Förslag till avgörande av generaladvokat Laila Medina föredraget den 9 februari 2023
1 Originalspråk: engelska.
2 Samarbete kan ta sig många olika former, men utvecklingssamarbete brukar i allmänhet uppfattas som synonymt med det offentliga utvecklingsbiståndet.
3 Gesellschaft für internationale Zusammenarbeit (GIZ) GmbH.
4 Enligt artikel 4.4 FEUF ska unionen, när det gäller utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd, ha befogenhet att vidta åtgärder och en gemensam politik, men utövandet av denna befogenhet får inte leda till att medlemsstaterna hindras från att utöva sina befogenheter.
5 Se, för ett aktuellt exempel, Tax Treatment of Official Development Assistance Hub (hubben för skattebehandling av offentligt utvecklingsbistånd) som lanserades i januari 2022 av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) (https://www.oecd.org/tax/tax-treatment-official-development-assistance/). Se även Parisförklaringen om biståndseffektivitet som antogs 2005 och bekräftades på nytt i Accra 2008 i forum på ministernivå sammankallade av OECD (tillgänglig på https://www.oecd.org/development/effectiveness/34428351.pdf).
6 EGT L 229, 1991, s. 3; svensk specialutgåva, område 11, volym 17, s. 59.
7 Beslut 91/400/EKSG, EEG (EGT L 229, 1991, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 17, s. 57).
8 EGT L 317, 2000, s. 3.
9 EUT L 65, 2003, s. 27.
10 Från och med år 2021 ingår EUF-programmen i unionens fleråriga budgetram och omfattas därmed av unionens budgetförordningar på samma sätt som andra EU-finansieringsprogram. Se https://ec.europa.eu/info/publications/eu-and-edf-annual-accounts_sv.
11 Begäran om förhandsavgörande avser sjunde och nionde EUF. Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra huruvida båda är tillämpliga i förevarande mål.
12 EGT L 229, 1991, s. 288; svensk specialutgåva, område 11, volym 17, s. 341.
13 EGT L 266, 1991, s. 1.
14 Se Årsredovisningar för sjunde, åttonde, nionde och tionde europeiska utvecklingsfonden – budgetåret 2008 (EUT C 274, 2009, s. 1).
15 EGT L 317, 2000, s. 355.
16 BStBl. 1983, del I, s. 470.
17 Begäran om förhandsavgörande innehåller inga närmare uppgifter om vilket land det rörde sig om, men RF nämner att det var Nigeria (se punkt 6 i det skriftliga yttrandet).
18 Såsom redan påpekats ankommer det på den nationella domstolen att kontrollera om det arbete som utfördes av RF gällde både sjunde och nionde EUF.
19 Dom av den 28 februari 2013, Petersen ( C‑544/11, EU:C:2013:124).
20 Se, bland annat, dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503, punkt 36 och där angiven rättspraxis).
21 Dom av den 13 oktober 2016, M. och S. ( C‑303/15, EU:C:2016:771, punkt 16 och där angiven rättspraxis), och dom av den 31 maj 2018, Zheng ( C‑190/17, EU:C:2018:357, punkt 27).
22 Begäran om förhandsavgörande, punkterna 29 och 30. Jag vill dock understryka att RF, trots att hon var bosatt i Tyskland, utförde sina uppgifter i det ifrågavarande tredjelandet inom ramen för det omtvistade biståndsprogrammet.
23 Dom av den 28 februari 2013, C‑544/11, EU:C:2013:124.
24 Ibidem, punkterna 39–43.
25 Se särskilt, dom av den 1 juli 2010, Dijkman och Dijkman-Lavaleije ( C‑233/09, EU:C:2010:397, punkt 26), dom av den 13 november 2012, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑35/11, EU:C:2012:707, punkt 90), och dom av den 21 maj 2015, Wagner-Raith ( C‑560/13, EU:C:2015:347, punkt 31).
