Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 11 september 2007

1 Originalspråk: franska.

2 EKSG-fördraget undertecknades i Paris den 18 april 1951 av Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket Nederländerna. Fördraget trädde i kraft den 23 juli 1952 och ingicks för en tid av 50 år. Det upphörde att gälla den 23 juli 2002.

3 Generaladvokaten Roemers förslag till avgörande föredraget den 10 juni 1971 i mål 59/70, Nederländerna mot kommissionen, där domstolen meddelade dom den 6 juli 1971 (REG 1971, s. 639; svensk specialutgåva, volym 1, s. 585).

4 Dom av den 23 februari 1961 i mål 30/59, De Gezamenlijke Steenkolenmijnen in Limburg mot Höga myndigheten (REG 1961, s. 1; svensk specialutgåva, volym 1, s. 69).

5 I den följande redogörelsen kommer jag att närmare ange vad som utgör ett regelverk för stöd till stålindustrin.

6 Senare ändrat till Europeiska gemenskapen (EG) genom fördraget om Europeiska unionen.

7 Zonenrandförderungsgesetz, nedan kallad ZRFG.

8 Nedan kallat Salzgitter eller det stödmottagande företaget.

9 Nedan kallat det omtvistade stödet eller det ifrågavarande stödet.

10 Beslut 2000/797/EKSG av den 28 juni 2000 om det statliga stöd som Förbundsrepubliken Tyskland genomfört till förmån för Salzgitter AG, Preussag Stahl AG och dotterföretag inom järn- och stålindustrin i koncernen, numera Salzgitter AG – Stahl und Technologie (SAG) (EGT L 323, s. 5, nedan kallat det omtvistade beslutet).

11 Dom av den 1 juli 2004 i mål T-308/00, Salzgitter mot kommissionen (REG 2004, s. II-1933) (nedan kallad den överklagade domen).

12 Kommissionens beslut nr 257/80/EKSG av den 1 februari 1980 om gemenskapsregler för särskilt stöd till stålindustrin (EGT L 29, s. 5) (nedan kallat första regelverket).

13 Se även artikel 1 i första regelverket.

14 Kommissionens beslut nr 2320/81/EKSG av den 7 augusti 1981 om gemenskapsregler för statligt stöd till stålindustrin (EGT L 228, s. 14), i dess lydelse enligt kommissionens beslut nr 1018/85/EKSG av den 19 april 1985 (EGT L 110, s. 5) (nedan kallat andra regelverket).

15 Se artikel 1.1 i andra regelverket.

16 Kommissionens beslut nr 3484/85/EKSG av den 27 november 1985 om gemenskapsregler för statligt stöd till stålindustrin (EGT L 340, s. 1) (nedan kallat tredje regelverket).

17 I artiklarna 2–5 i tredje regelverket anges respektive villkor för att bevilja stöd till forskning och utveckling, stöd till miljöskyddsåtgärder, stöd till nedläggning av stålverk och slutligen regionalt investeringsstöd.

18 Kommissionens beslut nr 322/89/EKSG av den 1 februari 1989 om gemenskapsregler för statligt stöd till stålindustrin (EGT L 38, s. 8) (nedan kallat fjärde regelverket) och kommissionens beslut nr 3855/91/EKSG av den 27 november 1991 om gemenskapsregler för statligt stöd till stålindustrin (EGT L 362, s. 57) (nedan kallat femte regelverket).

19 Kommissionens beslut nr 2496/96/EKSG av den 18 december 1996 om gemenskapsregler för statligt stöd till stålindustrin (EGT L 338, s. 42) (nedan kallat sjätte regelverket).

20 I artiklarna 2–5 i detta regelverk anges respektive villkor för att bevilja stöd till forskning och utveckling, stöd till miljöskyddsåtgärder, stöd till nedläggning av stålverk samt regionalt stöd enligt allmänna stödordningar till förmån för företag i Grekland.

21 Enligt artikel 80 KS är de företag som omfattas av gemenskapens behörighet sådana företag som bedriver produktionsverksamhet inom kol- och stålsektorn. I förevarande mål tillverkar Salzgitter sådana produkter som avses i bilaga I till EKSG-fördraget.

