Förslag till avgörande av generaldvokat Michal Bobek föredraget den 20 maj 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos Högsta domstolens avdelning för disciplinära mål) ( C-585/18, C-624/18 och C-625/18, EU:C:2019:982) (nedan kallad domen i de förenade målen A.K. m.fl.), dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C-558/18 och C-563/18, EU:C:2020:234) (nedan kallad domen i de förenade målen Miasto Łowicz), dom av den 9 juli 2020, Land Hessen ( C-272/19, EU:C:2020:535) (nedan kallad domen i målet Land Hessen), och beslut av den 2 juli 2020, S.A.D. Maler und Anstreicher ( C-256/19, EU:C:2020:523) (nedan kallad beslutet i målet Maler).

3 EUT L 65, 2016, s. 1.

4 Konsoliderad version som offentliggjordes i Dz. U. 2019, position 52, i dess ändrade lydelse.

5 Konsoliderad version som offentliggjordes i Dz. U. 2020, position 30.

6 Artiklarna 200, 280, 177 och 296 i Ustawa z dnia 6 czerwca 1997 r. – Kodeks karny (lag av den 6 juni 1997 om strafflagen, konsoliderad version Dz. U. 2019, position 1950).

7 Artikel 62 § 2 i Ustawa z dnia 10 września 1990 r. – Kodeks karny skarbowy (lag av den 10 september 1990 om skattebrott, konsoliderad version, Dz. U. 2020, position 19).

8 Dom av den 27 februari 2018, ( C-64/16, EU:C:2018:117).

9 Se, för ett liknande resonemang, domen i de förenade målen A.K. m.fl., punkterna 75, 84 och 86 samt där angiven rättspraxis.

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 mars 2017, X och X ( C-638/16 PPU, EU:C:2017:173, punkt 37), domen i de förenade målen A.K. m.fl., punkt 74, domen i målet Land Hessen, punkt 41, och dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domartjänster vid Högsta domstolen – Överklaganden) ( C-824/18, EU:C:2021:153, punkt 69).

11 Se, mer utförligt i detta avseende, mitt förslag till avgörande i målet Torubarov ( C-556/17, EU:C:2019:339, punkt 54).

12 Se dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 51), domen i de förenade målen A.K. m.fl., punkt 83, och dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domartjänster vid Högsta domstolen – Överklaganden) ( C-824/18, EU:C:2021:153, punkt 111).

13 Se, exempelvis, dom av den 3 juli 2014, Da Silva ( C-189/13, EU:C:2014:2043, punkterna 34 och 35), och dom av den 26 februari 2015, Matei ( C-143/13, EU:C:2015:127, punkt 38).

14 Se, för ett aktuellt exempel, dom av den 3 oktober 2019, A m.fl. ( C-70/18, EU:C:2019:823, punkt 73 och där angiven rättspraxis).

15 Se, i detta avseende, exempelvis dom av den 29 juli 2019, Torubarov ( C-556/17, EU:C:2019:626). Strängt taget avsåg den fråga som ställts av den hänskjutande domstolen en presumtion om en nationell förvaltningsmyndighets framtida behandling av ett mål för det fall det ogiltigförklaras av den nationella domstolen. Med hänsyn till att den nationella förvaltningsmyndigheten redan hade ignorerat den hänskjutande domstolens tidigare avgöranden gjorde emellertid behandlingen av målet i det förflutna att frågan om framtiden blev mycket mindre hypotetisk och berättigad.

16 Dom av den 17 september 1997, Dorsch Consult ( C-54/96, EU:C:1997:413, punkt 23). Mer nyligen, domen i målet Land Hessen, punkt 43 och där angiven rättspraxis.

17 Se, exempelvis, dom av den 17 juli 2014, Torresi ( C-58/13 och C-59/13, EU:C:2014:2088, punkt 15–30).

18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 januari 2013, Belov ( C-394/11, EU:C:2013:48, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

19 Dom av den 10 december 2018, Wightman m.fl. ( C-621/18, EU:C:2018:999, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

20 Dom av den 16 juli 2020, Governo della Repubblica italiana (Italienska fredsdomares ställning) ( C-658/18, EU:C:2020:572, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

21 Dom av den 14 januari 1982, Reina ( 65/81, EU:C:1982:6, punkt 6).

22 Dom av den 9 november 1983, San Giorgio ( 199/82, EU:C:1983:318, punkt 7–10).

23 Se beslut av den 6 september 2018, Di Girolamo ( C-472/17, ej publicerat, EU:C:2018:684), och beslut av den 17 december 2019, Di Girolamo ( C-618/18, ej publicerat, EU:C:2019:1090).

