Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 26 oktober 2006

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 344, s. 93.

3 Inofficiell översättning av den franska texten, vilken getts in i målet.

4 Ej publicerat, men tillgängligt på webbplatsen www.echr.coe.int.

5 EGT L 116, s. 75.

6 EGT L 160, s. 32.

7 De omtvistade besluten, punkt 48.

8 Se bland annat dom av den 25 maj 2000 i mål C-82/98 P, Kögler mot domstolen (REG 2000, s. I-3855), punkt 21.

9 Se bland annat dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. I-123), punkterna 47 och 51.

10 Domen i det ovannämnda målet Kögler mot domstolen, punkt 23.

11 EGT L 16, 2003, s. 68.

12 Jag använder i detta förslag uttrycket gemenskapsdomstolen (men ibland även EG-domstolen) för att beteckna domstolen och förstainstansrätten, även om det i förevarande mål är fråga om en åtgärd utanför Europeiska unionens första pelare, som utgörs av gemenskaperna.

13 Inofficiell översättning av överklagandena.

14 Det är fråga om frysning av penningmedel och andra finansiella tillgångar eller ekonomiska resurser och förbud mot att sådana medel, tillgångar eller resurser görs tillgängliga.

15 De överklagade besluten, punkterna 41-47.

16 Repliken, punkt 16 (inofficiell översättning). Se även överklagandeskrifterna, punkt 59.

17 De överklagade besluten, punkt 45.

18 Se de överklagade besluten, punkt 46.

19 De överklagade besluten, punkt 40.

20 De överklagade besluten, punkterna 32 och 33.

21 De överklagade besluten, punkterna 34-37.

22 De överklagade besluten, punkt 38.

23 Ibidem.

24 De överklagade besluten, punkt 39.

25 De överklagade besluten, punkt 37.

26 Det är välbekant att införandet i unionens rättsordning av en särskild talan vid gemenskapsdomstolen till skydd för de grundläggande rättigheterna lades fram, bland andra förslag, vid regeringskonferensen för översyn av Maastrichtfordraget, vilket förslag dock inte accepterades vid godkännandet av Amsterdamfördraget.

27 De överklagade besluten, punkt 39.

28 Jag hänför mig till användningen i första meningen i punkt 38 i de överklagade besluten av uttrycket förmodligen efter det bestämda uttrycket måste det slås fast (Vad beträffar den av sökandena åberopade avsaknaden av ett effektivt rättsmedel måste det slås fast att sökandena förmodligen inte förfogar över något effektivt rättsmedel, vare sig inför gemenskapsdomstolarna eller inför de nationella domstolarna, mot att [Gestoras Pro-Amnistía och Segi] uppförts på förteckningen över personer, grupper eller enheter som deltar i terroristhandlingar).

29 I samma ingress i EU-fördraget nämns den vikt som medlemsstaterna fäster vid principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt vid rättsstatsprincipen.

30 Dom av den 27 juni 2006 i mål C-540/03, parlamentet mot rådet (REG 2006, s. I-5769), punkt 38.

31 Dom av den 23 april 1986 i mål 294/83, Les Verts mot parlamentet (REG 1986, s. 1339; svensk specialutgåva, volym 8, s. 529), punkt 23, och av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (REG 2002, s. I-6677), punkt 38.

32 Se särskilt dom av den 18 juni 1991 i mål C-260/89, ERT (REG 1991, s. I-2925; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-209), punkt 41, yttrande 2/94 av den 28 mars 1996 (REG 1996, s. I-1759), punkterna 33 och 34, dom av den 29 maj 1997 i mål C-299/95, Kremzow mot Österrike (REG 1997, s. I-2629), punkt 14, och domen i det ovannämnda målet parlamentet mot rådet, punkt 35.

33 Se särskilt dom av den 15 maj 1986 i mål 222/84, Johnston (REG 1986, s. 1651; svensk specialutgåva, volym 8, s. 597), punkt 18, av den 27 november 2001 i mål C-424/99, kommissionen mot Österrike (REG 2001, s. I-9285), punkt 45, och domen i det ovannämnda målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet, punkt 39.

34 Domstolen har redan haft tillfälle att erinra om att den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter förekommer bland de internationella instrument rörande skyddet för de mänskliga rättigheterna som domstolen tar hänsyn till vid tillämpningen av gemenskapsrättens allmänna principer (se domen i det ovannämnda målet parlamentet mot rådet, punkt 37, och där angiven rättspraxis).