22 EGT C 3, 1993, s. 3.

23 EGT C 113, s. 9.

24 Förstainstansrättens beslut av den 29 mars 2001 i mål T-308/00, Salzgitter mot kommissionen (ej publicerat i rättsfallssamlingen).

25 I artikel 5 andra stycket fjärde strecksatsen KS föreskrivs att gemenskapen [skall] … offentliggöra skälen för sitt handlande och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att [EKSG-fördragets] regler iakttas och i artikel 15 första stycket KS anges att [k]ommissionens beslut, rekommendationer och yttranden skall vara motiverade.

26 Punkterna 97–112 i svarsskrivelsen och i anslutningsöverklagandet.

27 Dom av den 10 maj 1960 i de förenade målen 27/58–29/58, Compagnie des hauts fourneaux et fonderies de Givors m.fl. mot Höga myndigheten (REG 1960, s. 501).

28 Dom av den 20 september 2001 i mål C-390/98, Banks (REG 2001, s. I-6117).

29 Dom av den 10 december 1969 i de förenade målen 6/69 och 11/69, kommissionen mot Frankrike (REG 1969, s. 523; svensk specialutgåva, volym 1, s. 427).

30 År 1986 är det årtal från och med vilket det i tredje regelverket föreskrivs en skyldighet att anmäla det stöd som beviljats stålföretagen. År 1995 är det årtal då ZRFG upphörde att gälla.

31 Se Reuter, P., La Communauté européenne du charbon et de l’acier, Librairie générale du droit et de jurisprudence, Paris, 1953, och särskilt förordet av Robert Schuman, Paris. Se även den franska delegationens rapport om fördraget och konventionen som undertecknades i Paris den 18 april 1951, Action des États et conditions de la concurrence, avdelning III, Reuter, P., a.a., s. 111–116.

32 I artikel 26 första stycket KS anges att [r]ådet skall utöva sina befogenheter i de fall och i den ordning som anges i … fördrag[et], särskilt med sikte på att samordna kommissionens verksamhet med den verksamhet som bedrivs av regeringarna som är ansvariga för den allmänna ekonomiska politiken i sina länder. Se dom av den 23 april 1956 i de förenade målen 7/54 och 9/54, Groupement des industries sidérurgiques luxembourgeoises mot Höga myndigheten (REG 1956, s. 53, på s. 96).

33 Domen i det ovannämnda målet De Gezamenlijke Steenkolenmijnen in Limburg mot Höga myndigheten, s. 42.

34 Domen i det ovannämnda målet Groupement des industries sidérurgiques luxembourgeoises mot Höga myndigheten, s. 91.

35 Dom av den 15 juli 2004 i mål C-501/00, Spanien mot kommissionen (REG 2004, s. I-6717), punkt 129 och där angiven rättspraxis.

36 Sidan 97. Det målet avsåg en avgift som påfördes bränsle som inte var avsett för hushållsändamål. Domstolen fastställde att denna avgift i samma utsträckning var tillämplig på alla industriella aktörer och således inte kunde anses vara särskilt och uteslutande tillämplig på kol- och stålsektorn.

37 Sidan 526.

38 Sidan 47.

39 Dom av den 5 juni 2001 i mål T-6/99, ESF Elbe-Stahlwerke Feralpi mot kommissionen (REG 2001, s. II-1523).

40 Punkt 85.

41 Denna uppfattning har även hävdats i en del av doktrinen. Se bland annat Reuter, P., a.a., s. 194 och 195, samt Mertens de Wilmars, J., Aides CECA et aides CEE: Aspects juridiques d’une convergence économique, i Du droit international au droit de l’intégration, Liber amicorum Pierre Pescatore, Nomos, Baden-Baden, 1987, s. 421.

42 Generaladvokaten Lagrange ansåg däremot att om det var fastställt att syftet med den ifrågavarande åtgärden inte är socialt, utan ekonomiskt, och att den består antingen i att företagen åläggs kostnader som de normalt inte har, eller att de befrias från en kostnad som de normalt skall bära, skulle denna åtgärd utgöra en särskild kostnad eller en subvention som är förbjuden enligt artikel 4 c KS.

