Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 11 april 2013

1 Originalspråk: tyska.

2 Dom av den 19 februari 2009 i mål C-228/06 (REG 2009, s. I-1031).

3 Dom av den 31 januari 1984 i de förenade målen 286/82 och 26/83 (REG 1984, s. 377; svensk specialutgåva, volym 7, s. 473), punkterna 10 och 16. Den har bland annat följts av dom av den 2 februari 1989 i mål 186/87, Cowan (REG 1989, s. 195; svensk specialutgåva, volym 10, s. 1), punkt 15, av den 24 november 1998 i mål C-274/96, Bickel och Franz (REG 1998, s. I-7637), punkt 15, av den 19 januari 1999 i mål C-348/96, Calfa (REG 1999, s. I-11), punkt 16, av den 26 oktober 1999 i mål C-294/97, Eurowings Luftverkehrs AG (REG 1999, s. I-7447), punkt 34, av den 6 november 2003 i mål C-243/01, Gambelli m.fl. (REG 2003, s. I-13031), punkt 55, av den 17 november 2009 i mål C-169/08, Presidente del Consiglio dei Ministri (REG 2009, s. I-10821), punkt 25, av den 20 maj 2010 i mål C-56/09, Zanotti (REU 2010, s. I-4517), punkt 26, och av den 27 januari 2011 i mål C-490/09, kommissionen mot Luxemburg (REU 2011, s. I-247), punkt 35.

4 Inordningen under rubriken unionsrättsliga bestämmelser följer sedvanlig praxis. Associeringsavtal är visserligen folkrättsliga avtal, men utgör enligt domstolens fasta praxis emellertid en integrerad beståndsdel av gemenskapsrätten. Se dom av den 30 april 1974 i mål 181/73, Haegeman (REG 1974, s. 449; svensk specialutgåva, volym 2, s. 281) (beträffande associeringsavtalet med Grekland), dom av den 30 september 1987 i mål 12/86, Demirel (REG 1987, s. 3719; svensk specialutgåva, volym 9, s. 175), punkt 7 (beträffande associeringsavtalet med Turkiet).

5 EGT L 217, 1964, s. 3685.

6 EGT L 293, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 1, s. 130.

7 Beslut nr 2/2000 av associeringsrådet EG–Turkiet av den 11 april 2000 om inledande av förhandlingar i syfte att förverkliga en liberalisering av tjänster och om ömsesidigt öppnande av marknaderna för offentlig upphandling mellan gemenskapen och Turkiet (EGT L 138, s. 27).

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 105, s. 1).

9 Fotnoten har utgått.

10 Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, s. 1). Förordningen har ändrats vid flera tillfällen.

11 BGBl. I, s. 1341.

12 BGBl. I, s. 1743.

13 BGBl. I, s. 782.

14 Dom av den 11 maj 2000 i mål C-37/98, Savas (REG 2000, s. I-2927), punkterna 46–54, av den 21 oktober 2003 i de förenade målen C-317/01 och C-369/01, Abatay m.fl. (REG 2003, s. I-12301), punkterna 58 och 59, av den 20 september 2007 i mål C-16/05, Tum och Dari (REG 2007, s. I-7415), punkt 46, domen i målet Soysal och Savatli (ovan fotnot 2), punkt 45, dom av den 21 juli 2011 i mål C‑186/10, Oguz (REU 2011, s. I-6957), punkt 23, och av den 15 november 2011 i mål C‑256/11, Dereci m.fl. (REU 2011, s. I-11315), punkt 87.

15 Det kan redan mot bakgrund av det tyska yttrandet i enlighet med artikel 7 i Europeiska konventionen om regleringen av den fria rörligheten för personer mellan Europarådets medlemsstater inte heller härledas någon sådan rätt ur nämnda konvention.

16 Domen i målet Savas (ovan fotnot 14), punkt 71, i målet Abatay m.fl. (ovan fotnot 14), punkterna 62–67, i målet Tum och Dari (ovan fotnot 14), punkterna 47–55, i målet Soysal och Savatli (ovan fotnot 2), punkterna 47–49, dom av den 17 september 2009 i mål C-242/06, Sahin (REG 2009, s. I-8465), punkt 64, av den 29 april 2010 i mål C‑92/07, kommissionen mot Nederländerna (REU 2010, s. I‑3683), punkt 47, och domen i målet Dereci m.fl. (ovan fotnot 14), punkterna 89–94.

17 Domen i målet Soysal och Savatli (ovan fotnot 2), punkterna 55, 57 och 63.

18 Domen i målet Soysal och Savatli (ovan fotnot 2), punkt 59.

19 Detta föreskrivs numera i artikel 30 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, s. 1).

20 KOM(2011) 290 slutlig, s. 9 och 18.

21 Begreppet friheten att motta tjänster har använts åtminstone sedan 1972. Se Völker, S., Passive Dienstleistungsfreiheit im Europäischen Gemeinschaftsrecht, Duncker & Humblot, Berlin, 1990, sidan 54 och följande sidor. Inom ramen för Världshandelsorganisationens bestämmelser görs enligt artikel I.2 i GATT-avtalet skillnad mellan fyra olika slags typer av gränsöverskridande tjänster. Det är fråga om de tre här nämnda typerna av tillhandahållande av tjänster samt om tillhandahållanden genom kommersiell närvaro, vilka enligt de unionsrättsliga bestämmelserna omfattas av etableringsfriheten.