26 Se punkt 38 ovan.
27 EU-domstolen har funnit att när en nationell bestämmelse har anknytning till två grundläggande friheter samtidigt ska EU-domstolen i princip undersöka den omtvistade åtgärden mot bakgrund av endast en av dessa två friheter, om det visar sig att den ena av dem, under de omständigheter som är för handen i det nationella målet, är helt underordnad den andra och kan knytas till åtgärden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 oktober 2004, Omega, C‑36/02, EU:C:2004:614, punkt 26 och där angiven rättspraxis, och dom av den 17 september 2009, Glaxo Wellcome, C‑182/08, EU:C:2009:559, punkt 37).
28 Se, exempelvis, dom av den 11 juni 2009, X och Passenheim-van Schoot ( C‑155/08 och C‑157/08, EU:C:2009:368, punkt 40). Det kan finnas en överlappning mellan etableringsfriheten och den fria rörligheten för kapital, särskilt när det gäller ägarandelar och utdelning (se, i detta avseende, dom av den 24 maj 2007, Holböck, C‑157/05, EU:C:2007:297, punkterna 23 och 24).
29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 maj 2013, Libert m.fl. ( C‑197/11 och C‑203/11, EU:C:2013:288, punkt 33 och där angiven rättspraxis), och dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874, punkt 47 och där angiven rättspraxis).
30 Dom av den 18 juni 2020, kommissionen/Ungern (Insyn i föreningar) ( C‑78/18, EU:C:2020:476).
31 Ibidem, punkterna 61, 62 och 65.
32 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 2017, The Trustees of the BT Pension Scheme ( C‑628/15, EU:C:2017:687, punkt 49).
33 Se punkt 30 i begäran om förhandsavgörande.
34 Se dom av den 2 mars 1994, parlamentet/rådet ( C‑316/91, EU:C:1994:76, punkt 4). I detta mål fann EU-domstolen att de utgifter som var nödvändiga för gemenskapens finansiella bistånd inte var utgifter för gemenskapen, utan anslogs direkt av medlemsstaterna och följaktligen inte skulle tas upp i gemenskapens allmänna budget.
35 Se Årsredovisning för åttonde, nionde och tionde Europeiska utvecklingsfonden – budgetåret 2009 (EUT C 310, 2010, s. 1). I detta dokument anges också att företrädare från medlemsstaterna på mellanstatlig nivå ska träffas ungefär vart femte år för att fatta beslut om det samlade belopp som ska anslås till fonden och för att se över genomförandet. Under åren 2009 och 2008 anmodades de 15 deltagande medlemsstaterna att lämna bidrag till nionde EUF. Kommissionen har inför EU-domstolen påpekat att bidragen från medlemsstaterna till sjunde EUF (1990–1995) uppgick till 10940 miljoner ecu (inbegripet Tyskland, som bidrog med upp till 2840 miljoner ecu). Detta innebär att 8100 miljoner ecu (74 procent) av finansieringen tillhandahölls av andra stater än Tyskland. Kommissionen har tillagt att medlemsstaterna bidrog med upp till 13800 miljoner euro till nionde EUF (2000–2007) och att Europeiska investeringsbanken bidrog med 1700 miljoner euro. Tysklands deltagande i nionde EUF beskrivs inte närmare i kommissionens yttrande.
36 Se artiklarna 9.1, 11 och 13 i budgetförordning 91/491 och artiklarna 1.2, 18 och 27 i budgetförordningen av den 27 mars 2003 för nionde EUF.
37 Dessutom vill jag påpeka att när det gäller det mikroprojektprogram (MPP), som förefaller vara omtvistat i förevarande mål, kan bidragen också tillhandahållas av det berörda lokalsamhället och undantagsvis av den berörda AVS-staten (se artikel 71.2 a och c i Cotonouavtalet).
38 Se punkterna 13–16 och 45 ovan.
39 Nomenklatur för kapitalrörelser som finns i bilaga I till rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988 för genomförandet av artikel 67 i fördraget (en artikel som upphävdes genom Amsterdamfördraget) (EGT L 178, 1988, s. 5; svensk specialutgåva, område 10, volym 1, s. 44).
