Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 18 oktober 2007

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 28, 1997, s. 1.

3 EGT L 209, s. 1.

4 Det skall uppmärksammas att förordning nr 1408/71 (formellt) har ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, s. 1) (rättelse publicerad i EUT L 200, s.1), vilken trädde i kraft den 20 maj 2004. I enlighet med artikel 91 i den sistnämnda förordningen är denna inte tillämplig förrän dess tillämpningsförordning träder i kraft. Tillämpningsförordningens antagande är vid läsningen av förevarande förslag till avgörande fortfarande föremål för det interinstitutionella lagstiftningsförfarandet på grundval av det förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen som kommissionen antog den 31 januari 2006 (KOM/2006/16 slutlig). Följaktligen är endast förordning nr 1408/71 tillämplig avseende omständigheterna som ligger till grund för förevarande mål.

5 JORF av den 30 december 1990, s. 16367.

6 Arbetslöshetsunderstöd är emellertid skattepliktigt med 6,2 procent och ålders- och invaliditetspension är skattepliktiga med 6,6 procent.

7 Enligt artikel L. 135–1 i socialförsäkringslagen skall åldersförsäkringsförmåner av ickebidragskaraktär som tillhör den nationella solidaritetsfonden ombesörjas av dessa fonder, som har upprättats i form av en offentlig nationell myndighet av administrativ karaktär.

8 I enlighet med bestämmelserna i lag nr 2004–626 av den 30 juni 2004 avseende solidaritet för äldre och handikappades autonomi (JORF av den 1 juli 2004, s. 11944). Nationella kassan för solidaritet för autonomi, en offentlig nationell myndighet av administratif karaktär, har till uppgift att bidra till finansieringen av omhändertagandet av äldres och handikappades minskade autonomi.

9 JORF av den 25 januari 1996, s. 1226.

10 JORF av den 25 november 1969. Denna konventionstext är tillgänglig på följande internetadress: http://www2.impots.gouv.fr/conventions_fiscales/ru68.htm.

11 Se särskilt dom av den 9 mars 2006 i mål C-493/04, Piatkowski (REG 2006, s. I-2369), punkt 21.

12 Se särskilt dom av den 5 maj 1977 i mål 102/76, Perenboom (REG 1977, s. 815), punkt 13, av den 29 juni 1994 i mål C-60/93, Aldewereld (REG 1994, s. I-2991), punkt 26, och av den 8 mars 2001 i mål C-68/99, kommissionen mot Tyskland (REG 2001, s. I-1865), punkt 25.

13 Det följer av fast rättspraxis att förutom vissa gemenskapsakter som inte är relevanta för detta mål (rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EGT L 225, s. 6; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 25), konventionen 90/436/EEG av den 23 juli 1990 om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (EGT L 225, s. 10) och rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (EUT L 157, s. 38)) förblir medlemsstaterna behöriga avseende direktbeskattning särskilt beträffande avskaffande eller förebyggande av dubbelbeskattning genom konventioner (se särskilt dom av den 12 maj 1998 i mål C-336/96, Gilly (REG 1998, s. I-2793), punkterna 24 och 30, och av den 12 december 2006 i mål C-374/04, Test Claimants in Class IV of the ACT Group Litigation (REG 2006, s. I-11673), punkt 52).

14 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Piatkowski (punkterna 24, 27 och 28).

15 Enligt den franska regeringens uttryck som återgavs i domskälen i domar av den 15 februari 2000 i mål C-34/98, kommissionen mot Frankrike (REG 2000, s. I-995) punkt 25 (CRDS) och i mål C-169/98, kommissionen mot Frankrike (REG 2000, s. I-1049), punkt 23 (CSG).

16 Se domarna i de ovannämnda målen C-34/98, kommissionen mot Frankrike, punkterna 34–36, och C-169/98, kommissionen mot Frankrike, punkterna 32–34.