24 Se, bland många andra domar, dom av den 5 oktober 2010, Elchinov ( C-173/09, EU:C:2010:581, punkterna 21–32 och där angiven rättspraxis), och dom av den 15 januari 2013, Križan m.fl. ( C-416/10, EU:C:2013:8, punkterna 62–73 och där angiven rättspraxis).

25 Se domen i de förenade målen A.K. m.fl., punkt 110.

26 Ibidem, punkt 112.

27 Se, exempelvis, Europarådets rådgivande råd med europeiska domare (CCJE), yttrande nr 19 (2016) av den 10 november 2016, The Role Of Court Presidents, CCJE(2016)2, s. 2.

28 Se, som en illustration, artikel 11.4 i domstolens rättegångsregler.

29 Se dom av den 5 september 2019, AH m.fl. (Oskuldspresumtion) ( C-377/18, EU:C:2019:670, punkt 32).

30 Dom av den 11 mars 1980, Foglia ( 104/79, EU:C:1980:73), och dom av den 16 december 1981, Foglia ( 244/80, EU:C:1981:302).

31 Se, bland många andra domar, dom av den 1 december 2018, Wightman m.fl. ( C-621/18, EU:C:2018:999, punkterna 26 och 27), och dom av den 1 oktober 2019, Blaise m.fl. ( C-616/17, EU:C:2019:800, punkt 35).

32 Se, bland annat, dom av den 17 februari 2011, Weryński ( C-283/09, EU:C:2011:85, punkt 35).

33 Se, i synnerhet, dom av den 21 april 1988, Pardini ( 338/85, EU:C:1988:194, punkterna 10 och 11), och dom av den 16 juli 1992, Lourenço Dias ( C-343/90, EU:C:1992:327, punkt 18).

34 Se, bland annat, dom av den 13 september 2016, Rendón Marín ( C-165/14, EU:C:2016:675, punkt 24), och dom av den 19 juni 2018, Gnandi ( C-181/16, EU:C:2018:465, punkt 31).

35 Se ovan punkterna 33–36 i detta förslag till avgörande.

36 Se, nyligen, dom av den 17 januari 2019, Dzivev m.fl. ( C-310/16, EU:C:2019:30), och dom av den 19 december 2019, Deutsche Umwelthilfe ( C-752/18, EU:C:2019:1114).

37 Se, bland många andra domar, dom av den 4 december 2018, Minister for Justice and Equality och Commissioner of An Garda Síochána ( C-378/17, EU:C:2018:979). Se även, specifikt på denna punkt och med många hänvisningar till rättspraxis, mitt förslag till avgörande i målet An tAire Talmhaíochta, Bia agus Mara m.fl. ( C-64/20, EU:C:2021:14, och där angiven rättspraxis).

38 Se, exempelvis, dom av den 29 juli 2019, Torubarov ( C-556/17, EU:C:2019:626).

39 Se, bland annat, mitt förslag till avgörande i de förenade målen Asociaţia Forumul Judecătorilor din România m.fl. ( C-83/19, C-127/19, C-195/19, C-291/19 och C-355/19, EU:C:2020:746, punkt 92 och där angiven rättspraxis) (nedan kallat förslag till avgörande i de förenade målen AFJR).

40 Se, särskilt, domen i de förenade målen A.K. m.fl.

41 Ibidem, punkterna 99 och 100.

42 Dom av den 5 juli 2016, Ognyanov ( C-614/14, EU:C:2016:514).

43 Se, bland annat, dom av den 28 januari 2021, Spetsializirana prokuratura (Rättighetsinformation) ( C-649/19, EU:C:2021:75, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

44 Se, exempelvis, dom av den 19 oktober 1995, Job Centre ( C-111/94, EU:C:1995:340).

45 Se, bland annat, dom av den 28 februari 2019, Gradbeništvo Korana ( C-579/17, EU:C:2019:162, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

46 Dom av den 9 november 2010 ( C-137/08, EU:C:2010:659, punkterna 31 och 32).

47 Dom av den 3 juli 2019 ( C-644/17, EU:C:2019:555, punkt 27).

48 Dom av den 4 september 2019, Salvoni ( C-347/18, EU:C:2019:661).

49 Se, bland annat, dom av den 2 mars 2017, Henderson ( C-354/15, EU:C:2017:157), och dom av den 24 oktober 2019, Gavanozov ( C-324/17, EU:C:2019:892).

