Barnombudsmannen företrädare för barn och ungdomar : betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

:Jq,,.

P

67%

0 CC 50¢.

min

w Statens offentligautredningar WW 1999:65

W Socialdepartementet

Barnombudsmannen

företrädare för barn och ungdomar

Betänkande av BQ-utredningen Stockholm 1999

SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. För remissutsändningar av SOU och Ds ingår i 1999 års nummerserie

som svarar Fakta Info Direkt uppdrag av Regeringskansliets fdrvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice Box 6430, 113 82 Stockholm Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71 E-post order@faktainfo.se

Svara på remiss. Hur och varfor. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet for den skall på remiss. — som svara Broschyren kan beställas hos: Information Rosenbad Regeringskansliet 103 33 Stockholm Fax: 08-405 42 95 Telefon: 08-405 47 29

Novum Grafiska AB ISBN 91-7610-998-4 Stockholm 1999

ISSN 0375-250X

Till statsrådet Maj -Inger Klingvall

Regeringen beslutade den 19 1998 att tillkalla särskild utredare mars en uppdrag översyn Bamombudsmannens verksamhet. med att göra en av 18 juni 1998 förordnade statsrådet Maj-Inger Klingvall general- Den och chefen för Utlänningsnämnden Göran Håkansson till direktören särskild utredare. Den 31 augusti 1998 förordnades sakkunniga i utredningen som Rolf Josefsson, Ungdomsstyrelsen, kanslirådet Barbara projektledaren Martin Korpi, Utbildningsdepartementet, och departementssekreteraren Tarja Saarinen, Socialdepartementet. dag förordnades experter i utredningen direktören Samma som Bodin, Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, Gunilla avdelningsdirektören Eva Lindblom, Statskontoret, numera sakkunnig och avdelningsdirektören Elisabeth Landgren i Finansdepartementet Möller, Statistiska centralbyrån. Som sekreterare förordnades den 28 september 1998 hovrättsasses- Katarina Adolfson. Härutöver har socionomen Barbro Holmberg som anlitats för sekreteraruppgifter. Utredningen, har antagit namnet BO-utredningen, får härmed som betänkandet Barnombudsmannen företrädare för barn och överlämna ungdomar SOU 1999:65. Särskilda yttranden har lämnats Barbara Martin Korpi och Tarja av Saarinen. Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm i maj 1999

Göran Håkansson

/Katarina Ad0%0n Barbro Holmberg

ll

Förkortningar

bet. betänkande BO Barnombudsmannen BRIS Barnens rätt i samhället BUS Barns och ungas säkerhet dir. direktiv DO Diskrimineringsombudsmannen ENOC Nätverket för barnombudsmän i Europa HO Handikappombudsmannen HomO Ombudsmannen mot diskriminering på grund sexuell

av

läggning IPA The International Association for the Child’s Right to Play JK Justitiekanslern JO Justitieombudsmannen JämO Jämställdhetsombudsmannen KO Konsumentombudsmannen Lpfö Läroplan för förskolan LpO Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen

och fritidshemmet NIA Statens nämnd för Internationella Adoptionsfrågor OMEP Organisation Mondiale pour Education Préscolaire prop. proposition RF regeringsformen rskr. riksdagsskrivelse SIDA Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete SOU Statens offentliga utredningar Unicef FN:s bamfond

Sammanfattning

Utredningens uppdrag har varit att utvärdera och bedöma Barnombudsmannens hittillsvarande arbete och därvid belysa vilken roll Bamombudsmannen har spelat för utvecklingen inom bamområdet. Utvärderingen skall mynna ut i förslag till hur Barnombudsmannen kan stärkas och effektiviseras. I utredningens uppdrag har också ingått att redovisa vilken betydelse Barnombudsmannen har haft för att göra barnkonventionen känd och få den att fungera som ett vardagligt instrument i arbetet med barn och unga. Uppdraget har vidare bestått i att belysa och lösa de konflikter som kan uppstå genom att Barnombudsmannen både är en ombudsman för barn och ungdomar och samtidigt en myndighet som är underställd regeringen.

Utredningen har också haft att ta ställning till Barnombudsmannens framtida roll vid utformningen av statistiken om barn och ungdomar

till arton år, möjligheterna för Barnombudsmannen att följa forskupp ning om barn samt att i övrigt utvärdera Barnombudsmannens kunskapsinhämtning och informationsinsatser. En särskild fråga har varit hur barns och ungdomars synpunkter skall inhämtas och tas tillvara av Barnombudsmannen. Utredningen har också haft till uppgift att föreslå var ansvaret för barns lek- och utemiljö bör ligga.

Barnombudsmannen 1993-1999

Utredningens bedömning är att Barnombudsmannen under sina sex år har haft betydelse för utvecklingen på bamområdet, framför

allt genom sin informations- och opinionsbildande verksamhet. Genom att samla och sammanställa information och sakkunskap från olika områden har Barnombudsmannen lyft fram barns och ungdomars hela livssituation. Barnombudsmannen har därigenom bidragit till att skapa en helhetsbild av barn och ungdomar på generell nivå.

en

En sådan helhetsbild av barn och ungdomar har varit betydelsefull för flera myndigheters och organisationers verksamhet. Av de enkätundersökningar som utredningen genomfört framgår till exempel att över hälften landets länsstyrelser uppfattar Barnombudsmannens infor-

av

14 Sammanfattning

mations- och opinionsbildande verksamhet som en tillgång i tillsynsarbetet.

Barnkonventionen är Barnombudsmannens styrdokument och utredningens bedömning är att Barnombudsmannen har bedrivit ett långsiktigt arbete för att driva på förverkligandet av barnkonventionen i Sverige. Flera de förslag Barnombudsmannen har framfört un-

av som der sina år har resulterat i åtgärder av olika slag. Till exempel över-

sex ensstämmer innehållet i den strategi för förverkligandet av bamkonventionen i Sverige riksdagen antog i mars 1999 i hög grad med

som förslag Barnombudsmannen framfört i sina årsrapporter till rege-

som ringen alltsedan 1994.

Av utredningens utvärdering Barnombudsmannens arbete fram-

av går också att det finns svagheter och begränsningar i Bamombudsman-

nuvarande mandat och inriktning av arbetet. Avsaknaden av rättsnens liga befogenheter är ett sådant exempel. Likaså att Barnombudsmannen har haft begränsade möjligheter att bygga upp nätverk och kontakter utifrån sin egenskap av företrädare för barn och ungdomar. Det kontaktnät som byggts upp har styrts av prioriteringar som överensstämt med uppgifter varit fastlagda i instruktion, regleringsbrev och re-

som geringsuppdrag. Ett flertal kontakter har varit ett led i en myndighetsutövande funktion. Kontakter med barn och ungdomar, med frivilligorganisationer och yrkesgrupper som arbetar med barn har inte prioriterats i lika hög grad.

Tyngdpunkten i Barnombudsmannens arbete med att bevaka att svenska författningar och deras tillämpning överensstämmer med barnkonventionen har legat på bevakning av lagstiftningsarbetet. Detta har varit naturligt i uppbyggnadsfas, där det har varit viktigt att se till att

en barnkonventionen blir känd på centralt och får genomslag i de lagar och regler som är grundläggande för barns och ungdo-

villkor i landet. Utredningen bedömer emellertid att tiden nu är mars

för en viss omorientering av verksamheten så att mer uppmärkmogen samhet ägnas åt bevakning av lagstiftningens tillämpning.

Företräda barn och ungdomar

Enligt utredningens direktiv skall Barnombudsmannen i första hand verka utifrån barnens intressen. Av detta följer att Bamombudsmannens grundläggande uppgift är att företräda barn och ungdomar. Med detta barns och ungdomars röst i samhället, att hävda

avses att vara deras eget perspektiv och kräva respekt för deras mänskliga rättigheter. Barn som lever i utsatta situationer har särskilt svårt att göra sin röst hörd och att påverka sin situation. I arbetet att företräda alla barn och

Sammanfattning 15

ungdomar skall Barnombudsmannen därför, som hittills, ägna särskild uppmärksamhet åt frågor som rör utsatta bam.

Ombudsmannen företräder i den meningen ett medborgarperspektiv; ett grundläggande och gemensamt samhälleligt intresse av attalla barn och ungdomar tillerkänns de rättigheter som stadfästs i FN:s konvention om barnets rättighe er.

För att som ombudsman kunna ha ett barn- och ungdomsperspektiv på en generell nivå krävs djup kunskap om barns och ungdomars situation och behov i olika åldrar. Utredningens uppfattning är att Bamombudsmannen i första hand bör söka kunskap så nära barn och ungdomar själva som det är möjligt. Det innebär att den viktigaste kunskapsbasen måste vara barn och ungdomar själva, föräldrar, personal som arbetar med barn och ungdomar och organisationer med verksamhet för barn och ungdomar. Dessa konkreta och direkta erfarenheter måste sedan ställas i relation till annan mer generell kunskap som hämtas från forskning och statistik samt från organisationer och

myndigheter.

Att företräda barn och ungdomar är kärnan i ombudsmannarollen. För att med tyngd framstå som en sådan företrädare bör därför Barnombudsmannen, enligt utredningens mening, prioritera och vidareutveckla sina kontakter med bam och ungdomar. Utredningen anser att denna uppgift är så grundläggande för en ombudsman att den bör lagfästas.

En förutsättning för att kunna vidareutveckla kontakterna med barn och ungdomar är att Barnombudsmannen ges ett utökat handlingsutrymme och större möjligheter att arbeta flexibelt. Kontakter med barn och ungdomar kan aldrig struktureras på samma sätt som till exempel samverkan med myndigheter och organisationer utan ställer krav på flexibilitet.

En renodling av ombudsmannarollen

Med utgångspunkt i FN:s konvention barnets rättigheter har det för

om utredningen varit naturligt att fästa vikt vid de uttalanden om barnombudsmän som gjorts FN:s kommitté för barnets rättigheter samt de

av rekommendationer om nationella institutioner för mänskliga rättigheter som antagits av FN:s generalförsamling, de så kallade Parisprinciperna. Dessa dokument syftar till att så långt möjligt effektivisera de nationella institutionemas arbete med att driva på och bevaka mänskliga rättigheter.

I dessa dokument framhålls fyra egenskaper grundläggande för

som att institutionen effektivt skall kunna främja mänskliga rättigheter. Den

16 Sammanfattning

nationella institutionen skall ha en lagfast uppgift att tillvarata en eller flera mänskliga rättigheter och vara självständig i förhållande

gruppers till regeringen. Vidare skall institutionen ha rätt att ta egna initiativ och rätt att uttala sig och offentlighet sina slutsatser.

ge

Mot bakgrund vad framkommit i utredningens utvärdering,

av som ställt i relation till de internationella kraven, föreslås att Bamombuds-

roll ombudsman renodlas och stärks. För detta talar mannens som också att ombudsmannens roll därmed blir tydligare i förhållande till andra myndigheter och att dessa myndigheters uppgift i förverkligandet

barnkonventionen också förtydligas. av

Med renodling ombudsmannarollen skulle Bamombudsman-

en av

framstå på det sätt efterlysts barn och ungdomar själva men nen som av också flera myndigheter, kommuner och frivilligorganisationer,

av nämligen företrädare för barn och ungdom med uppgift att vara

som en pådrivare och bevakare utifrån det rättighetsperspektiv som anges i barnkonventionen. Enligt utredningens bedömning har Bamombuds-

varit som mest effektiv att hävda barns och ungdomars rättigmannen heter när ombudsmannen uppträtt som företrädare och kunnat hänvisa till barns och ungdomars erfarenheter och åsikter.

egna

Som följd att Bamombudsmannens ombudsmannaroll renod-

en av las tonas myndighetsrollen ned. Utredningen har också diskuterat möjligheten att förstärka Barnombudsmannen genom att stärka myndighetsrollen. Detta skulle dock stå i strid med vad som får anses vara en ombudsmans uppgift och med de internationella principerna. Vad man i så fall borde tala om är en Barnmyndighet eller ett Bamverk med ett övergripande ansvar för genomförandet av statsmakternas intentioner på bamområdet. Att närmare pröva behovet av en sådan myndighet har legat utanför utredningens uppdrag, men frågan berörs trots detta kortfattat i betänkandet.

Ökad självständighet

Ett viktigt kriterium för en ombudsman är självständighet både i förhållande till regeringen och till politiska partier, frivilligorganisationer och andra. Det är dock viktigt att framhålla att en statlig ombudsman aldrig kan bli helt fri. Lagen, liksom huvudmannens rätt att besluta om ombudsmannens budget, sätter vissa gränser för ombudsmannens arbete.

Enligt utredningens uppfattning finns det två sätt att öka ombudsmannens självständighet. Det ena är att Barnombudsmannen lyder under riksdagen på Justitieombudsmannen och det andra

samma sätt som är att Barnombudsmannen förblir en myndighet under regeringen men

Sammanfattning 17

ges så mycket självständighet som är möjligt med ett oförändrat huvudmannaskap.

Om enbart till frågan självständighet i förhållande till

man ser om regeringen är självfallet det första alternativet att föredra. En sådan lösning skulle helt frikoppla Barnombudsmannen från regeringen, men väcker dock frågor annat slag. Ett ändrat huvudmannaskap för

av Barnombudsmannen skulle innebära avvikelse från den konstitutio-

en nella ansvarsfördelningen enligt regeringsforrnen. En annan fråga som uppkommer med ett förändrat huvudmannaskap är Barnombudsman-

självständighet i förhållande till riksdagen. En del av riksdagen nens eller riksdagen i dess helhet kan lika väl regering ha önskemål

som en

och synpunkter på ombudsmannens verksamhet. För att uppnå önsom kad självständighet måste således denna garanteras oavsett om huvud-

är riksdag eller regering. Genom att det praktiska genommannen förandet bamkonventionens principer är öppet för olika politiska

av ställningstaganden kan Barnombudsmannen sig nödsakad att hålla

se

lägre profil än är möjligt som ett regeringsorgan. en som

Mot denna bakgrund utredningen att ett förändrat huvudman-

anser naskap inte skulle innebära den förstärkning av Barnombudsmannen

eftersträvas. Regeringen bör därför även i fortsättningen vara husom vudman för Barnombudsmannen. Självständigheten bör i stället ökas

valet författningsforrn och ökade möjligheter för Barnomgenom av budsmannen att själv bestämma sina arbetsuppgifter genom bland annat begränsningar i användandet av regleringsbrev som styrform.

Utredningen föreslår därför att Bamombudsmannens alla uppgifter tydligt bör framgå lag och inte instruktion. Det är alltså riksdagen

av av

skall bestämma mandatet och regeringen skall inte själv kunna som ändra på ombudsmannens uppdrag.

Utredningen föreslår vidare att regleringsbreven till Bamombuds-

inte bör innehålla uppdrag som binder upp och begränsar ommannen budsmannens möjligheter att utifrån egna bedömningar forma sin verksamhet. Regleringsbreven bör begränsas till att innehålla det som är nödvändigt för att regeringen skall få bild av hur ombudsmannen

en med anslagna medel uppfyller sina uppgifter enligt lagen. Regleringsbreven skulle därmed kunna betecknas som nakna.

Rättsliga befogenheter

Barnombudsmannen är den enda ombudsman i Sverige som saknar rättsliga befogenheter. Såväl de internationella som de nationella erfarenheterna visar att sådana befogenheter krävs för att ombudsmannaarbetet skall bli effektivt.

18 Sammanfattning

Utredningen föreslår därför att Barnombudsmannen ges möjlighet att begära in uppgifter från myndigheter, kommuner och landsting och kalla dessa organ till överläggningar. Vidare bör Barnombudsmannen i sitt arbete med att bevaka lagstiftningens tillämpning ha rätt att ta del av handlingar i mål och ärenden hos myndigheter och då även sekretessbelagda sådana. l

Fortsatt generellt uppdrag

Barnombudsmannen är den enda ombudsman i Sverige som inte handlägger enskilda ärenden. Det är bland annat genom enskilda ärenden som de övriga ombudsmännen får kunskap och erfarenheter som kan användas i det generella arbetet. Det har därför funnits anledning för utredningen att överväga om också Barnombudsmannen bör handlägga enskilda ärenden.

En möjlighet vore att flytta över tillsynsansvaret över några ärendetyper på Barnombudsmannen. En sådan ordning med handläggning av klagomål över enskilda ärenden och därav följande ingripanden från Barnombudsmannen skulle med stor sannolikhet ställa sådana krav på ombudsmannens resurser att utrymmet för annan verksamhet skulle komma att få stå tillbaka.

Utredningen har därför stannat vid att inte föreslå någon ändring i Barnombudsmannens mandat på den punkten. Barnombudsmannen bör således även framledes arbeta generellt att utifrån barnkonven-

genom tionen hävda barns och ungdomars mänskliga rättigheter.

Barnombudsmannens arbetsuppgifter

Att vara pådrivande i förverkligandet barnkonventionen - av Att driva på förverkligandet av barnkonventionen innebär att vara en spjutspets i arbetet med barnkonventionen. Med begreppet spjutspets avses att vara ett steg före i utvecklingen genom att inneha en samlad kunskap och genom att sprida goda exempel visa vägen samt stimulera metodutveckling. Utredningen pekar i detta sammanhang på möjligheten att avsätta arvsfondsmedel för Barnombudsmannen att fördela till pilotprojekt inom området.

För att få reda på vilken effekt bamkonventionsarbetet har i praktiken är det nödvändigt att fråga barn och ungdomar själva hur de upplever att deras rättigheter tillgodoses. Barnombudsmannens främsta

uppgift i arbetet med att driva på förverkligandet barnkonventionen

av skall, enligt utredningens mening, att bidra till att barn och

vara ung-

Sammanfattning 19

domar själva tar del i förändringsprocessen. Det handlar om att göra barn och ungdomar delaktiga både vad gäller förverkligandet av barnkonventionen och i bevakningen av att konventionen efterlevs.

Bevaka barnkonventionens efterlevnad - Utredningens uppfattning är att inriktningen på ombudsmannens bevakning att svensk lagstiftning överensstämmer med bamkonven-

av tionen bör förskjutas från att bevaka och driva på nya författningar till att följa redan befintlig lagstiftnings tillämpning i förhållande till barnkonventionen. En stor del av Bamombudsmannens arbete bör därför

att bevaka domstolars, myndigheters, kommuners och landstings avse tillämpning gällande lagar och regler. Även fortsättningsvis bör be-

av vakningen ske på ett generellt plan och inte utgöra någon tillsyn.

Barnombudsmannen kan på ett visst område signaler om att tilllämpningen gällande regler inte överensstämmer med bamkonven-

av tionens intentioner. Ombudsmannen kan då begära in akter i ett antal mål eller ärenden för att göra en egen analys. Utifrån en sådan genomgång kan ombudsmannen göra en bedömning av om eventuell bristande överensstämmelse beror på lagstiftningen i sig eller på att till exempel myndigheter i sin tillämpning kommit att alltför litet beakta bamkonventionen och dess principer.

Internationellt arbete — Utredningen föreslår att Barnombudsmannen skall prioritera sådana internationella engagemang som ger kunskap och inspiration i det egna nationella arbetet med barnkonventionen. Däremot anser inte utredningen att Bamombudsmannens resurser medger medverkan vid uppbyggnaden av nationella bamombudsmän i andra länder eller utbildnings- och informationsinsatser till omvärlden, hur angelägna dessa än må Ansvaret för denna typ av uppdrag bör i stället ligga på

vara. Sida och UD.

En särskild fråga med anknytning till Bamombudsmannens internationella engagemang rör ombudsmannens roll i Sveriges rapportering till FN:s kommitté för barnets rättigheter. Utredningen föreslår att regeringen tillställer Barnombudsmannen ett utkast till rapport för yttrande. Det blir då fråga om ett regelrätt remissyttrande av Barnombudsmannen över utkastet till rapport, som sedan kan bifogas regeringens rapport till FN-kommittén. Inget hindrar att FN-kommittén tar initiativ till ett muntligt inhämtande av ombudsmannens synpunkter vid en muntlig förberedande session. "

20 Sammanfattning

Upprätthålla kontakt med forskningsinstitutioner — Utredningen föreslår att Barnombudsmannens uppgift att följa forskningen begränsas till sådan som rör barnkonventionen och att denna uppgift lagfästs. Ett fortlöpande inflöde av information om forskningsoch utvecklingsarbete om barn och ungdomar generellt är emellertid också nödvändigt.

Utarbeta en statistikbok om barn och ungdomar ~ Utredningen föreslår att Barnombudsmannens uppgift att sammanställa statistisk information om barns och ungdomars levnadsvillkor lagfästs. Statistikuppgiften tillför Barnombudsmannen kunskaper barns och

om ungdomars levnadsförhållanden, vilket är av stor betydelse i uppdraget att bevaka barnkonventionens efterlevnad. Insamling, sammanställning och analys av fakta är nödvändiga verktyg i ombudsmannaarbetet.

Kontakter med andra - Utredningens förslag att renodla ombudsmannarollen innebär att Barnombudsmannen själv kommer att bestämma sina prioriteringar. Som ett resultat av detta kan ombudsmannen utifrån egna erfarenheter etablera kontakter med föräldrar, yrkesgrupper som arbetar med barn, organisationer och myndigheter som ombudsmannen har behov av i sin

ombudsmannafunktion.

Vad gäller gränsdragningen mellan Barnombudsmannen och andra ombudsmän betonar utredningen att det i Barnombudsmannens

generella uppdrag också ingår att bevaka de rättigheter som barn med funktionshinder har. Däremot finner utredningen att i frågor specifikt

som rör barnets funktionshinder synes Handikappombudsmannen den

vara ombudsman som bäst kan tillvarata barnets rättigheter.

Information och opinionsbildning - Utredningen föreslår att Barnombudsmannens uppgift att informera, bilda opinion, göra uttalanden och ta initiativ lagfásts. Ombudsmannen skall uttala sina åsikter utifrån barns och ungdomars perspektiv. En ombudsman måste därför utifrån barns och ungdomars rättigheter enligt barnkonventionen i princip kunna fritt i förhållande till andra

agera samhällsinstansers intressen.

Utredningens bedömning är att Barnombudsmannens informationsoch opinionsbildande arbete har haft betydelse för att lyfta fram barn och ungdomar i den allmänna debatten. Bland annat har Bamombudsmannens årsrapporter till regeringen varit betydelsefulla i

sammanhanget. Utredningen föreslår därför att Barnombudsmannens uppgift att lämna en årlig rapport till regeringen lagfásts.

Sammanfattning 21

Utredningens uppfattning är vidare att Barnombudsmannen i högre grad än tidigare bör rikta sina insatser till barn och ungdomar själva så att ombudsmannen blir känd bland barn och ungdomar.

mer

Barns lek- och utemiljö

Ansvaret för olika sakfrågor bör ligga på sektorsansvariga myndigheter. Det myndighetsansvar, bestående i ett samordningsansvar, förbarnsäkerhetsfrågor Barnombudsmannen i dag har bör därför i stället

som läggas över Folkhälsoinstitutet och därmed integreras i institutets nationella skadepreventiva program. Utredningen anser vidare att Boverkets respektive Konsumentverkets ansvar för de allmänna lekplat-

bör förtydligas på ett sådant sätt att det i dessa myndigheters anserna

också ingår till att lekredskap och lekplatser är pedagogiskt svar att se utformade så att barns kreativa lek stimuleras. Likaså bör Folkhälsoinstitutet med utredningens förslag får ett nationellt samordnande

som

för bamsäkerhetsfrågoma beakta såväl frågor som rör säkeransvar heten i barns lekmiljöer det pedagogiska innehållet i dessa miljöer.

som

Bamombudsmannens organisation

Av utredningens förslag att renodla ombudsmannarollen följer att inriktningen verksamheten i högre grad än i dag skall bestämmas av

av ombudsmannen själv.

Utredningen föreslår bland annat att den nuvarande bestämmelsen

att Barnombudsmannen skall biträdas ett särskilt råd upphävs. I om av stället bör det ankomma på ombudsmannen själv att vid behov tillsätta råd eller referensgrupper som stöd i sitt arbete. På så sätt uppnås största möjliga flexibilitet i ombudsmannens organisation.

Likaså föreslår utredningen att Bamombudsmannens inre organisation bör flexibel. Barnombudsmannen bör i högre grad an-

vara mer vända projektanstållningar. Vidare bör den juridiska kompeten-

sig av sen förstärkas.

Till betänkandet fogas särskilda yttranden.

Författningsförslag

Förslag till Lag ändring i lagen 1993:335 om Barnombudsman

om

Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga lagen 1993:335 om om Barnombudsman dels att 1-3 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 4-7 §§, samt närmast före 1,6 och 7 rubriker av följande lydelse. nya

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Uppgifter

1 § Barnombudsmannen har till Barnombudsmannen skall uppgift att bevaka frågor som driva på genomförandet av angår barns och ungdomars Förenta nationernas konvention rättigheter och intressen. Om- barnets rättigheter barnkonom budsmannen skall särskilt ventionen och bevaka efterlevuppmärksamma lagar och andra naden konventionen. I detta att av författningar samt deras tillämp- arbete skall ombudsmannen ning stämmer överens med Sve- företräda barn och ungdomar riges åtaganden enligt Förenta samt ägna särskild uppmärknationernas konvention bar- samhet åt frågor som rör utsatta om nets rättigheter. barn och ungdomar.

2 § Barnombudsmannen biträds Ombudsmannen skall inom särskilt råd. Ombuds- sitt verksamhetsområde av ett är rådets ordförande informera, bilda opinion mannen och leder dess verksamhet. Re- och ta initiativ till lämpliga åtgeringen utser ombudsmannen gärder,

och rådets övriga ledamöter för göra uttalanden, en bestämd tid. upprätthålla kontakter med barn och ungdomar, upprätthålla kontakter med organisationer, myndigheter, kommuner, landsting följa forskning rör som barnkonventionen samt följa den internationella utvecklingen rörande tolkningen och förverkligandet barnav konventionen.

3§ Barnombudsmannen skall Ombudsmannen skall ge- uppnast till socialnämnden anmäla märksamma att lagar och andra om ombudsmannen i sin verk- författningar samt deras tillsamhet får kännedom om att nå- lämpning stämmer överens med gon är under 18 år miss- Sveriges åtaganden enligt barnsom handlas i hemmet eller om det i konventionen. annat fall måste antas att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Om det finns särskilda skäl får anmälan till socialnämnden göras även i andra fall. Barnombudsmannen får Ombudsmannen får inom lämna socialnämnden alla för sina åligganden enligt upp- ramen gifter som kan vara av betydelse första stycket ta del domav för utredning underårigs stolars, myndigheters, kommuav en behov av skydd. och landstings handlingar i ners mål och ärenden.

4 § Myndigheter, kommuner och landsting skall på ombudsmannens uppmaning lämna uppgifter till ombudsmannen vilka åtom gärder som vidtagits för att i den egna verksamheten genomföra barns och ungdomars rättigheter

Senaste lydelse 1994:87.

Författningsförslag 25

enligt barnkonventionen. De är också skyldiga att på ombudsmannens uppmaning komma till överläggningar med denne.

5 §

Ombudsmannen skall hos regeringen föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder som behövs för att barns och ungdomars rättigheter skall tillgodoses.

Ombudsmannen skall också sammanställa statistisk information om barns och ungdomars levnadsvillkor.

Ombudsmannen skall senast den 1 april varje år lämna

en berättelse till regeringen om sin verksamhet under det närmast föregående kalenderåret.

Tillsättning m.m.

6 §

Regeringen utser ombudsmannen för en bestämd tid.

Ombudsmannen bestämmer själv sin organisation och den närmare inriktningen av sitt arbete.

Anmälningsskyldiglzet

7 §

Ombudsmannen skall genast till socialnämnden anmäla

om ombudsmannen i sin verksamhet får kännedom att någon

om som är under 18 år misshandlas i hemmet eller om det i annat fall

måste antas att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Om det finns särskilda skäl får anmälan till socialnämnden göras även i andra fall.

Ombudsmannen får lämna socialnämnden alla uppgifter

kan betydelse för som vara av utredning en underårigs be-

av hov av skydd.

Denna lag träder i kraft den

l Utredningsuppdraget och dess genomförande

1 l

Uppdraget

. Barnombudsmannen BO har funnits i snart sex år. Det innebär att det nu finns erfarenheter hur myndigheten har fungerat i praktiken och

av underlag för slutsatser om huruvida Barnombudsmannen bör förändras och om förändring bör ske vad en sådan förändring skulle kunna

- innebära för att ge Barnombudsmannen ökad styrka i sitt arbete. Barnkommittén tog i sitt slutbetänkande Barnets bästa i främsta rummet SOU 1997:116 frågor hur genomförandet bamkonventio-

upp om av nen kan förbättras i Sverige och uttalade att Barnombudsmannen har

en nyckelroll i detta arbete. Mot bland annat denna bakgrund beslutade regeringen den 19 mars 1998 att en särskild utredare skulle tillkallas med uppdrag att göra en översyn av Bamombudsmannens verksamhet dir. 1998:21. Direktiven återges i sin helhet i bilaga

Enligt direktiven skall utredaren utvärdera och bedöma Bamombudsmannens hittillsvarande arbete. Det inbegriper att belysa vilken roll Barnombudsmannen har spelat för utvecklingen inom barn- och ungdomsområdet. Utredaren skall också redovisa vilken betydelse Barnombudsmannen har haft för att göra barnkonventionen känd och få konventionen att fungera som ett vardagligt instrument i arbetet med barn och ungdomar. I uppdraget ingår att utvärdera Bamombudsmannens kunskapsinsamling och inforrnationsinsatser.

Vidare skall utredaren beskriva avvägningen mellan Bamombudsmannens arbete som myndighet i förhållande till ombudsmannarollen samt beskriva hur Bamombudsmannens arbetsuppgifter har avgränsats från andra myndigheters arbete och hur denna avgränsning fungerar. Utredningen har också haft till uppgift att föreslå ansvaret för barns

var lek- och utemiljö bör ligga. Slutligen skall översynen innehålla

en genomgång av vad som kan göras för att effektivisera och stärka Barnombudsmannens verksamhet, allt för att barnens situation i Sverige skall bli bättre. Eventuella förslag till ökade kostnader förutsätter motsvarande förslag till finansiering.

28 Utredningsuppdraget och dess genomförande

1¶Genomförandet

Utredningen påbörjade sitt arbete i september 1998 då sekretariatet tillsattes. Utredningen har därefter haft åtta sammanträden. Regeringen beslöt den 17 december att utredningen, som enligt direktiven skulle redovisa sitt uppdrag den 31 december 1998, istället skulle göra detta senast den 30 april 1999.

För att få underlag för att bedöma Bamombudsmannens insatser har utredningen genomfört två enkätundersökningar. En enkät, se bilaga har skickats ut till samtliga länsstyrelser och ett antal myndigheter och organisationer med anknytning till Bamombudsmannens verksamhet. Totalt har 64 enkäter skickats ut i denna undersökning. Utredningen har haft ytterligare kontakter med vissa myndigheter, till exempel Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och Ungdomsstyrelsen.

En enkät har skickats ut till 91 kommuner, se bilaga Samt-

annan liga landets 25 storstadskommuner samt var femte mellanstor och

av mindre kommun har ingått i undersökningen. Svaren på kommunenkäten har bearbetats Statistiska centralbyrån. Utredningens sekretariat

av har också besökt fem kommuner: Gävle, Kalmar, Skövde, Trollhättan och Växjö.

För att få ytterligare underlag för bedömningen av Bamombuds-

verksamhet har två hearingar med bland andra frivilligorgamannens nisationer och fackliga organisationer hållits, se bilaga De organisationer och andra bjudits in har också ombetts att komma in med

som skriftliga synpunkter.

Till utredningen har vidare referensgrupp, bestående av ungdo-

en

i åldern 15-16 år, varit knuten, bilaga Referensgruppen har mar se arbetat med frågor rör barns och ungdomars kännedom om Barn-

som ombudsmannen samt Bamombudsmannens möjligheter att nå ut med information till och inhämta synpunkter från barn och ungdomar. Ungdomarna har genomfört undersökningar på sina respektive skolor.

egna

Utredningen har också haft fortlöpande kontakter med Bamombudsmannen under arbetets gång. Samtliga anställda, såväl fast anställda projektanställda, på Bamombudsmannens kansli har inter-

som vjuats. Utredningen har gått igenom Bamombudsmannens publikatio-

undersökningar och årsrapporter. Härutöver har utredningen träffat ner, två medlemmarna i Bamombudsmannens råd, före detta justitierådet

av Tor Sverne och docenten vid Bamhälsovården, Akademiska sjukhuset i Uppsala, Dagmar Lagerberg.

För att kartlägga likheter och olikheter mellan Barnombudsmannen och övriga ombudsmän i Sverige har utredningen sammanträffat med chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh samt med konsumentombudsmannen Axel Edling, jämställdhetsombudsmannen Lena Svenaeus,

Utredningsuppdraget och dess genomförande 29

diskrimineringsombudsmannen Margareta Wadstein och dåvarande handikappombudsmannen Inger Claesson Wästberg.

Utredningen har även studerat bamombudsmän och liknande institutioner i andra länder. Härvid har företrädare för utredningen besökt Danmark och Norge. Besök har vidare gjorts hos Unicef och FN:s kommitté för barnets rättigheter i Geneve. Utredningen har sammanträffat med bland andra direktören vid kanadensiska kommissionen för mänskliga rättigheter, John Dwyer, och med dåvarande ombudsmannen för British Columbia, Canada, Dulcie McCallum.

Härutöver har företrädare för utredningen träffat ett antal personer med bred kunskap och erfarenhet av ombudsmannafrågor, vilka bidragit med viktiga synpunkter i utredningens arbete. Bland annat har sammanträffanden med de före detta diskrimineringsombuds-

ägt rum männen Peter Nobel och Frank Orton.

Slutligen har utredningen i enlighet med sina direktiv samarbetat med den utredning S 1997:19 som ser över Handikappombudsmannen dir. 1997:131. Samarbetet har bestått i kontakter och möten mellan de båda utredarna och deras sekreterare och viss tillgång till utkast till betänkandetext.

2¶Barnombudsmannen i

Sverige

2.1 och tillkomst

Bakgrund

FN:s konvention om barnets rättigheter som enhälligt antogs av FN:s generalförsamling i november 1989 kom att ett mottagande som ingen tidigare konvention om mänskliga rättigheter hade fått. FN:s toppmöte om barn i New York i september 1990 som samlade ett sjuttiotal av världens stats- och regeringschefer gav sitt stöd till konventionen och uppmanade världens regeringar att ratificera den. FN:s bamfond, Unicef, inledde samtidigt en kampanj för att alla regeringar skulle ställa sig bakom konventionen. En lång rad internationella frivilligorganisationer bidrog också till att rikta världens uppmärksamhet mot Konventionen om barnets rättigheter.

Konventionen om barnets rättigheter trädde i kraft den 2 september 1990 sedan den ratificerats av 20 stater. Sverige var en av dessa stater. I dag har samtliga stater utom två ratificerat konventionen. Inget annat internationellt fördrag om mänskliga rättigheter har vunnit en sådan anslutning. Konventionen om barnets rättigheter är unik också i det avseendet att den innehåller såväl medborgerliga och politiska rättigheter som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Konventionen om barnets rättigheter gäller barn och ungdomar upp till 18 år och är inriktad på individen, det enskilda barnet. Den innehåller 54 artiklar varav fyra kan sägas innehålla dess grundläggande principer: Skydd mot alla former av diskriminering artikel 2, att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör bam artikel 3, barnets rätt till liv och utveckling artikel 6 och barnets rätt att uttrycka sina åsikter och dessa respekterade artikel 12.

Den artikel i barnkonventionen som diskuterats mest, både internationellt och i Sverige, är artikel 3 som stadgar att vid alla åtgärder som rör barn skall barnets bästa komma i främsta rummet. Principen "bamets bästa" är äldre än barnkonventionen. Barnets bästa har varit en vedertagen princip i flera internationella konventioner och deklarationer liksom i ett flertal länders nationella lagstiftning. Men både i internationella dokument och i nationella lagstiftningar har barnets bästa i huvudsak varit begränsat till ett område, det familjerättsliga. I

32 Barnombudsmannen i Sverige

barnkonventionen utvidgades principen till alla frågor. Det innebär att barnets bästa skall sättas i främsta rummet inte bara i vårdnads-, umgänges- och adoptionsfrågor och inte bara i verksamheter som särskilt riktas till barn till exempel skola och barnomsorg, utan i alla frå-

som gor.

Bamkonventionens artikel 3 stadgar att barnets bästa alltid skall beaktas i alla frågor. Barnets bästa kan inte alltid vara utslagsgivande,

det skall alltid beaktas, vilket framgår av konventionstexten, "-men -

primary consideration". Artikel 3 placerar därmed barnet på den polia tiska dagordningen. Barnkonventionen lyfter fram barnet, sätter fokus på barnet och artikel 3 skall garant för att bamperspektivet

ses som en inte negligeras i beslutsfattandet. Med denna vidgning av begreppet barnets bästa introducerades delvis ett nytt förhållningssätt till barn,

på barn som samhällsmedborgare. synen

Principen barnets bästa utgör tillsammans med de övriga prin-

om cipiella artiklarna bamkonventionens "budskap", det internationella Samfundets hållning till barn, dess barn- och ungdomsperspektiv.

I denna anda inrättades år 1993 Barnombudsmannen i Sverige i syfte att förstärka barns och ungdomars rättigheter och intressen. Inrättandet barnombudsman var för Sverige, liksom för en rad

av en andra länder, ett led i genomförandet av barnkonventionen. Barnombudsmannens huvuduppgift skulle vara att svara för en övergripande bevakning barn- och ungdomsfrågor utifrån FN:s konvention om

av barnets rättigheter.

2.1 1 Riksdagsuttalanden

. Kraven på att inrätta en barnombudsman i Sverige hade dock framförts långt innan FN:s konvention om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling och ratificerades Sverige. Socialutskottet hade allt-

av sedan 1987/88 års riksmöte behandlat ett antal motioner med förslag

att inrätta statlig barnombudsman. Företrädare för de flesta riksom en vdagspartiemahade ställt sig bakom förslagen.

I flera motioner framhölls att det saknades en företrädare för barn

med stöd av lag kunde bevaka och åtgärda barns intressen. En som bamombudsmans uppgifter skulle, enligt ett flertal motioner, vara att följa och utreda barns och bamfamiljers villkor i samhället, informera

barns situation och bilda opinion för barns rättigheter i samhället. I om några motioner föreslogs att bamombudsmannen skulle knytas till då-

Barnets bästa i främsta rummet. FN:s konvention om barnets rättigheter förverkligas i Sverige. SOU 1997:116, s. 125.

Barnombudsmannen i Sverige 33

varande Bammiljörådet. Bamombudet i Norge lyftes fram en föresom bild för bamombudsman i Sverige i flera motioner. Förslag om att en inrätta kommunala bamombud inom socialtjänsten framfördes också. I motion föreslogs bamombudsman skulle knytas till Allmänna en att en Bamhuset och att stiftelsen skulle svara för finansieringen av bamombudsmannen. I socialutskottets betänkande bet.1989/90:SoU:l7 betonades vikatt det vidtogs åtgärder syftade till bättre bevakning av ten av som en barns intressen. Utskottet menade att inrättande centralt placerad av en bamombudsmannatjänst skulle kunna sådan åtgärd. Flera olika vara en uppgifter skulle kunna knytas till sådan ombudsman, till exempel att en skapa opinion i frågor är viktiga för bam. Utskottet beslutade att som riksdagen borde regeringen tillkänna att frågan om inrättande av en ge tjänst bamombudsman borde utredas. som Denna utredning borde ombudsmannens arbetsuppgifter, avavse gränsningen gentemot andra myndigheters och organisationers uppgifter, organisatoriska frågor och frågan finansieringen av verksamom heten. Sveriges åtagande vid ratificering FN:s konvention om en av barnets rättigheter borde, enligt utskottet, också beaktas. Riksdagen

följde utskottets förslag. Genom beslut vid regeringssammanträde den 20 december 1990 bemyndigades vederbörande statsråd att tillkalla en särskild utredare för att utreda förutsättningarna för statligt utsedd bamombudsman en dir. 1990:80 och år 1991 tillsattes särskild utredare med ett sådant en uppdrag.

2.1.2¶Utredningen om bamombudsman

Utredningen, lämnade sitt betänkande Ombudsman för barn och som ungdom SOU 1991:70 i september 1991 föreslog att en ombudsman skulle inrättas med uppgift att ta till och främja barns och ungdovara rättigheter, behov och intressen i samhället. mars En sådan nationell bamombudsman behövs, menade utredningen, de allra flesta barn och ungdomar i Sverige lever under goda trots att förhållanden. Detta trots att skolan, sjukvården och den sociala servicen riktad till barn håller hög standard och trots barn har en att synen förändrats i positiv riktning i takt med den ekonomiska och sociala ut-

vecklingen i landet. Barn och ungdomar generellt sett som individer med egna rätses tigheter och de har rätt att få sina åsikter respekterade. Denna syn på allt spridning i samhället, har inte trängt barn har fått en större men igenom på alla områden, menade utredningen. Det är påfallande ofta

34 Barnombudsmannen i Sverige

som vuxenvärlden inte är observant på barns rättigheter och behov. Barn och ungdomar ges sällan möjlighet att delta i samhällsdebatten eller påverka sin situation i den utsträckning är motiverad utifrån som deras intressen. Barn och ungdomar saknar både formella och praktiska möjligheter att få sina intressen tillgodosedda. Såväl myndigheter som ett flertal frivilligorganisationer gör viktiga insatser, det saknas, men enligt utredningens mening, en centralt samlad opinionsbildning kring barn- och ungdomsfrågorna. En nationell bamombudsman skulle kunna fylla denna uppgift. Enligt utredningens förslag skulle ombudsmannafunktionen bestämmas i lags form och ombudsmannen ges ett vittomfattande arbetsfält som i princip endast skulle begränsas den övre åldersgränsen 18 av år. Ombudsmannen skulle, enligt förslaget, ha rätt att ta initiativ till åtgärder som syftar till att hävda barns och ungdomars rättigheter och intressen och att uttala sig i sådana frågor. Ombudsmannen skulle vidare ha rätt att begära in uppgifter av myndigheter, organisationer, företag och andra vilkas verksamheter berör barns och ungdomars intressen. Utredningen tog exempel att som en debatt hade förekommit i dagspressen som skapat oro bland barn och föräldrar, men att ingen ville ta på sig ansvaret för att skapa klarhet i frågan. I sådana fall borde ombudsmannen, enligt utredningen, ha rätt att ta del av uppgifterna i saken. I yttersta fall skulle ombudsmannen ha möjlighet att utfärda vitesföreläggande. Utöver detta skulle ombudsmannen ha till uppgift att i samråd med myndigheter och institutioner som handhar forsknings- och utvecklingsarbete om barn och ungdom medverka till att information detta om arbete samlas och sprids. Slutligen skulle ombudsmannen till regeringen föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder behövsom des for att barns och ungdomars rättigheter och intressen skulle kunna tillgodoses.

2.1.3¶Bamombudsman

Proposition om en

Flertalet remissinstanser ställde sig bakom utredningens förslag att om inrätta en ombudsman för barn och ungdom och i proposition 1992/93:l73 föreslog regeringen sådan ombudsman skulle inrätatt en tas. Förslaget i propositionen skilde sig dock från utredningens förslag på några punkter. I propositionen knöts ombudsmannen nämnare till FN:s konvention om barnets rättigheter, jämfört med utredningens förslag. Den nationella ombudsmannens huvuduppgift skulle att, utifrån ett barnvara och ungdomsperspektiv, bevaka barns och ungdomars intressen i sam-

Barnombudsmannen i Sverige 35

hället. En sådan bevakning låg i linje med Sveriges åtagande enligt FN:s konvention om barnets rättigheter. Det fanns anledning, enligt propositionen, att "skapa permanent ombudsmannafunktion för barn

en och ungdom som den särskilda instans som har till uppgift att bevaka efterlevnaden av konventionen" 8.

Barnkonventionen skulle således utgöra utgångspunkten för ombudsmannens arbete. Ombudsmannen fick också till uppgift att göra principiella uttalanden om hur svensk författning förhåller sig till konventionen.

Det betonades vidare i propositionen att inrättandet av en Bamombudsman inte fick innebära att kommunernas eller tillsynsmyndigheternas ansvar minskades. Inte heller skulle ombudsmannen ta över arbete som frivilligorganisationerna utförde. Det slogs fast att ombudsmannen, myndigheter och frivilligorganisationer skulle ha olika funktioner i arbetet med bam- och ungdomsfrågor. Barnombudsmannen skulle i första hand svara för en övergripande bevakning av barn- och ungdomsfrågorna utifrån FN:s barnkonvention och svensk lagstiftning. Dock betonades vikten av att ombudsmannen hade direktkontakt med barn och ungdomar, med ideella organisationer och myndigheter som ansvarar för olika bamfrågor.

Ombudsmannens arbetsuppgifter skulle således ligga på det generella planet. Ombudsmannen skulle inte ägna sig enskilda fall. Detta innebar att ombudsmannen inte skulle fullgöra någon tillsyn eller granskning andra myndigheters arbete. Mot denna bakgrund före-

av slogs att ombudsmannen inte skulle få några särskilda befogenheter vad gäller att fordra in uppgifter från myndigheter eller andra.

Riksdagen beslutade att befattningen som Bamombudsman skulle placeras vid dåvarande Bammiljörådet. Ombudsmannen skulle ersätta ordförandeskapet vid Barnmiljörådet och bli chef för myndigheten. Samtidigt som riksdagen fattade beslut om att inrätta en ombudsman för barn och ungdom, placerad vid Bammiljörådet som chef för myndigheten, tillsatte regeringen en organisationskommitté med uppgift att dra riktlinjerna för den kompetens som myndigheten behövde i sin

upp nya funktion. I kommitténs uppdrag låg att utforma ett förslag till en ny instruktion för myndigheten med utgångspunkt i det delvis förändrade arbetsområdet. Organisationskommittén föreslog också ett nytt namn på myndigheten, Barnombudsmannen.

Den l juli 1993 trädde lagen 1993:335 om Bamombudsman och förordningen 1993:710 med instruktion för Barnombudsmannen i kraft.

36 Barnombudsmannen i Sverige

2.1.4¶Från Bammiljöråd till Barnombudsman

Bammiljörådet inrättades år 1980 och vid den tidpunkten den enda var myndighet i Sverige som hade som huvuduppgift att enbart arbeta med frågor som rörde barn. Rådets verksamhet reglerades i förordningen 1980:572 med instruktion för Bammiljörådet. År 1988 kom fören ny ordning 1988:1127 med instruktion för rådet. När Bammiljörådet bildades övertog det uppgifter från Samarbetskommittén mot bamolycksfall, grundad år 1954, och Socialstyrelsens lekmiljöråd fanns mellan åren 1971 och 1980. som Bammiljörådet hade till uppgift att verka för förbättringar i barns miljö, med särskild tonvikt lagd lekmiljö och för en ökad säkerhet för barn och ungdom. Syftet var att leken och säkerheten skulle i ett ses sammanhang, att barns miljöer skulle vara stimulerande och utvecklande och samtidigt så säkra att bamolycksfall kunde förhindras. Barnmiljörådet skulle, enligt sin instruktion, genom samråd och samverkan med berörda myndigheter:

hävda att en god bammiljö är en förutsättning för människans ut- — veckling, verka för att goda möjligheter skapas för utvecklingsfrämjande lek i såväl boendemiljö som offentlig miljö, verka för en samordning av samhällets förebyggande insatser inom bamsäkerhetsområdet, bevaka forskning och utveckling inom bammiljö- och bamolycks- — fallsområdet, medverka till att befintlig kunskap inom bammiljö- och bamsäker- hetsområdet sammanställs och bearbetas samt att informera statliga och kommunala myndigheter, bostadsföretag med flera i frågor om barns miljö och säkerhet.

Bammiljörådet arbetade med information och opinionsbildning. Produktion av trycksaker, utställningsverksamhet, medverkan i och anordnande av egna konferenser och mässor samt telefonkonsultationer och uppbyggnad av ett bibliotek var några Bammiljörådets sätt att nå ut av med kunskap om barns lek, utemiljö och säkerhet. Målgrupper för informationsverksamheten framför allt personal inom barnhälsovård, var förskola, skola, bibliotek, arkitekter och planerare samtfrivilligorganisationer och myndigheter. Bammiljörådet hade två referensgrupper, för lek och lekmiljöfråen gor och en för bamsäkerhetsfrågor. I dessa ingick lång rad myndigen heter, organisationer och det mer informella kontaktnät byggts som upp av samarbetskommittén mot barnolycksfall.

Barnombudsmannen i Sverige 37

Bammiljörådet bevakade forskningen inom lek- och bamsäkerhetsområdet, medverkade till att sprida forskningsresultat och lämnade förslag till forskningsområden. Rådet hade även internationella kon-

nya takter, bland organisationen The International Association

annat genom for the Child°s Right to Play IPA.

Bammiljörådet bevakande, samordnande och utvecklande

hade en funktion inom området barns lek och säkerhet där andra myndigheter hade själva myndighetsansvaret.

2.2¶Gällande regler

Enligt l § lagen Bamombudsman har Barnombudsmannen till upp-

om gift att bevaka frågor angår barns och ungdomars rättigheter och

som intressen. Barnombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om barnets rättigheter.

I 2 § första stycket förordningen 1993:710 med instruktion för Barnombudsmannen föreskrivs att Barnombudsmannen inom sitt verksamhetsområde skall

ta initiativ till åtgärder som syftar till att hävda barns och ungdomars rättigheter och intressen, företräda och stödja barn och ungdomar i den allmänna debatten,

hos regeringen föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder

behövs för att barns och ungdomars rättigheter och intressen

som

skall tillgodoses, och 4. ta initiativ till samordning och utveckling av samhällets förebyg-

gande insatser inom området barns och ungas säkerhet.

Barnombudsmannen skall enligt 2 § andra stycket instruktionen ägna särskild uppmärksamhet frågor som rör utsatta barn och ungdomar.

Barnombudsmannen skall vidare enligt 2 § tredje stycket instruktio-

i sin verksamhet informera om FN:s konvention om barnets rättignen heter, upprätthålla kontakter med barn och ungdomar och med ideella organisationer och myndigheter m.fl. samt följa forsknings- och utvecklingsarbete som berör barn och ungdomar.

38 Barnombudsmannen i Sverige

Bamombudsmannens organisation

Enligt 2 § lagen om Bamombudsman skall Barnombudsmannen biträdas ett särskilt råd. Ombudsmannen är rådets ordförande och leder av dess verksamhet. Regeringen utser ombudsmannen och rådets övriga ledamöter, får högst sju, för bestämd tid. som vara en Bortsett från reglerna om rådet bestämmer Barnombudsmannen själv sin organisation enligt 7 § förordningen. Tjänsterna i denna del av organisationen tillsätts enligt 8 § förordningen av Barnombudsmannen själv. Enligt organisationsplanen skall Barnombudsmannen ha l4 tjänster. Ärendena avgörs enligt 6 § förordningen Barnombudsmannen. av Ombudsmannen får dock överlåta till annan tjänsteman att besluta i vissa frågor.

Överklagande, anmälningsskyldighet och sekretess

Bamombudsmannens beslut om tjänstetillsättningar kan överklagas hos regeringen. Andra beslut får inte överklagas 9 § förordningen. Barnombudsmannen är enligt 3 § första stycket lagen Bamomom budsman skyldig att genast till socialnämnden anmäla ombudsmanom nen i sin verksamhet får kännedom om att någon som är under 18 år misshandlas i hemmet eller om det i annat fall måste antas att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Om det finns särskilda skäl får anmälan till socialnämnden göras även i andra fall. Barnombudsmannen får lämna alla uppgifter kan betysom vara av delse för utredning av underårigs behov skydd till socialnämnden av 3 § andra stycket lagen Barnombudsman. om Sekretess gäller i Bamombudsmannens verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men, se 7 kap. 34 § sekretesslagen 1980:100. Sekretessen hindrar inte att Barnombudsmannen gör anmälan och lämnar uppgift till socialnämnden enligt vad som föreskrivs i lagen Barnombudsman. I fråga om om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Regleringsbrev

Riksdagen beslutar varje år hur stort anslag Barnombudsmannen skall få för kommande budgetår. Regeringen ställer sedan det beviljade anslaget till myndighetens förfogande ett regleringsbrev. I detta genom kan regeringen lämna mera detaljerade direktiv hur anslaget skall om

Barnombudsmannen iSverige 39

disponeras utöver de villkor som riksdagen kan ha ställt upp i samband med själva anslagsbeslutet. Det totala anslaget för Barnombudsmannen för budgetåret 1999 är 7 717 000 kronor.

Årsrapport

Enligt 3 § instruktionen skall Barnombudsmannen senast den l april varje år lämna berättelse till regeringen om sin verksamhet under det en närmast föregående kalenderåret. I rapporten bör ombudsmannen, enligt 1992/931173, lyfta fram frågor som ombudsmannen anser prop. regeringen behöver överväga. I rapporten bör vidare finnas en sammanställning över de mer principiella uttalanden som ombudsmannen gjort under verksamhetsåret. Särskilt bör sådana uttalanden tas upp som behandlar författningars överensstämmelse med FN:s barnkonvention och vilka åtgärder som kan behöva övervägas i fall det brister i överensstämmelsen. I regleringsbrev till myndigheten har regeringen vidare angivit vissa frågor som särskilt bör beaktas i Barnombudsmannens årsrapport.

2.3¶Mål och metoder

Nya arbetsuppgifter, till hälften personal, instruktion, nytt namn, ny ny ledning och ansvarsområden samt nya lokaler innebar en tidsny nya krävande omställning. Det första verksamhetsåret präglades delvis av arbete med att bygga och organisera verksamheten med utgångsupp punkt i propositionen och lagen Bamombudsman samt de riktlinjer om drogs organisationskommittén för inrättandet av en Barnsom upp av ombudsman. Det uppdrag Barnombudsmannen fick i regleringssom brevet för verksamhetsåret 1993/94 att genomföra de organisationsvar förändringar krävdes för att myndigheten skulle kunna fungera som effektivt i enlighet med instruktionen. Barnombudsmannen trädde 1993 in på en "arena" där många myndigheter på olika nivåer och frivilliga organisationer verkade. Det fanns rad "aktörer" arbetade med barn och med att sprida information en som barnkonventionen. I inledningsskedet ägnade Barnombudsmannen om mycket tid att formulera profil för myndigheten med mål och en egen visioner kunde ligga till grund för den opinionsbildande verksamsom heten. Det handlade att göra Barnombudsmannen känd i vida kretsar om och att föra ut information Barnombudsmannens policy. Bamomom

40 Barnombudsmannen iSverige

budsmannen inriktade sig därvid på sådana målgrupper kunde

som vara viktiga "budbärare", till exempel massmedia. Intervjuer och medverkan i massmedia prioriterades därför.

Man inriktade sig också på att nå strategiska myndigheter och

organisationer genom att bjuda in till särskilda sammankomster. Mycket tid lades också ned på att skapa ett gemensamt synsätt för all personal. Betydande resurser satsades på personalstöd och på utbildningsinsatser av kompetenshöj ande karaktär.

Hos Barnombudsmannen är 14 personer anställda l3,3 årsarbetskraft. Förutom ombudsmannen finns en tjänst som jurist, kanslichef, registrator och ekonomiassistent. För information och opinionsbildning är tre tjänster avsatta, en pressekreterare, en informatör och en tjänst med ansvar för webbsidans barn- och ungdomsdel. För fakta och statistik, barns och ungas säkerhet samt bevakning av psykosociala frågor samt barns och ungas uppväxtvillkor finns sammanlagt 5,3 tjänster. För närvarande har Barnombudsmannen tre projektanställda som finansieras med andra medel.

Mål

Barnombudsmannens övergripande mål är att bevaka frågor angår

som barns och ungdomars rättigheter och intressen. Dessa övergripande mål framgår av 1 § lagen 1993:335 om Bamombudsman. Bamombudsmannen skall därvid särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtagande enligt bamkonventionen. I instruktionen för Barnombudsmannen 1993:710 anges närmare hur Barnombudsmannen skall fullgöra sina uppgifter.

I budgetpropositionen för år 1999 prop. 1998/99:1 under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg anges effektmål

som också rör Barnombudsmannens verksamhet. Dessa är:

att trygga en god hälsa och goda levnadsvillkor och till att hälso- — se

och sjukvården och den sociala omsorgen bedrivs med god kvalitet

och effektiv resursanvändning samt tillgodoser den enskilde indivi-

dens behov av vård, omsorg, stöd och service och

att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållan- -

den.

I regleringsbrevet för år 1999 anges Barnombudsmannens del ef-

av fektmålen vara följande:

Barnombudsmannen i Sverige 41

att öka samhällets kunskap bams och ungdomars levnads- och - om uppväxtvillkor, i syfte att barns och ungdomars rättigheter och intressen i ökad utsträckning tillgodoses och att bidra till att öka kunskapen om och efterlevnaden FN:s kon- - av vention om barnets rättigheter på alla nivåer i samhället.

I regleringsbrevet anges ett antal Verksamhetsmål för Bamombudsmannen med tillhörande krav på återrapportering. I regleringsbrevet anges även de finansiella villkoren för Barnombudsmannen. Exempel Verksamhetsmål och återrapportering i regleringsbrevet som anges 1999 är:

År 2001 skall fler kommuner och landsting än år 1999 ha vidtagit för att barn och ungdomar får ökat inflytande och möjlighet åtgärdertil delaktighet deras åsikter samt att tas till vara. Återrapportering: Barnombudsmannen skall redovisa hur myndi heten, i samarbete med Ungdomsstyrelsen, har arbetat för att nå malet, innefattande vilka områden Barnombudsmannen har haft ambition att påverka. Bamombudsmannens kostnader för insatserna skall redovisas. Barnombudsmannen skall vidare bedöma hur många kommuner och landsting som har nåtts av myndighetens insatser och även ge exempel på effekter som har uppnåtts. År 2001 skall fler kommuner och år 1999 använda

landsting än

barnkonventionen som ett praktiskt redskap såväl det individuella l som det generella arbetet med barn och ungdomar. terrapportering: Barnombudsmannen skall redovisa vilka insatser myndigheten har genomfört i syfte att nå målet, antalet kommuner och landsting som använder barnkonventionen år 1999 samt Bamombudsmannens kostnader för insatserna.

Utifrån de övergripande målen fastställts riksdag och regering som av har Barnombudsmannen antagit en verksamhetsidé är ledstjäma som en för arbetet. Verksamhetsidén består följande mål: av

Att samhället erkänner barns och ungdomars rätt till respekt och integritet, tar till vara deras kunskaper, kraft och kreativitet samt tillmäter barn- och ungdomsåren ett värde i sig. Att bamkonventionens rättigheter och principer erkänns och omfat- tas av såväl lagstiftning som tillämpning samt att barnkonventionen präglar de beslut som fattas av stat, landsting och kommun och som berör barn och ungdom. Att barn och ungdomar har laglig rätt och praktisk möjlighet att framföra sina åsikter och delta i alla myndighetsbeslut rör deras som situation. De skall också ha inflytande i barnomsorg och skola i som takt med ökad ålder skall utvecklas i riktning mot ett medbestämmande. Barn och skall ha rätt att medverka i den kommunala unga beslutsprocessen i frågor som angår dem.

42 Barnombudsmannen iSverige

Att samhället på samtliga nivåer uppmärksammar barn och ungdo- -

i utsatta situationer och barn i behov av särskilt stöd. Vidare

mar

skall samhället vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda och hjälpa

barn och utsätts för misshandel, övergrepp och mobbning

unga som

eller risker i sin uppväxtmiljö och prioritera insatser av förebyg-

gande karaktär.

Prioriteringar

Bamombudsmannens verksamhetsområde är i princip gränslöst. Så snart fråga regleras i barnkonventionen faller den inom för

en ramen Bamombudsmannens kompetensområde. Men även frågor som faller utanför konventionen hör till Bamombudsmannens verksamhetsområde

de rör den rättighets- och intressesfär ombudsmannen skall om som bevaka.

I propositionen 1992/93:173 om Bamombudsman sägs att och med att ombudsmannen enligt lagförslaget särskilt skall ägna uppmärksamhet åt att våra lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges förpliktelser enligt konventionen FN:s konvention barnets rättigheter förekommer praktiskt taget inga

om begränsningar i ombudsmannens verksamhetsområde".

I de årliga regleringsbreven konkretiseras vissa områden och frågor

skall prioriteras under året. Barnombudsmannen utarbetar handsom lingsplaner för sin verksamhet där de övergripande målen bryts ner till Verksamhetsmål kompletteras med uppdragen som ges i regle-

som ringsbreven. Handlingsplanema utgör basen för Bamombudsmannens konkreta arbete under året och används ett levande dokument som

som fortlöpande utvecklas. I handlingsplanema anges verksamhetsgrenar, temaområden eller fokusområden.

Det har under åren gjorts olika indelningar av de prioriterade verksamhetsområdena, beroende på aktuella frågor, regleringsbrevens innehåll etc. De områden som genomgående har varit prioriterade formule-

i 1999 års handlingsplan på följande sätt: ras

Genomförande barnkonventionen med fokus på riksdag och re- - av

gering, myndigheter, landsting och kommuner. Barns och ungdomars rättigheter med fokus barn i utsatta situa-

-

tioner, barns och ungdomars inflytande, bamsäkerhet och samhällsplanering. Barns och ungas uppväxtvillkor med fokus att hålla samman

-

sektorsövergripande studier, sammanställa statistik om barns och

ungas livsvillkor och beakta genderperspektivet.

Barnombudsmannen i Sverige 43

Eftersom Barnombudsmannens är begränsade måste priorite-

resurser ringar göras även inom de områden som Barnombudsmannen valt att fokusera på. Barnombudsmannen har till exempel prioriterat

de yngre barnens villkor framför de äldres eftersom Ungdomsstyrelsen också arbetar med de äldre tonåringarna. Insatser för funktionshindrade barn har begränsats med hänvisning till Handikappombudsmannens verksamhetsområdez.

Inom dessa ramar har Barnombudsmannen, förutom att bevaka att lagar och författningar speglar bamkonventionens grundläggande principer, kontinuerligt drivit frågor som rör barnkonventionen i kommuner och landsting, barns och ungdomars inflytande i samhället, elevinflytande i skolan och att barnets bästa skall speglas i verksamheter

som skola och barnomsorg, hälso- och sjukvård. Bam i utsatta situationer har särskilt beaktats genom att Barnombudsmannen prioriterat till exempel mobbning, vårdnads- och umgängesfrågor, flyktingbams situation och barn som utsätts för misshandel eller sexuella övergrepp.

De prioriteringsgrunder som Barnombudsmannen har i det dagliga arbetet baseras således främst på den handlingsplan som antagits för året. Utöver denna har Barnombudsmannen ytterligare två prioriteringsgrunder; frågor som berör ett stort antal barn och frågor med ett viktigt symbolvärde för barns rättigheter. Exempel på en fråga som berör ett stort antal barn är rätten till barnomsorg för barn till arbetslösa föräldrar. Ett exempel på en fråga som Barnombudsmannen har bedömt ha ett symbolvärde för barns rättigheter är frågan om homosexuellas rätt att adoptera bam.

Metoder

Barnombudsmannens uppgift är att utifrån ett bamperspektiv påverka kunskaper och attityder hos lagstiftare och beslutsfattare inom stat, landsting och kommun för att de i sin tur skall vidta mer direkta åtgärder som leder till förbättringar för barn och ungdomar.

De instrument som Barnombudsmannen har i detta påverkansarbete är främst information och opinionsbildning. Även arbetet med be-

att vaka att lagar och författningar stämmer överens med bamkonventionen kan ses som en del i inforrnationsverksamheten.

Samverkan och samarbete med andra myndigheter och organisationer är ytterligare en viktig metod i arbetet med att föra ut bamperspektivet på alla nivåer i samhället. Barnombudsmannen samarbetar med andra myndigheter och organisationer i en rad nätverk, referensgrupper

2Årsredovisning för Barnombudsmannen 1997.

44 Barnombudsmannen i Sverige

och samverkansgrupper. Några dessa är: Nätverket för barns villkor,

av Barns och säkerhet BUS, Samverkansgruppen för skadepre-

ungas ventiva frågor, Barn, ungdomar och byggd miljö samt samordnings-

för projektet Dags för barnkonventionen. gruppen

2.4¶Information och opinionsbildning

Av förordningen 1993:710 med instruktion för Barnombudsmannen framgår att Barnombudsmannen har såväl informations- som opinionsbildande uppgifter. Barnombudsmannen skall "företräda barn och ungdomar i den allmänna debatten" och enligt ett tillägg i förordningen

gjordes år 1996 skall Barnombudsmannen sin verksamhet inforsom

Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter- -" mera om -

I propositionen l992/93zl73 kopplas också ombudsmannens informations- och opinionsbildande funktion ihop med bamkonventio-

Det är utifrån barnkonventionen bamombudsmannen skall nen. som verka och bevaka frågor angår barns och ungdomars rättigheter

som och intressen. "Konventionen syftar till att skapa opinion och stimulera till debatt bamfrågoma och fyller därmed viktig funktion", heter

om en det i propositionen 8.

Opinionsbildning ett verktyg i arbetet

-

I årsredovisningen 1994/95 skriver Barnombudsmannen sin roll och

om sina arbetsmetoder: "Grunden för BO:s arbetssätt är de två samtidiga rollerna kunskapsgenerator och aktiv påverkare av lagförslag

som som och politiska prioriteringar. Myndigheten orienterar sig därmed mot att inom breda och viktiga områden, skapa fond av kunnande som med

en snabb verkan kan aktiveras i form av skrivelser, remissinsatser, underlag till motioner etc.

Något tillspetsat kan man säga att Barnombudsmannen nästan uteslutande arbetar med information och opinionsbildning i någon mening. Antingen att samla in information om barns villkor generera

genom kunskap studier eller på annat sätt, analysera information

genom egna och formulera ett barnperspektiv eller bilda opinion för barns rättighe-

ter.

Barnombudsmannen skall således följa utvecklingen inom alla de områden berör barn och ungdomar, bevaka tillämpningen av barn-

som konventionen, identifiera problem och lämna förslag till förändringar

3Årsredovisning for Barnombudsmannen 1994/95.

Barnombudsmannen i Sverige 45

av bland annat lagstiftning, rättstillämpning, samhällsplanering och beslutsrutiner utifrån intentionerna i konventionen.

Barnombudsmannen måste därför samla in information om barns och ungas villkor i samhället och göra analyser av detta material utifrån sin tolkning av bamkonventionens bestämmelser. Utifrån de prioriteringar som sedan görs för Barnombudsmannen ut kunskaper sin

genom opinionsbildande verksamhet.

2.4. l

Kommunikationspolicy

I utredningens direktiv ingår att göra en allmän genomgång av Barnombudsmannens informationsverksamhet och lämna förslag till hur den kan förbättras. Den information om barn och ungdomar som Bamombudsmannen samlar in och analyserar i avsnitten 2.7, 2.8, 2.9

tas upp och 2.10. I detta avsnitt görs en översikt av Bamombudsmannens inforrnationsverksamhet med tonvikt lagd den utåtriktade informationsverksamheten, även om gränsen mellan den kunskapsgenererande och den utåtriktade, påverkande funktionen är flytande.

Av Barnombudsmannens kommunikationspolicy från år 1994 framgår att: "Opinionsbildning och information är två av BO:s viktigaste arbetsverktyg. BO skall i första hand arbeta opinionsbildande med att påverka samhällets attityder till barns och ungdomars villkor. Information kan användas som ett medel i den opinionsbildande verksamheten för att nå vissa mål.

Rollen som kunskapsgenerator och aktiv påverkare betonas också i kommunikationspolicyn: "Vi skall bygga upp en kunskap om barns och ungdomars situation och påverka beslutsfattare på alla nivåer att i sina bedömningar lägga stor vikt vid barns och ungdomars intressen. I uppdraget ingår också att ha kontakt med barn och ungdomar och företräda och stödja barn och ungdomar i den allmänna debatten".

Ambitionen, enligt kommunikationspolicyn, är att Bamombudsmannens kommunikation skall präglas av "långsiktighet kombinerad med en beredskap att snabbt kommentera aktuella frågor och delta i den allmänna debatten. Vårt arbete skall bygga på professionell kunskap och engagemang. I samverkan med andra måste vi vara tydliga när det gäller vår roll och vårt uppdrag".

Som målgrupp för den opinionsbildande verksamheten har Bamombudsmannen i första hand politiker och andra beslutsfattare. Till viss del även yrkesgrupper som arbetar med barn och ungdomar. Bamom-

4 BO:s verksamhetsidé och kommunikationspolicy oktober 1994. Stencil.

46 Barnombudsmannen i Sverige

budsmannen har inte i någon större utsträckning riktat sina inforrnationsinsatser direkt till barn och ungdomar. Detta flöde erfarenhetsutbyte, information och opinionsbildning av kan illustreras med följande modell för Bamombudsmannens kommunikation:

Barn och ungdomar

V.

Opinionsbildning Massmedia

Opl-n

101;. .

Sblldnlhg

Myndigheter Organisationer Beslutsfattare Barnproffs

2.4.2¶Bamombudsmannens publikationer

En kanal för opinionsbildning är publikationer av olika slag. Bamombudsmannen har under åren gett ut en rad publikationer, alltifrån broschyrer Bamombudsmannens verksamhet och information om om barnkonventionen till rapporter om barns villkor i olika avseenden. Dessa är:

BO direkt- affisch, vykort och informationsblad - I samband med att Bamombudsmannens telefonlinje för barn och ungdomar öppnades 1994 producerades en affisch, vykort och informationsblad med information om telefonlinjen BO Direkt. Hallå där/ - Bamombudsmannens första årsrapport till regeringen där myndighetens roll, arbetsmetoder, organisation och prioriterade frågor presenteras 1994.

Barnombudsmannen iSverige 47

Se mig. Hörlmig.

- I november 1994 anordnades en tredagarskonferens om flyktingbarns behov tillsammans med Allmänna Bamhuset. Rapporten

är en dokumentation från denna konferens 1995. Barnets rätt till en säker miljö lagar och regler - - En skrift som beskriver lagstiftning och organisation för arbete med att förebygga olycksfall bland bam. Utgiven av Barnombudsmannen och Konsumentverket. Skriften finns även engelska 1995. På spaning efter barnkonventionen en kommunstudie - - Rapporten innehåller en redovisning av en enkätundersökning om hur barnkonventionen används i kommunerna 1995. Barn om Barnets Rättigheter - Texter och illustrationer från skoltävlingen Fri Fantasi som genomfördes i samarbete med Socialdepartementet, Rädda Barnen och Tidningen i Skolan under läsåret 1994/95. Närmare 90 000 elever runt om i landet deltog i arbetet som resulterade i denna skrift där valda delar av tävlingsbidragen publicerades. Skriften innehåller också barnkonventionen i dess helhet 1995. Upp till 18 - Fakta om barn och ungdom. En statistisk uppslagsbok om barns och ungas levnadsvillkor 1995. BUS-katalogen — Informationsmaterial säkerhet 1996.

om barns och ungas — Tänk om Bamombudsmannens andra årsrapport till regeringen. Rapporten består av tre huvudavsnitt. Det första beskriver Bamombudsmannens på bamsperspektivet och bamkonventionens status och

syn ställning i Sverige. Det andra innehåller en sammanfattning av barns och ungdomars uppväxtvillkor och i det tredje avsnittet redovisas konkreta förslag och synpunkter i olika sakfrågor 1996. Blanda inte för mobbningen ungdomars idéer och förslag — - Rapporten är en sammanställning av l3-åringars förslag om hur

kan arbeta mot mobbning och ingår som en del i Bamombudsman mannens "mobbningspaket". Till rapporten finns också en broschyr och en affisch 1996. Insatser mot mobbning i kommuner och skolor - Redovisning av en enkätundersökning 1996. Blunda inte mobbningen - I rapporten lägger Barnombudsmannen fram förslag till åtgärder som regeringen respektive kommuner och enskilda skolor kan vidta för att stoppa mobbningen. Vidare diskuteras hur samverkan lokalt kan bli effektiv 1997.

mer

48 Barnombudsmannen i Sverige

Att arbeta mot mobbning tips på material och föreläsare - - Den tredje rapporten i mobbningspaketet innehåller information om mobbning samt lagar och förordningar på området. Vidare ges tips

på litteratur och föreläsare 1997.

Temat mobbning inom utbildningar - En enkätundersökning kunskapen mobbning inom grund-

om om

skollärar- och fritidspedagogutbildningar 1997.

Fakta om Dialog med Unga - Under mobbningskampanjen publicerades tre faktablad om mobb-

ning 1996. Barns och ungdomars 1990-tal - På Bamombudsmannens uppdrag genomförde ekonomen Bertil

Edin studie samhällsstödet till barn och hur det påverkats av

en om den ekonomiska krisen 1997. Spaningen efter barnkonventionen går vidare - En enkätstudie bamkonventionens genomslag i kommunerna

av 1997. Barndom sätter spår - Bamombudsmannens tredje årsrapport till regeringen. I rapporten

fokuseras främst på de utsatta barnens situation. De konkreta förslag

Barnombudsmannen riktar till regeringen avslutar rapporten som 1997. Välkommen till Barnombudsmannen på Internet - En folder med information Bamombudsmannens webb-sidor

om 1998. Barnombudsmannen - En informationsfolder Bamombudsmannens uppdrag och verk-

om samhet. Foldem finns även på engelska, franska och spanska

1998. Liten blir stor - Bamombudsmannens årsrapport till regeringen. Årsrapporten inne-

håller, förutom lagförslag, bland annat en redovisning av den en-

kätundersökning 10-åringar som Statistiska centralbyrån genom-

av förde på uppdrag Barnombudsmannen. Vidare redovisas den un-

av dersökning SKOP, Skandinavisk opinion AB, gjort på uppdrag

som

Barnombudsmannen. I undersökningen intervjuas cirka l 000 av barn och ungdomar mellan 10 och 18 år samt deras föräldrar om de-

inställning till Barnombudsmannen 1998. ras Barnkonventionen i myndigheterna - En kartläggning myndigheters arbete med FN:s konvention om

av barnets rättigheter. Barnombudsmannen fick i regleringsbrevet 1998

i uppdrag att göra undersökning av hur myndigheter i Sverige ar-

en betar med barnkonventionen. Kartläggningen baseras på ett urval av

Barnombudsmannen i Sverige 49

90 myndigheter direkt eller indirekt arbetar med frågor som rör som bam. I denna ingick samtliga länsstyrelser. Myndigheternas grupp bearbetades Statistiska centralbyrån 1998. svar av Upp till 18 - Fakta barn och ungdom. En andra statistisk uppslagsbok om om barns och levnadsvillkor 1998. ungas Ett steg framåt - En handbok barnkonventionen för kommuner och landsting. om Boken riktad till politiker och tjänstemän och samlad bild är ger en hur Barnombudsmannen på konventionen och hur den kan av ser genomföras i kommuner och landsting. Boken innehåller också ak-

tuella exempel från kommuner och landsting 1998.

Å så tycker jag... - sen Bamombudsmannens senaste årsrapport till regeringen. Årsrappor-

ten innehåller, förutom Bamombudsmannens förslag till regeringen,

bland annat redovisning Bamombudsmannens enkät på interen av enkätundersökningama hur barnkonventionen används av net, av landsting respektive myndigheter 1999.

Barnkonventionen i landstingen - En kartläggning landstingens arbete med FN:s konvention om av barnets rättigheter. Syftet med kartläggningen att överblick var en över landstingens arbete med bamkonventionen, vilket genomslag

barnkonventionen har fått och vilket stöd landstingen behöver för att

påbörja eller förbättra arbetet med konventionen. Samtliga 24

landsting har besvarat enkäten 1999.

Förutom dessa publikationer har Barnombudsmannen gett ut specifika

rapporter i begränsad upplaga, till exempel Fakta om skador bland barn

och ungdomar statistiska data publicerade i samband med de årliga

BUS-kampanjema 1994, 1995 och 1996 samt Bamperspektiv reflektioner kring mångtydigt och föränderligt begrepp Bodil ett av Rasmussen på uppdrag Barnombudsmannen 1994. Bamombudsav har också medverkat i olika publikationer, till exempel Ute mannen finns mycket att göra skrift ursprungligen producerades av en som Bammiljörådet och reviderades Barnombudsmannen 1994, Skulle av kunna flyga Om lekens betydelse reviderad av Barnombudsmannen — 1994, Nyanserna lever Rapport från möte mellan kreativa centra i - Sverige Dokumentation nationell konferens om barns skapande, av 1994.

50 Barnombudsmannen iSverige

2.4.3¶Information via internet

En annan kanal för den inforrnations- och opinionsbildande verksamheten är internet. Barnombudsmannen började år 1996 att bygga

upp en hemsida som vänder sig till både och bam. Hemsidans vuxendel

vuxna ger information om barnkonventionen och om barns villkor, om verksamheten samt om Bamombudsmannens ställningstaganden i olika frågor som de kommer till uttryck i remissvar, pressmeddelanden och artiklar.

På hemsidans bamdel kan barn och ungdomar information

om barnkonventionen, om sina rättigheter och om Barnombudsmannen. Hemsidan på internet som riktar sig till barn är i sin tur uppdelad i två delar, en anpassad till yngre barn i låg- och mellanstadiet Bamkanalen och en som är anpassad till barn på högstadie- och gymnasienivå Unga kanalen.