43 Dom av den 21 juni 2001 i de förenade målen C-280/99 P–C-282/99 P, Moccia Irme m.fl. mot kommissionen (REG 2001, s. I-4717).

44 Generaladvokaten Geelhoed har hänvisat till domarna i de ovannämnda målen Groupement des industries sidérurgiques luxembourgeoises mot Höga myndigheten och De Gezamenlijke Steenkolenmijnen in Limburg mot Höga myndigheten.

45 Se särskilt punkterna 29–41 i det ovannämnda förslaget till avgörande (min kursivering).

46 Se artiklarna 2 KS–4 KS.

47 Många kommentatorer har kritiserat skillnaden mellan den statiska karaktären hos bestämmelserna i EKSG-fördraget och den dynamiska karaktären hos en ekonomisk värld i ständig utveckling. Se bland annat Much, W., Principales tendances de l’évolution du droit de la Communauté européenne du charbon et de l’acier, Rivista di diritto europeo, Rom, 1965, s. 3, på s. 13.

48 Jag erinrar om att det i artikel 95 KS föreskrivs olika system för EKSG-fördragets anpassning i rättsligt hänseende till sådana fall som inte har beaktats i fördraget utan att det dock finns anledning att göra en sådan ändring i detta fördrag som förutsätter att medlemsstaterna ratificerar denna enligt sina författningsenliga förfaranden. Se, vad beträffar rättspraxis rörande tillämpningen av artikel 95 KS, särskilt dom av den 23 november 2000 i mål C-1/98 P, British Steel mot kommissionen (REG 2000, s. I-10349), punkt 40.

49 Se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda förenade målen Moccia Irme m.fl. mot kommissionen, punkt 40, och förstainstansrättens dom av den 25 september 1997 i mål T-150/95, UK Steel Association mot kommissionen (REG 1997, s. II-1433), punkt 114.

50 Dom av den 24 september 2002 i de förenade målen C-74/00 P och C-75/00 P,. Falck och Acciaierie di Bolzano mot kommissionen (REG 2002, s. I-7869), punkt 120.

51 Fjärde skälet i första regelverket.

52 Se bland annat beslut av den 3 maj 1996 i mål C-399/95 R, kommissionen mot Tyskland (REG 1996, s. I-2441), punkt 20, och domen i det ovannämnda målet Spanien mot kommissionen, punkterna 153–155.

53 Se bland annat domstolens dom av den 6 juli 1982 i de förenade målen 188/80–190/80, Frankrike, Italien och Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1982, s. 2545; svensk specialutgåva, volym 6, s. 457), punkterna 30 och 31, och förstainstansrättens dom av den 25 mars 1999 i mål T-37/97, Forges de Clabecq mot kommissionen (REG 1999, s. II-859), punkt 132 och där angiven rättspraxis.

54 Se bland annat, vad beträffar bestämmelser i samband med återbetalning av import- eller exporttullar, dom av den 15 december 1987 i mål 328/85, Deutsche Babcock Handel (REG 1987, s. 5119), punkterna 6–14.

55 Punkt 102.

56 Det målet avsåg en talan om ogiltigförklaring som Konungariket Spanien väckt mot kommissionens beslut 2001/168/EKSG av den 31 oktober 2000 om den spanska lagstiftningen om företagsbeskattning (EGT L 60, 2001, s. 57).

57 Punkt 127. Se även domen i det ovannämnda målet Forges de Clabecq mot kommissionen, punkt 132.

58 Artikel 87 EG innehåller visserligen ett förbud mot statligt stöd. Detta förbud är dock inte bara direkt försett med olika undantag, utan det har inte heller, inte ens i princip och trots sin allmänna formulering, den absoluta karaktär som det förbud som föreskrivs i EKSG-fördraget, förutom att det redan innehåller den dubbla konstitutionen att det skall vara fråga om stöd som för det första snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och som för det andra gynnar vissa företag eller viss produktion.

59 Såsom jag har angett tidigare kan ett stöd även tillåtas på grundval av ett individuellt beslut.

60 Dom av den 5 oktober 1994 i mål C-47/91, Italien mot kommissionen (REG 1994, s. I-4635; svensk specialutgåva, volym 16, s. I-145).