50 Se exempelvis, bland många andra domar, dom av den 20 mars 1997, Hayes ( C-323/95, EU:C:1997:169) (om kravet enligt nationell rätt att ställa säkerhet för rättegångskostnaderna innan målet kan prövas i sak), dom av den 27 juni 2013, Agrokonsulting-04 ( C-93/12, EU:C:2013:432) (en prejudiciell fråga om exklusiv behörighet i en medlemsstat som måste avgöras innan målet kan prövas i sak).

51 Se, nyligen, dom av den 3 juli 2019, UniCredit Leasing ( C-242/18, EU:C:2019:558, punkterna 46 och 47), och dom av den 25 november 2020, Sociálna poisťovňa ( C-799/19, EU:C:2020:960, punkterna 44 och 45).

52 Se, exempelvis, dom av den 9 mars 1978, Simmenthal ( 106/77, EU:C:1978:49, punkterna 22 och 23), och dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C-409/06, EU:C:2010:503, punkterna 56 och 57).

53 Se, tillsammans med ytterligare hänvisningar, dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C-573/17, EU:C:2019:530, punkterna 50 och följande punkter).

54 Domen i de förenade målen A.K. m.fl. punkt 102.

55 Ibidem, punkt 103. Samma logik har senast bekräftats ännu en gång i dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domartjänster vid Högsta domstolen – Överklaganden) ( C-824/18, EU:C:2021:153). Även i det målet befann sig den hänskjutande domstolen nämligen i en situation där den inte hade någon faktisk behörighet enligt nationell rätt att vidta åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av artikel 19.1 FEU.

56 Se, bland annat, dom av den 16 juni 1981, Salonia ( C-126/80, EU:C:1981:136, punkterna 5–7). Mer nyligen, dom av den 1 februari 2017, Tolley ( C-430/15, EU:C:2017:74, punkterna 30–33).

57 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2020, Omprövning Simpson och HG mot rådet och kommissionen ( C-542/18 RX-II och C-543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkterna 57 och 58).

58 Se fotnot 30 ovan i detta förslag till avgörande.

59 Se, exempelvis, dom av den 5 juli 2016, Ognyanov ( C-614/14, EU:C:2016:514, särskilt punkterna 12 och 26).

60 Dom av den 26 mars 2020, Omprövning Simpson och HG mot rådet och kommissionen (C‑542/18 RX-II och C-543/18 RX-II, EU:2020:232, punkt 57). Min kursivering.

61 Domen i de förenade målen Miasto Łowicz.

62 Ibidem, punkt 48.

63 Ibidem, punkt 49, med hänvisning till dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C-64/16, EU:C:2018:117).

64 Ibidem, punkt 50, med hänvisning till dom av den 17 februari 2011, Weryński ( C-283/09, EU:C:2011:85, punkterna 41 och 42).

65 Ibidem, punkt 51, med hänvisning till domen i de förenade målen A.K. m.fl.

66 Se, för mer detaljer i detta avseende, mitt förslag till avgörande i målet Statul Român – Ministerul Finanţelor Publice (C-397/19, EU:C:2020:747, punkterna 33 och 34).

67 Förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i de förenade målen Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C-558/18 och C-563/18, EU:C:2019:775, punkterna 115–126).

68 Domen i de förenade målen Miasto Łowicz, punkterna 45–53.

69 Se, exempelvis, Platon, S., Court of Justice Preliminary references and rule of law: Another case of mixed signals from the Court of Justice regarding the independence of national courts: Miasto Lowicz, Common Market Law Review, vol. 57, utgåva 6, 2020, s. 1843–1866.