40 EU-domstolen kanske kommer fram till att det rör sig om en finansiell transaktion i den mening som avses i nämnda nomenklatur. I dom av den 31 januari 1984, Luisi och Carbone ( 286/82 och 26/83, EU:C:1984:35), slog EU-domstolen exempelvis fast att kapitalrörelser är finansiella transaktioner som huvudsakligen syftar till placering eller investering av det aktuella beloppet. De är således i princip finansiella transaktioner och skiljer sig från löpande betalningar genom att de syftar mer till att skapa tillgångar.
41 Dom av den 6 mars 2018, SEGRO och Horváth ( C‑52/16 och C‑113/16, EU:C:2018:157, punkt 56 och där angiven rättspraxis).
42 Hindelang, S., Foreign Direct Investment and the Material Scope of Application of Article 56(1) EC, The Free Movement of Capital and Foreign Direct Investment: The Scope of Protection in EU Law, Oxford, 2009; online edition, Oxford Academic, 1 september 2009, s. 45–47.
43 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 april 2012, van Putten ( C‑578/10–C‑580/10, EU:C:2012:246, punkt 29), och dom av den 16 juli 2015, kommissionen/Frankrike ( C‑485/14, ej publicerad, EU:C:2015:506, punkt 22).
44 Se dom av den 10 februari 2011, Missionswerk Werner Heukelbach ( C‑25/10, EU:C:2011:65, punkt 23).
45 Dom av den 6 mars 2018, SEGRO och Horváth ( C‑52/16 och C‑113/16, EU:C:2018:157, punkt 57).
46 Se fotnot 42 ovan.
47 Det ska i detta hänseende även påpekas att mikroprojektprogram (MPP), som är aktuella i förevarande mål, är instrument i utvecklingssamarbetet mellan unionen och AVS-staterna. Till exempel har det funnits en rad mikroprojektprogram i Nigeria för de nio staterna i regionen mellan år 1999 och år 2012, till exempel MPP3 (2000–2004), MPP6 (2004–2008) och MPP9 (2008–2012), där 210 miljoner euro har spenderats på dessa program. Se Nwaodu, N.O., Odey, SA Emma-Egbumokei, N.S., The European Union and UN Millennium Development Goals in Nigeria: A Study of the Micro Projects Programmes (MPPs) in the Niger Delta Region, Africa’s Public Service Delivery & Performance Review, AOSIS, 2016, s. 459–481.
48 Se, för ett liknande resonemang, The United Nations Guidelines on the tax treatment of government-to-government aid projects (Förenta nationernas riktlinjer för den skattemässiga behandlingen av biståndsprojekt mellan stater). Tillgängliga på https://www.un.org/development/desa/financing/sites/www.un.org.development.desa.financing/files/2021–09/G-to-G%20PDF.pdf, punkterna 10 och 37.
49 Förslag till avgörande av generaladvokat Mengozzi i målet Persche ( C‑318/07, EU:C:2008:561, punkt 35), och se även förslag till avgörande av generaladvokat Stix-Hackl i målet Centro di Musicologia Walter Stauffer ( C‑386/04, EU:C:2005:785, punkterna 58–60).
50 Dom av den 14 september 2006, Centro di Musicologia Walter Stauffer ( C‑386/04, EU:C:2006:568).
51 Se dom av den 10 februari 2011, Missionswerk Werner Heukelbach ( C-25/10, EU:C:2011:65).
52 Eftersom EU-domstolen har slagit fast att behandlingen av inkomster som uppburits av en tjänsteman eller kontraktsanställd vid Europeiska unionen omfattas av en av de grundläggande friheterna, nämligen artikel 45 FEUF (dom av den 16 februari 2006, Öberg, C‑185/04, EU:C:2006:107, punkt 12 och där angiven rättspraxis, och dom av den 6 oktober 2016, Adrien m.fl., C‑466/15, EU:C:2016:749, punkt 24 och där angiven rättspraxis), ska inkomster som finansierats av EUF också omfattas av tillämpningsområdet för artikel 63 FEUF. Om inkomster som finansieras direkt ur unionens budget kan tänkas utgöra en begränsning av artikel 45 FEUF, bör finansiering från EUF, som är en fond som inrättats av unionens medlemsstater, falla inom tillämpningsområdet för de grundläggande friheterna.