2.4.4 BO Direkt

Bamombudsmannens telefonlinje BO Direkt öppnades år 1994 är i

som första hand en inforrnationstelefon, dit barn och ungdomar kan ringa för att få information om sina rättigheter, om barnkonventionen och om hur Barnombudsmannen arbetar. Barn och ungdomar kan också få råd om vart de kan vända sig i olika situationer om de behöver tala med någon utanför familjen se vidare avsnitt 2.7.4. Syftet med telefonlinjen är att barn och ungdomar skall ha en egen kanal till Bamombudsmannen och samtidigt att Barnombudsmannen via sina telefonkontakter kan få ett kunskapsunderlag i rollen som barns och ungas företrädare i samhällsdebatten.

BO Direkt har öppet två timmar mellan klockan 14.00 och 16.00, tre dagar i veckan. När telefonlinjen är stängd meddelas tiderna telefon och hänvisning görs till BRIS Hjälptelefon och Jourhavande Kompis.

2.4.5¶Konferenser, föredrag

hearingar,

Barnombudsmannen sprider information barn och barnkonventio-

om nen genom föredrag och anföranden som hålls vid sammankomster runt om i landet. Under första verksamhetsåret höll Barnombudsmannen cirka 40 anföranden och antalet har åren därefter varit cirka 60 per år. Förfrågningar om Bamombudsmannens medverkan i olika

sammanhang är långt fler än myndigheten har att tillmötesgå. I första

resurser hand prioriteras sammanhang som handlar om förverkligandet av barn-

Barnombudsmannen i Sverige 51

konventionen lokalt, det vill säga främst förfrågningar från kommuner. I andra hand prioriteras frågor som rör barns och ungdomars inflytande och delaktighet och i tredje hand frågor som rör barns livsvillkor. Barnombudsmannen har också själv arrangerat konferenser, seminarier och hearingar barnkonventionen, barns villkor allmänt och i om om olika sakfrågor. Några sådana kan nämnas:

Tre hearingar bamsäkerhet arrangerades under åren 1993 och - om 1994. Dessa handlade ansvaret för bamsäkerhetsarbetet på cenom tral nivå, risksituationer under ungdomsåren och barn och om om byggd miljö. i Under 1994 arrangerade Barnombudsmannen tillsammans med - Allmänna Bamhuset tredagarskonferens om barns rättigheter i en flykting- och asylärenden. Under 1995 samlade Barnombudsmannen ett 20-tal nyckelper- — mars för kartläggning läget inom skolhälso- och elevvården. soner en av I september 1994 arrangerades BO-dagen, ett seminarium som ägde i samband med att Barnombudsmannen lämnade sin första årsrum rapport till regeringen. År 1995 ägnades BO-dagen ägnades inflytandefrågor i kommu- ner.

2.4.6¶Kampanj er

Ett sätt att nå ut med information är att arbeta på flera nivåer och med flera olika metoder samtidigt. Under åren har särskilda satsningar gjorts att Barnombudsmannen under tid fokuserat på speciell genom en en fråga. Två sådana satsningar kan nämnas:

Mobbningsprojektet. I februari 1995 fick Barnombudsmannen i uppdrag att ta över ansvaret för den kampanj mot mobbning som regeringbarn- och ungdomsdelegation startat under våren 1994. Barnomens budsmannens uppdrag att öka samordningen mellan centrala mynvar digheter och organisationer samt att lyfta mobbningen på dagordupp ningen i den allmänna debatten. Ett nätverk med representanter för 32 olika myndigheter och organisationer, däribland Skolhälsovården, polis och Folkhälsoinstitutet organiserades för att öka samverkan på central nivå. Barnombudsmannen gick också ut till 50 000 landets l3-åringar och bad om deras synav punkter på vilka åtgärder borde vidtas för att motverka mobbning. som Barnombudsmannen redovisade sitt uppdrag till regeringen i en rapport mobbning där Barnombudsmannen lämnade förslag till åtgärder. En om

52 Barnombudsmannen i Sverige

särskild katalog med tips på föreläsare och material sammanställdes också liksom de förslag barn och ungdomar själva hade sänt in till som Barnombudsmannen.

BUS-veckorna. De så kallade BUS-veckoma har mellan åren 1994 och 1996 varit återkommande kampanjer som har pågått två veckor per år. Syftet var att fokusera på det förebyggande bamsäkerhetsarbetet genom att samordna nationella och lokala aktiviteter. Barnombudsmannen inledde BUS-veckoma med en presskonferens och marknadsförde därmed kampanjen. Infonnationsmaterial distribuerades, bland annat hade Barnombudsmannen utformat praktiska hjälpmedel i det lokala arbetet i form av checklistor. Under veckorna hölls nationella konferenser och lokala aktiviteter, bland annat skyddsronder, utställningar och konferenser.

2.4.7¶Massmedia

I uppdraget att företräda barn och ungdomar i den allmänna debatten ingår framträdanden i media och uttalanden i media görs huvudsom sakligen av ombudsmannen själv. Barnombudsmannen möttes från sin tillkomst av ett stort intresse från massmedias sida. Initialt intresset var starkt fokuserat på Louise Sylwander som person och vad hon ville uträtta som Bamombudsman. Efterhand ökade intresset för ombudsmannens verksamhet och ställningstaganden i olika frågor. En viss uppfattning om genomslaget i media kan fås genom de sammanställningar av pressklipp som görs varje månad. Barnombudsmannen prenumererar på sökorden Barnkonventionen, Barnombudsmannen, Louise Sylwander och Barnsäkerhet. Under första verksamhetsåret förekom Barnombudsmannen i 786 pressklipp, 44 radio- och TV-inslag. 19 pressmeddelanden skickades ut och 14 artiklar egna publicerades. Under verksamhetsåret 1995/96, vilka de år var som mobbningskampanjen bedrevs ökade antalet pressklipp där Bamombudsmannen omnämndes till 2 699. Det skickades ut 38 pressmeddelanden och 20 egna artiklar publicerades. Under 1997 omnämndes Barnombudsmannen i cirka l 400 artiklar i dags-, vecko- och månadstidningar. I cirka 120 radio- och TV-inslag refererades till eller intervjuades Barnombudsmannen, 26 pressmeddelanden skickades ut och 7 debattartiklar publicerades. Under 1998 förekom Barnombudsmannen i drygt 1 400 artiklar i svensk och i drygt 100 inslag i radio och TV. press De prioriteringar som Barnombudsmannen gör inför initiativ egna till kontakt med massmedia baseras främst på den handlingsplan som antagits for året. Utöver denna har Barnombudsmannen ytterligare de

Barnombudsmannen iSverige 53

två prioriteringsgrundema; frågor som berör ett stort antal barn och frågor med ett högt symbolvärde.

2.4. 8 Telefonkontakter

Barnombudsmannen tar emot ett stort antal förfrågningar från enskilda, myndigheter och organisationer. Det är, förutom press- och myndighetskontakter, i första hand enskilda ringer. Ärendena gäller

vuxna som framför allt vårdnadsfrågor, umgängesrätt, omhändertagande av barn och barns och föräldrars rätt i olika sammanhang. Ett stort antal frågor handlar neddragningar och kvaliteten inom barnomsorg och skola

om samt mobbning.

Ofta rör det sig långa och krävande samtal av rådgivnings- och

om vägledningskaraktär. Bamombudsmannens roll i dessa sammanhang är att fokusera på barnet genom att ge allmän information om barnets rättigheter och hänvisa vidare till rätt instans. Mätningar har visat att antalet telefonsamtal är mellan 500 och 600 per vecka.

2.5¶Barnkonventionen som styrdokument

Innehållet i Bamombudsmannens verksamhet baseras på bamkonventionens principer och dess olika artiklar. Barnkonventionen är Bamombudsmannens styrdokument. Uppgiften är att tolka innebörden i barnkonventionens artiklar, att peka på brister i lagstiftning och tillämpning och utforma förslag till förändringar utifrån intentionerna i konventionen.

I lagen 1993:335 Bamombudsman och instruktionen 1993:710

om

Barnombudsmannen framför allt en bevakande roll. Enligt l § ges lagen Bamombudsman är uppgiften att bevaka frågor som angår

om barns och ungdomars rättigheter och intressen och därvid särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med barnkonventionen, vilket också återspeglas i instruktionen. Enligt instruktionen skall Barnombudsmannen också, som nämnts, i sin verksamhet "informera FN:s konvention om barnets

om rättigheter". Utredningen har som en av sina uppgifter att redovisa vilken betydelse Barnombudsmannen har haft för att få barnkonventionen att fungera ett vardagligt instrument i arbetet med barn och unga.

som

54 Barnombudsmannen i Sverige

2.5.1 Ett led i

en process

"Förverkligandet av barnkonventionen i Sverige är ständigt pågåen ende måste hållas levande. Arbetet med att förankra det process, som synsätt som genomsyrar barnkonventionen är långsiktigt. Bamkonventionen skall vara ett verktyg i arbetet med att gradvis förbättra barns villkor. Det handlar om att ändra attityder, förhållningssätt och arbetssätt i olika verksamheter och på olika nivåer i samhället". Så inleds regeringens proposition 1997/981182 om en strategi för att förverkliga FN:s konvention barnets rättigheter i Sverige se om avsnitt 2.5.3. Strategin i sig är ett led i denna process som påbörjades i samband med att Sverige ratificerade barnkonventionen. Under de nästan 10 år som har gått sedan dess har en mängd samverkande åtgärder vidtagits som på olika sätt bidragit till att öka medvetenheten barnom konventionens intentioner och anda. Några viktiga steg i denna process kan nämnas. Enligt bamkonventionens artikel 42 åläggs staten att "genom lämpliga och aktiva åtgärder göra konventionens bestämmelser och principer kända bland såväl vuxna som bam". Kort efter ratificeringen avsatte regeringen sammanlagt 30 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden mellan åren 1990 och 1992 för projekt med anknytning till barnkonventionens artikel 42. Projektbidrag utgick till totalt 34 frivilligorganisationer. Det var alltifrån stora och väletablerade organisationer till små och specialiserade som på olika sätt arbetade med att sprida information barnkonventionen. om Den utvärdering av informationssatsningen gjordes Socialsom av departementet visade att det förekom hel del dubbelarbete i den en meningen att många organisationer framställt informationsmaterial med ungefär samma innehåll och inriktning. Utvärderingen visade också att många organisationer arbetade främst med inteminformation, det vill säga kurser, konferenser och studiecirklar riktade i första hand till de egna medlemmarna och anställda. Detta kan vid första anblicken förefalla vara av begränsat värde. Samtidigt innebar det att Sverige fick ett stort antal välinforrnerade frivilligorganisationer efter denna inlesom dande fas använde sin kunskap barnkonventionen i sin utåtriktade om infonnations- och opinionsbildande verksamhet Ännu ett led i förverkligandet barnkonventionen i Sverige av var, som nämnts, inrättandet av Barnombudsmannen år 1993. Eftersom internationella konventioner i allmänhet inte är direkt tillämplig lag i Sverige har regeringen att se till att innehållet i svensk rätt motsvarar konventionens bestämmelser. En bevakningsfunktion lades på Bamom-

5 Modig, C. Ringar vattnet. Socialdepartementet. December 1993. Stencil.

Barnombudsmannen i Sverige 55

budsmannen skall "den särskilda instans som har till uppgift som vara att bevaka efterlevnaden av konventionen". Det var också skälet till att lagreglera Bamombudsmannens verksamhet. Lagformen ger en extra tyngd ombudsmannens uppgifter. "Eftersom konventionen är av så grundläggande och allmän natur bör sådan uppgift framgå av lag", en framhöll regeringen i propositionen om Bamombudsman. Barnombudsmannen har lagt stor tyngdpunkt vid arbetet med att bevaka att lagar och andra författningar överensstämmer med bamkonventionen och vid pådrivande i arbetet med att införliva barnatt vara konventionen. Barnombudsmannen har därvid alltsedan 1993 påtalat behovet ett centralt måldokument och utbildning av personal som av av arbetar med bam. Barnombudsmannen har också påtalat vikten av att myndigheter, kommuner och landsting redovisar ställningstaganden i förhållande till barnkonventionen och att handlingsplaner upprättas. av År 1996 tillsatte regeringen parlamentarisk kommitté, Bamkomen mittén, med uppgift att göra bred översyn svensk lagstiftning och en av praxis i förhållande till barnkonventionen, vilket var ytterligare ett led i med att förverkliga barnkonventionen. Bamkommittén, som processen överlämnade sitt huvudbetänkande, Barnets bästa i främsta rummet SOU 1997:116 i augusti 1997, lade fram lång rad förslag på olika en områden. Kommittén betonade bland annat vikten av att bamkonvenintentioner till praktisk handling och detta framför tionens omsätts att allt måste ske lokalt, eftersom de flesta rättigheter i barnkonventionen handhas kommuner och landsting. Kommittén framhöll vidare beav hovet nationell strategi i vilken det bland annat borde ingå krav av en på kommunala handlingsplaner. Barnombudsmannen ingick som sakkunnig i kommittén. Med utgångspunkt i Bamkommitténs förslag utarbetade regeringen den proposition 1997/98:182 låg till grund för riksdagens beslut i som 1999 anta strategi för att förverkliga FN:s konvention mars om att en om barnets rättigheter.

2.5.2¶En nationell strategi

I juni 1998 överlämnade regeringen proposition prop. 1997/98: 182 en till riksdagen strategi för att förverkliga FN:s konvention om om en barnets rättigheter i Sverige och i regeringsförklaringen den 6 oktober 1998, uttalades att "bamkonventionen skall efterlevas och alla relevanta politiska beslut skall analyseras utifrån hur de påverkar barnens situation". I 1999 antog riksdagen strategin för att förverkliga bamkonmars ventionen prop. 1997/98:l82, bet. 1998/99: SoU6, rskr.l998/99:17l. Målet barnkonventionen och dess intentioner skall finnas med i är att

56 Barnombudsmannen i Sverige

allt beslutsfattande som rör bam. Följande punkter ingår i den nationella strategin för att förverkliga barnkonventionen i Sverige:

Barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument och genomsyra ~

allt beslutsfattande som berör barn inom Regeringskansliet.

Bamkonsekvensanalyser skall göras vid statliga beslut som rör bam. -

Bamperspektivet skall i lämplig omfattning finnas med i utred- -

ningsdirektiv.

Bamstatistiken skall utvecklas. -

Barnkonventionen bör på olika sätt tas upp i utbildningar för de yr- -

kesgrupper som skall arbeta med bam.

Statligt anställda vars arbete har konsekvenser för barn och ungdo- -

skall erbjudas fortbildning för att kunna stärka sin bamkompemar tens och sina kunskaper om barnkonventionen.

Kommuner och landsting bör på samma sätt erbjuda sin personal -

fortbildning.

Kommuner och landsting bör inrätta system för att kunna följa hur -

barnens bästa förverkligas i det kommunala arbetet. Bamplaner,

bambilagor till budgeten och bamkonsekvensanalyser kan vara in-

strument för en sådan uppföljning.

Barns och ungdomars inflytande och delaktighet i samhälls- och -

trafikplaneringen skall utvecklas.

Bamombudsmannens verksamhet och organisation skall ses över i -

syfte att stärka dess roll vid genomförandet av barnkonventionen i

Sverige.

Barnombudsmannen ges en nyckelroll i strategiarbetet genom hennes uppgift att påbörja och samordna insatser för att genomföra bamkonventionen och för att bevaka barns och ungdomars intressen i olika sammanhang.

I propositionen aviserar regeringen att en översyn av utbildningarna för de yrkesgrupper som kommer att arbeta med barn skall göras. Som ett komplement till denna insats skall fortbildning av statlig personal vars verksamhet har konsekvenser för barn och ungdomar samt

av personal som redan arbetar med barn genomföras. Barnombudsmannen har för detta uppdrag fått 1,5 miljoner kronor för budgetåret 1999 för att utarbeta och genomföra program för sådan fortbildning av statlig personal. För att få igång fortbildning om barnkonventionen i kommuner och landsting har Barnombudsmannen fått ytterligare 1,5 miljon kronor för budgetåret 1999 för att i samråd med bland andra Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet utarbeta material och göra grundläggande utbildningsinsatser.

Barnombudsmanneni Sverige 57

Kommuner och landsting bör enligt strategin bygga upp system för att bevaka att barns och ungdomars intressen finns med i beslutsprocessen. Barn- och ungdomsplaner är ett sätt att beskriva den långsiktiga inriktningen av barn- och ungdomspolitiken i kommuner och landsting. Bamkonsekvensanalyser och checklistor är exempel metoder för att bevaka att barns och ungdomars intressen beaktas i beslutsfattandet.

Barnombudsmannen skall i detta arbete utgöra ett stöd för kommuner och landsting. I det arbetet ingår att sprida goda exempel när det gäller olika verktyg och metoder för att genomföra barnkonventionen, till exempel barn- och ungdomsplaner, barnkonsekvensanalyser och utvärderingsmodeller. För arbetet att utarbeta material och genomföra utbildningsinsatser får Barnombudsmannen ytterligare en miljon kronor för budgetåret 1999.

"Mainstreaming"

Den målsättning formuleras i strategin för förverkligandet av

som barnkonventionen i Sverige är att konventionen och dess intentioner skall finnas med i allt beslutsfattande som rör barn och ungdomar. "Mainstreaming" är ett nyckelord i sammanhanget. Bamkonventionsarbetet skall alltså integreras i varje myndighets ordinarie arbete. Det innebär att det är varje sektorsmyndighets ansvar att analysera, följa upp och utvärdera bamkonventionsarbetet inom sitt sakområde. Det faktiska genomförandet konventionen skall således ske genom att

av hänsyn till barn och ungdomar tas i alla beslut på olika nivåer i samhället. Ingen enskild myndighet har därmed ansvaret för genomförandet i dess helhet i Sverige. I strategin ges Barnombudsmannen däremot en nyckelroll som påbörjande och samordnande myndighet.

Barnombudsmannen har också hitintills framför allt haft en bevakande, pådrivande och stödjande roll i genomförandeprocessen. Konkret har arbetet varit mångfacetterat och bedrivits på flera nivåer samtidigt, internationellt, nationellt och gentemot kommuner och landsting.

2.5.3¶Internationellt

Det finns ett växande internationellt intresse för den svenska Bamombudsmannen och de svenska erfarenheterna av hur barnkonventionen kan tjäna som ett verktyg för att förbättra villkoren för barn och unga.

Barnombudsmannen tar i mån av tid och resurser emot utländska studiebesök. Bland andra har Lettlands välfardsminister, de regionala bamombudsmännen i Ryssland och en grupp från Ugandas Institut för

58 Barnombudsmannen i Sverige

mänskliga rättigheter gjort studiebesök. Barnombudsmannen har också besökt vissa länder, bland annat Colombia, Rumänien, Litauen och Ryssland. Ett anförande i franska nationalförsamlingen om Barnombudsmannens verksamhet hade betydelse för tillkomsten av ett förslag i nationalförsamlingen att inrätta en barnombudsman i Frankrike.

om

Barnombudsmannen ingår i Nätverket för barnombudsmän i Europa ENOC. Inom pågår ett utvecklingsarbete i syfte att tydlig-

gruppen

och stärka bamombudsmannarollen. Även de nordiska bamomgöra budsmännen har ett särskilt nätverk med täta kontakter och erfarenhetsutbyte, bland annat har de nordiska bamombudsmännen inlett ett utvecklingsarbete med att analysera och konkretisera begreppet barnets bästa.

I syfte att främja det internationella arbetet med barnkonventionen har Barnombudsmannen utarbetat en treveckors kurs om bamombudsmannainstitutet och genomförande barnkonventionen. Den första

av kursen riktade sig till företrädare för Latinamerika ägde rum i maj

som 1999 och hösten 1999 genomförs motsvarande kurs för representanter för länder inom Östersjöområdet. Projektet genomförs tillsammans med Sida och finansieras också Sida. Utbildningen ingår i Sidas kurser

av om mänskliga rättigheter.

Regeringen överlämnade i september 1997 sin andra rapport till FN

efterlevnaden barnkonventionen. I januari 1998 behandlades om av rapporten vid ett möte mellan svenska regeringsrepresentanter och FN:s kommitté för barnets rättigheter i Geneve. Barnombudsmannen hade lämnat rapport till FN-kommittén där Barnombudsmannen re-

en egen dogör för sin på barns och uppväxtvillkor i Sverige. Barn-

syn ungas ombudsmannen deltog också i ett förberedande möte med FN:s kommitté för barnets rättigheter.

2.5.4¶Nationellt

Till Bamombudsmannens arbete med barnkonventionen på den nationella nivån hör Bamombudsmannens övergripande inforrnations- och opinionsbildande verksamhet. I denna ingår också att sprida information om de undersökningar av barnkonventionens genomslag i Sverige

Barnombudsmannen har gjort. Tyngdpunkten i det nationella arsom betet när det gäller genomförandet av barnkonventionen i mer begränsad betydelse utgörs av bevakningen av att svensk lagstiftning överensstämmer med barnkonventionen.

Efter det första årets uppbyggnadsperiod gjorde under det andra verksamhetsåret vissa justeringar i inriktningen av arbetet med barnkonventionen. En viktig sådan var att Barnombudsmannen valde att

Barnombudsmannen i Sverige 59

lägga större tyngdpunkt att bevaka lagstiftningen och att utifrån ett bamperspektiv lägga fram förslag till förändringar i lagar och andra författningar

Under åren därefter har arbetet med bevakningen av att svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med barnkonventionen bedrivits långsiktigt. Frågan om att föra in barnkonventionens grundläggande principer i relevanta lagar har prioriterats. Ett sätt för Bamombudsmannen att söka åstadkomma exempelvis tillsättandet av en utredning för översyn viss fråga har varit att driva en aktiv opinionsbildning,

av en genom till exempel debattartiklar eller förslag i årsrapportema till regeringen. Därefter hålls löpande kontakter med departementet under tiden som direktiven till en utredning skrivs.

Information och sakkunskap tillförs utredningar genom särskilda uppvaktningar och skrivelser. Remissarbetet är också en väsentlig del

bevakningsarbetet med genomförande av konventionen. Från 1993 av till mars 1999 har Barnombudsmannen lämnat 88 remissvar till regeringen. Information barnkonventionen och de krav den ställer ges

om också kontinuerligt till departement, utskott i riksdagen och den tvärpolitiska barngruppen i riksdagen.

Barnombudsmannen har, både på eget initiativ och på regeringens uppdrag, genomfört en rad studier om barnkonventionens genomslag på olika nivåer har kunnat ligga till grund för det fortsatta arbetet.

som Bland annat har kartläggningar av vilket genomslag barnkonventionen har fått i centrala myndigheters, kommuners och landstings verksamhet genomförts.

Kartläggningen av myndigheternas arbete med barnkonventionen baserades enkätundersökning i vilken 90 myndigheter däribland

på en samtliga länsstyrelser ingick. Av undersökningen framgår att en majoritet myndigheterna 76 av 88 uppger att barnkonventionen på nå-

av got sätt har relevans för myndighetens verksamhet. Nära hälften av myndigheterna uppger att de i skrivelser, remissyttranden, föreskrifter, policyuttalanden eller beslut refererar till barnkonventionen. Drygt en femtedel av myndigheterna 20 av 90 efterfrågar mål om bamkonventionen i sina regleringsbrev. Genom ett sådant mål skulle bamkonventionens betydelse tydliggöras och myndigheternas arbete med konventionen prioriteras. Även idéutbyte med andra myndigheter samt information från Barnombudsmannen är några av de behov som myndigheterna nämner för att påbörja eller utveckla arbetet med bamkonventionen.

Barnombudsmannen har i samarbete med Statistiska centralbyrån utarbetat en faktabok om barn och ungdomar. Den första gavs ut år

6Årsredovisning för Barnombudsmannen 1994/95.

60 Barnombudsmannen i Sverige

1995 och den andra år 1998. I arbetet har också ingått att identifiera ett antal välfärdsindikatorer för barn och ungdomar. Bamombudsmannens ambition är att arbetet med dessa indikatorer skall vidareutvecklas och förfinas så att de kan användas till att tolka hur barns och ungdomars situation i Sverige utvecklas se avsnitt 2.10. Ett led i arbetet med att följa utvecklingen barns och ungdomars villkor är vidare att samla

av den kunskap som finns inom olika områden.

En del Bamombudsmannens nationella arbete är årsrapporten till

av regeringen innehåller både förslag till lagändringar och en sam-

som manställning Bamombudsmannens samlade kunskap på olika områ-

av den. Årsrapporten har med andra 0rd flera målgrupper, dels är den riktad till regeringen, dels används den i opinionsbildningen och riktas därför till bredare krets framför allt sådana som på olika

en av personer, nivåer arbetar med bamfrågor.

2.5.5¶I kommuner och landsting

Barnombudsmannen har från första verksamhetsåret riktat en del av sina informations- och opinionsbildande insatser till kommuner och landsting. Barnombudsmannen har bland annat belyst effekterna av de kommunala besparingarna och omorganiserandet av den kommunala verksamheten i vissa avseenden, enligt Barnombudsmannen, stri-

som der mot barnkonventionen.

Från 1996 har bamkonventionens genomförande i kommunerna varit ett prioriterat område för Barnombudsmannen. En konsekvent tilllämpning barnkonventionen ställer krav på kommunernas plane-

av nya ring och beslutsunderlag. Barnombudsmannen har i olika sammanhang betonat vikten att det görs konsekvensanalyser, utarbetas barn- och

av ungdomspolitiska handlingsplaner och bambilagor till budgeten för att tydliggöra barn i den kommunala beslutsprocessen.

För att ta reda på vilket genomslag barnkonventionen på detta sätt har fått i kommunerna har Barnombudsmannen genomfört två kommunundersökningar, 1995 och 1997. Sammanfattningsvis visar undersökningarna att kommunernas intresse för barnkonventionen ökade mellan åren 1995 och 1997.

De två kommunundersökningama har delvis legat till grund för arbetet med att stödja kommunerna i deras arbete med bamkonventionen. En handbok barnkonventionen för kommuner och landsting, Ett

om steg framåt, har utarbetats. Handboken ger en samlad bild av hur Bamombudsmannen på bamkonventionen och hur den kan genomföras i

ser kommuner och landsting. I boken redogörs för bamkonventionens innebörd och vad krävs för att genomföra den. Det ges också exem-

som

Barnombudsmannen i Sverige 61

pel på hur olika kommuner har arbetat med konventionen och förslag till vad ett barn- och ungdomspolitiskt handlingsprogram kan innehålla. Information om "goda exempel" på regional och lokal nivå, som ges i boken, finns också på Bamombudsmannens hemsida på internet. En ny kommunundersökning skall enligt regleringsbrevet för år 1999 genomföras under år 1999.

I december 1996 avsatte regeringen 20 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden för insatser som syftar till att öka kunskapen om barnkonventionen i kommuner och landsting. Målet var att varje kommun i slutet år 1998 skulle ha kommit ett steg vidare i arbetet med att in-

av förliva barnkonventionen i barns och vardag. Projektet, Dags för

ungas bamkonventionen, leds samordningsgrupp i vilken ingår, förutom

av en Barnombudsmannen, BRIS, Landstingsförbundet, Nätverket för Barnkonventionen, Riksförbundet Hem och Skola, Rädda Barnen, Svenska Kommunförbundet, Svenska OMEP, Svenska Unicef-kommittén och Unga Ömar. Barnombudsmannen samordnar infonnationsprojektet Dags för barnkonventionen och lämnade en lägesrapport till regeringen imars 1999.

Barnkonventionen berör också landstingens planerings- och beslutsprocesser liksom deras olika verksamheter. Barnombudsmannen genomförde i november 1998 en enkätundersökning av vilket genomslag barnkonventionen fått i landstingens verksamhet. De frågor som ställdes bland vilka beslut som fattats angående bamkon-

var annat om ventionen, politiker och tjänstemän fått utbildning om barnkonven-

om tionen, om barn och ungdom har inflytande över landstingens verksamheter och vilket stöd landstingen behöver för att barnkonventionen

om skall kunna förverkligas.

Av framgår att samtliga landsting på ett eller annat sätt har

svaren arbetat med barnkonventionen. Av 24 landsting har 15 behandlat barnkonventionen i landstingets styrelse eller i landstingsfullmäktige. De flesta landsting har genomfört eller kommer att genomföra utbildningar

politiker och högre tjänstemän. Åtta landsting har beslutat av om en särskild strategi för arbetet med barnkonventionen och ett tiotal uppger att de har planer på att anta en strategi för barnkonventionen.

Barnombudsmannen konstaterar att barnkonventionen har fått betydelse som policyskapande dokument i några landsting och att så många som 19 landsting anger att de har behov av stöd för att utveckla arbetet med barnkonventionen och dess tillämpning på besluts- och planeringsnivå. Elva landsting uppger att det pågår utbyte om barnkonventionen med några kommuner och tio landsting vill ha stöd för att utveckla detta. Fyra landsting uppger att det pågår utbyte kring barnkonventionen med andra landsting. Många landsting vill ha mer samarbete med andra landsting i dessa frågor.

62 Barnombudsmannen i Sverige

Bamombudsmannens slutsats är att det krävs ett fortsatt utvecklingsarbete där landstingen prövar sig fram för att utforma praktiskt användbara besluts- och uppföljningsinstrument. Resultaten av landstingsenkäten utgör bas i det fortsatta arbetet inom ramen för den nationella strategin för förverkligandet av barnkonventionen i Sverige.

2.6 för barn och ungdomar

Inflytande

Rätten att fritt uttrycka sina åsikter och att bli hörd är en av barnkonventionens grundläggande principer. Artikel 12 i barnkonventionen är indelad i två punkter. I första punkten föreskrivs att barn har rätt att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som berör dem. Enligt den andra punkten föreskrivs på vilket sätt detta kan ske när det gäller domstolsoch administrativa förfaranden.

Artikel 12 föreskriver inte bara att barnet skall ha rätt att uttrycka sina åsikter, utan också att dessa skall tillmätas betydelse. Två kriterier fastställs. Barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till ålder och mognad. Artikel 12 sätter ingen nedre åldersgräns för när barnet har rätt att delta och fritt uttrycka sina åsikter. Rätten skall tillförsäkras det barn "är i stånd att bilda åsikter" även om barnet ännu inte

som egna har uppnått den mognad att det kan förmedla sina åsikter. FN:s kommitté för barnets rättigheter har i sina kommenterande slutsatser betonat att ett tungt faller myndigheter att utveckla metoder

ansvar för att barn även små barn kan utöva sin rätt att bli hörda och att delta.

.Rätten att bilda åsikter, att uttrycka dessa och bli hörd tillfaller alla barn utan diskriminering. I åtskilliga kommentarer har FN-kommittén framhållit icke-diskrimineringsprincipen i förhållande till artikel 12. Kommittén har därvid bland annat uttalat att ingen diskriminering får ske på grund av kön, funktionshinder, språk eller etnicitet. Barn som av olika anledningar har problem med att uttrycka sig skriftligt eller muntligt har rätt att få hjälp att utveckla sina möjligheter7.

Det finns nära koppling mellan artikel 12 och 13 som stadgar att

en "bamet skall ha rätt till yttrandefrihet". Det faktum att båda dessa

artiklar finns i konventionen och står oberoende i förhållande till varandra skall tolkas så att artikel 13 reglerar yttrandefrihet i mer generell mening, medan artikel 12 ger barnet rätt att delta och komma till tals i alla frågor som rör det.

Artikel 12 föreskriver en rätt för barnet att uttrycka sina åsikter, inte en skyldighet. Däremot åläggs staten en skyldighet att involvera barn

7Hodgkins R, Newell Implementation Handbook for the Convention on the Rights ofthe Child. Unicef 1998, s. 145.

Barnombudsmannen i Sverige 63

och ungdomar i alla frågor som rör dem. Det innebär att beslutsprocesser på olika nivåer i samhället, både vad gäller större samhällsfrågor och avgöranden som berör enbart ett enskilt barn, måste utformas så att de ger barn en möjlighet att komma till tals. FN-kommittén har framhållit vissa områden särskilt viktiga för barn när det gäller att få

som delta i beslutsfattandet. Barn och ungdomar måste till exempel möjlighet att delta i samhällsplanering, beslut som fattas på lokal nivå i kommunerna, beslut och planering av skolan samt inom arbetslivet.

En särskild fråga för utredningen är hur barnens och ungdomarnas synpunkter skall inhämtas och tas tillvara. utredningen skall belysa olika modeller för hur detta skall ske samt vilken roll barnombudsmannen kan spela i detta sammanhang.

2.6.1 Företräda barn och ungdomar

En Barnombudsmannens främsta uppgifter är att företräda barn och

av ungdomar och hävda deras intressen i samhället. Barns rätt till inflytande och delaktighet går röd tråd Barnombudsmannens

som en genom verksamhet alltsedan starten 1993. I den första årsrapporten till regeringen skriver Barnombudsmannen: "Bams och ungas rätt att säga sin mening och den respekterad bamkonventionens grundpe-

är en av lare. Vi vuxna måste lära oss att respektera och ta vara på den handlingskraft och vilja till engagemang som barn och ungdomar har".

Barnombudsmannen ger i andra årsrapporten sin tolkning av artikel 12 att koppla de båda dokumenten barnkonventionen

genom samman och Agenda 21: "Även FN-deklarationen Agenda 21 från miljökonferensen i Rio 1992 ställer krav på beslutsfattarna på alla nivåer att Öka de medverkan i beslutsprocessema. I kap. 25 poängteras i klar-

ungas text behovet ökat samråd mellan ungdomsgrupper och regering samt

av andra beslutande instanser för att skapa hållbar ekonomisk och so-

en cial utveckling. Barnkonventionen och Agenda 21 är båda viktiga dokument som lägger grunden för en förändrad syn på barns och ungdomars rätt till ett verkligt inflytande över frågor som rör deras liv och framtid. Att översätta och implementera dokumentens innehåll och anda i ett nationellt, men också ett praktiskt och lokalt perspektiv, ställer krav på arbetsformer och förändrade beslutsstrukturer för att

nya uppfylla de åtagande som dokumenten anger.

Barnombudsmannens arbete kring barns och ungas delaktighet och inflytande syftar till att stärka barns och ungdomars egna möjligheter att få sina åsikter beaktade inom förskola, skola, i den kommunala be-

8Tänk Rapport från barnens myndighet. Barnombudsmannen 1996, 25.

om... s.

64 Barnombudsmannen iSverige

slutsprooessen, i föreningslivet och i samhället i stort. Bamombuds-

har därvid framför allt strävat efter att öka möjligheterna för mannen barn och ungdomar själva att kunna uttryck för sina åsikter.

ge

Barnombudsmannen skriver: "Alla människor under 18 år är inte en homogen med behov och åsikter om allting. Jag

grupp samma samma kan inte göra anspråk på att tala för alla barn och ungdomar. Som jag

det, företräder jag barn och ungdomar bäst att arbeta för att ser genom de själva kan komma till tals, att deras eget bamperspektiv får större utrymme. Det gäller såväl i personliga angelägenheter, till exempel vårdnadsfrågor, i samhället i stort.

som

2.6.2¶Påverkan på lagar och författningar

Barnombudsmannen har därför framför allt inriktat sitt arbete på att bevaka och påverka att lagar och författningar utformas på ett sådant sätt att barn och ungdomar möjlighet att komma till tals. Under vå-

ges

1994 utarbetades ett förslag till delvis ny lagtext i syfte att förbättra ren socialtjänstens bamperspektiv. Förslaget överlämnades till den kommitté, uppgift att göra översyn av den dåvarande social-

vars var en tjänstlagen och förslag ledde till ändringar i socialtjänstlagen som

vars trädde i kraft den l januari 1998. Ett liknande förslag som syftade till att barn i asylärenden skall ha rätt att höras överlämnades till Flyktingpolitiska kommittén föreslog ändringar i utlänningslagen som

som trädde i kraft l januari 1997.

I remissvar över ett antal utredningsbetänkanden har Bamombuds-

lyft fram artikel bärande princip i lagstiftningsarmannen 12 som en betet, bland annat i remissvaren över Vårdnadstvistutredningens SOU 1995:79 och Skolkommitténs betänkanden SOU 1996:22.

Vad gäller barns och ungdomars inflytande i samhället har Bamombudsmannen i olika sammanhang framfört synpunkten att kommunallagen borde förändras i syfte att förstärka barns och ungdomars rättigheter. År 1994 utarbetades skrivelse med förslag till förändring i

en kommunallagen som överlämnades till flera utredningar. För att bams och ungdomars åsikter skall inhämtas och betydelse på kommunal nivå måste det finnas ett regelverk i form av lagstiftning, som garante-

deras barns och ungdomars inflytande i frågor som särskilt berör rar dem, framhålls det i skrivelsen: "Bamombudsmannen menar att det bör föreligga skyldighet för beslutsfattare på lokal nivå att inhämta barns

en och ungdomars synpunkter i de frågor som berör dem. Denna skyldig-

9Hallå där Rapport från ett uppdrag ur barnets perspektiv. Barnombudsmannen 1994, s.

Barnombudsmannen zSverige 65

het kan regleras i kommunallagen i form av krav på ett ökat samrådsförfarande"°.

Barnombudsmannens förslag till ökat inflytande för barn och unga i kommunallagen har behandlats av Ungdomspolitiska kommittén, Barnkommittén och Demokratiutredningen och presenterats i en debattskrift utgiven Demokratiutredningen .

av

Inom för den nationella strategin för att förverkliga barnkon-

ramen ventionen har regeringen uppdragit Boverket att utveckla metoder för hur barns och ungdomars inflytande skall förverkligas i kommu-

i frågor rör samhälls- och trafikplanering. I uppdraget ingår nerna som också att analysera frågan lagstiftningsâtgärder. Arbetet skall ske

om tillsammans med Barnombudsmannen, Vägverket, Ungdomsstyrelsen och Svenska Kommunförbundet.

2.6.3¶Barns och ungdomars delaktighet

En rad statliga utredningar och kommittéer har behandlat frågor om framför allt ungdomars delaktighet och medel har vid ett flertal tillfallen avsatts Allmänna arvsfonden till projekt för att stimulera me-

ur todutvecklingen på området. På olika håll i landet har det, framför allt från mitten 1980-talet, pågått försök med att hitta former för att öka

av ungdomars inflytande och delaktighet. Det förefaller som om intresset för att utveckla inflytandemodeller ökat påtagligt under de senaste åren.

Av Barnombudsmannens kommunenkäter framgår att mellan åren 1995 och 1997 hade intresset bland beslutsfattare kring frågor om inflytande ökat. År 1995 35 procent kommunerna att de hade

uppgav av fattat någon form beslut syftar till att öka barns och ungdomars

av som möjligheter till inflytande. Motsvarande siffra 1997 51 procent. År

var 1995 fanns ungdomsråd i cirka 50 kommuner. Två år senare uppgav cirka 100 kommuner i Barnombudsmannens enkätundersökning att de hade någon form av ungdomsråd.

Av Barnombudsmannens enkät till landstingen framgår också att intresset för att involvera barn och ungdomar är stort. Elva landsting svarade på frågan de har några särskilda rutiner eller forum för

om att ta reda på vad barn och ungdomar tycker. Några exempel som fram-

° Förslag till ökat inflytande for barn och i den kommunala beslutsprocessen

unga samt modellbeskrivningar. Barnombudsmannen. Promemoria.

Gör barn till medborgare. Om barn och demokrati under 1900-talet. SOU 1998:97. Demokratiutredningen. Skrift nr 4. 2 Ett steg framåt En handbok barnkonventionen för kommuner och landsting.

om Barnombudsmannen 1998.

66 Barnombudsmannen i Sverige

går av undersökningen är att Region Skåne samlat 50 ungdomar under en dag för att diskutera ungdomars medverkan i Skånes utveckling. De hade talat om demokrati, framtid, utbildning, respekt, tolerans,

samarbete, jämlikhet och miljö. Östergötlands landsting hade sammanställt en skrift om barns och ungdomars hälsa och livskvalitet byggde på

som barns egna uppsatser, dikter och teckningar. I skriften talar barnen direkt till vuxenvärlden om vad de tycker är viktigt för dem. Teckningarna i skriften är gjorda av elever i årskurs ett med texter av barnen själva som dikterats för barnens lärare.

Av landstingsenkäten framgår också att 18 landsting har ställt frågor direkt till barn och ungdomar i sina kartläggningar av barns och ungdomars hälsa och villkor utifrån bamkonventionens principer. Frågorna har ofta handlat om olika hälsoaspekter, till exempel drogvanor och psykosocial ohälsa, men även mer generella frågor om hur barn och ungdomar ser på begreppet hälsa och vad som behövs för att de skall må bra.

2.6.4¶Modeller för inflytande och delaktighet

Kommunala ungdomsråd är ett exempel på vissa kommuners försök att utveckla metoder för att förbättra kontakten mellan beslutsfattare och ungdomar. I vissa kommuner kallas de ungdomsfullmäktige eller ungdomsparlament, men målet är detsamma- att stimulera ungdomars delaktighet i samhällsfrågor.

Det främsta syftet med ungdomsråden är att kommunpolitikema genom rådet skall få reda på ungdomars uppfattning i olika kommunala frågor. I vissa kommuner är ungdomsrådet kopplat till kommunstyrelsen, andra ungdomsråd har en kontaktperson utsedd i varje nämnd. Ibland fungerar råden som remissinstanser, vilket visat sig tvek-

vara samt eftersom de då riskerar att drunkna i papper och byråkrati.

Tanken är att ungdomsråden skall representera kommunens ungdomar. Det har dock visat sig att de ungdomsråd som startade i slutet

av 80-talet och tillämpade den formella representativa demokratin har

som känts alltför stelbenta för många ungdomar. När ungdomar själva har varit med och skapat ungdomsråden har ofta intresse

och engagemang gått före representativitet. Ungdomarna har hittat andra former för att förankra rådets verksamhet bland kommunens ungdomar. En del ungdomsråd har referensgrupper och kontaktpersoner på skolorna

som

Å så tycker jag Rapport från barnens myndighet. Barnombudsmannen

sen 1999.

Barnombudsmannen i Sverige 67

fångar ungdomars åsikter. Idélådor, stormöten och enkäter på friupp tidsgårdar och skolor är andra sätt att få ett bredare underlag. Ett annat exempel en form för inflytande för ungdomar är Ungdomsriksdagen. Den första ungdomsriksdagen genomfördes 1994 i Stockholm med över 1 200 ungdomar deltog från landets samtliga som kommuner. I cirka 140 kommuner utsågs "goodwillambassadörer" som sedan har fungerat bas i arbetet för kampanjen Ungdom mot som en rasism. I dag år Elevorganisationen huvudman för Stiftelsen Gemen- Framtid, uppgift är att driva Ungdomsriksdagen i framtiden. sam vars 1995 års ungdomsriksdag ägde i Norrköping och 1997 års ungrum domsriksdag ägde i Stockholm. Arbetet är främst inriktat på att få rum igång lokala ute i landet. Målgruppen är ungdomar högprocesser stadiet och gymnasiet och deltagarnas medelålder uppskattas till 16-17

ar. Såväl ungdomsråden och ungdomsriksdagen är forum enbart för de något äldre ungdomarna, vanligtvis i åldern mellan 16 och 25. För de finns inte motsvarande fora, men det finns ett antal kommuner yngre arbetar med att utveckla metoder för att öka också yngre barns som möjligheter till delaktighet. Barnombudsmannen lyfter fram två sådana exempel i handboken barnkonventionen för kommuner och landsting, Skellefteå och om Porsgrunns kommun i Norge.

Skellefteå anordnar sedan ett tiotal år tillbaka ungdomsting. Det startade 1988 och har därefter genomförts 1990, 1992 och 1995. Vid dessa tillfällen samlas ungdomar från kommunens olika delar för att diskutera och framföra sin mening i olika frågor. Efter förslag från ungdomstinget har Skolstyrelsen åtagit sig att anordna ett elevfullmäktige där elever från kommunens skolor ges möjlighet att framföra sina åsikter skolfrågor. Det första elevfullmäktige genomfördes 1995 om och genomförs regelbundet. Ungdomarna ges möjlighet att förbenu reda sina frågor inför såväl ungdomstinget elevfullmäktige. Rektosom är ansvariga för att eleverna får den tid som krävs för arbetet. rema Fritidsledare och kuratorer fungerar också som stöd för eleverna. När elevrådet utsett elever skall representera skolan, träffas represensom tanter från skolorna för att diskutera motioner och förslag. Till sitt stöd har de kommunal tjänsteman fungerar som bollplank och saken som kunnig. Därefter träffas elevrepresentantema och politikerna för en diskussion vid ett möte med elevfullmäktige. Eleverna får själva arbeta fram de underlag de sig behöva i sitt arbete. Samtliga elever kan anser skriva motioner till elevfullmäktige beslutar vilka motioner som om

14Ungdomsråd möjlighet Ungdomsstyrelsen rapporterar - en

68 Barnombudsmannen :Sverige

som skall föreläggas kommunala nämnderna. Såväl ungdomsting

som elevfullmäktige har getts motionsrätt och nämnderna på motio-

svarar nerna i sedvanlig ordning.

Porsgrunns kommun i Norge har direktkontakt med barn och ungdomar en gång om året vid ett rådhusmöte. Varje skola utser elever från årskurs 5 och 8 som representanter i förhandlingarna med de ansvariga politikerna i nämnderna och kommunens råd. Anledningen till

att man valt just dessa årskurser är att det blir en kontinuitet i arbetet eftersom eleverna går kvar i samma skola även året därpå. Underlaget för de beslut som fattas vid rådhusmötet är de förslag som varje skola har arbetat fram vad behöver göras i kommunen. Rådhusmötet bestämmer

om som vilka åtgärder som skall prioriteras, fördelar förslagen till berörda nämnder samt fördelar den centrala pott med pengar som kommunen har avsatt. Inflytandet på rådhusmötet bygger på ett utvecklat samrådsförfarande där besluten fattas av ansvariga politiker och tjänstemän. Besluten påverkas dock väsentligt av barnens och ungdomarnas egna förslag. I praktiken kan rådhusmötet påverka i stort sett alla frågor i kommunen. Det kan röra allt från frågor om trafikplanering och skolplaner till handfasta korgar för basketboll skolgår-

mer som nya den. De mest centrala frågorna har hittills berört skolan och dess närmiljö.

2.6.5¶Barnombudsmannens generella slutsatser

Barnombudsmannen har studerat ett antal kommuner i Sverige med avsikt att belysa de faktorer som lett till framgång i arbetet med ökat inflytande för barn och ungdomar. Utifrån den undersökningen har vissa generella slutsatser dragits.

För det första konstaterar Barnombudsmannen systematisk

att en strategi för arbetet behövs och att arbetet måste förankrat i den

vara politiska ledningen.

Beslut om att påbörja ett arbete kring barns och ungdomars inflytande bör vidare fattas på högsta politiska nivå och bör partiöver-

vara gripande så att verksamheten kan fortsätta vid ett eventuellt maktskifte i kommunen. Det har också visat sig viktigt att det avsätts medel för

vara inflytandearbetet och att barn och unga själva får huvudansvar för

en del av dessa medel.

5 Ett steg framåt En handbok barnkonventionen för kommuner och landsting.

om Barnombudsmannen 1998, s. 49.

Barnombudsmannen i Sverige 69

Ytterligare faktorer visat sig leda till framgång i arbetet med som ökat inflytande för barn och ungdomar:

Utgå ifrån barn och ungdomar själva - Arbetet måste ske på barns och ungdomars villkor, det måste ta sin utgångspunkt i deras behov och önskemål. Politiker och tjänsegna temän måste således sig till barns och ungdomars egna föranpassa utsättningar, vilja och förmåga. Arbetet bör således inledas med en dialog med de innan arbetsformema läggs fast. unga Nya arbetsformer ;näste till - Okonventionella metoder och arbetsformer krävs. Exempel på nya har prövats i kommunerna har varit att organisera

arbetsformersom

barn och ungdomar i olika nätverk, öka statusen på elevråden i skolan, skapa lokala ungdomsforum/råd, tillsätta centrala ungdomsforum/råd kopplade till de politiska beslutsorganen och förvaltningarberedning olika frågor. nas av Fler arbetsformer- fler aktiva - Genom att använda flera arbetsformer samtidigt öppnas möjligheter till inflytande också för de minst aktiva ungdomarna. Ett de proav blem framkommit i kommunerna är att de redan föreningsvana som engagerat sig, medan de olika anledningar inte orkar med de som av ofta skolliknande arbetsformema i föreningslivet hållit sig utanför. Det har också visat sig viktigt att barnens och ungdomarnas roll klart definierats så att de vet vilket inflytande och ansvar de har. -

2.7¶Barnombudsmannen och barnen

Enligt förordningen 1993:710 med instruktion för Bamombudsmanskall Barnombudsmannen "upprätthålla kontakter med bam och nen ungdomar". I förarbetena till lagen bamombudsman betonas vikten om att ombudsmannen baserar sin verksamhet på både direkta och indiav rekta kontakter med barn och ungdomar. I betänkande om Bamombudsman SOU 1991:70 utgångspunkt för ombudsmananges att en arbete "är att hålla fortlöpande kontakt direkt och indirekt med nens barn och ungdomar samt föräldrar. Barnen själva är den mest värdefulla inforrnationskällan. Det samlade informationsflödet bör kunna ge god bild barns och ungdomars levnadsvillkor och tjäna som unen av derlag för ombudsmannens arbete". I propositionen 1992/932173 framhålls att "det är viktigt att ombudsmannen har direktkontakt med barn och ungdomar" och att de kan vända sig till ombudsmannen de anser att deras rättigheter kränkts. om I propositionen betonas Barnombudsmannens funktion av att hänvisa

70 Barnombudsmannen iSverige

barn och ungdomar till rätt instans i samhället att på vart

genom ge svar man kan vända sig i olika frågor. Barn och ungdomar "kommer att finna det naturligt att vända sig till ombudsmannen i olika frågor

som rör dem själva. Brev och telefonsamtal från barn och ungdomar bör kunna tas emot av myndigheten och svar eller hänvisningar bör ges till dem vart de skall vända sig. Problemet idag är nämligen att många barn och ungdomar som känner sig utsatta inte alltid vet vart de kan vända sig. De får inte heller alltid det stöd och den hjälp de skulle behöva och en del möter även svårigheter i kontakten med myndigheter. Det är därför av stor betydelse att barn och ungdomar kan vända sig till Barnombudsmannen för att få lämpligt stöd och hjälp" s. 7.

2.7.1¶Direkta och indirekta kontakter

En särskild fråga är hur barnens och ungdomarnas synpunkter skall inhämtas och tas tillvara. Utredningen har haft i uppdrag att belysa olika modeller för hur detta kan ske.

Barnombudsmannen inhämtar information om barn och ungdomar genom direktkontakt, från lokala och regionala studier om barn, från nationell forskning samt av yrkesgrupper som arbetar direkt med barn och ungdomar.

De kanaler för direktkontakt med barn och ungdomar som Barnombudsmannen har utvecklat är dels telefonlinjen BO Direkt, dels kontakt via Internet. I den löpande verksamheten får Barnombudsmannen också förfrågningar från barn och ungdomar via brev och även kontakter genom sin informationsverksamhet.

Utöver dessa kontinuerliga verksamheter har Bamombudsmannens kontakter med barn och ungdomar varit "ad hoc-karaktär", det

mera av vill säga kontakter med barn och ungdomar i avgränsade frågor genom till exempel rådslag. Ett annat exempel på sådana aktiviteter är projektet Dialog med unga inom ramen för regeringsuppdraget mobbning.

om Barnombudsmannen har vidare genomfört en hel del undersökningar som baserats på enkäter eller intervjuer direkt med barn och ungdomar, till exempel en undersökning av barn i årskurs fyra.

Telefonlinjen BO Direkt

Bamombudsmannens telefonlinje är, som nämnts i avsnitt 2.4.6, i första hand en inforrnationstelefon, dit barn och ungdomar kan ringa för att säga vad de tycker i olika frågor och vilka frågor de vill att Bamombudsmannen skall ta upp. Syftet med telefonlinjen är att barn och

ung-

Barnombudsmannen i Sverige 71

domar skall ha egen kanal till Barnombudsmannen och samtidigt att en Barnombudsmannen via sina telefonkontakter kan ett bra kunskaps-

underlag i rollen barns och ungas företrädare i samhällsdebatten. som BO Direkt har öppet två timmar mellan klockan 14.00 och 16.00, tre dagar i veckan. När telefonlinjen är stängd meddelas öppettidema på telefon och hänvisning görs till BRIS Hjälptelefon och Jourhavande

Kompis. För att marknadsföra telefonlinjen BO Direkt har Bamombudsmanproducerat affisch, ett informationsblad och ett vykort som nen en framför allt har distribuerats i samband med olika kampanjer. Inforrnation telefonlinjen också i Bamombudsmannens olika skrifter om ges och på Bamombudsmannens hemsida på internet. För övrigt har Barnombudsmannen inte haft någon aktiv marknadsföring av BO Direkt. Barnombudsmannen avsikt med telefonlinjen har varit att komplettera, inte konkurrera med, andra liknande telefonlinjer, till exempel BRIS

Hjälptelefon.

Internet

Bamombudsmannens hemsida på internet som riktar sig till barn är uppdelad i två delar, anpassad till barn i låg- och mellanstadiet en yngre och är anpassad till barn på högstadie- och gym-

Barnkanalen en som

nasienivå Unga kanalen. Informationen Barnkanalen är utformad så att den till uppmanar aktivitet hos barn att konkreta frågor barnets rättigheter egen genom om ställs, frågor barnen kan besvara att söka svaren i bamkonsom genom ventionen och svensk lagstiftning, är länkad till hemsidan. som På hemsidan finns också särskild plats där barn och ungdomar en att skriva till Barnombudsmannen, ge tips och idéer om vilka uppmanas frågor Barnombudsmannen bör och driva. Antalet besök på som ta upp Barnkanalen under 1998 4 415. Unga kanalen som startade i oktovar ber 1998 hade mellan den 7 oktober och den 31 december 1998 haft

910 besök. Barnkanalen och Unga kanalen är öppen för alla. Barn och ungdoi ett antal klasser samarbetar med Barnombudsmannen genom att mar på enkätfrågor och att skicka in egna berättelser och idéer svara genom till Barnombudsmannen via nätet. Kontakt med dessa barn har knutits via deras lärare. På Barnkanalen kallas dessa barn "miniombud" och på Unga Kanalen kallas de medverkande ungdomarna "ungdomspanel". För komma in på sidorna för miniombuden respektive ungdomsatt panelen krävs ett lösenord fås läraren. I dag omfattas 39 skolor som av oftast klass i varje skola på låg- och mellanstadiet i olika delar av en

72 Barnombudsmannen iSverige

landet i detta samarbete. På varje utvald skola finns således kon-

en taktlärare som får information Barnombudsmannen och sedan i

av som sin tur informerar barnen om vad som förväntas dem och

av som handleder dem. På motsvarande sätt har intemet-kontakt byggts

upp med 24 högstadieskolor. Barnombudsmannen påbörjade denna internet-kontakt med barn och ungdomar under våren 1998 i liten skala, med 12 klasser. I dag omfattas cirka l 000 elever och målet

är att systemet skall byggas ut till att omfatta alla skolor i landet.

Till miniombuden och ungdomspanclen är det tänkt att Bamombudsmannen skall återkomma två eller tre gånger under läsåret med frågor. En enkät om barnets rättigheter lades ut i oktober 1998 och togs bort i november för bearbetning. Enkäten innehöll cirka 40 frågor

som handlade om skolan, bostadsområdet och om vad barnen gör på fritiden, det vill säga frågor som speglar barnets situation i allmänhet. Miniombuden och ungdomspanclen har också besvarat enkät

en om inflytandefrågor och en enkät om arbetsmiljöfrågor. Dessa två senare enkäter omfattar det mindre urvalet av 12 skolor.

Rättighetsenkäten

I Barnombudsmannens årsrapport till regeringen 1999 redovisas resultatet av den rättighetsenkät som 795 barn i mellanstadiet och 611 ungdomar i högstadiet besvarade via intemet. Barnombudsmannen påpekar att svaren inte är statistiskt representativa, men att de ger en bild av de tillfrågade barnens situation.

Barnombudsmannens enkät innehöll frågor om familjeförhållanden, tid med föräldrarna, trygghet och trivsel inärrniljön, fritidsaktiviteter, om de har någon att tala med, arbetsro i skolan, sysselsättningar på rasterna, skollokaler, bemötande och inflytande.

Rättighetsenkäten visar bland annat att många pojkar och flickor både bland barnen på mellanstadiet och ungdomarna på högstadiet vill ha inflytande på fritidsutbudet och i det bostadsområde där de bor. Det finns en skillnad mellan flickors och pojkars på frågan de vill

svar om vara med och bestämma i sitt bostadsområde, särskilt på högstadiet. Fler pojkar vill bestämma bostadsområdet där de bor. Vid

om en uppdelning av svaren på kommuntyp framgår det att lägst andel intresserade bland mellanstadiebamen finns bland flickorna i mindre kommuner.

De allra flesta barn på mellanstadiet sig ha inflytande i skolan.

anser Betydligt färre ungdomar på högstadiet tycker detsamma, vilket över-

Barnombudsmannen i Sverige 73

ensstämmer med andra undersökningar som Skolverket har gjort. En av frågorna i rättighetsenkäten handlade om någon beslutsfattare i kommunen tagit reda på vad ungdomarna på högstadiet anser om sådant som är viktigt för dem. Tolv procent av flickorna och 18 procent av pojkarna uppger att de vid något tillfälle har blivit tillfrågade

av kommunala beslutsfattare om vad de tycker i en fråga. I mindre kommuner har pojkar svarat mer positivt på denna fråga, nämligen 28 procent.

" IO-års-enkäten"

Genom den så kallade "IO-års-enkäten" som redovisas i 1998 års rapport till regeringen ger Barnombudsmannen en inblick i IO-åringens vardag. I undersökningen ger lO-åringar själva en bild av sin vardag, sin miljö i skolan och sin fritid.

Underlaget kommer till största delen från en undersökning i årskurs fyra som SCB utförde på Bamombudsmannens uppdrag. Undersökningen, som omfattade 1 650 elever i 90 klasser i årskurs fyra, är den första nationella statistiska undersökningen om barns livsvillkor i denna ålder. Studien upplagd så att barnen fick besvara ett enkätforrnulär

var och deras klasslärare ett annat formulär med frågor som handlade om skolan och dess närområde. Dessutom fick 24 av klasserna besvara ytterligare frågor om sin arbetsmiljö. Bamombudsmannens undersökning i årskurs 4 finns också redovisad separat i rapporten Barns vardag lO-

åringar om skolan och fritiden BO och SCB.

"10-års-enkäten" fick stort genomslag i media. Under april månad 1998 publicerades artiklar om Bamombudsmannens enkätundersökning i 75 tidningar och tidskrifter. Det var alltifrån de stora dagstidningarna till landsortstidningar och fackliga tidskrifter som uppmärksammade undersökningen. Dessutom spreds information om undersökningen genom intervjuer med Barnombudsmannen i radio.

Mobbningspro j ektet

I februari 1995 fick Barnombudsmannen i uppdrag att öka samordningen mellan centrala myndigheter och organisationer samt att lyfta upp mobbningen på dagordningen i den allmänna debatten. Mobbning är ett komplext problem med såväl rättsliga som sociala, psykologiska

"3Vem tror på skolan attityder till skolan. Skolverket 1997.

- om

74 Barnombudsmannen i Sverige

och organisatoriska aspekter. Barnombudsmannen valde därför att arbeta på flera nivåer och med flera olika metoder samtidigt. Ett nätverk med representanter för 32 olika myndigheter och organi- l sationer bildades för att öka samverkan på central nivå. Bamombudsgick också ut till 50 000 landets 13-åringar och bad om demannen av synpunkter på vilka åtgärder borde vidtas för att motverka ras som mobbning. Cirka 7 000 brevsvar med drygt 200 olika förslag till hur mobbning kan motverkas kom in till Barnombudsmannen i denna brevkampanj benämndes Dialog med unga. Barnombudsmannen samsom manställde dessa förslag i skrift skickades ut till lärare, rektorer, en som skolförvaltningar och politiker på lokal och central nivå. Barnens och ungdomarnas förslag låg sedan till grund för Bamombudsmannens fortsatta arbete mot mobbning. Med utgångspunkt i brevundersökte Barnombudsmannen det barnen och ungsvaren om som domarna tagit visade på generella brister i till exempel lagstiftupp ningen, utbildningen lärare eller skolans organisation och arbetsforav mer. En enkätundersökning bland landets högskolor för lärare och fritidspedagoger genomfördes för att kartlägga mål och innehåll i utbildningen lärare och fritidspedagoger. En kommunundersökning om av mobbning kartlade kommunernas och skolornas åtgärder mot som mobbning genomfördes också samt enkätundersökning till alla yren kesinspektioner deras arbete mot mobbning. om Utöver detta deltog Barnombudsmannen i seminarier och konferenmobbning samt fick ett femtontal debattartiklar publicerade. ser om Barnombudsmannen hade under perioden med arbetet mot mobbning daglig kontakt med barn, föräldrar och organisationer som spontant hörde sig till myndigheten. av Barnombudsmannen redovisade sitt uppdrag till regeringen i april 1997 i rapport med rad förslag mot mobbning. I proposition en en 1997/98:6 lämnade regeringen förslag till förändringar i skollagen som i huvudsak byggde på Bamombudsmannens rapport. Ändringarna i skollagen trädde i kraft den 1januari 1998.

"Fri fantasi"

Läsåret 1994/95 genomförde Barnombudsmannen tillsammans med Rädda Barnen, Socialdepartementet och Tidningen i Skolan en skoltävling "Fri fantasi" vände sig till alla barn och ungdomar från lågsom stadiet till gymnasiet. Temat barnets rättigheter och syftet var att var eleverna skulle ta till sig innehållet i barnkonventionen genom att själva utforska innebörden i artiklarna.

Barnombudsmannen iSverige 75

Barnen utforskade innehållet i konventionen på många olika sätt. Klassema bestämde själva vad de skulle göra. En del elever granskade till exempel vad skrivs barn och ungdomar i landets dagstid-

som om ningar och hur de där får komma till tals. Andra undersökte sina rättigheter i kommunen och gjorde intervjuer med såväl tjänstemän

som politiker. Projekt mot mobbning startades och vissa barn skrev brev till politiker både i Sverige och utomlands.

Närmare 90 OOO elever runt om i landet deltog i arbetet som resulterade i att barn och ungdomar på olika sätt fick möjlighet att uttrycka sina erfarenheter och synpunkter. Barnombudsmannen gav 1995 ut en skrift Barn om barns rättigheter där valda delar av tävlingsbidragen publicerades.

2.7.2¶Barns kunskaper Barnombudsmannen

om

På Barnombudsmannens uppdrag intervjuade SKOP, Skandinavisk opinion AB, cirka 1 000 barn mellan 10 och 18 år samt föräldrar om deras inställning till Barnombudsmannen. Undersökningen, som genomfördes 1997, visade att två av fem barn och ungdomar 41 procent hade hört talas om Barnombudsmannen. Ungdomar i de övre tonåren och flickor känner till Barnombudsmannen i betydligt högre grad än vad yngre barn respektive pojkar gör.

Över hälften 57 procent ungdomar mellan 16 och 18 år, medan

av en av fem 22 procent i åldrarna 10 till 12 år känner till Bamombuds-

Flickor känner till Bamombudsmanneni något större utsträckmannen. ning än pojkar. Barn till föräldrar med lång utbildning hade i högre utsträckning hört talas om Barnombudsmannen än barn vars föräldrar har kort utbildning.

TV och text-TV var den vanligaste infonnationskanalen när det gäller hur barn och ungdomar fått kunskap om Barnombudsmannen. Många hade också fått information via skolan. Morgontidningar, kvällstidningar, radioprogram, föräldrar och kompisar var andra, mindre vanliga, informationskanaler.

Barnen och ungdomarna ombads att ta ställning till om Bamombudsmannen skulle kunna klara fyra olika uppgifter. På frågan om de trodde att Barnombudsmannen kan stoppa mobbningen svarade hälften 51 procent ja. Bland de yngsta barnen mellan 10 och 12 år trodde 68 procent att Barnombudsmannen kan klara av att stoppa mobbningen. Bland de äldre ungdomarna mellan 16 och 18 år trodde 34 procent att Barnombudsmannen skulle klara det.

Undersökningen visade vidare att nio av tio barn och ungdomar 94 procent tror att Barnombudsmannen kan hjälpa barn och ungdomar att

76 Barnombudsmannen i Sverige

få reda på sina rättigheter. 88 procent tror att Barnombudsmannen kan få dem bestämmer att tänka på barn och ungdomar och lika

som mer stor andel, 88 procent tror att Barnombudsmannen kan göra så att lagar och regler blir bra för barn och ungdomar.

En fyra 27 procent av barnen och ungdomarna anser att Barn-

av ombudsmannen "absolut" behövs. Två procent tror inte att Bamombudsmannen behövs. Resten "kanske" eller är osäkra.

svarar

2.8¶Samverkan med andra

Barnombudsmannen skall i sin verksamhet, enligt instruktionen, upprätthålla kontakter med "ideella organisationer och myndigheter mfl.-

Organisationskommittén lämnade förslag till ny instruktion - - som betonade att vad är "organisationer ideell basis har

som avses som till uppgift att verka för bam och ungdom. Det kan t.ex. vara fråga om sammanslutningar med med uppgift att verka för barn, ofta på

vuxna individnivå, eller sammanslutningar ungdomar, ofta med en mera

av generell inriktning på verksamheten. Uttrycket frivilligorganisation torde visserligen inarbetat när det gäller den första typen av orga-

vara nisationer. Många ungdomsorganisationer identifierar sig dock inte med det begreppet. Kommittén har valt att föreslå uttrycket ideella organisationer i detta sammanhang.

I förarbetena till lagen Barnombudsman framhålls vikten av att

om Barnombudsmannen utvecklar samverkan med både ideella organi-

en sationer och myndigheter. Frivilligorganisationer som arbetar med barn- och ungdomsfrågor måste ses som en betydelsefull länk i kontakten med bam och ungdomar, skriver utredningen om bamombuds-

man:

En mån fald värdefulla kunskaper barns och ungdomars lev-

av om

nadsvill finns samlade hos dessa anisationer. De som arbetar

or or

direkt med barn- och domsgrupper ofta små möjligheter och

un ar

begränsad tid isera sina kunskaper och erfarenheter och

att genera

offentlighet dem. Det är viktigt att ombudsmannen har åter-

ommande kontakter med alla organisationer som på olika sätt kom-

i kontakt med barn och ungdom Men även vuxna som

mer - - —

arbetar med barn och ungdomar i andra sammanhang än i organi-

sationer t.ex. klasslärare, bör ha nytta av ett sådant informa-

som

tionsutbyte" s. 60.

7 Delrapport angående inrättande av en Barnombudsman. Organisationskommittén för inrättande av en Barnombudsman. Socialdepartementet, 1993.

Barnombudsmannen i Sverige 77

På motsvarande sätt bör ombudsmannen ha kontakter med de myndigheter som arbetar med barn- och ungdomsfrågor och utredningen

ger några exempel: Skolmyndigheter, JO, Socialstyrelsen, länsstyrelserna, DO och socialtjänsten.

I propositionen om en Bamombudsman framhålls vikten att

av Barnombudsmannens principiella uttalanden i olika sakfrågor utgår ifrån ett bamperspektiv och att detta i sin tur baseras på information bland annat från sådana med kunskaper om barns och ungdomars situation:

Kunskaper om barns och ungdomars situation bör även inhämtas

från dem som är verksamma på barn- och un domsområdet.

Frivilligorganisationema har ofta samlat goda kuns barn

aper om

och ungdomar. Ett nära samarbete med dessa organisationer blir

därför naturligt.

2.8.1¶Kontinuerlig samverkan

Barnombudsmannen harlett regelbundet samarbete med Ungdomsstyrelsen, som är en central förvaltningsmyndighet för ungdomsfrågor. Ungdomsstyrelsen skall bland annat enligt sin instruktion 1994:1389:

främja goda uppväxtvillkor för ungdomar, -

verka för att unga människor görs delaktiga i samhällsutvecklingen, -

verka för att statliga och kommunala insatser för ungdomar samord- -

nas,

följa utvecklingen, redovisa och sprida kunskaper om ungdomars -

uppväxtvillkor,

verka för förnyelse av ungdomsverksamheten i kommunerna och -

föreningslivet,

utvärdera effekterna av statliga och kommunala insatser för ungdo- -

mar.

Ungdomsstyrelsen inriktar sina insatser främst på ungdomar mellan cirka 16 och 25 år medan Barnombudsmannen ansvarar för ungdomar upp till 18 år. För att klargöra rollfördelningen när det gäller uppdraget att följa barns villkor och inflytandefrågor för barn och ungdomar har Barnombudsmannen och Ungdomsstyrelsens generaldirektör regelbundna möten. Handläggare på de båda myndigheterna har likaledes regelbundna möten.

Ambitionen är att samarbetet mellan Ungdomsstyrelsen och Barnombudsmannen skall fördjupas ytterligare, både för att undvika dubbelarbete vad gäller åldersgruppen 16 till 18 år och för att säkerställa att

78 Barnombudsmannen iSverige

ingen åldersgrupp faller mellan de båda myndigheternas ansvarsområden. Barnombudsmannen samarbetar också med andra myndigheter och organisationer i olika nätverk, referensgrupper och samverkansgrupper. En del dessa är tillfälliga medan andra är uttryck för en mera konti-

av nuerlig samverkan. Några av de mer bestående nätverken är:

Barns och ungas villkor - Barnombudsmannen fick enligt regleringsbrevet 1994/95 ansvar för att "hålla olika typer sektorsövergripande uppföljnings-

samman av studier barns och ungdomars villkor". Bakgrunden var det upp-

om drag avrapporterades i "Bams villkor i förändringstider"

som Socialstyrelsen 1994:4 Socialstyrelsen, dåvarande Statens

som Ungdomsråd, Statens Kulturråd, Statens skolverk och Bammiljörådet/BO medverkade Nätverket består i dag dessa myndig-

av heter och ett antal tillkommit sedan 1994; Brottsförebyggande

som rådet, Folkhälsoinstitutet, Landstingsförbundet, Statens Invandrarverk, Integrationsverket, Statens Institutionsstyrelse, Statistiska Centralbyrån, Svenska Kommunförbundet och Ungdomsstyrelsen. Nätverket sammanträder två till tre gånger per år. BUS-nätverk Barns och Ungas Säkerhet - Inom BUS-nätverket samordnar Barnombudsmannen säkerhetsarbetet för barn och ungdom på nationell nivå. I nätverket ingår både myndigheter och organisationer. Exempel på myndigheter som ingår i nätverket är Boverket, Socialstyrelsen, Konsumentverket/KO, Vägverket, Folkhälsoinstitutet, Räddningsverket och Elsäkerhetsverket. Organisationer ingår är till exempel Svenska Brandför-

som svarsföreningen, Civilförsvarsförbundet, Svenska Livräddningssällskapet, Riksidrottsförbundet och Svenska Bamläkarföreningen. Nätverket planerar de så kallade BUS-veckorna som pågår två veckor år då bamsäkerhetsfrågor fokuseras genom att en rad

per aktiviteter på olika nivåer samtidigt. Nätverket har cirka

äger rum tre möten per år. Barn, ungdom och byggd miljö - Barnombudsmannen administrerar ett särskilt nätverk, med drygt ett 40-tal medlemmar kring frågor om barn, ungdom och byggd miljö. I nätverket ingår bland annat Institutionen för landskapsplanering vid Sveriges Lantbruksuniversitet, Boverkets stadsmiljöavdelning, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, Centrum för Stadsmiljöforskning vid universitetet i Örebro, Institutionen för bostadsforskning vid Uppsala universitet, Arbetarskyddsstyrelsen, Statens skolverk och Nätverket säker och trygg kommun. I nätverket

Barnombudsmannen i Sverige 79

Barn, ungdom och byggd miljö, är den kompetens finns på

som

området samlad. Nätverket har en sammankomst per år.

SAMS-nätverket -

Barnombudsmannen ingår i Folkhälsoinstitutets samverkansgrupp

för myndigheter i skadepreventiva frågor som arbetar med att

förebygga skador i alla åldersgrupper. Nätverket består bland annat

av Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Konsumentverket, Räddningsverket, Sjösäkerhetsrådet, Statens naturvårdsverk och Vägverket. Nätverket har utarbetat rapporten "Strategier för ett olycksfritt

Sverige", i vilken Barnombudsmannen har bidragit med ett avsnitt

om skador i barn- och ungdomsåldrama.

Nätverksgruppen för erfarenhetsutbyte kring skolans arbetsmiljö -

Nätverket syftar till att sprida kunskap och information samt öka

effektiviteten i arbetet för bra arbetsmiljö i skolan. Ett 20-tal

myndigheter och organisationer ingår i nätverket.

2.8.2¶Dags för barnkonventionen

Barnombudsmannen tog 1996 initiativ till att bilda ett nätverk bestående av frivilligorganisationer för att samordna arbetet med genomförande av barnkonventionen i kommuner och landsting.

I samband med att regeringen avsatte 20 miljoner kronor ur A11männa arvsfonden för insatser som syftar till att öka kunskapen om barnkonventionen i kommuner och landsting utvecklades detta nätverk till Samordningsgrupp för projektet Dags för barnkonventionen.

en Nätverket kompletterades då också med representanter för Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.

I Samordningsgruppen ingår förutom Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet, BRIS, Nätverket för Barnkonventionen, Riksförbundet Hem och Skola, Rädda Barnen, Svenska OMEP, Svenska Unicef-kommittén och Unga Örnar.

2.8.3¶Nätverk och referensgrupper

Förutom det löpande samarbetet med myndigheter och organisationer ingår Barnombudsmannen i en rad nätverk, referensgrupper och samarbetskonstellationer kring specifika frågor. Under arbetet med mobbningsprojektet togs initiativ till att bilda ett nätverk med representanter för ett 30-tal myndigheter och organisationer. Likaså ingick Bamombudsmannen i en samarbetsgrupp under arbetet med skoltävlingen, Fri fantasi.

80 Barnombudsmannen i Sverige

Även i opinionsbildningen kring specifika frågor samarbetar Barnombudsmannen med såväl myndigheter organisationer. Mycket tid

som ägnades till exempel åt att på olika sätt driva frågan om kriminalisering barnpornografi under framför allt åren 1995 och 1996. Bamomav budsmannen då med en rad frivilligorganisationer, FN-

samarbetade

och med Bameombudet i Norge. På bamsäkerhetsområdet har organ samarbetsinsatsema varit många, beroende på det samordningsansvar

Barnombudsmannen har. Några exempel kan nämnas: som

Barnombudsmannen har bistått IKEA med att utveckla bamsäkerhet inom den nationella och internationella satsningen "Bamens IKEA". Bland annat har särskild utbildningsbox utarbetats för utbildning

en

personal och startbox med bamsäkerhetsprodukter för nyblivav en

föräldrar. Produktutveckling bamsäkerheten för bamskyddsna av anordningar och andra bamprodukter ingick också i satsningen med IKEA som invigdes hösten 1997. I projektet "BUS-säkra lantgårdar" samarbetar Barnombudsmannen med LRF och Skogs- och Lantbrukshälsan i ett landsomfattande arbete för att minska bamolycksfallen lantbruken. Arbetet

inom

invigdes i maj 1996 och i november hölls ett internationellt seminarium bamolycksfall i lantbruksmiljö.

om Barnombudsmannen har ett samarbete med Boverket, Kommunför- bundet, Rikspolisstyrelsen och certiñeringsorganen kring så kallade typgodkännandekrav för bamsäkerheten när det gäller brunnar. Till-

med Boverket har också handbok bamsäkerhetssammans en om krav på byggnader utarbetats. Barnombudsmannen ingår i den så kallade INSHE-gruppen myndighetsgruppen för Samverkan kring Inomhusmiljö, Hälsa och Energieffektivitet har planerat innemiljöåret 1999 för att säkra

som ett hälso- och miljöriktigt byggande. Barnombudsmannen ingår vidare i ett samarbetsprojekt med temat - Barnets rätt till riskmedvetande och handlingsberdskap. Ett led i projektet har varit att utarbeta en videoñlm, "När sekunderna räk-

första hjälpen vid bamolyckor. nas", om Genom samarbete med Boverket och arbetsgrupp vid Svenska - en Åkeriförbundet säkerhetsfrågor i samband med containerhante-

om

innehållet i från Statens haverikommission "Åtring har rapporten gärder för säkrare tömning av containrar" getts ett tydligare barn-

perspektiv.

Barnombudsmannen i Sverige 81

2.9

Forskning

Barnombudsmannen skall enligt sin instruktion "följa forsknings- och utvecklingsarbete som berör barn och ungdom". I både utredningen och propositionen om Barnombudsman betonas vikten att Bamombuds-

av mannen aktivt följer det forsknings- och utvecklingsarbete berör

som barn och ungdomar. I propositionen framhålls att "kännedom

om resultaten på olika forskningsområden är nödvändig när ombudsmannen deltar i den allmänna debatten, besvarar frågor, gör uttalanden eller yttrar sig i lagstiftningsfrågor eller driver särskilda frågor i barns och ungdomars intresse".