22 Detta framgår även av GATT-avtalet, enligt vilket stater kan välja vilka typer av tillhandahållande av tjänster de ska liberalisera.

23 Calliess, C., och Korte, S., Dienstleistungsrecht in der EU, C.H. Beck, München, 2011, s. 55 och 56.

24 Dom av den 26 april 1988 i mål 352/85, Bond van Adverteerders m.fl. (REG 1988, s. 2085), punkt 16.

25 Domstolen har genom sitt resonemang erkänt detta när den i målet Bickel och Franz fastställde att medborgare i medlemsstaterna som mottagare av tjänster kan bege sig till en annan medlemsstat och fritt röra sig där, för att där motta, eller ha möjlighet att motta, tjänster och direkt därpå för övrigt hänvisar till unionsmedborgarnas rätt till fri rörlighet, dom av den 24 november 1998 i mål C-274/96, Bickel och Franz (REG 1998, s. I-7637), punkt 15.

26 Domen i målet Luisi och Carbone (ovan fotnot 3). Domstolen har upprepade gånger fastställt denna grundläggande dom.

27 Domen i målet Luisi och Carbone (ovan fotnot 3), punkt 10.

28 1155 UNTS 331.

29 Vad avser artikel 31, se till exempel dom från den internationella domstolen av den 3 februari 1994, Différend teritorial (Jamahiriya arabe libyenne mot Tchad), C.I.J. Recueil 1994, s. 6, punkt 41.

30 Dom av den 2 mars 1999 i mål C-416/96, Eddline El-Yassini (REG 1999, s. I-1209), punkt 47, generaladvokaten Bots förslag till avgörande i mål C-371/08, Ziebell (tidigare Örnek), där dom meddelades den 8 december 2011 (REU 2011, s. I-12735), punkt 43.

31 På franska: libre prestation des services, på italienska: libera prestazione dei servizi och på nederländska: het vrij verrichten van diensten.

32 Domen i målet Luisi och Carbone (ovan fotnot 3), punkterna 10 och 16.

33 EGT 2, s. 32. I avsnitt III talas det om upphävandet av begränsningar oavsett huruvida tjänsteleverantören är direkt eller indirekt berörd genom tjänstemottagaren eller genom tjänsten.

34 EGT 56, s. 845. Ersatt av rådets direktiv 73/148/EEG av den 21 maj 1973 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medborgare i medlemsstaterna i fråga om etablering och tillhandahållande av tjänster (EGT L 172, s. 14; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 135).

35 Generaladvokaten Trabucchis förslag till avgörande av den 7 juli 1976 i mål 118/75, Watson och Belmann (REG 1976, s. 1185; svensk specialutgåva, volym 3, s. 145). Se även generaladvokaten Capotortis förslag till avgörande av den 1 december 1977 i mål 66/77, Kuyken (REG 1977, s. 2311).

36 Völker, S., Passive Dienstleistungsfreiheit im Europäischen Gemeinschaftsrecht, Duncker & Humblot, Berlin, sidan 64 och följande sidor.

37 Artikel 5.3 i avtalet som undertecknades den 21 juni 1999 och som godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets och, i fråga om avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete, kommissionens beslut 2002/309/EG, Euratom av den 4 april 2002 om ingående av sju avtal med Schweiziska edsförbundet (EGT L 114, s. 1).

38 Avseende bestämmelsens programförklaringskaraktär (beträffande den i detta hänseende jämförbara artikel 12 i avtalet), se domen i målet Demirel (ovan fotnot 4).

39 Domen i målet Abatay m.fl. (ovan fotnot 14), punkt 112, min kursivering. Se även dom av den 6 juni 1995 i mål C-434/93, Bozkurt (REG 1995, s. I-1475), punkt 20.

40 Fast rättspraxis, dom av den 9 februari 1982 i mål 270/80, Polydor och RSO Records (REG 1982, s. 329; svensk specialutgåva, volym 6, s. 309), punkterna 14–19, av den 26 oktober 1982 i mål 104/81, Kupferberg (REG 1982, s. 3641; svensk specialutgåva, volym 6, s. 531), punkt 30, av den 1 juli 1993 i mål C-312/91, Metalsa (REG 1993, s. I-3751), punkterna 10–12, av den 29 januari 2002 i mål C-162/00, Pokrzeptowicz-Meyer (REG 2002, s. I-1049), punkterna 32 och 33, av den 12 november 2009 i mål C-351/08, Grimme (REG 2009, s. I-10777), punkterna 27 och 29, av den 11 februari 2010 i mål C-541/08, Fokus Invest (REU 2010, s. I-1025), punkterna 28 och 29, och av den 15 juli 2010 i mål C-70/09, Hengartner och Gasser (REU 2010, s. I-7233), punkterna 41 och 42.

