Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 12 december 2012
1 Originalspråk: franska.
2 Rådets direktiv av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 298, s. 23; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 3), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997 (EGT L 202, s. 60) (nedan kallat direktiv 89/552 i ändrad lydelse).
3 REU 2011, s. II-271.
4 Kommissionens beslut av den 16 oktober 2007 om förenlighet med gemenskapsrätten när det gäller åtgärder som vidtagits av Förenade kungariket i enlighet med artikel 3a.1 i direktiv 89/552 (EUT L 295, s. 12).
5 REU 2011, s. II-205.
6 Kommissionens beslut av den 25 juni 2007 om förenlighet med gemenskapsrätten när det gäller åtgärder som vidtagits av Belgien i enlighet med artikel 3a.1 i direktiv 89/552 (EUT L 180, s. 24).
7 REU 2011, s. II-349.
8 Jag noterar att Konungariket Belgiens nationella förteckning omfattar mer än 20 evenemang och Förenade kungarikets nationella förteckning omfattar 19 evenemang. Samtidigt som dessa förteckningars fakultativa karaktär medges, noterar jag att även om det antogs att varje nationell förteckning omfattade ett tjugotal evenemang, skulle kommissionen behöva använda omfattande administrativa medel för att göra en ingående prövning av innehållet och motiveringen av samtliga medlemsstaters nationella förteckningar.
9 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 202, s. 60) (nedan kallat direktiv 97/36).
10 Som domstolen har konstaterat i dom av den 9 februari 1995 i mål C-412/93, Leclerc-Siplec (REG 1995, s. I-179), punkt 28, och av den 9 juli 1997 i de förenade målen C-34/95-C-36/95, De Agostini och TV-Shop (REG 1997, s. I-3843), punkt 3, är huvudsyftet med direktiv 89/552, vilket antogs på grundval av artiklarna 57.2 i EG-fördraget (nu artikel 47.2 EG i ändrad lydelse) och 66 i EG-fördraget (nu artikel 55 EG), att säkerställa frihet för televisionssändningar.
11 Se dom av den 5 mars 2009 i mål C-222/07, UTECA (REG 2009, s. I-1407), punkt 19 och där angiven rättspraxis, och av den 22 september 2011 i de förenade målen C-244/10 och C-245/10, Mesopotamia Broadcast (REU 2011, s. I-8777), punkt 34.
12 Domen i de ovannämnda förenade målen Mesopotamia Broadcast, punkt 35.
13 Evenemang av särskild vikt för samhället bör i detta direktiv uppfylla vissa kriterier, det vill säga vara unika evenemang, som är av allmänt intresse inom Europeiska unionen eller i en viss medlemsstat eller i en viktig del av en viss medlemsstat och anordnas i förväg av en arrangör som lagligen får sälja rättigheterna till detta evenemang.
14 Förstainstansrättens dom av den 12 februari 2008 i mål T-289/03, BUPA m.fl. mot kommissionen (REG 2008, s. II-81), punkt 220.
15 Dom av den 29 mars 2012 i mål C-505/09 P, kommissionen mot Estland, punkt 49 och följande punkter.
16 Dokument 1995/0074(COD-10/06/1997). Texten antogs efter den tredje behandlingen.
17 Rapporten av den 3 juni 1997 om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (C4-0203/97 – 95/0074(COD)).
18 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 11 december 2007 om ändring av direktiv 89/552 (EUT L 332, s. 27).
19 Se artikel 3j i direktiv 2007/65.
20 Se, bland annat, dom av den 21 november 1991 i mål C-269/90, Technische Universität München (REG 1991, s. I-5469; svensk specialutgåva, volym 11, s. 453), punkt 14.
21 Se, analogt, domen i det ovannämnda målet BUPA m.fl. mot kommissionen.
22 Denna immateriella rättighet består i huvudsak av registrerade varumärken (EURO 2012, FIFA WORLD CUP, BRAZIL 2014), mönster, modeller och upphovsrätt till olika verk, såsom bland annat den officiella affischen och den officiella symbolen för tävlingarna.
23 Se punkt 174 i domen i det ovannämnda målet UEFA mot kommissionen och punkterna 132 och 136 i domen i det ovannämnda målet FIFA mot kommissionen (T-385/07).
24 Vid den muntliga förhandlingen bekräftade representanter för Förenade kungariket att en organisatör av ett evenemang är innehavare av ett avtal om tillträde där det föreskrivs vem som har tillgång till ett evenemang och hur det kan visualiseras och filmas etc. Enligt brittisk rätt har däremot inte organisatören av ett idrottsevenemang en äganderätt som garanterat är exklusiv, och skyddad mot tredje man, avseende sändning av ett evenemang i ett kommersiellt syfte. Se Gardiner, S., Sports Law, sidan 400 och följande sidor.