61 Punkt 21.

62 Se punkt 108 i detta förslag till avgörande.

63 Domen i de ovannämnda förenade målen Compagnie des hauts fourneaux et fonderies de Givors m.fl. mot Höga myndigheten, s. 526.

64 Se Mertens de Wilmars, J., a.a., s. 429.

65 Min kursivering.

66 Punkt 61 i repliken.

67 REG 1959, s. 551, på s. 556.

68 Punkterna 122–138 i svarsskrivelsen och anslutningsöverklagandet.

69 Punkt 62 i repliken.

70 Min kursivering.

71 Punkterna 139–142 i svarsskrivelsen och anslutningsöverklagandet.

72 Kommissionens beslut 2002/347/EKSG av den 21 november 2001 om Frankrikes ordning för skattefria avsättningar för företags utländska driftställen (EGT L 126, 2002, s. 27).

73 Punkt 53 i svarsskrivelsen och i interventionsinlagan till stöd för anslutningsöverklagandet.

74 Tredje och fjärde skälen i tredje regelverket.

75 Dom av den 20 november 1997 i mål C-188/96 P, kommissionen mot V (REG 1997, s. I-6561), punkt 24 och där angiven rättspraxis.

76 Se bland annat förstainstansrättens dom av den 22 juni 2005 i mål T-102/03, CIS mot kommissionen (REG 2005, s. II-2357), punkt 46 och där angiven rättspraxis.

77 Se bland annat domstolens dom av den 11 september 2003 i mål C-197/99 P, Belgien mot kommissionen (REG 2003, s. I-8461), punkt 72, och förstainstansrättens dom av den 24 september 1996 i mål T-57/91, NALOO mot kommissionen (REG 1996, s. II-1019), punkterna 298–300, samt av den 24 oktober 1997 i mål T-243/94, British Steel mot kommissionen (REG 1997, s. II-1887), punkterna 159 och 160.

78 Dom av den 19 september 1985 i de förenade målen 172/83 och 226/83, Hoogovens Groep mot kommissionen (REG 1985, s. 2831), punkt 24, av den 14 februari 1990 i mål C-350/88, Delacre m.fl. mot kommissionen (REG 1990, s. I-395), punkterna 15 och 16, samt domarna i de ovannämnda målen Belgien mot kommissionen, punkt 72, och Spanien mot kommissionen, punkt 73.

79 Punkt 109 i det omtvistade beslutet.

80 Dom av den 20 mars 1997 i mål C-24/95, Alcan Deutschland (REG 1997, s. I-1591).

81 Kommissionen har hänvisat till punkterna 41–44 i denna dom.

82 Kommissionen har hänvisat till domen i det ovannämnda målet De Gezamenlijke Steenkolenmijnen in Limburg mot Höga myndigheten.

83 Salzgitter har hänvisat till dom av den 29 april 2004 i mål C-181/02 P, kommissionen mot Kvaerner Warnow Werft (REG 2004, s. I-5703), punkt 41.

84 Salzgitter har hänvisat till domen i de ovannämnda förenade målen Falck och Acciaierie di Bolzano mot kommissionen, punkt 119 och där angiven rättspraxis.

85 Punkt 21.

86 Se punkt 60 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

87 Se punkterna 149–152 i detta förslag till avgörande.

88 Tredje regelverket avser stöd till forskning och utveckling, stöd till miljöskyddsåtgärder, stöd till nedläggning av stålverk och slutligen regionalt investeringsstöd enligt allmänna stödordningar.

89 Min kursivering.

90 Se dom av den 13 juli 2000 i mål C-210/98 P, Salzgitter mot kommissionen (REG 2000, s. I-5843), punkterna 49–55 och där angiven rättspraxis.

91 Se dom av den 14 februari 1990 i mål C-310/87, Frankrike mot kommissionen (REG 1990, s. I-307; svensk specialutgåva, volym 10, s. 303), punkt 17, och av den 11 juli 1996 i mål C-39/94, SFEI m.fl. (REG 1996, s. I-3547), punkt 70.

92 Beslutet i det ovannämnda målet Tyskland mot kommissionen, punkt 55.

93 Dom av den 21 september 1989 i de förenade målen 46/87 och 227/88, Hoechst mot kommissionen (REG 1989, s. 2859; svensk specialutgåva, volym 10, s. 133).