Utredningen har haft i uppdrag att pröva om Bamombudsmannens organisation är lämplig för uppgiften att följa forskning rör barn

som och ungdomar.

Socialvetenskapli ga forskningsrådet

Socialvetenskapliga forskningsrådet, som är en myndighet under Socialdepartementet, inrättades 1990 och är ett av statens forskningsråd.

sex Socialvetenskapliga forskningsrådet har till uppgift att främja och stödja betydelsefull grundforskning och tillämpad forskning inom socialvetenskap, socialpolitik och folkhälsovetenskap. de forsknings-

Ett av områden som prioriteras är forskning om barns, ungdomars och familjers villkor och levnadsförhållanden.

För att sprida kunskap om forskning forskningsrådet ut tid-

ger en skrift, Social Forskning, ett nyhetsblad och projektkataloger. Inforrnation om kunskapsläge och forskningsresultat förmedlas även att

genom forskningsöversikter publiceras. Vidare sprids forskningsresultat

genom konferenser, symposier och seminarier rådet anordnar, ofta i

som samarbete med andra intressenter inom området.

Barnombudsmannen följer Socialvetenskapliga forskningsrådets verksamhet genom att kontinuerligt ta del de forskningsöversikter

av som rådet publicerar.

2.9.2¶Bamombudsmannens råd

Enligt lagen om Barnombudsman biträds Barnombudsmannen ett

av konsultativt råd består sju ledamöter. Rådet har inte någon for-

som av mellt styrande roll utan skall och ett kontaktnät för

ses som en resurs Barnombudsmannen. Organisationskommittén för inrättande Barn-

av ombudsmannen lämnade förslag till rad kompetensområden

en som

l

82 Barnombudsmannen iSverige

borde inrymmas inom rådet. Kommittén betonade också att "ledamöterna till rådet bör väljas så att kompetens beträffande forskningsoch utvecklingsarbete finns representerad". Rådet, utses regeringen, består för närvarande till största som av delen forskare. I rådet ingår för närvarande f.d. justitierådet Tor av Sveme, docenten vid Bamhälsovården vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, Dagmar Lagerberg, forskningsledaren vid Institutet för framtidsstudier, Thomas Fürth, professorn vid Institutionen för pedagogik Qvarsell, överläkaren vid Östra vid Stockholms universitet, Birgitta sjukhuset i Göteborg, Kristina Berg-Kelly samt professorn vid Tema Barn, Linköpings universitet, Bengt Sandin. Genom rådet får Barnombudsmannen information pågående och om planerad forskning inom de institutioner rådsmedlemmama föresom träder. Barnombudsmannen får därigenom forskningsunderlag till vissa de frågor arbetar med och kan sålunda bidra till att sprida av som man forskningsresultat sin informations- och opinionsbildande verkgenom samhet.

2.9.3¶Kontakter med forskare

Förutom det konsultativa rådet består också Bamombudsmannens nätverk för Barn, ungdom och byggd miljö i huvudsak av forskare inom området. I nätverket ingår bland annat representanter för Institutionen för landskapsplanering vid Sveriges Lantbruksuniversitet, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, Centrum för Stadsmiljöforskning vid Örebro universitet, Institutionen för bostadsforskning vid Uppsala universitet, Pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet och Centrum för Byggnadskultur vid Chalmers i Göteborg. Barnombudsmannen har även andra kontakter med forskare. I årsberättelsen för 1993/94 skriver Barnombudsmannen: "BO har inlett ett samarbete med olika experter för att få underlag för sitt agerande och har bildat arbetsgrupper till exempel bamkonventionens betydelse i om ekonomiskt perspektiv, utveckling index för mätning av barns ett av villkor, fortbildning och kultur inom barnomsorgen". Barnombudsmannen har också delvis finansierat ett forskningsprojekt letts bampsykiater Frank Lindblad. Projektet har bland ansom av nat resulterat i forskningsrapport "Bamet och rättsväsendet" som en belyser frågan svensk rättspraxis gällande sexuella övergrepp på om bam. Barnombudsmannen har vidare bidragit med förslag till forskningsoch utvecklingsarbete. Barnombudsmannen har bland annat upprepade gånger påtalat behovet kvalificerad, rikstäckande och longitudinell av

Barnombudsmannen i Sverige 83

folkhälsoforskning om hur sociala problem och psykisk ohälsa bland barn och unga kan förebyggas. Vidare har behovet utvärderings-

av forskning på det förebyggande området påtalats.

2.10¶Statistik

Uppgiften att arbeta med statistik i regeringens regleringsbrev,

tas upp men nämns inte i instruktionen. I regleringsbrevet för budgetåret 1998 åläggs Barnombudsmannen att utarbeta "en statistikbok kring barns

ny och ungas levnadsvillkor".

Vid budgetårsskiftet 1994/95 överfördes anslagsmedel från Statistiska centralbyrån till Barnombudsmannen "för sammanställning av statistisk information om barns levnadsförhållanden"°. Överföringen

som avsåg icke officiell statistik är en del av statistikreforrnen från

samma år och är i enlighet med förslag i Genomförandekommitténs betänk ande.

Anslagsbeloppet på 210 000 kronor motsvarar det belopp Sta-

som tistiska centralbyrån tidigare avskilt kostnaden för produkten Lev-

ur nadsförhållanden. Det övergripande statistikområdet Levnadsförhållanden ingår i Sveriges officiella statistik och har Statistiska centralbyrån som statistikansvarig myndighet.

Bland viktiga kriterier för utläggning av statistik på olika sektorsmyndigheter, hörde myndighetens tyngd i det totala användarperspektivet. Den statistikansvariga myndigheten skulle vara en naturlig huvudanvändare av statistiken. Där det inte fanns självklar huvudanvän-

en dare stannade statistikansvaret på Statistiska centralbyrån.

För statistik om barns levnadsförhållanden finns det, liksom för statistik om levnadsförhållanden överhuvudtaget, inte någon självklar huvudanvändare. Det var andra skäl som gjorde att anslagsmedel och beställaransvar för barns levnadsförhållanden överfördes till Bamombudsmannen.

Barnombudsmannen sammanställer således statistiska data från olika källor och fungerar också beställare statistik, är inte

som av men

3 Hallå där Rapport från ett uppdrag ur barnets perspektiv. Barnombudsmannen 1994 samt Tänk om Rapport från barnens myndighet. Barnombudsmannen 1996. 9 Regeringens proposition 1993/94:100, bil. s. 163. 2°Genomförandekommittén 1994: Ändrad ansvarsfördelning for den statliga statistiken SOU 1994: 1.

statistikansvarig myndighet i den mening i förordningen om som avses officiell statistik". Utredningen har haft i uppdrag att pröva Bamombudsmannens framtida roll vid utformningen statistiken om barn och ungdomar. av

2.10.1 Upp till 18

Barnombudsmannen har valt att använda statistikanslaget till att ge ut publikation med statistik vart tredje år. För detta tecknades ett treen årigt ramavtal med Statistiska centralbyrån år 1994 och ett avtal för en andra treårsperiod, från och med den l juli 1997. Den första statistikboken, Upp till 18 fakta barn och ungdom ut i samarbete om gavs med Statistiska centralbyrån i juli 1995 och den andra utgåvan i serien Upp till 18 fakta barn och ungdom gavs ut i maj 1998. — om Den statistik presenteras i Upp till 18 hämtas huvudsakligen som från olika myndigheter och omfattar både officiell och icke-officiell statistik. Syftet är att presentera viktiga statistiska uppgifter på ett lättförståeligt och överskådligt sätt. Boken skall även kunna tjäna som ingång till utförlig statistik barn och tydliga källhänvisningar inmer om går. De statistiska uppgifterna i boken presenteras i åtta avsnitt; barnen i befolkningen, barnens familjer, barnomsorg, skola, fritid och kultur, hälsa och ohälsa, olycksfall och skador samt slutligen ett avsnitt om barn far illa. Boken beskriver hela populationen barn i åldrarna som till 18 år. Utsatta barn lyfts fram särskilt och vissa jämförelser görs upp med andra länder. Strukturen i statistikboken Upp till 18 bygger på ett förslag från 1985 avgränsning och konkretisering av barns villkor. Förslaget om presenterades i ett utvecklingsarbete utfördes på Statistiska centsom ralbyrån på uppdrag dåvarande Delegationen för social forskning. av Barnombudsmannen vidareutvecklat arbetet genom att formulera

har

ett antal indikatorer på barns villkor vilka ingår och särskilt markerats i den senaste utgåvan av Upp till 18. Dessa välfárdsindikatorer är liknande dem som har använts i forskning för att belysa barns och ungdomars välfärd och livskvalitet likväl risker och ohälsa. De variabler som valts är: Barns familjetyp som ensamstående, gift, sambo, barns erfarenhet separation mellan förav

äldrar, familjeekonomi/fattigdomsmått, bamgiuppsstorlek inom barn-

barn årsarbetare inom barnomsorg, tillgång till stödomsorg, per

2 Förordningen l993:710, 1995:513 och 1996:621 om den officiella statistiken. 22SCB, 1985. Utvecklingsarbete med statistiksystem barns och ungdomars om levnadsförhållanden.

Barnombudsmannen zSverige 85

undervisning i skola, lärartimmar elev, psykosocial skolmiljö,

per elevers kunskapsnivå ofullständiga betyg, skolk, tillgång till kamra-

— ter, spädbamsdödlighet, dödlighet och dödsorsaker, självmordsförsök, rökning, drogvanor och tonårsgraviditeter.

Bamombudsmannens ambition är att arbetet med dessa indikatorer skall vidareutvecklas och förfinas. Några indikatorema är kollektiva

av mått på kvaliteten inom skolan och barnomsorgen och alltså inte kopplade till enskilda bam. Dessa indikatorer finns med för att beskriva utvecklingen i dessa avseenden ett uttryck för samhällets ambitioner

som inom de barn- och ungdomsverksamheter där de allra flesta bam finns under sin uppväxt.

Arbetet med Upp till 18 har utförts Statistiska centralbyrån på

av uppdrag av och i samarbete med Barnombudsmannen som bland annat har samlat in statistikuppgifter bamolycksfall och gjort vissa be-

om ställningar av statistik. Utöver faktaboken Upp till 18 har Statistiska centralbyrån, på Bamombudsmannens uppdrag, utfört statistisk

en undersökning bam i grundskolans fjärde år, den så kallade "10-års

av enkäten".

2.10.2¶Grundstatistik barn

om

Den statistik som presenteras i Upp till 18 är således utdrag

ur annan statistik och i vissa fall specialbearbetningar hämtade från olika håll. Ursprungskälloma kan eventuellt sammanföras under begreppet Grundstatistik om bam. Det finns ett stort antal statistikprodukter

som alla mer eller mindre behandlar barn eller kan omarbetas till att också avse barn. De största statistikansvariga myndigheter förekommer

som är förutom Statistiska centralbyrån, Socialstyrelsen och Skolverket

men det finns också ett femtontal andra myndigheter.

I budgetpropositionen för år 1999 l998:99:1, volym 6 föreslås att Statistiska centralbyrån tillförs medel för att utveckla årlig barnsta-

en tistik. I ett förslag som Statistiska centralbyrån överlämnat till Socialdepartementet under våren 1998 föreslås statistik fokuserar på

en som bampopulationens storlek och årliga förändringar, familjemas

sammansättning, familjemas ekonomi, föräldrars sysselsättning, bamomsorg och föräldraledighet. Befintlig regelbundet insamlad officiell statistik är tänkt att användas. Utöver vad det föreslagna anslaget omfattar innehåller Statistiska centralbyråns förslag också idéskiss till ett

en longitudinellt register om barn, ett förslag till utveckling regel-

av en

23SCB, 1998. Årlig bamstatistik. Ett förslag till basstatistik barn och deras

om familjer.

86 Barnombudsmannen iSverige

bunden datainsamling barn samt förslag till utredning behoom en om vet information på kommunal nivå om barnomsorg och föräldrars av sysselsättning. Fler ämnesområden kan i ett längre perspektiv bli aktuella i årlig statistik om bam. en

2.11 i Barns lek- och utemiljö

Enligt propositionen Barnombudsmannen prop. l992/93zl73, s. 7 om skall Barnombudsmannen för övergripande bevakning av ansvara en bam- och ungdomsfrågor utifrån FN:s konvention om barnets rättigheoch svensk lagstiftning. Det betonas också att Barnombudsmannen ter skall arbeta på ett generellt plan. Det i övrigt inte finnas någon anses ledning i detalj binda myndighetens arbete. I Bamombudsmannens att instruktion dock ett tydligt för bamsäkerhetsfrågor. Enligt anges ansvar instruktionen skall Barnombudsmannen "ta initiativ till samordning och utveckling samhällets förebyggande insatser inom området barns av säkerhet". och ungas Barnombudsmannen samordnar säkerhetsarbetet nationell nivå de två nätverken, Barns och Ungas Säkerhet BUS och Barn, genom ungdom och byggd miljö. I nätverken ingår representanter för en rad myndigheter och organisationer. Barnombudsmannen ingår också i Folkhälsoinstitutets samverkansgrupp för myndigheter i skadepreventiva frågor arbetar med att förebygga skador i alla åldersgrupper. som Dessutom ingår Barnombudsmannen i Nätverksgruppen för erfarenhetsutbyte kring skolans arbetsmiljö verksamhet är inriktad på att vars sprida kunskap och information samt öka effektiviteten i arbetet för bra arbetsmiljö i skolan se avsnitt 2.8. Bamombudsmannens bamsäkerhetsarbete har i första hand syftat till utforma samhället så att barn och ungdomar skyddas från allvarliga att faror mot liv, hälsa och risker i miljön. Insatsema har inriktats att ge barn och ungdomar ett riskmedvetande och handlingsberedskap. en Barnombudsmannen har också medverkat till att forskning inom området har utvecklats samt till bevakningen av att lagstiftning och rättstillämpning tar hänsyn till barns och ungas särskilda förutsättningar. Barnombudsmannen har under sina år samordnat och påbörjat sex rad aktiviteter på bamsäkerhetsområdet. Till exempel är de så kalen lade BUS-veckoma avsnitt 2.8 återkommande kampanjer som fo-

se

kuserar på det förebyggande bamsäkerhetsarbetet att nationella genom och lokala aktiviteter samordnas. Barnombudsmannen distribuerar informationsmaterial, bland annat har praktiska hjälpmedel i det lokala arbetet i form checklistor utarbetats. Under veckorna hålls nationella av

Barnombudsmannen i Sverige 87

konferenser och lokala aktiviteter, bland annat skyddsronder, utställningar och konferenser. I det nationellt samordnande arbetet ingår till exempel också att årligen publicera aktuell skadestatistik rör barn

som och ungdomar samt att producera och distribuera ett nyhetsblad

om bamsäkerhetsfrågor, BUS-Nytt. Nyhetsbladet kommer ut cirka tre gånger per år.

Utredningens uppdrag har varit att klarlägga ansvaret på myndighetsnivå för frågor som rör barns lek- och utemiljö.

2.1 1.1 för lek- och utemiljö

Myndighetsansvar

Någon samlad lagstiftning eller samlat myndighetsansvar för barns rätt till en stimulerande, trygg och säker uppväxtmiljö finns inte i Sverige. Det finns ett flertal lagar, stadgar och ordningsregler på området. Socialtjänstlagen 1980:620 och hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 anger samhällets mera övergripande ansvar för barns miljö. Lokalt är det socialnämndema som skall verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden. I hälso- och sjukvårdens uppgifter ingår att upplysning om metoder för att förebygga sjukdom och

ge skada. Socialstyrelsen som central förvaltningsmyndighet ansvarar för tillsyn samt nationell uppföljning och utvärdering inom socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens område.

Utöver socialtjänstlagens och hälso- och sjukvårdslagens övergripande reglering finns en lång rad lagar på olika områden. Exempel sådana lagar som rör lek- och utemiljö är plan- och bygglagen l987:l0, lagen 1994:1215 om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, ordningslagen 1993: 1617 och arbetsmiljölagen 1997:1160.

Ett flertal myndigheter ansvarar för att barns lek- och utemiljö är både stimulerande och säker. Vissa av dessa är tillsynsmyndigheter som utfärdar bindande råd och föreskrifter. Andra arbetar framför allt med metodutveckling samt kunskaps- och erfarenhetsspridning.

Boverket är en central förvaltningsmyndighet för frågor om byggd miljö, fysisk planering, byggande och boende. Boverket meddelar föreskrifter, utövar tillsyn och följer tillämpningen av lagar och förordningar på sitt område. Boverket utvärderar effekterna tillämpningen

av och har ett samordningsansvar av de statliga myndigheternas arbete med plan- och bygglagen 1987: 10 och miljöbalken 1996: 124.

I bygglagstiftningen .ställs krav på att byggnader och tomter skall utformas så att risken för olycksfall begränsas. Kraven gäller vid nybyggnader och vid ändringar av befintliga byggnader. Det finns också krav på att byggnader och tomter skall underhållas så att säkerheten

88 Barnombudsmannen i Sverige

bibehålls. I Boverkets byggregler BFS 1993:57 BBR 94, finns tilllämpningsföreskrifter och råd bland annat säkerhet i byggnader, om tillbyggnader och på tomter. Särskilt höga krav ställs på utrymmen i en byggnad där barn kan tänkas vistas. Föreskrifterna är bindande medan de allmänna råden är anvisningar till kommunerna hur reglerna bör till-

lämpas. Reglerna bamsäkerhet gäller för bostäder men också för gemenom i bostadsområden där barn kan tänkas uppehålla sig, samma utrymmen till exempel korridorer, trapphus, tvättstugor, fritidslokaler och lekplat- De gäller också för gästrum i hotell samt för förskolor, fritidshem, ser. bamavårdscentraler, bamavdelningar i bibliotek och andra liknande lokaler är avsedda för barn. Boverket har också angivit regler för som hur bostäderna skall utrustas med låsbara utrymmen för farliga hushållsredskap och ämnen kan förorsaka förgiftning. som Förutom Boverket meddelar föreskrifter och allmänna råd har att omfattande informationsverksamhet, riktad såväl till myndigverket en heter, kommuner, arkitekter och fastighetsägare till barn och ungsom handbok med goda exempel på hur byggnader och utemiljö domar. En utformas på bästa sätt för barn och ungdomar har till exempel gikan ut". Boverket har också utarbetat arbetshäften samhällsplanevits om och byggnadskultur för grundskolan i syfte att väcka barns och ring ungdomars intresse för stads- och byggnadsplanering och för att barn ungdomar skall kunna på de möjligheter till inflytande och och ta vara delaktighet plan- och bygglagen ger. som Plan- och bygglagens så kallade förfaranderegler vilar på principen medborgarinflytande och människors delaktighet i samhällsutveckom lingen. dag saknas bestämmelser direkt tillförsäkrar att barns och I som ungdomars åsikter och intressen beaktas i kommunernas planarbete. Inom för den nationella strategin för att förverkliga barnkonvenramen tionen har regeringen uppdragit Boverket att utveckla metoder för hur barns och ungdomars inflytande skall förverkligas i kommunerna i frågor rör samhälls- och trafikplanering. I uppdraget ingår också som analysera frågan lagstiftningsåtgärder. Arbetet skall ske tillsamatt om med Vägverket, Barnombudsmannen, Ungdomsstyrelsen och mans Svenska Kommunförbundet.

Vägverket är central förvaltningsmyndighet med ett samlat ansvar en för hela vägtransportsystemet. Vägverket skall ha en samlande, stödjande och pådrivande roll i förhållande till övriga berörda parter, Vägverket skall särskilt verka för vägtransportsystemets tillgänglighet, framkomlighet och effektivitet. Enligt Vägverkets instruktion 1997:652

24Barnsäkerhet i byggnader. Boverket 1996.

Barnombudsmannen i Sverige 89

skall hänsyn tas till funktionshindrades behov inom hela vägtransportsystemet samt att handikappanpassningen kollektiva fárdmedel samav ordnas mellan samtliga trafikslag. Vägverket har således det samlade ansvaret för vägtrafiken och dess effekter samt ett övergripande ansvar för trafiksäkerheten. Barns säkerhet skall särskilt beaktas. . Vägverket antog i september 1998 ett inriktningsdokument, Barns bästa samhällets bästa. Inriktningsdokumentet inleds med orden: - "Arbetet med barns säkerhet och tillgänglighet till vägtransportsystemet skall långsiktigt och resultatinriktat. Alla beslut som rör barn skall vara medverka till att deras fria rörlighet, tillgänglighet, miljö, hälsa och säkerhet skall sättas främst. Vårt arbete med bamfrågoma skall därför integreras i Vägverkets alla verksamhetsområden. Främst innebär det vi skall beakta bamperspektivet vid översyn och utarbetande av våra att styrande dokument och regelverk i exempelvis förarutbildning, vägutforrnning, vägbyggande, Vägunderhåll och drift, trafikmiljö, kollektiv-

trafik och samhällsplanering samt i miljökonsekvensbeskrivningar"25.

Konsumentverket central förvaltningsmyndighet för konsumentär en frågor. Enligt förordningen 1995:868 med instruktion för Konsumentverket skall verksamhetens övergripande mål bland annat vara att "skydda konsumenternas hälsa och säkerhet". I regleringsbrevet för budgetåret 1997 också att Konsumentverket skall "verka för att angavs förekomsten farliga produkter på marknaden minskar väsentligt, av särskilt bamprodukter". Någon sådan direkt anvisning för prioritering bamfrågor har därefter inte angetts i regleringsbreven för 1998 och av 1999. För hela den europeiska marknaden gäller att alla gemensamma konsumentprodukter skall säkra. Detta slås fast i EG:s produktsävara kerhetsdirektiv. I Sverige finns motsvarande regler iproduktsäkerhetslagen. Konsumentverket har det övergripande ansvaret för tillsynen

enligt produktsäkerhetslagen.

Riktlinjer ut i Konsumentverkets författningssamling, som ges KOVFS, förhandlas fram tillsammans med näringslivet och utgör överenskommelser att följa vissa regler för säkerhet och information. om Om näringsidkare inte följer riktlinjerna kan verket ta upp överläggen ningar med företaget och inte kommer överens kan Konsuom man mentombudsmannen KO väcka talan i marknadsdomstolen.

25 samhällets bästa. Inriktningsdokument BARN. Vägverket, Barns Bästa september 1998.

90 Barnombudsmannen i Sverige

Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen utgör Arbetarskyddsverket, uppgift är att se till att arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen

vars samt lagstiftningen kemikaliekontroll och om tobak efterlevs. Ver-

om ket skall också lämna råd och upplysningar samt utarbeta och sprida information i syfte att förbättra arbetsmiljön.

Arbetarskyddsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet som skall samordna, utveckla och följa verksamheten inom sitt ansvarsområde samt ha den centrala tillsynen över efterlevnaden av bland annat arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen. Arbetsmiljölagen ger de grundläggande reglerna för arbetsmiljöns utformning. Arbetarskyddsstyrel-

utfärdar föreskrifter och allmänna råd. sen

Inom skolans område omfattas både lärare och elever av arbetsmiljölagen. Även barn i förskoleklass omfattas arbetsmiljölagen

av men däremot inte förskolebarn.

Arbetarskyddsstyrelsen omfattande inforrnationsverksamhet

har en och har bland annat utarbetat informationsmaterial om arbetarskyddslagens bestämmelser i skolan. En skrift om mobbning, om skolans arbetsmiljö ett psykologiskt och socialt perspektiv samt omarbetsmil-

ur jökunskap har också getts ut.

Statens skolverk har i sin uppgift med uppföljning, utvärdering, tillsyn och utveckling verksamheten i barnomsorg och skola ett ansvar för

av att barns och ungdomars lekmiljö är utvecklande. Skolverket har således ett allmänt för att miljön i skolan är utvecklande och trygg.

ansvar Enligt Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo 94 skall skolan "sträva efter att en levande

vara social gemenskap trygghet och vilja och lust att lära" 9.

som ger Samma krav ställs på förskolan i Läroplan för förskolan Lpfö 98 där det slås fast att förskolan präglas "omsorg om det enskilda barnets

av välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande" 8.

Folkhälsoinstitutet är ett nationellt organ med uppgift att förebygga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god ,hälsa för alla. Folkhälsoinstitutet skall ta initiativ och stöd till forskning och utveckling

ge inom folkhälsoområdet. Särskild vikt skall fästas vid sådana förhållanden främjar hälsan hos de grupper som är särskilt utsatta för de

som största hälsoriskema.

Administrativt är Folkhälsoinstitutet organiserat i program och skadeprogrammet dessa. Det nationella skadeprogrammet på-

är ett av börjades av Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen i slutet av 1980talet. Programmet omfattar bland annat olycksfall och våld inom alla samhällssektorer som boende, fritid, trafik och arbete. Det bygger på ett tvärsektoriellt på lokal, regional och central nivå och sam-

engagemang

E

l

Barnombudsmannen i Sverige 91

l

l

l verkan mellan myndigheter, vetenskapliga institutioner, organisationer och lokala företrädare. Kärnan i programmet är satsningen på lokala modeller för förebyggande arbete kombinerad med en nationell strategi

samverkan mellan myndigheter som stöd för det lokala arbetet. av

År 1989 lanserades på svenskt initiativ konceptet "En säker och trygg kommun" A Safe Community som är Folkhälsoinstitutets

— — strategi i det nationella skadeförebyggande programmet och som ingår i Världshälsoorganisationens WHO globala skadeförebyggande pro-

Konceptet modell för skadeförebyggande arbete i kommugram. är en

I Sverige har hittills tio kommuner utsetts till "En säker och nerna. trygg kommun". De medverkar i arbetsgrupp med uppgift att sprida

en erfarenheter till andra kommuner. För att utses till "En säker och trygg kommun" ställs krav på att kommunen uppfyller vissa fastställda kriterier, bland annat att tvärsektoriell arbetar med skadepre-

en grupp som vention finns, att programmet omfattar alla åldrar, miljöer och situatio-

och programmet visar högriskgrupper och högriskner att omsorg om miljöer och syftar till rättvisa för utsatta grupper.

Utöver dessa myndigheter finns också andra med för olika as-

ansvar pekter barns miljö och säkerhet.Elsäkerhetsverket är den myndighet

av

för elsäkerheten, Giftinformationscentralen arbetar med som ansvarar telefonrådgivning och med att förebygga olycksfall, Räddningsverkets

är bland annat att bevaka riskutvecklingen och utöva tillsyn så ansvar

räddningstjänsten efter de risker finns i kommuner. att anpassas som

3¶Internationella frågor

l Inledning

I detta avsnitt tas några frågor med internationell anknytning upp. Först behandlas olika internationella dokument och uttalanden nationella om institutioner för mänskliga rättigheter och barnets rättigheter. Bland redogörs för de så kallade Parisprincipema är ett grundlägannat som gande dokument när det gäller frågan hur ombudsmannainstitutioom och kommissioner skall uppbyggda och vilka arbetsuppgifter ner vara de skall ha. Vidare återges rekommendationer från FN-kommittén för barnets rättigheter, Unicef, ENOC och Europarådet. Därefter beskrivs reglerna bamombudsmän och liknande instiom tutioner i Norge, Danmark, Finland, Island, Österrike, Tyskland

Nordrhein-Westfalen, Belgien, Costa Rica och Nya Zeeland.

3¶Internationella dokument

3.2.1¶Parisprincipema

Efter andra världskrigets slut fanns allmän enighet bland världens en stater att skyddet för de mänskliga rättigheterna borde stärkas geom internationellt samarbete. Mot denna bakgrund fastslogs i FN:s nom stadga år 1945 ett världsorganisationens ändamål är att främja de att av mänskliga rättigheterna och att medlemsstaterna är förpliktade att främrespekten för dessa fri- och rättigheter. I december 1948 antog FN:s generalförsamling den allmänna förklaringen de mänskliga rättigheterna. Förklaringen antogs "som en om riktlinje för alla folk och alla nationer" och betraktas alltsegemensam dan dess grundläggande rättighetskatalog på området. som en Frågan inrättandet nationella institutioner för mänskliga rätom av tigheter diskuterades första gången i FN år 1946. År 91990 tillsatte Kommissionen för mänskliga rättigheter arbetsgrupp om nationella en institutioner. Denna sammanträdde i Paris och dess slutsatser grupp kom att benämnas Parisprincipema, se bilaga

94 Internationella frågor

Parisprincipema rekommenderades först av Kommissionen för mänskliga rättigheter i resolution 1992/54 och därefter generalför-

av samlingen i dess resolution 48/134 den 20 december 1993. En resolution av generalförsamlingen utgör inget bindande beslut för medlemsstaterna utan är en rekommendation. Parisprincipema

anses dock vara ett huvuddokument när det gäller nationella institutioner för mänskliga rättigheter och i diskussionerna om dessa institutioner hänvisas ofta till olika punkter i Parisprincipema. Parisprincipema består utöver en inledning av fyra avdelningar. Dessa behandlar behörighet och ansvar, sammansättning och garantier om självständighet och mångfald, arbetsmetoder samt principer vid handläggning av enskilda ärenden. Innehållet i de olika avdelningarna är i huvudsak följande.

Behörighet och ansvar

En nationell institution skall ha behörighet att främja och skydda mänskliga rättigheter. En nationell institution skall ges ett så brett mandat som möjligt. Mandatet skall offentliggöras tydligt i grundlag eller lag. Författningen skall närmare ange institutionens sammansättning och behörighet. En nationell institution skall lägga fram åsikter, rekommendationer, förslag och rapporter om frågor som rör mänskliga rättigheter till regeringen, parlamentet och andra organ. Institutionen skall också främja och säkerställa harmoniseringen av nationell lagstiftning och praxis med de internationella instrument om mänskliga rättigheter

landet är bundet av och genomförandet av dessa instrument. som Vidare skall institutionen uppmuntra ratificering av sådana instrument nämnts ovan och säkerställa dessas genomförande. Insti-

som tutionen skall också bidra till de rapporter som stater skall lämna till FN:s organ och kommittéer och till regionala institutioner och, där så är nödvändigt, uttrycka en åsikt i frågan. Den nationella institutionen skall vidare samarbeta med FN, regionala institutioner och nationella institutioner i andra länder som arbetar med mänskliga rättigheter och hjälpa till vid utformningen av program för undervisning och forskning om mänskliga rättigheter och ta del i genomförandet i skolor, på universitet och bland professionella. Ytterligare ett ansvar för institutionen är att sprida kunskap om mänskliga rättigheter och försök att bekämpa alla former av diskriminering, i synnerhet rasism, genom att öka allmänhetens medvetande, särskilt ge-

i Internationella frågor 95

information och utbildning och genom att använda alla pressnom medier.

sammansättning och garantier självständighet och mångfald om

Sammansättningen den nationella institutionen och utnämningen av av dess medlemmar skall utformas på ett sätt som garanterar en mångfaldig representation arbetar med mänskliga rättigheter, av personer som särskilt kan möjliggöra ett effektivt samarbete med av personer som eller representanter för: vara

Frivilligorganisationer arbetar med mänskliga rättigheter och a som bekämpar rasism, fackföreningar samt berörda sociala och prosom fessionella organisationer, till exempel sammanslutningar av advokater, läkare, journalister och framstående vetenskapsmän. b Utvecklingslinjer inom filosofi och religion. Universitet och kvalificerad expertis.

c

d Parlamentet. Departementen dessa deltar skall de endast delta i en rådgi-

e om

vande roll.

Den nationella skall finansieras på ett sådant sätt att den

institutionen

självständig i förhållande till regeringen och den får inte vara kan vara föremål för sådan finansiell kontroll kan påverka självständighesom ten. Medlemmarna i den nationella institutionen skall utnämnas genom offentligt beslut för viss tidsperiod. Ett förordnande kan förnyas. ett en

Arbetsmetoder

för verksamheten skall den nationella institutionen: Inom ramen

Fritt överväga alla frågor faller inom dess behörighet, oavsett som de är väckta regeringen eller har tagits upp av institutionen om av själv på förslag dess medlemmar eller annan. av Höra samt inhämta information och nödvändiga dokument - personer bedöma situationer faller inom institutionens behörighet. för att som Rikta sig till den allmänna opinionen direkt eller genom pressorgan, särskilt för att sprida sina åsikter och rekommendationer.

96 Internationella frågor

Mötas regelbundet och så ofta som det är nödvändigt i närvaro — av

alla medlemmarna efter det att de har blivit vederbörligen

sammankallade. Etablera arbetsgrupper bland medlemmarna när det är nödvändigt

-

och bilda lokala eller regionala sektioner som kan avlasta institutionen. Hålla överläggningar med andra organ som arbetar med att främja

-

och skydda mänskliga rättigheter. Med hänsyn till den grundläggande roll som frivilligorganisatio-

-

nema spelar, när det gäller att vidga de nationella institutionernas

verksamhet, utveckla relationer med de frivilliga organisationer som

arbetar med att främja och skydda mänskliga rättigheter, med eko-

nomisk och social utveckling, med att bekämpa rasism, med skydd av särskilt utsatta grupper eller med särskilda områden.

Principer vid handläggning av enskilda ärenden

En nationell institution får enligt Parisprincipema bemyndigas att handlägga klagomål rörande individuella fall. Vid handläggningen av sådana ärenden skall särskilda principer gälla. En beskrivning av dessa principer har tagits in i sista avdelningen av Parisprincipema.

3.2.2¶Wiendeklarationen

År 1993 höll FN världskonferens mänskliga rättigheter. Denna

en om antog den så kallade Wiendeklarationen. Deklarationen bekräftade många viktiga principer, bland annat den att alla mänskliga rättigheter är odelbara och ömsesidigt beroende av varandra.

När det gäller nationella institutioner bekräftades ånyo den viktiga roll som dessa har när det gäller att främja och skydda mänskliga rättigheter. Konferensen uppmuntrade därför inrättandet och stärkandet av nationella institutioner i enlighet med Parisprincipema.

3.2.3¶Handbok nationella institutioner

om

Centret för mänskliga rättigheter i Geneve numera en del av Högkommissariatet för mänskliga rättigheter har gett ut en handbok om

Internationella frågor 97

hur man inrättar och stärker nationella institutioner för mänskliga rättigheter. Denna bygger på Parisprincipema. ,

I handboken beskrivs tre olika kategorier av nationella institutioner: kommissioner för mänskliga rättigheter, specialiserade institutioner och ombudsmän.

Kommissioner för mänskliga rättigheter

I många länder har kommissioner för mänskliga rättigheter inrättats för att försäkra att lagar och regler angående skyddet av mänskliga rättigheter tillämpas effektivt. De flesta kommissioner är självständiga i förhållande till de styrande organen även om kommissionerna kan ha krav på sig att rapportera regelbundet till den lagstiftande församlingen.

Kommissioner för mänskliga rättigheter arbetar i första hand med , skydd mot alla former diskriminering och skydd av ci-

av personer av vila och politiska rättigheter. De kan också ha till uppgift att främja och skydda ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

En de vanligaste uppgifterna för en kommission är att ta emot

av och undersöka klagomål från enskilda om påstådda övergrepp mot mänskliga rättigheter begångna i strid med existerande nationell lag. En

viktig funktion hos många kommissioner är att systematiskt annan granska regeringens politik avseende mänskliga rättigheter i avsikt att spåra brister och föreslå förbättringar.

Kommissioner kan också ha till uppgift att övervaka hur staten efterlever sin lagstiftning och internationella normer om mänskliga

egen rättigheter samt att komma med förslag till förändringar. Slutligen är kommissioner ofta anförtrodda det viktiga ansvaret att höja samhällets medvetenhet om mänskliga rättigheter.

Specialiserade institutioner

Specialiserade institutioner för mänskliga rättigheter arbetar med en eller flera utsatta grupper. Det kan vara etniska och religiösa minoriteter, flyktingar, barn, kvinnor eller handikappade.

Oftast har de specialiserade institutionerna uppgifter liknande dem som de mindre specifika kommissionerna har.

National Human Rights Institutions A Handbook on the Establishment and

— Strengthening of National Institutions for the Promotion and Protection of Human Rights.

m

98 Internationella frågor

Ombudsmän

Ombudsmän är etablerade i ett stort antal länder. Den primära funknu tionen hos denna typ av institution är att övervaka rättvisan ochlagligheten i den offentliga administrationen. Ombudsmannen har till uppgift att ta till rättigheterna för att de blivit orättfärvara personer som anser digt behandlade offentliga Ombudsmannen tar emot klagomål av organ. från allmänheten och undersöker dessa. Vid undersökningen har ombudsmannen i allmänhet rätt att ta del handlingar hos alla berörda av myndigheter. A I många avseenden är ombudsmännen alltså ganska lika kommissionerna. Båda är behöriga att ta emot och undersöka klagomål. Men det finns skillnad. Kommissionema sysslar med handlingar been gångna både privata och individer och regeringen, medan av organ av den viktigaste uppgiften för ombudsman i allmänhet enbart är klaen gomål som riktas mot det allmänna. Skillnaden mellan ombudsmän och kommissioner blir dock allt otydligare eftersom ombudsmännen börjar sig i fler och fler engagera aktiviteter för att på olika sätt främja och skydda mänskliga rättigheter.

3.2.4 FN-kommittén för barnets rättigheter

I bamkonventionens artikel 4 anvisningar vilka åtgärder som ett ges om land skall vidta för att genomföra konventionens krav. Artikeln lyder:

Konventionsstatema skall vidta alla lämpli lagstiftnin s-, admia nistrativa och andra åtgärder för att genom öra de rättig eter som erkänns i denna konvention. I fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rätti heter skall konventionsstatema vidta sådana åtgärder med utnyttjan till det ttersta sina tillgängliga resurser och, där e av så behövs, inom ramen ör internationellt samarbete.

Efterlevnaden barnkonventionen övervakas av en särskild kommitté, av Kommittén för barnets rättigheter, som består av olika experter. De stater har ratificerat konventionen skall rapportera till kommittén som vilka åtgärder som har vidtagits för att genomföra konventionens om bestämmelser. En första rapport skall inom två år efter det att avges konventionen trädde i kraft för den berörda staten. Därefter skall rapporter lämnas vart femte år. FN-kommittén riktlinjer för ländernas rapportering där det ananger ges hur rapporterna skall utformas och vilka frågor som anses vara särskilt angelägna att få besvarade. När rapport har kommit in skickas en den till Unicef och andra relevanta FN-organ. Den görs också tillgänglig för så kallade "competent bodies", dvs. frivilliga organisationer på

Internationella frågor 99

såväl internationell som nationell nivå. Därefter möts kommittén i

en förberedande session där all relevant information det aktuella landet

om granskas och analyseras. Nästa steg är att bjuda in representanter för landets regering till diskussion rapporten och genomförandet

en om av barnkonventionen i det aktuella landet. Slutligen FN-kom-

summerar mittén sina slutsatser i ett uttalande, "concluding observations".

FN-kommittén-har i sitt arbete med att övervaka genomförandet av barnkonventionen kommit fram till att det behövs en nationell bevakningsfunktion som synliggör barnet i den politiska beslutsprocessen Finns ingen sådan tenderar barnets rättigheter att komma i skymundan. En av de frågor som FN-kommittén ställer till regeringama i anslutning till artikel 4 är därför om det finns nationella institutioner som övervakar respekten för barnets rättigheter. Kommittén har också i flera av sina slutsatser rekommenderat länder att inrätta sådana nationella institutioner, en bamombudsman ombudsperson eller en enhet med särskilt ansvar för barnets rättigheter inom ramen för en kommission för mänskliga rättigheter.

I FN-kommitténs uttalanden om vilka uppgifter en bamombudsman bör ha är det två begrepp som ständigt återkommer, "promotion" och "monitoring". En bamombudsman skall med andra ord främja barns intressen och driva på utvecklingen men också bevaka efterlevnaden av barnkonventionen. Mer konkret än så är inte FN-kommittén, utom i några uttalanden där kommittén uppmuntrat inrättandet av en ombudsman som också har behörighet att handlägga enskilda ärenden. FNkommittén uttalade till exempel i kommentaren till Nepals rapport:

The Committee also encourages the State Party to consider the

- - -

establishment of an independent mechanism, such as an Ombuds-

person or a human rights Commission, to monitor the realization of

rights of the child and to deal with individual complaints relating

t ereto.

Den enda kommentar FN-kommittén gjort vad gäller ombudsmännens ställning är att betonat vikten av oberoende i förhållande till

man regeringen. I kommentaren till Nya Zeelands rapport uttalade kommittén:

that the office of Commissioner for Children be strengthened ~ — — and that further consideration be given to measures which would give the office increased independence and make accountable directly to Parliament.

2 Hodgkin, R., Newell, P., Implementation Handbook for the Convention on the Rights of the Child. Unicef, 1998. s. 71.

LL

100 Internationella frågor

Vid behandlingen Sveriges senaste rapport till FN-kommittén ställde av sig kommittén frågande till vilken roll och självständighet som den svenska Barnombudsmannen har’. Kommittén välkomnade därför tillsättandet denna utredning. av

3.2.5¶Ilnicef

publikation från Unicefzs internationella center i Florens för barns I en utveckling viktiga kriterier hos ombudsmän och kommissioner anges för barn. Dessa skall

självständiga, vara kunna göra barnens röster hörda, tillgängliga för barn, vara enbart fokusera på barn samt ha särskilda lagstadgade maktmedel.

Ombudsmän och kommissioner måste alltså självständiga och får vara enligt Unicef inte föremål för manipulation från regeringens eller vara politiska partiers sida. Inte heller skall regeringstjänstemän kunna blanda sig i ombudsmännens arbete. Ombudsmän och kommissioner måste komma med negativ kritik utan att straffas vid konha rätt att flikter avseende regeringens barnpolitik. Ett sätt att trygga självständigheten ombudsmannen och kommissionema frihet att själva är att ge bestämma innehållet i sitt arbete. Den flexibilitet detta innebär garanfrågor största betydelse för barn, än för regeringar, terar att av snarare dominerar ombudsmännens arbete.

3.2.6 ENOC

Det europeiska nätverket för bamombudsmän the European Network of Ombudsmen for Children, ENOC bildades år 1997. Nätverket samlar nationella institutioner bildats i europeiska länder för att främja som rättigheter. i barnets mänskliga

3Concluding Observations of the Committee the Rights of the Child: Sweden. on CRC/C/15/Add. 101. 4Ombudswork for Children. Innocenti Digest. No. Unicef, 1997.

Internationella frågor 101

ENOC arbetar bland annat med att ta fram riktlinjer för hur nationella institutioner som arbetar med att främja och skydda barnets rättigheter bör vara uppbyggda och hur de bör arbeta för att tjäna sitt syfte.

I ett utkast till riktlinjer anges i tre punkter vad som bör känneteckna en självständig nationell institution för barnets rättigheter.

Mandatet och maktmedlen skall tas in i en lag. Reglerna skall vara

kopplade till barnkonventionen.

Det skall finnas en identifierbar ombudsman eller representant för

barn antingen med en egen institution eller som en del av en institu-

tion för mänskliga rättigheter. Personen i fråga skall kunna vinna re-

spekt och skänka status uppdraget, ha en hög offentlig profil och

synliggöra barn.

Institutionen skall ha lämplig personal och en rambudget samt en

möjlighet att söka få ytterligare medel från andra håll.

ENOC arbetar också med att ta fram riktlinjer för bamombudsmännens roll i rapporteringsprocessen till FN-kommittén för barnets rättigheter.

3.2.7¶Europarådet

Europarådet har vid olika tillfällen gjort uttalanden som är av betydelse i detta sammanhang. Ministerkommittén utfärdade den 23 september 1985 rekommendation till medlemsstaterna om ombudsmannainsti-

en tutionen, enligt vilken dessa borde överväga att utse en ombudsman samt bemyndiga denne att ägna särskild uppmärksamhet frågor rörande mänskliga rättigheter.

ministerkommittén den 30 september 1997 utfärdad

I en annan av rekommendation till medlemsstaterna om upprättande av oberoende nationella institutioner för främjande och skydd av mänskliga rättigheter uttalas bland annat att regeringama bör överväga möjligheten att upprätta effektiva nationella institutioner för mänskliga rättigheter, särskilt i form av kommissioner, ombudsmän eller därmed jämförliga institutioner. I en samma dag antagen resolution om samarbete mellan medlemsstaternas nationella institutioner för främjande och skydd av mänskliga rättigheter samt mellan dem och Europarådet beslutade ministerkommittén bland annat att inom Europarådets ram anordna regelbundna möten med dessa institutioner för utbyte av synpunkter och erfarenheter.

Den 18 september 1998 utfärdade ministerkommittén en rekommendation till medlemsstaterna om barns delaktighet i familje- och samhällslivet. I ett bihang till denna rekommendation specificeras de

102 Internationella frågor SOU 1999;65

åtgärder bör vidtagas för att i olika hänseenden främja barnens som delaktighet. En dessa åtgärder bamombudsman eller av är att utse en liknande för att ytterligare trygga barnens intressen.

3.3¶Barnombudsmän i andra länder

3.3.1¶Norge

det första land i världen fick ett Bameombud. År 1981 Norge var som infördes lovén barneombud och instruks för barneombudet. Syftet om med lagstiftningen att främja barns intressen i samhället. var År 1994 tillsattes utredning bland annat fick i uppgift att ta en som ställning till Bameombudet behövde finnas kvar. Utredningen, som om överlämnade sitt betänkande i december 1995, konstaterade att utvecklingen gått framåt under de år Bameombudet funnits på det sättet att barn- och ungdomsfrågor uppmärksammas mer i samhället än tidigare. Utredningen ansåg dock att det återstår mycket för Bameombudet att göra. Därför föreslogs att Bameombudet skulle finnas kvar som ett oavhängigt för att tillvarata barns och ungdomars intressen. Därorgan menade utredningen att Bameombudet i viss mån borde ändra inemot riktningen arbetet. Bland annat föreslog utredningen att Bameomav budet skulle begränsa mediarollen, koncentrera sitt arbete på generella frågor och ägna mindre tid åt enskilda ärenden samt öka uppmärksamheten på barns ställning i kommunerna. Utredningen föreslog vidare att barnkonventionen uttryckligen skulle nämnas i lagen ett arbetsredskap för Bameombudet. Hämtsom föreslogs endast smärre ändringar lagen. Lagförslaget behandöver av Stortinget våren 1998, och ändringarna trädde i kraft den 1 lades av september 1998.

Barneombudets ställning och organisation

Tjänsten Bameombud utannonseras så att alla som är intresserade som kan söka tjänsten. Sedan anställningsintervjuer harhållits, utses Bameombudet i statsrådet ett regeringssammanträde under kungens ledning. Bameombudet förordnas för period om fyra år. Samma peren kan inte Bameombud i mer än åtta år. I Norge är man nu inne son vara på sitt tredje Bameombud. - Bameombudet är självständigt i förhållande till regeringen. Bame- I ombudet hör dock rent administrativt under Bame- familiedeparteog mentet.

Internationella frågor 103

Självständigheten i förhållande till regeringen visar sig bland annat när det gäller budgeten. Bameombudet anger varje år hur stort anslag

behövs för nästa budgetår. Stortinget beslutar sedan om en klump- E som summa. Regeringen utfärdar inte någon motsvarighet till regleringsbrev, utan Bameombudet bestämmer själv vad pengarna skall användas till.

Tidigare stadgades i lagen att Bameombudet kunde utnämna ett rådgivande för sin verksamhet. I praxis visade det sig emellertid att

organ det inte fanns något behov ett sådant råd. Något verksamt råd har

av heller inte funnits sedan år 1990. Utredningen föreslog därför att bestämmelsen om rådet skulle upphävas och så skedde också.

I stället har Bameombudet tillskapat en referensgrupp som stöd i sitt arbete. Bameombudet utser själv de skall ingå i referens-

personer som gruppen och bestämmer hur länge de skall vara med i gruppen. Den består bland annat av ungdomar samt representanter från näringslivet och det offentliga livet. Bameombudet sammanträder med referens-

ett gånger om året. De enskilda medlemmarna i gruppen gruppen par deltar också fortlöpande i aktuella diskussioner.

Bameombudet anställer själv sin personal. De anställda bör ha erfarenhet olika ämnesområden. Hos Bameombudet finns för närvaran-

av de ett tiotal anställda. Ombudet bestämmer själv vem som skall vara hans ställföreträdare. Han delegerar såväl frågor rör ombudsman-

som narollen myndighetsfrågor till kanslichefen.

som

De anställda har egna nätverk med personer inom sitt fackområde

de har kontinuerlig kontakt med. som

Ombudets uppgifter

Bameombudet skall i sin verksamhet arbeta för att det tas tillbörlig hänsyn till barns behov, rättigheter och intressen på alla samhällsområden. Bameombudet skall vidare följa med i utvecklingen av barns uppväxtvillkor.

Ombudet skall enligt lagen särskilt

på eget initiativ eller remissinstans tillvarata barns intressen i - som

samband med planläggning och utredningar inom alla områden, bevaka att lagstiftning skyddar barns intressen följs, inklusive

- som

att norsk rätt och förvaltningspraxis motsvarar de förpliktelser Norge har enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, föreslå åtgärder kan stärka barns rättssäkerhet,

- som

104 Internationella frågor

främja förslag till åtgärder som kan lösa eller förebygga konflikter mellan barn och samhälle samt bevaka att det tillräcklig information om barns rättigheter och - ges de åtgärder barn har behov av. om

Bameombudet kan verka på eget eller annans initiativ. Ombudet avgör själv fråga uppmärksammats en utomstående skall tas om en som av till behandling. Bameombudet har rätt att uttala sig om förhållanupp hänför sig till ombudets arbetsområde. Ombudet bestämmer den som uttalandet skall riktas till. själv vem

Generella frågor och enskilda ärenden

Bameombudet arbetar i huvudsak med generella frågor. För att kunna välja vilka frågor ombudet skall arbeta med inhämtas informaut som tion barn och från flera håll, till exempel från frivilligorganiom unga sationer och medier. Den viktigaste informationen kommer dock från de norska barnen själva, och Bameombudet utgår vid sina prioriteringar från vad de tycker. Ombudet strävar efter att ha omfattande och varierande kontakter med bam. Till exempel har Bameombudet en populär telefonlinje med telefonsvarare, dit bam kan ringa och ta upp olika frågor. Bameombudet medverkar också i ett barnprogram i TV varje söndag där del vad barn bland annat tagit upp på telefonv en av linjen behandlas. Vidare har Bameombudet en sida text-TV samt internetkontakter. Ibland sig Bameombudet också i enskilda ärenden. Det engagerar gäller situationer där det kommer till ombudets kännedom att ett enskilt barn far väldigt illa. Bameombudet har ingen beslutanderätt eller överprövningsrätt i enskilda ärenden försöker göra barnets röst mer men hörd i dessa ärenden. Först och främst tar Bameombudet del alla handlingar i det enav skilda ärendet och kontrollerar den norska lagen och bamkonvenom tionen har följts. Detta kan ombudet göra med stöd av lagen, som ger ombudet fri tillgång till de upplysningar behövs utan hinder av som tystnadsplikt. Ombudet har också tillgång till alla offentliga och privata för bam. Därefter tar Bameombudet ofta kontakt med den

institutioner

för handläggningen det aktuella ärendet och försöker som ansvarar av framhålla bamperspektivet i ärendet. Har ett beslut redan fattats, kan kanske omprövning ske. Uppnås inget tillfredsställande resultat i det en enskilda fallet och har den norska lagen följts, kan det finnas anledning för Bameombudet att försöka få lagändring till stånd för att hindra en att liknande situationer uppkommer i framtiden.

SOU 1999265 Internationella frågor 105

Årlig rapport

Bameombudet skall varje år före den 1 april rapport till deparavge en tementet sin verksamhet det föregående kalenderåret. Rapporten om vara offentlig.

skall

3.3.2¶Danmark

År 1994 tillsatte socialministem i Danmark ett Børneråd. Rådet upprättades först för treårig försöksperiod är sedan den 1 juli 1998 g en men institut Socialministeriets bekendtgørelse nr. 2 af ett permanent se 1998 Børneråd. I Danmark har tradition "råd" för januar om et man av olika intressegrupper, till exempel Handikappråd, i stället för "ombudsi män". Institutet ombudsman används endast beträffande Folketingets

ombudsman. Bømerådet har till uppgift att arbeta för att säkra barns rättigheter fokusera på och infonnera barns förhållande i samhället. Råsamt om det skall lämna rådgivning till myndigheter beträffande frågor som rör villkor. Rådet skall vidare värdera de förhållanden barn i Danbarns under i belysning bestämmelserna och intentionerna i mark lever av konvention barnets rättigheter. Barnkonventionen är ett viktigt FN:s om redskap för Bømerådet, den styr inte rådets arbete på samma sätt men fallet är i Sverige när det gäller Barnombudsmannen. som

Børnerådets sammansättning och uppgifter

Bømerådet oavhängigt i förhållande till regeringen och tvärfackligt är Medlemmarna skall tillsammans representera en bred kunsammansatt. frågor barns uppväxt och utveckling, barns skol-, kultur- och skap i om fritidsliv, barns hälsa, barns rättsliga ställning och barn med särskilda

behov. Rådet består ordförande och medlemmar. Socialministem av en sex ordföranden och två medlemmar samt två suppleanter. Fyra medutser och fyra suppleanter utses efter förslag valförsamling, lemmar av en består organisationer inom bamområdet. De rådsmedlemmar som av på detta sätt inte representanter för någon organisasom utses ses som tion utan har personliga mandat. Ordföranden och medlemmarna utses

för en fyraårsperiod.

Till Bømerådet har knutits ett fast sekretariat. För närvarande finns anställda. Bland dem finns sociolog, lärare och jurister. Børsex en en nerådets närmare uppgifter är:

106 Internationella frågor

att värdera och påpeka generella förhållanden i samhällsutveck- -

lingen som kan ha en olämplig inverkan på bams utvecklingsmöjligheter, att följa och synliggöra utvecklingen i barns uppväxtvillkor samt

-

påpeka förhållanden i lagstiftning och praxis, när barns behov och

rättigheter inte i tillräcklig grad tillgodoses eller när de direkt åsido-

sätts,

att förmedla information om barn, att ta upp aktuella frågor till de- -

batt och att företräda barnens sak i den offentliga debatten samt

att arbeta för att ge barn bättre möjligheter att delta i debatten och —

påverka samhällsutvecklingen.

Vidare kan Bømerådet ta upp generella frågor till behandling och anmoda myndigheter att redogöra för beslut och praxis på områden som ligger inom rådets behörighet. Bømerådet kan också självt ta initiativ och lägga fram förslag till ändringar på de områden som nämnts ovan.

Ordförandens uppfattning om vilka frågor som är viktigast kan

egen få stor betydelse vid rådets prioritering av olika projekt. Exempel på frågor Bømerådet engagerar sig i är förbud mot bamaga; mobb-

som ning, situationen för barn bland etniska minoriteter, daghemsplatser till arbetslösas barn, ñlmcensur och barns villkor förälder sitter i

när en fängelse.

Slutligen skall Bømerådet enligt en uttrycklig regel höras i lagstiftningsfrågor och andra frågor som berör barns uppväxtvillkor. Det blir allt vanligare att detta förekommer.

uppläggning

- Arbetets

Bømerådet har sammanträde varannan månad. Rådet har också tillskapat arbetsgrupper som ansvarar för olika frågor. Varje arbetsgrupp består av två rådsmedlemmar och ett sekretariat. Arbetsgmpperna utarbetar förslag till olika projekt på sina områden och vänder sig sedan till rådet för att förankra sina idéer.

Varje år håller Bømerådet ett möte med de organisationer och föreningar som utgör valförsamlingen samt med myndigheter och andra inom bamområdet. Rådet upprättar också årligen en skriftlig rapport om sin verksamhet. i

I viktigare frågor framställer Bømerådet broschyrer delas ut på

som daghem, i skolor och inom socialförvaltningen. Vissa kampanjer görs I tillsammans med barnorganisationema. Rådet har gjort en handbok om mobbning som skickas ut till alla kommuner. Vidare har Bømerådet

en sida på text-TV.

Internationella frågor 107

Bømerådet skall i sitt arbete inhämta barns synpunkter. Detta sker på olika sätt. Rådet har till exempel haft nära kontakt med vissa skol-

klasser. Man har också haft paneler med skolbarn som har fått svara på frågor. Vidare har rådet telefonlinje med telefonsvarare dit barn kan en ringa och berätta vad de tycker olika frågor. Enligt företrädare för om rådet har riktat in sig på att ha kontakt med barn i åldrarna upp till man 15 år. Barn är över 15 år behöver däremot inte uppmärksom samma samhet från rådet, eftersom de dels lättare kan föra sin egen talan, dels

ofta företräds andra. av Bømerådet skall endast arbeta med allmänna frågor och får inte ta

enskilda ärenden till behandling. Den uppgiften har i stället Folkeupp tingets ombudsman. När ett ärende har gått igenom den vanliga instansordningen det till honom enskilda kan vända sig med klagomål. är Folketingets ombudsman har dock inte så många ärenden per år som bam. För hålla sig informerad vilka typer av ärenden som rör att om allt kommer in till ombudsmannen på bamområdet planerar Børtrots nerådet sammanträffa med Folketingets ombudsman en gång om att någon vänder sig till Bømerådet med ett enskilt ärende, ger året. När råd den enskilde skall vända sig till till exempel finns en man om vem hos föreningen Barnens villkor tar enskilda ärentelefonlinje som upp den. Fördelen för Bømerådet med att inte för enskilda ärenden ansvara rådet till skillnad från Folketingets ombudsman kan arbeta på ett är att politiskt plan, dock inte partipolitiskt. Rådet har emellertid kontaktperde olika politiska partierna. Rådets strävan är att ett barnsoner i politiskt perspektiv på alla frågor. Bømerådet sig inte forskning, även rådet rent fonnellt ägnar om skulle ha göra det. Inte heller ankommer det på rådet att inhämta rätt att statistiska uppgifter barn, utan denna uppgift ligger på Bømeregistom Härifrån kan beställa olika uppgifter gäller bam. Registret ret. man som utvidgas efter hand. Medel till Bømerådets verksamhet beviljas årligen lag. Rådet genom kan också vända sig till socialministem för att få till särskilda pengar projekt. Rådet får vidare ta emot från företag och donasponsorpengar tioner från enskilda. Leksakstillverkaren Lego har till exempel varit

med och sponsrat bok som rådet gett ut. en Rådet det är viktigt med internationella kontakter. Rådet får anser att varje år antal inbjudningar till olika internationella arrangeett stort har bara möjlighet att med på del dessa. Det finns mang men vara en av också stort intresse från andra länders sida att komma till Danmark ett och besöka Bømerådet.

108 Internationella frågor SOU 1999;65

3.3.3¶Finland

Den finska Barnombudsmannen skiljer sig från de andra nordiska Barnombudsmännen genom att ombudsmannen är en del av en organisation, Mannerheims Bamskyddsförbund RF. Förbundet frivilli-

är en gorganisation, som arbetar på ett generellt plan för att främja barns rättigheter och ställning i samhället, och Bamombudsmannens arbete ingår som en del i förbundets totala verksamhet.

Barnombudsmannen startade sitt arbete år 1981. Ombudsmannen arbetar med barns rättigheter i praxis och fungerar ett juridiskt

som rådgivningskontor. Ombudsmannen ger antingen gratis rådgivning eller hänvisar till rätt instans. Bamombudsmannens tjänster kan utnyttjas

av både barn och unga, föräldrar och andra privatpersoner samt av myndigheter. Barnombudsmannen är advokat.

Barnombudsmannen kan ta upp frågor på alla områden som rör bam. Bland annat arbetar ombudsmannen på följande områden: våld mot barn och unga, sexuella övergrepp, barns ställning i skolan och i institutioner samt skilsmässobam.

Vid sin behandling av enskilda ärenden undersöker Bamombudsmannen om barnet har blivit hört i enlighet med barnkonventionen. Vidare undersöks det har tagits tillräcklig hänsyn till barnets bästa.

om Barnombudsmannen är försiktig med att kommentera enskilda ärenden offentligt men samarbetar i övrigt med pressen för att sprida information, bland annat om barnkonventionen. Barnombudsmannen samarbetar också med de olika departementen och har vid behov kontakt med riksdagsledamöter.

Barnombudsmannen uppträder via enskilda ärenden som en talesman för barn i allmänhet och försöker främja bamperspektivet i de ärenden som tas upp till behandling. Vidare arbetar Bamombudsmannen för att öka kunskapen om barnets rättigheter i samhället och fokuserar på svagheter i lagstiftningen, bland annat genom informationsverksamhet. Barnombudsmannen håller föredrag och föreläser över ämnen med anknytning till barnets rättigheter. Barnombudsmannen lär också upp nya bamrättsadvokater för att på sikt ett nätverk av juridiska rådgivare för bam. Vidare tar ombudsmannen initiativ till åtgärder som påverkar lagstiftningen och är även remissinstans. Slutligen har Barnombudsmannen en kontakttelefon för barn och unga.

Vid allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna har Bamombudsmannen i tre fall fört ärendet till den Europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Barnombudsmannen kan också biträda vid nationella rättegångar eller höras som sakkunnig.

Internationella frågor 109

3.3.4¶Island

Den isländska lagen barnombud tillkom år 1994. Barnombudet utom presidenten för period fem år. För att bli Bamombud krävs ses av en av universitetsexamen. Är ombudet inte själv jurist, skall det vid Barnen ombudets kontor finnas sådan. Barnombudet är ett förvaltriingsorgan en under statsministerns kontor, vilket bland annat har tillsyn som sorterar över ombudets ekonomi. Barnombudet skall årligen avge en rapport om sin verksamhet till statsministern. Ombudet har dock en självständig ställning i förhållande till myndigheter. Barnombudet skall arbeta generellt för att förbättra barns ställning i samhället. Med "barn" i enlighet med barnkonventionen personer avses under 18 år, vilka utgör fjärdedel Islands befolkning. Bamombuen av det skall arbeta för att myndigheter, enskilda, föreningar och andra tar full hänsyn till barnets rättigheter, behov och intressen. I sitt arbete skall Barnombudet lägga fram förslag förbättringar som angår om uppväxtvillkor på alla samhällsområden. Barnombudet skall barns initiativ till offentliga debatter barns förhållanden och också ta om förslag ändringar i lagar och andra författningar som angår främja om skall ombudet medverka till att ratificerade folkrättsliga bam. Vidare traktater barns rättigheter och välfärd blir respekterade. Detta som rör får särskild betydelse när det gäller FN:s barnkonvention. Barnombudet att det begås brott mot ett barns rättigheter Om anser barns behov och intressen åsidosätts, skall ombudet reagera och om utarbeta "henvendelse" till den aktuella myndigheten eller genom att en Barnombudet skall vidare medverka till att sprida inforrnapersonen. rättsregler angår barn och samt ta initiativ till karttion om som unga läggning detta område. i av Alla har vända sig till Barnombudet, tar frågor både rätt att som upp utomståendes initiativ. Kontaktema med barn sker till på eget och exempel besök i skolorna, telefonsamtal och e-post. Bamomgenom budet anordnar också konferenser, där barnen väljer ämnena och upptalare. Barnen får också möjlighet att ställa frågor till en träder som politiker och andra beslutsfattare. panel av Aktuella frågor Barnombudet arbetar med är olycksfallsföresom byggande åtgärder, våld mot barn och sexuella övergrepp mot bam. Barnombudet behandlar inte tvister mellan enskilda personer men bör hänvisa sådant ärende vidare till rätt instans och/eller vägledett ge ning om processuella frågor. Barnombudet ta del sekretessbelagda handlingar hos har rätt att av myndigheter, föreningar och andra. Ombudet har också rätt att få tillgång till institutioner tar sig an barn i sitt arbete. som

110 Internationella frågor SOU 1999;65

3.3.5¶Österrike

En federal lag från år 1989 föreskriver att det skall inrättas särskilda organ för främjande av ungas välfärd, vilka skall syssla med rådgivning och hjälp åt bam. Lagen överlåter de delstatliga administrationerna att besluta i vilka former detta sker.

Var och en av de nio delstatema hade år 1995 tillskapat befatt-

en ning som Ombudsman för barn och ungdom. De olika delstatliga bestämmelserna skiljer sig åt i detaljer, men ombudsmannen har väsentligen samma funktioner. Hit hör att arbeta för barnets rättigheter och intressen men också att ta sig an individuella fall och företräda barn inför rätta. Alla ombudsmannen är lagligen skyddade mot påverkan från politiker och myndigheter.

Det finns numera också en federal Bamombudsman.

Från och med år 1993 sammanträffar ombudsmännen och deras anställda vid en konferens minst tre gånger om året, och de har också kontakter med varandra däremellan. En särskild uppgift vid konferen-

är att uttala sig om varje federal lag, som kan beröra barn, och serna ny att föreslå lagändringar inom detta område.

De individuella fall som behandlas ombudsmännen rör oftast så-

av dana problem som konflikter mellan familjemedlemmar, rättsliga frågor, skolproblem, ungdomsbrottslighet, uppfostringsproblem, umgängesrätt, sexuella eller andra övergrepp etc.

Varje ombudsman planerar projekt som ett resultat av sina erfarenheter från individuella fall eller förslag av sakkunniga. Bamombudsmannen i Tyrolen ägnar sig till exempel frågor rörande våld och sexuella övergrepp, barns trafiksäkerhet, sänkning av den kommunala rösträttsåldern samt lekplatser och andra utrymmen där barn kan röra sig.

Ombudsmannen söker också förbättra barnens situation kon-

genom ferenser, tidningsartiklar, uttalanden i massmedia och samtal med elever och lärare. Dessutom utger de en kvartalstidning med en upplaga på 11 000 exemplar.

3.3.6¶Tyskland

Nordrhein-Westfalen

I den största tyska delstaten Nordrhein-Westfalen cirka 17,5 miljoner invånare utsåg regeringen år 1989 en särskild befattningshavare inom ministeriet för kvinnor, ungdom, familj och hälsovård. befatt-

Den nye ningshavaren fick till uppgift att tillvarata barnens intressen genom att utveckla initiativ och idéer på alla områden betydelse för barn-

av

Internationella frågor lll

politik, bidra till att stärka samarbetet inom delstatsregeringen på det bampolitiska området och söka dialog med grupper i samhället. De för verksamheten grundläggande principerna går ut på att stärka barnets rättigheter och främja mot barnen välvillig inställning i varen dagslivet. Särskild betydelse tillmäts utvecklingen av politiska struktuför frågor rörande bam. Sålunda har det etablerats ett permanent rer samarbete på kommunal nivå med deltagande för närvarande 35 av kommuner. Den på delstatsnivå utsedde befattningshavaren deltar dessutom i en samordningsgrupp inom nationell koalition mellan mer än 100 orgaen nisationer, Vilken syftar till att uppfylla bamkonventionens bestämmel-

ser. Arbetet på det politiska området har rönt framgång såtillvida att barnens angelägenheter har hamnat på dagordningen även i vad avser barnomsorg och undervisning. Exempelvis har man med framannat än gång verkat för sänkning den kommunala rösträttsåldem, skapat en av hus för barn utsatts för övergrepp och misshandel samt ett öppet som utgivit boken "Bamets rättigheter", spritts över hela Tyskland och som viktigt bidrag i strävan att introducera barnkonventionen. som utgör ett

3¶Belgien

Vallonien

Vallonien finns sedan år tillbaka Generaldelegat för barnets I sex en rättigheter. generaldelegatens uppgifter är att mottaga informationer, kla- En av och önskemål medling avseende mot barnets rättiggomål om angrepp heter. Denna uppgift prioriteras och representerar huvuddelen av arbetsinsatsema. Som följd de internationellt uppmärksammade en av affärerna med de försvunna och sexuellt utnyttjade barnen har under tid skett exceptionell ökning antalet individuella fall, i senare en av vilka generaldelegaten fått ingripa. Två huvudgrupper av fall avser

barnmisshandel och skilsmässobarn. Andra betydelsefulla uppgifter rör problem i samband med internationella adoptioner vid sidan de godkända organisationerna, strävan av

att begränsa fängelsestraff påföljd för ungdomsbrottslingar samt

som förbättrade möjligheter till personlig kontakt mellan barn och fängslade

föräldrar. Planerade reformförslag rättsliga förhör med barn i samband avser med föräldrarnas skilsmässa eller efter sexuella övergrepp.

112 Internationella frågor

Flandern

I Flandern tillskapades en befattning motsvarande den iVallonien i juni 1998 genom beslut av delstatsparlamentet.

Befattningshavaren har till uppgift att fullfölja genomförandet av barnkonventionen, försvara barnets rättigheter och intressen, analysera, utvärdera och offentliggöra uppgifter om barnens levnadsförhållanden i Flandern och upplysa och göra allmänheten medveten om innehållet i barnkonventionen. Vidare skall befattningshavaren tjäna som en "megafon" för barnen gentemot den politiska nivån, formulera rekommendationer till parlamentet för en bättre bampolitik samt undersöka klagomål.

Samtliga dessa uppgifter skall utföras i nära kontakt med barnen själva och deras organisationer. Verksamheten kommer att ha sin tonvikt på delaktighet snarare än skydd och omsorg. Avgörande betydelse kommer att tillmätas kommunikationerna med barnen, och dessas bidrag kommer att bestämma huvuddelen av dagordningen. Avgivna rekommendationer kommer att underbyggas vetenskaplig forskning.

av

3.3.8¶Costa Rica

Sedan år 1987 finns Bamombudsman, Defensoria de Infancia.

en Denne till början knuten till justitiedepartementet. År 1992 in-

var en rättades emellertid ett särskilt ämbete som Ombudsman för invånarna i Costa Rica. Genom ett beslut av ombudsmannen skapades år 1993 en enhet för barn och ungdom.

Ombudsmannen utses parlamentet för en period av fyra år och

av skall utöva sitt värv självständigt och utan inblandning från andra myndigheter. Ombudsmannen utser i sin tur den person som svarar för samordningen av arbetet inom barn- och ungdomsenheten. Denna befattning är avsedd för en jurist och är tidsbegränsad. Inom enheten finns ytterligare en jurist. Ombudsmannaämbetet finansieras genom årliga anslag från parlamentet, men ämbetet får också mottaga donationer och internationellt bistånd.

Enheten för barn och ungdom har till uppgift att samordna och stöd-

andra organ i deras arbete för barnets rättigheter. Man samarbetar också med de departement som sysslar med barn och ungdom liksom med universitet, internationella organisationer och ett stort antal ickestatliga organisationer. Vidare övervakar man den lagstiftning som väsentligen rör barnets rättigheter.

Barnombudsmannen behandlar såväl enskilda fall som frågor av allmänt intresse och kan också ge rekommendationer till myndigheter

Internationella frågor 113

om behandlingen av enskilda fall. Klagomål från enskilda, grupper och institutioner riktas till ombudsmannen. Även underåriga kan framföra klagomål. Den mellan 12 och 18 år gammal blir alltid hörd i

som är personligen och den som är yngre i den mån barnet anses ha uppnått tillräcklig mognad. Ombudsmannen har rätt att kalla varje statstjänsteman till överläggning och att få tillgång till alla handlingar rörande ett enskilt fall. En tjänsteman åsidosätter ombudsmannens rekommen-

som dationer kan suspenderas eller avskedas.

Särskilda målgrupper för ombudsmannens verksamhet är övergivna och fattiga barn, ungdomar med riskfyllda arbeten, kränkningar av barnets rättigheter inom undervisningsväsendet samt stöd handikappade barn och ungdomar. Ombudsmannen stöder också forskning rörande bam.

Ombudsmannen varje år en ämbetsberättelse till parlamentet.

avger

3.3.9¶Nya Zeeland

Genom lag år 1989 tillskapades Commissioner for Children.

en en Denne utses generalguvenören den brittiska drottningens represen-

av tant på förslag socialministem. Längden av förordnandet regleras

av inte i lag, den nuvarande kommissionären har utsetts på fem år.

men Till sin hjälp har han stab Kommissionären är

en om sex personer. självständig i förhållande till departementet och står också fri från politisk påverkan. Han sysslar bland annat med individuella fall, och vem

helst kan initiera ett ärende. Anslag till verksamheten beviljas av som parlamentet som en del av statsbudgeten.

Viktiga uppgifter för kommissionären är att granska beslut och åtgärder enligt lagen barn, ungdomar och deras familjer samt att ge

om rekommendationer beträffande lagens tillämpning.

Det ankommer också på kommissionären att ge departementschefen råd beträffande alla frågor som har samband med tillämpningen av ovannämnda lag. Till kommissionärens uppgifter hör vidare att främja forskning rörande ämnen har samband med barns och ungdomars

som välfärd. Slutligen ankommer det på kommissionären att öka den allmänna medvetenheten barn- och ungdomsfrågor, till exempel ge-

om

att inbjuda företrädare för allmänheten att diskutera frågor rörande nom barns och ungdomars välfärd.

4 ombudsmän i

Övriga Sverige

1¶Historik

Redan tidigt användes beteckningen "ombudsman" på en uppdragsta-

med huvuduppgift att handla på huvudmannens vägnar och föra gare hans talan i rättegångar och i andra sammanhang.

Institutet "ombudsman" har också det lång tradition i svensk rätt. Det äldsta ombudsmannaämbetena, Justitiekanslern JK, har funnits

av i snart 300 år. Bakgrunden till att detta ämbete inrättades var att Karl XII efter att ha besegrats ryssarna vid Poltava år 1709 begav sig till

av Turkiet, där han kom att stanna i flera år. På grund av att kungen var borta under lång tid uppstod oordning i den svenska administratio-

en

För att återskapa ordning inrättade Karl XII år 1713 ett kansli med nen.

högsta ombudsman chef och företrädare för kungen. År 1719 en som infördes titeln Justitiekansler. Ombudsmannens uppgift att se till att

var lagar och föreskrifter följdes och att ämbetsmännen uppfyllde sina plikter. Han skulle bland annat närvara i riksrådet då justitieärenden behandlades.

Nästa ombudsman som inrättades var Riksdagens ombudsman JO. Detta ämbete inrättades i samband med tillkomsten av 1809 års regeringsform. I denna fanns bestämmelser om en "Riksens Ständers justitieombudsman", skulle utses varje riksdag för att ha tillsyn över

som lagarnas efterlevnad av domare och ämbetsmän. Institutionen tillmättes stor politisk betydelse och tillkom inte utan motstånd. Det nya ämbetet skulle utgöra en av garantiema för maktbalans mellan kung och riksdag och ett värn mot maktfullkomlighet från de under kungen lydande

vara myndigheternas sida.

År 1915 tillskapades särskild riksdagens ombudsman för försva-

en ret, Militieombudsmannen MO. Denne fick till uppgift att utöva till-

över försvarsväsendet och den militära rättsskipningen. Ämbetet syn avskaffades år 1968, då det införlivades med JO-ämbetet.

Härefter har flera olika offentliga ombudsmän inrättats i Sverige, Konsumentombudsmannen KO, Jämställdhetsombudsmannen JämO, Diskrimineringsombudsmannen DO, Barnombudsmannen BO,

116 Övriga ombudsmän i Sverige

Handikappombudsmannen HO och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning HomO.

Den svenska ombudsmannamodellen har blivit en stor "exportvara", och ordet ombudsman har lånats in i andra språk som benämning på en ämbetsman med funktioner liknande de svenska Ombudsmännens.

4.2 ombudsmän JO

Riksdagens

4.2.1¶Utseende och arbetsuppgifter

Enligt 12 kap. 6 § regeringsformen väljer riksdagen en eller flera ombudsmän att i enlighet med den instruktion som riksdagen beslutar utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet lagar och andra

av författningar.

Riksdagens ombudsmän år enligt 8 kap. 10 § riksdagsordningen fyra, chefsjustitieombudsman och tre justitieombudsmän. Härutöver

en kan finnas eller flera ställföreträdande ombudsmän. Ombudsmannen

en väljs för fyra år. På hemställan Konstitutionsutskottet kan riksdagen

av dock dessförinnan entlediga ombudsman inte åtnjuter riksda-

en som gens förtroende.

Ombudsmännens verksamhet regleras i lagen 1986:765 med instruktion för Riksdagens ombudsmän. Chefsjustitieombudsmannen och justitieombudsmännen har tillsyn över att de utövar offentlig verk-

som samhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden.

Under ombudsmännens tillsyn står statliga och kommunala myndigheter, tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter,

innehar tjänst eller uppdrag, vanned följer myndighetsutannan som övning, såvitt denna hans verksamhet samt tjänstemän och upp-

avser dragstagare i statliga affársverk, när de för verkens räkning fullgör uppdrag i sådana aktiebolag där staten verken utövar ett bestäm-

genom mande inflytande. I fråga befattningshavare vid försvarsmakten

om omfattar tillsynen dock endast befäl lägst fánriks grad och dem som

av innehar motsvarande tjänsteställning.

Ombudsmännens tillsyn omfattar inte riksdagens ledamöter, riksda-

förvaltningsstyrelse, riksdagens valprövningsnämnd, riksdagens gens besvärsnämnd eller kammarsekreteraren, riksbanksfullmäktige och ledamöter direktionen i Riksbanken utom såvitt avser deltagande i

av utövning Riksbankens beslutanderätt enligt lagen 1992:1602 om

av valuta- och kreditreglering, regeringen eller statsråd, Justitiekanslern samt ledamöter beslutande kommunala församlingar. Ombudsmän-

av

står inte under tillsyn av varandra. nen

Övriga ombudsmän i Sverige 117

Ombudsmännen skall särskilt tillse att domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet iakttar regeringsformens bud om saklighet och opartiskhet och att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter inte träds för när i den offentliga verksamheten. Ombudsmännen skall verka för att brister i lagstiftningen avhjälps. Uppkommer under tillsynsverksamheten anledning att väcka fråga om författningsändring eller åtgärd från statens sida, får en ombudsannan göra framställning i ämnet till riksdagen eller regeringen. man Riksdagen fastställer årligen budget för Riksdagens ombudsmän. en I samband härmed i korthet målen för verksamheten: att med anges bibehållen kvalitet i ärendehanteringen fullgöra uppgifterna enligt instruktionen, att hålla balansema och den genomsnittliga handläggningstiden på viss nivå och att bedriva inspektionsverksamhet i en viss en omfattning. I budgetbeslutet vidare att Riksdagens ombudsmän i anges sin årsredovisning skall avrapportera målen med avseende på prestationer och kvalitet.