17 Dom av den 16 januari 2007 i mål C-265/05, Perez Naranjo (REG 2007, s. I-347). I detta mål hade en fråga ställts till domstolen huruvida en tilläggsförmån vid ålderdom som kompletterade en huvudförmån vid ålderdom och som endast utbetalades till personer med hemvist i Frankrike som hade uppnått en viss ålder och som åsyftades i bilaga IIa till förordning nr 1408/71 skulle anses utgöra en särskild icke avgiftsfinansierad förmån i den mening som avses i artikel 4.2a i den nämnda förordningen, i vilket fall en bidragssökande utan hemvist i Frankrike inte kunde beviljas denna. Om den tvärtom inte kvalificerades som en sådan förmån, skulle den kunna beviljas personer som uppfyller åldersvillkoren enligt artikel 19.1 i nämnda förordning, oberoende av i vilken medlemsstat de är bosatta (enligt den så kallade regeln att förmånen kan tas med till utlandet). För att utreda om förmånen var avgiftsfinansierad eller inte prövade domstolen med tillämpning av sin rättspraxis på vilket sätt förmånen faktiskt finansierades, nämligen huruvida finansieringen skedde direkt eller indirekt genom sociala avgifter eller med offentliga medel. Eftersom den aktuella förmånen finansierades genom solidaritetsfonden för äldre, vilken får sina medel, såsom har framgått ovan, från CSG, härrörande från förvärvsinkomster och ersättningar gällde det så som domstolen uttryckte det i punkt 40 i domen att fastställa om CSG skulle betraktas som en avgift för social trygghet eller som offentliga medel, som inte har sådana kännetecken. Efter att ha erinrat om de viktigaste domskälen i domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Frankrike, fastslog domstolen mot bakgrund av en rad omständigheter, särskilt beroende på att finansieringen av åldersförmånen inte endast skedde genom CSG utan genom avgifter vars skattemässiga karaktär inte hade ifrågasatts, i punkt 52 i domen att även om en del av den allmänna sociala avgiften som härrör från förvärvsinkomster och ersättningar som utgår i stället för sådana inkomster skulle betraktas som en avgift snarare än en finansiering med offentliga medel, är sambandet mellan avgiften och tilläggsförmånen inte tillräckligt påvisbar för att tilläggsförmånen skall anses vara avgiftsfinansierad (min kursivering). Mot bakgrund av den senare punkten är det svårt att komma fram till en slutgiltig slutsats avseende kvalificeringen av CSG såsom social trygghetsavgift. Däremot bekräftas genom denna dom att CSG mycket riktigt omfattas av det materiella tillämpningsområdet för förordning nr 1408/71.

18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 januari 2006 i mål C-265/04, Bouanich (REG 2006, s. I-923), punkt 51 och där angiven rättspraxis, och dom av den 14 december 2006 i mål C-170/05, Denkavit Internationaal och Denkavit France (REG 2006, s. I-11949), punkt 45 och där angiven rättspraxis. Se även punkterna 46 och 47 i det förslag till avgörande som jag lade fram den 29 mars 2007 i det ännu inte avgjorda målet C-298/05, Columbus Container Services.

19 Den franska regeringen förnekar inte att den är behörig att ta ut sådana pålagor liksom alla andra av Philippe Derouins socialtrygghetsavgifter härrörande från Förenade kungariket på grundval av objektiva kriterier. Under de omständigheter som är för handen i målet vid den nationella domstolen förefaller denna inställning korrekt. Se också dom av den 18 juli 2006 i mål C-50/05, Nikula (REG 2006, s. I-7029), punkt 31, beträffande en medlemsstat som tar ut sociala avgifter från hela den inkomst som härrör från pensioner som utbetalas både från den nämnda medlemsstaten och från en annan medlemsstat till en person med hemvist inom landet som tillhör det sociala trygghetssystemet i den förstnämnda medlemsstaten.

20 Se särskilt, för ett liknande resonemang, dom av den 19 mars 2002 i de förenade målen C-393/99 och C-394/99, Hervein m.fl. (REG 2002, s. I-2829), punkt 52, och domen i det ovannämnda målet Piatkowski, punkt 20.

21 Domen i det ovannämnda målet Piatkowski, punkt 32 och där angiven rättspraxis.

22 Punkt 26.

23 Ibidem, punkt 31.

24 Ibidem, punkt 24. Se även domen i det ovannämnda målet Piatkowski, punkt 33.

25 Domen i det ovannämnda målet Nikula, punkt 33. Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 15 juni 2000 i mål C-302/98, Sehrer (REG 2000, s. I-4585), punkt 36.

26 Dom av den 26 maj 2005 i mål C-249/04, Allard (REG 2005, s. I-4535).

27 Min kursivering.

28 Se punkt 68 i det förslag till avgörande som generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer framlade den 30 april 1998 i målet Terhoeve (dom av den 26 januari 1999 i mål C-18/95, REG 1998, s. I-345), punkt 41, i hans förslag till avgörande som framlades den 8 februari 2000 som utmynnade i domen i det ovannämnda målet Sehrer; punkt 24 i det förslag till avgörande som han framlade den 24 oktober 2000 som utmynnade i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, liksom punkt 55 i det förslag till avgörande som generaladvokaten Jacobs framlade den 5 april 2001 som utmynnade i domen i det ovannämnda målet Hervein m.fl. Se även punkt 20 i det förslag till avgörande som generaladvokaten Gulmann framlade den 2 februari 1994 i målet Van Poucke (dom av den 24 mars 1994 i mål C-71/93, REG 1994, s. I-1101).

29 Såsom framgår av punkt 15 i den nämnda domen föreföll denna avgifts beskaffenhet omtvistad, i likhet med CSG och CRDS i förevarande mål, eftersom den nationella domstolen ansåg att en sådan avgift mer liknade en form av krisskatt än en social avgift som omfattas av det materiella tillämpningsområdet för förordning nr 1408/71.

30 Domen i det ovannämnda målet Allard, punkterna 18 och 20.

31 Ibidem, punkterna 21 och 22.

32 Punkt 23 (min kursivering).

33 Punkt 24 (min kursivering).

34 Det skall uppmärksammas att det i punkt 24 i den ovannämnda domen Van Poucke, i vilken det hänvisas till punkt 21 i domen i det ovannämnda målet Allard, emellertid mycket riktigt erinras om den del av meningen vars frånvaro här kritiseras.