25 Som exempel kan nämnas artikel L333-1 i den franska idrottslagen (code du sport), enligt vilken idrottsförbunden och organisatörer av andra idrottsevenemang äger rätten att sända ett idrottsevenemang eller en idrottstävling som de organiserar. Artikelns tillämpningsområde och innehåll är dock inte tydligt definierade. Se, Wise, A., och Meyer, B., International Sports Law and Business, Kluwer, 1997, s. 1811–1830.
26 Se generaladvokaten Bots förslag till avgörande i mål C-283/11, Sky Österreich, punkt 28, avseende den särskilda problematiken kring gränsen för immateriella rättigheter. Dom har ännu inte meddelats i målet.
27 Se Europadomstolens dom Broniowski mot Polen, ansökan nr 31443/96, §§ 143 och 144.
28 Se Europadomstolens dom Pištorová mot Republiken Tjeckien, ansökan nr 73578/01, § 38.
29 Se Europadomstolens dom Draon mot Frankrike, ansökan nr 1513/03, § 65.
30 Dom av den 4 oktober 2011 i de förenade målen C-403/08 och C-429/08, Football Association Premier League m.fl. (REU 2011, s. I-9083), punkterna 98 och 99.
31 Se Europadomstolens dom i målet Iatridis, ansökan nr 31107/96, § 54.
32 Det rör sig om ett fall som kan jämföras med det som brukar betecknas som goodwill, och som har erkänts som egendom, i den mening som avses i protokoll nr 1. Se Europadomstolens dom i målet van Marle med flera, klagomål nr 8543/79, punkterna 39‐41.
33 Domen i de ovannämnda förenade målen Football Association Premier League m.fl., punkt 103.
34 Se, analogt, Europadomstolens dom i målet Beyeler, ansökan nr 33202/96, § 98 och följande paragrafer.
35 Se punkterna 179 och 180 i domen i det ovannämnda målet UEFA mot kommissionen, punkterna 139 och 140 i domen i det ovannämnda målet FIFA mot kommissionen (T-385/07) och punkterna 142–144 i domen i det ovannämnda målet FIFA mot kommissionen (T-68/08).
36 Domen i de ovannämnda förenade målen Football Association Premier League m.fl., punkt 108.
37 I en sådan situation uppstår inte problemen med att beröva egenomen, eftersom idrottsorganisatören fortsätter att förfoga över rättigheten som sådan och denne alltid kan fortsätta att utfärda tillstånd eller avstå från det.
38 Dom av den 13 december 2007 i mål C-250/06, United Pan-Europe Communications Belgium m.fl. (REG 2007, s. I-11135), punkt 46.
39 Dom av den 9 juni 2011 i mål C-401/09 P, Evropaïki Dynamiki mot ECB (REU 2011, s. I-4911), punkterna 55 och 61.
40 Se dom av den 19 juli 2012 i de förenade målen C-628/10 P och C-14/11 P, Alliance One International och Standard Commercial Tobacco mot kommissionen, punkt 84 och där angiven rättspraxis.
41 Domen i de ovannämnda förenade målen Alliance One International och Standard Commercial Tobacco mot kommissionen, punkt 85 och där angiven rättspraxis.
42 Se angiven rättspraxis i punkterna 166–168 i nämnda dom.
43 Dom av den 5 juli 2011 i mål C-263/09 P, Edwin mot harmoniseringsbyrån (REU 2011, s. I-5853).
44 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Edwin mot harmoniseringsbyrån.
45 Se dom av den 19 juli 2012 i mål C-264/11 P, Kaimer m.fl. mot kommissionen, punkt 65 och där angiven rättspraxis.
46 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 juli 1999 i mål C-51/92 P, Hercules Chemicals mot kommissionen (REG 1999, s. I-4235), punkt 113.
47 Dom av den 12 september 2006 i mål C-131/03 P, Reynolds Tobacco m.fl. mot kommissionen (REG 2006, s. I-7795), punkt 50 och där angiven rättspraxis.
48 Dom av den 20 januari 2011 i mål C-90/09 P, General Química m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. I-1), punkterna 34–36 och där angiven rättspraxis.
49 Jag noterar även att UEFA:s hänvisning till punkt 71 i den överklagade domen är felaktig, eftersom tribunalen endast hänvisar till skäl 21 i beslut 2007/730 utan att rättfärdiga de aktuella åtgärderna med förenligheten med konkurrensrätten.
50 Förstainstansrättens dom av den 15 december 2005 i mål T-33/01, Infront WM mot kommissionen (REG 2005, s. II-5897).
51 Domen i de ovannämnda förenade målen Alliance One International och Standard Commercial Tobacco mot kommissionen, punkt 85 och där angiven rättspraxis.