4.2.2¶Arbetets bedrivande

Ombudsmännens tillsyn bedrivs prövning av klagomål från allgenom mänheten samt inspektioner och andra undersökningar, som genom ombudsmännen finner påkallade. För att ombudsmännen skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter har de rätt till full insyn i den offentliga verksamheten. De får närvara vid domstols eller förvaltningsmyndighets överläggningar och har tillgång till myndighetens protokoll och handlingar. Ombudsmannen skall verkställa de utredningsåtgärder som fordras för prövning klagomål och andra ärenden. Domstolar och förvaltav ningsmyndigheter samt tjänsteman hos staten eller en kommun skall bistå ombudsmännen med begärda upplysningar och yttranden. Sådan skyldighet åligger han står under ombudsmans tillsyn. även annan, om ombudsman begär upplysningar och yttranden i andra ärenden När en än dem där han har beslutat att inleda förundersökning, får han förehögst 10 000 kronor. En ombudsman får utdöma försuttet lägga vite om vite. En ombudsman avgör ett ärende genom beslut, vari han får uttala sig huruvida åtgärd myndighet eller befattningshavare strider om av mot lag eller författning eller är felaktig eller olämplig. annan annars En ombudsman får även göra sådana uttalanden att främja som avser enhetlig och ändamålsenlig rättstillämpning. Om ett ärende är sådan beskaffenhet att det lämpligen kan utreav das och prövas någon myndighet än ombudsmännen och om av annan

118 Övriga ombudsmän iSverige

myndigheten inte tidigare har prövat saken, får en ombudsman överlämna ärendet till denna myndighet för handläggning. Endast ärende som väckts genom klagomål får överlämnas till Justitiekanslern och endast efter överenskommelse med denne.

En ombudsman får som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare som genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget har begått brottslig gärning än tryckfrihetsbrott

annan eller yttrandefrihetsbrott. Om befattningshavare genom att åsidosätta vad åligger honom i tjänsten eller uppdraget gjort sig skyldig till

som fel, kan beivras genom disciplinärt förfarande, får en ombudsman

som göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om disciplinpåföljd.

Ombudsmannen skall årligen senast den 15 november tillställa riksdagen tryckt ämbetsberättelse avseende tiden mellan den 1 juli

en närmast föregående år och den 30 juni innevarande år. Berättelsen behandlas Konstitutionsutskottet. Det vanliga är att utskottet utan

av något särskilt yttrande föreslår riksdagen att lägga berättelsen till handlingama, vilket också regelmässigt sker. Motioner i anledning av berättelsen brukar sällan väckas.

4.3¶Justitiekanslern JK

4.3.1¶Utseende och arbetsuppgifter

Justitiekanslern JK lyder enligt ll kap. 6 § regeringsformen under regeringen. Han är dess högste ombudsman. JK anställs med fullmakt genom beslut av regeringen.

I förordningen 1975:1345 med instruktion för Justitiekanslern

anges JK:s arbetsuppgifter. Där sägs att det åligger JK att under regeringen bevaka statens rätt. I mål som rör statens rätt skall han, om det inte ankommer på någon annan myndighet, föra eller låta föra statens talan.

Utan hinder av att uppgiften att företräda staten vid eller utom domstol ankommer på myndighet än JK, får JK i en tvist som prö-

en annan vas eller kan bli föremål för prövning av en allmän domstol från myndigheten överta uppgiften att bevaka statens rätt. JK skall vidare tillhandagå regeringen med råd och utredningar i juridiska angelägenheter.

Även andra författningar JK olika åligganden. I lagen 1975:1339

ger

Justitiekanslems tillsyn finns bestämmelser om JK:s tillsyn över att om de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Inom ramen för vad som föreskrives i den lagen omfattar JK:s tillsyn statliga myndigheter,

Övriga ombudsmän i Sverige 119

tjänstemän och andra befattningshavare vid statliga myndigheter samt andra är knutna till statlig myndighet och som innehar tjänst eller som uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt angår denna deras verksamhet. Enligt bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen åligger det JK att vaka över tryckfriheten och yttrandefriheten. I rättegångsbalken finns bestämmelser JKrs befattom ning med advokatväsendet. Särskilda bestämmelser JKzs befogenheter finns också enligt om datalagen 1973:289, kreditupplysningslagen 1973:1173, inkassolagen 1974:182, lagen 1985:400 behörighet för justitiekanslem om överklaga vissa beslut enligt rättegångsbalken, lagen 1987:1231 att automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. och lagen om 1998:150 allmän kameraövervakning. Slutligen skall JK granska om de ärendeförteckningar myndigheterna lämnar till JK enligt särsom skilda föreskrifter. JK:s budget fastställs på sedvanligt sätt för myndighet under reen geringen riksdagens ställningstagande till regeringens budgetgenom proposition. Regleringsbrevet för JK inleds vanligtvis med några allhållna effektmål såsom att rättssäkerheten skall värnas och effekmänt förbättras på den offentliga förvaltningens område. De verktiviteten samhetsmål därefter liknar dem gäller för JO. Återrapsom anges som porteringskraven till exempel vilka åtgärder som vidtagits inom avser visst område samt uppgifter antal ärenden av viss typ och ett om kostnader visst slag. Det är förhållandevis vanligt att regeringen ger av JK särskilda uppdrag att bland annat utreda vissa förhållanden. Dessa uppdrag förenas ibland med särskilda medelstillskott till det ordinarie

anslaget.

4.3.2¶Arbetets bedrivande

skall verkställa den utredning fordras för prövning ett kla- JK som av gomål eller annat ärende. Ett klagomål skall prövas JK endast frågans beskaffenhet ger av om JK anledning saken till prövning. Kan ett klagomål lämpligen att ta upp utredas och prövas någon myndighet än JK och har myndigav annan heten inte tidigare prövat saken, får JK överlämna klagomålet till denna myndighet för handläggning. Klagomål får dock överlämnas till justitieombudsman endast efter överenskommelse med denne.

120 Övriga ombudsmän i Sverige

4.4¶Konsumentombudsmannen KO

Konsumentombudsmannen KO inrättades år 1971. KO var från början en egen myndighet, men sedan år 1976 är Konsumentverkets generaldirektör också KO. Inom Konsumentverket finns ett KO-sekretariat och dess uppgift är främst att biträda KO.

I 11 § lagen 1970:417 om marknadsdomstol m.m. sägs att för frå-

marknadsföring, frågor om avtalsvillkor i konsumentförhällangor om den och frågor om produktsäkerhet finns en Konsumentombudsman. Ombudsmannen utses av regeringen för viss tid och skall vara jurist.

KO:s arbetsuppgifter regleras i marknadsföringslagen 1995:450, lagen 1994:1512 avtalsvillkor i konsumentförhållanden, produkt-

om säkerhetslagen 1988:1604 och lagen 1997:379 om försöksverksamhet avseende medverkan av Konsumentombudsmannen i vissa tvister.

Konsumentverkets budget fastställs av riksdagen. KO omfattas av denna. I regleringsbrevet till verket tas också KO:s arbete upp, till exempel på så sätt att verket skall återrapportera om KO:s talerätt i enskilda tvister på området finansiella tjänster.

KO:s verksamhet bygger till stor del på anmälningar från allmänheten och berörda intressenter. KO får meddela förelägganden förenade med vite. Han får också föra talan i domstol. Vidare får KO i en tvist mellan konsument och näringsidkare, som gäller en finansiell

en en tjänst, biträda konsumenten såsom ombud vid allmän domstol och kronofogdemyndighet, tvisten betydelse för rättstillämpningen

om är av eller finns särskilda skäl för det.

om det annars

I samband med att KO behandlas bör också Näringsfrihetsombuds-

NO nämnas. Detta var en myndighet som fanns mellan åren mannen 1954 och 1992. NO hade i uppgift att ingripa mot skadliga konkurrensbegränsningar. NO avskaffades i samband med att Konkurrensverket inrättades.

4.5¶Jämställdhetsombudsmannen

JämO

4.5.1¶Utseende och arbetsuppgifter

Jämställdhetslagen 1991:433 har till ändamål att främja kvinnors och mäns lika rätt i fråga om arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet. Lagen siktar till att förbättra främst kvinnornas villkor i arbetslivet.

För att se till att jämställdhetslagen efterlevs finnas sedan år 1980 en Jämställdhetsombudsman JämO och en Jämställdhetsnämnd. JämO och Jämställdhetsnämnden utses av regeringen. JämO skall enligt järn-

Övriga ombudsmän i Sverige 121

ställdhetslagen i första hand söka förmå arbetsgivare att frivilligt följa föreskrifterna i denna lag. Ombudsmannen skall också i övrigt medverka i strävandena att främja jämställdhet i arbetslivet. Riksdagen fastställer lämOzs budget och regeringen utfärdar regleringsbrev. I dessa allmänna effektmål såsom att JämO skall anges främja jämställdhet i arbetslivet. Vidare upptas flera olika verksamhetsmål med krav på återrapportering, till exempel avseende inforrnationsinsatser och metoder för arbetsvärdering. JämO också olika ges uppdrag.

4.5.2¶Arbetets bedrivande

I förordningen 1991:1438 med instruktion för Jämställdhetsombudssägs att ombudsmannen i första hand skall genom rådgivning mannen och upplysning, överläggningar med enskilda parter och organisationer eller andra lämpliga åtgärder verka för att jämställdhetslagens genom föreskrifter frivilligt följs. JämO skall vidare efter anmälan eller på eget initiativ ärenden underlåtenhet arbetsgivare att följa lata upp om av föreskrifter aktiva åtgärder och, när ombudsmannen finner att gens om resultat inte kan nås frivillig överenskommelse, göra framgenom en ställning vitesföreläggande hos Jämställdhetsnämnden. I ombudsom uppgifter ingår också att i tvister överträdelse förbudet mannens om av könsdiskriminering eller förbudet mot trakasserier på begäran mot av hjälpa de arbetstagare och arbetssökande inte företräds av en arsom betstagarorganisation med de åtgärder ombudsmannen anser motisom verade föra talan vid Arbetsdomstolen, när ombudsmannen finner samt dom i tvisten är betydelsefull för rättstillämpningen eller det anatt en finns särskilda skäl för det. JämO skall vidare informera allmännars heten och på andra lämpliga sätt medverka i strävandena att främja

jämställdhet i arbetslivet. JämO skall också rådgivning och information verka för jamgenom ställdhet inom skolväsendet, högskolan, arbetsmarknadsutbildningen och andra utbildningsformer. Slutligen får JämO i vissa fall själv utfärda vitesföreläggande riktat mot en arbetsgivare.

4.5.3¶Översyn av jämställdhetslagen

Jämställdhetslagen är föremål för översyn. En utredning har fått i uppgift mot bakgrund de krav EG-rätten ställer och de tre nya att- av som lagarna mot diskriminering göra översyn av vissa delar av järn- - en ställdhetslagen och lämna de förslag till lagändringar som översynen

122 Övriga ombudsmän i Sverige

ger anledning till dir. 1998:60 och 98. Uppdraget skall redovisas senast den l september 1999.

4.6 DO

Diskrimineringsombudsmannen

År 1986 inrättades Ombudsmannen mot etnisk diskriminering DO. Det finns också en nämnd mot diskriminering. Ombudsmannen och

. nämnden utses av regeringen.

DO skall verka för att etnisk diskriminering inte förekommer i arbetslivet eller på andra områden av samhällslivet. Med etnisk diskriminering att eller personer missgynnas i för-

avses en person en grupp av hållande till andra eller på annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund av ras, hudfarg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.

Den 1 maj i år trädde två nya lagar i kraft som gäller DO, lagen 1999:130 åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet och la-

om

1999:131 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering. Den gen om förstnämnda lagen rör DO:s uppgifter inom arbetslivet och den sistnämnda lagen DO;s uppgifter på andra områden. Regeringen föreslog i

1997/98:177 lag åtgärder mot etnisk diskriminering i prop. om ny om arbetslivet att arbetsuppgifterna för DO på andra områden än arbetslivet skulle regleras i förordning. Vid riksdagsbehandlingen framhölls

en emellertid i flera motioner att dessa uppgifter i stället borde regleras i lag. Som skäl anfördes bland annat att ombudsmannens ställning blir

självständig kompetensområdet lagregleras. Vidare hänvisades mer om till Parisprincipema. Arbetsmarknadsutskottet uttalade

Utskottet kan instämma i flera av de synpunkter som förs fram i

motionerna. Enligt utskottets mening finns det skäl som talar för att

även arbetsuppgifterna utanför arbetslivet skall regleras i lag. Ge-

lagreglering blir det en tydligare markerin av vilken betydelse

nom

de aktiva insatserna mot etnisk diskriminering ar. Aven om avsik-

ten inte har varit att förändra ombudsmannens arbetsup gifter eller

att å nå ot sätt nedgradera dem skulle det förhållan et att saken

örordningsvägen kunna uppfattas på det sättet. En lag bör

reierasså allmänt sett få större genomslagskraft än en förordning. En

oc lagreglering betyder också att ändringar av ombudsmannens arbetsuppgifter inte kan genomföras utan att frågan underställs riksda en.

Vid samlad bedömning kommer utskottet fram till att Ozs

en

arbetsuppgifter utanför arbetslivet bör regleras i lag. Det bör enligt

utskottets mening ske genom en separat lag.

Se s. 20. 2Se Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1998/99:AU4 s. 74

Övriga ombudsmän i Sverige 123

Utskottet utarbetade ett eget lagförslag och riksdagen antog detta. DO skall enligt lagen om Ombudsmannen mot etnisk diskriminering råd och på annat sätt medverka till att den som utsatts för etnisk genom diskriminering kan ta till vara sina rättigheter. DO skall vidare genom överläggningar med myndigheter, företag och organisationer samt geopinionsbildning, information och på annat liknande sätt ta initianom tiv till åtgärder mot etnisk diskriminering. DO skall särskilt motverka att arbetssökande utsätts för etnisk diskriminering. DO skall också i kontakt med arbetsgivare och berörda arbetstagarorganisationer främja ett gott förhållande mellan olika etniska i arbetslivet. Slutligen grupper skall DO öva tillsyn över efterlevnaden av lagen 1999:130 om åtgäretnisk diskriminering i arbetslivet i enlighet med bestämmelder mot serna i den lagen. Lagen åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet har till om ändamål att i fråga arbete, anställningsvillkor och andra arbetsvillom kor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet främja lika rättigheter och möjligheter oavsett etnisk tillhörighet etnisk mångfald i arbetslivet. DO skall i första hand försöka få arbetsgivare att frivilligt följa föreskrifterna i denna lag. DO skall också i övrigt medverka i strävandena att främja etnisk mångfald i arbetslivet. En arbetsgivare är skyldig att uppmaning av DO lämna de uppgifter förhållandena i arbetsgivarens verksamhet som kan vara av om betydelse för ombudsmannens tillsyn över lagens efterlevnad. En arbetsgivare är vidare skyldig att lämna uppgifter, när ombudsmannen biträder begäran enskild arbetssökande eller arbetstagare att få en av en reda på meriter. En arbetsgivare får dock inte been annan persons onödigt uppgiftsskyldigheten. Finns särskilda skäl är tungas genom arbetsgivaren inte skyldig att lämna ut uppgifter. Om arbetsgivaren inte rättar sig efter ombudsmannens uppmaning, får DO vid vite förelägga arbetsgivaren att fullgöra sin skyldighet. Ett sådant beslut får överklahos Nämnden mot diskriminering. Om arbetsgivare inte följer gas en lagens föreskrifter aktiva åtgärder, kan nämnden på framställning om DO utfärda ett vitesföreläggande. Nämndens beslut enligt lagen får av inte överklagas. I tvist rörande lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i aren betslivet får DO föra talan för enskild arbetstagare eller arbetssöen kande, den enskilde går med det och ombudsmannen finner om om att dom i tvisten är betydelsefull för rättstillämpningen eller det anen finns särskilda skäl för det. DO:s talan förs vid Arbetsdomstolen. nars När arbetstagarorganisation har rätt att föra talan för den enskilde en enligt 4 kap. 5 § lagen 1974:371 rättegången i arbetstvister, får om DO föra talan bara organisationen inte gör det. om

124 Övriga ombudsmän iSverige

Enligt förordningen 1988:895 med instruktion för Ombudsmannen mot etnisk diskriminering har ombudsmannen också i uppgift att föreslå regeringen författningsändringar och andra åtgärder som är ägnade att motverka etnisk diskriminering.

Riksdagen fastställer DO:s budget och regeringen utfärdar regleringsbrev. Ett effektmål för DO:s del är att förebygga och motverka etnisk diskriminering. För ombudsmannen anges i regleringsbreven olika Verksamhetsmål och krav återrapportering, till exempel att DO skall prioritera insatser syftar till att motverka etnisk diskrimine-

som ring i arbetslivet.

4.7 HO

Handikappombudsmannen

4.7.1¶Utseende och arbetsuppgifter

År 1994 inrättades Handikappombudsmannen HO. HO ersatte i viss mån Statens handikappråd. HO biträds ett särskilt råd. Ombudsman-

av

är rådets ordförande och leder dess verksamhet. Regeringen utser nen ombudsmannen och rådets övriga ledamöter.

Enligt lagen 1994:749 Handikappombudsmannen har HO till

om uppgift att bevaka frågor angår funktionshindrade personers rät-

som tigheter och intressen. Målet för ombudsmannens verksamhet skall vara

med funktionshinder full delaktighet i samhällslivet att personer ges och jämlikhet i levnadsvillkor. HO:s verksamhet skall uppföljning

avse och utvärdering. HO skall vidare till att lagen 1999:132 om förbud

se

diskriminering i arbetslivet med funktionshinder följs mot av personer och äger även rätt att för enskild arbetssökande eller arbetstagare

en föra talan i tvister angående tillämpningen den lagen. Sistnämnda

av lag trädde i kraft den 1 maj i år och är till stora delar utformad

sätt den beskrivna lagen åtgärder mot etnisk dissamma som ovan om kriminering i arbetslivet.

HO skall verka för att brister i lagar och andra författningar i fråga

med funktionshinder avhjälps. HO skall vidare när det om personer behövs ta initiativ till överläggningar med myndigheter, företag, organisationer och andra i syfte att motverka att missgynnas eller

personer på annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund av funktionshinder. HO skall inforrnationsverksamhet och på

även genom annat liknande sätt verka för att ingen missgynnas eller på annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund av funktionshinder.

Myndigheter, landsting och kommuner, har skyldighet att full-

som göra uppgifter rör med funktionshinder, skall HO:s

som personer

Övriga ombudsman i Sverige 125

uppmaning lämna uppgifter till ombudsmannen om sin verksamhet. De är också skyldiga att på ombudsmannens uppmaning komma till överläggningar med denne. Vad sagts gäller också den som enligt som nu 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen anförtrotts förvaltningsuppgift rör med funktionshinder eller som fått bidrag av stasom personer ten, landsting eller kommun med skyldighet att främja funktionshindrades intressen. Lagen förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med om funktionshinder har till ändamål att motverka diskriminering i arbetslimed funktionshinder. Ombudsmannen skall i första vet av personer hand försöka få arbetsgivare att frivilligt följa föreskrifterna i denna

lag. En arbetsgivare är skyldig att på uppmaning av HO lämna de uppgifter förhållandena i arbetsgivarens verksamhet som kan vara av om betydelse för ombudsmannens tillsyn över lagens efterlevnad. En arbetsgivare är vidare skyldig att lämna uppgifter, när ombudsmannen biträder begäran enskild arbetssökande eller arbetstagare att få en av en reda på meriter. En arbetsgivare får dock inte been annan persons onödigt uppgiftsskyldigheten. Finns det särskilda skäl är tungas genom arbetsgivaren inte skyldig att lämna ut uppgifter. Om en arbetsgivare sig efter ombudsmannens uppmaning, får HO vid vite föreinte rättar lägga arbetsgivaren att fullgöra sin skyldighet. HO:s beslut om vitesföreläggande fair överklagas hos Nämnden mot diskriminering. Nämndens beslut får inte överklagas. tvist rörande lagen får HO föra talan för enskild arbetstagare I en en eller arbetssökande, den enskilde medger det och om ombudsmanom finner dom i tvisten är betydelsefull för rättstillämpningen nen att en det finns särskilda skäl för det. Ombudsmannens talan förs eller annars Arbetsdomstolen. När arbetstagarorganisation har rätt att föra vid en talan för den enskilde enligt 4 kap. 5 § lagen 1974:371 om rättegången i arbetstvister, får HO föra talan bara organisationen inte om gör det. Enligt förordningen 1994:949 med instruktion för Handikappombudsmannen skall HO i sin verksamhet upprätthålla kontakter med funktionshindrade samt med organisationer, företag, landspersoner ting, kommuner, länshandikappråd, kommunala handikappråd och liknande regionala och lokala samarbetsorgan, med övriga ombudsmän diskriminering och organisationer på arbetsmarknaden samt med mot andra myndigheter och andra aktörer verksamhet rör med vars personer funktionshinder. Vidare skall HO följa forsknings- och utvecklingsarbete berör funktionshindrade IHO:s uppdrag ingår också som personer. regelbundet utvärdera de åtgärder vidtas för att förverkliga Föratt som nationernas standardregler funktionshindrades rätt till full delenta om

126 Övriga ombudsmän i Sverige

aktighet och jämlikhet. HO skall även långsiktigt följa den intemationella utvecklingen inom ansvarsområdet och särskilt Europeiska unionens insatser och dess konsekvenser för personer med funktionshinder. Slutligen skall HO genom upplysnings- och infonnationsverksamhet eller andra opinionsbildande insatser förmedla den samlade kunskap ombudsmannen får genom sitt bevaknings- och uppföljningsarbete.

Riksdagen fastställer HO:s budget och regeringen utfärdar regleringsbrev. Ett effektmâl för HO är att funktionshindrade personers rättigheter och intressen skall-beaktas inom samtliga samhällsområden samt att personer med funktionshinder skall uppnå full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor. Verksamhetsmålen och återrapporteringen i regleringsbreven tar sikte på olika frågor, till exempel ärendehandläggning och information. HO får också särskilda uppdrag.

4.7.2¶Översyn HO

av

En särskild utredare tillkallades i november 1997 med uppgift att se över och utvärdera HO:s verksamhet dir. 1997:131. Utredaren skall pröva vilken betydelse ombudsmannen haft för utvecklingen inom handikappområdet i stort samt bedöma om, och i så fall hur, ombudsmannens roll och arbetsuppgifter bör förändras i något avseende. " Utredaren skall

utvärdera och bedöma vilka direkta respektive indirekta effekter -

HO:s arbete med att övervaka funktionshindrade personers rättig-

heter och intressen har haft för andra myndigheter, kommuner och

landsting i deras arbete med att följa upp och utvärdera detta, utvärdera HO:s arbete med att förmedla den samlade kunskapen

—

från sitt bevaknings- och uppföljningsarbete,

belysa dels de prioriteringar som HO gjort mellan olika arbetsupp- -

gifter, dels hur myndigheten fördelat sina resurser mellan olika verksamhetsområden och arbetsuppgifter, utvärdera HO:s juridiska rådgivning och informationsverksamhet,

-

kartlägga likheter och olikheter mellan HO:s verksamhet och den -

verksamhet som bedrivs av andra ombudsmän och om det finns några oklarheter i fördelningen arbetsuppgifter och ansvarsområ-

av den mellan HO och andra ombudsmän.

Mot bakgrund av sina slutsatser i fråga om HO:s verksamhet sedan starten den l juli 1994 skall utredaren

SOU 1999355 Övriga ombudsmän i Sverige 127

överväga HO även fortsättningsvis skall ha övervakande roll - om en i första hand uppföljning och utvärdering när det gäller - genom funktionshindrade personers rättigheter och intressen, överväga hur HO i framtiden skall verka för att brister i lagar och andra författningar i fråga med funktionshinder avom personer hjälps, pröva HO skall ha någon roll i EU-samarbetet och hur avgräns- - om ningarna i så fall skall ut gentemot dels Regeringskansliet, dels se andra myndigheter i ett sådant samarbete, v beskriva för- och nackdelar med att HO rollen som Sveriges ges samordningsorgan för handikappfrågor enligt regel nr 17 i Förenta nationernas standardregler för att tillförsäkra människor med funk-

tionsnedsättning delaktighet och jämlikhet.

Utredningenskall redovisa sitt uppdrag senast den 30 april 1999.

4.8¶Ombudsmannen mot diskriminering på

grund av sexuell läggning HomO

ombudsmannen, Ombudsmannen mot diskriminering på Den senaste sexuell läggning HomO, inrättades den 1 maj i år. Ombuds-

grund av

mannen utses av regeringen. Den ombudsmannen skall till att lagen 1999:133 om förbud nye se diskriminering i arbetslivet på grund sexuell läggning följs. mot av lag till delar utformad på sätt de två andra Denna är stora samma som diskrimineringslagama som redovisats ovan. nya Utredningen föregick den lagen föreslog i sitt betänkande som nya Förbud diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning mot SOU 1997:175 Folkhälsoinstitutet skulle tillvarata de homo- och att bisexuellas intressen. Institutet i förslaget övergripande och gavs en samordnande funktion, medan DO fick rådgivande och processen förande roll. Genom lägga dessa uppgifter på DO skulle uppnå att man samordningsfördelar såväl när det gäller kompetens som resurser. I propositionen 1997/98:l80 gick regeringen emellertid på en annan linje och föreslog istället det skulle inrättas ombudsman. Anledatt en ny den lagens syfte. Förutom att utgöra skydd för ningen angavs vara nya den enskilda individen skall lagen enligt propositionen bidra till att på

sikt förändra attitydema i samhället på ett sådant sätt att diskriminering på grund sexuell läggning inte förekommer. För att uppnå båda av dessa mål det enligt regeringens mening nödvändigt att tillsynen är lagens efterlevnad omhänderhas ombudsman. I propoöver av en egen

128 Övriga ombudsmän i Sverige

sitionen sägs vidare följande om en eventuell sammanslagning av DO

ombudsmannenl: och den nya

Att det medför effektivitetsvinster om resurserna för liknande up

olilga-

gifter samordnas är uppenbart. En sådan samordning mellan

ombudsmannafunktioner kan emellertid inte ske utan att dess ef-

fekter å de olika funktionerna analyseras. Re eringen avser därför

att år 1999 ta initiativ till att ett sådant ar ete påbörjas med in-

un er

riktning att sammanslagning skall ske av bl.a. dessa två om-

en

budsmannainstitut till gemensam myndighet. Till dess att resultat

en

sådan analys föreligger bör även den nu föreslagna ombuds-

av en

emellertid utgöra en egen myndighet. Dock bör redan nu

mannen den samordning ske att den ombudsmannen samverkar med DO

nya i fråga bl.a. lokaler, telefonväxel m.m.

om

Lagen förbud mot diskriminering i arbetslivet grund av sexuell

om läggning har till ändamål att motverka diskriminering i arbetslivet på grund sexuell läggning. Med sexuell läggning avses homosexuell,

av bisexuell och heterosexuell läggning. HomO skall i första hand försöka få arbetsgivare att frivilligt följa föreskrifterna i denna lag.

En arbetsgivare är skyldig att på uppmaning av ombudsmannen lämna de uppgifter förhållandena i arbetsgivarens verksamhet som

om kan betydelse för ombudsmannens tillsyn över lagens efterlev-

vara av nad. En arbetsgivare är vidare skyldig att lämna uppgifter, när ombuds-

biträder begäran enskild arbetssökande eller arbetstamannen en av en

att få reda på meriter. En arbetsgivare får dock gare en annan persons inte betungas onödigt uppgiftsskyldigheten. Finns det särskilda

genom skäl är arbetsgivaren inte skyldig att lämna ut uppgifter. Om en arbetsgivare inte rättar sig efter ombudsmannens uppmaning, får HomO vid vite förelägga arbetsgivaren att fullgöra sin skyldighet. Ett beslut om vitesföreläggande får överklagas hos Nämnden mot diskriminering. Nämndens beslut får inte överklagas.

I tvist rörande lagen får HomO föra talan för en enskild arbetsta-

en

eller arbetssökande, om den enskilde medger det och om omgare budsmannen finner dom i tvisten är betydelsefull för rättstillämp-

att en ningen eller det annars finns särskilda skäl för det. Ombudsmannens talan förs vid Arbetsdomstolen. När arbetstagarorganisation har rätt

en att föra talan för den enskilde enligt 4 kap. 5 § lagen 1974:371 om rättegången i arbetstvister, får HomO föra talan bara om organisationen inte gör det.

-

Enligt förordningen 1999:170 med instruktion för Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning skall HomO verka för att diskriminering på grund av sexuell läggning inte förekommer på

3 Se s. 57.

Övriga ombudsmän i Sverige 129

något område samhällslivet. HomO skall genom rådgivning och på av andra sätt medverka till att den utsatts för diskriminering på grund som sexuell läggning kan ta till vara sina rättigheter. Ombudsmannen av skall vidare föreslå regeringen författningsändringar och andra åtgärder kan motverka diskriminering på grund sexuell läggning. Efter som av samråd med Folkhälsoinstitutet skall HomO ta initiativ till eller medverka i upplysnings- och informationsverksamhet samt andra opinionsbildande insatser rör diskriminering på grund av sexuell läggning som och följa forsknings- och utvecklingsarbete som avser sådan diskriminering. HomO skall i sin verksamhet också upprätthålla kontakter med organisationer verksamhet rör frågor om sexuell läggning, övriga vars ombudsmän mot diskriminering och andra myndigheter samt med landsting, kommuner och organisationer på arbetsmarknaden. Slutligen skall HomO följa den internationella utvecklingen inom ansvarsområdet, särskilt utvecklingen inom Europeiska unionen.

4.9¶Allmänhetens Pressombudsman PO

I samband med redogörelsen för de offentliga ombudsmannen bör också nämnas Allmänhetens Pressombudsman PO, som dock är ett privat PO är en branschanknuten ombudsmannainstitution med organ. uppgift behandla anmälningar avvikelser från god publicistisk att om sed i tidningar och tidskrifter. PO inrättades år 1969. Syftet ursprungligen att PO skulle funvar ett beredningsorgan för Pressens Opinionsnämnd, men PO gera som har efter hand fått initiativ. IPO:s beredande funktion rätt att ta egna ingår att åstadkomma förhandlingslösningar mellan anmälare och tidning. PO finansieras Stiftelsen Allmänhetens Pressombudsman. genom

10¶Motioner i riksdagen

Under de senaste åren har ett flertal motioner i riksdagen tagit fråupp ombudsmännen och deras ställning. Nedan redovisas i korthet gan om några de senaste motionerna som behandlades av Konstitutionsutav skottet i betänkandet l997/98:KU2l. t I motion 1997/98:K215 hemställde Marietta de Pourbaix-Lundin att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att Konsu-

m

mentombudsmannen KO, Jämställdhetsombudsmannen JämO, Barnombudsmannen BO och Handikappombudsmannen HO skall sortera under riksdagen. Enligt motionären borde de nämnda ombuds-

130 Övriga ombudsmän i Sverige SOU 1999;65

mannainstitutionema ligga under riksdagen för att de skall kunna verka självständigt och oberoende.

Johan Lönnroth mfl. v hemställde i motion l997/98zK23l dels att riksdagen hos regeringen begär en utredning om samordning av riksda-

och regeringens ombudsmän yrkande l, dels att myndigheter gens med ombudsmannaansvar bör ligga under riksdagen och att en eventuell ombudsman med ett generellt att granska och utöva till-

mer ansvar

över diskriminering av olika slag också bör sortera under riksdagen syn yrkande 2. Den sistnämnda funktionen borde enligt motionärerna kunna verka utifrån de lagar om diskriminering som finns. Eventuell ny lagstiftning på området bör läggas till ombudsmannens ansvarsområde.

I motion l997/98:K236 föreslog Bertil Persson m att alla ombudsmän bör överföras till riksdagens ansvarsområde. Enligt motionä-

mening är den nuvarande ordningen, innebärande att ombudsmänrens

med undantag för JO lyder under regeringen, mindre lämplig än en nen ordning där de står under riksdagens ansvar.

Rose-Marie Frebran och Tuve Skånberg kd föreslog i motion l997/98:K238 att riksdagen hos regeringen begär en utredning av ett samlat och fristående ombudsmannaämbete, Rättighetsombudsmannen RO. Enligt motionen bör den föreslagna ombudsmannen ha ansvaret för samtliga medborgerliga fri- och rättigheter. Motionärerna hänvisade i detta sammanhang till Europakonventionen för mänskliga rättigheter

gäller svensk lag sedan år 1995. Mot denna bakgrund anser de som som att svenska medborgare i sitt eget land bör kunna vända sig till en motsvarighet till kommissionen och domstolen för mänskliga rättigheter inom Europarådet.

I motion 1997/98:K257 föreslog Henrik S Järrel m att riksdagen hos regeringenbegär reformering ombudsmannainstituten. Enligt

en av motionären har behovet ökat sammanhållen och systematisk

av en mera kontroll och bevakning att Europakonventionen och våra egna re-

av gelverk inom området mänskliga rättigheter efterlevs. Ett sammanförande befintliga ombudsmannainstitut bör övervägas liksom frågan

av

att låta sådan samlad ombudsmannainstitution sortera under om en riksdagen.

Juan Fonseca s begärde i motion 1997/982K311 att en gemensam ombudsman för mänskliga rättigheter införs. En gemensam ombuds-

skulle dignitet och slagkraft ämbetet och vara ett man ge en annan sätt att återfå förtroendet från allmänheten och drabbade grupper. Ombudsmannen skulle kunna kopplas till FN:s övriga arbete för bevarande

mänskliga rättigheter. Den lämpligaste formen för den föreslagne av ombudsmannen enligt motionen att JO lades samman med övriga

vore ombudsmän till institution under riksdagen. Som andra-

en gemensam

Övriga ombudsmän :Sverige 131

handslösning föreslogs att de sistnämnda ombudsmannainstitutionema läggs samman. I motion l997/98zK508 föreslog Bengt Harding Olson fp att en samlad organisation för de medborgerliga fri- och rättigheterna tillskaskall ersätta samtliga existerande ombudsmannaorgan och ompas som fatta även planerade sådana yrkande 1. Vidare föreslogs, som ett alternativ till det nämnda förslaget, att JämO, DO, BO och HO samt eventuellt kommande ombudsmannauppgifter sammanförs till en rättighetsombudsmannamyndighet, varvid riksdagen utser ombudsmannen och dessa ställs under riksdagens yrkande 2. I motionen anföransvar des också att många positiva resultat skulle uppnås om samtliga ombudsmannafunktioner ställs under riksdagens att ombudsmänansvar: självständighet och oberoende garanteras, att ombudsmannainstinens stärks i fråga funktionen att garantera den enskildes och olika tutet om rättigheter och att rättssäkerheten för den enskilde stärks gruppers yrkande 3. Enligt motionären bör den föreslagna ombudsmannaorganisationen bedriva bred och även lokalt förankrad verksamhet, en varvid samverkan bör ske med kommunerna under centralt ansvar yrkande 4. Det finns ytterligare motioner i riksdagen som handlar om ombudsmännen, dessa har flyttats över till nästa riksmöte, till exempel men motionerna 1998/99:K205, K288, K299, K318 och K336. I motion 1998/99:K205 Marietta de Pourbaix-Lundin m hemav ställs riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att KO, att JämO, DO, BO och HO skall sortera under riksdagen. Bertil Persson anför i motion 1998/99:K288 att alla offentliga

m

ombudsmän bör väljas riksdagen och ävenledes granskas av Riksav dagens revisorer. I motion 1998/99:K299 Per Lager mfl. mp hemställs att samtav liga ombudsmän skall sortera under riksdagen och att frågan om en ombudsman för mänskliga rättigheter bör utredas. gemensam Ingvar Svensson m.fl. kd anför i motion 1998/99:K318 att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppgift att utreda ombudsmannaämbetena. Motionen 1998/99:K336 Mikael Odenberg m.fl. m behandlar av frågan sammanslagning vissa de tematiska ombudsmännen om en av av och huvudmannaskapet för dessa.

132 Övriga ombudsmän i Sverige

4.11¶Utskottsuttalanden om ombudsmannen

l l Konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet KU har vid flera tillfällen behandlat förslag i motioner om bland annat tillskapande av en rättighetsombudsman bet. 1992/93:KU2, 1995/96:KU5, 1996/97:KU24. I de två sistnämnda betänkandena har utskottet bland annat framhållit den särställning

som Riksdagens ombudsmän har. Utskottet har inte funnit anledning att ifrågasätta JO:s ställning och verksamhet. Utskottet har vidare uttalat att det kan finnas anledning att diskutera de ombudsmannaorgan som är underställda regeringen. Utskottet har i detta sammanhang uttalat sin förståelse för de farhågor som framförts om att ombudsmannafunktionen kan tunnas ut, om alltför många olika ombudsmän inrättas, och att alltför många specialiserade ombudsmän medför risk för att vissa grupper kan falla mellan de olika ombudsmännens verksamheter. Utskottet har också utgått från att regeringen är medveten om dessa synpunkter och fortlöpande prövar organisationen av den verksamhet som de regeringen underställda ombudsmannen bedriver.

Nedan återges KU:s bedömning i betänkandet 1997/98:KU2l där ombudsmannafrågoma senast behandlats. Efter en kort beskrivning av gällande rätt uttalade utskottet följ ande:

Som framgått av vad som redovisats i det före ående har Riksda-

gens ombudsmän JO en formell ställning oc ett uppdrag som

skiljer sig från de övriga ombudsmannafunktioner som lyder under

regeringen. JO-institutionen vilar i grundläggande hänseende på be-

stämmelser i grundla en medan övriga ombudsmannafunktioner

regleras i allmän lag. Ozs uppgift är i främsta rummet att vara en

kontrollinstans gentemot myndigheterna. KO:s, JämO:s, BO:s och

HO:s uppgift är närmast att implementera och/eller följa upp viss

lagstiftning enskilda olitikområden eller att allmänt främja ut-

vecklingen på dessa omraden.

När det gäller bedömningen av förslagen i här aktuella motioner

vill utskottet inledningsvis erinra om sina tidi are uttalanden med

innebörd dels att det inte finns anledning att i rågasätta JO:s ställ-

nin och uppgifter, dels att det kan finnas anledning att diskutera de

om udsmannaorgan som lyder under regeringen och att utskottet

utgår från att regeringen fortlöpande prövar dessa organs verksam-

het. Utskottet anser vidare att det kan finnas problem som har att

göra med mångfalden av ombudsmannaorgan och en därav följande

svåri het att överblicka området, hålla isär de olika institutionerna

etc. konkret skäl att nu se över de under regeringen l dande om-

budsmannaorganen är de förslag som utredningarna E A, SEDA

Övriga ombudsmän zSverige 133

och FUDA nyligen Enligt utskottets bör regeså fram.inin vid den fortsattameninglbe andlin ringen överväga en an utre en förslag. avvaktan på regeringensöverväganden i deåna av dessa I del finner utskottet ingen anlednin att föreslå att de olika omnu budsmannaämbetena organisatorisêtbör samlas under riksdagen

eller samordnas på annat sätt mot. 1997/98:K2l5, K231, K236, K257, K311 och K508 yrkandena 2 och 3. Utskottet är inte heller berett att föreslå att utredning av ett samlat och fristående omen budsmannaämbete för medborgerliga fri- och rättigheter kommer till stånd, vilket föreslås i motion 1997/98:K238. Liknande synpunkter framförs i motion 1997/98:K508 yrkande Samtliga nämnda motioner avstyrks. Utskottet har nyli avstyrkt motion med en en innebörd motion 1997/9 :K508 yrkande 4 angående en samma som lokal anknytning till JO-ämbetet bet. 1997/98:KU4 och finner ingen anledning att inta ståndpunkt, varför motionen nu en annan avstyrks.

Riksdagen hade ingen erinran mot utskottets uttalande.

4.1 1.2 Socialförsäkringsutskottet

I samband med inrättandet Integrationsverket föreslog regeringen att av DO skulle inordnas i den myndigheten. Socialförsäkringsutskottet nya ansåg dock inte att frågan självständighet var tillräckligt ut-

SfU om

redd menade att DO:s roll först borde över. Utskottet uttalade utan ses vidare regeringen skulle avvakta resultatet den översyn av lagen att av etnisk diskriminering då pågick före sina överväganden om mot som framtida organisering och samordning DO:s uppgifter 1997/98:SfU6. av

4.1 1 Arbetsmarknadsutskottet

När propositionema de tre diskrimineringslagama behandlades om nya i Arbetsmarknadsutskottet 1998/99:AU4 förekom ett flertal motioner

på eller andra sättet ökad samordning av lagstiftningen mot om en ena diskriminering eller tillsynen lagstiftningens tillämpning. Socialförav säkringsutskottet och Socialutskottet uttalade sig båda i sina yttranden

för samordning. Arbetsmarknadsutskottet ansåg också att en samen ordning borde övervägas och avsåg då i första hand lagstiftningen mot etnisk diskriminering, diskriminering på grund funktionshinder och av

EDA Utredningen översyn av lagen mot etnisk diskriminering, SEDA — om - Utredningen mot diskriminering i arbetslivet grund sexuell läggning och av FUDA Utredningen mot diskriminering i arbetslivet av personer med funk- tionshinder, utredningens anm.

134 Övriga ombudsmän i Sverige

diskriminering på grund av sexuell läggning. Utskottet ansåg att lagarna bör verka under någon tid innan en utredning får uppdraget att överväga möjligheterna till samordning. Utskottet utgick från att ett sådant utredningsarbete kommer att sättas i gång på lite sikt. Eftersom frågan om ombudsmännen och deras roll och frågan om en eventuell samordning av ombudsmannainstitutionema har ett naturligt samband med lagstiftningsfrågan utgick utskottet från att även den saken kommer att ingå i en framtida utredning.

4.12¶Likheter och olikheter mellan

ombudsmännen

I utredningens uppdrag ingår att beskriva likheter och olikheter mellan BO:s roll och arbetssätt och andra statliga ombudsmäns. Av vad som redan ombudsmännen i detta avsnitt framgår att det föreligger

sagts om stora likheter men också vissa grundläggande olikheter mellan dem.

Huvudmannaskapet

Av ombudsmännen intar JO på skilda sätt särställning i förhållande

en till framför allt de tematiska ombudsmännen, det vill säga KO, JämO, DO, HO, BO och HomO. En viktig skillnad avser huvudmannaskapet.

JO är myndighet under riksdagen och utövar en del av riksdagens

en kontrollmakt, medan samtliga övriga myndigheter med ombudsmannafunktion JK, KO, JämO, DO, HO, BO och HomO lyder under

- regeringen.

Författningens form

Även när det gäller formen för den författning styr de olika

som ombudsmännens verksamhet skiljer sig JO från de tematiska ombudsmän-

JO:s verksamhet regleras i regeringsforrnen och i en lag med innen. struktion för Riksdagens ombudsmän.

De tematiska ombudsmännens verksamhet däremot regleras dels av vanliga lagar, dels av förordningar med instruktion för respektive ombudsman. För KO:s del ingår motsvarande instruktion i förordningen med instruktion för Konsumentverket.

JK intar en mellanställning. Myndigheten omnämns i regeringsfor-

Därutöver finns särskilda bestämmelser om JK:s arbete såväl i men. vanlig lag som i en förordning avseende verksamheten.

Övriga ombudsmän iSverige 135

Mänskliga rättigheter

De tematiska ombudsmännen har i viss mån olika utgångspunkter i relation till mänskliga rättigheter. JämO:s, DO:s, HO:s och HomO:s uppdrag sin utgångspunkt i icke-diskrimineringsprincipen, och arbetet tar är inriktat på att motverka diskriminering inom respektive ombudsmans område. Härutöver skall HO, liksom BO, tillvarata en särskild grupps rättigheter och intressen. HO skall bevaka funktionshindrades intressen utifrån FN:s standardregler, innehåller bestämmelser för att tillförsom säkra funktionshindrade människor delaktighet och jämlikhet i samhället. BO har barnkonventionen bas, konvention som innehålsom en ler såväl medborgerliga och politiska ekonomiska, sociala och som kulturella rättigheter.

Arbetsuppgifterna

JO och JK sysslar med strikt juridisk tillsyn efterlevnaden av lagar av och andra författningar. Deras arbete är inriktat på enskilda ärenden. Utöver tillsynsarbetet skall JK tillhandagå regeringen med råd och utredningar i juridiska angelägenheter. JämO:s, DO:s, HO:s, BO:s och HomO:s arbete kan däremot i första hand bidra till genomförandet viss lagstiftning och till sägas vara att av förverkligandet förpliktelser enligt internationella rättighetsinstruav till exempel opinionsbildning, rådgivning och upplysment genom ningsverksamhet. Härtill kommer att dessa ombudsmän skall bevaka utvecklingen på sitt område, både nationellt- inte minst i fråga om lagstiftningens tillämpning och internationellt. - KO, JämO, DO, HO och HomO arbetar också med enskilda ärenden. BO är att inte ha några sådana ärenden. ensam om

Opinionsbildning

En avgörande skillnad mellan å sidan JO och JK och å andra sidan ena de tematiska ombudsmannen är att de arbetar med policyfrågor. senare De skall alla främja utvecklingen på sitt område. Till exempel skall DO arbeta med opinionsbildning mot etnisk diskriminering och JämO medverka i strävandena att främja jämställdhet. Vidare skall HO på olika aktivt försöka förmå myndigheter och andra att beakta och sätt respektera funktionshindrades rättigheter och intressen, och BO skall ta initiativ till åtgärder syftar till att hävda barns och ungdomars rätsom tigheter och intressen. Slutligen skall HomO bidra till att förändra atti-

136 Övriga ombudsmän i Sverige SOU 1999;65

tydema i samhället på ett sådant sätt att diskriminering på grund

av sexuell läggning inte förekommer.

Rättsliga befogenheter

De rättsliga befogenheter som står ombudsmännen till buds för att de skall kunna genomföra sina uppdrag skiljer sig åt.

JO och IK har till exempel rätt att utfärda vitesförelägganden. De får också väcka åtal.

KO, JämO, DO, HO och HomO får också utfärda vitesförelägganden. Härutöver får de föra talan i domstol. HO har vidare uttrycklig

en rätt att kalla olika organ till överläggningar.

BO har däremot inga rättsliga befogenheter.

Rapporteringsskyldighet

JO skall årligen tillställa riksdagen en ämbetsberättelse.

Ombudsmannen under regeringen har samma skyldighet som alla myndigheter under regeringen att årligen lämna en årsredovisning till huvudmannen. Härutöver är HO och BO är skyldiga att varje år lämna en särskild rapport till regeringen om sin verksamhet under det närmast föregående kalenderåret.

5¶Barnombudsmannen 1993-1999

Utredningens uppdrag har varit att göra en utvärdering av det arbete

Barnombudsmannen har bedrivit under sina sex verksamhetsår. I som uppdraget har ingått att bedöma Bamombudsmannens utåtriktade inforrnationsverksamhet samt kunskapsinsamling om barns och ungdo-

situation. Utredningen har också haft att särskilt granska hur mars Bamombudsmannens årsrapporter utformats och vilka konkreta resultat

i

de har givit. Syftet med utvärderingen är att belysa vilken roll Bamombudsmannen har spelat för utvecklingen inom bamområdet.

Utredningen har i sin granskning Bamombudsmannens verksam-

av het lagt tyngdpunkten på övergripande frågor som rör mandatet

mer och verksamhetens inriktning. Utredningen har sålunda inte granskat Bamombudsmannens prioriteringar i det löpande arbetet. Inte heller har Bamombudsmannens ställningstaganden i olika frågor värderats.

Utredningens grundläggande hållning till ombudsmannaämbetet är att det i stor utsträckning är ett uppdrag som präglas av den person som innehar ämbetet. Ombudsmannen har stort utrymme att påverka verksamheten, vilken sålunda profil utifrån ombudsmannens egen

ges en erfarenhet och personliga omdöme. Så bör det också enligt utredning-

mening och utredningen har därför avstått ifrån att i sak beens vara döma Bamombudsmannens val och ställningstaganden i det löpande arbetet.

5.1¶Utredningens för bedömning

underlag

För att få underlag för att bedöma Bamombudsmannens insatser har utredningen genomfört två enkätundersökningar. En enkät bilaga 2 har skickats ut till samtliga länsstyrelser och ett urval myndigheter och organisationer med anknytning till Bamombudsmannens verksamhet. Totalt har 64 utskickade enkäter inkommit. Samtliga länsstyrelser

58 av har besvarat enkäten.

I enkäten ställs bland annat frågor om vilken betydelse Bamombudsmannen har haft för myndighetens/organisationens ansvarsområde, L den eventuella nyttan Bamombudsmannens informations- och opi-

av

li

138 Barnombudsmannen 1993-1999

nionsbildande verksamhet, eventuella gränsdragningsproblem samt frå-

samverkan och samarbete. Utredningens avsikt har inte varit att gor om göra några statistiska bearbetningar av dessa enkätsvar. Frågorna var formulerade på ett sådant sätt att svaren inte på något enkelt sätt har gått att översätta i tabeller. Däremot har en kvalitativ bearbetning gjorts i den meningen att de synpunkter, reflektioner och åsikter som förts fram i enkätema har sammanställts och behandlats i utredningen; Enkätsvaren har också legat till grund för ytterligare kontakter med vissa myndigheter, bland andra Ungdomsstyrelsen, Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet.

En enkät har skickats ut till ett urval kommuner bilaga 3.

annan Samtliga landets 25 storstadskommuner har ingått i undersökningen medan ett urval femte mellanstor och mindre kommun har

av var gjorts. Totalt har 91 enkäter skickats ut. 80 kommuner har besvarat enkäten. Dessa har bearbetats Statistiska centralbyrån. Avsikten

svar av med kommunenkäten att få en bild av i vilken mån kommunerna

var känner till och har haft användning för Bamombudsmannens handbok för kommuner och landsting samt årsrapporter, i vilken mån kommu-

har haft någon kontakt med Barnombudsmannen och om Barnnerna ombudsmannens verksamhet bidragit till att påverka kommunernas beslut i någon fråga. För att få fördjupad bild av kommunernas arbete

en med att förverkliga barnkonventionen och synpunkter på Bamombudsmannens arbete har besökt gjorts hos fem kommuner: Gävle, Kal-

Skövde, Trollhättan och Växjö. mar,

ytterligare underlag för bedömning Bamombudsman-

För att av

verksamhet har två hearingar med frivilliga, ideella och fackliga nens organisationer hållits, med elva organisationer vid vardera hearing se bilaga 4. De inbjudna organisationerna ombads också att skicka in skriftliga synpunkter på Bamombudsmannens hittillsvarande verksamhet, eventuell samverkan med Barnombudsmannen och vilket sätt Barnombudsmannen delges organisationemas erfarenheter av arbete med barn och ungdomar. Totalt har 25 skriftliga yttranden från organisationer inkommit till utredningen, varav sju yttranden från organisationer inte hade möjlighet att närvara vid något de två tillfal-

som av lena. Till utredningen har också Nätverket för barnkonventionen som består ett 50-tal organisationer inkommit med skriftliga synpunkter.

av

Till utredningen har vidare referensgrupp, bestående av ungdo-

en

i 15-16 års åldern, varit knuten. Referensgruppen, som genomfört mar

undersökningar på sina respektive skolor, har framför allt arbetat egna med frågor rör barns och ungdomars kännedom om Bamombuds-

som

samt Bamombudsmannens möjligheter att nå ut med informamannen tion till och inhämta synpunkter från barn och ungdomar själva bilaga 5.

Barnombudsmannen I993~1999 139

Inte minst har Bamombudsmannens egna erfarenheter under de sex år som myndigheten verkat utgjort ett Viktigt underlag iöversynsarbetet. Samtliga anställda, såväl fast anställda som projektanställda på Bamombudsmannens kansli har intervjuats. Utöver detta har Bamombudsmannens publikationer, undersökningar och årsrapporter granskats.

Utifrån enkätsvar, hearingar, intervjuer, referensgruppens arbete, undersökningar och faktamaterial har utredningen kunnat urskilja vissa gemensamma mönster, återkommande synpunkter, men även vissa särskiljande drag har kommit att ligga till grund för utredningens all-

som männa utgångspunkter och bedömning Bamombudsmannens roll i

av utvecklingen på barnområdet.

5.2¶Information och opinionsbildning

Med barnkonventionen värderingsgrund och basdokument är

som Bamombudsmannens uppgift att sprida och hävda bamperspektivet på olika nivåer i samhället. En stor del av Bamombudsmannens arbete kan således, mot den bakgrunden, betecknas som samhällsinformation. Den inforrnationsutredning lade fram sitt huvudbetänkande 1969 angav

som två centrala uppgifter för samhällsinfonnation; att öka medborgarnas möjligheter att påverka samhällsutvecklingen och att förmedla kunska-

rättigheter och skyldigheter. Samhällsinformationens syfte är, per om enligt utredningen, att styra utvecklingen i rätt riktningl.

Samhällsinformation inskränker sig därmed inte till att förmedla "neutrala" kunskaper. Genom kunskapsförmedling skall medborgarnas värderingar och beteenden förändras eller förstärkas. Det yttersta syftet är att vidga och fördjupa demokratin. Tanken är att det är informatio-

sådan skall ett medel för att styra utvecklingen på nen som som vara olika samhällsområden. Informationen skall med andra ord "på egen hand" utan andra styrmedel förändra förhållanden i samhället, ge-

- -

att den upphov till olika förändringsreaktioner hos mottagarna nom ger

informationen. Det innebär att information betraktas som ett styrrneav del, jämförbart med andra administrativa och ekonomiska stymie-

~ del.

Samhällsinformation bygger på antagandet att ökad kunskap på sikt leder till förändringar av något slag. Insatserna utgår ifrån en kedja av händelser i Bamombudsmannens fall skulle kunna beskrivas så

som här: Information och opinionsbildning riktas till politiker och beslutsfattare och professionella arbetar med barn och ungdomar. Dessa

som

1Vidgad samhällsinformation SOU 1969:48, s.

140 Barnombudsmannen 1993-1999

får genom Bamombudsmannens information ökad kunskap om barnkonventionen, om barns och ungdomars villkor. Målgruppen agerar sedan utifrån denna nya kunskap och vidtar åtgärder som i slutänden förändrar villkoren för barn och ungdomar.

Det finns två centrala problem med att utvärdera effekterna av samhällsinformation. Inför uppgiften att utvärdera Bamombudsmannens informations- och opinionsbildande verksamhet har utredningen ställts inför problem som andra utvärderingar av samhällsinforma-

samma tionz.

problemet brukar kallas "resultatproblemet". Eftersom må-

Det ena len för samhällsinformationen ofta är svårdefinierade som i Bamombudsmannens fall att förbättra barns och ungdomars villkor uppstår svårigheter att mäta några förändringar överhuvud taget har upp-

om

andra problemet brukar kallas "sambandsproblemet". Även stått. Det

förändringar kan fastställas så är det svårt att bedöma om det finns om ett samband mellan förändringen och den samhällsinformation som gått ut. Är med andra ord de förändringar kan konstateras ett resultat

som

Bamombudsmannens verksamhet eller finns andra tänkbara förklaav ringar till utvecklingen De förändringar barns och ungdomars vill-

av kor kommer till stånd är oftast resultat lång där flera

som av en process olika aktörer och flera samverkande insatser och andra faktorer bidrar till utvecklingen

Det är därför svårt, för att inte säga omöjligt, att bevisa att Bamombudsmannens informations- och opinionsbildande verksamhet i allmänhet har ett direkt samband med åtgärder under de senaste sex

som åren har vidtagits för barn och ungdomar eller i hur hög grad. Ofta får utvärderingar denna typ samhällsinformation begränsas till att

av av utvärdera delar av den tänkta händelsekedjan.

Den första frågan blir då Bamombudsmannens information om

om barnkonventionen och barns villkor överhuvud taget har nått ut till

om målgruppema. Har informationen nått de avsedda mottagarna Den andra frågan blir målgruppemas kunskaper har påverkats. Har

om medvetenheten barn och ungdomar förcijupats i samhället på grund

om

Bamombudsmannens informations- och opinionsbildande arbete av

2 Se till exempel Informationskampanjen om HIV/AIDS samhällsinformation

-

styrmedel Riksrevisionsverket 1989; Aktion mot alkohol och narkotika som 1989-1991, Nordiska Hälsovårdshögskolan, 1992. 3Furubo, J.E. Att utvärdera statlig styrning Riksrevisionsverket 1986.

Barnombudsmannen 1993-1999 141

5.2.1¶Har Bamombudsmannens information nått ut

Ett sätt att kvantitativt mäta om Barnombudsmannen nått ut är att undersöka hur många människor känner till myndigheten. I vilken som mån Barnombudsmannen som begrepp är känd bland politiker, allmänhet och inte minst bland barn och ungdomar själva kan ses som en effekt har sin grund i de insatser som gjorts av Barnombudsmannen. som På uppdrag Barnombudsmannen genomfördes våren 1997 en av SKOP-undersökning i vilken mån barn, ungdomar, föräldrar, beom slutsfattare inom stat, kommun och landsting kände till Bamombuds- Undersökningen visade att två av fem barn och ungdomar 41 mannen. procent hade hört talas Barnombudsmannen. Frågor ställda till om allmänheten l 000 ingick i undersökningen visade att vuxna personer tre fem svenskar, 60 procent, att de kände till Bamombudsav uppgav Intervjuerna med beslutsfattare, centralt placerade i rikstäckmannen. ande organisationer, i kommuner och landsting, i statliga myndigheter samt i Regeringskansliet och riksdagens utskott, visade att 91 procent kände till Bamombudsmannens arbete. Av dem uppgav 80 procent att de hade stort eller ganska stort förtroende för Barnombudsmannen. Att Barnombudsmannen absolut behövs för att stärka barns och ungdomars ställning i samhället ansåg 65 procent. Att över 90 procent beslutsfattarna känner till Bamombudsmanav tolkar utredningen att Barnombudsmannen genom sina insatnen som har lyckats med att nå den målgruppen. Eftersom allmänheten i ser första hand har nåtts via media och 60 procent av svenskarna kände till Barnombudsmannen har uppenbarligen Bamombudsmannens framträdande i media fått ett genomslag. Undersökningen visar vidare att 41 barn och ungdomar känner till Barnombudsmannen vilket procent av sannolikt beror på att Bamombudsmannens insatser under de sex åren framför allt har riktats till politiker och beslutsfattare. Eftersom innehållet i Bamombudsmannens verksamhet baseras på barnkonventionen och Barnombudsmannen har till uppgift att sprida kunskap denna kan också kunskaperna konventionen ge en bild om om Bamombudsmannens insatser. Den ovan nämnda SKOP-undersökav ningen visade att 65 procent i åldern mellan 18 och 74 kände till barnkonventionen. Av undersökning framgår också att det fanns ett samma starkt samband mellan att känna till barnkonventionen och att känna till Barnombudsmannen. Bland dem som kände till Barnombudsmannen tre fyra att de också kände till barnkonventionen. uppgav av Samma undersökning visade att över 90 procent av beslutsfattarna kände till barnkonventionen. Kunskapen innehållet i bamkonvenom tionen varierade, nästan alla kunde spontant nämna några viktiga men punkter. De flesta hade fäst avseende vid barns och ungas rätt att på-

142 Barnombudsmannen 1993-1999 SOU 1999;65

verka beslut rör just barn och Även barn och ungdomar

som unga. själva tillfrågades om sina kunskaper om barnkonventionen. Det visade sig att inte fullt hälften av alla barn och ungdomar mellan 10 och 18 år hade hört talas om barnkonventionen. Kunskaperna var något bättre hos de äldre ungdomarna.

Den slutsats kan dras utifrån denna undersökning är att infor-

som mation barnkonventionen uppenbarligen har nått ut, både till politi-

om ker och beslutsfattare men i mindre utsträckning till barn och ungdomar själva. Barnkonventionen torde vara den mest kända FN-konvention

Sverige har ratificerat. Detta säger dock inte så mycket om i vilken som utsträckning det är just Bamombudsmannens informationsinsatser som har åstadkommit att barnkonventionen blivit allmänt känd, eftersom Barnombudsmannen inte är att sprida information om barn-

ensam om konventionen. En omfattande inforrnationsverksamhet bedrivs också av frivilligorganisationer.

I utredningens enkätundersökning till myndigheter ställdes frågan

vilken betydelse Bamombudsmannens informations- och opinionsom bildande verksamhet har haft för myndigheternas verksamhet. Samma fråga ställdes till frivilligorganisationema. Av svaren ges en bild av Bamombudsmannens inforrnationsverksamhet såsom den uppfattas av myndigheter och organisationer.

Enkätundersökningen visar att Barnombudsmannen generellt sett

viktig kunskapskälla. I detta sammanhang nämns särskilt ses som en statistikboken till 18, vilken till exempel Folkhälsoinstitutet

Upp om

skriver att "bams hälsa är dåligt dokumenterad, därför är Bamombudsmannens rapport Upp till 18 viktig. Den god bild av barns

ger en levnadsförhållanden och är lättfattlig. Rapporten innehåller information

för Folkhälsoinstitutet är användbar i olika sammanhang". Socialsom styrelsen uppskattar Bamombudsmannens olika skrifter mycket hög grad och dessa används också i det direkta arbetet och som hänvisningslitteratur när det gäller frågor inom bamområdet".

Även handboken Ett steg framåt omnämns i flera enkätsvar. Länsstyrelsen i Västmanlands län skriver till exempel att handboken "har haft stor betydelse i Länsstyrelsens tillsynsarbete enligt Socialtjänstlagen och då framförallt för att lyfta frågorna kring barnkonventionen och bamperspektivet inom kommunernas socialtjänst". Vidare är Barnombudsmannens årsrapporter till regeringen uppskattade och fyller

en viktig funktion, framför allt att de aktuell översiktsbild av

genom ger en barns och ungdomars situation.

I enkäten till kommunerna ställdes bland annat frågan i vilken utsträckning kommunerna hade haft användning av handboken Ett steg framåt samt Bamombudsmannens två kommunundersökningar, På

av spaning efter barnkonventionen och Spaningen efter barnkonventionen

Barnombudsmannen 1993—1999 143

går vidare. 41 procent av kommunerna uppger att handboken för komoch landsting varit mycket användbar eller till viss del anmuner vändbar. 52 procent av kommunerna känner inte till publikationen. Andelen kommuner inte känner till de två kommunundersökningsom är 56 respektive 61 procent. Svaren utredningens enkät visar arna vidare att det föreligger betydande skillnad mellan storstadskommuen å sidan och mindre kommuner å den andra. Till exempel svarar ner ena 63 procent storstadskommunerna att handboken Ett steg framåt varit av användbar medan 17 procent de mindre kommunerna svarar detav

samma. I stort sett samtliga frivilligorganisationer uttryck för uppskattgav ning Barnombudsmannens informations- och opinionsbildande av verksamhet. Även organisationerna nämnde särskilt statistikboken Upp

till 18 och handboken för kommuner och landsting. Vissa organisatiobetonade särskilt Barnombudsmannens kommunundersökningar ner ha varit till stor nytta för organisationemas lokala arbete i som uppgavs kommunerna.

5.2.2¶Har kunskaperna om barn fördjupats

De flesta myndigheter har i sina enkätsvar framhållit att Bamombudssin informations- och opinionsbildande verksamhet har mannen genom bidragit till skapa helhetsbild barn och ungdomar på en geneatt en av rell nivå. Genom samla och sammanställa information och sakkunatt skap från olika sektorsmyndigheter har Barnombudsmannen lyft fram

barns och ungdomars hela livssituation. Av enkätsvaren framgår vidare att sådan helhetsbild av barn har en varit betydelsefull för flera myndigheters verksamhet. På frågan vilken

betydelse Barnombudsmannen har haft för myndighetens respektive

organisationens ansvarsområde flertalet att Barnombudsmannen svarar har haft betydelse framför allt att förmedla ett helhetsperspektiv genom och sprida information barns och ungdomars rättigheter. Ett fåtal om myndigheter och organisationer att Barnombudsmannen inte har svarar haft någon betydelse för deras verksamhet. Folkhälsoinstitutet skriver till exempel att "funktionen är viktig och banar för barnen i folkhälsoarbetet då Barnombudsmannen är den väg enda myndighet uteslutande ägnar sig enbart barnen och har ett som helhetsperspektiv på barn och ungdom. Speciellt värdefullt är i synen det för de barnen myndighet bevakar deras intressen efteryngre att en både Statens Skolverk och Ungdomsstyrelsen ägnar sig äldre som barn och ungdomar". Statens Skolverk också Barnombudsmannens ser pi och skriver i enkätsvaret att "den helhetsperspektiv som en tillgång

144 Barnombudsmannen 1993-1999

kompetens och de andra perspektiv på skolfrågor som Bamombudsmannen kan tillföra är naturligtvis betydelsefull".

Statens Nämnd för Internationella Adoptionsfrågor NIA framhåller att Bamombudsmannens insatser med att sprida information om barnkonventionen rent allmänt och att fokusera på barnets rättigheter är

betydelse för NIA:s verksamhet. Bamombudsmannens infonnaav tionsverksamhet har bidragit till att kunskaper om barns rättigheter blivit uppmärksammade bred allmänhet, också hos yrkes-

mer av en men

är speciellt inblandade i arbetet med internationella adopgrupper som tioner, till exempel socialsekreterare, förtroendevalda i kommunerna och socialkonsulenter.

Över hälften landets länsstyrelser betonar vikten av att det finns

av

instans med uppdrag till helheten över de myndighetsgränser en att se

finns i dag mellan skola, socialtjänst och sjukvård. Länsstyrelserna som framhåller att den helhetsbild barns situation som förmedlas av

av Barnombudsmannen utgör en tillgång i tillsynsarbetet. Länsstyrelsen i Jämtlands län skriver till exempel att Barnombudsmannen har varit ett stöd och i arbetet med att stödja ett bamperspektiv i lands-

en resurs tinget och kommunernas hela verksamhet bara den sociala sidan.

- Länsstyrelsen i Östergötlands län skriver att Bamombudsmannens arbete med att lyfta fram barnets rättigheter och barnkonventionen har haft betydelse för den regionala tillsynsmyndighetens arbete med dessa frågor.

Flertalet frivilligorganisationer framhåller också i sina yttranden att Barnombudsmannen bidragit till att lyfta fram och synliggöra bam i samhället. En självständig instans med uppgift att enbart arbeta med barn och ungdomar behövs i samhället, betonas av ett flertal. Svenska Bamläkarföreningen skriver att "det känns väsentligt med en barnfrämjande verksamhet som står fri från andra myndigheter".

I enkätmaterialet några kommentarer som belyser den påver-

ges kanseffekt Bamombudsmannens insatser kan ha haft på andra myndigheters arbete. Statens Skolverk skriver att samverkan med Bamombudsmannen har givit Skolverket nya kunskaper vilket också kan ha påverkat verkets resultat och förslag.

Domstolsverket skriver i sitt enkätsvar att det är utomordentligt svårt vilken effekt arbete har haft på

att ange Bamombudsmannens

Domstolsverkets ansvarsområde. "Det torde emellertid kunna konstate-

att Bamombudsmannens arbete med bevakning av barns rättigheter ras och att det svenska regelverket överensstämmer med bamkonven-

av tionen har haft inte ringa indirekt betydelse för domstolarnas arbete. Obestridligt är också att Bamombudsmannens arbete tjänat som inspirationskälla till vidareutbildning av domstolspersonal i Domstolsverkets regi. Vidare kan Bamombudsmannens agerande i enskilda ärenden na-

Barnombudsmannen 1993-1999 145

turligen i sin förlängning påverka arbetet vid enskilda myndigheter inom Domstolsverkets verksamhetsområde".

Till kommunerna ställdes frågan om Bamombudsmannens verksamhet bidragit till att påverka kommunens beslut i någon fråga. Av storstadskommunema svarade 50 procent medan samma andel för de mindre kommunerna var 21 procent. Kommunerna ombads också

ge exempel på sådana frågor som bedöms ha påverkats av Bamombudsmannen. Bamombudsmannens verksamhet har bidragit till att förstärka medvetenheten barnkonventionen hos såväl förtroendevalda

om som tjänstemän och allmänhet. Detta har sannolikt indirekt påverkat även kommunala beslut, skriver till exempel en kommun. En annan skriver att Bamombudsmannens rapporter och uttalanden i olika frå-

har använts informations- och påtryckningsmedel för att förmå gor som kommunfullmäktige att fatta beslut om en barn- och ungdomspolitisk handlingplan. Andra exempel är att barnkonventionen blivit mer tydlig, att bamperspektivet tydliggjorts, att enskilda politiker insprirerats och att Barnombudsmannen bidragit till beslut om att barn till arbetslösa föräldrar skall ha rätt till barnomsorg.

5.3¶Kunskapsinsamling

I utredningens uppdrag har också ingått att belysa Bamombudsman-

kunskapsinsamling, det vill säga hur information barn och nens om ungdomar tas in ombudsmannen för att få underlag till ställnings-

av taganden och bedömningar. För att kunna fullgöra sin uppgift som företrädare för barn och ungdomar krävs att Barnombudsmannen har en gedigen kunskap om barns och ungdomars situation och behov i olika åldrar. Sådan information måste Barnombudsmannen söka från flera olika håll.

Utredningens bedömning av Bamombudsmannens roll i statistikarbete och möjligheter att följa forsknings- och utvecklingsarbete som rör barn och ungdomar behandlas i kapitel I detta avsnitt be-

görs en dömning av Bamombudsmannens kunskapshämtning genom kontakter och samverkan med myndigheter och frivilligorganisationer samt ombudsmannens kontakter med barn och ungdomar själva.

5.3.1¶Samverkan med andra

Ett sätt att indirekt få kunskap om barns och ungdomars villkor är genom kontakter med andra, med organisationer och myndigheter som arbetar med bamfrågor. Sådana kontakter har Barnombudsmannen

146 Barnombudsmannen 1993-1999

bland annat nätverk och genom att delta i samverkansgenom egna organiserats av andra. grupper som Enligt sin instruktion har Barnombudsmannen ett myndighetsansvar för området barns och säkerhet. Detta arbete har framför allt ungas skett de två nätverken, Barns och säkerhet BUS och genom ungas Barn, ungdom och byggd miljö i vilka rad myndigheter och organien sationer ingår. Flertalet dessa myndigheter och organisationer ingick i utredav ningens enkätundersökning tydligt visar att det erfarenhetsutbyte som inom dessa nätverk fyller viktig funktion i arbetet med som sker en barns och säkerhet. Barnombudsmannen uppfattas generellt sett ungas stöd och kunskapskälla i detta arbete. Vägverket skriver till som ett en exempel i sitt enkätsvar att Barnombudsmannen har fungerat som och stöd i arbetet med att anlägga ett bamperspektiv samtalspartner Genom delta i Bamombudsmannens nätverk vägtransportsystemet: att Vägverket fått viktig information, kunnat presentera och få synhar på sin verksamhet. Värdefulla kontakter med forskare, experter punkter för myndigheter och organisationer har etablerats i och representanter dessa sammanhang. myndigheter och organisationer vidare att de har an- En rad uppger Bamombudsmannens kanaler för inforrnationspridning. vändning av Bamombudsmannens mediakontakter och i övrigt breda kon- Genom både myndigheter och organisationer sprida information om taktnät kan verksamhet. Genom att delta i Bamombudsmannens presssin egen har till exempel Konsumentverket fått ökade möjligheter seminarier information barns rätt till säker boendemiljö. enatt nå ut med om en dock framför allt vikten att det finns myndighet kätsvaren påtalas av en uttalat för barns och ungdomars säkerhet. som har ett ansvar Även Bamombudsmannens nätverk kring barns och ungas villkor

i några enkätsvar. I detta nätverk ingår centrala myndigheter omnämns med sektorsansvar för olika bamfrågor och arbetet är en del i det regeringsuppdrag Barnombudsmannen har att hålla samman olika tysom sektorsövergripande uppföljningsstudier barns och ungas per av om

villkor. till myndigheter och organisationer ingick också frågan I enkäten det finns formella eller informella hinder för samverkan med Barnom ombudsmannen. I sett samtliga att sådana inte finns. Statens stort svarar Invandrarverk framhåller dock att utlänningssekretessen i 7 kap. 14 §

sekretesslagen kan innebära formella hinder för samverkan som rör ärenden enligt utlänningslagen. Statens institutionsstyrelse tar upp att arbete inte ingår i Institutionsstyrelsens kämverksamhet,

förebyggande

kan formellt hinder. Svenska Kommunförvilket i viss mån ses som ett bundet gnissel i samarbetet med Barnombudsmannen som ett anger

Barnombudsmannen 1993-1999 147

informellt hinder mot samverkan över huvudtaget. Det största hindret för samverkan förefaller dock bristande hos Bamom-

vara resurser budsmannen, vilket påtalas rad myndigheter, bland andra Kon-

av en sumentverket och Sida.

Även i kommunenkäten ställdes frågor samverkan och

om samarbete med Barnombudsmannen. På frågan om kommunen har haft någon kontakt med Barnombudsmannen 60 procent att någon sådan

svarar kontakt inte har förekommit. Vidare svarar 76 procent kommunerna

av att de inte har haft någon samverkan eller samarbete med Barnombudsmannen. Även i denna fråga föreligger relativt skillnad

en stor mellan storstadskommuner och mindre kommuner. Av de mindre kommunerna svarar 92 procent att de inte har samverkat med Bamombudsmannen medan motsvarande andel för storstadskommunema är 44 procent.

Bamombudsmannens kontakter och samverkan med frivilligorganisationer, utöver de som ingår i bamsäkerhetsnätverken, sker främst genom samordningsgruppen för projektet Dags för barnkonventionen. I denna ingår de större bamrättsorganisationema samt Nätverket för barnkonventionen. I övrigt har Barnombudsmannen i arbetet med konkreta sakfrågor både formella och informella kontakter med frivilligorganisationer. Utbyte av information mellan ombudsmannen och frivilligorganisationer sker också genom utbyte av rapporter och annat material. Under utredningens två hearingar uttryckte sig de flesta större frivilligorganisationer samt ett antal fackliga organisationer till

som exempel Sveriges Psykologförbund positivt om kontakterna med Barnombudsmannen. Däremot framgick det att mindre organisationer och framför allt ungdomsorganisationer har haft få eller inga kontakter med ombudsmannen.

Utredningens samlade bedömning av Bamombudsmannens

samverkanskontakter och möjlighet att utifrån dessa samla information om barns och ungas villkor är att Barnombudsmannen hittills i begränsad utsträckning har byggt upp nätverk och samverkanskontakter utifrån sin egenskap av företrädare för barn och ungdomar. Det kontaktnät

som byggts upp har styrts av prioriteringar som överensstämt med uppgifter som varit fastlagda i instruktion, regleringsbrev och regeringsuppdrag. Ett flertal kontakter har varit ett led i en myndighetsutövande funktion. Kontakter med till exempel frivilligorganisationer har inte prioriterats i lika hög grad.

148 Barnombudsmannen 1993-1999

5.3.2 från barn och ungdomar

Synpunkter

De kanaler för direktkontakt med barn och ungdomar som Bamombudsmannen har utvecklat är dels telefonlinjen BO Direkt, dels kontakt via internet. Utöver dessa kontinuerliga verksamheter har Bamombudsmannen haft direkta kontakter med barn och ungdomar i specifika frågor, till exempel under arbetet med mobbningsprojektet. Ytterligare för Barnombudsmannen att inhämta synpunkter från barn och ett sätt ungdomar de undersökningar baserats på enkäter eller är genom som intervjuer direkt med barn och ungdomar. Utredningens uppfattning är att Bamombudsmannens undersökbaseras på barns och ungdomars beskrivningar av sin ningar som egna situation har givit värdefull information både till myndigheten själv och Enkätundersökningen 10-åringar har till exempel lyft fram till andra. av barn det finns relativt lite kunskap om. I litteraen åldersgrupp av som forskningen framhålls ofta att barn i denna åldersgrupp beturen och i de "glömda åren". Det har varit allmän uppfattning att finner sig i en lugn utvecklingsperiod och de har därför inte dradessa barn lever i en till forskningens intresse på sätt barn i de mer omgit sig samma som välvande åren under småbamsperioden och i puberteten. Under 1990kunnat märka ett nyvaknat intresse från forskningens sida talet har man åldern däremellan. Statistiska uppgifter dessa barns livsför barn i om fortfarande knapphändiga. Bamombudsmannens enkätvillkor är dock undersökning bland 10-åringar har därför fyllt ett tomrum genom att lyfta fram denna åldersgrupps perspektiv sin tillvaro. Bamombudsmannens erfarenheter kontakterna med barn och av med motverka mobbning är, kunnat förungdomar i arbetet att som positiva. Barnombudsmannen skriver i rapporten Blunda inte väntas, mobbningen ungdomars idéer och förslag mot mobbning: "BO har för med förslag, tankar och idéer. Att få ta del av alla fått över 6 000 svar erfarenheter och förslag har givit BO bredare och större insikt och en förståelse för hur vardagen kan gestalta sig för ungdomar i dag". sammanställa och publicera barnens och ungdomarnas för- Genom att slag kunde Barnombudsmannen förmedla deras kunskap vidare egen till politiker, skolchefer, lärare och andra. Barnombudsmannen har i sina kontakter med utredningen beskrivit intresset för mobbningsfrågan hos berörda myndigheter och organiatt sationer relativt svalt i kampanjens början. När däremot brevsvaren var från barnen kom in och sammanställdes ökade intresset och engagehos samtliga berördes kampanjen. Barnens egna erfamanget som av renheter och synpunkter på mobbning både kunskap och ett av gav ny barnperspektiv på den kunskap mobbning som redan fanns. om

Barnombudsmannen 1993-1999 149

Ytterligare en erfarenhet av mobbningskampanjen att samtal till

var Barnombudsmannen från barn och ungdomar ökade påtagligt, framför allt under den tid kampanjen pågick och även tid efteråt. Bam-

som en ombudsmannen tog under den tiden emot minst tio samtal dag från

per barn och ungdomar som berättade om sina erfarenheter mobbning

av eller lämnade förslag till hur mobbning kan motverkas.