53 https://www.financereference.com/factors-of-production/.
54 Se punkterna 49 och 50 ovan.
55 Dom av den 11 juni 2015, Berlington Hungary m.fl. ( C‑98/14, EU:C:2015:386, punkt 34).
56 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2020, Société Générale ( C‑565/18, EU:C:2020:318, punkt 22 och där angiven rättspraxis).
57 Dom av den 18 juni 2020, kommissionen/Ungern (Insyn i föreningar) ( C‑78/18, EU:C:2020:476, punkterna 60 och 62).
58 Ibidem, punkterna 60 och 61.
59 Ibidem, punkt 62.
60 Se punkt 47 ovan.
61 Se, analogivis, dom av den 11 oktober 2007, Hollmann ( C‑443/06, EU:C:2007:600, punkt 37).
62 Se, analogivis, dom av den 17 oktober 2013, Welte ( C‑181/12, EU:C:2013:662, punkterna 25 och 26 och där angiven rättspraxis).
63 I förevarande mål gjordes det vid förhandlingen gällande att det skattebelopp som erlades utgjorde RS pensionssparande.
64 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 juni 2016, Feilen ( C‑123/15, EU:C:2016:496, punkt 26 och där angiven rättspraxis).
65 I detta förslag till avgörande kommer jag inte att undersöka huruvida jämförbarhetstestet, som inte är i fråga, är relevant (se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokat Kokott i målet Nordea Bank, C‑48/13, EU:C:2014:153, punkt 22).
66 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2007, Oy AA ( C‑231/05, EU:C:2007:439, punkt 38), dom av den 1 april 2014, Felixstowe Dock and Railway Company m.fl. ( C‑80/12, EU:C:2014:200, punkt 25), och dom av den 12 juni 2018, Bevola och Jens W. Trock ( C‑650/16, EU:C:2018:424, punkt 32).
67 Dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 49), och dom av den 10 maj 2012, Santander Asset Management SGIIC m.fl. ( C‑338/11–C‑347/11, EU:C:2012:286, punkt 28).
68 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 april 2013, Jyske Bank Gibraltar ( C‑212/11, EU:C:2013:270, punkt 60), dom av den 6 mars 2018, SEGRO ( C‑52/16 och C‑113/16, EU:C:2018:157, punkt 76 och följande punkter), och dom av den 18 juni 2020, kommissionen/Ungern (Insyn i föreningar) ( C‑78/18, EU:C:2020:476, punkt 76 och där angiven rättspraxis).
69 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 2020, Köln-Aktienfonds Deka ( C‑156/17, EU:C:2020:51, punkterna 42 och 45 samt där angiven rättspraxis).
70 Se punkt 42 ovan.
71 Se dom av den 24 oktober 1973, Schlüter ( 9/73, EU:C:1973:110), och dom av den 15 januari 1986, Hurd ( 44/84, EU:C:1986:2).
72 EU-domstolen har redan funnit att principen om lojalt samarbete, som slås fast i artikel 4.3 FEU, inte kan tolkas så, att det ger upphov till en självständig skyldighet för medlemsstaterna som går utöver de skyldigheter som de kan åläggas enligt artiklarna 63 och 65 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 juni 2016, Riskin och Timmermans, C‑176/15, EU:C:2016:488, punkt 36, och beslut av den 19 september 2012, Levy och Sebbag, C‑540/11, ej publicerat, EU:C:2012:581, punkterna 27–29).
73 Se artikel 2.1, 2.2 och 2.5 FEUF. Ordet stödjande omfattar den befogenhet att vidta åtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder som unionen har enligt artikel 2.5 FEUF.
74 Artikel 4.2 FEUF ska läsas jämförd med artikel 2.2 FEUF. När fördragen tilldelar unionen exklusiv befogenhet är medlemsstaterna däremot enligt artikel 2.1 FEUF förhindrade att agera, och på liknande sätt hindrar delad befogenhet enligt artikel 2.2 FEUF att medlemsstaterna agerar i den mån unionen har utövat sin befogenhet.