70 För en mer ingående diskussion, se mitt förslag till avgörande i målet TÜV Rheinland LGA Products och Allianz IARD ( C-581/18, EU:C:2020:77) – om unionsrättens tillämpningsområde i de mer traditionella målen om fri rörlighet, och mitt förslag till avgörande i målet Ispas ( C‑298/16, EU:C:2017:650) – om unionsrättens tillämpningsområde i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan.

71 Beslut av den 6 oktober 2020 ( C-623/18, EU:C:2020:800).

72 Beslut av den 2 juli 2020 ( C-256/19, EU:C:2020:523).

73 Dom av den 9 juli 2020, Land Hessen ( C-272/19, EU:C:2020:535).

74 Beslutet i målet Maler, punkterna 46–48.

75 Ibidem, se punkterna 7–27, särskilt punkt 16.

76 Se även dom av den 4 februari 1999, Köllensperger and Atzwanger ( C-103/97, EU:C:1999:52, punkt 24).

77 Land Hessen, punkterna 42–61.

78 Ibidem, se punkt 62.

79 Jämför P. Iannuccelli, L’indépendance du juge national et la recevabilité de la question préjudicielle concernant sa propre qualité de juridiction, Il Diritto dell'Unione Europea, 2021, s. 823–841.

80 Se, bland annat, dom av den 6 oktober 2015, Consorci Sanitari del Maresme ( C-203/14, EU:C:2015:664, punkterna 16–31).

81 Se, bland annat, dom av den 21 januari 2020, Banco de Santander ( C-274/14, EU:C:2020:17, punkterna 51–80).

82 Se, bland annat, dom av den 27 april 1994, Almelo ( C-393/92, EU:C:1994:171, punkterna 21–24), dom av den 4 juni 2002, Lyckeskog ( C-99/00, EU:C:2002:329, punkterna 10–19), och dom av den 16 december 2008, Cartesio ( C-210/06, EU:C:2008:723, punkterna 54–63).

83 Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Gullotta och Farmacia di Gullotta Davide & C (C-497/12, EU:C:2015:168, punkterna 15 och 25).

84 Såsom beskrivits ovan i punkterna 69–71 i detta förslag till avgörande.

85 Se, exempelvis, dom av den 25 februari 2021, Dalli/kommissionen, C-615/19 P, EU:C:2021:133, punkterna 223.

86 Såsom redan har beskrivits i mitt förslag till avgörande i de förenade målen AFJR, punkt 212 och följande punkter.

87 Vid den tidpunkten skulle de vetenskapliga varningar som citerats ovan faktiskt kunna vara korrekta – se ovan punkterna 108 och 109 samt fotnot 69.

88 Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen AFJR, punkt 207.

89 Intressant nog framfördes faktiskt tankar om sektoriell oavhängighet som inte var helt annorlunda i ett antal tidigare kommuniststater efter år 1989 som ett medel för domstolarnas självberättigande och kontinuitet, vilket tyder på att domarna inom vissa områden (såsom politikbefriad civilrätt) faktiskt (redan) var oberoende, till stor del på grund av att det på dessa områden inte (längre) gjordes några försök att påverka utgången i enskilda mål. För en utmärkt och läsvärd redogörelse på engelska för hur systemet verkligen fungerade (och hur felaktig denna logik är vad gäller verklig rättslig oavhängighet), se exempelvis Markovits, I., Justice in Lüritz: Experiencing Socialist Law in East Germany, Princeton University Press, 2010.

90 Angående denna fråga, se även mitt förslag till avgörande i målet Torubarov ( C-556/17, EU:C:2019:339, punkterna 54 och 55).

91 Eller rent av rättsområdesbaserad. Tanken att de mer tekniska områdena av unionsrätten, säg mervärdesskatterätten eller miljörätten, fortfarande skulle tillämpas på ett korrekt sätt, medan det kanske fanns vissa problem i politiska mål, kan bara näras av någon som inte har någon aning om eller historisk minnesbild av hur en belägrad rättsordning fungerar (eller snarare inte fungerar).

92 Se, i detta sammanhang, särskilt dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C-216/18 PPU, EU:C:2018:586), och dom av den 17 december 2020, Openbaar Ministerie (Den utfärdande rättsliga myndighetens oavhängighet) ( C-354/20 PPU och C-412/20 PPU, EU:C:2020:1033).