Mobbningskampanjen ledde således till att Barnombudsmannen blev mera känd bland barn och ungdomar. Den intervjuundersökning av l 000 barn och ungdomar som SKOP gjorde på uppdrag av Barnombudsmannen 1997, visade att 51 procent av barnen trodde att Barnombudsmannen kunde stoppa mobbningen. Bland de yngsta, mellan 10 och 12 år, trodde 68 procent att Barnombudsmannen kunde klara av det. I åldrarna 13 till 15 år trodde vartannat barn, 55 procent, detsamma.

Bamombudsmannens satsning på intemetkontakt med barn och ungdomar är fortfarande i ett inledningsskede och därför svår att bedöma och utvärdera. Utifrån intervjuer med ett antal av kontaktlärama på de medverkande skolorna bedömer utredningen att en utbyggd och fungerande intemetkontakt med barn och ungdomar kan komma att få stor betydelse i framtiden. Kontaktlärama anmärker visserligen samfällt på dålig och information från Barnombudsmannen, men säger

sen samtidigt att idén att kommunicera med barn och ungdomar viaintemet är mycket bra.

De barn och ungdomar som utsetts till miniombud tycker, enligt kontaktlärama, att det är spännande och roligt att besvara Bamombudsmannens intemetenkäter. De går entusiastiskt in för uppgiften, till skillnad från att besvara "vanliga" enkäter på papper. Internet är med stor sannolikhet, enligt de lärare utredningen har haft kontakt med,

som framtidens sätt att kommunicera. De flesta barn och ungdomar är intresserade av den nya IT-tekniken som blir alltmer utbyggd i skolorna.

Samtliga kontaktlärare som utredningen har intervjuat var av den åsikten att Bamombudsmannens intemetfrågor, framför allt de frågor som ställdes i rättighetsenkäten, har lett till att de barn och ungdomar som deltog har börjat reflektera över sina rättigheter.

Denna synpunkt kan illustreras genom följande e-post från en lärare till Barnombudsmannen, som citeras i Bamombudsmannens årsrapport 1999 s. 9:

BO:s frågor om skolans arbetsmiljö på Internet gav upphov till

många reflektioner. Alla i klassen gick mnt efteråt och intervjuade

övriga elever om hur de tyckte att lokalerna var. De kände att de

hade ett viktigt uppdrag. Eleverna kom fram till att flera saker be-

hövde åtgärdas. Det var främst de äckliga toalettema som stod i fo-

kus. I samband med att diskussionerna utvecklades, blev eleverna

150 Barnombudsmannen 1993-1999 SOU 1999365

och medvetna hur deras arbetsmiljö faktiskt var. Många mer mer om såg att det ganska skräpi i klassrummet och i korridoren utanvar för. Dom kom också på att var de själva som skräpade ner och de därför behövde förändra sitt beteende. I

Utredningens samlade bedömning Bamombudsmannens inhämtande av synpunkter från barn och ungdomar är att arbetet hittills givit värdeav fulla erfarenheter. Utredningens uppfattning är dock att Bamombudslöpande direkta kontakter med barn och ungdomar bör vidamannens reutvecklas. Barnombudsmannen får i dag få brev eller samtal från barn och ungdomar själva. Information BO Direkt har inte nått ut och om telefonlinjen kan inte betecknas kanal för fortlöpande kontakt. som en Det finns med andra ord för närvarande endast en begränsad kontinuerlig direktkontakt med bam och ungdomar. Inhämtande av barns och ungdomars synpunkter och erfarenheter fortlöpande direktgenom kontakter således ännu inte tillräckligt integrerad del av Barnär en ombudsmannens arbete.

5.4¶Bamombudsmannens årsrapporter

Barnombudsmannen ska, enligt sin instruktion, varje år lämna en raptill regeringen sin verksamhet och i denna lyfta fram de frågor port om ombudsmannen att regeringen bör överväga. Särskilt skall som anser Barnombudsmannen i sin årsrapport påtala det finns brister iöverom enstämmelsen mellan svensk lagstiftning i förhållande till bamkonven-

tionen. Barnombudsmannen har hittills lämnat fem årsrapporter till rege-

ringen med sammantaget ett 50-tal förslag, däribland rad förslag till en lagändringar. I utredningens uppdrag har ingått att granska hur års-

tagits emot i Regeringskansliet och vilka konkreta resultat rapportema de har givit. Som underlag för denna granskning har bland annat legat

dels PM från Barnombudsmannen hur ombudsmannen själv been om dömer resultatet, dels PM, upprättad inom Socialdepartementet om en den formella handläggningen årsrapportema bilaga 6 och 7.

av se

Av utredningens granskning samtliga förslag Barnombudsav som har lämnat i sina årsrapporter mellan åren 1994 och 1999 mannen framgår flera förslag har blivit föremål för behandling i statliga utatt redningar, expertgrupper eller olika myndigheter. Ett exempel är av Bamombudsmannens återkommande förslag till förändringar i kommunallagen innebär att kommunerna bör åläggas att samråda med som barn och ungdomar i frågor rör dessa. Detta förslag har behandlats som i såväl Bamkommitténs huvudbetänkande Barnets bästa i främsta

SOU 1997:116, Ungdomspolitiska kommitténs slutbetänrummet

Barnombudsmannen 1993-1999 151

kande Politik för unga SOU 1997:71 och Demokratiutredningen i

av skriften Gör barn till medborgare SOU 1998:97.

Utredningens granskning visar också att en hel del Barnom-

av budsmannens förslag till åtgärder har genomförts. Redan i Bamombudsmannens första årsrapport 1994 föreslogs att regeringen bör fastställa en nationell strategi för bamkonventionens genomförande. I samma årsrapport föreslogs att kommunerna i särskilda barn- och

ungdomspolitiska handlingsplaner bör redovisa hur bamkonventionens intentioner uppfylls på den kommunala nivån. 1 mars 1999 antog riksdagen en strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige prop. 1997/98:182, bet. 1998/99 SoU6,rskr. 1998/99:171, i vilken det bland annat ingår att kommuner och landsting bör bygga upp system för att bevaka att barns och ungdomars intressen finns med i beslutsprocessen, varav barn- och ungdomsplaner anges som en metod för detta. Även ett antal Bamombudsmannens förslag till

av författningsändringar är genomförda, till exempel har såväl socialtjänstlagen som utlänningslagen kompletterats med bestämmelser om barnets bästa och barns rätt att höras, förslag som Barnombudsmannen framfört i årsrapporterna 1994 och 1996. nämnda fall har dock

I nu debatten varit så allmän att det inte är möjligt att avgöra hur stor betydelse Bamombudsmannens årsrapport har haft.

I andra fall har ändringar gjorts eller åtgärder vidtagits med tydli-

hänvisning till Bamombudsmannens förslag. Förändring i skollag gare och läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo 94 trädde i kraft den 1 januari 1998 som i huvudsak bygger på Bamombudsmannens rapport om mobbning samt förslag i årsrapport 1997 till regeringen.

Utredningens samlade bedömning är att det svårligen går att fastställa något linjärt samband mellan ett förslag från Barnombudsmannen

lagändringar eller andra förslag till förändringar av barns och ungom domars villkor och genomförda sådana förändringar. De förändringar

kommer till stånd är oftast resultat av en lång process där flera som samverkande insatser och faktorer bidrar till utvecklingen. Förslag som presenteras i Bamombudsmannens årsrapporter går ofta vägen via en allmän debatt innan konkreta åtgärder vidtas.

Det är i det sammanhanget av betydelse hur andra myndigheter och organisationer uppfattar Bamombudsmannens årsrapport. I enkäten till myndigheter och organisationer ingick därför en särskild fråga om i vilken mån och på vilket sätt myndigheten eller organisationen har haft användning Bamombudsmannens årsrapporter till regeringen. Fler-

av talet myndigheter och organisationer uppger att årsrapporterna fyller en funktion och antyder att årsrapporterna också har haft en viss

svaren påverkanseffekt.

mi

152 Barnombudsmannen 1993-1999 SOU 1999;65

Statens Skolverk har använt Bamombudsmannens rapporter som underlag för verkets rapporter och utvärderingar om tillståndet i egna skolan. Statens Invandrarverk har vidtagit konkreta åtgärder med anledning Bamombudsmannens rapport: "Vid de tillfällen som Barnav ombudsmannen i sina rapporter haft synpunkter på Statens Invandrarverks myndighetsutövning eller hantering frågor som avser asylsöav I kande barn eller barn har anknytning till vuxna asylsökande, har som verket vidtagit åtgärder för att komma till rätta med eventuella brister". Flertalet länsstyrelser likaså att de har haft användning av uppger Bamombudsmannens årsrapport till regeringen och då framför allt som underlag för länsstyrelsens tillsynsverksamhet. Tio myndigheter och organisationer och fyra länsstyrelser svarar att de inte har haft någon direkt användning av årsrapporterna. utredningens kommunenkät ingick också fråga i vilken mån I en om kommunerna haft användning för Bamombudsmannens årsrapporter. I enkäten årsrapporterna 1997 och 1998 som exempel. Av svaren angavs framgår drygt 30 procent kommunerna sammantaget har haft anatt av vändning dessa årsrapporter. Över 50 procent storstadskommuav av sig ha användning av årsrapporterna. nema uppger

5.5¶Sammanfattande bedömning

Utredningens uppdrag har varit att belysa vilken roll som Bamombudsmannen har spelat för utvecklingen inom bamområdet. Som antidigare går det oftast inte att med någon större exakthet fastställa tytts linjära samband mellan Bamombudsmannens verksamhet och åtgärder vidtagna regeringen. Utredningens utgångspunkt i bedömningen av av vilken roll Barnombudsmannen har spelat på bamområdet har varit att heller särskilt fruktbart att påvisa konkreta effekter, enbart det inte är i antalet lagändringar, direktiv till statliga utredningar eller betänmätt kanden. Utifrån utredningens undersökningar och granskning av Barnombudsmannens hittillsvarande arbete har utredningen istället sammanfattningsvis gjort den generella, och inte särskilt överraskande, bedömningen Barnombudsmannen under de år myndigheten har att sex som verkat, har haft betydelse för utvecklingen på området. Hur stor denna betydelse har varit är dock svårt att säga. Bamombudsmannens informations- och opinionsbildande insatser har uppenbarligen bidragit till att sprida information om bamkonventionen och lyfta fram barn och ungdomar i samhället ett sådant att den allmänna medvetenheten deras situation och rättigheter sätt att om har ökat. Genom att konsekvent framhålla barn- och ungdomsperspektivet har barn och ungdomar synliggj orts samhällsmedborgare med som

SOU 1999265 Barnombudsmannen 1993~ 999 153

rättigheter. Utredningens bedömning är vidare att Bamombudsegna också inte obetydlig symbolisk funktion, både för barn mannen har en

och ungdomar själva och för andra. Blotta existensen av en bamom-

budsman i samhället signal att barns och ungdomars situager en om

tion och verklighet tas på allvar.

utredningens utvärdering Bamombudsmannens hittillsvarande I av

arbete framgår också att det finns svagheter och begränsningar i Barn-

nuvarande mandat och inriktning arbetet. I allt väombudsmannens av

komplikationer, framkommit i utredningens under- L sentligt kan de som

härledas till Bamombudsmannens dubbla roll att vara både sökningar,

för barn och ungdomar och samtidigt myndighet underombudsman en

ställd regeringen.

uppfattas ibland "diffus", framför allt av Barnombudsmannen som

och ungdomar själva, även frivillig- och ungdomsorganibarn men av

berättigad fråga är eller vilka Barnombudsmannen sationer. En vem r stå egentligen företräder. Som ombudsman skall Barnombudsmannen F

ungdomarnas sida och företräda dem i förhållande till på barnens och

övrigt. Samtidigt är Barnombudsmannen en myndighet unsamhället i

och sådan ett de genom vilka rederställd regeringen är som av organ

sin politik. Barnombudsmannen kan således i sin

geringen genomför

egenskap myndighet sägas företräda regeringen. av Bamombudsmannens i hög Utredningens bedömning är att resurser

myndighetsuppgifter. Till exempel har Bamombudsgrad bundits till

och samverkan med myndigheter och organisatiomannens kontaktnät

de Barnombudsmannen tilldelats av haft sin grund i uppgifter som ner följd detta är, enligt utredningens mening, att Barnregeringen. En av

i arbeta nerifrån och upp med barn ombudsmannens möjligheter att ; bas för sin verksamhet har varit begränsad. Utrymf och ungdomar som

kunskap från barn och ungdomar själva och från met för att inhämta

har varit relativt litet.Kunskaps-

l frivillig- och ungdomsorganisationer

framför allt skett forskning och statistik, olika l inhämtning har genom

och i de kontakter med myndigheter

myndigheters uppföljningsstudier

Barnombudsmannen har haft i sin myndighetsoch organisationer som

Plattformen för ombudsmannauppgiftema har

utövande funktion.

utsträckning bestått den erfarenhet och kunskap som därför i stor av

inhämtats i egenskap myndighet. av emellertid betona att det arbete Bamombuds- Utredningen vill som

sin egenskap myndighet har varit framhittills har gjort i av mannen uppfattas både myndigheter och organisationer gångsrikt och att det av

värdefullt. Som exempel kan nämnas Bamombudsmannens uppsom och utveckla det förebyggande arbetet på området gift att samordna

säkerhet. På bamsäkerhetsområdet har Bamombudsbarns och ungas

vidareutvecklat kunskapsbas och innehaft en överblick som mannen en

154 Barnombudsmannen 1993-1999

har kommit andra ansvariga myndigheter till del, vilket i sin tur har fått effekter för barn och ungdomar. Handikappinstitutet framhåller också i sitt enkätsvar att "Barnombudsmannen och tidigare Bammiljörådet har haft stor betydelse inom barnsäkerhetsområdet och har troligen bidragit till att färre antal barn fått funktionsnedsättningar på grund olyckor". av Till detta skall läggas att Barnombudsmannen har medverkat till att sprida rättighetsperspektivet i bamsäkerhetsarbetet. Som grund för arbetet lyfter Barnombudsmannen fram bamkonventionens artikel 6 om barnets rätt till liv och utveckling och artikel 24 både barnet som ger och föräldrarna rätt till information "förebyggande olycksfall om av samt stöd vid användning av sådana grundläggande kunskaper". Utredningens bedömning, utifrån den genomgång myndighetsansvaret för av barns lek- och utemiljö gjorts, är att barnkonventionen och dess som rättighetsperspektiv har slagit igenom i många myndigheters verksamhet. I policydokument och i olika skrifter utgivna till exempel Boav verket, Vägverket och Konsumentverket, hänvisas till bamkonventionen och barns rätt till säker miljö. en Samtidigt står det klart att myndighetsrollen begränsat Barnombudsmannens möjligheter att fungera flexibelt och självständigt agera som ombudsman. Enkätsvaret från Röda antyder del

Korset en av

denna problematik. Svenska Röda Korset som bland annat arbetar med att förebygga bamolycksfall ingår i Barnombudsmannens nätverk. Detta har enligt organisationen varit mycket positivt. Röda Korset framhåller dock att organisationens ungdomsförbund har andra synpunkter på Barnombudsmannens uppgifter: Inom ungdomsförbundet, RKUF, finns önskemål om att myndigheten borde fristående vara mer från regeringen, våga gå ut mycket tydligare och spjutspets. vara en Även andra organisationer har påtalat risken med Bamombudsatt mannens myndighetsroll i alltför hög grad påverkar ombudsmannaarbetet. Riksförbundet för rörelsehindrade barn RBU skriver till exempel att Barnombudsmannen "måste flexibel och kunna vara mera reagera på ett snabbt och effektivt sätt och Barnombudsmannen bör inte ha karaktären myndighet". Nätverket för barnkonventionen av en som består av ett 50-tal frivilligorganisationer skriver att många framsteg har gjorts för att hävda barnets rättigheter sedan Barnombudsmannen inrättades, men "Nätverket dock tendens till att Bamomser en budsmannen får alltmer traditionell verkställande myndighetsroll. en Förslagen om Barnombudsmannens utbildnings- och fortbildningsverksamhet är ett exempel". Tyngdpunkten i Barnombudsmannens arbete med bevaka att att svenska författningar och deras tillämpning överensstämmer med barnkonventionen har legat på bevakning lagstiftningsarbetet. Detta har av varit naturligt i en uppbyggnadsfas, där det har varit viktigt till att se att

Barnombudsmannen 1993-1999 155

barnkonventionen blir känd på centralt beslutsfattarplan och får genom-

slag i de lagar och regler är grundläggande för barns och ungdosom villkor i landet. Utredningen bedömer emellertid att tiden nu är mars för viss omorientering verksamheten. I detta sammanhang mogen en av också pekas på den bevakande och samordnande funktion som inbör rättats i Socialdepartementet när det gäller arbetet i Regeringskansliet.

svaghet i Bamombudsmannens mandat är vidare att ombuds- En saknar rättsliga befogenheter. Avsaknaden av påtryckningsmannen medel brist i det nuvarande mandatet. ses som en De svårigheter och begränsningar nämnts ovan behandlas mera som kommande avsnitt. Enligt direktiven skall utvärderingen av utförligt i hittillsvarande arbete ut i förslag till hur Bamombudsmannens mynna Barnombudsmannen kan stärkas och effektiviseras allt för att barn ungdomars situation i Sverige skall bli bättre. Den vägledande och utredningens bedömningar, överväganden och förslag har principen för varit bamkonventionens artikel 3 principen barnets bästa. därför - om frågeställningen har alltså varit på vilket sätt Barn-

Den grundläggande

mandat bör förändras och förutsättningarna för att ombudsmannens om kan stärkas för att på ett så effektivt sätt som möjligt uppfylla detta hävda barns och ungdomars rättigheter i samhället. kunna

1999:65 157 SOU

6¶Företräda barn och ungdomar

förslag: Barnombudsmannens grundläggande uppgift Utredningens företräda barn och ungdomar och i detta arbete ägna särskild är att frågor rör utsatta bam. En fortlöpande kon-

uppmärksamhet som

takt med bam och ungdomar är avgörande för möjligheterna att kunna företräda dem. Utredningen föreslår därför att dessa uppgifter

lagfästs.

uppdrag utgår ifrån barnkonventionen även i fort- Utredningens som skall basen i Barnombudsmannens arbete. Vidare skall sättningen vara enligt utredningens direktiv, i första hand verka Barnombudsmannen, intressen. Av detta följer att Barnombudsmannens utifrån barnens företräda barn och ungdomar. Med den

grundläggande uppgift är att

ombudsmannens arbete har och skall ha sker detta på en geinriktning nivå. företräda barn och ungdomar innebär att med stöd av nerell Att barnkonventionen hävda deras mänskliga rättigheter. Ombudsmannen företräder i den meningen också ett medborgarperspektiv; ett grundläggande och samhälleligt intresse att barn och ungdomar gemensamt av de rättigheter stadfästs i FN:s konvention om barnets tillerkänns som rättigheter. och ungdomar saknar i stor utsträckning formella och prak- Barn möjligheter själva till sina rättigheter. Genom att de tiska att ta vara har de inte heller något grundläggande inflytande på posaknar rösträtt Till detta skall läggas att på barn och ungdomar litiska frågor. synen samhällsmedborgare inte har slagit igenom fullt ut. Inte helsom ännu i alla sammanhang medvetandet att barns och ungdomars ler har om synpunkter och åsikter vad är bäst för dem i vissa avseenden om som kan skilja sig från slagit igenom helt. vuxnas barns och ungdomars rättigheter skall uppmärksammas krävs För att sammanhang någon i vuxenvärlden företräder dem därför i många att och för deras talan. Barnombudsmannens uppgift att företräda barn och på generell nivå innebär därför att deras "röst" i ungdomar en vara samhället, hävda deras eget perspektiv och kräva respekt för deras att mänskliga rättigheter. Barn lever i utsatta situatio-

grundläggande som

L

158 Företräda barn och ungdomar

ner har särskilt svårt att göra sin röst hörd och att påverka sin situation. I arbetet att företräda alla barn och ungdomar skall Bamombudsmannen därför, som hittills, ägna särskild uppmärksamhet åt frågor som rör utsatta bam. Barn- och ungdomsperspektiv betyder barns och ungdoatt se ur mars synvinkel. Det handlar således att ta reda på hur bam och om ungdomar uppfattar och upplever sin situation. Att ha barnegen ett och ungdomsperspektiv innebär att barn och ungdomar se som experter på sin situation, respektera deras synpunkter och tillegen mäta dessa betydelse. För att som ombudsman kunna ha ett barn- och ungdomsperspektiv på en generell nivå krävs därför djup kunskap en om barns och ungdomars situation och behov i olika åldrar. Den bredd i Barnombudsmannens mandat barnkonventionen ställer krav på som ger att ombudsmannen är lika förtrogen med små barns lek och andra uttryckssätt som tonåringars livsstilar och uppfattningar. Ombudsmannen måste ha kunskap flickors och pojkars delvis skilda erfarenheter, om liksom om de behov som till exempel barn från olika samhällsgrupper, olika etniska barn med funktionshinder och utsatta barn har. grupper, Sådan kunskap barns och ungdomars villkor och deras om om egna erfarenheter och synpunkter på sin situation kan hämtas från rad en olika håll; från bam och ungdomar själva, från föräldrar, från lärare och andra som dagligen möter barn och ungdomar, från myndigheter och organisationer och från forskning och statistik. Utredningens uppfattning är att Barnombudsmannen i första hand bör söka kunskap så nära barn och ungdomar själva det är möjligt. Det innebär som att den viktigaste kunskapsbasen måste barn och ungdomar själva, vara föräldrar, personal arbetar med barn och ungdomar och organisasom tioner med verksamhet för barn och ungdomar. Dessa konkreta och direkta erfarenheter måste sedan ställas i relation till generell annan mer kunskap hämtas från forskning och statistik från myndigheter som samt och organisationer.

6.1 och 12

Barnombudsmannen artikel

Att ha fortlöpande kontakter med den skall företrädas innegrupp som fattas i rollen ombudsman. För att kunna företräda barn och som ungdomar och fungera deras röst i samhället krävs med andra ord som kontakter med barn och ungdomar och att sådana kontakter integreras i det ordinarie arbetet. Utredningen anser att denna uppgift är så grundläggande för ombudsman att den bör lagfastas. Utredningen föreslår en därför att denna uppgift förs över från förordning till lag.

Företräda barn och ungdomar 159

vill i detta sammanhang hänvisa till bamkonventionens Utredningen

komma till tals är bamkonventionens artikel 12. Barnets rätt att en av

Innebörden artikeln är att barnet skall ses

grundläggande principer. av

individ med rätt att själv uttrycka samhällsmedborgare, som en som en skyldighet att involvera barn i alla sin åsikt. Artikel 12 ålägger staten en

innebär beslutsprocesser på olika nivåer i frågor rör dem. Det att som

vad gäller större samhällsfrågor och avgöranden som samhället, både

måste utformas så att de barn och ungdomar en berör enskilda barn, ger

till tals. FN:s kommitté för barnets rättigheter har möjlighet att komma

sina kommentarer betonat vikten att länockså och om igen i av om

metoder möjliggör för barn att komma till tals. dema utvecklar som

‘ främsta Bamkommitténs huvudbetänkande Barnets bästa i rummet I

l

mycket återstår innan bamkonventio- SOU 1997:116 konstateras att

förverkligad. Det är nödvändigt att påskynda den artikel 12 är nens kommittén, så barn och ungdomar inte har ansåg att som processen, delta i och utöva medborgerligt inflytande rösträtt ges en möjlighet att

Bamkommittén pekade på vissa särskilt på beslut rör dem själva. som

ligger barn och ungdomar nära, till exempel angelägna områden som

gäller förskola och skola, fritid och kultur beslut och planering som

barns och ungdomars närmiljö. samt

lägga ytterligare ett område som får anses Till detta vill utredningen

ungdomar nämligen deras möjligheter att påverka ligga barn och nära,

och prioriteringar hos sin ombudsman, Barn-

ställningstaganden egen

därför väsentligt, även denna anledning, att ombudsmannen. Det är av

vidareutvecklar sina kontakter med barn och ung- Barnombudsmannen

och ungdomarnas erfarenheter och domar och framför allt att barnens

i det löpande arbetet hos ombudsmannen. synpunkter integreras

6.2¶En svår uppgift

ungdomars erfarenheter och synpunkter i det Att integrera barns och

är inte lika lätt att realisera i löpande arbetet låter sig lätt säga men

de artiklar i barnkonventionen praktiken. Artikel 12 anses som en av

förverkliga. Flera länder har till FN-kommittén är allra svårast att som förverkliga barnets rätt att fritt uttrycka påtalat svårigheterna med att

realisera artikel 12 av de sina åsikter och att bli hörd. Att ses som en

för industrialiserade länder och för utveckstörsta utmaningarna, både

lingsländer.

anordnat Unicefs centrum i Florens för barns På ett seminarium av

bamombudsmän från olika delar världen deltog utveckling i vilket av

barnombudsman måste, för att kunna fungera som konstaterades att en

samhället, också själv lyssna på barn och barns och ungdomars röst i

m

160 F öreträda barn och ungdomar

hitta metoder för att integrera barnen i ombudsmannens arbete. Semina-

riedeltagama enades att detta, att direkt kontakt med och lyssna om på barn och ungdomar, var ombudsmannens svåraste uppgift‘.

En sådan svårighet är att kombinera ett nationellt, generellt uppdrag

med att ha direkta kontakter med framför allt bam. Synpunkter yngre från barn och ungdomar rör ofta konkreta frågor ligger dem nära, som förhållanden i hemmet eller i skolan, det vill säga frågor Bamomsom budsmannen med sitt övergripande uppdrag och långsiktiga arbete inte

har möjlighet att åtgärda. Den återkoppling är nödvändig i all som kontakt med barn och ungdomar kan därigenom försvåras. Eller annorlunda uttryckt: Vad skall Barnombudsmannen göra med de synpunkter framförs barn och ungdomar som av En annan svårighet är representativiteten. Barnombudsmannen kan inte upprätthålla direkt kontakt med två miljoner barn, utan ett urval av barn och ungdomar måste göras. De större intervju- och enkätunder-

sökningar som gjorts på uppdrag Barnombudsmannen baseras på av ett statistiskt representativt urval barn och ungdomar i vissa åldersgrupav per. Bamombudsmannens fortlöpande direkta kontakter med barn kan dock inte baseras på representativa urval. Ett sådant krav på representativitet i Bamombudsmannens arbete med att inhämta synpunkter direkt från barn och ungdomar själva skulle förlama verksamheten. Ut-

redningen vill betona att de direkta, personliga kontakterna med barn och ungdomar måste kompletteras med intervju- och enkätundersök-

ningar av barns vardag baseras på representativa urval barn och som av ungdomar. Även krav om på representativitet inte kan ställas på de direkta kontakterna med barn och ungdomar så måste dock den samlade verk-

samheten spegla att Barnombudsmannen företräder alla grupper av barn och ungdomar till 18. Barn och ungdomar är ingen homogen upp grupp i samhället. Det finns med andra ord inte bara ett bamperspektiv utan flera och spännvidden i dessa är stor. En femårings perspektiv på tillvaron är något helt annat än 16-årings. På motsvarande har en sätt barn med funktionshinder, asylsökande barn och barn har svår som en livssituation ofta skilda perspektiv och åsikter vad viktigt för om som är dem. För att nå dessa barn och ungdomar och dem möjlighet ge en att komma till tals krävs oftast särskild kompetens.

1Models for Monitoring the Protection of Chi1dren’s Rights. Meeting report. Florence, 27 November 1990 l December 1990. Unicef International Child — Development Centre.

Företräda barn och ungdomar 161

6.3¶Fortlöpande direkta kontakter

De i föregående avsnitt nämnda svårigheterna i arbetet med att hitta

modeller för att barn och ungdomar skall komma till tals delar Barn-

ombudsmannen med andra centrala myndigheter, med landsting och

även med kommuner. I det perspektivet framstår Bamombudsmannens arbete med att själv hitta former för att ha kontinuerlig direktkontakt med barn och ungdomar som särskilt betydelsefullt. Om inte Bamombudsmannen kan hantera de svårigheter som finns, vilken annan myn-

dighet skulle då kunna klara det Utredningen anser med andra ord att

Barnombudsmannen bör spjutspets i arbetet med att förverkliga

vara en

artikel 12 i samhället.

Barnombudsmannen bör än för närvarande bygga direkta

mer

kontakter med barn och ungdomar. För att åstadkomma detta krävs ett,

inte så litet, mått kreativitet och förmåga att med okonventionella

av l metoder pröva och hittills okända vägar för kontakt. En förutsätt-

nya E ning för detta är att kontakterna kan till barns och ungdomars

anpassas

behov och önskemål. Detta förutsätter i sin tur ett obyråkratiskt

egna

arbetssätt och en flexibel organisation. }

Att utöka de direkta kontakterna med barn och ungdomar måste ses t

ett viktigt metodutvecklingsarbete. Sådant kan inte regleras utan

som

i

måste utvecklas i det praktiska arbetet. Utredningens allmänna uppfatti

ning är dock att de modeller Barnombudsmannen, Ungdomsstyrel-

som , l och andra hittills har utvecklat har givit värdefulla erfarenheter som

sen E det går att bygga vidare på.

l F

Internetkontakt

Utredningen vill i det sammanhanget särskilt peka på den intemetkon-

l

takt med barn och ungdomar i olika delar av landet som Bamombudsl l håller på att bygga Inom skolans område pågår intensiv

mannen upp. en utveckling IT-användning. I regeringsförklaringen den 6 oktober

av

1998 uttalades att Alla skall i skolan tillgång till internet och en

e-postadress". Ett europeiskt skoldatanät EUN, ett nätverk av

egen

nationella skoldatanätverk, håller vidare på att byggas Syftet med

upp.

ett europeiskt skoldatanät är att det skall fungera som en ram för sam-

arbete mellan ländema på IT-området och att det skall bidra till kontakt inom skolområdet i Europa. Den 24 april 1997 tillkallades en kommitté med uppdrag att samordna och leda tillkomsten av det europeiska skoldatanätet dir. 1997:65.

Bamombudsmannens arbete med att utveckla en intemetkontakt med barn och ungdomar kan komma att komplettera det europeiska

162 Företräda barn och ungdomar

skoldatanätet på nationell nivå. Utredningens bedömning är att även om målet, en uppkoppling till Sveriges alla skolor och alla klasser, inte kan uppnås inom någon nära framtid, så kan en utbyggd intemetkontakt med barn och ungdomar komma att få stor betydelse, inte bara för Barnombudsmannen själv i dennas ställningstaganden och prioriteringar utan även för andra myndigheter.

Kravet att beakta barnets bästa i beslutsfattandet och att låta barn och ungdomar komma till tals gäller samtliga offentliga myndigheter. Det är dock varken önskvärt eller praktiskt möjligt att varje myndighet bygger egna modeller för att inhämta barns och ungdomars syn-

upp punkter. Bamombudsmannes ambition är därför att intemetkontakten skall kunna användas av andra myndigheter, av landsting och kom-

En utvecklad intemetkontakt med barn och ungdomar skulle muner. alltså kunna bidra till att skapa möjligheter att fördjupa barnperspektivet, även hos andra myndigheter. Barnombudsmannens intemetkontakt skulle kunna utvecklas till en kanal mellan den nationella myndighetsnivån och barn och ungdomar själva.

Utredningens uppfattning är vidare att Barnombudsmannen bör utveckla intemetkontakten på ett sådant sätt att barn och ungdomar som via internet kontaktar ombudsmannen i ökad omfattning får någon form

återkoppling. Utredningens referensgrupp, bestående av ungdomar i av 15-16 års åldern, var generellt sett positiv till Barnombudsmannens satsning på internet. Ett sätt att utveckla kontakten och också göra den

personlig, föreslog referensgruppen, skulle vara att Bamombudsmer mannen också "chattar" på internet.

Råd med barn och ungdomar

Intemetkontakten bör kompletteras med utökade personliga och direkta kontakter mellan ombudsmannen och barn och ungdomar, framhölls vidare utredningens referensgrupp. Den elektroniska kontakten kan

av inte ersätta personliga kontakter, vilket också är Barnombudsmannens

uppfattning. I intern skrivelse om intemetstrategin skriver egen en Barnombudsmannen att internet inte kan ersätta andra kommunikationskanaler utan skall ses som ett komplement till den övriga kommunikationsverksamheten.

Utredningen föreslår i avsnitt 10.2 att bestämmelsen om att Barnombudsmannen skall biträdas av ett särskilt råd avskaffas. I stället bör ombudsmannen vid behov kunna tillskapa eller flera referensgrup-

en per och då själv få bestämma vilka som skall vara med i gruppen och hur länge medlemmar skall förordnade. Sådana refe-

gruppernas vara

kan, enligt utredningens mening, bestå av barn och ungrensgrupper

F öreträda barn och ungdomar 163

domar som då skulle kunna fylla funktionen av ett råd. Av betydelse är att det hela tiden sker ett utbyte av dem som sitter i rådet för att undvika att medlemmarna blir proffstyckare.

Ombudsmannen skulle i ett sådant råd kunna ta upp frågor som krä-

ett ställningstagande från ombudsmannens sida. I till exempel arbever tet med remisser skulle cn sådan grupp kunna diskutera och ge ombudsmannen synpunkter på vad ett bam- och ungdomsperspektiv kan innebära i den konkreta frågan.

En relevant fråga i detta sammanhang är om barn och ungdomar kan förväntas ha synpunkter på sådana ofta övergripande frågor som Barnombudsmannen har att ta ställning till i sitt remissarbete. Utredningens uppfattning är att det finns positiva erfarenheter av att inhämta barns och ungdomars synpunkter även i arbete med övergripande frågor. Till exempel tog Sverige och Norge i Europarådets andra toppmöte i oktober 1997 initiativ till ett nytt barnprogram i rådet. Vid ett möte då programmets tre fokusområden, barns miljö, barnomsorg och utsatta barns villkor diskuterades deltog barn från olika europeiska länder. Barnen fick möjlighet att i ett anförande framföra sina synpunkter och deltog därefter i diskussionerna.

Nätverk

Ytterligare ett sätt att utveckla direkta och personliga kontakter med barn och ungdomar är att bygga vidare på sådana kontaktnät som redan finns. Barnombudsmannen skulle till exempel kunna bilda nätverk med representanter för Ungdomsråd, elevråd, klassråd eller andra sammanslutningar för barn och ungdomar upp till 18 år. Dessa skulle både kunna användas kanaler ut till bredare barn och ung-

som en grupp av domar och som rådgivare i konkreta frågor.

En löpande kontakt med vissa skolor, förskolor eller enstaka klasser skulle vidare kunna ombudsmannen en möjlighet att utöka de di-

ge rekta kontakterna med bam och ungdomar. Bømerådet i Danmark har till exempel erfarenhet kontinuerlig kontakt med vissa skolklasser.

av Rådet framställer också broschyrer som delas ut på daghem, i skolor och inom socialförvaltningen.

Konkreta frågor Erfarenheterna av Barnombudsmannens mobbningskampanjkan vara ytterligare utgångspunkt i arbetet med att vidareutveckla kontakterna

en med barn och ungdomar. Mobbningskampanjen bidrog till att göra

164 Företräda barn och ungdomar

Bammbudsmannen mera känd bland barn och ungdomar, vilket den SKOP-undersökning, som genomfördes 1997, visade. Telefonsamtal och brev till Barnombudsmannen från barn och ungdomar ökade påtagligt under kampanjtiden. En slutsats som därmed kan dras är att förtroendet för Barnombudsmannen hos barn och ungdomar själva förefaller att öka under perioder då Barnombudsmannen arbetar med konkreta frågor ligger många barn och ungdomar nära även om ar-

som betet bedrivs på en generell nivå. Vid sidan av viktiga övergripande frågor bör Barnombudsmannen därför arbeta med en eller flera frågor

ligger nära barns och ungdomars vardag. som

6.4¶Indirekta kontakter

Barnombudsmannen skall, enligt utredningens mening, som hittills ägna särskild uppmärksamhet frågor som rör utsatta barn och ungdomar. Erfarenheterna av mobbningskampanjen visar att det är möjligt för ombudsmannen att direkt kommunicera med barn och ungdomar även i sådana frågor. För att kunskap utsatta barns och ungdo-

om

livsvillkor krävs dock även andra metoder än att kommunicera via mars internet, råd, nätverk eller genom kampanjer.

Barn och ungdomar har en utsatt livssituation har ofta särskilt

som svårt att göra sin röst hörd och formulera vad som är viktigt för dem. De kan många gånger inte uttryck för sitt eget bamperspektiv därför

ge att deras djupa lojalitet med föräldrar eller andra närstående vuxna hindrar dem från att se sina egna behov. Kunskap om dessa barns och ungdomars situation kan därför fås genom indirekta kontakter, med personal som arbetar med barn och ungdomar eller andra personer i dessa barns och ungdomars närhet.

Barnombudsmannens uppgift företrädare för barn och ungdo-

som mar innebär, enligt utredningens mening, att ombudsmannen bör arbeta nerifrån och upp", det vill säga formulera ett barn- och ungdomsperspektiv på en generell nivå utifrån kunskap och erfarenheter som inhämtas så nära barn och ungdomar som det är möjligt. I sådana frågor där ombudsmannen svårligen kan inhämta kunskap direkt från barn och ungdomar bör sådan kunskap i första hand sökas hos personer

som i sitt arbete, genom föreningsliv eller på annat sätt möter barn och ungdomar. Barnombudsmannen har utvecklat ett samarbete med till exempel Riksföreningen för skolsköterskor och Sveriges Psykologförbund. i Utredningens uppfattning sådana indirekta kontakter med barn l

är att och ungdomar bör vidareutvecklas. Även organisationer till

som exempel Bris och Rädda Barnen med denna organisations pojkmottagning har mycket att tillföra.

Företräda barn och ungdomar 165

Indirekta metoder krävs också för att inhämta kunskaper om yngre barns livsvillkor. barndomens främsta kännetecken är beroende.

Ett av Barn är beroende föräldrar, förskolepersonal, lärare och

av vuxna; av

att dessa talar å barns vägnar. Kontakt med barn måste därför av yngre ofta gå via lever i deras närhet.

vuxna som

6.5¶Sammanfattande bedömning

I publikation utgiven Unicef sammanfattas ett antal egenskaper

en av l

utmärker bamombudsmanz. Att fungera som barns och ungdosom en

röst i samhället den mest grundläggande uppgiften. I mars ses som detta ligger att verka för att bamkonventionens artikel 12 förverkligas, det vill säga arbeta för att barn och ungdomar får möjlighet att komma i till tals i samhället. För att åstadkomma detta måste artikel 12 till fullo förverkligas i ombudsmannens organisation. Ytterligare en egen-

egen skap betonas är att ombudsmannen måste vara tillgänglig för barn

som och ungdomar, det vill säga fungera obyråkratiskt och ha en verksam-

direkt vänder sig till barn och ungdomar. het som

Att företräda barn och ungdomar är kärnan i ombudsmannarollen. För att med tyngd framstå företrädare för barn och ungdomar bör

som därför Barnombudsmannen, enligt utredningens mening, prioritera och vidareutveckla både direkta och indirekta kontakter med barn och ungdomar. Syftet med att utveckla sådana kontakter är att öka möjligheterna att inhämta kunskaper barns och ungdomars situation, en kun-

om skap kan ligga till grund i ombudsmannens arbete med att formu-

som lera ett barn- och ungdomsperspektiv på en generell nivå. Bamombudsmannen avgör själv utifrån dessa kontakter vilka frågor som bör prioriteras.

Arbetet med att integrera kontakter med barn och ungdomar i det löpande arbetet bör i första hand baseras på Bamombudsmannens egna erfarenheter också Ungdomsstyrelsens erfarenheter av arbete med

men barns och ungdomars delaktighet i kommuner och landsting. Bamombudsmannen har i sitt arbete med att öka barns och ungdomars inflytande i kommunerna gjort studie i fyra kommuner, Skellefteå, Jön-

en köpings och Ludvika kommun samt Porsgrunns kommun i Norge. I studien sammanfattas i Bamombudsmannens årsrapport 1997 och i

som handboken för kommuner och landsting betonas ett antal faktorer som är viktiga för att nå framgång i arbetet med att göra barn och ungdomar

delaktiga i samhället, det vill säga att föra fram barns och ungdomera mars synpunkter och få gehör för dessa.

2Ombudswork for Children. Innocenti Digest. No Unicef, 1997, s. 10.

166 F öreträda barn och ungdomar

En avgörande förutsättning för framgång i inflytandearbetet, skriver Barnombudsmannen, är att arbetet baseras på dialog med barn och

en ungdomar själva innan arbetsforrnema läggs fast. Metoderna måste med andra 0rd utarbetas i samråd och i samarbete

med barn och ungdomar själva. Vidare konstaterar Barnombudsmannen att nya arbetsformer måste till för att utveckla kontakterna med barn och ungdomar.

Vilka modeller för utökad kontakt med barn och ungdomar som ombudsmannen än väljer att vidareutveckla kommer det, enligt utredningens mening, att kräva ett utökat handlingsuttymme och större möjligheter för Barnombudsmannen att arbeta flexibelt. Kontakter med barn och ungdomar kan aldrig struktureras på sätt till

samma som exempel samverkan med myndigheter och organisationer utan ställer krav på flexibilitet. Okonventionella metoder och uppfinningsrikedom är ett måste.

sou 1999:65 167

7¶Principiella ställningstaganden

7.1¶Ombudsman och myndighet en

-

principiell fråga

Utvärderingen Bamombudsmannens hittillsvarande arbete visar att av Barnombudsmannen har spelat inte oväsentlig roll när det gäller att en barnkonventionen känd och att påverka utvecklingen inom barngöra området utifrån bamkonventionens krav. Utvärderingen visar emellertid också det finns otydligheter och begränsningar i både mandat och att arbetssätt. I allt väsentligt har dessa sin grund i ett principiellt problem, nämligen det i Bamombudsmannens uppdrag ingår att vara både att ombudsman och myndighet i gängse mening. mer I ombudsmannarollen ligger -att självständigt utifrån bamkonventiobevaka barns och ungdomars rättigheter i samhället och att förenen och dess medlemmar, både i förhållande till privata träda denna grupp och offentliga däri inbegripet regering och riksdag. Bamomorgan, budsmannen har också att självständigt informera, utbilda och bedriva opinionsbildning kring barnkonventionen. I myndighetsrollen ligger att regeringens på området med den lydnadsplikt följer av vara organ som detta och spela roll i själva genomförandet av barnkonventionen att en utifrån regeringens intentioner. Utredningens undersökningar visar att de dubbla rollerna har medsvårförenliga krav ställts på Barnombudsmannen. Sålunda har i fört att vissa sammanhang krav ställts på henne i hennes egenskap av myndigsammanhang krav ställts på henne företrädare het medan i andra som för barn och ungdomar där hon förväntats en frivilligorganiagera som sation. För att klara balansen mellan de båda rollerna har Bamombudsmannen utvecklat ett arbetssätt rör sig i gränslandet mellan ett som allmänt förvaltningsorgans och bamrättsorganisations. Dubbeltydigen heten i rollema har i viss utsträckning kommit att prägla bilden av Barnombudsmannen och lett till svårigheter för barn och ungdomar, frivilligorganisationer, kommuner, myndigheter och andra att veta vilka förväntningar kan ställas på Barnombudsmannen. som

168 Principiella ställningstaganden

De båda rollerna kan råka i konflikt med varandra och på så sätt försvåra Bamombudsmannens arbete i olika situationer. Bamombudsmannen kan till exempel i egenskap av företrädare för barn och ungdomar anse att åtgärder från regeringens sida inte överensstämmer med denna

rättigheter enligt barnkonventionen, samtidigt Bamomgrupps som budsmannen som myndighet är underställd regeringen och utgör ett av de genom vilka regeringen genomför den politik för vilken

organ åtgärderna är ett uttryck.

En särskild fråga avseende myndighetsrollen är regleringsbrevets roll. I detta ges Barnombudsmannen ofta detaljerade arbetsuppgifter som tar tid och resurser i anspråk både vad gäller genomförandet och återrapporteringen. Även regleringsbreven utformas efter samråd

om med Barnombudsmannen inskränker de Barnombudsmannens möjligheter att självständigt välja arbetsuppgifter utifrån mandatet att bevaka barns och ungdomars rättigheter sådana de anges i barnkonventionen. Med andra ord kan det sålunda bli svårt för Barnombudsmannen att få tid över för typiska ombudsmannauppgifter, såsom att arbeta med de frågor som barn och ungdomar framfört till Barnombudsmannen och att på eget initiativ starta undersökningar om hur tillämpningen av existerande lagar förhåller sig till barnkonventionen. Det kan också

vara svårt för Barnombudsmannen att förena långsiktigt arbete, till exempel avseende attitydförändringar, med uppdragen i regleringsbreven.

Även i ett internationellt perspektiv visar sig problemet med Barnombudsmannens dubbla roller. I de av FN:s generalförsamling antagna Parisprinciperna understryks vikten av en självständig ställning för ombudsmän av Barnombudsmannens natur. FN:s kommitté för barnets rättigheter har också vid behandlingen av Sveriges senaste rapport om efterlevnaden av barnkonventionen ställt sig frågande till vilken självständighet som den svenska Barnombudsmannen har.

De frågeställningar som nu berörts kan i och för sig sägas aktu-

vara ella när det gäller samtliga ombudsmän med undantag för Justitieombudsmannen och i viss mån Konsumentombudsmannen. Frågorna blir emellertid tydligast när det gäller Barnombudsmannen och Handikappombudsmannen. För de tidigare tillskapade ombudsmännen har gällt att dessa i första hand skall bevaka ett visst område samhälls-

av livet. För exempelvis Diskrimineringsombudsmannen och Jämställdhetsombudsmannen, men också nu senast Ombudsmannen mot sexuell diskriminering är det fråga arbetslivet. Dessa ombudsmän bygger

om vidare sina mandat på en lagstiftning, i vilken lagstiftaren- i vart fall i förhållande till vad gäller för Barnombudsmannen- ganska tydligt

som angett vilken inriktning och omfattning ombudsmännens arbete skall ha. Dessa ombudsmän har också till skillnad från Bamombudsman-

—

till uppgift att handlägga enskilda ärenden, där det finns regelnen -

Principiella ställningstaganden 169

verk definierar ombudsmännens ställning i förhållande till och ar-

som bete med ärendena.

Barnombudsmannens uppdrag utmärks däremot av att uppdraget i praktiken hela samhällslivet om än ur en viss grupps perspektiv.

avser Uppdraget definieras egentligen inte heller annat sätt än med en hänvisning till internationell konvention mänskliga rättigheter,

en om barnkonventionen. Av naturliga skäl kommer en sådan konvention att kunna bli föremål för många tolkningar utan att nödvändigtvis alltid en uttolkning är fel och annan rätt. Om barnkonventionen kan också

en sägas att den för närvarande är det mänskliga rättighetsinstrument som har det bredaste rättighetsperspektivet; den täcker såväl medborgerliga och politiska ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Till

som skillnad från tidigare ombudsmän har Barnombudsmannen också getts

rätt att företrädare för "sin" grupp, barn och ungdomar, på livets en vara alla områden. Det begränsade företrädarskap präglat tidigare om-

som budsmän i olika avseenden föreligger således inte när det gäller Barnombudsmannen.

.

Att ombudsman har till uppgift att företräda och bevaka en stor

en

rättigheter utifrån vittomfattande konvention om mänskliga grupps en rättigheter och inte enbart utifrån svensk lag är något nytt för det

en svenska ombudsmannasystemet. Genom denna utformning av mandatet blir frågorna ombudsmannens ställning och mandat tydligare än

om tidigare. Detta torde också förklaringen till att dessa grundläg-

vara gande frågor tidigare har berörts i någon högre grad vid den successiva tillkomst olika ombudsmän skett under de senaste 30 åren.

av som

Enligt utredningens mening är det grundläggande betydelse att

av

tar ställning till den principiellt viktiga frågan om Bamombudsman

dubbla roller, det vill säga myndighets- respektive ombudsmannens mannarollen, och därmed till Barnombudsmannens mandat och funktion i framtiden. I detta avsnitt redogör därför utredningen för sin syn på hur förhållandet mellan de båda funktionerna hos Bamombudsmannen bör se ut i framtiden.

7.2¶En renodling av ombudsmannarollen

Utredningens förslag: Barnombudsmannens roll som ombudsman bör renodlas för att barnens och ungdomarnas rättigheter skall främjas så effektivt som möjligt.

Utredningen går här inte in Handikappombudsmannen, då denna är föremål för särskild utredning.

170 Principiella ställningstaganden

Ett sätt att lösa problemet avseende Bamombudsmannens dubbla roller är att tydliggöra vilken rollerna skall överväga eller kanske till

av som och med utesluta rollerna. På så sätt renodlas Bamombudsman-

en av

uppgift och uppdraget blir tydligare. Den kvarvarande rollen blir nens lättare att hantera både för Barnombudsmannen själv och andra.

Vilken de båda rollerna bör lyftas fram, är en principiell

av som fråga. Antingen vill statsmakterna ha förvaltningsmyndighet, som

en genomför regeringens politik och som utför olika uppdrag regeringen, eller också vill statsmakterna ha en självständig ombudsman

företräder barn och ungdomar på bamkonventionens grund och som utifrån ett eget perspektiv kan komma att skilja sig från regering-

som

och riksdagens i enskilda frågor. Det kan nämligen inte uteslutas att ens regering och riksdag kan göra tolkning barnkonventionen i

en annan av olika frågor än vad ombudsmannen gör.

Svaret på frågan kan emellertid också sökas utifrån ett annat perspektiv, nämligen att man försöker bedöma vilken av rollerna i

genom renodlat skick i slutänden det effektivaste resultatet. Med

som ger andra 0rd principen barns och ungdomars bästa tas till vara

var om effektivast möjliga sätt i samhällsdialogen om och arbetet med barnkonventionen och dess genomförande.

Det förtjänar att påpekas att med effektivast möjliga sätt inte anses att principen barnets bästa i begränsad mening alltid skall vara ut-

om slagsgivandez. Ett samhälle bygger den enskilda människans

som rättigheter byggs, vidmakthålls och utvecklas genom ett ständigt samspel mellan dessa rättigheter. Det är viktigt är att den talesman som

som har till uppgift att bevaka sådana rättigheter har möjlighet att framföra sina synpunkter på ett sätt gör att de får genomslag i samhällsdia-

som logen och beaktas på ett tillbörligt sätt vid beslutsfattande och praktiskt handlande i sammanhang där rättigheterna berörs.

Ett de projekt där Barnombudsmannen fått ett sådant genomslag

av är mobbningsprojektet. Den faktor som därvid haft stor betydelse är att ombudsmannen utifrån den omfattande undersökning som skett kunnat tala med stor auktoritet om hur barn och ungdomar själva uppfattar sin situation. Det är inte möjligt att fortlöpande genomföra så omfattande undersökningar då skedde. Sådana undersökningar kan emellertid i

som stor utsträckning ersättas med kontinuerlig dialog med barn och

en ungdomar. Det som är betydelsefullt för den eftersträvade effektiviteten är enligt utredningens mening att ombudsmannen med tyngd kan uppträda företrädare för barn och ungdomar och ge uttryck deras

som erfarenheter och åsikter.

2 bästa i främsta SOU 1997:116 128.

Se t.ex. Barnets rummet s.

SOU 19919265 Principiella ställningstaganden 171

Med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter har det fxör utredningen varit naturligt att fästa vikt vid de uttalanden om barnoimbudsmän gjorts av FN:s kommitté för barnets rättigheter samt som dle rekommendationer nationella institutioner för mänskliga rättigom hieter antagits FN:s generalförsamling, de så kallade Parisprinsom av ciperna. Dessa dokument syftar just till att så långt möjligt effektivisera dle nationella institutionernas arbete med att driva på och bevaka mänskliga rättigheter.

Fyra egenskaper hos ombudsman kan sägas vara grundläggande: en

En lagfäst uppgift att tillvarata eller flera mänskliga rät- — en gruppers tigheter. Självständighet i förhållande till regeringen. - Rätt att ta egna initiativ. — Rätt att uttala sig. -

Den svenska Barnombudsmannen kan tyckas uppfylla dessa kriterier. Det kan inte heller sägas att Barnombudsmannens verksamhet skulle ha präglats något annat än dessa principer. Eftersom utredningen av emellertid har till uppgift att stärka Barnombudsmannen finns det anledning att närmare på frågan. Kravet på att uppgiften skall vara lagse fast uppfylld även om utredningen i kommande avsnitt föresynes vara slår överföring vissa uppgifter från instruktionen till lagen. Däremot av förtjänar frågan självständigheten i förhållande till regeringen viss om belysning. Svenska myndigheter är av tradition mer självständiga än vad myndigheter i de flesta andra länder är. Barnombudsmannen utgör här inget undantag. Myndigheternas grundlagsfästa självständighet inskränker sig emellertid till beslut i särskilt fall i ärenden rör myndighetssom utövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag ll kap. 7 § RF. Ett lydnadsförhållande till regeringen föreligger i övrigt3. I princip får ombudsmannens hela verksamhet anses omfattad regeringens rätt till styrning myndigheten inom ramen för mynav av dighetens lagstadgade uppgifter. Även denna styrning präglas om av den återhållsamhet är tradition i Sverige kan det ifrågasättas om som Barnombudsmannens ställning under regeringen helt överensstämmer med de tankegångar återspeglas i Parisprincipema när det gäller

som

självständigheten.

3Se t.ex. Petrén och Ragnemalm, Sveriges grundlagar, 1980, s. 282 ff., och Politisk styrning administrativ självständighet SOU 1983:39 s. 43 ff. -

172 Principiella ställningstaganden

Den självständighet som Barnombudsmannen får anses åtnjuta begränsas genom regleringsbreven på ett ganska påtagligt sätt, i vart fall ur principiell synpunkt. Regleringsbreven spelar vidare en roll när det gäller utrymmet för Barnombudsmannen att ta initiativ. Även

egna om Barnombudsmannen har denna rätt kan rätten i praktiken begränsas

regleringsbreven. Genom detaljerade regleringsbrev som kan genom komma att avse större delar av ombudsmannens budget kan Barnombudsmannen budgetskäl bli förhindrad att ta egna initiativ, exem-

av pelvis i frågor som uppkommer under budgetåret.

Rätten att uttala sig tillkommer Barnombudsmannen och får dessutom anses på sitt sätt vara grundlagsfäst. Rätten är emellertid inte helt komplikationsfri i förhållande till den lojalitetsplikt som också får anses ligga i ombudsmannens egenskap av myndighet under regeringen.

Enligt utredningens mening talar både erfarenheterna av Bamombudsmannens hittillsvarande verksamhet och de internationellt accepterade principer finns på området för att Bamombudsmannens roll

som

ombudsman bör stärkas på bekostnad av myndighetsrollen. För som detta talar också att ombudsmannens roll därmed blir tydligare i förhållande till andra myndigheters. Dessa myndigheters roll i förverkligandet barnkonventionen kommer därmed också att förtydligas.

av

En allmänt accepterad princip inom svensk förvaltning är den så kallade principen om "mainstreaming". Ansvaret för att övergripande principer förverkligas inom ett visst område skall ligga på den myndighet har ansvaret för själva området, är sektorsansvarig, och inte

som någon instans med allmänna och övergripande uppgifter. Genom

mer

renodling av ombudsmannarollen hos Barnombudsmannen kommer en myndigheternas för sina områden att framstå klarare. Därmed

ansvar undviks också risken för att vissa barn- och ungdomsfrågor faller mellan stolarna genom att myndigheterna förlitar sig på Bamombudsman-

myndighet. Risken för kompetenskonflikter mellan nens ansvar som ombudsmannen och myndigheterna kan också undvikas med denna lösning.

Barnombudsmannen skulle därmed tydligt framstå på det sätt som efterlysts flera myndigheter, kommuner och frivilligorganisationer,

av nämligen företrädare för barn och ungdom med uppgift att vara

som en opinionsbildare, pådrivare och bevakare utifrån det rättighetsperspektiv som anges i barnkonventionen. En myndighet har uttryckt det på det sättet att ombudsmannen skall vara den som med barnkonventionen

måttstock reviderar myndigheternas arbete med och för barn och som ungdom; Barnombudsmannen skall vara en barn- och ungdomsrevisor.

Detta innebär emellertid inte att ombudsmannen får en tillsynsroll över myndigheterna. Fortfarande är uppgiften att på ett mer allmänt plan bevaka tillämpningen av barnkonventionen i Sverige.

Principiella ställningstaganden 173

Mot bakgrund vad sagts bör den i utredningens direktiv av som nu angivna förstärkningen Barnombudsmannen ske genom att ombudsav mannarollen lyfts fram. Detta innebär att Barnombudsmannen i framtiden på ett tydligare sätt än för närvarande skall ha till uppgift att företräda barn och Tyngdpunkten läggs vid Barnombudsmannens unga. uppgift att självständig institution för bevakning av mänskliga vara en rättigheter medan ombudsmannens roll policyorgan för regeringen som nedtonas. Barnombudsmannens arbete bör i enlighet med FN-kommitténs uttalanden bamombudsmän utföras på två fronter, dels genom om att driva på förverkligandet barnkonventionen, dels genom att beav vaka efterlevnaden konventionen. Hur detta arbete närmare skall utav föras tar utredningen upp i avsnitt Som konsekvens att Barnombudsmannens ombudsmannaroll en av renodlas alltså myndighetsrollen ned. Ett sätt att förstärka Barntonas ombudsmannen i och för sig att stärka myndighetsrollen. Av vad vore sagts framgår emellertid att sådan förstärkning skulle stå i strid som en med vad får ligga i ombudsmannabegreppet. Vad man i så som anses fall borde tala "Bammyndighet" eller ett "Barnverk" med om vore en ett övergripande för genomförandet statsmakternas intentioansvar av på bamområdet. Det får ligga utanför utredningens uppdrag ner anses att närmare pröva behovet sådan myndighet, men frågan berörs av en trots detta kortfattat i avsnitt 7.4. Utredningen vill emellertid redan framhålla att en renodling inte nu innebär att Barnombudsmannen skulle vara förhindrad att på olika sätt samverka med andra myndigheter och därvid också spela både samen ordnande och initiativtagande roll. Information och utbildning är vidare områden på ett naturligt sätt även i fortsättningen omfattas av som Barnombudsmannens mandat. Inte heller förutsätter renodlingen att Barnombudsmannen helt skulle befrias från regeringsuppdrag. Utredningen inte heller något hindrar att regeringen- i samråd med ser som ombudsmannen bemyndigar denne att, på samma sätt som sker hos andra myndigheter exempelvis Ungdomsstyrelsen, fördela medel ur Allmänna arvsfonden att användas till pilotprojekt av olika slag. Ombudsmannen skulle på detta sätt utöka sitt kontaktnät och få kunskap och erfarenhet olika metoder i syfte att sprida goda exempel. av Farhågor har framförts för att renodlingen av rollen skulle innebära att Barnombudsmannen inte längre får den auktoritet som får anses tillkomma statlig myndighet inom dess ansvarsområde utan att omen budsmannen kan komma att uppfattas som en frivilligorganisation bland många. Barnombudsmannen blir emellertid fortfarande en statlig myndighet med ett i lag fastställt samhällsuppdrag till skillnad frånfrivilligorganisationer i princip inte kan företräda någon annan än som

organisationernas medlemmar.

;år

l74 Principiella ställningstaganden

Farhågor har också framförts om att Barnombudsmannen att

genom inte ha något direktansvar för sakfrågor skulle förlora den verklighetskontakt som är nödvändig både för arbetet i sig och för tilltron till

ombudsmannen. Detta kritik redan i viss mån kan drabba

är en som nu ombudsmannen. Farhågorna torde vara ogrundade med det delvis ändrade arbetssätt och den inriktning av arbetet som utredningen föreslår i det följande.

7.3¶En av ombudsmannarollen

förstärkning

Utredningens förslag: Bamombudsmannens ombudsmannaroll bör förstärkas genom ökad självständighet och genom rättsliga befogenheter.

Bamombudsmannens ombudsmannaroll bör alltså renodlas. För en sådan renodling krävs också en förstärkning av självständigheten. En sådan förändring står i överensstämmelse med de internationella principerna om nationella institutioner för mänskliga rättigheter. Genom

en renodling av ombudsmannarollen kan ombudsmannen mer effektivt uppträda som företrädare för barn och unga.

En fråga som ofta tas upp i samband med diskussioner om en förstärkning av ombudsmännen och de mänskliga rättigheterna i Sverige är att alla ombudsmännen eller i vart fall flera av de tematiska ombudsmännen borde slås samman till en ombudsman. Det har också diskuterats att skapa ett helt nytt ombudsman för mänskliga rät-

organ, en tigheter som skulle ersätta de nuvarande ombudsmännen. Frågorna har som framgått av kapitel 4 tagits upp i ett flertal motioner i riksdagen och föranlett ställningstaganden denna. Det har inte ingått i utred-

av ningens uppdrag att överväga en sådan sammanslagning eller

omorganisering. Utredningen har emellertid haft anledning frågan

att ta upp om en eventuell sammanslagning av de tematiska ombudsmännen

ur effektivitetssynpunkt och vill därför här något behandla frågan.

De arbetslivsinriktade ombudsmännen har angett

att en sammanslagning kan fördel i ett längre perspektiv. En lösning skulle

vara en kunna vara upprättandet av en gemensam ombudsmannainstitution mot diskriminering, där det sedan skulle finnas ombudsmän med specialisering på olika områden eller frågor. En förutsättning för att överhuvudtaget överväga dessa frågor är enligt ombudsmännen emellertid att lagstiftningen som reglerar ombudsmännens uppdrag harmoniseras.

Utredningen har också med samtliga ombudsmän med undantag

för Justitieombudsmannen och Konsumentombudsmannen diskuterat

-

Principiella ställningstaganden 175

några fördelar skulle att vinna med någon form av kontorsgeom vara menskap eller exempelvis ett gemensamt juristsekretariat. Dessa alter-

nativ har avvisats samtliga ombudsmän med hänvisning till att nåav praktisk fördel inte skulle att vinna. De berörda gemenskapsgon vara formerna riskerar enligt ombudsmannen snarare att bidra till administrativ tungroddhet och uppkomsten ledningsfrågor som inte finns i av dag. Mot bakgrund vad sålunda framkommit har inte utredav som ningen inom för sitt mandat funnit anledning att vidare med ramen dessa frågor. Utredningen vill emellertid peka på- utan att ha närmare

gått in på frågan att vissa fördelar torde vara att vinna redan genom samlokalisering. en Utifrån vad utredningen tidigare kommit fram till prövar utredningen två principiella sätt att stärka Barnombudsmannen, nämligen

ökad självständighet och

rättsliga befogenheter när det gäller bevakningen barnkonventioav efterlevnad. nens

7.3.1¶Ökad självständighet

Ett viktigt kriterium för ombudsman är självständighet även i fören hållande till uppdragsgivaren, i detta fall regeringen. Detta följer av

internationella dokument och principer, till exempel Parisprinciperna, och framhålls ofta ombudsmännen själva. Som exempel på detta kan av nämnas den svenska Diskrimineringsombudsmannens ansökan om att medlemskap i Internationella ombudsmannainstitutet The International

Ombudsman Institute avslogs på grund av att Diskrimineringsombudsmannen inte ansågs uppfylla institutets krav självständighet.

Dessa är dock något långtgående än Parisprinciperna. mer Egentligen handlar det självständighet i förhållande till alla orom kan påverka ombudsmannens arbete, till exempel politiska gan som partier och organisationer. Det är dock i detta sammanhang viktigt att

framhålla statlig ombudsman aldrig kan bli helt fri. Lagen sätter att en vissa gränser för ombudsmannens arbete och någon måste besluta om ombudsmannens budget. Det är också bland annat dessa företeelser

skiljer statlig ombudsman från frivilligorganisation. Omsom en en budsmannen måste emellertid kunna bestämma sin egen dagordning utifrån sin egenskap företrädare för barn och ungdomar och deras av åsikter och erfarenheter. För fullständighetens skull bör i detta sammanhang nämnas att en ombudsman för mänskliga rättigheter inte nödvändigtvis behöver vara statlig. Även de internationella dokumenten och uttalandena ger vid om

176 Principiella ställningstaganden

handen att det är staten är skyldig att till att det finns ombuds-

som se män för bevakning av de mänskliga rättigheterna kan sådan

en ombudsmannauppgift både administreras och fyllas av en eller flera frivilligorganisationer. Verksamheten kan ändock vara lagreglerad och statsmakterna kan fortfarande spela roll ansvariga i vissa

en som avseenden eller på annat sätt. Några önskemål eller synpunkter om förändring av Barnombudsmannen i denna riktning har inte framkommit under utredningens arbete och utredningen finner inte heller anledning att utifrån förutsättningarna för utredningens arbete överväga frågan vidare.

Om man vill öka självständigheten i förhållande till huvudmannen for en tematisk ombudsman, i utredningens fall Barnombudsmannen, finns det enligt utredningen två alternativ att välja mellan. Det ena är att Barnombudsmannen lyder under riksdagen på samma sätt som Justitieombudsmannen och på så sätt är helt självständig i förhållande till regeringen. Det andra är att Barnombudsmannen förblir myndighet under regeringen. Ombudsmannen blir dock inte en vanlig förvaltningsmyndighet utan särbehandlas i sin egenskap av ombudsman och ges så mycket självständighet som är möjligt med ett oförändrat huvudmannaskap.

Frågan om ett ändrat huvudmannaskap

Den största självständigheten i förhållande till regeringen får självfallet Barnombudsmannen med det första alternativet, alltså ett ändrat huvudmannaskap där Barnombudsmannen lyder under riksdagen i stället för i dag under regeringen. Om enbart till frågan själv-

som man ser om ständighet i förhållande till regeringen, är alltså detta alternativ att föredra. En sådan lösning väcker dock frågor av annat slag.

Den första frågan gäller den konstitutionella ansvarsfördelningen. Enligt regeringsformen är det regeringens uppgift att styra riket, medan riksdagens uppgift är att lagstifta, besluta skatt och fastställa statens

om budget. Ett ändrat huvudmannaskap för Barnombudsmannen skulle alltså innebära avvikelse från regeringsformens ansvarsfördelning.

en Om Barnombudsmannen skulle underställas riksdagen skulle riksdagen få för förvaltningsmyndighet än med ombudsmanna-

ansvar en ——om karaktär på ett sakområde. Riksdagen skulle därmed tilläggas ett

— ansvar som i dag i princip är förbehållet regeringen ll kap. 8 § RF. I detta avseende går inte några paralleller att dra med Justitieombudsmannen. Dels är Justitieombudsmannens ställning särskilt reglerad i regeringsformen, dels är Justitieombudsmannen inte någon förvaltningsmyndighet med viss verksamhet på ett sakområde utan har ett

Principiella ställningstaganden 177

speciellt uppdrag att utgöra riksdagens kontrollorgan i enskilda ärenden. Även grundlagsändring skulle kunna innebära Barn-

om en att ombudsmannen och övriga tematiska ombudsmän, vilka till skillnad

från Barnombudsmannen uttrycker önskan överföring till

en om riksdagen skulle kunna läggas under riksdagen uppkommer andra

frågor.

Samma fråga om självständighet i förhållande till riksdagen som i förhållande till regeringen kan nämligen uppkomma. En del riks-

av dagen eller riksdagen i dess helhet kan lika väl regering ha

som en önskemål om och synpunkter på ombudsmannens verksamhet.

För en bamombudsman som har till uppgift att främja barns och ungas rättigheter enligt barnkonventionen är opinionsbildning ett viktigt verktyg. Bamombudsmannens opinionsbildande arbete innefattar bland annat att tolka konventionen ur ett svenskt perspektiv och utifrån det hävda svenska barns och ungdomars rättigheter i olika frågor. Ett sådant arbete underlättas naturligtvis om det finns en dialog mellan ombudsmannen och huvudmannen. En sådan dialog kan

äga rum om huvudmannen är regeringen med ett ansvarigt statsråd medan det är svårt att föreställa sig en sådan dialog med riksdagen som huvudman, där samtliga partier med sina skilda åsiktsriktningar är företrädda. Enligt utredningens mening kan förhållandet mellan en förvaltningsmyndighet med opinionsbildning som en av sina huvuduppgifter och riksdagen som huvudman vidare bjuda på väl så svåravvägda frågor i

ombudsmannens arbete när huvudmannen är regeringen. Detta allde-

som les särskilt när inriktningen ombudsmannens arbete egentligen

av endast anges av en internationell konvention med i mycket allmänna formuleringar, där sättet för genomförandet av konventionens principer blir beroende av politiska utgångspunkter och värderingar. Att därvid ha som huvudman riksdagen, där samtliga parlamentariska åsiktsriktningar är företrädda, leder knappast i sig till något förtydligande av självständigheten i ombudsmannarollen.

.

Den konstitutionella ställningen blir också i flera andra avseenden än vad som tidigare berörts tveksam. Om till exempel riksdagens barnombudsman starkt kritiserar ett lagförslag från regeringen, där riksdagen är starkt delad innebär detta att ett av riksdagens egna organ ingriper i lagstiftningsprocessen

Frågor av dessa och liknande art kan göra att ombudsmannen kan

se sig nödsakad att hålla en lägre profil än som är möjligt som ett regeringsorgan med starkt självständig ställning.

Av det sagda följer att ett förändrat huvudmannaskap för Bamombudsmannen visserligen skulle ökad självständighet i förhållande till

ge

4 Se artikel i Dagens Nyheter den 9 oktober 1998.

178 Principiella ställningstaganden

regeringen medföra andra problem. Dessa är sådant slag att

men av utredningen inte att ändring huvudmannaskapet skulle in-

anser en av nebära någon förstärkning Bamombudsmannen. Regeringen bör

av därför även i fortsättningen huvudman för Barnombudsmannen.

vara Självständigheten måste i stället ökas inom ramen för det nuvarande huvudmannaskapet. Detta kan uppnås valet av författningsform

genom och begränsningar i användandet regleringsbrev som styrform.

av

Mandatet i lag

En viktig del frågan ombudsmannens självständighet i förhål-

av om lande till regeringen är enligt Parisprincipema att arbetsuppgifterna tydligt skall framgå lag och inte förordning. Det är alltså riksda-

av av

skall bestämma mandatet, och regeringen kan därmed inte gen som själv ändra på ombudsmannens uppdrag. I enlighet härmed bör alltså Bamombudsmannens arbetsuppgifter tas in i lag.

Nakna regleringsbrev

Genom regleringsbrev överlämnar regeringen de anslag till en myndighet riksdagen har beslutat I samband härmed kan regeringen

som om.

olika uppgifter till den aktuella myndigheten, vilka skall utföras unge der det kommande året. Uppgifterna kan knytas till en rapporteringsskyldighet. Detaljnivån i regleringsbreven varierar beroende på vilken myndighet är mottagare. Förvaltningsmyndigheter åläggs ofta en

som mängd uppgifter.

Som framgått även Barnombudsmannen ett flertal uppgif-

ovan ges ter i regleringsbreven, tar mycket tid och resurser i anspråk och

som

kan hindra Barnombudsmannen från eget initiativ. Att som att agera regeringen på detta sätt ålägger ombudsman en mängd arbetsupp-

en gifter står dock inte i överensstämmelse med de principer som utredningen har funnit viktiga för att stärka ombudsmannens ställning och effektivitet just ombudsman. I Parisprincipema understryks tvärt-

som

vikten att nationella institutioner kan ta initiativ och uppom av egna träda utan inblandning och hinder från något organ, vare sig offentligt eller privat. En ombudsman bör alltså inte bindas upp av uppgifter i regleringsbrev utan skall kunna ägna sin tid de frågor som han eller hon uppfattar viktiga utifrån sin roll barns och ungdomars

som som företrädare. Detta gör enligt utredningens bedömning att regleringsbre-

i princip inte bör innehålla uppdrag inskränker Bamombudsven som

verksamhet ombudsman. Detta torde med andra 0rd inmannens som

Principiella ställningstaganden 179

nebära att utrymmet för utläggande uppdrag på detta sätt blir mycket

av begränsat.

Även när det gäller övriga delar regleringsbreven får utforrn-

av ningen av dessa begränsas till att innehålla vad som är nödvändigt för att regeringen skall kunna en bild av hur ombudsmannen med

anslagna medel uppfyller sina uppgifter enligt lagen. Regleringsbreven får liksom hittills innehålla både effektmål och Verksamhetsmål samt bestämmelser om återrapportering och finansiering. Av betydelse är emellertid att dessa mål utformas på ett sätt som inte begränsar Barnombudsmannens rätt att själv bestämma inriktningen av sitt arbete utifrån ombudsmannens i lag fastställda mandat. Mer detaljerade eller specialinriktade verksamhetsmål kan därför knappast komma i fråga, såvida detta återspeglar en överenskommelse i något särskilt fall mellan ombudsmannen och regeringen. Inforrnationsinhämtningen från ombudsmannen bör inskränkas till sådan som behövs för allmän styrning myndigheten och sådan som är avsedd för regeringens infor-

av mation till riksdagen om bland annat medelsanvändningen. Regleringsbreven skulle kunna betecknas som nakna.

Att regleringsbreven inte bör innehålla uppdrag till ombudsmannen hindrar inte att regeringen formellt eller informellt i samråd med

- ombudsmannen från tid till annan ger denne uppdrag som inte inkräktar på ombudsmannarollen. Särskilt inom informations- och utbildningsområdet kan det finnas anledning att stödja sig på ombudsmannen. Sådana uppdrag kan då komma att förenas med tilläggsanslag.

Både för regering, myndigheter och andra organ har ombudsmannen även i fortsättningen en mycket viktig roll att spela som "bollplank" och sakkunnig på området utan att detta behöver komma i konflikt med ombudsmannarollen. Inte heller hindrar ombudsmannens grundläggande självständighet den informella dialog som bör äga rum mellan regeringen som huvudman och ombudsmannen som myndighet.

7.3.2¶Rättsliga befogenheter

Självständighet är alltså viktig för att en ombudsman skall kunna arbeta effektivt. Men detta är inte tillräckligt. Såväl de internationella som de nationella erfarenheterna visar att det dessutom krävs att ombudsmannen har rättsliga befogenheter till sitt förfogande för att arbetet skall bli effektivt.

-

Barnombudsmannen är den enda ombudsman i Sverige saknar

som någon form av rättsliga befogenheter. På grundval av vad som framkommit främst genom information från Barnombudsmannen och Handikappombudsmannen finner utredningen att Bamombudsmannens

180 Principiella ställningstaganden

ställning skulle stärkas och effektiviteten öka om ombudsmannen hade tillgång till rättsliga befogenheter. Det har nämligen visat sig att det i vissa fall skulle ha varit nytta att Barnombudsmannen haft möjlighet av att hänvisa till sådana medel. Handikappombudsmannen har också vitsordat att förekomsten rättsliga befogenheter har varit av betydelse i av hennes verksamhet. Sådana befogenheter skiljer också en offentlig ombudsman på ett avgörande sätt från den ställning som en frivilligorganisation intar. I första hand bör Barnombudsmannen således ges samma möjlighet Handikappombudsmannen att begära in uppgifter från myndighesom kommuner och landsting och kalla dem till överläggningar. Vidare ter, bör Barnombudsmannen i sitt arbete med att bevaka lagstiftningens tillämpning ha rätt att ta del handlingar i mål och ärenden hos domav stolar, myndigheter, kommuner och landsting och då även sekretessbelagda sådana. Utredningen återkommer i avsnitt 8.2 till hur dessa sanktionsmedel skall användas i Bamombudsmannens arbete.