75 Artikel 4.3 FEUF innehåller en i stort sett likadan formulering när det gäller befogenheter inom områdena forskning, teknisk utveckling och rymden.
76 Cardwell, P. J., Jančić, D., The European Parliament and development cooperation: democratic participation in the low politics of EU external relations, Journal of European Integration, 2019, 41:3, s. 365–381, DOI: 10.1080/07036337.2019.1599369.
77 Se Cremona, M., Defining Competence in EU External Relations: Lessons from the Treaty Reform Process, i Dashwood, A. och Maresceau, M. (red), Law and Practice of EU External Relations: Salient Features of a Changing Landscape, Cambridge, Cambridge University Press, 2008, s. 44.
78 Se förslag till avgörande av generaladvokat Ćapeta i målet ÖBB-Infrastruktur Aktiengesellschaft ( C‑500/20, EU:C:2022:79, fotnot 59).
79 Företrädesregeln kan definieras så, att när EU väl har reglerat en fråga kan medlemsstaterna inte reglera den på egen hand så länge EU-regeln är i kraft (se förslag till avgörande av generaladvokat Ćapeta i målet ÖBB-Infrastruktur Aktiengesellschaft, C‑500/20, EU:C:2022:79, punkt 73). Artikel 4.4 FEUF verkar vara ett undantag från artiklarna 2.2 och 4.2 FEUF, som fastställer regeln om delade befogenheter och företrädesrätt, men tycks inte heller falla in under artikel 2.5 FEUF, som stadfäster unionens befogenhet att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder.
80 Se, exempelvis, dom av den 27 november 2012, Pringle ( C‑370/12, EU:C:2012:756, punkt 148).
81 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 december 2017, Tyskland/rådet ( C‑600/14, EU:C:2017:935, punkt 105). Se, mer allmänt, Klamert, M., Article 4, i Kellerbauer, M., Klamert, M. och Tomkin, J. (red.), The EU Treaties and the Charter of Fundamental Rights. A Commentary, Oxford University Press, Oxford, 2019, punkt 26 och följande punkter, och Guastaferro, B., Sincere Cooperation and Respect for National Identities i Schütze, R., och Tridimas, T., Oxford Principles of European Union Law: The European Union Legal Order, Vol. 1, Oxford University Press, 2018, s. 354–383, och Roes, T., Limits to Loyalty: the Relevance of Article 4(3) FEU, Cahiers de Droit Européen, Issue 1, 2016, s. 253–284.
82 Dom av den 2 september 2021, kommissionen/rådet (Avtal med Armenien) ( C‑180/20, EU:C:2021:658, punkt 49 och där angiven rättspraxis).
83 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 juni 2005, kommissionen/Luxemburg ( C‑266/03, EU:C:2005:341, punkt 58), och dom av den 14 juli 2005, kommissionen/Tyskland ( C‑433/03, EU:C:2005:462, punkt 64).
84 Se dom av den 20 april 2010, kommissionen/Sverige ( C‑246/07, EU:C:2010:203).
85 Se dom av den 20 april 2010, kommissionen/Sverige ( C‑246/07, EU:C:2010:203, punkt 91). Det ska även påpekas att EU-domstolen i det målet tillämpade artikel 4.3 FEU självständigt, som fristående bestämmelse, eftersom samarbetsskyldigheten följer av kravet på enighet i unionens internationella representation.
86 Se punkterna 79 och 80 ovan.
87 När det gäller Cotonouavtalet förefaller det, mot bakgrund av artiklarna 2, 3 och 12 i det avtalet, som om parterna, för att genomföra avtalet, måste samordna sin politik, det vill säga de positiva åtgärder som vidtas till förmån för de berörda staterna, men inte medlen för denna politik. Liknande skyldigheter följer av artiklarna 2 och 9 i Lomé IV-konventionen.