93 Se, särskilt, förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i målet kommissionen/Polen (Allmänna domstolars oavhängighet) (C-192/18, EU:C:2019:529, punkt 115) och förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i de förenade målen Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C-558/18 och C-563/18, EU:C:2019:775, punkt 125).

94 Se, i detta avseende, mitt förslag till avgörande i de förenade målen AFJR, punkterna 265–279 (om den rättsstridiga utnämningen av generaldirektören för Domar- och åklagarinspektionen).

95 Se för en liknande syn, i ett annat sammanhang, dom av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) av den 1 december 2020, Ástráðsson mot Island, CE:ECHR:2020:1201JUD002637418, § 209 och där angiven rättspraxis (nedan kallad domen i målet Ástráðsson).

96 Se, analogivis, dom av den 26 mars 2020, Omprövning Simpson och HG mot rådet och kommissionen ( C-542/18 RX-II och C-543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkterna 71–76. Se även, i ett annat sammanhang, Europadomstolens dom i målet Ástráðsson, § 234.

97 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2003, kommissionen/Finland ( C-185/00, EU:C:2003:639, punkt 109).

98 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 december 2007, kommissionen/Irland ( C-418/04, EU:C:2007:780, punkt 166).

99 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 juni 2003, kommissionen/Frankrike ( C-233/00, EU:C:2003:371, punkt 84).

100 Se, tillsammans med andra hänvisningar, mitt förslag till avgörande i de förenade målen AFJR, särskilt punkterna 243 och 244.

101 Se, exempelvis, domen i de förenade målen A.K. m.fl., punkt 142, eller dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domartjänster vid Högsta domstolen - Överklaganden) ( C-824/18, EU:C:2021:153, punkterna 98–106, och 163).

102 För att återvända till metaforen med patienten, får mig påståendet att det objektiva sammanhanget inte spelar någon roll i sådana fall att föreställa mig ett krav på att ett medicinskt akutteam, efter att just ha anlänt till platsen för en bilolycka, inte endast ska undersöka passagerarna i de fordon som kolliderat, utan även samtliga passagerare i alla andra fordon som finns på platsen, inklusive dem som inte varit delaktiga i kollisionen utan helt enkelt stannat för att se vad som pågick. De är ju trots allt alla bilpassagerare och alla måste behandlas exakt lika, oavsett omständigheterna.

103 Bartlett, R. C. och Collins, S.D., Aristotle’s Nicomachean Ethics: A New Translation, University of Chicago Press, 2011.

104 Se, för ett aktuellt exempel, förslag till avgörande av generaladvokaten Pikamäe i målet IS ( C-564/19, EU:C:2021:292, punkterna 85–92).

105 I detta avseende skulle det resonemang som EU-domstolen förde i beslutet i målet Maler om huruvida begäran om förhandsavgörande kunde tas upp till sakprövning mycket väl kunna föras, på samma nivå och med samma omfattning och precision, i samband med ett avgörande i sak.

106 Bortsett från andra specifika rättsakter (vanligtvis sekundärrätt), som också omfattar och vidareutvecklar begreppet rättsväsendets oavhängighet och som också kan bli aktuella i specifika situationer, såsom kommissionens beslut av den 13 december 2006 om inrättande av en mekanism för samarbete och kontroll av Rumäniens framsteg vid uppfyllandet av de särskilda riktmärkena för reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption (EUT L 354, 2006, s. 56). För en detaljerad redogörelse, se mitt förslag till avgörande i de förenade målen AFJR, punkterna 183–225.

107 Se, bland annat, dom av den 16 februari 2017, Margarit Panicello ( C-503/15, EU:C:2017:126, punkterna 37 och 38) (avseende artikel 267 FEUF), domen i de förenade målen A.K. m.fl. (punkterna 121 och 122) (avseende artikel 47 i stadgan) och dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C-619/18, EU:C:2019:531, punkterna 71–73) (avseende artikel 19.1 FEU), och dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domartjänster vid Högsta domstolen – Överklaganden) ( C-824/18, EU:C:2021:153, punkt 143).

108 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet Repubblika ( C-896/19, EU:C:2020:1055, punkterna 45 och 46) och förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i de förenade målen A.K. m.fl., EU:C:1019:551, punkt 85.