7.4¶Behovet av en bammyndighet

Utredningens uppdrag har varit att stärka Barnombudsmannen och utredningen har därvid funnit att sådan förstärkning bör ske genom att en ombudsmannarollen förstärks på bekostnad av myndighetsrollen. Då emellertid Barnombudsmannen för närvarande har myndighetsuppdrag kan hävdas att förstärkning också kan ske genom att myndighetsen rollen ökad tyngd. Enligt utredningens mening blir det då emellerges tid inte fråga ombudsman utan om en myndighet som liksom om en andra myndigheter har till uppgift att genomföra regeringens politik på ett visst område och inte att självständigt utifrån ett internationellt instrument företräda viss rättigheter. Vad då skall tala om en grupps man är således Bammyndighet eller ett Barnverk. en I enlighet med sina internationella förpliktelser är det regeringen har ansvaret för genomförandet barnkonventionen i Sverige och som av för att dennas principer bland annat principen om barnets bästa får — genomslag i barns och ungdomars vardag. En samordnande funktion har också inrättats i Regeringskansliet med placering i Socialdepartementet för att regeringen skall kunna ta detta ansvar. Denna funktion torde väl kunna fylla det behov av bevakning och samordning som finns när det gäller det arbete bedrivs inom Regeringskansliet. som När det gäller det praktiska genomförandet av barnkonventionen kan det hävdas å sidan att detta bör anförtros en särskild pådriena vande och övervakande myndighet och å andra sidan att det bör ankomma på de sektorsansvariga myndigheterna. Båda lösningarna kan

Principiella ställningstaganden 181

sägas förekomma. Sålunda får exempelvis Jämställdhetsombudsmannen sägas ha en särskild anknytning till FN:s konvention om avskaffande all slags diskriminering av kvinnor, även om detta inte är ut-

av tryckt i Jämställdhetsombudsmannes mandat. Tydligast är förutom

- Bamombudsmannens uppdrag Handikappombudsmannens uppdrag i

anslutning till FN:s standardregler om funktionshindrades rätt till full delaktighet och jämlikhet. De allomfattande FN-konventionema om medborgerliga och politiska rättigheter och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har däremot inte föranlett regeringen att lägga något särskilt ansvar på någon myndighet.

Barnkonventionen motsvarar till sitt innehåll i mycket de allomfattande konventionema med den begränsningen att den avser barn och ungdomar till 18 år. Enligt utredningens bedömning är det en för-

upp del ansvaret för genomförandet av barnkonventionen ligger direkt

om på de sektorsansvariga myndigheterna. Därigenom fastslås den allmänt accepteradeprincipen mainstreaming med de fördelar ur ansvars-

om synpunkt utredningen har berört i avsnitt 7.2. Genom renodlingen

som

Bamombudsmannens roll företrädare för barn och ungdomar av som och pådrivare och bevakare när det gäller deras rättigheter åstad-

som koms vidare förutsättningar för ständig dialog mellan ombudsman-

en

och myndigheter, kommuner och landsting om genomförandet av nen barnets bästa i praktiken. Den samordning mellan myndigheterna som kan nödvändig bör myndigheterna utifrån sitt ansvar kunna åstad-

vara komma själva. Skulle detta i något fall inte vara möjligt, kan regeringen utse en lämplig myndighet.

Utredningen vill emellertid inte helt utesluta risken för att vissa frå-

faller mellan myndigheternas ansvarsområden. Det kan också vara gor

fördel för Regeringskansliet att i mer övergripande frågor med anen knytning till barnkonventionen ha myndighet med ett sådant ansvar.

en

Regeringen har också givit Barnombudsmannen en central roll i strategin för genomförandet barnkonventionen i Sverige och tillfört

av medel utöver ordinarie budget för detta. Bland annat har Bamombuds-

getts omfattande uppdrag när det gäller utbildning och fortmannen bildning samt utveckling av modeller för bamplanearbete och bamkonsekvensanalyser.

En del dessa uppgifter överensstämmer med dem som utred-

av ningen anser bör tillkomma Barnombudsmannen även i fortsättningen, till exempel att bygga kunskap om barnkonventionen och om barns

upp och ungdomars villkor. Som tidigare framhållits ser utredningen inget hinder för att ombudsmannen åtar sig sådana uppdrag från regeringen inom ramen för sitt mandat även med ombudsmannens nya inriktning. Skillnaden är emellertid att ombudsmannen utför dessa uppgifter som självständig företrädare för barn och ungdom med uppgift att driva på

182 Principiella ställningstaganden

genomförandet av barnkonventionen och att bevaka barns och ungdomars rättigheter enligt konventionen, medan en mer renodlad myndighet uppträder i egenskap av regeringens policyorgan på området.

Utan att ha gjort någon närmare genomgång torde också, enligt utredningens bedömning, en del av ombudsmannens uppgifter i strategin kunna läggas på andra myndigheter och organ. Det förtjänar också framhållas att strategins tidsperspektiv i viss utsträckning är begränsat, varför det är svårt att dra några slutsatser om behovet av en särskild myndighet i ett längre perspektiv.

För att tillfredsställa det eventuella behovet av en särskild Barnmyndighet och samtidigt renodla Bamombudsmannens ombudsmannaroll vore en lösning att inrätta ett nytt verk, där Barnombudsmannen skulle utgöra del på samma sätt som Konsumentombudsmannen ut-

en gör en del av Konsumentverket. Denna lösning skulle dock kunna ge upphov till typ frågor som i dag ställs om Bamombudsman-

samma av

dubbla roller. Barnombudsmannen skulle nämligen i egenskap av nens chef för verket komma att genomföra regeringens politik och sedan i egenskap ombudsman granska samma politik. Ett förslag från rege-

av ringen att inordna Diskrimineringsombudsmannen i Integrationsverkets organisation har också avvisats riksdagen prop. 1997/98:16, bet.

av 1997/98:SfU6, rskr. 1997/98:68. Att konstruktionen inte utgör något nämnvärt problem för Konsumentombudsmannen torde bland annat bero på att Konsumentombudsmannens verksamhet i första hand är riktad mot näringslivet och inte mot samhället i dess helhet. En delning

Barnombudsmannen inom ramen för befintliga resurser i dels en av Bamombudsman, dels en myndighet skulle också innebära en sådan försvagning resursmässigt att den redan av det skälet knappast kan komma i fråga.

Med hänsyn till att utredningen inte bör framlägga förslag som innebär kostnadsökningar och till uppdragets omfattning har utredningen valt att inte överväga frågan om en bammyndighet vidare. Ett avskaffande av Barnombudsmannen och dennes ersättande med en bammyndighet inryms inte inom utredningens direktiv. Den utvärdering och genomgång frågeställningarna inom området som utredningen har

av gjort har inte heller gett anledning till överväganden i denna riktning. l stället har utredningen funnit att en renodling av Bamombudsmannens ombudsmannaroll innebär en sådan förstärkning av ombudsmannen att denna överväger de eventuella nackdelar som renodlingen kan innebära.

Principiella ställningstaganden 183

7.5¶Fortsatt generellt uppdrag

Utredningens bedömning: Barnombudsmannen bör inte handlägga enskilda ärenden.

Handläggningen enskilda ärenden är något som utmärker många av ombudsmän såväl i Sverige i andra länder. De internationella prinsom ciperna visar också på detta ett sätt för ombudsmän och andra liksom nande institutioner att arbeta. De tematiska ombudsmän som har enskilda ärenden att arbetet med dessa ger mycket information och menar kunskap det aktuella sakområdet som de sedan har stor nytta av i om det generella arbetet. Det finns därför anledning att fråga sig om också Barnombudsmannen bör handlägga enskilda ärenden. I Sverige har socialtjänsten det yttersta ansvaret för barns och ungdomars välbefinnande. De barn och ungdomar som riskerar att fara illa har laglig rätt att det skydd och stöd de behöver. Att dessa en som och andra regler barns och ungdomars rättigheter efterlevs kontrolom leras bland annat Justitieombudsmannen. En möjlighet att flytta av vore över tillsynsansvaret beträffande några ärendetyper på Bamombuds- Utredningen dock inte att detta vore en ändamålsenlig mannen. anser lösning. Utredningen har vidare övervägt modell liknande den norska där en barnombudsmannen tar kontakt med olika beslutsfattare för att framlägga ett bamperspektiv i pågående mål och ärenden. En ombudsman på detta sätt ingriper i pågående ärenden ställer sig emellertid som främmande för den svenska beslutsordningen och rollfördelningen. Barnombudsmannen har också själv avvisat sådan arbetsuppgift. en Utredningen har stannat för att inte överväga dessa frågor vidare redan det skälet att ordning med klagomål över handläggningen av av en enskilda ärenden och därav följande ingripanden från Bamombudsmed stor sannolikhet skulle ställa sådana krav på ombudsmanmannen att dessa krav inte skulle rymmas inom nuvarande budget, nens resurser än mindre utrymme för verksamhet av någon omfattning. Det ge annan är också vikt att ombudsmannen behåller det principiella arbetssätt av ombudsmannen anlagt sedan sin tillkomst, då detta enligt utredsom ningens bedömning har haft stor betydelse för effektiviteten hos om-

budsmannen. Mot bakgrund vad sagts lägger inte utredningen fram nåav som nu got förslag att Barnombudsmannen skall handlägga enskilda ärenom den. Utredningen vill däremot i detta sammanhang framhålla att det på lokal nivå förefaller finnas ett behov fristående instans dit barn av en och ungdomar kan vända sig med sina problem i skolan och på fritiden.

184 Principiella ställningstaganden

Utredningens undersökningar visar att barn och ungdomar har behov av att det i deras hemkommun finns någon som kan föra deras talan i olika ärenden och som kan vara deras röst i förhållande till vuxna de möter. Det ligger dock inte inom ramen för utredningens uppdrag att föreslå införandet av lokala företrädare för barn och unga.

Avslutningsvis är det viktigt att betona att Barnombudsmannen bör kompensera frånvaron av enskilda ärenden genom att på andra sätt införskaffa information och kunskap om barn- och ungdomsfrågor. Denna fråga har behandlats i avsnitt

8¶Bamombudsmannens uppgifter

Utredningens förslag: Bamombudsmannens roll i bamkonventionsarbetet bör både att driva på genomförandet och bevaka vara efterlevnaden. Bamombudsmannens bevakningsarbete bör inriktas domstolars, myndigheters, kommuners och landstings tillpå hur lämpning lagar och regler förhåller sig till barnkonventionen. I av detta arbete bör ombudsmannen ha rätt att ta del även av sekretessbelagda handlingar. I arbetet med att bevaka myndigheters, och landstings förverkligande konventionen bör kommuners av Barnombudsmannen ha rätt att begära in uppgifter om hur långt genomförandet barns och ungdomars rättigheter kommit. De uppav giftsskyldiga bör också skyldiga att infinna sig till överläggvara ningar med ombudsmannen.

ställning till Bamombudsmannens roll i förverkligandet av För att ta barnkonventionen har utredningen funnit det fruktbart att skilja mellan genomförande och bevakning. Att genomföra rättigheterna i begreppen barnkonventionen för statsmakterna, riksdag och regering, är ett ansvar alla myndigheter och offentliga organ.

genomförandet barnkonventionen ingår till exempel att göra så-

I av dana ändringar i lagstiftning och administrativa rutiner så att de övermed konventionen. Vidare ingår att vidta aktiva åtgärder ensstämmer krävs för konventionens intentioner och anda ska genomföras. som att Genomförande konventionen innefattar således en rad olika insatser av alltifrån lagändringar och att tillhandahålla vård, utbildning och service till utveckla skydd och omhändertagande barn, hitta former för att av barn och ungdomar skall inflytande i samhället och att öka medatt ges vetenheten barns och ungdomars rättigheter. Att utveckla systern om för bevakning och uppföljning ingår vidare i genomförandet av konventionen. Att inrätta bamombudsman är således ett led i genomen förandeprocessen. Metoderna för genomföra konventionen kan variera. FN:s komatt mitté för barnets rättigheter har dock ofta betonat behovet av nationella handlingsplaner eller strategier för förverkligandet bamkonventioav

186 Bamombudsmannens uppgifter

nen. Särskild vikt har kommittén lagt vid att konventionens fyra grundprinciper återspeglas i lagstiftning och i allt beslutsfattande.

Ansvaret för att genomföra konventionen måste delas myndig-

av heter på olika nivåer i samhället, vilket också är det mål formule-

som ras i strategin för förverkligandet av barnkonventionen i Sverige. Barnkonventionen skall, enligt strategin, allt beslutsfattande

genomsyra som rör barn, vilket innebär att det är varje myndighets att inom sitt

ansvar respektive sektorsområde analysera, genomföra, följa och utvär-

upp dera bamkonventionsarbetet. Ingen enskild myndighet har därmed

ansvaret för genomförandet i dess helhet utan det skall ske så kal-

genom lad "mainstreaming".

Till genomförandet av barnkonventionen bör, enligt FN:s kommitté för barnets rättigheter, en nationell bevakningsinstitution kopplas Denna ses av FN-kommittén som en "monitoring mechanism". Att bevaka konventionens efterlevnad innefattar att skaffa sig en sådan kunskapsbas att det är möjligt att peka på svagheter och tillkortakommanden i syfte att hävda barns och ungdomars rättigheter. I den meningen är bevakning skild från uppgifterna att genomföra konventionen. Samtidigt betonar FN-kommittén bamombudsmannens roll på-

att vara en drivande faktor i utvecklingen promotion.

En bamombudsman skall med andra ord, enligt FN-kommittén, bevaka efterlevnaden av konventionen och driva på förverkligandet

av barns och ungdomars rättigheter.

I den nationella strategin framhålls att Bamombudsmannens roll i processen att förverkliga barnkonventionen är att vara "pådrivande och stödjande" prop. l997/98zl82, s. 22 samtidigt som ombudsmannens roll "att bevaka barns och ungdomars intresse i olika sammanhang" s. 26 betonas. Den roll som Barnombudsmannen i Sverige har utvecklat innehåller de båda dimensionerna; bevakande och pådrivande när det gäller barns och ungdomars rättigheter. Däremot återfinns uttryckligen endast Bamombudsmannens bevakande funktion

i den nuvarande lagen 1993:335 om bamombudsman.

Utredningen föreslår mot denna bakgrund att Bamombudsmannens roll i bamkonventionsarbetet med att både driva på förverkligandet

av barnkonventionen och att bevaka efterlevnaden konventionen fast-

av ställs i lag.

Hodgkin, R., Newell, P., Implementation Handbook for the Convention the

on Rights of the Child. Unicef 1998, s. 62. 2 Hodgkin, R., Newell, P., Implementation Handbook for the Convention the

on Rights of the Child. Unicef 1998, s. 71.

Bamombudsmannens uppgifter 187

8.1¶Vara pådrivande i genomförandet av

barnkonventionen

Vad innefattas i begreppet pådrivande beror på i vilket skede av som genomförandeprocessen ett land befinner sig det vill säga vilka behov finns. Att driva genomförandet barns och ungdomars rättigsom av heter i ett land ännu inte har utbyggd myndighetsstruktur och som en institutioner för till exempel vård, service och utbildning inneomsorg, fattar naturligen helt andra arbetsuppgifter än i ett land som Sverige, med lång rad myndigheter för olika aspekter av barns en som ansvarar och ungdomars rättigheter.

8.1.1¶Förhållandet till myndigheter med flera

Av Bamombudsmannens kartläggningar centrala myndigheter, av landsting och kommuner framgår att det är kunskap och erfarenhetsutbyte barnkonventionen samt information hur barnkonventionen om om kan användas i den praktiska verksamheten framför allt efterfrågas som av dessa instanser. De statliga myndigheterna efterfrågar mål barnkonventionen i om sina regleringsbrev samt idéutbyte med andra myndigheter och information i olika avseenden barnkonventionen från Bamombudsmanom 19 landsting att de har behov stöd för att utveckla arbenen. uppger av med barnkonventionen och dess tillämpning på besluts- och planetet ringsnivå och många landsting vill ha samarbete med andra landsmer ting i bamkonventionsfrågor. Även kommunerna att de vill ha uppger information och kunskap hur barnkonventionen kan användas mer om praktiskt. Denna bild bekräftas utredningens enkätundersökningar. I av egna enkäten till myndigheter är det främst länsstyrelserna som påtalar behovet ökad kunskap i form konkretisering betydelsen av barnav av av artiklar. Länsstyrelsen i Örebro län skriver till exempel konventionens bamperspektivet i socialtjänstens arbete är aktuell fråga. En vikatt en tig uppgift "är att definiera begreppet, att det ett innehåll. Detta och ge att Visa på goda exempel skulle kunna vara en uppgift för Bamom-

budsmannen". Av kontakterna med kommunföreträdare i de fem kommuner som utredningen har besökt framgår att dessa kommuner Barnombudsser spjutspets i arbetet med barnkonventionen. Med bemannen som en greppet spjutspets att ett steg före i utvecklingen genom att avses vara

188 Barnombudsmannens uppgifter

inneha en samlad kunskap, följa det arbete pågår lokalt och att som sprida sådana erfarenheter genom att lyfta fram goda exempel. Barnombudsmannen bör, enligt enkätsvaren, att sprida goda genom exempel visa vägen och genom att förmedla kontakter bidra till att kommuner och landsting får draghjälp varandra. Samtliga kommunav företrädare påtalade också behovet stöd "uppifrån". Sådant stöd kan av ges genom personliga besök eller genom att Barnombudsmannen fungerar som "diskussionspartner" under arbetets gång. Utredningens bedömning är att Barnombudsmannen redan lagt ner ett stort arbete på att tillgodose de behov således föreligger. Här som kan som exempel nämnas handboken för kommuner och landsting. Enligt utredningens bedömning utgör detta arbete ett viktigt inslag i ombudsmannens pådrivande roll och bör vidareutvecklas.

8.1.2¶Den nationella

strategin

En stor del av de behov som myndigheter, landsting och kommuner ger uttryck för kommer att ytterligare tillgodoses strategiarbetet. I genom den nationella strategin, som innehåller en rad åtgärder, ingår bland annat en omfattande utbildningssatsning, spridande kunskap och av erfarenheter. Barnombudsmannen skall bland annat utarbeta program för fortbildning av statligt anställd personal verksamhet har konsevars kvenser för barn och ungdomar. Vidare Barnombudsmannen påges en drivande och stödjande roll för kommuner och landsting bland annat genom att ansvara för fortbildning om barnkonventionen. Barnombudsmannen har tilldelats extra medel för sitt arbete med strategin. Barnombudsmannen är den statliga myndighet i Sverige som får sägas ha störst kunskap om barnkonventionen och hur den på ett efom fektivt sätt kan förverkligas. Därför är det naturligt att Bamombudsmannen har fått en nyckelroll i strategiarbetet. På detta sätt kan Barnombudsmannen föra ut kunskap till nyckelpersoner inom statlig och kommunal förvaltning, vilka i sin tur kan sprida kunskaperna vidare i organisationerna. Genom strategiarbetet kommer också Bamombudsmannen att utveckla och fördjupa sina kontakter med myndigheter på central nivå och med politiker och tjänstemän på kommunledningsnivå. Samtidigt vill utredningen peka på risken att den bevakande uppgiften försvåras om ombudsmannen blir alltför djupt involverad i arbetet med att genomföra konventionen. En självkritisk granskning av egna insatser i genomförandet är naturligtvis möjlig. All erfarenhet talar dock för att perspektivet och på åtgärder och skeenden variesynen rar beroende på om dessa granskas "utifrån" eller "inifrån".

Barnombudsmannens uppgifter 189

Svårighetema med att granska sig själv belyses av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi ESO i rapporten Kan myndigheter som utvärdera sig själva har gjort kartläggning av 22 myndigheters uten värderingar den verksamheten. Sammanfattningsvis visar kartav egna läggningen 22 myndigheter har tio över en femårsperiod gjort att av självutvärdering 1 000 anställda. En dryg fjärdedel har färre än en per självutvärderingar alls. Bland de övriga dominerar attiinte gjort några och enkla bedömningar olika delverksamheter.

tydundersökningar av

myndigheterna tagit sig uppgiften att mäta effekter eller Sällan har an effektiviteten det uppnåtts. Rapporten är vidare generellt sett av som kritisk till kvaliteten i de utvärderingar som gjorts. också risk att ombudsmannens uppgift att före- Utredningen ser en ungdomar försvagas ombudsmannen under längre träda bam och om en uppgifter kräver mycket omfattande kontakter och tid engageras i som samverkan med både statliga myndigheter och kommuner. Detta nära innebära ombudsmannen blir myndighet bland andra kan på sikt att en eller fall uppfattas sådan. I stället för att vara pådrivande i vart som en riskerar ombudsmannen att bli den blir direktanoch bevakande som för bamkonventionens genomförande i Sverige. Profilen riskerar svarig sådan ombudsmannen inte uppfattas talesman för också att bli att som barn och ungdomar.

8.1.3¶Barns och delaktighet i

ungdomars

utvärderingsprocessen

få reda på vilken effekt bamkonventionsarbetet har i praktiken "För att nödvändigt fråga hur barn och själva upplever att deras är det att unga rättigheter tillgodoses. Några särskilda strategier eller metoder för detta inte framtaget på nationell nivå och måste därför utvecklas", finns ännu skriver Barnombudsmannen i sin årsrapport till regeringen 1999. uppfattning är densamma. En Barnombudsmannens Utredningens av främsta uppgifter i arbetet med att driva förverkligandet av barnskall, enligt utredningens mening, att bidra till att konventionen vara barn och ungdomar själva tar del i förändringsprocessen. Det handlar barn och ungdomar delaktiga både vad gäller förverkom att göra ligandet barnkonventionen och i bevakningen att konventionen av av efterlevs. Utredningen vill därför betona vikten att Barnombudsmannen, av vid sidan arbetet med att sprida goda exempel på beslutsstrukturer av

3 myndigheter utvärdera sig själva Rapport till Expertgruppen för studier i Kan offentlig ekonomi ESO, Ds 1996:36, s.

190 Barnombudsmannens uppgifter

och uppföljningssystem även fortsättningsvis sprider exempel på metoder som utvecklas för att barn och ungdomar också får yngre barn möjlighet att komma till tals. Detta arbete bör, enligt utredningens mening, fokusera på metod- och attitydfrågor. Det finns i vårt samhälle alltför liten tilltro till barns och ungdoen mars kompetens. Attityderna till barn och ungdomar präglas på många områden av att barn är irrationella, att de lätt påverkas andra och av att de saknar förmåga att sätta sig i och ta ställning i frågor av övergripande karaktär. Dessa attityder, som låser fast barn och ungdomar i passiv roll, är en ett av de främsta hindren för att förstärka barns och ungdomars inflytande i kommunerna och på andra nivåer i samhället. Vikten påav att verka attityder till barns och ungdomars delaktighet kan därför inte nog betonas, framhåller också FN-kommittén i sina kommentarer har som lyft fram attitydpåverkan ett medel för att öka bams och ungdosom mars möjligheter att komma till tals. Mycket talar för att attitydema har börjat förändras och att det i dag finns en politisk vilja och ett ökat intresse för att hitta former för barns och ungdomars delaktighet. Den långa rad statliga utredningar av som betonat vikten barns och ungdomars inflytande och delaktighet, av mängden av demokratiprojekt, försök med ungdomsråd och med elevoch föräldramajoritet i skolors styrelse talar för att förändring är på en gång. Denna uppfattning delades de kommunföreträdare utredav som ningen varit i kontakt med under kommunbesöken. Att hitta metoder för barns även små barns och ungdomars delaktighet sågs som en av de viktigaste framtidsfrågorna. Arbetet med att förverkliga bamkonventionen måste, enligt de kommunföreträdare utredningen samtalade som med, stå på två ben. Dels måste konventionstånkandet komgenomsyra munens förvaltningar och det måste utarbetas strukturer för detta. Dels måste barn och ungdomar själva involveras och i det arbetet behövs inga nya lagar utan idéer, uppfinningsrikedom och entusiasm.

8.1.4¶Mångfald metoder för

av delaktighet

Ungdomsstyrelsen har direktkontakt med ungdomar och deras organisationer i arbetet med att öka deras delaktighet och inflytande. Ungdomsstyrelsen förfogar över medel för att direkt stödja och följa upp lokala utvecklingsprojekt med ungdomar vilket också möjliggör att Ungdomsstyrelsen kan stimulera till möten mellan ungdomar och vux-

4Barnetsbästa i främsta SOU 1997: l 16 rummet s. 178.

1999:65 Barnombudsmannens uppgifter 191 SOU

kommunerna. Med stöd Ungdomsstyrelsen pågår således mena i av

todutvecklingsarbete för ungdomars delaktighet i många kommuner.

projekt dock främst äldre ungdomar. På flera håll i landet Dessa rör

försök med utveckla olika former även för yngre barn finns också att

ungdomar komma till tals. I Kalmar pågår till exempel ett och att

syftar till öka förskolebams möjligheter till inflytande projekt som att

delaktighet. En del projekten inom för Dags för barnoch av ramen

också inriktade på att hitta metoder för att yngre barn konventionen är

och ungdomar skall kunna göra sina röster hörda.

bedömning bör utgångspunkten i arbetet med att Enligt utredningens

barnkonventionens förverkligande och barns och ungdomars driva på

principen ingen metod kan allenarådande, det delaktighet vara att vara

på de erfarenheter varierande slag som framvill säga att ta vara av

Utredningen vill i det sammanhanget peka kommer i det lokala arbetet.

lokala eller kommunala bamombud som finns i på de erfarenheter av

några kommuner.

frågor ställdes i utredningens enkät till kommunerna En av de som

fanns kommunal bamombudsman eller likdet i kommunen en var om undersökningen baseras på ett urval av nande funktion. Eftersom

uttala det totala antalet kommunala eller kommuner kan vi inte oss om

bamombudsman i landet. Däremot visade enkätundersökningen lokala

fanns sådana funktioner i fyra; Uppsala, Växjö, att av 82 kommuner

Eksjö och Gävle kommun.

hade utvecklats utifrån olika förutsättningar och Dessa funktioner

varierade också. I Gävle kommun är det kommunala ominriktningen

samordningsfunktion övergripande nivå. I budet framför allt en

de lokala barnombuden direkt med barn och Uppsala och Växjö arbetar

sig barns och ungdomars språkrör i kommunen. ungdomar och ser som

för det lokala bamombudet, Barnens Ombud, i Växjö I uppgifterna

för barn och ungdomar, träffa barn och ungdoingår talesman att vara

hålla sig informerad deras verklighet, kontinuerligt för att om mar och bevaka deras rättigheter, till exempel genom deras behov värna om

elevråd. Verksamheten drivs i samarbete mellan att utveckla skolornas

Röda Korset, Rädda Barnen och Svenska Kyrkan. Växjö kommun,

har telefonlinje dit bam och ungdomar kan Barnens Ombud i Växjö en

ursprungliga tanken med denna linje att verksamheten i ringa. Den var

bestå kontakter med enskilda barn och ungdomar huvudsak skulle av

problem. Det har dock visat sig att de flesta om deras mer personliga

kontakt med Barnens Ombud vill diskutera barn och ungdomar som tar

Samtalen handlade i första hand bristen på vuxna demokratifrågor. om

lyssnar, i skolan och i övriga samhället. som Ombud har två referensgrupper, bestående av Barnens startat en

referensgrupp med ungdomar i åttonde barn i femte årskursen och en

192 Barnombudsmannens uppgifter

årskursen. Ombudet har regelbundna möten med dessa referensgnipper där olika frågor tas upp som ombudet sammanställer och för vidare till politiker och skolchefer. Referensgruppema har vidare tillsammans planerat rad aktiviteter, bland annat i samband med internationella

en bamdagen. Ombudets uppgift i samband med dessa stöd och

är att ge råd.

Barnombudsmannen i Uppsala, som har funnits sedan 1988, drivs av en ideell förening till 95 procent finansieras kommunen.

som av Telefonlinjen till ombudsmannen som både barn och ringer till

vuxna är öppen varje dag utom lördagar. Den lokala ombudsmannen i Uppsala har ingen "makt" och inga direkta befogenheter i den kommunala beslutsordningen men har däremot ett väl upparbetat och brett kontaktnät i kommunen. Ombudsmannen är väl känd både bland barn och bland personal inom skolan, barnomsorgen och socialtjänsten. I ut-

en värdering av verksamheten genomfördes 1994 ingick enkät-

som en undersökning i vilken 5 229 barn och ungdomar fick besvara frågor

om verksamheten. Undersökningen visade att närmare 90 procent bar-

av nen och ungdomarna kände till verksamheten och att 70 procent kunde tänka sig att ta kontakt med den lokala barnombudsmannen.

Om barnet själv vill kan ombudsmannen i barnets ställe,

agera vara språkrör för barnet i till exempel kontakterna med skolan. Det innebär att ombudsmannen för barnets talan i till exempel samtal med skolan. Den lokala ombudsmannen i Uppsala fungerar till stor del

som "spindeln-i-nätet". Genom kännedom vilka finns i

om resurser som kommunen, kunskap den kommunala "kulturen" och goda kontak-

om ter kan ombudet hänvisa till rätt instans.

Vidare bedrivs arbetet också på generell nivå att den infor-

genom mation som samlas hos den lokala ombudsmannen förs vidare till politiker och tjänstemän.

Utredningen kan utifrån sina undersökningar inte uttala sig det

om finns någon generell tendens att inrätta lokala bamombud i landet. Ett visst behov av sådana funktioner förefaller dock finnas. I enkätsvaret från Länsstyrelsen i Skåne påtalades till exempel ett önskemål

om samverkan med Barnombudsmannen "kring behovet att utveckla lokala kommunala bamombudsmän".

Arbetet med att genomföra barnkonventionen och barns

och ungas delaktighet kan således bedrivas på många olika sätt. Enligt utredningens bedömning ingår det i ombudsmannens uppgift att- i enlighet med vad Barnombudsmannen redan gjort hålla sig informerad och

- om analysera erfarenheter lokala aktiviteter. Bamombudsmannens sak-

av kunskap barn och barnkonventionen bör på ett sådant sätt

om om komma de lokala verksamheterna till del. Ett sätt för ombudsmannen att del av erfarenheter på detta område är att ta initiativ till olika pi-

Bamombudsmannens uppgifter 193

lotprojekt, kan bedrivas av exempelvis frivilligorganisationer och

som kommuner i samarbete med ombudsmannen. För detta krävs medel utöver ombudsmannens reguljära budget. Även utredningen föreslår

om att ombudsmannen får självständigare ställning än för närvarande är

en det inget hindrar att regeringen i samråd med ombudsmannen

som - bemyndigar denne att fördela medel Allmänna arvsfonden att an-

ur vändas inom för ombudsmannens lagstadgade uppgifter och i

ramen enlighet med vad gäller för användning arvsfondsmedel till

som av förmån för bam. Syftet kan till exempel pilotprojekt

vara att genom pröva olika metoder att öka barns och ungdomars delaktighet i samhällets beslutsprocesser. Det är emellertid viktigt att bemyndigandet är så utformat att det inte kommer i konflikt med ombudsmannens grundläggande självständighet.

Utredningen vill i detta sammanhang också peka på vikten av att ombudsmannen till regeringen påtala behov metodutveckling som

av kan finnas på den lokala nivån. Genom utredningens förslag att renodla ombudsmannarollen och därigenom betona uppgiften att vara förerädare för barn och ungdomar kommer Bamombudsmannens kontakter såväl med barn och ungdomar själva som med organisationer som arbetar med barn och ungdomar att utökas. Barnombudsmannen kom-

därigenom att få god överblick över problem och möjligheter mer en

kan utgöra värdefull information vid fördelningen av medel ur som Allmänna arvsfonden.

8.1.5¶Lokala arbetet i fokus

Ytterst avgörs bamkonventionens genomslag i Sverige det lokala

av och regionala arbetet. En stor del bamkonventionens rättigheter av-

av

beslut fattas på lokal nivå. Det gäller till exempel situationen ser som för barn inom barnomsorg, skola, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Det gäller beslut rör barns och ungdomars möjligheter till en me-

som ningsfull fritid och att fritt delta i kulturella aktiviteter.

Det gäller också beslut handlar utformningen barns och

som om av ungdomars miljö, till exempel den fysiska samhälls- och trafikplaneringen. Det är också på den lokala nivån som barn och ungdomar i första hand kan komma till tals och bemötas medborgare med egna

som rättigheter. Med andra ord är det i det lokala arbetet, bamkonven-

som tionen skall förvandlas från ord till handling, från principiella uttalanden och policydokument till praktisk verklighet.

När Sveriges andra rapport till FN:s kommitté för barnets rättigheter behandlades i Geneve i januari 1999 fick Sverige beröm på flera punk-

194 Bamombudsmannens uppgifter SOU 1999;65

ter5. Sverige ses som ett föregångsland i arbetet att genomföra konventionens rättigheter och kommittén var angelägen om att få ta del

av erfarenheterna av det pågående arbetet med genomförandet och av de problem som identifieras under arbetets gång. I sina kommentarer gav FN-kommittén också uttryck för kritik och ifrågasättanden. Ett genomgående drag i kommitténs frågeställningar var relationen mellan makrooch mikroperspektivet. Hur har svenska barn och ungdomar det egentligen Hur följs barns och ungdomars situation upp Kan regeringen vara säker på att konventionens intentioner och anda efterlevs Den kanske viktigaste synpunkten från FN-kommittén var att staten bättre måste kontrollera vad som händer på lokal nivå. Utredningen sammanfattningsvis att Bamombudsmannens roll i

anser förverkligandet barnkonventionen är att även fortsättningsvis utgöra

av en sådan länk mellan den lokala och den nationella nivån. Främjandearbetet bör därför hittills fokuseras på den lokala nivån, i kommu-

som

på verksamheter för barn och ungdomar och i direkta kontakter nerna, med barn och ungdomar själva. I arbetet att driva på förverkligandet av barnkonventionen ingår att följa det arbete bedrivs lokalt, att samla

som information pågående projekt och metodutveckling och att sprida

om sådana erfarenheter genom att lyfta fram goda exempel. I arbetet med att driva på förverkligandet av barnkonventionen ingår således också att hålla kontakt med lokala och regionala verksamheter.

8.2¶Bevakning av bamkonventionens

efterlevnad

Att driva på förverkligandet av barnkonventionen bör som framgått av föregående avsnitt den ena av Bamombudsmannens två viktigaste

vara arbetsuppgifter. Den andra bör vara att bevaka efterlevnaden av konventionen. Detta uppdrag bör innefatta dels att studera lagstiftningen samt dess tillämpning, dels att uppmärksamma att myndigheter, kom-

och landsting i övrigt förverkligar konventionen i sin verksammuner het. För att Barnombudsmannen på ett så effektivt sätt som möjligt skall kunna fullfölja sitt bevakningsuppdrag i syfte att värna barns och ungdomars rättigheter föreslår utredningen att Barnombudsmannen utrustas med rättsliga befogenheter.

5Concluding observations of the Committee the Rights of the Child: Sweden.

on CRC/C/15/Add. 101.

i

Bamombudsmannens uppgifter 195

8.2.1¶Lagstiftning och tillämpning

Redan i dag har Barnombudsmannen till uppgift att följa och bevaka att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med barnkonventionen. Tyngdpunkten i detta arbete har hitintills legat på att bevaka tillkomsten av nya författningar. Barnombudsmannen har till exempel föreslagit tillsättandet nya utredningar, uppvaktat pågå-

av ende utredningar samt avgivit remissvar. Däremot har bevakningen av att redan gällande lagar och andra författningar tillämpas på ett sätt som står i överensstämmelse med barnkonventionen inte fått lika stort ut-

Barnombudsmannen har haft stöd i förarbetena för denna priorymme. ritering. A

Som framgått utredningens utvärdering av Bamombudsmannens

av hittillsvarande arbete är det inte så lätt att exakt slå fast vilka resultat bevakningsarbetet har givit, eftersom det är svårt att visa på direkta samband till exempel mellan ombudsmannens framställningar och uttalanden och tillsättandet utredning. Mycket talar dock för att

av en ny Bamombudsmannens arbete har haft väsentlig, än inte avgörande,

om betydelse.

Generella översyner svensk lagstiftnings överensstämmelse med

av barnkonventionen har också gjorts vid två tillfällen, se prop. 1989/90: 107

godkännande FN-konventionen barnets rättigheter och om av om Bamkommitténs betänkande Barnets bästa i främsta rummet SOU 1997:116. Det tillkommer emellertid hela tiden författningar som

nya behöver granskas. Enligt utredningens uppfattning har det varit naturligt att ombudsmannen under den tid som barnkonventionen varit

för svenska förhållanden inriktat sitt arbete på att se till att den ny beaktas på centralt beslutsfattarplan. På detta sätt har ombudsmannen sökt bidra till att höja medvetenheten inom Regeringskansli och riksdag

Sveriges förpliktelser enligt konventionen för att ge konventionen om genomslagskraft i det arbete bedrivs på denna nationella nivå.

som

Inriktningen på ombudsmannens bevakningsarbete påverkas dock

att samordningsfunktion rörande barn- och ungdomsfrågor av en ny tillskapats i Regeringskansliet med placering i Socialdepartementet. Denna funktion har till uppgift att granska alla relevanta regeringsbeslut ett bamkonventionsperspektiv, således även lagförslag, agera

ur samordnare i Regeringskansliet i frågor om barnets rättigheter och

för utbildning Regeringskansliets personal avseende barnansvara av konventionen.

Till detta kommer att det i olika sammanhang framkommit, bland annat i samband med Sveriges rapportering till FN om efterlevnaden av barnkonventionen och i Bamkommitténs betänkande, att svenska lagar och bestämmelser i allt väsentligt överensstämmer med barnkonven-

196 Bamombudsmannens uppgifter

tionens principer men att det främst är i den praktiska tillämpningen som brister föreligger.

En förskjutning av Bamombudsmannens bevakande arbete bör därför ske. Enligt utredningens bedömning bör detta innebära att ombudsmannen mer än hittills bör inrikta sig på att bevaka domstolars, myndigheters, kommuners och landstings tillämpning gällande författ-

av ningar. För detta talar också att ombudsmannen därigenom får ytterligare erfarenhet av barns och ungdomars situation i Sverige, särskilt då utsatta barns.

En sådan bevakning omfattande uppgift. Barnombudsmannen

är en måste därför välja ut några områden gången. Detta bör i första hand ske utifrån de kontakter som ombudsmannen har med både barn, till exempel elevorganisationer, och vuxna. Barnombudsmannen kan på ett visst område från flera olika håll få indikationer på att tillämpningen synes stämma illa med barnkonventionen och dess grundtankar. Det kan till exempel röra sig om att praxis på ett område blivit sådan att den endast på ett ytligt, formellt sätt kan sägas uppfylla kravet på att barn skall höras och bli hörda. Barnombudsmannen kan då begära in aktema i ett antal mål eller ärenden för att göra en egen undersökning och bedömning. Det är i detta arbete vikt att Barnombudsmannen får ta

av del av alla handlingar i mål och ärenden, alltså även sekretessbelagda, för att hon eller han skall kunna bilda sig en riktig uppfattning. En bestämmelse härom bör tas in i lagen.

En granskning Barnombudsmannen sålunda skulle göra skiljer

som sig från den JO gör. Medan JO granskning av hur handlägg-

gör en ningen i ett enskilt ärende stämmer med svensk lag där självfallet

tolkningen sker i ljuset av Sveriges förpliktelser enligt intemationella överenskommelser, exempelvis barnkonventionen utgår Bamom-

budsmannen från barnkonventionen och gör en mer allmän bedömning. Någon tillsyn från bamombudsmannens sida är det alltså inte fråga om.

Bamombudsmannens uppgift är inte att granska enskilda ärenden utan att utifrån ett antal enskilda ärenden bilda sig uppfattning

en om huruvida praxis på ett visst område är i linje med barnkonventionen och dess grundläggande principer eller Utifrån en sådan genomgång kan ombudsmannen sedan göra en bedömning av om eventuell bristande överensstämmelse beror på lagstiftningen i sig eller på att till exempel myndigheter i sin tillämpning enligt Bamombudsmannens uppfattning kommit att alltför litet beakta barnkonventionen och dess principer. Det är alltså en granskning på mer generell nivå än den JO:s granskning utgör. Till skillnad från JO har inte Barnombudsmannen någon skyldighet att, och skall inte heller, ta ställning till enskilda anmälningar på samma sätt som JO.

Bamombudsmannens uppgifter 197

Finner Barnombudsmannen vid sina undersökningar att en författning behöver ändras, bör ombudsmannen lämna förslag om detta till regeringen. Skulle det däremot vara tillämpningen som Bamombudsifrågasätter kan ombudsmannen inte på tillämpningen i mannen det enskilda fallet utan får i stället i kraft av sakligheten i sin analys skapa debatt och dialog för att i ett vidare perspektiv exempelvis höja medvetenheten barnkonventionen och dess principer hos beslutsom fattare i olika sammanhang. Barnombudsmannen måste för att kunna utföra sitt bevakningsartolkningar de olika artiklarna i barnkonventionen. Visserbete göra av ligen FN-kommittén i Geneve den auktoritativa uttolkaren av konär ventionen, detta kan inte hindra nationell bamombudsman från men en utifrån sitt lands lagstiftning. Även den svenska att göra analyser om Bamombudsmannens analyser konventionen självfallet inte kan av binda myndigheterna i deras lagtillämpning i enskilda fall kan sådana analyser grundvalen för diskussioner kan föra till både förutgöra som fattningsändringar och ändrad praxis och i vart fall till ökad medvetende frågeställningar barnkonventionen anledning till. het om som ger

8.2.2¶Rättsliga befogenheter

Barnombudsmannen kommer framgått avsnitt 8.1 att även i som av framtiden pådrivande i arbetet med att förverkliga bamkonventiovara i myndigheters, kommuners och landstings verksamhet. Bamomnen budsmannens roll i detta avseende är att uppmuntra och driva på genomförandet, till exempel att information och visa på goda genom ge exempel. I de fall sådant arbete inte resultat bör Bamombudsmanger emellertid ha tillgång till vissa påtryckningsmedel. Utredningen nen bör utrustas med sanktionsmedel

anser att Barnombudsmannen samma

Handikappombudsmannen har. Som tidigare framhållits har Hansom dikappombudsmannen funnit dessa medel värde och Bamomvara av budsmannen har också själv framhållit nyttan att ha dessa möjligav heter. Först och främst bör Barnombudsmannen ha rätt att uppmana myndigheter, kommuner och landsting att lämna uppgifter om vilka åtgärder vidtagits för att genomföra barns och ungdomars rättigheter som enligt barnkonventionen i den verksamheten. Avsikten med en egna sådan bestämmelse är att Barnombudsmannen skall insyn i verksamheter berör barns och rättigheter, så att ombudsmannen kan som ungas bilda sig uppfattning hur långt förverkligandet av bamkonvenen om tionen har kommit. Syftet år däremot inte redan framhållits att som Barnombudsmannen skall fullgöra någon tillsynsuppgift.

198 Barnombudsmannens uppgifter

Vidare bör de som är uppgiftsskyldiga också skyldiga att på

vara Bamombudsmannens uppmaning komma till överläggningar. Sådana överläggningar kan tänkas dels leda till erfarenhetsutbyte samt insamling av fakta och andra upplysningar, dels ha attitydbildande funk-

en tion.

8.3¶Internationellt arbete

Utredningens förslag: Barnombudsmannen bör i första hand delta i

sådana internationella engagemang som kan ge ombudsmannen kunskap och inspiration i det egna nationella arbetet med bamkonven-

tionen, såsom kontakter med andra länders bamombudsmän och in-

ternationella organ med anknytning till konventionen. Bamombudsmannens deltagande i rapporteringen till FN:s kommitté för barnets rättigheter bör ske i enlighet med rekommendationerna i den hand-

bok om nationella institutioner för mänskliga rättigheter som getts ut

av Centret för mänskliga rättigheter i Geneve numera del

en av

Högkommissariatet för mänskliga rättigheter.

Det finns i dag ett stort intresse från andra länders sida för den svenska Barnombudsmannen och de svenska erfarenheterna av hur bamkonventionen kan tjäna som ett verktyg för att förbättra villkoren för barn och unga. Det får också anses vara ett allmänt svenskt intresse att Barnombudsmannen deltar i internationellt arbete.

Med tanke på de begränsade Barnombudsmannen har

resurser som till sitt förfogande kan det finnas en risk för att det internationella

arbetet blir så omfattande att det negativt påverkar ombudsmannens

arbete i Sverige. Utredningen har fått i att belysa frågan Barn-

uppgift om

ombudsmannens prioriteringar av internationella engagemang. Barnombudsmannen har också själv pekat på svårigheterna i avvägningen mellan internationellt och nationellt arbete.

Utredningen anser att Barnombudsmannen i första hand bör välja att delta i sådana internationella engagemang kan ombudsmannen

som ge kunskap och inspiration i det nationella arbetet med bamkonven-

egna tionen. Härmed åsyftas främst kontakterna med andra länders bamombudsmän, såsom det nordiska samarbetet och arbetet i det europeiska nätverket av bamombudsmän ENOC, samt det arbete pågår inom

som de internationella organ som kan sägas de intar auktoritativ

vara som en ställning när det gäller uttolkningen och tillämpningen bamkonven-

av tionen, det vill säga i första hand FN:s Högkommissarie för mänskliga

Barnombudsmannens uppgifter 199

rättigheter och Unicef. Även Europarådet och den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna är i detta sammanhang av betydelse. Däremot inte utredningen att den svenska Bamombudsmananser medger att ombudsmannen medverkar vid uppbyggnaden nens resurser nationella bamombudsmän i andra länder eller andra utbildningsav och informationsinsatser till omvärlden, hur angelägna dessa än må Ansvaret för denna uppdrag bör i stället ligga på andra orvara. typ av såsom Sida och UD. gan, Barnombudsmannens medverkan i dessa sammanhang kan dock betydelse både från saklig synpunkt och ur ett mer allmänt vara av stor nationellt perspektiv. Att delta i denna form utåtriktad verksamhet av kan också Barnombudsmannen värdefull erfarenhet. ge Enligt utredningens mening förutsätter emellertid sådana insatser att Barnombudsmannen tillförs särskilda medel eller att Sida och UD i sin medelsdisposition tar hänsyn till de resursbehov uppstår hos Barn-

som

ombudsmannen när insatser från ombudsmannen framstår som ange-

lägna.

8.3.1¶Roll i till FN

rapporteringen

särskild fråga med anknytning till Barnombudsmannens intematio- En ombudsmannens roll i Sveriges rapportering till nella engagemang rör FN:s kommitté för barnets rättigheter. Frågan har fått aktualitet genom Barnombudsmannen i samband med att svenska regeringen lämnade att sin andra själv rapport till kommittén om sin syn på rapport avgav en barns och ungas uppväxtvillkor i Sverige. den handbok nationella institutioner för mänskliga rättigheter I om Centret för mänskliga rättigheter i Geneve numera en som getts ut av del Högkommissariatet för mänskliga rättigheter understryks att av dessa institutioner har viktig roll när det gäller utformningen av ett en till FN-kommittéf. De nationella institutionerna har på lands rapport en grund sin ställning och expertkunskap möjlighet att se till att rapav uppfyller kravet på att detaljerade och korporterna vara noggranna, rekta. Enligt handboken kan det sätt vilket nationell institution en bidrar till arbetet med rapporten olika ut och tre olika modeller lyfts se fram i boken. I den första modellen är institutionen ren uppgiftslämnare. Den en lämnar information, data och statistik till det departement som ansvarar

6National Human Rights Institutions A handbook the Establishment and —~ on Strengthening of National Institutions for the Promotion and Protection of Human

Rights, s. 27.

200 Barnombudsmannens uppgifter

för rapportens utfonnning. I den andra modellen får institutionen granska departementets utkast till rapport för att kontrollera dess

noggrannhet och fullständighet. I den tredje modellen anförtros den nationella institutionen ansvaret att själv utarbeta ett utkast till rapport

som sedan hänskjuts till berörda myndigheter för granskning. Däremot sägs i handboken ingenting om att en nationell institution i en viss situation bör lämna en egen rapport.

I princip är det regeringen som företräder riket utåt. Att en svensk myndighet i ett internationellt sammanhang kan komma att företräda en annan syn än regeringens genom att exempelvis avge en egen rapport med bedömningar som avviker från regeringens illustrerar den grundläggande frågan om Barnombudsmannens ställning.

Ett sätt att i rapporteringsprocessen lösa denna fråga vore att följa

beskrivna andra modellen för ombudsmannens deltagande. den ovan Det kan då bli fråga om ett regelrätt remissyttrande av Bamombudsmannen över utkastet till rapport, som sedan bifogas regeringens slutliga rapport till FN-kommittén. Inget hindrar att FN-kommittén tar initiativ till ett muntligt inhämtande av ombudsmannens synpunkter vid en muntlig förberedande session.

8.4¶Forskning

Utredningens förslag: Barnombudsmannens uppgift att inom sitt verksamhetsområde följa forskning begränsas till att avse sådan som direkt rör barnkonventionen. Uppgiften bör lagfástas.

Forskning om barn bedrivs inom flera olika forskningsinstitutioner, till exempel vid sociala, pedagogiska, psykologiska och medicinska institutioner. Barnombudsmannen skall, enligt sin nuvarande instruktion, följa forsknings- och utvecklingsarbete som berör bam. Bamombudsmannen har till utredningen framfört att det, med de begränsade resurser har stått till buds, inte har varit möjligt att bevaka hela spektrat

som

av forsknings- och utvecklingsarbete som berör bam.

Utredningens uppfattning är också att uppgiften att följa intemationell och nationell forskning om barn och ungdomar är en i det närmaste omöjlig uppgift om ambitionen är att ha heltäckande kunskap

en mer om forskningsresultat och att ha en fullständig överblick över pågående forskning. Däremot anser utredningen att Barnombudsmannen bör ha en överblick över den forskning och de metodutvecklingsprojekt som mer direkt rör barnkonventionen och dess förverkligande. Bamombudsmannen har också påbörjat ett arbete med att inventera den forsk-

Barnombudsmannens uppgifter 201

ning bedrivs på högskolenivå kring konventionen och dess artiklar, som främst i Sverige, också på andra håll. På så sätt samlas kunskap men forskning barnkonventionen, dess genomförande och betydelse om om i samhället samt forskning utgår från någon av artiklarna i som konventionen. Även Barnombudsmannen inte kan ta på sig ett övergripande om att följa internationellt och nationellt forsknings- och utveckansvar lingsarbete rör barn och ungdomar vill utredningen understryka som vikten att Barnombudsmannen som hittills i sina ställningstaganden i av olika sakfrågor grundar dessa på kännedom forskningen på områom det. Arbetet måste således organiseras på ett sådant sätt att Bamombudsmannen får tillgång till sådana forskningsresultat som behövs i verksamheten. Ett fortlöpande inflöde information om forskningsav och utvecklingsarbete barn och ungdomar är sålunda ändock nödom vändigt. Med hänsyn till att utredningen att ombudsmannens uppgifter anser bör lagfästa föreslås att uppgiften att upprätthålla kontakter med vara forskningsinstitutioner lagfasts. Sådana kontakter kan upprätthållas geatt Barnombudsmannen till exempel till sig knyter referensgrupper nom med forskare, anordnar forskarseminarier och i övrigt deltar i konfereneller seminarier där forskningsresultat presenteras och diskuteras. ser Viktiga samarbetsorgan för ombudsmannen är Socialvetenskapliga forskningsrådet SFR och Centrum för utvärdering av socialt arbete CUS. Att samla information pågående forsknings- och utvecklingsom arbete att användas i det löpande arbetet hos ombudsmannen är således viktig uppgift. Inom för det generella uppdraget att bevaka efen ramen terlevnaden barnkonventionen ingår också att till forskarsamhället av påtala vilka specifika krav utifrån barnkonventionen kan ställas på som bamforskningen, framför allt vad gäller valet av forskningsperspektiv och förhållningssätt till de barn som studeras. Utvecklingsbegreppet har alltid varit centralt inom bamforskningen och mycket värdefullt vetande har bildats inom ramen för detta forsk-

ningsperspektiv. Samtidigt har vissa bamforskare7, framhållit att utvecklingsbegreppet i sin förlängning i viss mån negativ värrymmer en dering av barndomen och ungdomen. Ett utvecklingsperspektiv inom forskningen bygger vanligtvis på antagandet att utveckling nonnalt bara sker i en riktning, att utvecklingsstadier avlöser varandra och att ett senare stadium alltid är mer utvecklat och därför bättre än ett tidigare. I allmänhet leder utveck-

7Se t.ex. Hartman, S.G. Barnets rätt att få vara sig själv. Barnets bästa en — antologi SOU 1997:116.

202 Bamombudsmannens uppgifter

lingsperspektivet till uppfattningen att ett mer utvecklat stadium är bättre och eftersträvansvärt än ett mindre utvecklat. Detta har lett

mer till på barn som ännu inte färdigutvecklade vuxna. De barn-

en syn studier genomförts med sikte på att beskriva barns utveckling har

som därför oftast inneburit att barns uttryckssätt setts som indikatorer på utvecklingsstadier. Mer sällan har bamforskningen utgått ifrån att barns uttryck inrymmer kunskap i sig, att barn har något värdefullt i sig att

en

. säga.

Bamforskning är nästan uteslutande forskning bam. Barn

om ses med andra ord studieobjekt och sällan som informations-

som mera givare i forskningen. Barns och ungdomars eget sätt att se på sin till-

är fortfarande ett i stora delar okänt fält. Deras livssituation och varo deras sätt att förhålla sig till den vet man fortfarande mycket lite om. Utredningen därför viktig uppgift för Barnombudsmannen

anser att en är att driva ett barn- och ungdomsperspektiv utifrån barnkonventionen också gentemot forskarsamhället. De utökade direktkontakterna med

. barn och ungdomar kan bidra till att Barnombudsmannen kan påtala vita fält inom forskningen och till de vetenskapliga råden framföra vilka forskningsinsatser som det finns behov av.

8.5¶Statistik

Utredningens förslag: Bamombudsmannens uppgift att samman-

ställa statistisk information barns och ungdomars levnadsvillkor

om

bör lagfästas.

Vid budgetårsskiftet 1994/95 överfördes anslagsmedel från Statistiska centralbyrån till Barnombudsmannen för sammanställning av statistisk information barns och ungdomars levnadsförhållanden. Bamom-

om budsmannen har valt att använda dessa medel till att vart tredje år ge ut

publikation med statistik barn och ungdomar, statistikboken Upp en om till har utarbetats i samarbete med Statistiska centralbyrån. I

18, som

. arbetet har Barnombudsmannen samlat in och sammanställt statistik om bamolycksfall, gjort vissa beställningar statistik samt under arbetets

av gång bidragit med sin sakkunskap barns och ungdomars situation.

om Det huvudsakliga statistikarbetet har utförts av Statistiska centralbyrån.

I november 1997 regeringen Statistiska centralbyrån i uppdrag

gav att utarbeta ett förslag till basstatistik om barn och deras familjer, ett förslag överlämnades till regeringen i 1998. Riksdagens be-

som mars slut att anta strategi för att förverkliga FN:s konvention om bar-

om en nets rättigheter i Sverige prop. 1997/98:l82, SoU6, rskr. 1998/99:l7l

Bamombudsmannens uppgifter 203

innebär att Statistiska centralbyrån kommer att i uppdrag att utarbeta årlig bamstatistik i enlighet med det förslag som lämnats. För detta ändamål har Statistiska centralbyrån tillförts en miljon kronor för år 1999. I utredningens uppdrag att, mot denna bakgrund, pröva Bamombudsmannens framtida roll vid utformningen av statistiken om barn och ungdomar har utredningen först och främst övervägt i vilken mån det kommer att finnas behov Bamombudsmannens statistikbok i framtiav den. Statistiska centralbyråns planerade årliga bamstatistik kommer att innebära avsevärd förbättring grundstatistiken och frågan är om en av det kommer att finnas utrymme och behov av ytterligare en statistikpublikation om barn och ungdomar. Utredningens uppfattning, utifrån genomgången Bamombudsav statistikbok och Statistiska centralbyråns planer inför uppdramannens get att producera årlig bamstatistik, är att de båda statistikpublikaen tionema kommer att komplettera och förstärka varandra och att båda därför behövs. Statistiska centralbyråns årliga bamstatistik kommer att skilja sig från Bamombudsmannens statistikbok i den meningen att årsstatistiken kommer att betydligt mera omfattande inom sina särvara skilda områden och där på "djupet", jämfört med statistikboken mera Upp till 18. Statistiska centralbyråns årliga bamstatistik kommer att innehålla inslag metodutveckling och basproduktion av statistik. Förslaget utav görs i stor utsträckning fördjupad och utvidgad statistik med register av och föräldrauppgifter bas. Delar statistiken kommer till exemsom av pel att ett steg i allmän utveckling familjevariabeln inom vara en av Statistiska centralbyråns statistikutbud. En förbättrad familjevariabel betyder inte bara bättre bamstatistik och familjestatistik utan ger också möjligheter till bättre familjerelaterad statistik inom andra områden. en Det är således fråga ett i många avseenden sektorsövergripande om utvecklingsarbete. Bamombudsmannens statistikbok är i jämförelse med denna en kortfattad, översiktlig och framför allt lättförståelig sammanställning av statistik barn och ungdomar når ut till en bred målgrupp. Staom som tistikboken har generellt sett fått mycket goda omdömen av myndigheter och organisationer. Boken ger en god överblick över förhållanden rör barn och ungdomar och används uppslagsbok av såväl som som en myndigheter som organisationer. Utredningens bedömning är att det inte finns någon större risk för överlappning mellan å sidan Bamombudsmannens uppgift att utarena beta statistikbok och å andra sidan Statistiska centralbyråns och en andra statistikansvariga myndigheters ansvar för statistik om barn och ungdomar. De statistikansvariga myndigheternas verksamhet är en förutsättning för Bamombudsmannens statistikbok som i sin tur kan Visa

204 Barnombudsmannens uppgifter

vägen till gmndstatistiken för den som vill och behöver fördjupa sig. På detta sätt har utredningen sett statistikboken Upp till 18 både som en komplettering och förstärkning i det statistikarbete som utförs av statistikansvariga myndigheter.

Med detta ställningstagande som utgångspunkt återstår frågan om Barnombudsmannen är bäst lämpad för uppgiften att utarbeta en översiktlig statistikbok barn och ungdomar. En sådan uppgift passar väl

om in också i Statistiska centralbyråns ansvarsområde. Statistiska centralbyrån har andra liknande uppgifter, till exempel ansvaret för jämställdhetsstatistik där data från många olika håll samlas in och sammanställs. Det nära sambandet mellan barns och vuxnas levnadsförhållanden skulle vidare tala för att statistikprodukter barns levnadsförhållan-

om den skulle uppgift för Statistiska centralbyrån.

vara en

Utredningens uppfattning är dock att Barnombudsmannen även framledes bör för att utarbeta statistikbok om barn och ung-

ansvara en domar vart tredje år. Samarbetet mellan de båda myndigheterna har varit fruktbart och resulterat i användbar faktabok och utredningen

en

att det är stor vikt att detta samarbete vidareutvecklas med anser av

förutsättningar tidigare. Genom de utökade direkta och samma som indirekta kontakterna med barn och ungdomar kommer Barnombuds-

ansvarig för statistikboken i än högre grad kunna utmannen att som veckla sin roll inspiratör och "kravställare" på officiell statistik.

som Bamombudsmannens breda kontaktnät och aktiva opinionsbildning innebär att statistikboken dessutom har större möjligheter att nå en stor målgrupp, vilket i sin tur innebär att grundläggande kunskap om barns och ungdomars levnadsförhållanden fördjupas i samhället. De baskunskaper barns och ungdomars levnadsförhållanden som Bamom-

om budsmannen naturligt får tillgång till sin statistikuppgift är av

genom stor betydelse i uppdraget att bevaka bamkonventionens efterlevnad. Insamling, sammanställning och analys av fakta är nödvändiga verktyg i ombudsmannaarbetet.

FN:s kommitté för barnets rättigheter har vid olika tillfällen påtalat behovet att identifiera kriterier för att kunna mäta framgångar i ge-

av nomförandet olika artiklar i barnkonventionen. Arbete med att ut-

av veckla välfärdsindikatorer har påbörjats Barnombudsmannen till-

av

med Statistiska centralbyrån. Avsikten är att dessa indikatorer sammans skall vidareutvecklas och förfinas. Detta arbete, på sikt också kan

som bidra till den internationella diskussionen om hur övervakningen av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna kan effektiviseras, är enligt utredningens uppfattning en viktig uppgift för Bamombudsman-

nen.

Utredningen vill slutligen betona vikten av att Barnombudsmannen är pådrivande så att inte bara forskningen utan också statistiken komp-

Bamombudsmannens uppgifter 205

letteras med barn- och ungdomsperspektiv. År 1997 lät Bamomett budsmannen genomföra en enkät där barn i skolans fjärde årskurs y själva svarade på frågor om sina levnadsförhållanden. Undersökningen bidrog till att barn själva fick komma till tals var värdefull inte som minst att den vände sig till en åldersgrupp som sällan undersöks. genom Barnens visade sig delvis en annan bild än den man får när svar ge upplysningar inhämtas barnens föräldrar. Barnen gav till exempel en av ljusare bild hur ofta barnet träffar förälder som barnet inte längre av en bor tillsammans med. Sådana undersökningar kan knappast finansieras inom för Bamombudsmannens löpande anslag. Det har varit ramen möjligt vid ett tillfälle, men en uppföljning av dessa undersökningar kräver särskilda medel.

8.6¶Kontakter med andra

Utredningens förslag: Bamombudsmannens uppgift att inom sitt verksamhetsområde upprätthålla kontakter med organisationer, myndigheter, kommuner, landsting m.fl. bör lagfästas.

Barnombudsmannen är, genom sitt vida mandat, utsatt för ett starkt tryck utifrån. Mätningar har visat att Barnombudsmannen får mellan 500 och 600 telefonsamtal vecka. Det är alltifrån media som vill ha per kommentarer kring dagsaktuella frågor till kontakter med myndigheter, organisationer och enskilda. Utredningens enkätundersökningar och de yttranden inkommit från organisationerna också tydlig bild som ger en de förhoppningar och krav på kontakt, samverkan och av om mera samarbete riktas mot Barnombudsmannen. som Flertalet organisationer har framhållit att de har önskemål och behov utökade kontakter med Barnombudsmannen. De organisationer som av redan har formell eller informell samverkan gärna att denna vien ser dareutvecklas. Organisationer som i dagsläget inte samverkar med Barnombudsmannen, vilket framför allt är mindre organisationer och barn- och ungdomsorganisationer, vill ha ett samarbete med Bamombudsmannen i olika sakfrågor. Nio centrala myndigheter har uttryckt önskemål om ökad samverkan med Barnombudsmannen. Vägverket vill till exempel utvidga samarbetet kring frågor som gäller metoder för hur bamperspektivet skall kunna genomsyra samhälls- och trafikplaneringen. Statens Institutionsstyrelse önskar utveckla ett samarbete kring gemensam information i skolor och Sida vill ha Barnombudsmannen dialogpartner och rådsom givare till såväl Sida myndighet till Sidas samarbetsländer. som som

;m

206 Barnombudsmannen;uppgifter SOU 1999;65

Även vissa länsstyrelser önskar kontakt och samverkan med Barn-

mer ombudsmannen.

8.6.1¶Breda

kontaktytor

För att inhämta kunskap om barns och ungdomars villkor behöver Barnombudsmannen ett brett kontaktnät. Samtidigt står det klart att Barnombudsmannens resurser inte räcker till för att hålla kontakt med och samverka med alla organisationer och myndigheter så önskar.

som Tydligt är också att Barnombudsmannen hitintills inte har haft tillräckliga möjligheter att utifrån sin egenskap av företrädare for barn och ungdomar bygga upp sitt kontaktnät.

Det kontaktnät byggts upp har styrts av prioriteringar som

som överensstämt med uppgifter varit fastlagda i instruktion, regle-

som ringsbrev och regeringsuppdrag. Referensgrupper och nätverk av mer bestående karaktär, såsom Bams och ungas villkor, BUS-nätverket samt Nätverket barn, ungdom och byggd miljö, är samverkansgrupper

i huvudsak organiserats i syfte att fullgöra myndighetsuppdrag. som Även tillfälliga samverkansgrupper har ofta varit ett led i Bamom-

mer budsmannens myndighetsutövande funktion.

Utredningen har funnit att dessa nätverk och samverkansgrupper har varit värdefulla i Barnombudsmannens arbete och medfört att viktiga insatser inom främst området barns och ungas säkerhet har genomförts. Samtidigt kan utredningen konstatera att Barnombudsmannen inte har kunnat prioritera kontakter med organisationer, med yrkesgrupper som arbetar med barn och ungdomar i lika hög grad.

Utredningens uppfattning är att Barnombudsmannens bas och utgångspunkt i sin verksamhet är att vara företrädare för barn och ungdomar. För att öka valfriheten och möjligheterna för Bamombudsman-

att utveckla sådan bas har utredningen föreslagit att ombudsnen en mannarollen renodlas. När myndighetsrollen som ett resultat av detta tonas kan ombudsmannen utifrån sina egna bedömningar som före-

ner trädare för barn och ungdomar etablera sådana kontakter med organisationer och myndigheter ombudsmannen har behov av i sin om-

som budsmannafunktion.

Utredningens förslag att lagfästa ombudsmannens uppgift att upprätthålla kontakter med organisationer och myndigheter ska inte ses

skyldighet för ombudsmannen att hålla kontakt med samtliga. som en Ombudsmannens kontakter med organisationer och myndigheter syftar i första hand till att utveckla en sådan kunskapsbas om barn och ungdomar som behövs för att med tyngd kunna fullgöra den grundläggande uppgiften att företräda barn och ungdomar. I Parisprincipema betonas

SOU 199955 Barnombudsmannens uppgifter 207

också vikten att den nationella institutionen utvecklar ett brett konav taktnät med sådana organisationer, myndigheter och arbetsgrupper som arbetar för att främja och skydda mänskliga rättigheter. Utredningen vill i detta sammanhang peka på den fond av kunskap finns samlad i verksamheter som bedrivs av frivilligorganisationer son arbetar direkt med barn och ungdomar. En del dessa organiserar son av bam och ungdomar i fritidsaktiviteter olika slag. Andra arbetar med av vissa barn och ungdomar. Flertalet av dessa organisationer grupper av har dock små möjligheter att systematisera och generalisera sina erfarenheter och kunskaper. Utredningen anser att Barnombudsmannen kan utgöra den länk mellan sådana organisationer och den offentliga samhällsdialogen i dag i hög grad saknas. I rollen ombudsman som som ingår, utredningen, att kanal för sådan erfarenhet och menar vara en kunskap barn och ungdomar det är svårt att nå genom de etabom som lerade kanalerna. Naturligt för ombudsmannen är att upprätthålla kontakter med andra frivilligorganisationer och yrkesgrupper arbetar med barn och som ungdomar. Skolan måste i detta sammanhang central. De allra ses som flesta barn och ungdomar till 18 år tillbringar stor del dagen i upp en av skolan och de yrkesgrupper arbetar i skolan har erfarenheter och som kunskaper barns och ungdomars situation som oftast inte i tillräckom lig: hög grad tas tillvara. Utredningens referensgrupp som bestod av ungdomar i 15-16 års åldern också uttryck för detta: "Om man vill gav hur barn och ungdomar har det, så kan fråga lärare" se bilaga veta man 5. I viss mån kan det sägas finnas risk för ett konkurrensförhållande mellan frivilligorganisationema och Barnombudsmannen som kan försvåra dialogen mellan ombudsmannen och organisationerna. Ideella, rikstäckande organisationer med verksamhet för barns och ungdomars bästa har samlats i ett nätverk för barnkonventionen. Ett 50-tal organisationer ingår i Nätverket syfte är att sprida information om vars bankonventionen och att granska hur konventionen tillämpas och eftsrlevs i Sverige. Uppgifterna kan således vid ytlig anblick sägas en sanmanfalla när det gäller organisationerna och ombudsmannen. Kunskap inhämtas från barn och ungdomar själva samt från som fri/illigorganisationer måste kompletteras med kunskap. Frivilannan ligarganisationer har inte och kan inte heller förväntas ha en nationell övzrsikt över barns och ungdomars villkor i samhället i alla avseenden. Organisationerna verkar ofta på ett begränsat område och driver i vissa fal sina frågor utifrån ett medlemsperspektiv. Det vill säga att organisationerna utgår, och skall utgå, ifrån sina medlemmars intressen l till skillnad från Barnombudsmannen har ett samhällsuppdrag att som

208 Barnombudsmannens uppgifter

ta till vara barns och ungdomars rättigheter utifrån bamkonventionens vida perspektiv.

För att inhämta kunskap barns och ungdomars situation behöver

om Barnombudsmannen också hålla kontakt med myndigheter som på olika nivåer arbetar med bamfrågor. En dialog med myndigheter är av grundläggande betydelse inte bara för ömsesidigt erfarenhetsutbyte, utan också för Bamombudsmannens pådrivande och bevakande roll. En renodling ombudsmannarollen innebär dock, som utredningen ser

av det, att ett samarbete av myndighetskaraktär där ombudsmannen an-

för åtgärder i olika sakfrågor inte kommer att kunna äga rum på svarar detsätt sker i dag. Detta kan samtidigt innebära att resurser för att

som utveckla närmare kontakter med barn och ungdomar själva samt med ideella organisationer frigörs.

Utredningen också att Barnombudsmannen även fortsätt-

menar ningsvis varken principiella skäl eller resursskäl bör ingå som sak-

av kunnig eller expert i statliga utredningar, såvida inte särskilda skäl talar för medverkan. Bamkommittén, vars uppdrag var att göra en bred över-

svensk lagstiftning och praxis i förhållande till barnkonvensyn av tionen, kan tas exempel på sådan utredning. Generellt sett bör

som en Barnombudsmannen i likhet med vad redan sker delge utredningar

som sina kunskaper i olika sakfrågor genom skrivelser eller uppvaktningar eller vid olika former av hearingar.

8.6.2 Förhållandet till andra ombudsmän

I utredningens uppdrag har ingått att beskriva likheter och olikheter mellan Bamombudsmannens roll och arbetssätt och andra ombudsmän. En viktig skillnad mellan Barnombudsmannen och Handikappombudsmannen å sidan och övriga ombudsmän å den andra är att de

ena förra skall tillvarata särskilda gruppers rättigheter i ett mycket brett samhällsperspektiv. Barnombudsmannen skiljer sig från samtliga andra ombudsmän, bland annat i den meningen att det i Bamombudsmannens uppdrag ingår att företräda barn och ungdomar och att samhällsperspektivet är närmast totalt.

Ombudsmännens ansvarsområden går delvis in i varandra, till exempel vad gäller etnisk diskriminering av barn och ungdomar, diskriminering på grund både etnisk tillhörighet och kön, diskriminering

av på grund både funktionshinder och kön eller när det gäller de

av rättigheter tillkommer barn med funktionshinder. Av utredningens

som kontakter med ombudsmannen framgår att det inte har varit några problem med gränsdragningar mellan ombudsmännen. I den mån frågor kring ansvarsfördelning uppstår löses dessa genom samråd och infor-

Bamombudsmannens uppgifter 209

mation mellan de berörda ombudsmännen. Samtliga ombudsmän ingår i ett informellt nätverk i vilket gemensamma frågor diskuteras. Bamombudsmannens insatser för barn med funktionshinder har av och kompetensskäl begränsats med hänvisning till Handikappresursombudsmannen. Ett flertal organisationer har till utredningen framfört kritik mot denna arbetsfördelning mellan Barnombudsmannen och Handikappombudsmannen. Handikappförbundens Samarbetsorgan har i skrivelse till utredningen också framhållit vikten av att Bamomen budsmannen även bevakar de rättigheter tillkommer barn med som funktionshinder enligt bamkonventionens artikel 23. Utredningen vill betona att i Bamombudsmannens generella uppdrag också ingår att bevaka de rättigheter som barn med funktionshinder har. Alla barn är i första hand barn. Barnombudsmannen skall i sin verksamhet ägna särskild uppmärksamhet frågor som rör utsatta barn och ungdomar. Barn med funktionshinder kan i mycket anses vara en sådan Däremot finner utredningen att i frågor som specifikt rör grupp. barnets funktionshinder Handikappombudsmannen vara den omsynes budsman bäst kan tillvarata barnets rättigheter. Utredningens uppsom fattning är att den konkreta arbetsfördelningen mellan Bamombudsoch Handikappombudsmannen bäst löses i diskussioner ommannen budsmännen emellan och tillsammans med berörda frivilligorganisationer.

8.6.3¶Gränsdragning till andra myndigheter

Barnombudsmannen har ett vidsträckt ansvarsområde inte begränsom annat än den övre åldersgränsen 18 år. Detta innebär att Barnsas av ombudsmannens verksamhet berör en rad områden som ligger inom :ör olika sektorsmyndigheters I utredningens uppdrag ramen ansvar. har ingått att bedöma det finns några avgränsningsproblem mellan om Bamombudsmannens och andra myndigheters verksamhet. Av utredningens enkätundersökning framgår att flertalet myndigheter anser att det inte föreligger några sådana problem. Endast två centrala myndigheter hit berört gränsdragningsproblem: Folkhälsoinstitutet och Ungdomsstrrelsen. Folkhälsoinstitutet framhåller att gränsdragningen vad gäller mrådet barns och säkerhet är otydlig eftersom båda mynungas . dighetema har ett myndighetsansvar för denna fråga. Utredningen behandlar detta i avsnitt I utredningens uppdrag har ingått att särskilt granska arbetsfördelningen mellan Ungdomsstyrelsen och Barnombudsmannen. Bamkonventionen är Bamombudsmannens styrinstrument gäller alla barn som till 18 år. Ungdomsstyrelsens målgrupp är i huvudsak ungdomar upp

210 Barnombudsmannens uppgifter

mellan 16 och 25 år, också ibland arbetar med ål-

även om man yngre dersgrupper, vilket innebär att Barnombudsmannen och Ungdomsstyrelsen delvis arbetar med samma målgrupp.

Utredningen har i denna fråga framför allt tagit utgångspunkt i olikheterna mellan de båda myndigheterna snarare än likheterna. Bamombudsmannens uppgift är att utifrån barnkonventionen bevaka barns och ungdomars rättigheter. Ungdomsstyrelsen arbetar sektorsövergripande och skall central förvaltningsmyndighet samordna regeringens

som ungdomspolitik. I regeringens proposition 1998/99:1 15 Den framtida ungdomspolitiken föreslås mål för den nationella ungdomspolitiken: Ungdomar skall ha goda förutsättningar att leva ett självständigt liv, ungdomar skall ha verklig möjlighet till makt, inflytande och delaktighet och ungdomars engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande skall tas till vara som en resurs.

Under lång tid har ungdomars övergång till vuxenlivet följt ett i huvudsak stabilt mönster. Detta gällde inte minst övergången från skola till arbetsliv, successivt utbyggd ungdomsutbildning kontinuer-

där en ligt anpassades till arbetsmarknad som under många år präglades av

en full sysselsättning. De senaste årens strukturella förändringar på arbetsmarknaden har emellertid inneburit att övergången från skola till arbetsliv har blivit utdragen, och att den för många ungdomar har

mer inneburit både kortare och längre perioder arbetslöshet samt utbild-

av nings- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Som en följd av detta har strävan att stödja ungdomars etablering i vuxenlivet blivit alltmer central i ungdomspolitiken. Ungdomspolitiken har därmed i allt högre grad kommit att fokusera på åtgärder som skall underlätta denna övergång.

Ungdomspolitiken utgår till viss del från en syn på ungdomar som i ungdomsforskningen brukar benämnas som en livsfas mellan barndom och vuxenliv. Att ungdomstiden livsfas skiljer sig delvis från

se som en

på ungdomar tillhörande social kategori med speciella synen som en behov och villkor. Utgår man ifrån att ungdomstiden är en övergående livsfas blir stödjande åtgärder för att förbereda ungdomar för inträdet i vuxenlivet central del. Om man i stället utgår från synen på ungdom

en

social kategori framstår det som viktigare att se till de sociala som en villkor gäller under själva ungdomstiden. Om ungdomar betraktas

som

tillhörande social kategori blir frågor om deras rättigheter centsom en rala, deras rätt till en god uppväxt, till bra skolförhållande och en stimulerande fritid.

En utgångspunkt i barnkonventionen är att barndom och ungdomstid har ett egenvärde. Barndom och ungdomstid ses inte enbart som en förberedelsetid för vuxenlivet utan som en del av livet med ett värde i sig. Den barnpolitik som formats i enlighet med barnkonventionen handlar därmed att skydda och ta till vara barns och ungdomars

om

Bamombudsmannens uppgifter 21 1

rättigheter medan ungdomspolitiken är mer inriktad på att stödja ungdomars strävan mot självständighet. För tonåringar i åldern 16 till 18 är såväl det skyddande perspektivet som ungdomspolitikens mer stödjande perspektiv relevant.

Mot denna bakgrund anser utredningen att någon strikt uppdelning

Ungdomsstyrelsens och Bamombudsmannens arbetsområden inte är av önskvärd. Såväl Ungdomsstyrelsens som Bamombudsmannens insatser behövs för gruppen mellan 16 och 18 år. Med en renodling. av ombudsmannarollen kommer dessutom Ungdomsstyrelsen och Bamombudsmannen att i än högre grad komplettera varandra. Vad gäller området ungdomars inflytande och delaktighet i samhället krävs att ombudsmannen samverkar med Ungdomsstyrelsen. En sådan samverkan pågår och fungerar enligt utredningens bedömning tillfredställande redan i dag.