35 1 överklagandena har klagandena i punkt 46 nämnt Gestoras Pro Amnistías och Segis yttrandefrihet, rätt till sin bild och till sitt anseende samt språkrörens yttrandefrihet, föreningsfrihet och rätt till respekt för sitt privatliv och sitt anseende.

36 Se dom av den 28 oktober 1998 i målet Osman mot Förenade kungariket (Recueil des arrêts et décisions, 1998-VIII, s. 3124), punkt 147, och av den 18 februari 1999 i målet Waite och Kennedy mot Tyskland {Recueil des arrêts et décisions, 1999-I, s. 393) punkt 59.

37 Dom av den 30 januari 1998 i målet Turkiets förenade kommunistparti m.fl mot Turkiet (Recueil des arrêts et décisions, 1998-1, s. 1), punkt 29, och av den 18 februari 1999 i målet Matthews mot Förenade kungariket (Recueil des arrêts et décisions, 1999-I, s. 251), punkt 29.

38 Att hävda sin identitet i internationella sammanhang, särskilt genom att genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik utgör enligt artikel 2 EU ett av unionens mål.

39 Sådana klausuler, vilka betecknas som väsentliga i avtalssammanhanget, kan tillåta de fördragsslutande parterna att suspendera avtalen och till och med häva dem om de åsidosätts.

40 Se dom av den 30 juni 2005 i målet Bosphorus mot Irland (Recueil des arrêts et décisions, 2005-VI), som avser, såsom uttryckligen angetts i punkt 72 däri, endast bestämmelser avseende unionens första pelare.

41 Jag anser för övrigt att det inte kan ifrågasättas i detta fall att klagandena har ett berättigat intresse av att få saken prövad.

42 Det är fråga om gemensamma ståndpunkter (artikel 34.2 a EU), rambeslut (artikel 34.2 b EU), beslut och tillhörande genomförandeåtgärder (artikel 34.2 c EU) samt åtgärder för att genomföra konventioner (artikel 34.2 d EU).

43 Teorin är så välbekant att det i detta sammanhang inte krävs någon förklaring. Det är tillräckligt att hänvisa till i synnerhet Bundesverfassungsgerichts dom av den 22 oktober 1986, känd som domen i målet Solange II, i BverfGE, 73, 339, och italienska Corte costituzionales dom av den 21 april 1989 nr 232, Fragd, i Foro it., 1990, I, 1855.

44 Jag understryker att artikel 13 i Europakonventionen visar på att förekomsten av en extern kontroll av att de fördragsslutande parterna iakttar de grundläggande rättigheterna och friheterna inte fritar nämnda stater från att anordna en intern kontroll.

45 De överklagade besluten, punkt 38.

46 Ibidem.

47 Ibidem.

48 Detta är vad själva Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har haft tillfälle att påpeka i det beslut genom vilket den avvisat klagandenas talan på grund av att den inte kunde prövas i sak. Denna domstol har nämligen i det beslutet framhållit att, även om artikel 4 skulle kunna utgöra rättslig grund för konkreta åtgärder som kan beröra sökandena, särskilt inom ramen för det polissamarbete mellan stater som sker inom ramen för gemenskapsorgan såsom Europol, är det emellertid så att genom denna artikel tillkommer inte nya behörigheter som kan utövas gentemot sökandena, utan det föreskrivs endast en skyldighet till rättsligt samarbete och polissamarbete för medlemsstaterna (inofficiell översättning av den franska texten i beslutet).

49 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 1991 i de förenade målen C-6/90 och C-9/90, Francovich m. fl. (REG 1991, s. I-5357; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-435), punkt 33, av den 5 mars 1996 i de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du pêcheur och Factortame m.fl. (REG 1996, s. I-1029), punkt 22, och av den 30 september 2003 i mål C-224/01, Köbler (REG 2003, s. I-10239), punkt 33. Se även dom av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna av den 6 september 1978 i målet Klass m.fl. mot Tyskland (Serie A, nr 28, punkt 64), och av den 7 juli 1989 i målet Soering mot Förenade kungariket (Serie A, nr 161, punkt 120), av vilka följer att den faktiska användningen av artikel 13 i Europakonventionen skall göra det möjligt för enskilda som anser sig ha lidit skada av en åtgärd som strider mot Europakonventionen att erhålla en dom över bestridandet och, i förekommande fall, lämplig ersättning (reparation eller redressement i de franska texterna i domarna).