94 Jag vill erinra om att enligt fast rättspraxis är förstainstansrätten ensam behörig dels att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels att bedöma dessa faktiska omständigheter. Med förbehåll för det fall att bevisningen har missuppfattats utgör bedömningen av de faktiska omständigheterna således inte en rättsfråga som i sig är underställd domstolens prövning i ett mål om överklagande. När förstainstansrätten har fastställt eller bedömt de faktiska omständigheterna, är domstolen dock behörig att pröva förstainstansrättens rättsliga bedömning av dessa omständigheter och de rättsliga följderna därav. Se bland annat dom av den 6 april 2006 i mål C-551/03 P, General Motors mot kommissionen (REG 2006, s. I-3173), punkterna 51 och 52.

95 Detta system infördes på grundval av artikel 58 KS genom kommissionens beslut nr 2794/80/EKSG av den 31 oktober 1980 om inrättandet av ett kvotsystem för stålproduktionen för företag inom stålindustrin (EGT L 291, s. 1). Detta system förlängdes upprepade gånger fram till den 30 juni 1988.

96 Kommissionens beslut nr 2177/83/EKSG av den 28 juli 1983 om förlängning av övervakningssystemet och systemet med produktionskvoter för vissa av stålindustriföretagens produkter (EGT L 208, s. 1). Innehållet i artikel 15a i detta beslut återfinns i nästan identiska ordalag i artikel 15a i senare beslut om förlängning, det vill säga kommissionens beslut nr 234/84/EKSG av den 31 januari 1984 (EGT L 29, s. 1), nr 3485/85/EKSG av den 27 november 1985 (EGT L 340, s. 5) och nr 194/88/EKSG av den 6 januari 1988 (EGT L 25, s. 1).

97 Förstainstansrätten har hänvisat till dom av den 15 januari 1985 i mål 250/83, Finsider mot kommissionen (REG 1985, s. 131), punkt 9, av den 15 oktober 1985 i de förenade målen 211/83, 212/83, 77/84 och 78/84, Krupp och Thyssen mot kommissionen (REG 1985, s. 3409), punkt 34, och av den 7 april 1987 i mål 226/85, Dillinger Hüttenwerke mot kommissionen (REG 1987, s. 1621), punkt 12.

98 Förstainstansrätten har hänvisat till kommissionens beslut nr 3302/81/EKSG av den 18 november 1981 om information som stålföretag skall lämna om sina investeringar (EGT L 333, s. 35), i dess lydelse enligt kommissionens beslut nr 2093/85/EKSG av den 26 juli 1985 (EGT L 197, s. 19), vilket var i kraft till och med den 16 oktober 1991.

99 Dom av den 10 december 1957 i de förenade målen 1/57 och 14/57, Société des usines à tubes de la Sarre mot Höga myndigheten (REG 1957, s. 201, på s. 220).

100 EGT C 364, 2000, s. 1. Se, i fråga om innehållet och räckvidden av denna princip, Simon, D., Le principe de bonne administration ou la bonne gouvernance concrète, i Le droit de l’Union européenne en principes, Liber amicorum Jean Raux, Apogée, Rennes, 2006, s. 155.

101 Se domstolens dom av den 21 november 1991 i mål C-269/90, Technische Universität München (REG 1991, s. I-5469; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-453), punkt 14, samt förstainstansrättens dom av den 24 januari 1992 i mål T-44/90, La Cinq mot kommissionen (REG 1992, s. II-1), punkt 86, av den 19 mars 1997 i mål T-73/95, Oliveira mot kommissionen (REG 1997, s. II-381), punkt 32, och av den 11 september 2002 i mål T-70/99, Alpharma mot rådet (REG 2002, s. II-3495), punkt 182.

102 Förstainstansrättens dom av den 15 september 1998 i mål T-95/96, Gestevisión Telecinco mot kommissionen (REG 1998, s. II-3407), punkt 75.