109 Se, särskilt, dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C-268/15, EU:C:2016:874, punkterna 50–53). Se nyligen, beträffande vissa specifika frågor som uppkommit i detta avseende, mitt förslag till avgörande i målet J & S Service (C-620/19, EU:C:2020:649, punkterna 27–74).

110 Ett fall för sig är situationer där unionsrättens tillämpningsområde inom ramen för artikel 51.1 i stadgan aktiveras en specifik rättsakt i unionens sekundärrätt, vilken gör att artikel 47 i stadgan blir tillämplig. Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen AFJR, punkterna 196–202.

111 Se även, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet Repubblika ( C-896/19, EU:C:2020:1055, punkterna 33–47).

112 Det har skett ett enskilt åsidosättande av artikel 47 i stadgan som inte når upp till svårhetsgradströskeln i artikel 19.1 FEU.

113 Typen av överträdelse har nått upp till tröskeln i artikel 19.1 FEU, men inga individuella unionsrättsliga rättigheter står på spel inom ramen för artikel 47 i stadgan (senast, i huvudsak, scenariot i domen av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domartjänster vid Högsta domstolen – Överklaganden) ( C-824/18, EU:C:2021:153, särskilt punkt 89)).

114 Förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet Repubblika ( C-896/19, EU:C:2020:1055, punkt 58).

115 C-17/00, EU:C:2001:366, punkt 93, med hänvisning till juristen P. Calamandreis skrifter.

116 Se, mer nyligen, domen i målet Land Hessen, punkt 52 och där angiven rättspraxis, och dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domartjänster vid Högsta domstolen – Överklaganden) ( C-824/18, EU:C:2021:153, punkt 117).

117 Domen i de förenade målen A.K. m.fl., punkt 130 och där angiven rättspraxis. För en mer detaljerad redogörelse, tillsammans med ytterligare hänvisningar, se mitt förslag till avgörande i de förenade målen AFSJ, punkt 230.

118 På liknande sätt, Europadomstolens dom av den 25 oktober 2011, Richert mot Polen (CE:ECHR:2011:1025JUD005480907 § 44), och Europadomstolens dom av den 20 mars 2012, Dryzek mot Polen (CE:ECHR:2012:0320DEC001228509 § 49).

119 Exempelvis av domstolarnas oberoende organ, och/eller av lagmannen eller råden i de berörda domstolarna, och/eller av den ifrågavarande domaren.

120 Se Europadomstolens dom av den 25 oktober 2011, Richert mot Polen, CE:ECHR:2011:1025JUD005480907, §§ 42 och 44 och där angiven rättspraxis.

121 I vilken lämplig form som helst, om det så är genom tillsyn av andra medlemmar i regeringen och/eller det nationella parlamentet, genom medias och folkopinionens bevakning eller, i sista hand också genom att en potentiell part, som hyser tvivel om den korrekta sammansättningen av den domstol som ska avgöra vederbörandes sak, vill ta upp denna fråga under förfarandets gång i det berörda målet.

122 Se Europadomstolens dom av den 25 oktober 2011, Richert mot Polen, CE:ECHR:2011:1025JUD005480907, § 45.

123 Europaparlamentets betänkande (2006) om kommissionens tjugoförsta och tjugoandra årsrapport om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning (2003 och 2004) (2005/17(INI)) (A6–0089/2006 final) s. 17.

124 För mer detaljer och en utvärdering, se Venedigkommissionen, Yttrande om lagen om den allmänna åklagarmyndigheten, i dess ändrade lydelse (2017), Yttrande 892/2017.

125 Se, särskilt, mål C-791/19, kommissionen/Polen (Ordning för disciplinära åtgärder mot domare). Se förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i det målet (C-791/19, EU:C:2021:366).

126 Beslut av den 8 april 2020, kommissionen/Polen ( C-791/19 R, EU:C:2020:277).

127 Dom av den 15 januari 2009, nr K 45/07, OTK ZU nr 1A/2009, position 3.

128 Dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domartjänster vid Högsta domstolen) ( C-824/18, EU:C:2021:153, punkt 146).

129 Se, nyligen, exempelvis dom av den 4 december 2018, Minister for Justice and Equality och Commissioner of An Garda Síochána ( C-378/17, EU:C:2018:979, punkt 36 och där angiven rättspraxis).