50 Möjligheten att väcka direkt talan om ogiltigförklaring vid gemenskapsdomstolen föreskrivs för övrigt i Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa även vad avser restriktiva åtgärder mot fysiska eller juridiska personer som rådet har antagit inom området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, samt den begränsade behörighet som EG-domstolen tilldelas på nämnda område i nämnda fördrag (artikel III-376).

51 Generaladvokaten Darmons förslag till avgörande, föredraget den 28 januari 1986 i det ovannämnda målet Johnston, punkt 3.

52 Generaladvokaten Légers förslag till avgörande, föredraget den 18 april 2003 i det ovannämnda målet Köbler, punkt 68.

53 Enligt artikel 39.1 EU skall Europaparlamentet endast höras (och dess yttrande är inte bindande) vid antagande av rambeslut eller beslut, och parlamentet hörs inte ens vid antagande av gemensamma ståndpunkter.

54 Dom av den 16 juni 2005 i mål C-105/03, Pupino (REG 2005, s. I-5285), punkt 42.

55 Se, analogt, domen i det ovannämnda målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet, punkt 41. Principen återges i artikel I-29.1 i Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, enligt vilken [m]edlemsstaterna skall fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten.

56 Se domen i det ovannämnda målet Pupino, punkterna 38 och 43.

57 Konvention som utarbetats på grundval av artikel K.3 i Fördraget om Europeiska unionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) (EGT C 316, 1995, s. 2).

58 Rådets akt av den 23 juli 1996 om upprättande på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen av protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolkningen av konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (EGT C 299, 1996, s. 1).

59 EUT L 327, s. 19.

60 Dom av den 22 oktober 1987 i mål 314/85, Foto-Frost (REG 1987, s. 4199; svensk specialutgåva, volym 9, s. 233).

61 Domen i det ovannämnda målet Foto-Frost, punkt 16.

62 Domen i det ovannämnda målet Pupino.

63 Domen i det ovannämnda målet Pupino, punkt 36 ( Oberoende av vilken grad av integration som avsetts i Amsterdamfördraget, i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, i den mening som avses i artikel 1 andra stycket EU ...). Min kursivering.

64 Domen i det ovannämnda målet Foto-Frost, punkt 15.

65 Generaladvokaten Léger framhöll i sitt den 30 september 2003 föredragna förslag till avgörande i det ovannämnda målet Kobler, punkt 35, att principen om statens skadeståndsansvar [för skador som enskilda åsamkats genom att gemenskapsrätten åsidosatts] [utgör] en nödvändig förlängning av den allmänna principen om rätt till ett verksamt rättsligt skydd eller om rätt till domstolsprövning.

66 Domen i de ovannämnda förenade målen Brasserie du pêcheur och Factortame, punkt 29. Med generaladvokaten Légers ord (se hans förslag till avgörande i det ovannämnda målet Köbler, punkt 85) erinrar jag om att [d]et framgår ... av fast rättspraxis att domstolen inte kräver att bestämmelsen återfinns i samtliga nationella rättsordningar för att den skall erkänna förekomsten av en allmän rättsprincip. Det saknar även betydelse att bestämmelsens räckvidd och tillämpning varierar från en medlemsstat till en annan. Domstolen begränsar sig till att konstatera att principen är allmänt erkänd och att det i medlemsstaternas nationella lagstiftningar, trots vissa olikheter, finns gemensamma kriterier.

67 Se analogt domen i de ovannämnda förenade målen Brasserie du pêcheur och Factortame, punkterna 29 och 31.

68 Se bland annat dom av den 13 juli 1989 i mål 5/88, Wachauf (REG 1989, s. I-2609), punkt 18, samt artikel 52 i stadgan.

69 Se analogt domen i det ovannämnda målet Kobler, punkterna 46 och 50.

70 Se bland annat dom av den 14 december 1995 i mål C-312/93, Peterbroeck (REG 1995, s. I-4599), punkt 12, och av den 11 september 2003 i mål C-13/01, Safalero (REG 2003, s. I-8679), punkt 49.

71 De överklagade besluten, punkt 38.

72 Se för Europol artikel 26.1 och 26.2 i Europolkonventionen och för Europeiska gemenskapen artiklarna 281 EG och 282 EG.

73 EGT L 12, 2001, s. 1.

74 Immunitet mot domstolsprövning för Europeiska gemenskapen vid medlemsstaternas domstolar skall således anses underförstått utesluten enligt artikel 240 EG, i vilken bestämmelse föreskrivs att [u]tom i de fall där domstolen är behörig enligt detta fördrag skall tvister i vilka gemenskapen är part inte på denna grund vara undantagna från de nationella domstolarnas behörighet.