103 Se artikel 16 KS i EKSG-fördraget,. Dessa interna administrativa åtgärder skall fastställas i en arbetsordning. De arbetsordningar som var gällande vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna var arbetsordning av den 9 januari 1963 (EGT 17, 1963, s. 181) och av den 17 februari 1993 (EGT L 230, s. 15). Den sistnämnda arbetsordningen ersattes av kommissionens arbetsordning av den 18 september 1999 (EGT L 252, s. 41), och därefter av arbetsordningen av den 29 november 2000 (EGT L 308, s. 26).

104 Enligt artikel 17 i 1963 års respektive 1993 års arbetsordning förfogar kommissionen [f]ör förberedelsen och genomförandet av sina uppgifter … över ett antal tjänstegrenar som utgör en enhetlig administration.

105 Artikel 19 i 1963 års arbetsordning, artikel 18 i 1993 års arbetsordning, artikel 17 i 1999 års arbetsordning och artikel 19 i 2000 års arbetsordning.

106 Denna bestämmelse har återgetts i praktiskt taget identiska ordalag i artikel 20 första stycket i 1993 års arbetsordning, i artikel 19 första stycket i 1999 års arbetsordning och i artikel 21 första stycket i 2000 års arbetsordning. Se även Kindblom-Törnell, M., The role of the cabinets in the decision-making process of the European Commission, Liber amicorum Sven Norberg, Bruylant, Bryssel, 2006, s. 329, på s. 230.

107 Jag vill påpeka att efter det att kvotsystemet upphörde i juni 1988 antogs på grundval av artikel 47 KS kommissionens beslut nr 2448/88/EKSG av den 19 juli 1988 om införande av ett övervakningssystem för vissa av stålindustriföretagens produkter (EGT L 212, s. 1). Enligt detta beslut som var tillämpligt från den 1 juli 1988 till den 30 juni 1990 var företagen skyldiga att varje månad till kommissionen anmäla uppgifter om sin stålproduktion och sina stålleveranser. Från och med år 1991 och för att söka avhjälpa de bestående svårigheterna på stålmarknaden antogs på grundval av artikel 54 KS kommissionens beslut nr 3010/91/EKSG av den 15 oktober 1991 om information som stålföretag skall lämna om sina investeringar (EGT L 286, s. 20; svensk specialutgåva, område 13, volym 21, s. 136).

108 Se artikel 14 i de beslut om förlängning som anges i fotnot 96.

109 Se kommissionens meddelande om den information som stålindustriföretagen skall lämna när de begär att få dra fördel av artiklarna 14 och 15 i beslut nr 1696/82/EKSG och om de kriterier som kommissionen har fastställt för deras tillämpning (EGT C 318, 1982, s. 3).

110 Domen i de ovannämnda förenade målen Krupp och Thyssen mot kommissionen. Se även domen i det ovannämnda målet Dillinger Hüttenwerke mot kommissionen, i vilken domstolen angav att artiklarna 14a och 14b i beslut nr 234/84 om beviljande av ytterligare produktionskvoter skall tillämpas och tolkas mot bakgrund av andra regelverket. Härav följer att ett företag som förmodas uppfylla kriterierna för godkännande av ett stöd inte kan erhålla någon ytterligare kvot med stöd av artikel 14a i det ovannämnda beslutet (punkterna 13–15).

111 Dom av den 7 juli 1982 i mål 119/81, Klöckner-Werke mot kommissionen (REG 1982, s. 2627).

112 Övervakningssystemet och systemet för stålproduktionskvoter grundas på denna bestämmelse.

113 Domen i det ovannämnda målet Klöckner-Werke mot kommissionen, punkt 19 (min kursivering).

114 Idem (min kursivering). Se även dom av den 11 maj 1983 i mål 136/82, Klöckner-Werke mot kommissionen (REG 1983, s. 1599), punkt 36, dom av den 11 maj 1983 i de förenade målen 311/81 och 30/82, Klöckner-Werke mot kommissionen (REG 1983, s. 1549), punkt 36, och domen i det ovannämnda målet Finsider mot kommissionen.

115 Se, bland annat, förstainstansrättens dom av den 8 maj 2003 i mål T-82/01, Josanne m.fl. mot kommissionen (REG 2003, s. II-2013), punkt 81.