88 I synnerhet slog EU-domstolen fast att gemenskapen och dess medlemsstater, i sin egenskap av avtalsparter med AVS-staterna, har gemensamt ansvar gentemot dessa stater för fullgörandet av varje förpliktelse som följer av de gjorda åtagandena, inklusive dem som rör det finansiella biståndet (dom av den 2 mars 1994, parlamentet/rådet, C‑316/91, EU:C:1994:76, punkt 29). Denna rättspraxis bör i tillämpliga delar vara tillämplig på Cotonouavtalet.
89 Se punkt 45 ovan.
90 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 maj 2016, NN (L) International ( C‑48/15, EU:C:2016:356, punkt 43), och dom av den 23 februari 2016, kommissionen/Ungern ( C‑179/14, EU:C:2016:108, punkt 171 och där angiven rättspraxis).
91 Se punkt 83 ovan.
92 Denna doktrin har tillämpats av EU-domstolen i mål som rör exempelvis social trygghet, organisationen av utbildningssystem, rättsväsendets organisation och direkt beskattning. Se, mer allmänt, Azoulai, L., The Retained Powers Formula in the Case Law of the European Court of Justice: EU Law as Total Law? European Journal of Legal Studies, (2011) 4, s. 192.
93 Se dom av den 12 juli 2012, kommissionen/Spanien ( C‑269/09, EU:C:2012:439, punkt 47 och där angiven rättspraxis).
94 Se, för ett liknande resonemang, domen Bruce of Donington ( 208/80, EU:C:1981:194, punkterna 14–20).
95 Se punkt 44 i hennes yttrande.
96 Mikroprojektprogram kan nämligen avse ett brett spektrum av projekt: [Såvitt avsåg allt] från skolbyggnader, hälsovårdscentraler, vatten- och sanitetsprojekt, anläggningar för bearbetning av olja och palmkärnor, marknadsstånd, till kulvertar med mera utformades processerna efter vad som krävdes för att verkligen åstadkomma ett jämlikt samhälle, med inverkan på såväl de fattiga som minoritetsgrupperna i samhället (se fotnot 47 ovan).
97 När det exempelvis gäller landsbygdssamhällena i de oljeproducerande staterna i Nigeria (Nigerdeltat) har det sagts att Europeiska unionens insatser tydligt visar dess engagemang för den globala satsningen på att utrota fattigdomen. Mellan år 1999 och år 2012 uppgick kostnaden för tre mikroprojektprogram för de nio staterna i regionen till över 210 miljoner euro. Det har rapporterats att mikroprojektprogrammen faktiskt minskade fattigdomen i regionen genom att över 20000 mikroprojekt tillhandahölls till mer än 4000 landsbygdssamhällen i de nio stater som omfattades av programmen. (se fotnot 47 ovan).
98 Ibidem.
99 Det bör i detta avseende noteras att utländska biståndsprojekt som finansieras till minst 75 procent med nationella budgetmedel är undantagna från inkomstbeskattning. Detta visar att det tekniskt sett inte finns några hinder för att undanta dessa inkomster från skatteplikt.
100 Förslag till avgörande av generaladvokat Bobek i målet Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld (Direkt effekt) ( C‑205/20, EU:C:2021:759, punkt 32).
101 Dom av den 5 februari 1963 ( 26/62, EU:C:1963:1).
102 Se dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkterna 58 och 61).
103 Hänvisning gjordes till artiklarna 2, 3 och 9 i Cotonouavtalet.
104 Se kommissionens och utanordnarens befogenheter och beslut som stadfästs i artiklarna 17–24 i budgetförordning 91/491, tillämplig på sjunde EUF, samt i artiklarna 50–53 i budgetförordningen av den 27 mars 2003, tillämplig på nionde EUF. Det bör dessutom påpekas att de avtal som ingicks mellan företag och kommissionen och som finansierades av EUF reglerades av de allmänna villkoren för tjänsteavtal som finansieras av EUF som anges i bilaga IV till AVS-EG-ministerrådets beslut nr 3/90 av den 29 mars 1990 om antagande av de allmänna bestämmelserna, de allmänna villkoren och förfarandereglerna för förlikning och skiljedom i fråga om byggentreprenader, varu- och tjänsteavtal som finansieras av EUF samt om tillämpningen av dessa (EGT L 382, 1990, s. 1).