd bland annat för ett stort antal uppvisanden av den destruktiva kraften i vettlös lydnad. Švejk underminerade den österrikisk-ungerska arméns operationer under första världskriget genom att ordagrant följa precis varje order från sina överordnade, utan att någonsin ifrågasätta deras innehåll eller anpassa dem efter omständigheterna. Se, för en av de många olika utgåvorna, Hašek, J., The Good Soldier Svejk and His Fortunes in the World War, Penguin Classics, 2005.

112 Se punkt 51 ovan.

113 Som det anges i punkt 64 ovan.

114 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

115 Dom av den 22 december 2008, Wallentin-Hermann ( C‑549/07, EU:C:2008:771, punkt 23). För senare bekräftanden se, exempelvis, dom av den 31 januari 2013, McDonagh ( C‑12/11, EU:C:2013:43, punkt 29), och dom av den 11 juni 2020, Transportes Aéreos Portugueses ( C‑74/19, EU:C:2020:460, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

116 Dom av den 4 maj 2017, Pešková och Peška ( C‑315/15, EU:C:2017:342, punkt 26).

117 Dom av den 31 januari 2013, McDonagh ( C‑12/11, EU:C:2013:43, punkt 34).

118 Dom av den 11 juni 2020, Transportes Aéreos Portugueses ( C‑74/19, EU:C:2020:460, punkt 48).

119 Dom av den 4 april 2019, Germanwings ( C‑501/17, EU:C:2019:288, punkt 34).

120 Europaparlamentet och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EUT L 263, 2009, s. 11).

121 Se dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 59). Se även dom av den 28 november 2017, Rodrigues de Andrade ( C‑514/16, EU:C:2017:908, punkt 34), och dom av den 15 november 2018, BTA Baltic Insurance Company ( C‑648/17, EU:C:2018:917, punkt 34).

122 Se, exempelvis, dom av den 28 november 2017, Rodrigues de Andrade ( C‑514/16, EU:C:2017:908, punkt 38), dom av den 20 december 2017, Núñez Torreiro ( C‑334/16, EU:C:2017:1007, punkt 29), och dom av den 15 november 2018, BTA Baltic Insurance Company ( C‑648/17, EU:C:2018:917, punkt 44).

123 Dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 59 och domslutet).

124 Dom av den 28 november 2017, Rodrigues de Andrade ( C‑514/16, EU:C:2017:908, punkt 42 och domslutet).

125 Dom av den 15 november 2018, BTA Baltic Insurance Company ( C‑648/17, EU:C:2018:917, punkt 48 och domslutet).

126 Dom av den 20 juni 2019, Línea Directa Aseguradora ( C‑100/18, EU:C:2019:517, punkt 48 och domslutet).

127 Enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9) avses med arbetstid all tid i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis då arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande samt därvid utför aktiviteter eller uppgifter.

128 Se, exempelvis, dom av den 9 september 2003, Jaeger ( C‑151/02, EU:C:2003:437, punkt 63), beslut av den 4 mars 2011, Grigore ( C‑258/10, ej publicerat, EU:C:2011:122, punkt 53 och där angiven rättspraxis), och dom av den 21 februari 2018, Matzak ( C‑518/15, EU:C:2018:82, punkt 59).

129 Dom av den 3 oktober 2000, Simap ( C‑303/98, EU:C:2000:528), och beslut av den 3 juli 2001, CIG ( C‑241/99, EU:C:2001:371).

130 Dom av den 9 september 2003, Jaeger ( C‑151/02, EU:C:2003:437, punkt 71).

131 Dom av den 21 februari 2018, Matzak ( C‑518/15, EU:C:2018:82, punkt 65).

132 Generaladvokaten Jacobs i sitt förslag till avgörande i målet Wiener SI ( C‑338/95, EU:C:1997:352, punkt 50).

133 Mitt förslag till avgörande av den 23 februari 2021 i målet Van Ameyde España SA ( C‑923/19, EU:C:2021:125).

134 För att återkomma till den metafor som generaladvokaten Wahl gjorde, se punkt 103 ovan.

135 Som det tidigare har föreslagits inom ramen för ett grönt ljus-förfarande eller andra sätt att reformera förfarandet för förhandsavgörande – se, exempelvis, Due, O., The Working Party Report i Dashwood, A., och Johnston, AC., The Future of the Judicial System of the European Union, Hart, Oxford, 2001. Å andra sidan hindrar detta absolut inte att den hänskjutande domstolen gör detta, om den så önskar.

136 Se även, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i de förenade målen X och van Dijk ( C‑72/14 och C‑197/14, EU:C:2015:319, punkt 68).

137 Dom av den 27 mars 1963, Da Costa m.fl. ( 28/62 till 30/62, EU:C:1963:6).

138 Dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkterna 13 och 14).

139 Se punkt 134 ovan.

140 Jämför, av de mål som har diskuterats ovan, dom av den 4 oktober 2018, kommissionen mot Frankrike (Förskottsskatt) ( C‑416/17, EU:C:2018:811), å ena sidan, och dom av den 28 juli 2016, Association France Nature Environnement ( C‑379/15, EU:C:2016:603), å andra sidan.

141 För ett exempel på detta se, från senare tid, dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936).

142 Varvid klargörande fungerar som en eufemism för ett faktiskt upphävande.

143 Se dom av den 28 juli 2016, Association France Nature Environnement ( C‑379/15, EU:C:2016:603, punkt 53).

144 Walton, I., The Complete Angler, Gay & Bird, London, 1901, kapitel V.