116 Beslutet i det ovannämnda målet Tyskland mot kommissionen, punkt 54 och där angiven rättspraxis.

117 Dom av den 15 februari 2001 i mål C-99/98, Österrike mot kommissionen (REG 2001, s. I-1101), punkterna 73 och 85.

118 Dom av den 1 juni 2006 i de förenade målen C-442/03 P och C-471/03 P, P & O European Ferries (Vizcaya) och Diputación Foral de Vizcaya mot kommissionen (REG 2006, s. I-4845), punkt 103.

119 Kommissionen har hänvisat till dom av den 15 februari 1996 i mål C-63/93, Duff m.fl. (REG 1996, s. I-569), punkt 20.

120 Dom av den 6 mars 2003 i mål C-14/01, Niemann (REG 2003, s. I-2279), punkt 56.

121 Första till fjärde skälen i första regelverket.

122 Kommissionens beslut 2002/347, kommissionens beslut 2003/755/EG av den 17 februari 2003 om den stödordning som Belgien har genomfört till förmån för samordningscenter som är etablerade i Belgien (EGT L 282, s. 25), kommissionens beslut 2003/515/EG av den 17 februari 2003 om den stödåtgärd som Nederländerna har genomfört till förmån för internationell finansieringsverksamhet (EGT L 180, s. 52), och kommissionens beslut 2003/601/EG av den 17 februari 2003 om stödordning C 54/2001 (ex NN 55/2000) Irland – Inkomster från utlandet (EGT L 204, s. 51).

123 Punkt 20.

124 Punkt 29.

125 Dom av den 15 december 1987 i mål 325/85, Irland mot kommissionen (REG 1987, s. 5041), punkt 18.

126 Se bland annat domstolens dom av den 9 juli 1981 i mål 169/80, Gondrand Frères och Garancini (REG 1981, s. 1931), punkt 17, och förstainstansrättens dom av den 3 oktober 2006 i mål T-313/04, Hewlett-Packard mot kommissionen, punkt 66 och där angiven rättspraxis.

127 Domen i det ovannämnda målet Duff m.fl., punkt 20.

128 Se bland annat dom av den 14 oktober 1999 i mål C-104/97 P, Atlanta mot kommissionen och rådet (REG 1999, s. I-6983), punkt 52.

129 Se särskilt dom av den 18 maj 2000 i mål C-107/97, Rombi och Arkopharma (REG 2000, s. I-3367), punkt 66 och där angiven rättspraxis.

130 Domen i det ovannämnda målet Delacre m.fl. mot kommissionen, punkt 33 och där angiven rättspraxis, och förstainstansrättens dom av den 24 oktober 1997 i mål T-244/94, Wirtschaftsvereinigung Stahl m.fl. mot kommissionen (REG 1997, s. II-1963), punkterna 58 och 59.

131 Se bland annat, inom ramen för EG-fördraget, dom av den 14 januari 1997 i mål C-169/95, Spanien mot kommissionen (REG 1997, s. I-135), punkt 48 och där angiven rättspraxis.

132 Se bland annat, inom ramen för EG-fördraget, dom av den 22 juni 2006 i de förenade målen C-182/03 och C-217/03, Belgien och Forum 187 mot kommissionen (REG 2006, s. I-5479), punkterna 150–152.

133 Se domen i det ovannämnda målet Alcan Deutschland, punkt 25 och där angiven rättspraxis.

134 Domen i det ovannämnda målet Belgien och Forum 187 mot kommissionen, punkt 146 och där angiven rättspraxis.

135 Idem.

136 Se bland annat dom av den 17 juli 1997 i mål C-183/95, Affish (REG 1997, s. I-4315), punkt 57.

137 Jag hänvisar till punkterna 149–152 i detta förslag till avgörande.

138 Punkt 59.

139 Idem.

140 Domstolens dom av den 24 november 1987 i mål 223/85, RSV mot kommissionen (REG 1987, s. 4617), kan inte överföras på förevarande fall. Domstolen ansåg i det målet att det förhållandet att kommissionen dröjt (26 månader) med att fatta ett beslut om huruvida ett statligt stöd var förenligt med den gemensamma marknaden kunde ge upphov till sådana berättigade förväntningar hos stödmottagaren som hindrade kommissionen från att ålägga de nationella myndigheterna att besluta om återkrav av stödet. I det ovannämnda målet hade dock stödet anmälts.