8.7 och opinionsbildning

Information

Utredningens förslag: Bamombudsmannens uppgift att informera,

bilda opinion, göra uttalanden och ta initiativ bör lagfästas. Vidare

bör ombudsmannens uppgift att lämna en berättelse till regeringen

sin verksamhet under det närmast föregående kalenderåret också

om

fastställes i lag. Berättelsen bör som hittills belysa barns och ung-

domars livssituation på generell nivå samt innehålla en samman-

en

fattning de förslag lämnats till regeringen under året. Utred-

av som

ningen gör den bedömningen att Barnombudsmannen bör lämna

förslag till regeringen löpande under året. Förslagen bör därvid vara

utformade så att de kan hanteras på sedvanligt sätt inom Rege-

ringskansliet med bland annat remissförfarande.

I utredningens uppdrag har ingått att göra en allmän genomgång av Bamombudsmannens informationsverksamhet och lämna förslag till hur den kan förbättras. Utredningens genomgång av den utåtriktade verksamheten visar att Bamombudsmannens informations- och opinionsbildande verksamhet under de sex årens verksamhet har varit omfattande. Ett flertal faktaböcker, handböcker och informationsbroschy-

har getts ut samtidigt Barnombudsmannen har publicerat en rad rer som debattartiklar och gjort offentliga framträdanden i bland annat media.

Utredningens bedömning av Bamombudsmannens utåtriktade informations- och opinionsbildande verksamhet är att den har varit betydelsefull för utvecklingen inom bamområdet. Barnombudsmannen har

212 Barnombudsmannens uppgifter SOU 1999;65

med sin information och opinionsbildning bidragit till att synliggöra barn och ungdomar i samhället.

Av utredningens undersökningar framgår att såväl myndigheter på olika nivåer som frivilligorganisationer har haft stor användning av Barnombudsmannens publikationer och annan utåtriktad verksamhet. De flesta länsstyrelser har kunnat använda Barnombudsmannens uttalanden och rapporter i sin tillsynsverksamhet och frivilligorganisationer har sett Barnombudsmannens informations- och opinionsbildande verksamhet ett stöd och en utgångspunkt i sina verksamheter. I dessa

som sammanhang har särskilt Barnombudsmannens årsrapporter till regeringen, handboken för kommuner och landsting samt statistikboken Upp till 18 nämnts. Flera myndigheter och organisationer har också nämnt Barnombudsmannens framträdanden i media som värdefulla ge-

att de har satt fokus på barn och ungdomar i samhällsdebatten. nom

Den allmänna uppfattningen är att såväl publikationer som ställningstaganden i olika sakfrågor har varit väl avvägda och förankrade i kunskap barnkonventionen och om barns och ungdomars villkor.

om Viss kritik har dock riktats mot Barnombudsmannens utåtriktade verksamhet, vilket är föga förvånande mot bakgrund av ombudsmannens bevakande uppgift och den mycket omfattande informations- och opinionsbildande verksamheten. Några myndigheter och organisationer har till utredningen framfört att Barnombudsmannens officiella uttalanden inte alltid har varit så sakligt grundade som dessa myndigheter och organisationer vore önskvärt.

anser

Utredningens uppfattning är att Barnombudsmannens möjligheter att samla information så nära barn och ungdomar som möjligt bör förstärkas och flera förslag till en sådan förstärkning har lämnats i de föregående avsnitten. Genom att renodla ombudsmannarollen och som

följd detta begränsa myndighetsuppdragen skapas förutsättningar en av för valfrihet och flexibilitet är nödvändig för ombudsmannens

som möjligheter att utöka och fördjupa sina kontakter med barn och ungdomar själva, med yrkesgrupper arbetar med barn, med organi-

som sationer, forskningsinstitutioner, myndigheter samt kommuner och landsting. Barnombudsmannens möjligheter att arbeta "nerifrån och upp att bygga kunskap barn och ungdomar kommer

genom upp om därmed att öka.

8.7.1 Rätt att uttala sig

Det kan finnas skäl att något ytterligare dröja vid kravet på saklighet i Barnombudsmannens ställningstaganden och bedömningar. Myndigheter måste iaktta krav på både saklighet och opartiskhet i sina verk-

Bamombudsmannens uppgifter 213

samheter. Även Barnombudsmannen måste basera sin informationsoch opinionsbildande verksamhet på fakta och verksamheten måste

uppfylla höga krav på saklighet. Att Bamombudsman innebär därvara partisk till förmån för dem ombudsmannen skall föemot att vara som reträda på det sättet att ombudsmannen skall utgå från de rättigheter

barn och ungdomar tillförsäkras i barnkonventionen. som Bamombudsmannens uppgift är att stå barnens och ungdomarnas

sida i samhällsdialogen och lyfta fram deras perspektiv. Barns och ungdomars perspektiv och synpunkter på olika samhällsfrågor är ett av

flera perspektiv. Bamombudsmannens uppgift är, menar utredningen, påtala konsekvenserna för barn och ungdomar. Ansvaret för att väga att olika rättigheter och intressen tillfaller sedan olika samman gruppers beslutsfattare, riksdag och regering, kommuner och landsting. Enligt bamkonventionens artikel 3 skall barnets bästa beaktas i be-

slutsfattandet, barnets bästa kan inte alltid vara utslagsgivande. I men situationer måste hänsyn till andra intressen väga över. Men för vissa kunna beakta barnets bästa i beslutsfattandet måste någon föra barns att ungdomars talan, någon måste lyfta fram och belysa vad som beoch döms barnets bästa i olika situationer. Detta är Bamombudsmanvara uppgift. Avvägningen gentemot andra intressen kan däremot inte nens Bamombudsmannens uppgift. vara åstadkomma sakligt givande debatt är det däremot natur- För att en ligt Barnombudsmannen liksom andra intresseföreträdare i att - fall utgår från de avvägningar återspeglas i exempelvis många som lagstiftningen. Ett alltför onyanserat hävdande av en grupps intresse brukar inte heller tjäna denna Barnombudsmannen bygger sin grupp. verksamhet samhällsuppdrag förutsätter ett annat arbetssätt ett som ombudsman direkt har tillsatts och fått sitt uppdrag av en än en som privat gruppering. Utredningen sammanfattningsvis att Bamombudsmannens beanser dömningar och ställningstaganden hittills måste grundas i gedigen som kunskap barn och ungdomar. Ombudsmannen skall offentligt uttala om sina åsikter utifrån barns och ungdomars eget perspektiv. Bamombudsmannen skall opinionsbildare, vilket innebär att ombudsmanvara skall driva och väcka debatt i frågor rör barn och ungdomar. nen som En ombudsman måste därför utifrån barns och ungdomars rättigheter

enligt barnkonventionen i princip kunna fritt från andra samhällsagera instansers intressen. Någon misstanke undfallenhet på den punkten om får inte uppstå. Utredningen föreslår därför att också uppgiften att ut-

tala sig lagfästs.

214 Bamombudsmannens uppgifter SOU 1999;65

A

8.7.2 Målgrupper för information: Barn och

ungdomar samt olika yrkesgrupper

Av utredningens allmänna genomgång av den utåtriktade verksamheten framgår att Barnombudsmannen inte i någon större utsträckning riktat sina inforrnationsinsatser direkt till barn och ungdomar. Information och opinionsbildning riktad till politiker och beslutsfattare på statlig och kommunal nivå har prioriterats. Till viss del har Barnombudsmannens infonnations- och opinionsbildande verksamhet också riktats till yrkesgrupper som arbetar med barn och ungdomar

Denna prioritering avspeglas i SKOP-undersökningen som genomfördes våren 1997, om i vilken mån barn och ungdomar, föräldrar, beslutsfattare inom stat, kommun och landsting kände till Bamombudsmannen. Undersökningen visade att över 90 procent av beslutsfattare på olika nivåer kände till Barnombudsmannen och att cirka 40 procent

barn och ungdomar gjorde detsamma. av

Som utredningen tidigare varit inne på avsnitt 8.2. l har dessa prioriteringar varit naturlig så länge barnkonventionen varit förhållandevis

för Sverige. Utredningens uppfattning är emellertid att Bamomny budsmannen nu i högre grad än tidigare bör rikta sina infonnationsinsatser till barn och ungdomar själva så att ombudsmannen blir känd bland barn och ungdomar och upplevs som deras egen ombudsman. De förslag till utökade kontakter med barn och ungdomar som utredningen lämnat i avsnitt 6 kommer, enligt utredningens bedömning, att skapa kanaler mellan barn och ungdomar och Barnombudsmannen.

I utredningens uppdrag har också ingått att behandla frågan om hur

. yrkesgrupper som arbetar med barn och ungdomar skall nås av information barnkonventionen. Utredningens bedömning är att de beslut

om som fattats inom ramen för strategin för att förverkliga bamkonventionen i Sverige kommer att tillfredställa det behov av information och kunskap om barnkonventionen som finns hos yrkesgrupper som arbetar med bam. Som en del i strategin ingår att föra in barnkonventionen i grundutbildningar för personalkategorier som efter utbildningen kommer att arbeta med bam. Program för fortbildning av redan verksam personal inom såväl statlig som kommunal sektor kommer vidare att genomföras.

i

8.7.3¶Årsrapport till regeringen

I utredningens uppdrag har ingått att granska Bamombudsmannens årsrapporter till regeringen och lämna förslag till hur dessa kan utformas i fortsättningen. Innehållet i Bamombudsmannens årsrapporter kan grovt

Barnombudsmannens uppgifter 215

delas in i två delar. En del översiktlig bild av barns och som ger en ungdomars situation och del innehåller förslag till förändringar en som olika slag. Årsrapporten riktas därför specifikt till regeringen samtiav digt målgruppen också är vidare krets av personer, till exempel som en opinionsbildare, beslutsfattare på olika nivåer och yrkesgrupper som

arbetar med barn. Årsrapporten, utgör viktig del Barnombudsmannens opisom en av nionsbildande arbete, är samtidigt årlig summering de erfarenen av heter Barnombudsmannen har fått och de analyser och ställsom av ningstaganden gjorts under året. I årsrapporten presenteras också som de undersökningar Barnombudsmannen har gjort eller låtit göra som under året. Den senaste årsrapporten 1999 innehåller till exempel resultaten den enkät rättigheter barn och ungdomar besvarat av om som Barnombudsmannens hemsida på internet. Vidare presenteras resulpå de enkätundersökningar gjorts landstingens och statliga taten av som av myndigheters arbete med barnkonventionen. Av utredningens enkätundersökningar och hearingar framgår att Barnombudsmannens årsrapporter är mycket uppskattade. Flertalet och organisationer att årsrapportema fyller en vikmyndigheter uppger funktion, framför allt att de aktuell översiktsbild av tig genom ger en barns och ungdomars situation. De flesta länsstyrelser framhåller att Barnombudsmannens årsrapporter kan användas underlag för tillsom Årsrapportema fyller uppenbarligen viktig informations- och syn. en

opinionsbildande funktion.

Däremot inte Barnombudsmannens årsrapporter i någon högre synes ha kunnat användas direkt underlag för konkreta utsträckning som ge åtgärder från regeringens sida. Av utredningens granskning av hur årshar tagits i Regeringskansliet framgår att de förslag rapportema emot lämnats till regeringen har varit utformade på ett sådant sätt att de som bli föremål för remissbehandling och därmed efterföljande inte kunnat åtgärder. Med några undantag har Barnombudsmannens förslag till regeringen saknat lagförslag, inte heller har de baserats på ekonomiska eller analyser följd- och konsekvensändringar i lagberäkningar av stiftningen. Enligt utredningens bedömning fyller inte årsrapporten funktionen underlag för regeringens arbete med barn- och ungdomsfråatt utgöra på allmänt sätt. Genom sin utformning är årsrapgor annat än ett mer däremot värdefull källa för information barns och ungporten en om domars situation i Sverige. Den är också ett instrument i ombudsmanverksamhet för barn och ungdomar att ombudsmannen i nens genom lättillgängligt lyfter fram problem och förslag till rapporten på ett sätt förändringar.

216 Bamombudsmannens uppgifter SOU 1999;65

Utredningen gör den bedömningen att Barnombudsmannen bör lämna förslag om regeländringar till regeringen löpande under året. Förslagen bör därvid vara utformade så att de kan beredas på sedvanligt sätt inom Regeringskansliet med bland annat remissförfarande. Med hänsyn till den opinionsbildande effekt Bamombudsmannens rapporter har haft föreslår utredningen att ombudsmannen dessutom som hittills bör lämna en årlig rapport till regeringen där Barnombudsmannen summerar sin verksamhet under året. Genom att rapporten skall lämnas till regeringen får den en särskild ställning bland den mängd rapporter som upprättas av myndigheterna. Regeringen betonar också därmed den särskilda vikt regeringen fäster vid barns och ungdomars villkor i landet. Rapporten bör som hittills belysa barns och ungdomars livssituation på generell nivå samt innehålla en sammanfattning av de

en förslag som lämnats till regeringen under året.

I den allmänna debatten har framförts åsikter att Bamombudsman-

bör in sin rapport, inklusive förslag till lagändringar, till riksdanen ge

Detta har hävdats bland annat med hänvisning till Parisprincigen. pema. Med den lösning utredningen har stannat för när det gäller ombudsmannens ställning myndighet under regeringen skulle en

som en rapport en förvaltningsmyndighet direkt till riksdagen inte stå i

av överensstämmelse med den konstitutionella ansvarsfördelningen mellan regering och riksdag. Det är regeringen som avger lagförslag till riksdagen och för myndigheterna gentemot denna.

som ansvarar

En sådan rapportering förutsätter, för att bli meningsfull, också motionsrätt och utskottsbehandling i riksdagen, vilket understryker oförenligheten sådan ordning med regeringens och riksdagens roller.

av en Ingenting hindrar däremot naturligtvis att rapporten, som allmänt tillgänglig, används inom för den initiativrätt som tillkommer

ramen riksdagen.

9¶Barns lek- och

utemiljö

Utredningens förslag: Ansvaret för olika sakfrågor bör ligga på sektorsansvariga myndigheter enligt principen om "mainstreaming". Barnombudsmannens nuvarande samordnande myndighetsansvar för barns och säkerhet bör därför överföras till Folkhälsoin-

ungas stitutet. Detta bör i Folkhälsoinsitutets instruktion. Ut-

ansvar anges redningen föreslår också att Boverkets respektive Konsumentverkets

för de allmänna lekplatsema förtydligas på ett sådant sätt att ansvar det i dessa myndigheters också bör ingå att se till att lekplat-

ansvar

och lekredskap är pedagogiskt utformade så att barns kreativa lek ser stimuleras. Utredningen föreslår vidare att Folkhälsoinstitutet beaktar såväl frågor rör säkerheten i barns lekmiljöer det

som som pedagogiska innehållet i dessa miljöer.

Enligt bamkonventionens artikel 31 skall barn möjlighet till lek.

ges För detta krävs att det finns utrymme för lek och att den miljö där barn leker är säker. Barnets rätt till lek skall också i relation till bamkon-

ses ventionens artikel 6 barnets rätt till utveckling. Barns lekmiljö skall

om således inte bara säker utan också utvecklande.

vara

Bammiljörådet hade till uppgift att verka för förbättringar i barns miljö, med särskild tonvikt lagd på lekmiljö, och för en ökad säkerhet för barn och ungdom. Barns miljöer skulle stimulerande och ut-

vara vecklande och samtidigt så säkra att bamolycksfall kunde förhindras. Sedan Bammiljörådet förändrades till Barnombudsmannen är myndighetsansvaret för frågor rör barns lek- och utemiljö inte längre så

som tydligt. Utredningen har mot den bakgrunden haft i uppdrag att klarlägga frågan ansvaret på myndighetsnivå för barns lek- och ute-

om miljö.

218 Barns lek- och utemiljö SOU 1999;65

9.1¶Säkra lekutrymmen

Boverket är den centrala förvaltningsmyndighet som ansvarar för att det i stadsplaneringen utrymme för barns lek. Reglerna i plan- och

ges bygglagen 1987:lO föreskriver i 2 kap. 4 § att det skall finnas lämpliga platser för lek, motion och utevistelse. I 3 kap. 15 § föreskrivs att när tomter tas i anspråk för bebyggelse av bostäder, barnstuga eller skola skall det finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse på tomten eller på utrymmen i närheten av denna. Dessutom föreskivs i lagen att i konflikt mellan barns behov av lekutrymme

en och behov parkeringsplatser skall barnets intressen väga

vuxnas av tyngre: "Om det inte finns tillräckliga utrymmen för att anordna både parkering och friyta, skall i första hand friyta anordnas".

Av utredningens kartläggning framgår vidare att frågor som rör säkerheten i barns lek- och utemiljö berör en mängd områden, alltifrån samhälls- och trafikplanering till produktsäkerhetskontroll. Ansvaret är därför uppdelat på rad myndigheter. Det system av lagar, förord-

en ningar och föreskrifter finns på områden har, enligt utred-

som olika

ningens allmänna bedömning, skapat ett relativt finmaskigt skyddsnät för bam. Den översiktliga genomgången myndighetsansvaret för

av barns lek- och utemiljö föranleder dock följande synpunkter.

Lagstiftningen har förändrats, kompletterats och utvidgats ett antal gånger och allt fler myndigheter har tilldelats ett ansvar för olika aspekter bamsäkerhetsfrågor. Utredningen har inte funnit att det på

av barnsäkerhetsområdet finns några "vita fält". Snarare är det så att vissa regler överlappar varandra, vilket innebär att flera myndigheter har ett likartat Detta leder i sin tur till viss otydlighet i gränsdrag-

ansvar. en ningen mellan olika myndigheter. Ett exempel är att i Konsumentverkets uppgifter tillsynsmyndighet över lekredskap på lekplatser in-

som går kontroll underhåll och planering lekplatser. Samtidigt har Bo-

av av verket ett liknande tillsynsansvar. Av plan- och bygglagens 3 kap. 15 § framgår att "lekplatser och fasta anordningar på lekplatser skall underhållas så att risken för olycksfall begränsas".

Ett annat exempel är tillsynsansvaret för skolgårdar. Boverket har ett tillsynsansvar enligt plan- och bygglagen parallellt med Arbetarskyddsstyrelsens tillsynsansvar enligt arbetsmiljölagen. Enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter likställs skolgårdar med arbetstagares

matmm, personalutrymmen etc.. Skolgårdama ses enligt arpausrum betsmiljölagen elevernas och faller därför inom ramen för

som pausrum Arbetarskyddsstyrelsens tillsynsansvar.

Ytterligare reflektion utifrån utredningens genomgång av myn-

en dighetsansvaret för barns lek- och utemiljö är att den informations- och opinionsbildande verksamheten inom barnsäkerhetsområdet samman-

Barns lek- och utemiljö 219

taget är mycket omfattande. I stort sett samtliga myndigheter genomför informations- och utbildningsinsatser utifrån sina respektive ansvarsområden. Inte sällan utgör barn och ungdomar en av de centrala målför dessa informationssatsningar. Ett flertal kampanjer, rikgruppema tade till barn och ungdomar, till föräldrar och till yrkesgrupper som arbetar med barn och allmänt till kommuner, utifrån olika aspekter av säkerhetsarbetet, genomförs relativt regelbundet. En mångfald av broschyrer, arbetshäften, skolpaket och annat undervisningsmaterial har producerats. Trots dessa breda informationskampanjer kan utredningen konstatera att informations- och utbildningsinsatser riktade till vissa strategiska målgrupper, till exempel fastighetsägare och byggherrar, är som l bristfälliga. Det finns således behov ökade insatser på vissa områ- I av ‘ den. Barnombudsmannen har, på regeringens uppdrag, undersökt 23 olyckor med barn under sju år har fallit ut från fönster eller balsom konger och delat in olyckstillbuden i Gemensamt för de tre tre grupper. är att olyckorna sannolikt hade kunnat förhindras genom grupperna bättre kunskap befintliga föreskrifter och bestämmelser hos byggom herrar och fastighetsägare. Barnombudsmannen har också studerat 15 olycksfall med koppling till brunnar eller dammar där barn har varit inblandade. Barnombudsmannen anser att den största bristen och orsaken till olyckor vid dammar och brunnar är okunskap hos fastighetsägare om gällande krav på skyddsanordningar. Vad framkommit leder utredningen till slutsatsen att de inforsom mations- och utbildningssatsningar görs inom bamsäkerhetsområsom centrala myndigheter behöver bättre samordning. det av

9.2¶Ett ansvar för bamsäkerheten

förtydligat

Folkhälsoinstitutet har för utredningen påtalat att gränsdragningen mellan institutet och Barnombudsmannen är otydlig vad gäller hälsofrågor. Folkhälsoinstitutet nämner särskilt bamsäkerhetsfrågoma där båda myndigheterna har där gränserna inte är helt klara. ett ansvar men Såväl Folkhälsoinstitutet Barnombudsmannen har bildat nätverk som för säkerhetsfrågor där i princip myndigheter och organisatiosamma ingår. Landstingsförbundet ingår i dessa nätverk har för utredner som ningen betonat vikten att det skadeförebyggande arbetet samordnas av på nationell nivå.

Å så tycker jag... Rapport från barnens myndighet. Barnombudsmannen sen 1999, s. 64.

mo-

220 Barns lek- och utemiljö SOU 1999;65

De löpande arbetsuppgifterna inom Folkhälsoinstitutets skadepreventiva program är bland annat att bevaka och analysera skadors omfattning och orsaksmönster, att sammanställa och förmedla kunskaper och erfarenheter från förebyggande aktiviteter, kartläggningar och forskningsresultat. Vidare ingår att ta initiativ till, genomföra och medverka i olika former utbildningar inom skadeområdet och att bevaka

av forskningsutvecklingen också att initiera forskning inom eftersatta

men områden samt att ta initiativ till programutveckling på regional och lokal nivå och inom frivilligorganisationer.

Till löpande arbetsuppgifter hör också att sprida information, att bevaka att nationella myndigheter tar ansvar för sin sektor i frågor som berör säkerhet, att följa utvecklingen och medverka i samarbetet inom EU samt att förstärka det internationella samarbetet, speciellt inom Norden och inom för WHO:s program och aktiviteter.

ramen

För att stödja de lokala förebyggande insatserna arbetar skadeprogrammet med modellen "En säker och trygg kommun". Det är en strategi i vilken det ingår att uppmuntra kommuner till ett långsiktigt, övergripande och tvärsektoriellt skadeförebyggande arbete. För att utnäm-

till säker och trygg kommun ställs vissa krav på hur arbetet är nas en organiserat, vilka målgrupper omfattas, hur arbetet dokumenteras

som och utvärderas, hur arbetet bedrivs och i vilken mån opinionsbildning och attitydpåverkande insatser ingår. Ett krav är att kommunens skadepreventiva arbete skall omfatta alla åldrar, miljöer och situationer

programmet skall betona högriskgrupper. Barn ansamt att omsorg om

sådan högriskgrupp. ses vara en

Folkhälsoinstitutet följer och samordnar det lokala och regionala skadeförebyggande arbetet. Ett nätverk med företrädare för säkra och

kommuner har bildats och i många kommuner finns i dag så trygga kallade folkhälsoråd. Inom det nationella skadeprogrammet upprätthålls också nära samarbete med de regionala samhällsmedicinska enhe-

ett terna samt omfattande kontakter med forskningsinstitutioner.

Utredningen vill återigen betona att Barnombudsmannen under sina

år i hög grad har bidragit till att utveckla bamsäkerhetsarbetet i sex Sverige. Av undersökningarna framgår dock att myndigheter och organisationer arbetar med barnsäkerhetsfrågor anser att de resurser

som

Barnombudsmannen har möjlighet att avsätta tillbamsäkerhetsfråsom

är otillräckliga. Bamombudsmannens bristande framhålls gor resurser

ett hinder för samverkan. Hos Barnombudsmannen arbetar i dag som

ägnar 30 procent sin arbetstid att samordna och uten person som av veckla bamsäkerhetsarbetet i hela landet.

Ett intensivt arbete pågår inom EU med europastandardisering inom flera områden rör barns och ungdomars säkerhet. Internationellt

som forsknings- och utvecklingsarbete på området är likaså betydande.

SOU 1999165 Barns lek- och utemiljö 221

Barnombudsmannen har dock med nuvarande mandat och resurser inte

möjlighet att delta i vare sig det internationella arbetet, Europasamarbetet eller tillräckligt följa forsknings- och utvecklingsarbetet på barn-

säkerhetsområdet. Barns och säkerhet är det enda sakområde som Bamomungas budsmannen, enligt sin instruktion, har myndighetsansvar för. I arbetet

med säkerhetsfrågoma har Bamombudsmannens dubbla roller varit ett dilemma. Barnsäkerhet berör, nämnts, rad myndigheter och som en organisationer och för att kunna samordna och utveckla insatserna

krävs att fungerande samarbetsrelationer byggs upp. Bamombudsmanhar till utredningen framfört att rollen opinionsbildare i vilken nen som ingår påtala svagheter och tillkortakommanden kan påverka det att samarbete som byggts upp. Dessutom finns ingen "revisor" för de insatser som Bamombudssjälv tar initiativ till och genomför på området barns och ungas mannen säkerhet. Att såväl nationellt ansvarig och samordnande samt att vara ha till uppgift att följa utvecklingen och för nationell uppföljansvara ning och samtidigt bevaka och opinionsbildare på området är att vara uppgifter enligt utredningen inte bör förenas på detta sätt. som Utredningen att det samordnande myndighetsansvaret för anser barns och säkerhet bör förtydligas. Frågorna hör naturligt "hemungas ma" i Folkhälsoinstitutets nationella skadeprogram. Folkhälsoinstitutet den statliga instans utifrån hälsopolitiska mål följer utveckär som lingen barns och ungdomars hälsa och säkerhet i vilken ingår att av främja säkerhet och förebygga olycksfall bland barn och ungdomar.

Skadeprogrammet skall betona högriskgrupper och barn ses omsorg om sådan Det samordnande Folkhälsoinstitutet som en grupp. ansvar som sålunda bör få för bamsäkerhet bör framgå institutets instruktion. av Därutöver krävs bevakning nationella insatser för barns och en av säkerhet. Denna uppgift faller inom ramen för Bamombudsmanungas generella uppdrag att bevaka efterlevnaden av barnkonventionen. nen Utredningens uppfattning är sammanfattningsvis att Bamombudsmansamordnande och utvecklande myndighetsansvar för bamsäkernens hetsfrågor bör läggas på Folkhälsoinstitutet, vilket förstärker och ef-

fektiviserar Bamombudsmannens bevaknings- och opinionsbildande

funktion.

9.3¶Lekmiljö i olika verksamheter

Ett flertal myndigheter, bland andra Boverket och Arbetarskyddsstyrel-

har tillsynsansvar för säkerheten i skolmiljön, inom skolbarnsomsen, och förskoleklassema sexårsverksamheten. Däremot omfattas sorgen

222 Barns lek- och utemiljö SOU 1999;65

inte barn i lägre åldrar som går i förskolan av arbetsmiljölagen. En parlamentarisk kommitté som har tillsatts för att göra en översyn av skollagstiftningen dir. 1999:15 skall bland annat göra en översyn av reglerna för att stärka barns och ungdomars säkerhet, skydd och trygghet i bamomsorgs- och skolverksamheten, särskilt avseende arbetsmiljö- samt hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Översynen skall också innefatta frågor om hur ansvarsfördelningen mellan stat och kommun behöver förtydligas.

Den fysiska miljön i förskola, skola och fritidshem kan inte enbart

i ett säkerhetsperspektiv utan miljön inrymmer också pedagogiska ses aspekter. Skolmiljön har i olika sammanhang beskrivits som en starkt styrande faktor för skolans verksamhet och för samspelet mellan lärare och elever. Miljön har karaktäriserats "den dolda läroplanen" eller

som "den tredje pedagogen". Det gäller skolbyggnadens utformning, rum-

form och orientering i förhållande till varandra och de möjlighemens ter skolmiljön till möten eller avskildhet. Miljöpsykologisk forsk-

ger ning har visat att det finns ett ömsesidigt beroende mellan människan och hennes fysiska omgivning. Detta har särskilt stor betydelse för barn och ungdomar befinner sig i en intensiv personlighetsutvecklingz.

som

Barns lek utgör väsentlig och integrerad del av den pedagogiska

en verksamheten inom barnomsorgen, och även inom skolan. Att miljön i förskola och skola skall viktig del i det pedagogiska arbetet

ses som en framgår tydligt gällande styrdokument för förskola och skola. Enligt

av läroplan för förskolan Lpfö 98 skall förskolan "erbjuda barnen en trygg miljö samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet".

som Leken har också fått roll i skolans verksamhet. I läroplanen för

en ny det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo 94 att leken har stor betydelse för att eleverna skall tillägna sig

anges kunskaper, särskilt i de tidiga skolåren.

Skolverket har i skrivelse till denna utredning framhållit att

en "lekens betydelse i läroprocessen innebär att frågan om att skapa goda miljöer, inspirerar barn och elever till utvecklande lek och lustfyllt

som lärande måste ägnas uppmärksamhet både i förskola och skola såväl i planering och genomförande som i uppföljning och utvärdering av verksamheterna". Skolverket har således i sin uppgift med uppföljning, utvärdering, tillsyn och utveckling av verksamheten i barnomsorg och skola för att barns och ungdomars lekmiljö är utvecklande. I

ett ansvar Skolverkets skrivelse till utredningen framhålls att i detta ansvar "ingår att ta ställning till kvalitet inom barnomsorgen och skolan. Frågor om lek och utemiljö innefattas i kvalitetsbedömningen av den pedagogiska verksamheten inom barnomsorg och skola".

2Skolans fysiska miljö. En litteraturöversikt med exempel. Skolverket, 1998.

Barns lek- och utemiljö 223

Barns lek i skapande mening faller inom Statens Kulturråds ansvarsområde. de sju nationella målen för kulturpolitiken är att värna Ett av yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den. De nationella målen är vägledande för Statens Kulturråd som i en informationsbroschyr kulturpolitiken skriver: "För att den rätt till om kulturell yttrandefrihet slås fast i FN:s barnkonvention skall kunna som realiseras krävs att också barn och har tillgång till språkliga och unga kulturella verktyg" . Utredningen vill i sammanhanget peka på det utvecklingsarbete som bedrivs Skolverket och Statens Kulturråd innebär att en samav som ordnande funktion håller på att byggas Arbetsgruppen Kultur i upp. skolan, tillsattes regeringen 1995, avslutade sitt arbete i sepsom av tember 1998 med förslag till strategi- En strategi för kultur i skolan en Ds 1998:58. Arbetsgruppen konstaterade att både utbildnings- och kultursektom bör ha ett gemensamt för att utveckla kultur i ansvar skolan och föreslog därför att Kulturrådet och Skolverket tillsammans skulle samordna arbetet på nationell nivå med kultur i skolan. I regleringsbreven för år 1999 har Kulturrådet och Skolverket fått ett sådant

samordnande uppdrag. Socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen har för att utansvar veckla lek och stimulerande lekmiljöer del av barns tillfrisksom en nande och rehabilitering. I den habilitering som sjukvårdshuvudmännen skall erbjuda barn med funktionshinder och deras familjer ingår medicinska, sociala, psykologiska och pedagogiska insatser, skall samsom ordnas utifrån individuella behov. Ansvaret för habilitering förtydligades tillägg i hälso- och sjukvårdslagen 1982:763, 3 a i genom ett samband med handikappreformen 1994. De pedagogiska insatserna i habiliteringsverksamhetema har delvis sitt i de lekoteksverksamheter gång fanns. Lekotekens ursprung som en uppgifter och organisation utreddes Bamomsorgsgruppen SOU av 1978:5 föreslog att lekoteken inte längre skulle drivas som sepasom verksamheter i stället ingå i landstingens övriga habilitering rata utan och till viss del överföras till kommunerna. Dessutom föreslogs att de lekoteken skulle landstingen Förslag till samordnad privata övertas av habilitering, Ds 1979:12. I omsorgskommitténs betänkande SOU 1981:26 fullföljdes förslaget. De delar lekotekens verksamhet som av bedömdes lekrådgivning sågs ett kommunalt ansvar och en vara som del barnomsorgen. Övriga delar bedömdes naturliga att ingå i landsav tingens habiliteringsorganisation.

224 Barns lek- och utemiljö SOU 1999;65

9.4¶Den allmänna lekmiljön

Utredningen har i sin genomgång av myndighetsansvaret för barns lekoch utemiljö sammanfattningsvis funnit att olika myndigheter ansvarar för att det ges utrymme för barns lek och att sådana lekrniljöer är säkra. För det pedagogiska innehållet i barns lekmiljöer i förskola, skola och fritidshem i första hand Skolverket som, vad gäller kultur i

ansvarar skolan, samverkar med Statens Kulturråd. Socialstyrelsen för

ansvarar det pedagogiska innehållet i habiliteringsverksamhetema. Däremot finns ingen central myndighet som på ett övergripande plan ansvarar för samordning de olika delaspektema av barns lek. Inte heller finns

av ett myndighetsansvar för att utveckla det pedagogiska innehållet i de allmänna lekmiljöerna.

Barnombudsmannen ses av flera frivilligorganisationer som den myndighet är bäst lämpad att ta ansvar för barns lek. Utredningens

som uppfattning är dock att Barnombudsmannen bör förstärkas genom att ombudsmannarollen tydliggörs och detta följer att Bamombudsman-

av

inte bör ha myndighetsansvar för någon sakfråga. Ansvaret för nen olika sakfrågor bör ligga på sektorsansvariga myndigheter enligt principen "mainstreaming". I enlighet med denna bör Boverkets res-

om pektive Konsumentverkets för de allmänna lekplatserna förtyd-

ansvar ligas på ett sådant sätt att det i dessa myndigheters ansvar också bör ingå till att lekplatser och lekredskap är pedagogiskt utformade så

att se att barns kreativa lek stimuleras. Vidare föreslår utredningen att Folkhälsoinstitutet i sitt skadeförebyggande arbete beaktar såväl frågor som rör säkerheten i barns lekmiljöer det pedagogiska innehållet i dessa

som miljöer.

Till detta kommer att Bamombudsmannens bevakande funktion med utredningens förslag kommer att förstärkas. I och med att Bamombudsmannen hittills har haft ett myndighetsansvar för området barns och säkerhet har arbetet med barns lek- och utemiljö av naturliga

ungas skäl kommit att fokuseras på barnsäkerhetsfrägor. Med utredningens förslag att Folkhälsoinstitutet bör överta detta ansvar kommer Bamombudsmannen på effektivt sätt än tidigare att kunna bevaka samt-

ett mer liga aspekter barns lek- och utemiljö. Kopplingen mellan lek och

av säkerhet torde därmed i Bamombudsmannens bevakningsarbete bli naturlig.

10¶Organisationen

Som framgått av de tidigare avsnitten föreslår utredningen att Bamombudsmannens ombudsmannaroll bör renodlas och förstärkas. Förslaget innebär bland annat att inriktningen Bamombudsmannens verksamav het i högre grad än i dag skall bestämmas ombudsmannen själv utiav från ombudsmannens kontakter med barn och ungdomar, föräldrar, yrkesgrupper arbetar med barn, organisationer och myndigheter. som Utredningens förslag ställer delvis krav på Bamombudsmannens nya organisation. I utredningens uppdrag ingår att lämna förslag även i denna del. Organisationens storlek och struktur är emellertid till stor del beroende vilka står till förfogande. Enligt utredningens beav resurser som dömning har Barnombudsmannen alltifrån sin tillkomst haft alltför begränsade medel till sitt förfogande. Ombudsmannen får sägas ha väl genomfört sitt uppdrag inom dessa Att medlen varit för snäva ramar. begränsade visar sig också i att Barnombudsmannen i många fall tillförts särskilda medel när det gällt att utföra uppdrag, i och för sig som kan sägas ha ingått i det ordinarie verksamhetsområdet. Dessa uppdrag har inte heller alltid varit av extraordinär natur eller fallit inom Bamombudsmannens ansvarsområde myndighet. Den nedtoning av som myndighetsrollen utredningen föreslår kommer därför inte att som skapa något större finansiellt utrymme. Med hänsyn till sina direktiv har utredningen valt att inte föreslå några åtgärder, direkt medför kostnadsökningar. Utredningen vill som emellertid betona att ombudsmannens anslag redan borde räknas nu och att fortsättning ombudsmannens verksamhet med den upp en av föreslagna inriktningen förutsätter uppräkningar av anslaget för att verksamheten skall få sådan genomslagskraft som ombudsmannauppdraget förutsätter. Med hänsyn till att den närmare inriktningen av verksamheten bör bestämmas ombudsmannen utifrån egna prioriav teringar avstår utredningen från att gå in på denna fråga ytterligare. Frågan får sålunda lösas i dialog mellan ombudsmannen och berört departement. Slutligen är budgetens storlek fråga vilken vikt en om regering och riksdag vill tillägga ombudsmannens verksamhet när det gäller att fördela statens samlade resurser.

226 Organisationen SOU 1999;65

10. l Barnombudsmannen

Utredningens bedömning: Tillsättningen av en bamombudsman är i högre grad än vad gäller vid tillsättning av myndighetschefer i

som allmänhet personfråga. Valet Bamombudsman avspeglar med

en av andra 0rd vilka förväntningar regeringen har på ombudsmannens in-

satser.

En tematisk ombudsman blir lätt symbol för det område hon eller han arbetar med. Detta beror på sådan ombudsman skall verka utåt-

att en riktat pådrivare i olika frågor. Mycket i verksamheten fokuseras

som därmed på ombudsmannen själv, inte minst i massmedia, trots att det finns flera anställda vid ombudsmannens kansli. En tematisk ombuds-

har härigenom stora möjligheter att sätta sin personliga prägel på man ämbetet. Det innebär att det får stor betydelse vem regeringen utser till ombudsman. Detta visar inte minst erfarenheterna från Norge som har haft tre olika Bameombud alla profilerat sig på olika sätt.

som

Med utredningens förslag renodlad och förstärkt ombuds-

om en mannaroll kommer möjligheterna för den utses till Bamombuds-

som

påverka inriktningen verksamheten att öka. Så bör det enligt man att av utredningens mening också Genom valet ombudsman kan re-

vara. av geringen till känna vilken profil och inriktning regeringen för-

sägas ge väntar sig att ombudsmannen skall ha i sitt arbete. Med hänsyn till spännvidden arbetsuppgifterna bör några särskilda krav på kompe-

av

inte ställas på den utses, utan regeringen bör fri att tilltens som vara sätta den vid den givna tidpunkten befinns lämpligast. Ut-

person som redningen vill därför endast peka på några inslag i ombudsmannens verksamhet kan ha betydelse vid tillsättningen denne.

som av

Kontakter med omvärlden ingår i stor utsträckning i uppdraget. Av grundläggande betydelse är därmed ombudsmannens kontakter med barn och ungdomar. För detta fordras goda kunskaper på området barn och ungdomar. Väsentliga är också de kontakter med frivilligorganisationer, myndigheter, kommuner, landsting och internationella organ

ombudsmannen skall ha i sin verksamhet. I sina kontakter med som omvärlden uppträder ombudsmannen i olika "skepnader". Ombuds-

skall till exempel ibland pådrivare i positiv anda, mannen agera en ibland uppträda "revisor". Att hantera dessa uppgifter ställer stora

som krav på den är ombudsman. Av grundläggande betydelse

person som för ombudsman är också den integritet måste prägla ombuds-

en som mannen och dennas arbete.

Basen i Bamombudsmannens verksamhet är internationell kon-

en vention och bevakningen tillämpningen denna bör i framtiden ges

av av

SOU 1999265 Organisationen 227

stort utrymme. Ombudsmannen utrustas, med utredningens förslag, också med rättsliga befogenheter som måste användas på ett korrekt sätt. Utredningen har emellertid inte funnit att krav bör ställas på att ombudsmannen skall vara jurist. Ett sådant krav skulle onödigt begränsa urvalet av lämpliga personer. Behovet av juridiska kunskaper bör kunna tillgodoses att kansliet innehåller medarbetare med jurigenom disk kompetens.

10.2¶Rådet

Utredningens förslag: Bestämmelsen om att Barnombudsmannen skall biträdas ett särskilt råd bör upphävas. I stället bör Bamomav budsmannen vid behov kunna tillskapa en referensgrupp och då själv bestämma vilka skall vara med i gruppen och hur länge som gruppens medlemmar skall vara förordnade.

Barnombudsmannen skall enligt lagen 1993:335 om Bamombudsman biträdas ett särskilt råd. Barnombudsmannen är rådets ordförande av och leder dess verksamhet. Rådet består i övrigt av högst sju andra ledamöter. Dessa utses regeringen för en viss period. Rådet har inte av någon formellt styrande roll utan är resurs och ett kontaktnät för en Barnombudsmannen. Ledamöterna representerar sig själva och de har under de år gått hämtats från olika delar av samhällslivet. För sex som närvarande består rådet till största delen av forskare. Av utredningens utvärdering av Bamombudsmannens hittillsvarande arbete framgår att rådets medlemmar har bidragit med viktig kunskap och information forskning sina områden. Det har dock om varit förenat med svårigheter, både för Barnombudsmannen själv och rådets medlemmar, att koppla rådets verksamhet till det dagliga arbetet hos ombudsmannen. Eftersom barnkonventionen rör hela samhällslivet är spännvidden på de frågor Barnombudsmannen arbetar med stor och detsamma gäller dänned behovet av tillgång till kunskap och erfarenhet. Ett råd med fast sammansättning kan helt naturligt inte täcka in kunskaper på alla samhällets områden. Mot denna bakgrund har såväl Barnombudsmannen rådsmedlemmar ifrågasatt den nuvarande som konstruktionen rådet vilken upplevs som något stel och opraktisk. av I norsk lag stadgades tidigare att Bameombudet kunde utnämna ett rådgivande för sin verksamhet. I praktiken visade det sig emelorgan lertid att det inte fanns något behov av ett sådant råd. Bestämmelsen om rådet har därför upphävts. I stället har Bameombudet tillskapat en refestöd i sitt arbete. Bameombudet utser själv de personer rensgmpp som

228 Organisationen

som skall ingå i referensgruppen och bestämmer hur länge dessa skall med i Den består bland annat av ungdomar samt reprevara gruppen. sentanter från näringslivet och det offentliga livet. Bameombudet sammanträder regelbundet med referensgruppen, och de enskilda medlemmarna i gruppen deltar också fortlöpande i aktuella diskussioner. Syftet med att ha en expertgrupp knuten till Barnombudsmannen är att denna skall utgöra ett stöd i Bamombudsmannens verksamgrupp het. Utredningen att detta syfte skulle uppfyllas bäst med en moanser dell den norska där expertgruppens sammansättning snabbt kan som till de behov uppkommer. En liknande ordning bör därför anpassas som införas i Sverige. Detta innebär att bestämmelsen att det skall finnas om ett särskilt råd bör upphävas. I stället bör det ankomma på Bamombudsmannen själv att vid behov tillsätta eller flera referensgrupper en stöd i arbetet på sätt som Barnombudsmannen i övrigt besom samma stämmer sin organisation. Eftersom Barnombudsmannen är den som bäst kan bedöma vilka kunskaper från tid till annan behöver knytas som till verksamheten är det naturligt att ombudsmannen själv utser de perskall ingå i eller och bestämmer hur soner som gruppen grupperna länge dessa skall kvar. På så sätt uppnås största möjliga flexivara bilitet. En viktig aspekt är att Barnombudsmannen därigenom får annan möjlighet att inrätta referensgrupper med barn och ungdomar, med yrkesgrupper arbetar med barn eller med representanter för orgasom nisationer.

10.3¶Personalen

Utredningens bedömning: Barnombudsmannen bör ha en mer flexibel organisation. Projektanställning bör utnyttjas i högre grad och juristfunktionen förstärkas.

Bortsett från reglerna rådet bestämmer Barnombudsmannen själv om sin organisation. I dag har Barnombudsmannen 14 l3,3 tjänster fast anställda och tre projektanställda. En tjänsterna är en juristtjänst. av Utredningens förslag till renodling av ombudsmannarollen och till i övrigt ändrad inriktning ombudsmannens arbete är inte sådana att av utredningen har funnit anledning att in på de enskilda medarbetarnas kompetens. Utredningen stannar därför vid att framhålla två övergripande aspekter när det gäller utredningsförslagens inverkan på organisationen. . Den ena avser behovet av flexibilitet i Bamombudsmannens organisation. Andelen fast anställda bland Bamombudsmannens personal är i

SOU 1999365 Organisationen 229

dag förhållandevis stor jämfört med organisationen hos till exempel Handikappombudsmannen. Det ekonomiska utrymmet för Bamombudsmannen att genom projektanställning knyta till sig viktig expertkunskap i aktuella frågor är därmed mycket litet. Med utredningens förslag kommer kravet på flexibilitet i organisationen att öka. För att möta de skiftande behov av kompetens som kommer att uppstå anser utredningen att Bamombudsmannens organisation i större utsträckning än för närvarande bör ge utrymme för projektanställningar. På detta sätt utnyttjas så effektivt som möjligt. resurserna Enligt utredningens förslag kommer verksamheten hos Bamombudsmannen att bestå två huvuddelar: att driva på förverkligandet av av barnkonventionen och att bevaka konventionens efterlevnad. De två delarna är intimt förknippade med varandra och många insatser kommer sannolikt att innehålla inslag av båda delarna. Bamombudsmanöverläggningar med till exempel kommuner, landsting och mynnens digheter kan vara en del både av ombudsmannens pådrivande och bevakande funktion. Vidare kan bevakande insatser komma att ha sin grund i ombudsmannens kontakter med barn och ungdomar, med frivilligorganisationer och med yrkesgrupper arbetar med barn och som ungdomar. Enligt utredningens förslag skall Barnombudsmannen i sin egenskap företrädare för barn och ungdomar fungera som en spjutspets i arav betet med att driva på och bevaka genomförandet av barnkonventionen i Sverige. Att arbeta både pådrivande och bevakande ställer krav på kompetensen i ombudsmannens organisation. För att kunna samla information och sprida goda exempel verksamheter som bidrar till om förverkligandet barnkonventionen krävs en grundläggande kunskap av om sådana verksamheter. Med den föreslagna inriktningen krävs att det i Bamombudsmanorganisation finns är projekt- och processinriktade nens personer som och har förmåga att utifrån kontakter med barn och ungdomar som formulera ett bamperspektiv på generell nivå. Generalistkompetens en framför specialistkompetens är att föredra. Den del av verksamheten skall ägnas bevakning av konventionens efterlevnad är däremot som i stor utsträckning juridisk och för detta arbete behövs en förstärkning av juristfunktionen.

l l Kostnadseffekter

Utredningens bedömning: Det framlagda förslaget torde inte medföra någrakostnadshöjande effekter för det allmänna.

Utredningens förslag innebär att Bamombudsmannens ombudsmannaroll renodlas och stärks, medan myndighetsrollen tonas ner. Det blir alltså något ändrad inriktning på Bamombudsmannens arbete i fram-

en tiden. Ett exempel denna inriktning är att Barnombudsmannen i

nya stället för att regleringsbrev särskilda uppdrag av regeringen

genom själv skall bestämma sin dagordning utifrån de frågor som bedöms vara centrala för barn och ungdomar. Utredningen föreslår vidare att en viss tyngdpunktsförskjutning sker i Bamombudsmannens arbete med att bevaka svensk lagstiftning och dess tillämpning i förhållande till barnkonventionen. Större vikt bör läggas vid att bevaka tillämpningen av gällande lagar och regler och övrig praxis på områden där barn och ungdomar berörs. Andra skillnader i förhållande till nuläget är att myndighetsansvaret för området barns och ungas säkerhet lyfts bort från Barnombudsmannen och att Bamombudsmannens ansvar att följa forskningen minskar. I gengäld föreslås ökade kontakter med barn och ungdomar, med yrkesgrupper arbetar med barn och med organi-

som sationer.

Förslaget innebär alltså att vissa arbetsuppgifter försvinner medan

tillkommer. Utredningen gör den bedömningen att de gamla och nya

uppgifterna sedda resurssynpunkt i stort sett uppväger varandra nya ur och alltså inte medför några kostnadseffekter för det allmänna. Det-

gäller utredningens förslag att förändra förhållandet mellan ansamma talet fast anställd och projektanställd personal hos Barnombudsmannen.

Med hänsyn till sina direktiv har utredningen därför inte föreslagit några åtgärder enligt utredningens bedömning medför direkta kost-

som nadsökningar. Utredningen har dock redan i inledningen till avsnitt 10 bland annat pekat att Barnombudsmannen alltifrån sin tillkomst har haft alltför snäva finansiella i förhållande till ombudsmannens

ramar uppgifter. Utredningens uppfattning är att ombudsmannens anslag redan borde räknas och att en fortsättning av ombudsmannens

nu upp

m

s

verksamhet med den föreslagna inriktningen förutsätter uppräkningar

anslaget för att verksamheten skall sådan genomslagskraft som av uppdraget förutsätter.

.

12¶Generella direktiv

Utredningen har haft att beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir.

om 1994:23, att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir.

om 1992:50, att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir.

om 1994: 124 att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det

samt om brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49. Dessa direktiv upphävdes den 1 januari 1999 och ersattes l5 § kommittéförordningen

av 1998:1474.

I denna bestämmelse förslagen i ett betänkande har be-

sägs att om tydelse för den kommunala självstyrelsen, skall konsekvenserna i det avseendet i betänkandet. Detsamma gäller när ett förslag har be-

anges tydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olika delar landet, för små företags

av arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

Utredningen inte att det framlagda förslaget får någon sådan

anser inverkan på de nämnda områdena att någon särskild redovisning av konsekvenserna är motiverad.

l 3

Författningskommentar

l3.1 Förslaget till lag om ändring i lagen

1993:335 om Bamombudsman

Utredningens förslag innebär bland annat att flera de arbetsuppgifter

av

i dag finns i Bamombudsmannens instruktion i stället tas in i lagen som

Barnombudsman. Bakgrunden har redovisats i avsnitt 7.3.1. om

Uppgifter

1 § I denna bestämmelse fastslås Bamombudsmannens huvuduppgifter, nämligen att driva på genomförandet barnkonventionen och att be-

av vaka dess efterlevnad. Dessa arbetsuppgifter har närmare redovisats i avsnitt 8.1 och 8.2. Bevakningsuppdraget innebär inte att Bamombuds-

har någon tillsynsuppgift. mannen

Den renodling ombudsmannarollen som utredningen föreslår in-

av nebär bland annat att ombudsmannens roll företrädare för barn och

som ungdomar tydliggörs avsnitt 6. Denna uppgift lyfts fram i sista me-

se

ningen i l Denna mening motsvarar i övrigt 2 § andra stycket i instruktionen. Fortfarande skall ombudsmannen arbeta ett generellt plan och inte företräda barn och ungdomar i enskilda ärenden.

2 § Bestämmelsen motsvarar delvis 2 § första och tredje stycket i instruktionen. Vissa tillägg och ändringar har gjorts.

En viktig uppgift för ombudsman är att göra uttalanden se av-

en snitt 7.2. Denna uppgift har tagits in i andra punkten.

En bärande tanke i utredningens förslag är att Barnombudsmannen

företrädare för barn och ungdomar i största möjliga utsträckning som skall bygga på barns och ungdomars erfarenheter och synpunkter. Bakgrunden har redovisats i kapitlen 6 och Detta förutsätter att ombuds-

har omfattande kontakter med barn och ungdomar. Denna mannen

236 Författningskommentar sou 199955

uppgift framgår av punkten 3 som motsvarar punkten 2 i 2 § första stycket instruktionen.

Bamombudsmannens ansvar att följa forskningen lagfasts i punkten

Ombudsmannen skall i framtiden inrikta sig på att följa sådan forskning som rör barnkonventionen se avsnitt 8.4.

I det nationella arbetet med barnkonventionen är det viktigt för ombudsmannen att följa den internationella utvecklingen rörande tolkningen och förverkligandet av konventionen se avsnitt 8.3. Denna uppgift har tagits in i sjätte punkten. Främst åsyftas det arbete som pågår inom de internationella organ som kan sägas vara de som intar en auktoritativ ställning när det gäller uttolkningen och tillämpningen av barnkonventionen, såsom FN-kommittén för barnets rättigheter, FN:s Högkommissarie för mänskliga rättigheter och Unicef. Även Europarådet och den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna är i detta sammanhang av betydelse liksom andra länders barnombudsmän.

3 § Bestämmelsen reglerar ombudsmannens uppgift att bevaka bamkonventionens efterlevnad. Första stycket motsvarar nuvarande l § andra meningen. Av andra stycket framgår att ombudsmannen i detta arbete har rätt att ta del handlingar i mål och ärenden hos domstolar, myn-

av digheter, kommuner och landsting, även sekretessbelagda sådana, jfr 14 kap. 1 § sekretesslagen 1980:100. Bakgrunden har redovisats i avsnitt 8.2.1. Hos ombudsmannen själv gäller sekretess enligt 7 kap. 34 § sekretesslagen.

4 § Enligt denna bestämmelse har Barnombudsmannen rätt att begära in uppgifter från myndigheter, kommuner och landsting om vilka åtgärder

vidtagits för att genomföra barns och ungdomars rättigheter enligt som barnkonventionen. De är också skyldiga att komma till överläggningar med ombudsmannen. Bakgrunden har redovisats i avsnitt 8.2.2.

5 § Första stycket motsvarar 2 § första stycket tredje punkten i instruktionen.

I andra stycket lagfásts Bamombudsmannens ansvar att sammanställa statistik om barn och ungdomar.

Tredje stycket motsvarar 3 § i instruktionen.

Författningskommentar 237

Tillsättning m.m.

6 § Första stycket motsvarar delvis nuvarande 2 Den nuvarande regeln

att Barnombudsmannen skall biträdas av ett särskilt råd som regeom ringen utser har dock inte tagits med. Bakgrunden har redovisats i avsnitt 10.2. Detta innebär att ombudsmannen själv bestämmer hela sin organisation. En bestämmelse härom har tagits in iandra stycket. Här fastslås också att Barnombudsmannen själv bestämmer den närmare inriktningen sitt arbete. Ombudsmannen skall inte bindas upp av

av olika arbetsuppgifter i bl.a. regleringsbrev utan själv bestämma sin dagordning. Bakgrunden har redovisats i avsnitt 7.3.

Anmälningsskyldighet

7 § Bestämmelsen motsvarar nuvarande 3

Särskilda yttranden

Särskilt av sakkunnig Tarja Saarinen yttrande

Barnombudsmannen har i dag två roller, dels ombudsman

att vara en för barn och ungdomar, dels att vara en bammyndighet med främsta uppgift att medverka till att FN:s barnkonvention genomförs i Sverige. De två rollerna går delvis in i varandra.

Utifrån sitt uppdrag att stärka och effektivisera Barnombudsmannen har utredningen valt att fokusera på enbart den ena av Bamombuds-

två roller och därvid föreslagit att ombudsmannarollen renmannens odlas för att barns och ungdomars rättigheter skall främjas så effektivt

möjligt. Genom att bl.a. öka självständigheten tonas myndighetssom rollen ned. Barnombudsmannen skall i och för sig, enligt utredningens förslag, fortfarande myndighet underställd regeringen. Manda-

vara en tet skall fastställas i lag, dvs. ytterst beslutas och ändras av riksdagen,

A och regeringen skall restriktiv med bl.a. uppdrag i regleringsbre-

vara

Utredningens förslag utgör i denna del inte någon större skillnad ven. mot i dag, med undantag för att Barnombudsmannens arbetsuppgifter tas in i lag i stället för i förordning med instruktion. Den viktiga

en skillnaden är dock att utredningen tar bort regeringens verktyg att föra

ut sin bampolitik.

Min uppfattning är att regeringen måste ha bammyndighet till sitt

en förfogande bl.a. för att FN:s barnkonvention skall få det genomslag

regering och riksdag enhälligt beslutat. Barnombudsmannen har som hittills väl fyllt denna funktion. Det påbörjade arbetet med att föra ut barnkonventionen måste fullföljas. Utvecklingen inom den svenska bampolitiken går alltmer mot att fokusera och prioritera en helhetssyn på barn att anlägga ett barnperspektiv på alla nivåer i samhället. I den

-

riksdagen godkända strategin för att förverkliga FN:s bamkonvenav tion Barnombudsmannen viktig pådrivande och stödjande roll

ges en när det gäller det fortsatta bamkonventionsarbetet. Förverkligandet av barnkonventionen är ständigt pågående Det är därför Viktigt

en process.

det finns stabsmyndighet kan samordna bamfrågorna mellan att en som de olika sektorsmyndighetema, inte minst utifrån den värdefulla kunskap Barnombudsmannen besitter när det gäller en helhetssyn på

som

240 Särskilda yttranden

barn. Att ansvara för kunskapsinhämtning och kunskapsuppbyggnad

barns situation och villkor samt att initiera, utveckla, sprida och om samordna insatser inom det fortsatta bamkonventionsarbetet är arbetsuppgifter behöver utföras av en bammyndighet.

som

Att splittra bamfrågoma på olika sektorsmyndigheter ligger därför inte i linje med den svenska bampolitikens ambition och vilja att stärka bamperspektivet. Enligt min mening ger arbetet med att föra ut barnkonventionen och de många kontakter detta arbete ger, Bamombudsmannen värdefulla kunskaper som också är användbara i det rena ombudsmannaarbetet.

Utredningen borde därför även ha valt att närmare analysera och utreda behovet och förutsättningarna för att stärka Bamombudsman-

av

myndighetsroll. En sådan analys hade också kunnat ge ett annat nens perspektiv på bl.a. frågan om ansvaret för barns lek- och utemiljö. En allsidig belysning alternativa lösningar av myndighetens verksam-

av het, ansvarsområde, struktur och organisation hade kunnat ge ett bättre underlag för att bedöma vilka förändringar i slutänden resulterar i

som att barnens situation förbättras.

Särskilt av sakkunnig Barbara Martin

yttrande

Korpi

Utredningens uppdrag har varit att stärka och effektivisera Bamombudsmannen. Barnombudsmannen är en myndighet till vilken en ombudsmannafunktion i förhållande till barn och ungdom är förlagd.

Den strategi för att förverkliga FN:s barnkonvention som riksdagen godkänt Barnombudsmannen ett tydligt uppdrag att som regering-

ger ens särskilda organ fortsätta bamkonventionsarbetet.

Detta borde, enligt min mening, ha indikerat för utredningen att inte enbart fokusera på en renodling av ombudsmannarollen på bekostnad

myndighetsrollen. Utredningen borde på samma noggranna och omav sorgsfulla sätt ha analyserat och utrett behovet av och förutsättningarna för att stärka och effektivisera den myndighetsroll som Bamombuds-

också har. Frågan t.ex. barns lek och utemiljö, som utredmannen om ningen särskilt haft att utreda, borde ha fått sin belysning också i detta perspektiv.

Referenser

Litteratur

Alston, P., The best interests of the Child. Reconciling Culture and Hu-

man Rights. Oxford, 1994. Alston, P., Gilmour-Walsh, B., The Best Interests of the Child. To-

wards synthesis of Childrens Rights and Culture Values. Unicef,

a

1996. Att utvärdera statlig styrning. Tre uppsatser. Riksrevisionsverket.

Stockholm, 1993. Barn och ungdomar behöver fler vuxna. Rapport från expertgruppen

för fler vuxna i barns och ungdomars närmiljöer. Bam- och ung-

domsdelegationen, 1998. Bameombud barndom i Norge. Evaluering av bameombudsord-

og

ningen og utredning om organiseringsformer for barn og ungdom.

NOU 1995:26. Barns bästa samhällets bästa. Inriktningsdokument BARN. Vägver-

—

ket, 1998. Barns villkor i förändringstider. Socialstyrelsen 1994:4. Barnsäkerhet i byggnader. Handbok. Boverket, 1996. Black, M., Monitoring the Rights of Children. Innocenti Global Semi-

nar. Summary Report. Unicef, 1994. Bremberg, S., Bättre hälsa för barn och ungdom. En strategi för de

sämst ställda. Folkhälsoinstitutet 1998:38. Växjö, 1998. Concluding Observations of the Committee the Rights of the Child:

on

Sweden. CRC/C/15/Add.101. Corell, H. m.fl., Sekretesslagen Kommentar till 1980 års lag med

-

ändringar. 3 uppl. Lund, 1992. Dunér, B. red., FN och de mänskliga rättigheterna. Falun, 1995.

skollag några principiella utgångspunkter. Svenska Kommun- En ny -

förbundet. Stockholm, 1997. Ewerlöf, G., Sverne, T., Barnets bästa. Om föräldrars och samhällets

ansvar. 4 uppl. Stockholm, 1999. Flekkøy, M.G., Working for the Rights of Children. Unicef, 1990.

Freeman, M., Veennan, P., The ideologies of Childrens Right. Interna-

tional Studies in Human Rights. Amsterdam, 1992. Hart, A. R., Children’s Participation. From Tokenism to citizenship,

Innocenti essays No Unicef, 1992. Hirschfeldt, Ombudmannen rådgivare, medlare, reformator, kon-

-

trollant och åklagare. FT 1982 s. 295. Hodgkin, R., Newell, P., Effective government structures for children.

Report of Gulbenkian Foundation inquiry. London, 1996.

a Hodgkin, R., Newell, P., Implementation Handbook on the UN Con-

vention on the Rights of the Child. Unicef, 1998. lnformationskampanjen om HIV/AIDS samhällsinformation som

—

styrmedel. Riksrevisionsverket. Dnr 1988:1836, 1989. Kjellberg, G., Barnombudsmannen i Uppsala. En utvärdering. Uppsala,

1994. Korczak, Barnets rätt till respekt. Stockholm, 1988. Lansdown, G., A model for Action: The Childrens Rights Develop-

ment Unit. Unicef, 1996. Lokaler Miljö i förskola och fritidshem. Allmänna råd från Social-

styrelsen 1989:7. Marklund, U., Aktion mot alkhol och narkotika 1989-91. Utvärde-

ringsrapport. Nordiska Hälsovårdshögskolan, 1992. Menckel, E. red., Skololycksfall skolans uterum. Fakta, forsknings-

frågor förebyggande exempel. Stockholm, 1994.

och

Milda Makter Ungdomstid 3-1997. Ungdomsstyrelsen, 1997. Models for monitoring the Protection of Childrens Rights. Meeting

Report. Florence, 27 November 1990 l december 1990. Unicef,

-

1991. Modig, C., Som ringar på vattnet om frivilligorganisationemas infor-

-

mation FN:s barnkonventionen. Socialdepartementet, 1993.

om Monitoring the Rights of Children. Innocenti Global Seminar. Sum-

mary Report. Unicef. Florence. Mänskliga rättigheter. Konventionen barnets rättigheter. UD infor-

om

merar 1996:2. Utrikesdepartementet. Stockholm, 1996. National Human Rights Institutions. A Handbook on the Etablishment

and Strengthening of National Institutions for the Promotion and

Protection of Human Rights. Newell, P., Brief Sketches of some Ombudsman offices in Europe,

together with some examples of legislation etablishing offices. Newell, P., The Place of Child Rights in a Human Rights and Ombuds-

man System. Draft. Ombudswork for Children. Innocenti Digest. No Unicef, 1997.

Palm, L., Windahl, S., Kommunikation. Teorin i Praktiken.

Hur mo-

dern kommunikationsteori kan användas av informatörer i det

dagliga arbetet. Stockholm, 1989. Petrén, G., Ragnemalm, H., Sveriges grundlagar och tillhörande för-

fattningar med förklaringar. Uddevalla, 1980. På väg mot ett skadefritt Sverige. Strategier, insatser och aktörer i det

skadeförebyggande arbetet. Folkhälsoinstitutet 1996:117. Rosenbaum, M., Newell, P., Taking Children Seriously. A Proposal for

a Childrens Rights Commissioner. Skolans fysiska miljö. En litteraturöversikt med exempel. Skolverket.

Dnr 97:395. Stockholm, 1998. The Danish Ombudsman. Ed. Gammeltoft-Hansen, H., Axmark, F.

Köpenhamn, 1995. Tillsammans förebygger vi skador. Folkhälsoinstitutet 1994:37.

Stockholm, 1995. Towards the realization of Human Rights of Children. International

Conference on Childrens Ombudswork. Amsterdam, 22, 23, 24

January 1992. Ungdomsråd en möjlighet Ungdomsstyrelsen rapporterar

- Utvecklingsarbete med statistiksystem om barns och ungdomars lev-

nadsförhållanden. SCB, 1985. Vem tror på skolan om attityder till skolan. Skolverket, 1997.

~ Verhellen. E., Spiesschaert, F. ed., Ombudswork for Children. A way

of improving the position of children in society. Amersfoort, 1989. Våra Ombudsmän. En artikelserie i Dagens Nyheter, 1995. Wieslander, B., JO-ämbetet i Sverige. Smedjebacken, 1995. Årlig bamstatistik. Ett förslag till basstatistik barn och deras

om

familjer. SCB, 1998.

Material utgivet av Barnombudsmannen

Barn om Barnets Rättigheter. FN:s konvention om barnets rättigheter

sett med barnens ögon. Stockholm, 1995. Barndom sätter spår. Rapport från barnens myndighet. Halmstad, 1997. Barnets rätt till en säker miljö. Lagar och regler 1995. Bamombuds-

mannen Konsumentverket. Barnkonventionen i myndigheterna. En kartläggning av myndigheters

arbete med FN:s konvention om barnets rättigheter. Stencil, 1998. Bamombudsmannens verksamhetsidé och kommunikationspolicy.

Stencil, 1994. Blunda inte för mobbningen Ungdomars idéer och förslag mot

mobbning. Stockholm, 1996.

Blunda inte för Mobbningen. Bamombudsmannens rapport och förslag

om mobbning. Göteborg, 1997. Edin, B., Barn och ungdomars 1990-tal. En studie om samhällsstödet

till barn och hur det påverkats den ekonomiska krisen. Stencil,

av

1997. Ett steg framåt. En handbok om barnkonventionen för kommuner och

landsting. Södertälje, 1998. Förslag till ökat inflytande för barn och unga i den kommunala

beslutsprocessen samt modellbeskrivningar. Promemoria. Hallå där Rapport från ett uppdrag ur barnets perspektiv. Halmstad,

1994. Insatser mot mobbning i kommuner och skolor. Redovisning av en

enkätundersökning. Stencil, 1996. Liten blir stor. Rapport från barnens myndighet. Halmstad, 1998. På spaning efter barnkonventionen en kommunstudie. Stencil, 1995.

- Spaningen efter barnkonventionen går vidare en kommunstudie.

-

Stencil,1997. Tänk om... Rapport från barnens myndighet. Halmstad, 1996. Upp till 18 Fakta om barn och ungdom. Halmstad, 1995.

- Upp till 18 Fakta om barn och ungdom. Halmstad, 1998.

- Välkommen till Barnombudsmannen på Internet Broschyr. Å så tycker jag Rapport från barnens myndighet. Halmstad,

sen

1999. Årsredovisningar från Barnombudsmannen från 1993-1998.

Förarbeten

Prop. 1989/90:lO7 om godkännande av FN-konventionen om barnets

rättigheter. Prop. 1992/93: 173 om en Bamombudsman. Prop. 1993/94: 107 om sekretess m.m. hos Barnombudsmannen. Prop. 1997/982177 Ny lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i

arbetslivet. Prop. 1997/98:179 Lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet av

personer med funktionshinder. Prop. 1997/98:180 Lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet på

grund av sexuell läggning. Prop. 1997/98:l82 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om

barnets rättigheter i Sverige. Prop. 1998/992115 om den framtida ungdomspolitiken. SOU 1969:48 Vidgad samhällsinformation. Betänkande avgivet av

informationsutredningen.

SOU 1978:5 Föräldrautbildning. Betänkande från Bamomsorgs-

gruppen. SOU 1981:26 Omsorger om vissa handikappade. Omsorgskommitténs

slutbetänkande. SOU 1983:39 Politisk styrning administrativ självständighet.

- SOU 1991:70 Ombudsman för barn och ungdom. slutbetänkande av

utredningen om Bamombudsman. SOU 1994:1 Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. SOU 1997:57 I medborgarnas tjänst. En samlad förvaltningspolitik för

staten. Betänkande av Förvaltningspolitiska kommissionen. SOU 1997:71 Politik för unga. Slutbetänkande från ungdomspolitiska

kommittén. SOU 1997:71 Jo, så här tycker vi Inkomna svar från ungdomspolitiska

kommitténs kampanj "Vad tycker du". Bilaga l och 2 tillungdomspolitiska kommitténs slutbetänkande.

SOU 1997:116 Barnets bästa i främsta rummet. FN:s konvention om

barnets rättigheter förverkligas i Sverige. Bamkommittén. SOU 1997: 116 Barnets bästa en antologi. Bilaga till Bamkommitténs

—

huvudbetänkande. SOU 1998:31 Det gäller livet. Stöd och vård till barn och ungdomar

med psykiska problem. Slutbetänkande av Bampsykiatrikommittén. SOU 1998:97 Gör barn till medborgare Om barn och demokrati under

1900-talet. Skrift nr Demokratiutredningen. Ds 1979: 12 Förslag till samordnad habilitering. Ds 1996:36 Kan myndigheter utvärdera sig själva Rapport till ESO

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Finansdepartementet. Ds 1998:58 En strategi för kultur i skolan. Kulturdepartementet. Delrapport angående inrättande av en Bamombudsman. Organisations-

kommittén för inrättande av en Bamombudsman. Socialdepartementet 1993.

Bilaga 1 247

Kommittédirektiv

Översyn av Bamombudsmannens Verksamhet

Dir. 1998:21

Beslut vid regeringssammanträde den 19 mars 1998.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att göra en översyn av Bamombudsmannens BO verksamhet. Utredaren skall bedöma om, ombudsmannens roll och uppgifter bör förändras i något avseende och i så fall hur. Utredaren skall utvärdera och bedöma BO:s hittillsvarande arbete och lämna förslag till hur BO kan stärkas och effektiviseras. Eventuella förslag till ökade kostnader skall motsvaras av förslag till finansiering, beskriva hur BO:s arbetsuppgifter har avgränsats från andra myn- digheters och hur denna avgränsning fungerar, beskriva avvägningen mellan BO:s arbete myndighet i förhålsom lande till ombudsmannarollen, kartlägga likheter och olikheter mellan BO:s verksamhet och den verksamhet bedrivs andra statliga myndigheter och om det som av finns några oklarheter i fördelningen av arbetsuppgifter mellan BO och andra ombudsmän, utvärdera BO:s arbete med kunskapsinsamling om och analys av barns situation och hur samhällets beslut påverkar barn, samt om lämna de förslag behövs för att stärka BO:s roll inom detta omsom råde, utvärdera BO:s informationsinsatser och lämna de förslag utvärde- ringen föranleder, lämna förslag till hur myndighetsansvaret för barns lek- och ute- — miljö bör utformas.

248 Bilaga 1

Bakgrund och nuvarande förhållanden

Barnombudsmannens verksamhet

I Sverige finns sedan den l juli 1993 en bamombudsman BO som ett stöd för barnens rättigheter. Barnombudsmannen är en fristående myndighet, ombudsmannakaraktär, underställd regeringen. Ramen för av myndighetens verksamhet finns i lagen 1993:335 om Bamombudsoch i förordningen 1993:710 med instruktion för Bamombudsman mannen. Barnombudsmannen inrättades inom myndigheten Bammiljörådet. BO övertog vissa av Bammiljörådets arbetsuppgifter, dock samtliga. Bland de frågor för vilka det i dag inte angivits ett tydligt myndighetsansvar finns frågan barns lek- och utemiljö. om BO har till uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdorättigheter och intressen. BO:s uppdrag utgår från FN:s konvenmars tion barnets rättigheter barnkonventionen och BO skall särskilt om uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning överensstämmer med Sveriges åtaganden enligt konventionen. BO skall inom sitt verksamhetsområde ta initiativ till åtgärder som syftar till att hävda barns och ungdomars rättigheter och intressen samt företräda och stödja barn och ungdomar i den allmänna debatten. BO skall vidare hos regeringen föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder behövs för att barns och ungdomars rättigheter skall som tillgodoses och initiativ till samordning och utveckling samhällets ta av förebyggande insatser inom området barn och ungas säkerhet. BO skall ägna särskild uppmärksamhet frågor som rör utsatta barn och ungdomar. BO har vidare i uppdrag att informera om barnkonventionen, upprätthålla kontakter med bam och ungdomar, ideella organisationer och med myndigheter m.fl. BO skall också följa forsknings- och utvecklingsarbete rör barn och ungdomar. Som ett led i sitt arbete publisom BO vart tredje är skriften "Upp till 18", redovisar fakta om cerar som barn- och ungdomsgruppema. Däremot skall BO inte utöva tillsyn över andra myndigheter eller ta ärenden berör myndigheters behandling av enskilda personer. upp som Denna funktion fullgörs framför allt av Riksdagens ombudsmän JO, har möjlighet att agera även i bamfrågor. som BO skall varje år senast den l april lämna en rapport till regeringen.

Bilaga 1 249

FNts barnkonvention

Konventionen barnets rättigheter antogs FN:s generalförsamling om av den 20 november 1989. Beslutet hade föregåtts av ett omfattande förberedelsearbete, påbörjat efter ett polskt förslag redan år 1978. Sverige tillhörde de pådrivande krafterna i detta arbete. Konventionen trädde i kraft den 2 september 1990 sedan 20 stater, däribland Sverige, ratificerat den. I det närmaste samtliga världens av stater för närvarande ca 190 har anslutit sig till konventionen. Barnkonventionen innehåller 13 inledande paragrafer och 54 artiklar. Den är indelad i tre delar behandlar materiella frågor, översom vakningssystem samt slutbestämmelser. Barnkonventionen är inriktad på individen, det enskilda barnet, och de materiella artiklarna handlar barnets rätt att få sina grundläggande rättigheter och behov tillgoom dosedda.

Uppdraget

Inledning

Barnombudsmannen BO har funnits i drygt fem år. Det innebär att det finns erfarenheter hur myndigheten har fungerat i praktiken och nu av underlag för hur den skulle kunna förändras för att få ökad styrka i sitt arbete. Den utredning haft i uppdrag att pröva svensk lagstiftnings försom enlighet med barnkonventionen Bamkommittén tar i sitt slutbetän- - kande "Bamets bästa i främsta rummet" SOU 1997:116 upp frågor hur implementeringen barnkonventionen kan förbättras i Sveom av rige. Kommittén att BO har nyckelroll i detta arbete. anser en Mot denna bakgrund bör översyn göras av BO:s arbetsuppnu en gifter och organisation. Översynen skall ske med utgångspunkt i barnkonventionen även i fortsättningen skall basen för BO:s arsom vara bete. Syftet med översynen är att belysa vilken roll BO har spelat för utvecklingen inom bamområdet. Det inbegriper att redovisa vilken betydelse BO har haft för att göra barnkonventionen känd och få den att fungera ett vardagligt instrument i arbetet med barn och unga. som Översynen skall också innehålla genomgång vad kan göras en av som för att effektivisera och stärka BO:s verksamhet, allt för att i slutändan barnens situation i Sverige skall bli bättre. Eventuella förslag till ökade kostnader förutsätter motsvarande förslag till finansiering.

250 Bilaga 1

BO:s myndighetsfunktiorz och ställning i förhållande till andra myndigheter

Enligt lagen 1993:335 om Bamombudsman har denne till uppgift att bevaka frågor rör barns och ungdomars rättigheter och intressen.

som BO skall därvid särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt tillämpningen av dessa stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen.

Enligt sin instruktion förordningen 1993:710 med instruktion för Barnombudsmannen skall BO i sin verksamhet också ta initiativ till samordning och utveckling samhällets förebyggande insatser inom

av området barns och säkerhet. BO skall däremot inte handlägga

ungas enskilda ärenden klagomål på myndigheter och liknande.

som avser

arbetsuppgift för JO. Detta är en

Barnkonventionen gäller alla barn upp till 18 år. Det innebär att BO har att arbeta också med ungdomar, vilket medför att BO och Ungdomsstyrelsen delvis arbetar mot målgrupp. Utredaren skall

samma därför förtydliga arbetsfördelningen mellan dessa myndigheter.

BO:s arbete med att följa upp hur barnkonventionen tillämpas innebär ingen inskränkning i andra myndigheters, kommuners eller landstings för barns förhållanden inom sina respektive områden. Det

ansvar innebär att BO kan ta initiativ till diskussioner och samverkan i skilda sammanhang. Däremot kan BO inte ålägga andra myndigheter arbetsuppgifter olika slag. Översynen skall inbegripa frågan om nuvarande

av system fungerar tillfredsställande, eller BO:s roll behöver stärkas

om för att barns säkerhet och intressen skall kunna tillvaratas bättre och för att utvärderingsprocessen skall ett fullgott beslutsunderlag för rege-

ge ring och riksdag och berörda myndigheter.

Genomgången skall också belysa hur den speciella karaktären av ombudsmannamyndighet påverkat BO:s arbete. Av särskild betydelse är därvid BO.s fönnåga att agera självständigt i förhållande till regeringen. BO skall i första hand verka utifrån barnens intressen.

BO är samtidigt myndighet underställd regeringen, som har att

en följa sin instruktion, sitt regleringsbrev och de uppdrag regeringen ger den. Utredaren skall belysa de konflikter denna situation skulle

som kunna innebära för myndigheten, och om det finns några problem, hur dessa i så fall skulle kunna lösas.

Fler och fler medborgargnipper har fått sin egen ombudsman. Farhågor har framförts att detta riskerar att tunna ut ombudsmannafunktio-

och göra den mindre verkningsfull. Den särskilde utredaren skall nen därför beskriva likheter och olikheter mellan BO:s roll och arbetssätt och andra statliga ombudsmäns. Om det finns överlappningar mellan

Bilaga 1 251

BO:s och andra ombudsmäns roller och ansvarsområden skall utredaren beskriva dessa.