75 Jag hänvisar i detta avseende, förutom direkt till domen av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i det ovannämnda målet Waite och Kennedy mot Tyskland, och dom av den 18 februari 1999 i målet Beer och Regan mot Tyskland (ej publicerad, men tillgänglig på webbplatsen www.echr.coe.int), till den detaljerade analysen och redogörelsen av fall i A. Reinisch — U. A. Weber, In the Shadow of Waite and Kennedy. The Jurisdictional Immunity of International Organizations, the Individual's Right of Access to the Courts and Administrative Tribunals as Alternative Means of Dispute Settlement, i International Organizations Law Review, 2004, 1, s. 59, samt i E. Gaillard — I. Pingel-Lenuzza, International Organisations and Immunity from Jurisdiction: to Restrict or to Bypass, i International and Comparative Law Quarterly, 2002, vol. 51, s. 1.

76 Se domen i det ovannämnda målet Kobler, punkterna 57 och 58.

77 Denna lösning skulle säkerställa likabehandling av de personer som skadats av en och samma rättsakt.

78 De överklagade besluten, punkt 38.

79 Ibidem.

80 Domen i det ovannämnda målet Les Verts mot parlamentet, i vilken erkändes en möjlighet att genom en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 173 i EEG-fördraget ifrågasätta rättsakter som antagits av parlamentet och som skall ha rättsverkan i förhållande till tredje man, och dom av den 22 maj 1990 i mål C-70/88, parlamentet mot rådet (REG 1990, s. I-2041; svensk specialutgåva, volym 10, s. 425), i vilken erkändes behörighet för parlamentet att väcka talan om ogiltigförklaring enligt artikel 173 i EEG-fördraget mot rådets och kommissionens rättsakter för att göra gällande att dess rättigheter åsidosatts.

81 Dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, kommissionen mot rådet (REG 1971, s. 263; svensk specialutgåva, volym 1, s. 551), punkterna 38-43, i vilken domstolen ansåg att en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 173 i EEG-fördraget kunde väckas mot varje åtgärd vidtagen av institutionerna som är avsedd att ha rättsverkan.

82 Dom av den 29 mars 1990 i mål C-62/88, Grekland mot rådet (REG 1990, s. I-1527), punkt 8, i vilken det ansågs finnas en möjlighet, trots att den inte nämndes i artikel 173 i EEG-fördraget, att inom ramen för en talan om ogiltigförklaring av en rättsakt som grundades på en bestämmelse i EEG-fördraget pröva en anmärkning om att en bestämmelse i Euratomfördraget eller EKSG-fördraget inte iakttagits.

83 Dom av den 6 mars 1979 i mål 92/78, Simmenthal mot kommissionen (REG 1979, s. 777), punkterna 40 och 41, i vilken domstolen ansåg att artikel 184 i EEG-fördraget var tillämplig även på andra rättsakter med allmän giltighet än förordningar, detta för att säkerställa en lagenlighetskontroll av rättsakter som enskilda inte kan väcka talan mot.

84 Så uttryckte sig generaladvokaten Van Gerven med hänvisning till domen i det ovannämnda målet Les Verts mot parlamentet i sitt förslag till avgörande som föredrogs den 30 november 1989 i det ovannämnda målet C-70/88, parlamentet mot rådet, punkt 11.

85 Punkt 44 (se ovan).

86 Se dom av den 17 februari 1977 i mål 66/76, CFDT mot rådet (REG 1977, s. 305; svensk specialutgåva, volym 3, s. 309), punkterna 8-12, beträffande aktiv och passiv saklegitimation enligt artikel 33 i EKSG-fördraget, och beslut av den 13 januari 1995 i mål C-253/94 P, Roujansky mot rådet (REG 1995, s. I-7), punkterna 9 och 11, avseende rättsakter mot vilka talan kan väckas enligt artikel 173 i EG-fördraget.

87 Generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande föredraget den 21 mars 2002 i det ovannämnda målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet, punkt 54.

88 1 vissa fall har domstolen huvudsakligen gjort en avvägning mellan grundläggande rättigheter och grundläggande friheter som säkerställs i EG-fördraget (se dom av den 12 juni 2003 i mål C-112/00, Schmidberger, REG 2003, s. I-5659, och av den 14 oktober 2004 i mål C-36/02, Omega, REG 2004, s. I-9609).