35 Jag vill i alla avseenden visa att denna tolkning har upprepats i artikel 13.5 i förordning nr 883/2004, enligt vilken arbetstagare som utövar verksamhet i två eller fler medlemsstater behandlas som om de utövade hela sin verksamhet som anställda och som egenföretagare eller uppbar samtliga sina inkomster i den medlemsstat vars lagstiftning bestäms genom tillämpning av punkterna 1–4 i samma artikel 13.

36 Ovannämnd dom, punkt 60 (min kursivering).

37 Detta sistnämnda tydliggörande kommer från den ovannämnda domen Piatkowski, punkterna 27–29. Eftersom det enligt förordning nr 1408/71 är förbjudet att ta ut dubbla avgifter för samma inkomst, i de fall som avses i bilaga VII, omfattas den försäkrade personen av lagstiftningen i den medlemsstat där denne utövar verksamhet som anställd avseende denna verksamhet och av lagstiftningen i medlemsstaten där denne utövar egenföretagarverksamhet avseende egenföretagarverksamheten.

38 Se, för ett liknande resonemang, den ovannämnda domen Allard, punkt 31.

39 Ibidem, punkterna 28–32 och punkt 2 i domslutet.

40 Se särskilt dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker (REG 1995, s. I-225), punkt 21, dom av den 16 juli 1998 i mål C-264/96, ICI (REG 1998, s. I-4695), punkt 19, dom av den 6 juni 2000 i mål C-35/98, Verkooijen (REG 2000, s. I-4071), punkt 32, och dom av den 15 januari 2002 i mål C-55/00, Gottardo (REG 2002, s. I-413), punkt 32.

41 Punkt 84 i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Columbus Container Services.

42 Se särskilt dom av den 12 december 2002 i mål C-385/00, De Groot (REG 2002, s. I-11819), punkterna 93–94, och dom av den 3 oktober 2006 i mål C-290/04, FKP Scorpio Konzertproduktionen (REG 2006, s. I-9461), punkt 55.

43 Dom av den 2 augusti 1993 i mål C-23/92, Grana-Novoa (REG 1993, s. I-4505; svensk specialutgåva, volym 14, s. 329), punkt 15.

44 Se särskilt dom av den 7 februari 1991 i mål C-227/89, Rönfeldt (REG 1991, s. I-323; svensk specialutgåva, volym 11, s. 9) punkterna 27–29, dom av den 5 februari 2002 i mål C-277/99, Kaske (REG 2002, s. I-1261), punkterna 27–28, och dom av den 24 september 2002 i mål C-471/99, Martínez Domínguez m.fl. (REG 2002, s. I-7835), punkterna 28–30.

45 Dom av den 9 november 1995 i mål C-475/93, Thévenon (REG 1995, s. I-3813), punkterna 26 och 28. I detta mål hade den bilaterala konventionen slutits år 1950. Se även dom av den 9 oktober 1997 i de förenade målen C-31/96–C-33/96, Naranjo Arjona m.fl. (REG 1997, s. I-5501), punkt 26, och dom av den 17 december 1998 i mål C-153/97, Grajera Rodríguez (REG 1998, s. I-8645), punkt 28. Det skall tydliggöras att denna rättspraxis i sin helhet har återgetts i sak i artikel 8.1 i den ovannämnda förordningen nr 883/2004.

46 Det skall uppmärksammas att detta undantag återges i artikel 8.2 i förordning nr 883/2004.

47 Domen i det ovannämnda målet Grana-Novoa, punkt 22, och dom av den 28 april 1994 i mål C-305/92, Hoorn (REG 1994, s. I-1525), punkt 19.

48 Det skall uppmärksammas att en sådan anmälningsskyldighet också återfinns i artikel 9.1 i förordning nr 883/2004.

49 Se, för ett liknande resonemang, domen i de ovannämnda förenade målen Hervein m.fl., punkt 51, och domen i det ovannämnda målet Piatkowski, punkt 34.

50 Domen i det ovannämnda målet C-34/98, kommissionen mot Frankrike, punkt 39, och domen i det ovannämnda målet C-169/98, kommissionen mot Frankrike, punkt 37.

51 Se punkterna 9 och 26 i generaladvokaten La Pergolas förslag till avgörande i de ovannämnda målen kommissionen mot Frankrike, liksom domen i det ovannämnda målet C-169/98, kommissionen mot Frankrike, punkt 36.

52 Se dom av den 3 maj 1990 i mål C-2/89, Kits van Heijningen (REG 1990, s. I-1755), punkt 20.

53 Se domen i det ovannämnda målet Kits van Heijningen, punkt 12, dom av den 11 juni 1998 i mål C-275/96, Kuusijärvi (REG 1998, s. I-3419), punkt 28, och dom av den 7 juli 2005 i mål C-227/03, Van Pommeren-Bourgondiën (REG 2005, s. I-6101), punkt 34.