41 Dom av den 29 april 1982 i mål 17/81, Pabst & Richarz KG (REG 1982, s. 1331), punkterna 26 och 27, och av den 27 september 2001 i mål C-63/99, Gloszczuk (REG 2001, s. I-6369), punkterna 49–52.

42 Europaavtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Polen, å andra sidan (EGT L 348, s. 2).

43 Domen i målet Gloszczuk (ovan fotnot 41), punkterna 49–52. Vad gäller avtalet med Turkiet, se dom av den 8 december 2011 i mål C-371/08, Ziebell (tidigare Örnek) (REU 2011, s. I-12735), punkterna 58–74.

44 Domen i målet Pabst & Richarz KG (ovan fotnot 41), punkterna 26 och 27. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 1992 i mål C-163/90, Legros (REG 1992, s. I-4625), punkterna 23–27.

45 Schmalenbach, K., Art. 217, i: Calliess C., och Ruffert, M. (utgivare), EUV/AEUV, C.H. Beck, München, fjärde upplagan, 2011, punkterna 35 och 36.

46 Generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Ziebell (ovan fotnot 43), punkterna 44–46.

47 Domen i målet Ziebell (ovan fotnot 43), punkterna 64–72.

48 Can, H., Das Assoziationsverhältnis zwischen der Europäischen Gemeinschaft und der Türkei, Peter Lang, Frankfurt am Main, 2002, s. 54. För en överblick av de enskilda områdena, se även Lenski, E., Turkey and the EU: On the Road to Nowhere?, i: ZaöRV 63 (2003), s. 77–102.

49 Artikel 6 i avtalet.

50 Artikel 41.2 i tilläggsprotokollet.

51 Beslut nr 1/95 fattat av associeringsrådet EG–Turkiet av den 22 december 1995 om genomförande av den slutgiltiga fasen av tullunionen (EGT L 35, s. 1).

52 Dom av den 5 maj 1982 i mål 15/81, Gaston Schul (REG 1982, s. 1409; svensk specialutgåva, volym 6, s. 369), punkt 33, av den 25 februari 1988 i mål 299/86, Drexl (REG 1988, s. 1213; svensk specialutgåva, volym 9, s. 413), punkt 24, domen i målet Metalsa (ovan fotnot 40), punkt 15, och i målet Gloszczuk (ovan fotnot 41), punkt 50.

53 Artiklarna 20 och 21 FEUF.

54 Detta framgår även av de atypiska situationer som var för handen i de ledande målen beträffande friheten att motta tjänster. I målet Luisi och Carbone var det till exempel fråga om böter på grund av köp av utländsk valuta. Ian Cowan åberopade diskrimineringsförbudet i artikel 7 i EEG-fördraget i egenskap av turist. Se domen i målet Luisi och Carbone (ovan fotnot 3) och i målet Cowan (ovan fotnot 3).

55 Artikel 31.3 b i Wienkonventionen om traktaträtten.

56 Lenaerts, K., och Van Nuffel, P., European Union Law, Sweet & Maxwell, London, tredje upplagan, 2011, s. 273.

57 Calliess, C., och Korte, S., Dienstleistungsrecht in der EU, C.H. Beck, München, 2011, s. 55 och 56, talar om en spegelbild av friheten att tillhandahålla tjänster.

58 Domen i målet Eurowings Luftverkehrs AG (ovan fotnot 3), punkterna 33 och 34.

59 Domen i målet Luisi och Carbone (ovan fotnot 3), punkt 16, och i målet Cowan (ovan fotnot 3), punkt 15.

60 Domen i målet Luisi och Carbone (ovan fotnot 3), punkt 16, och i målet kommissionen mot Luxemburg (ovan fotnot 3), punkterna 34 och 35.

61 Domen i målet Luisi och Carbone (ovan fotnot 3), punkt 16, och i målet Zanotti (ovan fotnot 3), punkterna 26–35.

62 Domen i målet Eurowings Luftverkehrs AG (ovan fotnot 3), punkt 34.

63 Dom av den 5 oktober 1988 i mål C-196/87, Steymann (REG 1988, s. I-6159; svensk specialutgåva, volym 9, s. 751), punkt 13.

64 Se punkt 75 i detta förslag till avgörande.

65 Vad gäller de krav som ställs på ändamål beträffande de uppehållsrättsliga aspekterna av friheten att motta tjänster, se Völker, S., Passive Dienstleistungsfreiheit im Europäischen Gemeinschaftsrecht, Duncker & Humblot, Berlin, 1990, sidan 168 och följande sidor. Avseende de betydande praktiska svårigheterna vid tillämpningen av ett sådant kriterium, se redan Tomuschat, C., Le principe de proportionnalité: Quis iudicabit?, i: CDE 1977, s. 97, särskilt s. 102.