BO:s roll i kunskapsinsamling och utvärdering

Bamkommittén pekar i sitt slutbetänkande på vikten av att statistik och kunskap barn och ungdomar samlas in och analyseras så att annan om barnens situation fortlöpande kan beskrivas. Det är regeringen som är ansvarig för Sveriges åtaganden enligt konventionen och regeringen har därför krav på sig att samhällelig verksamhet rör barn följs ett som och beskrivs bl.a. i form statistik. Denna bör så utformad att av vara med hjälp den snabbt kan identifiera uppkommande problem i man av barns och ungdomars livssituation. Statistiken bör också ha en sådan bredd att utvecklingen kan fångas upp lokalt. Regeringen har givit Statistiska centralbyrån SCB i uppdrag att utarbeta förslag till årlig basstatistik barn och deras familjer. Arett om betet skall framförallt inriktas på att kunna beskriva barns familjeförhållanden. Uppdraget kommer att redovisas under våren 1998. BO sammanställer rapporten "Upp till 18" är faktasamling som en barn och ungdomar vilket överblick över statistikläget. Utreom ger en daren skall, bl.a. mot bakgrund den kommande SCB-rapporten av framtida roll vid utformningen statistiken barn och pröva BO:s av om ungdom till arton år. upp Det också viktigt att forskning barn och unga tas till vara. är om Detta förutsätter att BO har möjligheter att orientera sig om pågående forskning och till sig resultaten från den. Det är angeläget att BO att ta följer den internationella utvecklingen både när det gäller kunskaäven barn och när det gäller hur olika problem kan lösas. per om BO:s organisation och verksamhet är BO:s uppfölj- I översynen av ning och utvärdering hur barnkonventionen tillämpas i Sverige en av central faktor. Utredaren skall pröva BO:s organisation är lämplig om för uppgiften eller den bör ändras och ytterligare resurser tillföras om verksamheten.

BO:s informationsinsatser

Enligt sin instruktion skall BO informera barnkonventionen. En om betydande del BO:s används för detta ändamål. av resurser Regeringen har vid några tillfällen avsatt särskilda medel från Allmänna arvsfonden för att möjliggöra för frivilligorganisationer att in-

formera om barnkonventionen.

252 Bilaga 1

Barnkonventionen torde tillhöra de allra mest kända konventionerna som Sverige anslutit sig till. Trots detta har kritik riktats mot hur informationsarbetet skett. Kritiken har framför allt riktat sig mot att de

personalgrupper som arbetar med barn inte i sin ordinarie fortbildning fått tillräckliga kunskaper om barnkonventionen. Varken BO:s eller de ideella organisationernas arbete har kunnat motverka denna brist.

Vid översynen skall frågan om hur grupper som professionellt arbetar med barn skall nås kunskap om barnkonventionen behandlas.

av Också frågan om hur barnen själva skall nås av kunskap om sina rättigheter skall tas upp i översynsarbetet. Dessutom skall utredaren göra en allmän genomgång av BO:s informationsverksamhet och lämna förslag till hur den kan förbättras.

BO:s rapporter och förslag till regeringen

En viktig del av BO:s arbete utgörs av årsrapporterna till regeringen

hitintills innehållit mängd förslag. Även i andra fall har BO som en stor lämnat förslag till lagändringar och dylikt till regeringen.

I samband med översynsarbetet skall utredaren granska hur dessa rapporter utformats och BO:s insatser bakom dem. Granskningen skall också innefatta hur de tagits emot i Regeringskansliet och vilka konkreta resultat de har givit. Förslag skall lämnas till hur denna verksamhet kan utformas i fortsättningen.

Myndighetsansvar för barns lek- och utemiljö

Sedan Bammiljörådet förändrades till den nya myndigheten Bamombudsmannen finns inte längre något tydligt myndighetsansvar för frå-

-

rör barns lek- och utemiljö. Oroande signaler hörs om nedrustgor som ning av vissa delar av barnens miljö. Det är mot den bakgrunden angeläget att frågan ansvaret på myndighetsnivå för barns lek- och ute-.

om miljö klarläggs. Ett sådant ansvar kan läggas BO eller någon annan myndighet. Utredaren skall inom sitt uppdrag pröva denna fråga.

Övriga frågor

En särskild fråga är hur barnens synpunkter och idéer skall inhämtas och tas tillvara. Utredaren skall belysa olika modeller för hur detta kan ske, samt vilken roll BO kan spela i detta sammanhang. I detta sammanhang är det viktigt att ha ett tydligt genderperspektiv så att både pojkar och flickor får möjlighet att göra sina röster hörda.

Bilaga 1 253

Ytterligare en fråga som utredaren skall ta upp är BO:s intemationella Det finns ett svenskt intresse av att BO deltar i in-

engagemang. ternationellt arbete och att BO-institutionen blir känd. Det internationella arbetet får dock inte bli så omfattande att det negativt påverkar BO:s arbete i Sverige. I översynen skall dessa frågor belysas.

Vissa preciseringar av uppdraget

Utredaren skall även i övrigt belysa och lämna förslag till hur BO skall kunna medverka till att barnkonventionen blir känd och använd och att barns villkor förbättras i Sverige.

Utredaren skall i sitt arbete ha kontakter med Barnombudsmannen. Utredaren bör i sitt arbete samarbeta med den utredare som på motsvarande över Handikappombudsmannen. I övrigt bör utredaren ha

sätt ser kontakt med andra berörda myndigheter och med frivilligorganisationer inom området.

Utredaren skall beakta regeringens samtliga generella direktiv till kommittéer och särskilda utredare dir. 1992:50, dir. 1994:23, dir. 1994:124, och dir. 1996:49.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 1998.

Socialdepartementet

Bilaga 2 255

Enkät till

myndigheter/organisationer

Enkät Barnombudsmannen

om

Vilken betydelse har Barnombudsmannen haft för Er myndighets/organisations ansvarsområde

Är gränsdragningen mellan Er myndighet/organisation och Barnombudsmannen tydlig eller finns det oklarheter Om det finns oklarheter, i så fall i vilka avseenden

3.- Har Er myndighet/organisation haft användning Bamombudsav infonnations- och opinionsbildande arbete Om ja, i så fall mannens på vilket sätt

Har Er myndighet/organisation haft användning Bamombudsav årliga rapporter till regeringen Om ja, i så fall på vilket mannens sätt

Samverkar Er myndighet/organisation med Barnombudsmannen 4 Om ja, vilken betydelse har denna samverkan haft för Er verksamhet

Finns det behov ökad samverkan mellan Er myndighet/orgaav nisation och Barnombudsmannen Om ja, i så fall på vilket sätt

Finns det formella eller informella hinder för samverkan Om ja, vänlig exempel. var ge

Har Er myndighet/organisation i övrigt några synpunkter på Barnombudsmannen och vilka dennes uppgifter ska vara

i E

Bilaga 3 257

L

Enkät till kommuner

Enkät

Kommun Svaret denna enkät skickas till: BO-utredningen Uppgiftslämnare Socialdepartementets kommittélokaler 103 33 Stockholm Telefonnr

Senast den 29 januari

Finns det någon kommunal barnombudsman eller liknande i Er kommun Ja E Nej

Har Er kommun haft användning av Barnombudsmannens informationsmaterial

Handboken Ett Steg framåt" Mycket Till vissdel Inte Harlätt den Kännerinte till användbar användbar användbar meninte läst publikationen D D D D D

Årsrapporten 1998, Liten blir stor Mycket Till viss del Inte Hartättden Kännerintetill användbar användbar användbar meninte läst publikationen D D D D D

Årsrapporten 1997, "Barndomen sätter spår Mycket Till viss del Inte Harfått den Kännerinte till . användbar användbar användbar meninte läst publikationen D D D D D

På spaning efter barnkonventionen en kommunstudie, 1995 - Mycket Till viss del Inte Harfåttden Kännerintetill användbar användbar användbar meninte läst publikationen D D D D D

Spaning efter barnkonventionen går vidare en kommunstudie, 1997 - Mycket Till vissdel lnte Harfåttden Kännerinte till användbar användbar användbar meninte läst publikationen D D D D D

258 Bilaga 3

Anser Ni att Barnombudsmannens verksamhet bidragit till att påverka kommunens beslut inågon fråga D Ja D Nej Exemplifiera: Har Er kommun haft någon kontakt med Barnombudsmannen D Ja,vid ett flertal tillfällen D Enstakakontakter D Ingenkontakt Exemplifiera: Har Er kommun haft någon samverkan/samarbete med Barnombudsmannen D vid flertal tillfällen D Harsamverkatnågonenstakagång D Ingensamverkan Ja ett Exemplifiera: samverkan med Barnombudsmannens i kommunens arbete med Finns behov av förverkligandet barnkonventionen D Ja D Nej av . Exempliñera:

Har Er kommun i övrigt några synpunkter på Barnombudsmannen och vilka dennes uppgifter ska vara

Tack för Er medverkan

SOU 1999 :65 Bilaga 3 259

Sammananställn ing gjord av SCB baserad på utredningens kommunenkät

o

m m

3 R F m N w o w

C a m N w m w

t N o 8 w v C 8 m

m. m m ä F Z w m v

m o o ä v o n

m o o w. o w Z

8 2 2

m m

m

. . w N N

260 Bilaga 3 o F o 8 v v v m F o

. m F m m m m o 9 F m m N m v v v 8 m N o m m F v B N N N m m F m n. o v v v v o F N o F F F F m m o N

.

.

m m m

- - . N N N

.

SOU 1999 265 Bilaga 3 261

E

m c i 8

o C I o N o w m . m m m m C F

m o m m

E

.

u

m m z

m v m m

Bilaga 4 263

vid utredningens hearingar Deltagare

Deltagare vid hearingen den 4 december 1998

Gunilla Bodin, NIA Ted Birch, Unga Ömar Hans Bäckman, Svenska Irankommittén Simone Ek, Rädda Barnen Ulla Graneli, RHS

Rolf Josefsson, Ungdomsstyrelsen

Sanna Kolk, Elevorganisationen Ellen Kronberg, Frälsningsarméns ungdom Elisabeth Landgren Möller, SCB Lilian Larsell, Barns rätt till lek, IPA Sweden Eva Lindblom, Finansdepartementet ° Barbara Martin Korpi, Utbildningsdepartementet Bertil Mathsson, FARR Annika Nyström Karlsson, Riksförbundet FUB Eva Maria Rask, Svenska scoutförbundet Tarja Saarinen, Socialdepartementet Elisabet Sandberg, Adoptionscentrum Gunnar Sandelin, BRIS

Deltagare vid hearingen den 5 februari 1999

Margareta Andersson, Bamkulturcentrum i Eskilstuna Karen Blomqvist, NOBAB Gunilla Bodin, NIA Annika Engström, Lärarförbundet Bertil Hård, Skandia Idéer för livet

Rolf Josefsson, Ungdomsstyrelsen

Elisabeth Landgren Möller, SCB Marianne Lindberg, Föreningen Svenska Lekotek Eva Lindblom, Finansdepartementet Barbara Martin Korpi, Utbildningsdepartementet

264 Bilaga 4

Gull Mazarino, Stiftelsen Allmänna Bamhuset Ian Modin, Svenska Barnläkarföreningen Heidi Nordin, RBU Ingela Palmér, Sveriges Psykologförbund Maria Radeskog, Riksföreningen för Bamsjuksköterskor Gunilla Rödén Eberstein, NOBAB Tarja Saarinen, Socialdepartementet Kicki Scheller, ROKS

Skriftliga synpunkter har inkommit från följande organisationer

Adoptionscentrum Bamkulturcentrum i Eskilstuna Barns rätt till lek, IPA Sweden FARR, Flyktinggruppemas och Asylkommittéernas Riksråd Frälsningsarméns ungdomsenhet Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter Föreningen Svenska Lekotek Lärarförbundet Läromedelsförfattarnas Förening NOBAB, Nordisk förening for syke barns behov Nätverket för Barnkonventionen RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar Riksföreningen för Bamsjuksköterskor Riksföreningen för Skolsköterskor Riksidrottsförbundet ROKS, Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige Röda Korsets Ungdomsförbund Skandia Idéer för livet Stiftelsen Allmänna Bamhuset Svenska Barnläkarföreningen Svenska FN-förbundet Svenska Irankommittén Svenska OMEP Svenska Unicef Sveriges Psykologförbund UNHCRs regionala kontor för de baltiska och nordiska länderna

Bilaga 5 265

från

Synpunkter utredningens referensgrupp

Till utredningen har referensgrupp, bestående av ungdomar i 15-16

en års åldern, varit knuten. Tre elever från Hjulstaskolan utanför Stockholm, Arsine Rahsepari, Soheil Dayan och Alma Masic har ingått i

Vidare har Mikael Eklund och Angelica Brännström från gruppen. Kiömingskolan i Härnösand samt Cecilia Håkansson och Rebecka Augustsson från Läredaskolan i Hässleholm ingått.

Referensgruppen hade sitt första möte den 16 december 1998 med utredningens sekretariat och fick då information Barnombudsman-

om

och utredningens uppdrag att göra en översyn av Barnomnen om budsmannen. Gruppen gick igenom del av det informationsmaterial

en

Barnombudsmannen gett ut, bland annat broschyren "Barnomsom budsmannen" i vilken Bamombudsmannens uppdrag och verksamhet presenteras. Därefter gjordes ett besök hos Barnombudsmannen då

fick information Bamombudsmannens hemsida på gruppen mera om internet och telefonlinjen BO Direkt. Gruppen fick också tillfälle att

om ställa frågor direkt till handläggare på Barnombudsmannen.

Referensgruppen har framför allt arbetat med frågor som rör barns och ungdomars kännedom om Barnombudsmannen samt Bamombudsmannens möjlighet att nå ut med information till och inhämta synpunkter direkt från barn och ungdomar. Gruppen diskuterade dessa frå-

i sina klasser, i elevråden, med elevstödjare och några av ungdogor

genomförde enkät- och intervjuundersökningar i sina respektive marna skolor. Resultaten redovisades vid utredningens sammanträde den 19 februari 1999. Här följer sammanfattning av referensgruppens re-

en sultat.

Barnombudsmannen och barnperspektivet

För att ha något att säga när Barnombudsmannen ska tala å barns och ungdomars vägnar måste Barnombudsmannen veta vad barn och ungdomar själva tycker. Det innebär att Barnombudsmannen måste prata

266 Bilaga 5

med barn och ungdomar och lyssna på vad de har att säga för att sedan kunna föra ut deras synpunkter. Referensgruppen var enig om att Barnombudsmannen behöver mera kontakter med barn och ungdomar och för att få det måste Barnombudsmannen bli mera känd bland barn och ungdomar. I stort sett inga elever på vare sig Hjulstaskolan, Kiörningskolan eller Läredaskolan, enligt de undersökningar som ungdomarna själva hade gjort, visste vilka uppgifter Barnombudsmannen har eller vem som är Bamombudsman.

Referensgruppen ansåg att Barnombudsmannen bör ut mer med information sig själv. Så här skriver eleverna från Kiömingskolan i

om sin sammanställning av de diskussioner som förts i ett antal klasser: "Många elever tycker att Barnombudsmannen bör ut mer offentligt,

möjligt besöka skolor runtom i Sverige. Detta för att förklara vad om hon arbetar med och hur vi ungdomar kan använda oss av henne".

Barnombudsmannens inforrnationskanaler till barn och ungdomar, telefonlinjen BO Direkt och hemsidan på internet utvärderades också

referensgruppen. Eftersom telefonlinjen endast är öppen mellan av klockan 14.00 och 16.00 hade ungdomarna inte haft möjlighet att ringa. De flesta ungdomar i den åldern går i skolan vid den tiden och har därför svårt att komma ifrån. Barnombudsmannen borde därför, menade referensgruppen, ändra öppettidema för telefonlinjen så att barn och ungdomar verkligen har möjlighet att ringa.

De allra flesta var positiva till Barnombudsmannens hemsida på intemet. Den bedömning som eleverna på Kiömingsskolan hade gjort kan sammanfatta hela referensgruppens synpunkter:

"En mycket bra hemsida. Intressant text, bra layout, lätt att använda sig av och ett stort plus är att barn och ungdomar har varit med och tyckt till och utformat sajten. En mindre bra egenskap med Barnkanalen är att den är ganska avancerad att söka information här för ungdomar som är under ca 13 år".

Hemsidans ungdomsdel är däremot, enligt referensgruppen, en klar kontrast till Barnkanalen: "Tråkig text, dålig layout, en hemsida som man inte besöker mer än en gång om man inte blir tvingad. Här finns dock mycket information för den som endast söker fakta. Tävlingen som utlystes kom inte en dag för sent".

Det stora problemet med både telefonlinjen och Bamombudsmannens hemsida på internet är dock, enligt referensgruppen, att så barn och ungdomar känner till dessas existens. Ingen som referensgruppens medlemmar hade talat med på sina respektive skolor kände till BO Direkt, Barnkanalen eller Unga Kanalen. Information om telefonnumret liksom adressen till hemsidan har ännu inte nått ut till barn och ungdomar.

Bilaga 5 267

Referensgruppens förslag

Barnombudsmannen måste alltså bli mera känd, sprida information om sig själv så att barn och ungdomar förstår vad Barnombudsmannen har för uppgifter. Om Barnombudsmannen når ut med sitt budskap, menade referensgruppen, så kommer barn och ungdomar att kontakta Barnombudsmannen. Referensgruppen framförde rad förslag till hur en Barnombudsmannen skulle nå ut med information och vilka metoder Barnombudsmannen skulle kunna använda för att få reda på vad barn och ungdomar tycker i olika frågor. Informationsmaterial. Det måste finnas informationsmaterial om Barnombudsmannen riktas till barn och ungdomar. Referensgruppen som menade att broschyren där Barnombudsmannen presenterar sin verksamhet inte kan användas informationsmaterial till barn som och ungdomar. Texten är alltför krånglig, för långa meningar och många svåra ord. En broschyr där Barnombudsmannen förklarar ny vad Bamombudsmannen faktiskt gör för barn och ungdomar efterlystes. Barnombudsmannen måste också informera adressen till om sin hemsida, hur ska barn och ungdomar veta att den finns annars Information telefonnumret till BO Direkt och varför barn och om ungdomar ska ringa dit sågs också som angeläget. Samverkan med McDonalds. Om Barnombudsmannen vill nå barn och ungdomar med information om sig själv eller om barnkonventionen borde Barnombudsmannen samarbeta med McDonalds. I stort sett alla barn och ungdomar till 18 år kommer förr eller senare till upp McDonalds eller Clock. På varje bricka finns en pappersduk och på denna skulle Barnombudsmannen kunna förmedla information om till exempel adressen till hemsidan, föreslog referensgmppen. Kontakt med föräldrar och lärare. Om man vill nå alla barn och ungdomar i hela Sverige måste fråga sig var dessa finns. Mindre man barn är antingen hemma eller på dagis. Barn från sex eller sju år finns i skolan. Det betyder, menade referensgruppen, att om man vill veta hur barn i Sverige har det så ska fråga antingen föräldman eller lärare. Genom lärare skulle också Barnombudsmannen rar kunna få ut information barnkonventionen. En lärarhandledning om barnkonventionen efterlystes därför. om Internetkontakt. Referensgruppen nämnts, positiv till Barnvar, som ombudsmannens hemsida på internet. De flesta både barn och ungdomar tycker att det är spännande och kul med internet. Barriombudsmannen bör därför bygga vidare på sin internetkontakt med barn och ungdomar. Ett sätt att göra intemetkontakten mera personlig skulle att Barnombudsmannen också chattar på internet. vara

268 Bilaga 5

Men barn och ungdomar skulle kunna chatta med Bamom-

även om budsmannen så är internet ändå ett opersonligt sätt att hålla kontakt på. Det räcker alltså inte med internet. Personliga kontakter behövs också. Mer personlig kontakt med barn och ungdomar. I broschyren "Bamombudsmannen" står det att Barnombudsmannen anordnar konferenser och seminarier. Vid besöket hos Barnombudsmannen frågade referensgruppen om barn och ungdomar brukade vara med på dessa konferenser och fick till svar att detta inte brukade förekomma. Referensgruppen ansåg generellt att Barnombudsmannen borde utveckla olika former av direkt, personlig kontakt och att bjuda in barn och ungdomar till konferenser och seminarier kunde vara ett sätt att få sådan kontakt. Ett annat sätt är att Barnombudsmannen knyter en eller flera referensgrupper med barn och ungdomar till sig. Sådana referensgmpper bör bestå av cirka sex medlemmar, inte färre heller inte särskilt många fler. Det är viktigt att noga

men överväga åldersfördelningen i sådana grupper. En elvaåring bör till exempel, menade referensgruppen, inte placeras i samma grupp som en 14-åring. Däremot kan sjuåringar fungera i samma grupp som ungdomari 14-15 års åldern. Enkäter via elevråd till barn och ungdomar. Ett sätt att inhämta synpunkter från barn och ungdomar kan vara att Barnombudsmannen bygger upp ett nätverk av elevråd runt om i landet. Via elevråden skulle Barnombudsmannen kunna ut med enkäter till bam och ungdomar. Det skulle inte behöva kosta Barnombudsmannen så mycket, eftersom elevråden skulle göra merparten av arbetet. Barnombudsmannen kunde skicka en enkät vardera till varje elevråd som i sin tur skulle ansvara för att kopiera enkäten, distribuera den till alla elever, samla in och sammanställa enkäten för att sedan skicka tillbaka svaren till Barnombudsmannen. Media. Affischer, temadagar och reklam i TV är inforrnationskanaler som Barnombudsmannen, enligt referensgruppen, skulle kunna använda för att nå ut med information till barn och ungdomar. Barnombudsmannen skulle också kunna ha en egen spalt i någon eller några ungdomstidningar där ombudsmannen kan besvara frågor från barn och ungdomar. Tidningen OSA som delas ut gratis på posten, JC och andra ställen dit ungdomar går, nämndes som exempel. Spalten skulle kunna benämnas "Klagomuren". Ytterligare ett förslag från referensgruppen var att Barnombudsmannen själv skulle kunna ge ut en tidning eller ett nyhetsblad, producerad av barn och ungdomar. Så här skriver eleverna från Kiömingsskolan: "Ett mycket populärt förslag var någon form av tidning. Huvudredaktionen skul-

Bilaga 5 269

bestå av ungdomar, den ekonomiska delen skötas av vuxna, och skolorna skulle prenumerera på tidningen eftersom temat är SOrelaterat".

Bilaga 6 271

Bamombudsmannens till

årsrapporter regeringen

PM inom 1999-02-18

upprättad Socialdepartementet

Uppdraget

En del utredningsuppdraget är att granska hur Bamombudsmannens

av årsrapporter har tagits emot i Regeringskansliet och vilka konkreta re-

sultat de har givit.

Instruktion och förarbeten

Ramen för BO:s årsrapporter finns i BO:s instruktion 1993:710 och i förarbetena till inrättandet Barnombudsmannen prop. 1992/93: 173.

av Instruktionens 3 § stadgar BO senast den l april varje år skall lämna

att

berättelse till regeringen sin verksamhet under det närmast föreen om gående kalenderåret. I propositionen 13 uttalas det att "Ombuds-

bör årligen rapport över sin verksamhet till regeringen. mannen avge en I bör lyftas fram frågor ombudsmannen regeringen

rapporten som anser behöver överväga. Det kan förslag i lagstiftningsfrågor eller andra

vara åtgärder. I bör finnas sammanställning över de princi-

rapporten en mer piella uttalanden ombudsmannen gjort under verksamhetsåret. Sär-

som skilt bör sådana uttalanden tas behandlar författningars över-

upp som ensstämmelse med FN:s barnkonvention och vilka åtgärder som kan behöva övervägas i fall det brister i överensstämmelsen."

Rapporterna i Regeringskansliet

Hittills har Barnombudsmannen lämnat fyra årsrapporter till regering-

Hallå där 1994, Tänk 1996, Barndom sätter spår 1997 en; om... och Liten blir stor 1998, med mängd olika förslag.

en

Senast den 1 april varje år sker överlämnandet av årsrapporten ge-

personligt Sammanträffande mellan Barnombudsmannen och nom ett

m,

ansvarigt statsråd i Socialdepartementet. Därefter behandlas rapporten i sedvanlig ordning, dvs. förslag som hör till ett eller flera departements sakområde överlämnas till respektive departement eller till ansvarig handläggare inom Socialdepartementet för vidare åtgärd.

I Regeringskansliets löpande arbete används årsrapportemas allmänna beskrivning barns och ungdomars situation och livsvillkor

av som ett värdefullt komplement till andra beskrivningar av barns och ungdomars situation, t.ex. från Socialstyrelsen och länsstyrelserna, i budgettexter, bakgmndsmaterial till direktiv etc.

BOss förslag samt vidtagna åtgärder

Nedan följer en sammanställning av de förslag som BO har lämnat till regeringen i sina årsrapporten I den mån det har varit möjligt att utröna i diariet redovisas även de åtgärder som hittills har vidtagits med anledning av förslagen.

Hallå där 1994

"Medveten barnsyn i kommunerna" art. 3 och 4 BO föreslår:

att regeringen i samband med budgetpropositionen redovisar ett -

centralt måldokument som beskriver regeringens samlade syn på

barn- och ungdomspolitiken och ger en överblick över departementens insatser på barn- och ungdomsområdet. att kommunerna i särskilda barn- och ungdomspolitiska handlings-

-

planer blir skyldiga att redovisa hur bamkonventionens intentioner och de nationella målen kan uppfyllas på den kommunala nivån.

"Barnperspektivet i socialtjänsten och barnomsorgen" art. 12, 19 och 39 BO föreslår:

h

att regeringen överväger de förslag som BO har lämnat i anslutning -

till den nya socialtjänstlagen. att kommunernas tillämpning av den nya lagregleringen för bamom-

—-

sorgen följs upp och utvärderas, särskilt vad gäller barnets behov

och dess möjlighet att få behålla sin plats inom barnomsorgen när

förälder blir arbetslös eller tar ledigt för vård av ett yngre syskon.

Bilaga 6 273

"Barns och ungdomars hälsa" art. 24 BO föreslår: att regeringen tar initiativ till en utredning av vilka effekter huslä- — karreformen får för kvalitet och kompetens inom det förebyggande och behandlande barn- och skolhälsoområdet.

"Flyktingbarnens situation" art. 22 och 39 BO föreslår: att regeringen tar initiativ till utredning med syfte att se över - en vilka bedömningsgrunder som tillämpas vid avgöranden om barnfamiljer och ensamkommande barn ska få stanna i Sverige, särskilt med utgångspunkt från vad som anses vara humanitära skäl. att barnets behov och asylskäl måste utredas personal inom barn- - av psykiatrisk eller barnpsykologisk kompetens. att regeringen vidtar åtgärder för att asyltiden inte ytterligare ska bidra till att flyktingbamens psykiska hälsa försämras. att definitionen barn i utlänningslagen sätts i överensstämmelse - av med bamkonventionens definition av bam.

"Medinflytande för barn och ungdom" art. 12, Agenda 21 kap. 25 BO föreslår: att det för kommunens beslutande i alla frågor berör — organ, som barn och ska föreligga en skyldighet att under ärendets handunga, läggning inhämta synpunkter från kommunens icke röstberättigade barn och i den utsträckning bedöms nödvändig. unga, som

"Elevdemokrati och inflytande i skolan" art. 29 och 12 BO föreslår: att rätten till tid för elevrådsarbete garanteras i grundskoleförord- ningen och gymnasieförordningen och att arbetet med elevdemokrati jämställs med ordinarie undervisning. att ledamöter i elevråd och elever med andra förtroendeuppdrag ska ha rätt till utbildning inom detta område. Ansvaret bör ligga på respektive skola och central skolenhet i varje kommun.

"Sexuella övergrepp mot barn" art. 19 BO föreslår: att regeringen tar initiativ till att det görs en uppföljning av forsk- ningsprojektet inom BRÅ från 1984 sexuella övergrepp mot om barn.

274 Bilaga 6

"Barnpornografi" art. 34 BO föreslår:

att åldersgränsen beträffande bampornografibrott sätts i överens- -

stämmelse med bamkonventionens definition av barn.

"Unga i fängelse" art. 37

BO föreslår:

att regeringen överväger hur barn i fängsligt förvar kan placeras åt- -

skilda från i enlighet med bamkonventionens artikel 37 och

vuxna

de rekommendationer som utfärdats av FN:s kommitté för barnets

rättigheter.

"Förebyggande av olycksfall" art. 3 och 24 BO föreslår:

att hälsoskyddslagen görs tillämplig på olycksrisker. -

att miljö- och hälsoskyddsansvarig nämnd blir lokal tillsynsmyndig- -

het för det olycksfallsförebyggande arbetet i kommunerna.

att regeringen medverkar till att alla landsting upprättar register över -

olycksfallsskador.

"Fysisk samhällsplanering" art. 6 och 24

BO föreslår:

.

att Boverkets uppgift förtydligas när det gäller att följa tillämp- -

ningen av plan- och bygglagstiftningen och utvärdera effekterna av

tillämpningen ur ett bam- och ungdomsperspektiv.

att Boverket bör få ett särskilt infonnationsansvar när det gäller -

byggregler som berör barn och ungdom.

att hygieniska gränsvärden för hälsovådliga ämnen anpassas efter —

barns förutsättningar.

"Elevernas arbetsmiljö" art. 6 och 24 BO föreslår:

att ett nationellt statistiksystem för elevernas olycksfallsskador upp- -

rättas.

att Arbetarskyddsstyrelsens beställningsansvar för arbetsskadesta- —

tistik även ska omfatta skador som drabbar elever.

att arbetsskadebegreppet klarläggs. -

att försäkringsskyddet för skolelever förstärks vid inträffad arbets- -

skada under skoltid.

-

Bilaga 6 275

"Information om barnkonventionen" art. 42 BO föreslår: att regeringen tar initiativ till att särskild sammanställning med

en kommentarer till barnkonventionen tas fram. att i direktiv till statliga utredningar som berör barn- och ungdomsområdet ska ingå att beakta krav och intentioner i bamkonventionen.

Åtgärder:

Civildep., Kulturdep. och Justitiedep. ad acta

- Arbetsmarknadsdep. A1994/ 175 5/AL reg.beslut 34

- Socialdep. och Utbildningsdep. BP 1994/95:100, bil. 6 resp. 9

- Se även BO:s lista i årsrapporten 1996, s. 61 underbilaga 1.

Tänk om... 1996

"Barnet som far illa" art. 19 p. 1 BO föreslår: att det tillsätts parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda

en frågor barn misshandlas, vanvårdas eller utsätts för över-

om som grepp. att tvärsektoriell och longitudinell forskning initieras om före-

en byggande insatsers effekter och effektivitet.

"Barnets hälsa i skolan" art. 24 p. 1 B O föreslår: att det i skollagen tydliggörs att elever ska ha tillgång till elevvårdspersonal som skolpsykolog och skolkurator. att utredning tillsätts med uppgift att utarbeta övergripande ge-

en

mål, rikstäckande basnivå samt ett program för kvamensamma en litetssäkring för skolhälso- och elevvårdens verksamhet.

"Barnet i asylpr0cessen" art. 9 p. 1 och 22 p. 1 BO föreslår: att det i utlänningslagen förs in lagregler motsvarande bamkonventionens artiklar 10, 12 och 37b. att åldersgränsen i utlänningsförordningen 5 kap. 12 § höjs från 16 till 18 är.

276 Bilaga 6

"Barnets rätt till sitt ursprung" art. 7 p. 1 BO föreslår:

att det bör framgå av föräldrabalken FB och i lag 1984:1140 om insemination att den genetiske fadern är den som donerat

sperma. att det görs en ändring i folbokföringen så att även den genetiske fadern donatom av sperma anges. att dessa uppgifter inte bör tillgängliga för alla och därför - vara kunna skyddas via sekretesslagen.

"Barnet i verkställighetsmål" art. 3 p. 1 och 12 pp. 1 och 2

BO föreslår: att en bestämmelse motsvarande bamkonventionens artikel 3 med principen om barnets bästa, införs i 21 kap. FB.

att en bestämmelse motsvarande bamkonventionens artikel 12 med principen om barnets rätt att föra fram sina åsikter och dem beaktade i förhållande till ålder och mognad, införs i 21 kap. FB.

Åtgärder:

Utbildningsdep., F inansdep., Kommunikationsdep. ad acta

- Socialdep. S1996/2432/IFO överlämnat till Justitiedep., Utrikes-

- dep., Finansdep. och Utbildningsdep.

reg.beslut 27 prop. 1996/97:5 Forskning och samhälle

reg.beslut 48 prop. 1997/98:l82 Strategi för att förverkliga kon-

ventionen om barnets rättigheter i Sverige Justitiedepartementet Jul997/382/L2

reg.beslut A 45 11 delvis prop. 1997/98:7 Vårdnad, boende

och umgänge

Barndom sätter spår 1997

"Använd barnkonventionen i kommunerna" BO föreslår:

att regeringen fastslår en nationell strategi för bamkonventionens genomförande på kommunal nivå för att uppfylla sitt åtagande enligt

konventionen.

"Möt våld och mobbning med tydligt och kunskap"

ansvar BO föreslår:

att följande ändringar görs i skollagen: - 0 rektor åläggs uttryckligen att särskilt vidta åtgärder för att för-

hindra och motverka våld och kränkande behandling.

Bilaga 6 277

0 rektor ges skyldighet att upprätta, genomföra och utvärdera handlingsprogram mot våld och mobbning. lärares och övrig skolpersonals skyldighet att förhindra våld och 0 mobbning förstärks. 0 lärare och övrig skolpersonal ges skyldighet att rapportera våld och mobbning till rektor. elevers hälsovård ska även innefatta skolpsykolog och skolkura- 0 tor.

Vidare föreslår BO: att tydligare centrala riktlinjer ges avseende innehållet i de skolpla- ska upprättas av kommunerna. ner som kursplanerna i grundutbildningen för personal i barnomsorg, skola — och fritid ska innehålla kunskap mobbning och elevsociala proom blem. regeringen bör avsätta medel för fortbildningsinsatser i kommu- nema. reglerna för arbetslivsutveckling ALU bör utvidgas till att omfatta — minst tolv månader för insatser i skolan.

"Öka inflytandet för barn och ungdomar" BO föreslår: att följande ändringar görs i kommunallagen: kommunala nämnder ska samråda med barn och ungdom under 0 18 år i frågor som angår dem. 0 barn och ungdom mellan 12 och 18 år ska ges rätt att till stånd opinionsundersökningar i frågor som angår deras närmiljö eller kommundel där de är bosatta. barn och ungdom mellan 12 och 18 år ska under vissa förutsätt- 0 ningar kunna väcka ärenden i de kommunala nämnderna. partistödet ska villkoras så att en del används till att öka inflytan- 0 det för barn och unga i det politiska arbetet.

"Barnomsorgen för barnets bästa" - BO föreslår: att skollagen ytterligare förtydligar att förskoleverksamhet och skol- barnsomsorg tillhandahålls i den omfattning det behövs med hänsyn till barnets eget behov.

"Barnets rätt till skydd mot sexuella övergrepp" BO föreslår:

att det införs förbud mot att personer som är dömda för sexualbrott —

mot barn får arbeta i verksamheter med barn och unga.

"Förbättra barnsäkerheten i boendet" BO föreslår:

att bamsäkerhetskraven i Boverkets byggregler ska gälla även för -

fastigheter byggda före 1973. Boverket får i uppdrag att ytterligare

förstärka informationen om byggreglemas barnsäkerhetskrav.

Åtgärder:

Inrikesdep. ad acta samt överlämnande till Justitiedep. 1999-01-01

-

Justitiedep. öppet ärende Jul999/105/K

- -

Socialdep. Sl997/3200/IFO reg.beslut 48 prop. 1997/98:48

- — Ändringar i livsmedelslagen m.fl. lagar

Liten blir stor 1998

"Barnet har rätt till en trygg och säker miljö" BO föreslår att:

Arbetsmiljölagen utvidgas till att omfatta även förskola och fritidshem.

Arbetsmiljölagen ges ett bamperspektiv. Detta kan göras genom att:

elevskyddsombuden får förstärkt roll. - en

nuvarande skyddsorganisation inom skolans och fritidshemmens -

område kompletteras med en rätt för elevema att utse elev-

skyddsombud även för årskurs 1-6.

skyddsorganisationen inom förskolan, fritidshemmen och skolans -

årskurs l-6 kompletteras med vuxna bamskyddsombud som repre-

senterar barnen.

bamskyddsombud ska ges samma ställning skyddsombud. - som

tillsynsmyndighetema åläggs att följa arbetsmiljön ur ett elev- och —

bamperspektiv.

0 Forsknings- och utvecklingsprojekt stimuleras för att kartlägga

barns arbetsmiljö utifrån barnens perspektiv.

Åtgärder:

Socialdep. Sl998/2l65/ST ad acta samt överlämnande till Ar-

betsmarknadsdep. nuvarande Näringsdep.

Näringsdep. öppet ärende Nl999/1440/9

-

Bilaga 6 279

Avslutande synpunkter Sammanställningen visar att det är mycket svårt att följa huruvidaBO:s förslag har resulterat i konkreta åtgärder inom Regeringskansliet. Förslagen kan ingå del i ett större "åtgärdspaket", liknande förslag

som en kan ha kommit från andra myndigheter, organisationer, enskilda, riksdagen m.fl. Ett förslag kan ligga längre tid och "mogna" innan någon

en åtgärd vidtas, i andra fall leder förslaget överhuvudtaget inte till någon åtgärd.

Bilaga 7 281

Bamombudsmannens verksamhet Viktiga

-

resultat 1993-1999

PM hos Barnombudsmannen

upprättad

Barnombudsmannen BO har enligt lag till uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungas rättigheter och intressen och ska särskilt följa Sveriges åtagande enligt FN:s konvention om barnets rättigheter.

Grundstenen i BO:s verksamhet utgörs av principerna i bamkonventionen och dess olika artiklar. De ställningstaganden som BO gör, är därför möjligt, förankrade i barnkonventionen. Den generella ut-

om gångspunkten är att med synpunkter från barn och ungdomar själva, direkt eller indirekt, med andra myndigheter och organisationer samt via statistik och forskning få en överblick över det aktuella kunskapsläget i en viss fråga. Med detta som underlag kan BO sedan fördjupa, problematisera och belysa viktiga problemställningar, bilda opinion och föreslå förbättringar av barns och ungas villkor och rättigheter.

Metoder

Metoderna för BO:s påverkan och granskning är många och varierande t ex; kontakter med forskningsråd, universitet, kommittéer och utredningar, olika nätverk bestående av myndigheter, frivilligorganisationer och olika bamprofessionella grupper. Andra arbetsmetoder är att be-

remisser, medverka i massmedia, anordna konferenser och semisvara narier, utbyta information via Internet, rapporter och faktamaterial inom aktuella områden, den årliga rapporten till regeringen samt BO:s olika framträdanden och tal.

Det handlar om attitydförändringar

Barnkonventionen är så utformad att den ger varje land ett ansvar för att barn och unga erkänns sina rättigheter enligt konventionen. Alla länder måste därför självkritiskt granska barnens villkor utifrån kon-

282 Bilaga 7

ventionens principer. De mänskliga rättigheter som ska tillförsäkras barnen är inte det slaget att de kan förverkligas enbart genom lag-

av stiftning och myndighetsbeslut.

Bamkonventionens grundprinciper behöver konkretiseras och diskuteras. Den måste också bli känd och respekterad av föräldrar, beslutsfattare och olika yrkesgrupper som kommer i kontakt med bam. Men framförallt behövs barnkonventionen som ett verktyg för attitydförändringar kring hur barn och blir bemötta och behandlade av

unga vuxensamhället.

Att utvärdera BO:s arbete

Inom rad områden har BO:s förslag fått gehör men genomförandet

en

barnkonventionen i vårt land är långsiktig process där många av en olika aktörer måste samverka för att uppnå en attitydförändring som verkligen stärker barns rättigheter. Information och opinionsbildning är några de metoder som står BO till buds. Men infonnation i sig leder

av inte alltid självklart till att barn och livsvillkor förbättras. Infor-

ungas mationen måste också omsättas i kunskap och i konkret handling.

Många forskare har pekat på bristerna när det gäller att utvärdera och mäta informations- och opinionsbildande insatser: "Det är sant att massmedierna sammantagna över långa perioder har haft stora effekter. Därav följer dock inte att de är särskilt effektiva i enskilda insatser. Efleklivitet har med måluppfyllelse att göra; effekter kan vara alla typer förändringar, önskade oönskade"

av som

Ur Kommunikation i teori och praktik, Palm och Windahl, Konsultförlaget 1992.

Ett av problemen när det gäller att utvärdera BO:s arbete ligger i att det inte med säkerhet går att uttala sig om vad eller vem som varit orsaken till det resultat man mäter. Samhället är idag komplext och som nämnts tidigare finns en rad olika aktörer som arbetar med att föra ut barnkonventionen eller angränsande frågor. En annan svårighet är tidsfaktorn eftersom ett förslag till författningsändring kan ta flera år innan det vunnit laga kraft. Ett exempel på det är socialtjänstlagen där BO framförde sina förslag till ändringar hösten 1993 men där ändringarna trädde i kraft först 1997. Effekten av insatsen kunde alltså inte mätas förrän drygt 4 år senare.

Ett annat problem hänger samman med en ombudsmans mandat där rollen förutsätts peka på brister i samhället och ibland vara kritisk i förhållande till andra instanser i samhället. Detta kan många gånger leda till en negativ hållning gentemot ombudsmannen hos t ex visa myndig-

Bilaga 7 283

heter, kommuner, landsting eller frivilligorganisationer som kan försvåra utvärdering av BO:s arbete i en särskild fråga. en Sammanfattningsvis kan sägas att konkret mäta effekten av just BO:s insatser i viss fråga är som ovan beskrivits förenat med vissa en svårigheter. Det väsentliga måste därför bli att bedöma om BO har satt relevanta mål för sitt arbete och verksamheten har bedrivits upp om med ett innehåll och utformning rimligen har lett framåt i önsen som kad riktning och mot de uppsatta målen. Ett sätt att kvantitativt mäta resultatet av BO:s arbete kan vara att undersöka hur många människor barn och vuxna som känner till - barnkonventionen och BO. SKOP-undersökningar visar att både myndigheten BO och barnkonventionen är begrepp som i allt större utsträckning är känt bland politiker, allmänheten och inte minst barn och ungdomar själva. Detta måste rimligen ses som en effekt av bl a att BO för varje och hörs allt oftare i medierna, både nationellt och inår syns temationellt.

Några av BO:s viktigaste insatser

Med tanke på det breda arbetsfält ingår i BO:s verksamhet och de som relativt begränsade har BO under de 6 år som myndigheten resurserna hittills varit verksam haft tre större sk fokusområden.

Genomförande av barnkonventionen Barns och ungas rättigheter Barns och situation i samhället ungas

1¶Genomförande av barnkonventionen

Nationell lagstiftning i

BO har långsiktigt och strategiskt arbetat för att påverka lagstiftningen så att den bättre stämmer överens med barnkonventionen. Vi har lämnat remissvar, synpunkter och förslag direkt till olika departement eller till olika kommittéer och utredningar. Inom en hel del viktiga lagområden har viktiga förändringar skett där BO:s insatser haft betydelse. Som exempel kan nämnas Socialtjänstkommittén som omnämner BO:s inlaga i sitt betänkande. Ett annat exempel är synpunkter till Justitiedepartementet i samband med den departementspromemoria som behandlade barnets rätt att uttrycka sina åsikter vårdnads- och umgängesmål.

284 Bilaga 7

En bamkonventionens grundprinciper, artikel principen om

av barnets bästa finns nu inskriven som portalparagraf i Föräldrabalken, i Utlänningslagen och i Socialtjänstlagen. Även bamkon-

en annan av ventionens grundprinciper, nämligen den om barnets rätt att komma till tals, artikel 12, finns formulerad såväl i Utlänningslagen och

numera Föräldrabalken som i Socialtjänstlagen.

Kommuner och landsting

Förutom att påverka lagstiftningen så att den överensstämmer med barnkonventionen har BO redan från början aktivt drivit frågan om att barnkonventionen måste omsättas ett regionalt och lokalt plan. "Inte förrän samtliga kommuner införlivat barnkonventionen i planering och beslutsprocesser kan Sverige hävda att barnkonventionen är genomförd fullt ut", är ett uttalande som BO har gjorde 1995.

Genom två st nationella enkäter till samtliga kommuner har BO kartlagt hur långt kommunerna kommit i arbetet med barnkonvention. BO har också aktiv opinionsbildning bl a genom kommunbe-

genom en sök och föreläsningar, via Internet och intensiv informationsverk-

en samhet med produktion av en särskild handbok om barnkonvention, "Ett steg framåt" fått igång stor andel kommuner och några

en landsting att påbörja och utveckla arbetet med att införliva barnkonventionen lokalt och regionalt.

En nationell strategi

En de frågor som BO länge drivit och olika sätt tagit upp tagit

av

i regeringsrapporterna -94, -96 och -97 har handlat om behovet ett upp centralt måldokument, dvs en nationell strategi för att påskynda arbetet med införliva barnkonventionen på alla nivåer i samhället. Även den

att parlamentariska bamkommittén framförde betydelsen av en sådan strategi.

Våren 1998 lade regeringen fram en proposition "Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige" och som antogs riksdagen i 1999. Den innehåller ett flertal de förslag

av mars av

BO tidigare ställt krav när det gäller t ex utbildning om barnsom konventionen, direktiv till kommittéer och utredningar, kommunala barn- och ungdomsplaner samt modeller för uppföljning och utvärdering. BO har fått nyckelroll i det arbete som nu lagts fram i den

en nationella strategin och under treårsperiod fått 12 milj kr i extrare-

en surser.

Bilaga 7 285

2¶Barns och rättigheter

ungas

BO ska särskilt bevaka de grupper av barn och unga som befinner sig i utsatta situationer. Vårt arbete i detta avseende syftar ytterst till att varje barn skall ha tillgång till generella goda förebyggande insatser samt tillförsåkras sådant skydd och omvårdnad mot misshandel, vanvård och övergrepp som är nödvändigt för dess gynnsamma utveckling. I det arbetet ska också det friska och utvecklingsbara hos barnet också lyftas fram. Andra viktiga frågor inom detta område gäller också om barns och inflytande samt bamsäkerhet.

ungas

Sammanfattningsvis kan sägas att BO:s insatser inom området barns och rättigheter handlar om att lyfta fram och tydliggöra samhäl-

ungas lets för, samt sprida kunskap barns och ungdomars behov

ansvar om och rättigheter och bevaka att deras rättigheter tillgodoses. Om så inte är fallet föreslår BO åtgärder till regeringen. Nedan nämns några frågor där BO:s insatser haft betydelse.

Mobbning

BO har under åren 1995 till 1997 haft ett regeringsuppdrag att samordna arbetet mot mobbning. Uppgiften var att belysa mobbningsproblemet och att öka samhällets insatser mot mobbning. En brevkampanj till cirka 6 000 l3-åringar genomfördes med syftet att lyfta fram de kunskap och betydelse i arbetet mot mobbning. BO har

ungas egen också drivit frågan om att kursplanerna för grundutbildning av personal i förskola, skola och fritid ska innehålla kunskap om hur mobbning förhindras. Med detta krav har BO uppvaktat lärarutbildningskommittén.

BO utarbetade ett arbetsmaterial till skolorna och en rapport med förslag till åtgärder när det gäller utbildning och lagstiftning på området

sedan överlämnades till regeringen. Rapporten utgjorde ett undersom lag för hearing anordnades Utbildningsdepartementet och

en som av därefter proposition som lades fram hösten 19.97.

en

BO har vidare bedrivit ett intensivt opinionsbildande arbete med bl a flera debattartiklar, radio- och TV-framträdanden vilket inneburit att mobbningsproblemet diskuterats och belysts i den allmänna samhällsdebatten. Därigenom har beslutsfattare och andra som arbetar med barn och ungdomar fått ökad kunskap och större engagemang kring

en mobbning. Många skolor har också påbörjat ett aktivt arbete när det gäller att förebygga mobbning. I vilken mån detta har lett fram till att färre barn och unga mobbas är kanske för tidigt att uttala sig om idag.

BO:s arbete med mobbningsfrågoma har sammanfattningsvis lett till att;

286 Bilaga 7

° skollagens skrivning har förstärkts vad gäller skolpersonalens an-

svar att förebygga och förhindra mobbning. - läroplanens skrivning har förstärkts vad gäller rektors ansvar på om-

rådet.

har avsatts till fortbildning av skolledare ° pengar

.

Skolverket har fått ett särskilt uppdrag att under -99 granska skolor- -

nas arbete mot mobbning kunskapen och engagemanget kring mobbningsfrågor har ökat

-

Arbetsmilj ölagen

BO har inom för sitt mobbnings- och bamsäkerhetsarbetet foku-

ramen serat på betydelsen förskolans och skolans arbetsmiljö. IBO:s rap-

av port till regeringen 1998 Liten blir stor" lade BO fram två huvudförslag. gällde dels ett förslag att arbetsmiljölagen även ska omfat-

Det om

ta barnen i förskolan och dels förslag som syftade till att arbetsmiljölagen ska få ett bättre bamperspektiv.

Flera motioner har därefter lagts på området med BO:s förslag som underlag. I direktiven till utredning ska över skollagen

en som nu se framgår att utredningen ska "se över och vid behov föreslå förändringar

andra regler för att stärka säkerhet, skydd och trygghet i bamomav

och skolverksamheten, särskilt avseende arbetsmiljö- samt sorgs-

hälso- och sjukvårdslagstiftning.

Elevvård och Skolhälsovård

Behovet utredning som ser över elev- och Skolhälsovården var en

av en

de frågor BO föreslog i sin rapport till regeringen -96. Vi framav som förde då barnets eget behov av tillräcklig tid med Skolsköterska och skolpsykolog/ kurator. Vi föreslog också att elevvårdens kompetens, på

sätt skolhälsovårdens, borde faststås i skollagen. Orsaken samma som till detta den oroande utveckling pågick i kommunerna med

var som neddragningar, främst inom elevvården. Vi föreslog därför att en utredning borde tillsättas med uppgift att utarbeta en rikstäckande basnivå och för kvalitetssäkring för skolhälso- och elevvården. En

ett program sådan utredning tillsatt och BO:s förslag omnämns i direktiven till

är nu denna.

Bilaga 7 287

Asylsökande barn

BO har opinionsbildning och genom att deltaga i den parla-

genom mentariska bamkommitténs arbete medverkat till att ett bättre barnperspektiv i invandrings- och flyktingpolitiken har fått gehör hos regering och riksdag Bland annat har principen om barnets bästa och principen barnets rätt att uttrycka sina åsikter arbetats in i Utlännings-

om lagen.

Olämplig personal

I debattartikel i DN samt i sin årsrapport 1997 föreslog BO att en

en utredning skulle tillsättas med uppgift att över behovet av att öka

se möjligheterna att kontrollera personal inom förskola, skola och barn-

Anledningen några uppmärksammade fall där personal omsorg. var inom skola och barnomsorg begått fysiska och sexuella övergrepp mot bam. Regeringen tillsatte utredning för att se över hur arbets-

senare en givare kan pröva lämpligheten hos arbetssökande inom skola, förskola och skolbarnsomsorg. BO:s förslag vad gäller lämplighetsprövning omnämns i direktiven. Utredningen lämnade sitt betänkande våren -98 och förslagen överensstämmer i stort med BO:s tidigare framförda synpunkter.

Barnmisshandel

I rapporten till regeringen 1996 framförde BO krav på att en parlamentarisk kommitté skulle tillsättas med uppgift att utreda frågor som berör barn misshandlas psykiskt, fysiskt eller sexuellt.

och unga som Bakgrunden den otillräckliga statistik finns på området, rap-

var som porter att antalet anmälningar barnmisshandel ökade samt att

om om det aldrig tidigare gjorts någon sådan bred utredning. Regeringen beslutade våren -98 att tillsätta sådan parlamentarisk utredning. I di-

en rektiven hänvisas till BO:s förslag i frågan.

Förbud mot innehav av barnpornografi

När det gäller frågan förbud mot innehav barnpornografi över-

om av lämnade BO särskilda synpunkter i samband med att direktiven till en särskild utredning togs. Vi gjorde sedan uppvaktning och hade ett

en flertal andra kontakter med utredningen. I regeringens proposition omnämns bl a BO:s synpunkter.

288 Bilaga 7

Inflytande för barn och

- unga

Inflytande och medbestämmande för barn och unga, dvs bamkonventionens artikel 12, är av BO:s viktigaste frågor. Barns och ungas syn

en på verkligheten och vad som är viktigt i livet- det som kallas bamperspektiv måste genomsyra samhället på ett helt annat sätt än idag.BO:s

arbete kring barns och ungas delaktighet och inflytande syftar främst till att stärka barns och ungdomars egna möjligheter att få sina åsikter beaktade inom förskola, skola, i den kommunala beslutsprocessen, i föreningslivet och samhället i stort.

I regeringsrapporten -94 "Hallå där" föreslog BO att det för kom-

beslutande organ, i alla frågor som berör barn och unga, ska munens föreligga skyldighet att under ärendets handläggning inhämta syn-

en punkter från kommunens icke röstberättigade barn och unga, i den utsträckning det bedöms möjligt. Detta förslag har sedan BO vidareutvecklat i årsrapporten -97 "Barndom sätter spår" till ett förslag om ändring i kommunallagen med liknande innehåll.

BO:s lagförslag har diskuterats i den parlamentariska Barnkommittén som föreslog att man borde avvakta en sådan ändring i kommunallagen BO föreslagit medan två ledamöterna reserverade sig och

som av ansåg att en ändring borde genomföras snarast. BO:s lagförslag har vidare diskuterats i den ungdomspolitiska kommittén och idemokratiutredningen där förslaget legat till grund för demokratiutredningens skriftserie, rapport 5 av K. Engwall om barn och demokrati under

nr

, l900-ta1et.

Barnsäkerhet -— Av myndighetens instruktion framgår att BO ska ta initiativ till en samordning och utveckling av samhällets förebyggande insatser inom barnsäkerhetsområdet, för åldrarna 0-18 år. BO ska vidare medverka till att forskning och kunskap inom området utvecklas samt att lagstiftning och rättstillämpning tar hänsyn till barns och ungas särskilda förutsättningar och behov. Insatserna är inriktade på att ge barn och ungdomar ett riskmedvetande och handlingsberedskap. Några områden där BO:s insatser haft betydelse redovisas nedan.

Bilaga 7 289

.

Ansvarsfrågor

BO har gjort kartläggning där det kan konstateras att ansvarsfrågan

en kring barnolycksfall alltför sällan utreds när det gäller olyckor i brunnar och dammar samt fallolyckor från fönster och balkonger. Kartläggningen låg till grund för ett flertal förslag iBO:s årsrapport till regeringen -99 "Å tycker jag" och har väckt uppmärksamhet, inte minst

sen i lokalpressen.

BUS veckorna

Under treårsperiod samordnade BO en årlig nationell manifestation

en för bamssäkerhetsfrågor, sk BUS- veckor, med utgångspunkt i ett särskilt nätverk med olika sektorsansvariga myndigheter och organisatio-

Genom de årliga BUS- veckorna har säkerhetsfrågoma för barn ner. och ungdomar fått allt större tyngd inom flera centrala myndigheter

en och organisationer. I några kommuner har permanenta BUS-grupper bildats och rutiner för kontinuerligt BUS-arbete har införts.

Presseminarier

Årliga presseminarier kring ämnen som barnsäkerhet i i bostadens innemiljö, i den nära utemiljö och lekplatser, samt inom barnomsorg och skola har bidragit till ett starkt mediaintresse för dessa frågor vilketvbidragit till ökad kunskap om barnolycksfall och barnsäkerhet inte minst i kommuner och landsting.

3¶Barns och villkor i samhället ungas

En BO.s uppgifter handlar om att belysa barns och ungas generella

av uppväxtvillkor. Det innebär bl a att följa utveckling och förändring inom barnomsorg, skola, hälso- och sjukvård, kultur, fritidsverksamhet och boende, visa på skillnader för pojkar och flickor i olika samhällsgrupper samt följa hur besparingar inom kommun och landsting påverkar barns och ungas livsvillkor.

290 Bilaga 7

Beskriva barns och ungas uppväxtvillkor

Inom för uppgiften att belysa barns och ungas villkor följer BO

ramen aktuella forsknings- och utvecklingsarbeten samt håller samman statistik och olika sektorsövergripande uppföljningsstudier om barn och

till 18 är. Med utgångspunkt i detta samordningsuppdrag har unga upp BO bildat ett särskilt nätverk med olika myndigheter som har sektors-

Skolverket, Socialstyrelsen, Ungdomsstyrelsen ansvar för barn; t ex BO:s dokumentationer inom detta område är främst de årliga rapportema till regeringen och statistikboken "Upp till 18" som utkommer vart tredje år. Det kan i sammanhanget nämnas att den årsrapport som BO överlämnade till regeringen 1997 "Barndom sätter spår" gav upphov till intensiv debatt i media och utgjorde underlag vid en särskild

en riksdagsdebatt hur barns och påverkas av nedskärningar

om ungas inom offentlig sektor. Sammanfattningsvis kan sägas att BO:s sammanställningar om barns och uppväxtvillkor bidrar till att ;

ungas öka den generella kunskapen i samhället barns och ungas livs- - om villkor barn själva får komma till tals att de frågor som BO ställer - genom direkt till barn och via barnkanalen och unga kanalen redovisas

unga i dokumentationema utgöra ett studie- och referensmaterial för olika forskare, bl.a. ° Stockholms läns "Bamrapport". riksdagsledamöter kan använda BO:s material underlag för mo- - som tioner, frågor och interpellationer den allmänna debatten, ledare och krönikörer får stoff till diskussio- ° ner om barns välfärd andra myndigheter får kunskap barns och ungas villkor utanför - om

ansvarsområdet det egna politiker, tjänstemän, olika yrkesgrupper och föräldrar får argument för att förbättra barns och ungas villkor i kommuner och landsting

Barnombudsmannen april 1999

Bilaga 8 291

F

Parisprinciperna

.

A/RES/48/ 134 85th plenary meeting 20 December 1993

National institutions for the promotion and protection of

human rights

The General Assembly,

Recalling the relevant resolutions concerning national institutions for the protection and promotion of human rights, notably its resolutions 41/129 of 4 December 1986 and 46/124 of 17 December 1991 and Commission on Human Rights resolutions 1987/40 of 10 March 1987, 1988/72 of 10 March 1988, 1989/52 of 7 March 1989, 1990/73 of 7 March 1990, 1991/27 of5 March 1991 and 1992/54 of3 March 1992, and taking note of Commission resolution 1993/55 of9 March 1993,

Emphasizing the importance of the Universal Declaration of Human Rights, the International Covenants on Human Rights and other international instruments for promoting respect for and observance of human rights and fundamental freedoms,

Affirming that priority should be accorded to the development of appropriate arrangements at the national level to ensure the effective implementation of international human rights standards,

Convinced of the significant role that institutions at the national level can play in promoting and protecting human rights and fundamental freedoms and in developing and enhancing public awareness of those rights and freedoms,

Recognizing that the United Nations can play a catalytic role in assisting the development of national institutions by acting as a clearinghouse for the exchange of information and experience,

292 Bilaga 8

Mindful in this regard of the guidelines on the structure and functioning of national and local institutions for the promotion and protection of human rights endorsed by the General Assembly in its resolution 33/46 of 14 December 1978,

Welcoming the growing interest shown worldwide in the creation and strengthening of national institutions, expressed during the Regional Meeting for Africa of the World Conference on Human Rights, held at Tunis from 2 to 6 November 1992, the Regional Meeting for Latin America and the Caribbean, held at San Jose from 18 to 22 Janu-

1993, the Regional Meeting for Asia, held at Bangkok from 29 ary March to 2 April 1993, the Commonwealth Workshop on National Human Rights Institutions, held at Ottawa from 30 September to 2 October 1992 and the Workshop for the Asia and Pacific Region on Hu-

Rights Issues, held at Jakarta from 26 to 28 January 1993, and man manifested in the decisions announced recently by several Member States to establish national institutions for the promotion and protection of human rights,

Bearing in mind the Vienna Declaration and Programme of Action, in which the World Conference Human Rights reaffinned the im-

on portant and constructive role played by national institutions for the promotion and protection of human rights, in particular in their advi-

capacity to the competent authorities, their role in remedying husory

rights violations, in the dissemination of human rights information man and in education in human rights,

Noting the diverse approaches adopted throughout the world for the promotion and protection of human rights at the national level, emphasizing the universality, indivisibility and interdependence of all human rights, and emphasizing and recognizing the value of such approaches to promoting universal respect for and observance of human rights and fundamental freedoms,

Takes note with satisfaction of the updated report of the Secretary—General, prepared in accordance with General Assembly resolution 46/124 of 17 December 1991;

Reaffirms the importance of developing, in accordance with national legislation, effective national institutions for the promotion and protection of human rights and of ensuring the pluralism of their membership and their independence;

Encourages Member States to establish or, where they already exist, to strengthen national institutions for the promotion and protection of human rights and to incorporate those elements in national development plans; L

Bilaga 8 293

4. Encourages national institutions for the promotion and protection of human rights established by Member States to prevent and combat all violations of human rights as enumerated in the Vienna Declaration and Programme of Action and relevant international instruments;

Requests the Centre for Human Rights of the Secretariat to continue its efforts to enhance cooperation between the United Nations and national institutions, particularly in the field of advisory services and technical assistance and of information and education, including within the framework of the World Public Information Campaign for Human Rights;

Also requests the Centre for Human Rights to establish, upon the request of States concerned, United Nations centres for human rights documentation and training and to do so on the basis of established procedures for the of available resources within the United Nations

use Voluntary Fund for Advisory Services and Technical Assistance in the Field of Human Rights;

Requests the Secretary-General to respond favourably to requests from Member States for assistance in the establishment and strengthening of national institutions for the promotion and protection of human rights part of the programme of advisory services and technical

as cooperation in the field of human rights, well as national centres for

as human rights documentation and training;

Encourages all Member States to take appropriate steps to promote the exchange of information and experience concerning the establishment and effective operation of such national institutions;

Affirms the role of national institutions as agencies for the dissemination of human rights materials and for other public information activities, prepared or organized under the auspices of the United Nations;

-

10. Welcomes the organization under the auspices of the Centre for Human Rights of follow-up meeting at Tunis in December 1993 with

a a view, in particular, to examining ways and means of promoting technical assistance for the cooperation and strengthening of national institutions and to continuing to examine all issues relating to the question of national institutions;

11. Welcomes also the Principles relating to the status of national institutions, annexed to the present resolution;

12. Encourages the establishment and strengthening of national institutions having regard to those principles and recognizing that the right of each State to choose the framework that best suited to its particular needs at the national level;

294 Bilaga 8

13. Requests the Secretary-General to report to the General Assembly at its fiftieth session on the implementation of the present resolution.

ANNEX

Principles relating to the status of national institutions

Competence and responsibilities

1 A national institution shall be vested with competence to promote and protect human rights. 2 A national institution shall be given as broad a mandate as possible, which shall be clearly set forth in a constitutional or legislative text, specifying its composition and its sphere of competence. 3 A national institution shall, inter alia, have the following responsibilities: T0 submit to the Government, Parliament and any other com-

a

petent body, advisory basis either at the request of the

on an authorities concemed or through the exercise of its power to hear a matter without higher referral, opinions, recommendations, proposals and reports on any matters concerning the promotion and protection of human rights; the national institution may decide topubli— cize them; these opinions, recommendations, proposals and reports, as well as any prerogative of the national institution, shall relate to the following areas: i Any legislative or administrative provisions, as well as provisions relating to judicial organizations, intended to preserve and extend the protection of human rights; in that connection, the national institution shall examine the legislation and administrative provisions in force, as well as bills and proposals, and shall make such recommendations as deems appropriate in order to ensure that these provisions conform to the fundamental principles of human rights; shall, if necessary, recommend the adoption of new legislation, the amendment of legislation in force and the adoption or amendment of administrative measures; ii Any situation of violation of human rights which decides to take up; iii The preparation of reports on the national situation with regard to human rights in general, and on more specific matters;

i

E Bilaga 8 295

iv Drawing the attention of the Government to situations in part of the country where human rights are violated and any making proposals to for initiatives to put end to such an situations and, where necessary, expressing an opinion on the positions and reactions of the Government; b To promote and the harmonization of national legislaensure tion regulations and practices with the international human rights instruments to which the State party, and their effective implea mentation; ratification of the above-mentioned instruments c T0 encourage accession to those instruments, and to ensure their implementaor tion; T0 to the reports which States required to sub-

d contribute are

mit to United Nations bodies and committees, and to regional institutions, pursuant to their treaty obligations and, where necessary, to opinion the subject, with due respect for their indeexpress an on pendence; with the United Nations and other organizae T0 cooperate any tion in the United Nations system, the regional institutions and the national institutions of other countries that are competent in the arof the promotion and protection of human rights; eas D To assist in the formulation of programmes for the teaching of, and research into, human rights and to take part in their execution in schools, universities and professional circles; To publicize human rights and efforts to combat all forms of

g

discrimination, in particular racial discrimination, by increasing public especially through information and education and awareness, by making use of all press organs.

Composition and guarantees of independence and pluralism

1 The composition of the national institution and the appointment of its members, whether by of election otherwise, shall be means an or established in accordance with procedure which affords all a guarantees the pluralist representation of the necessary to ensure social forces civilian society involved in the promotion and

of

protection of human rights, particularly by which will enable powers effective cooperation to be established with, or through the presence of, representatives of: Non—govemmental organizations responsible for human rights

a

and efforts to combat racial discrimination, trade unions, concerned

296 Bilaga 8

social and professional organizations, for example, associations of lawyers, doctors, journalists and eminent scientists;

b Trends in philosophical or religious thought; c Universities and qualified experts; d Parliament;

e Government departments if these are included, their representatives should participate in the deliberations only in an advisory capacity. 2 The national institution shall have an infrastructure which suited to the smooth conduct of its activities, in particular adequate funding. The of this funding should be to enable to have its

purpose own staff and premises, in order to be independent of the Government and not be subject to financial control which might affect its independence. 3 In order to stable mandate for the members of the na-

ensure a tional institution, without which there can be no real independence, their appointment shall be effected by an official act which shall establish the specific duration of the mandate. This mandate may be renewable, provided that the pluralism of the institutions membership ensured.

Methods of operation

Within the framework of its operation, the national institution shall:

a Freely consider any questions falling within its competence, whether they are submitted by the Government or taken up by without referral to a higher authority, on the proposal of its members or of any petitioner;

b Hear any person and obtain any information and any documents for assessing situations falling within its

necessary competence;

c Address public opinion directly or through any press organ, particularly in order to publicize its opinions and recommendations;

d Meet on a regular basis and whenever necessary in the presence of all its members after they have been duly convened;

e Establish working groups from among its members as necessary, and set up local or regional sections to assist in discharging its functions;

f Maintain Consultation with the other bodies, whether jurisdictional or otherwise, responsible for the promotion and protection of human rights in particular ombudsmen, mediators and similar

. institutions;

Bilaga 8 297

.g In view of the fundamental role played by the non-govemmental organizations in expanding the work of the national institutions, develop relations with the non-govemmental organidevoted promoting and protecting human rights, to zations to economic and social development, to combating racism, to proparticularly vulnerable especially children, migrant tecting groups workers, refugees, physically and mentally disabled persons or to

specialized areas.

Additional principles concerning the status of commissions with

quasi-jurisdictional competence

national institution be authorized to hear and consider com- A may concerning individual situations. Cases may be plaints and petitions before by individuals, their representatives, third parties, brought organizations, associations of trade unions or any

non-govemmental

organizations. In such circumstances, and without

other representative

stated above concerning the other powers of prejudice to the principles the functions entrusted to them be based on the the commissions, may

following principles:

amicable settlement through conciliation or, within a Seeking an by the law, through binding decisions where the limits prescribed or, the basis of confidentiality; necessary, on Informing the who filed the petition of his rights, in b party particular the remedies available to him, and promoting his access to

them; complaints petitions transmitting them to c Hearing any or or authority within the limits prescribed by the any other competent law; Making recommendations to the competent authorities, es-

d

proposing amendments reforms of the laws, regulapecially by or and administrative practices, especially they have created the tions encountered by the filing the petitions in order to difficulties persons assert their rights.

.KUNGLBIBL

1999 -07-0 2 STOCKHOLM

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Nyaförmånsrättsregler Bilagor.4 Ju. 32.Utvecklingssamarbete rättsområdet.Ju. . h SteriliseringsñåganiSverige1935-1975. 33. Bo Betalarätt.Särskildaboendefonnerför . tryggt- Ekonomiskersättning. äldresamtavgifterför äldre-ochhandikappomsorg.

Yrkesñsketskonkurrenssituation.Jo. . Godsediforskningen.U. 34.Svensktmedborgarskap.Ku. . Effektivavärme-ochmiljölösningar.N. 35.Fastighetsmäklamänmdeneffektivaretillsyn. Fi. . -— EffektivareTotalförsvarsstödi Östersjöområdet.Fö. 36.Likvidationavaktiebolag.Ju. . Märk väl Fi. 37 UnderrättelsetjänstenenÖversyn.Fö. . . - Invandrarskapochmedborgarskap. 38.Följdleveranseri sambandmedexportav . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. krigsmateriel.UD. Att slaktaettfår i Gudsnamn.Omreligionsfrihet 39.Vuxenutbildningför alla Andraåretmed

ochdemokrati.Demokratiutredningensslaiñserie. Kunskapslyftet.U.

Ju. 40.Demokratini denoffentligasektornsförändring.

10.Rasism,nynazismochfrämlingskap. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 4i Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsfbrs- . l Bördemokratinavnationaliseras lagsamtförslagtill ettcentrumför dokumentärfilm . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. ochenñlmvårdscentral.Ku.

12 Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens 42. Ny luñfartslag.N. . skriftserie.Ju. 43.Oberoende,ägandeochtillsyn i revisions-

13.Etik ochdemokratiskstatskonst. verksamhet.Ju. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 44.Öppenelmarknad.N.

14.Denframtidakommersiellalokalradion.Ku. 45.Slutförvaringavkärnavfall.Kommunernaoch

15 Nytt systernfor prövningavhyres-och platsvalsprocessen.M. . arrendemål.Ju. 46.Ökadesocialbidrag.Enstudieominkomsteroch

16.Ökadrättssäkerhetiasylärenden.UD. socialbidragåren1990till 1996.

17.GarantipensionochBosättningstilläggför personer 47.Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.Fi. föddaår1937eller tidigare.S. 48.LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch

18.Frågortill det industriellasamhället.Ku. slutredovisning.N.

19.Artikel 7 EG:si varumärkesdirektiv. 49.Invandraresomföretagare.Ku.

Ändringarivarumärkeslagen.Ju. 50.Skyddsjaktpåvarg.M.

20.Sverigeochjudamastillgångar.UD. 51.Smittskydd,samhälleochindivid. DelA+B.

2 Lindqvistsnia nio vägarattutvecklabemötandet 52.Inkomstprövningavbostadstilläggtill pensionärer. avpersonermedfunktionshinder.S. S.

22. Denskyddadeprovinsen.En essäomdemokratins 53.Ekonomiskbrottslighetochsekretess.Ju.

värdeochvärdighet.Demokratiutredningens 54. Ennytullag. Fi.

skriftserie.Ju. 55. Konvergensochförändring.Samordningav

23.Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. lagstiftningenför medie-ochtelesektorema.Ku.

Förslagtill inriktningav nyamål inom3 EG:s 56.Globaliseringenochdemokratin.

strukturfonder.N. Demokratiutredningensskriftserie.Ju.

24. EG:sstrukturstöd.Ny organisationför degeogra- 57.Rikstrafiken Ennymyndighet.N. fiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.N. 58. Löserjuridikendemokratinsproblem

25 Samema ettursprungsfolki Sverige. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. . - 26.Införselavbeskattadevaror.Fi. 59.Begränsadfastighetsskatt.Fi.

27.Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga 60.Kundvänligaretaxi.N. —jobb ocharbetslöshetsersättningen.N. 61.Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.Ju. 28.gKontantmetodför småföretagare.Fi. 62.Bilen, miljön ochsäkerheten.Fi.

29 Internationellkonflikthantering att förberedasig 63.Att läraochleda Enlärarutbildningfor samverkan . - tillsarmnans.Fö. ochutveckling.U.

30.Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill 64.Representativdemokrati.Demokratiutredningens mediekoncentrationslag.m.m. Ku. skriftserie.Ju.

3. Tillsynöveradvokaterm. m.Ju. .

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

65. Barnombudsmannenföreträdareför bamoch ungdomar.S.

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet GarantipensionochBosättnmgstilläggfor personer

födda år 1937eller tidigare.17 Nyaformånsrättsregler+ Bilagor. 1

Lindqvistsnia niovägarattutvecklabemötandetav Invandrarskapochmedborgarskap.Demokrati- -

personermedfunktionshinder.21 utredningensskrifiserie.8

Bo Betalarätt.Särskildaboendefonnerfor äldre Att slaktaettfår i Gudsnamn.Omreligionsfrihetoch tryggt-

samtavgifterfor äldre-ochhandikappomsorg.33 demokrati.Demokratiutredningensskriftserie.9

Ökadesocialbidrag.Enstudieominkomsteroch Rasism,nynazismochfrämlingskap.

socialbidragåren1990till 1996.46 Demokratiutredningensskriftserie.10

Smittskydd,samhälleochindivid. DelA+B. 51 Bör demokratinavnationaliseras

lnkomstprövningavbostadstilläggtill pensionärer.52 Demokratiutredningensskiftserie.1 l

Barnombudsmannenföreträdareför barnoch Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens —

ungdomar.65 skriftserie.12

Etik ochdemokratiskstatskonst.

Finansdepartementet Demokratiutredningensskriftserie.13

Nytt systemforprövningavhyres-ocharrendemål.15 Märk väl 7

Artikel 7i EG:svarumärkesdirektiv. Införselavbeskattadevaror.26

Ändringari vammärkeslagen.19 Kontantmetodfor småföretagare.28

Denskyddadeprovinsen.En demokratins Fastighetsmäklamämndeneffektivaretillsyn. 35

essäom värdeochvärdighet.Demokratiutredningensskriñserie Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.47

- 22 Ennytullag.54

Tillsyn överadvokaterm. m. 31 Begränsadfastighetsskatt.59

Utvecklingssamarbetepårättsområdet.32 Bilen,miljön ochsäkerheten.62

Likvidation avaktiebolag.36 Demokratini denoffentligasektornsförändring. Utbildningsdepartementet

Demokratiutredningensskriftserie.40 Godsedi forskningen.4

Oberoende,ägandeochtillsyn i revisionsverksamhet.43 Vuxenutbildningför alla Andraåretmed

Ekonomiskbrottslighetochsekretess.53 Kunskapslyñet.39

Globaliseringenochdemokratin. Att läraochleda Enlärarutbildningfor samverkan

- Demokratiutredningensskriftserie.56 ochutveckling.63

Löserjuridiken demokratinsproblem

Demokratiutredningensskriftserie.58 Jordbruksdepartementet

Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.61

Yrkesfisketskonkurrenssituation.3 Representativdemokrati.Demokratiutredningens

Samema ett ursprungsfolki Sverige.25 skriñserie.64 -

Kulturdepartementet Utrikesdepartementet

Denframtidakommersiellalokalradion.14 Ökadrättssäkerhetiasylärenden.16

Frågortill det industriellasamhället.18 Sverigeochjudamastillgångar. 20

Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill Följdleveranser sambandmedi krigsmateriel. -

exportav mediekoncentrationslag 30

m. m. 38

Svensktmedborgarskap.34

Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsforslag Försvarsdepartementet

samtförslagtill ett centrumför dokumentärfilmochen EffektivareTotalförsvarsstödi Östersjöområdet.6

ñlmvårdscentral.41 Internationellkonflikthantering attför beredasig

— Invandraresomföretagare.49 tillsammans.29 förändring.Samordning lagstiftningen

Konvergensoch av Underrättelsetjänstenenöversyn.37

- formedie-ochtelesektorema.55

Socialdepartementet

SteriliseringsfråganiSverige1935-1975.Ekonomisk

ersättning.2

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Näringsdepartementet Effektivavärme-ochmiljölösningar.5 Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. Förslagtill inriktningav nyamål inom3 EG:sstrukturfonder.23 EG:sstrukturstöd.Ny organisationför degeografiskt avgränsadestmkturfondsprogrammen.24 Delta Utredningen deltidsarbete,tillfälliga jobb

— om ocharbetslöshetsersättningen.27 Nyluñfartslag.42 Öppenelmarlmad.44 LäraavEstonia.Den andradelrapportenoch slutredovisning.48 Rikstrafiken Ennymyndighet.57

- Kundvänligaretaxi. 60

Miljödepartementet Sluttörvaringavkämavfall.Kommunernaoch platsvalsprocessen.45 Skyddsjakt varg.50

.

.

fakta info direkt

Te1o8—387671oo.Fax08-58767171.

Box647,0.I 1382Stockholm. l order@faktainfo.sewww.faktainfo.se 1

ISBN:91-7610-998-4 0375-250XISSN: