Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston föredraget den 18 oktober 2012
1 Originalspråk: engelska.
2 Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (nedan kallat rambeslutet eller beslutet) (EGT L 190, s. 1). Beslutet ändrades genom rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 (EUT L 81, s. 24). Ändringarna saknar dock relevans för förevarande begäran.
3 Artikel 6 FEU ersatte, med vissa ändringar, artikel 6 EU som var i kraft både när rambeslutet antogs och när de europeiska arresteringsorderna utfärdades i förevarande mål. Punkterna 1 och 2 i nämnda artikel hade följande lydelse: 1. Unionen bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna. 2. Unionen skall som allmänna principer för gemenskapsrätten respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.
4 Se förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17).
5 Beslut av den 18 juli 2005, 2 BvR 2236/4. Vid avgörandet stödde sig den nationella domstolen på grunder som avsåg tillämpningen av lagen i fråga på tyska medborgare.
6 Nämnda grund för att vägra verkställighet av en arresteringsorder återfinns i artikel 4.2 i rambeslutet och i artikel 98.2 i lag nr 302/2004.
7 Se punkt 105 och följande punkter nedan.
8 Se, bland annat, dom av den 29 november 1978 i mål 83/78, Pigs Marketing Board (REG 1978, s. 2347; svensk specialutgåva, volym 4, s. 243), punkt 25.
9 Se, bland annat, domstolens dom av den 8 november 1990 i mål C-231/89, Gmurzynska-Bscher (REG 1990, s. I-4003), punkt 20.
10 Se, i detta avseende, dom av den 3 maj 2007 i mål C-303/05, Advocaten voor de Wereld (REG 2007, s. I-3633), punkt 20.
11 Se EUT C 56, 2010, s. 7.
12 Enligt artikel 10.3 i protokollet ska den övergångsåtgärd som avses i artikel 10.1 upphöra att gälla fem år efter dagen för ikraftträdandet av Lissabonfördraget, det vill säga den 30 november 2014.
13 Se slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors på www.cvce.eu.
14 Se, allmänt, skälen 5, 6 och 10 i rambeslutet.
15 Se skäl 5 i rambeslutet.
16 Rapport av den 11 april 2011 från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet sedan 2007 av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (KOM(2011) 175 slutlig) (nedan kallad 2011 års rapport), avsnitt 1.
17 Se nedan punkt 70.
18 Se, bland annat, avsnitt 4 i 2011 års rapport. Se även punkt 249 och fotnot 97 i mitt förslag till avgörande i mål C-27/09 P, Franska republiken mot People’s Mojahedin Organization of Iran (REU 2011, s. I-13427).
19 I fråga om stadgan, se även artikel 51.1, som anger att den binder medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. Det är uppenbart att medlemsstaterna tillämpar unionsrätten när de uppfyller sina skyldigheter enligt rambeslutet. Eftersom samtliga medlemsstater är parter i konventionen, är de bundna av den inte endast vad avser deras tillämpning av unionsrätten, utan också inom ramen för deras nationella bestämmelser.
20 Se punkt 23 ovan.
21 Se, exempelvis, dom av den 13 mars 2007 i mål C-432/05, Unibet (REG 2007, s. I-2271), punkt 37, och av den 3 september 2008 i de förenade målen C-402/05 P och C-415/05 P, Kadi och Al Barakaat (REG 2008, s. I-6351), punkt 335.
22 Dom av den 12 november 1969 i mål 29/69, Stauder (REG 1969, s. 419; svensk specialutgåva, volym 1, s. 421), punkt 7.
23 Dom av den 17 december 1970 i mål 11/70, Internationale Handelsgesellschaft (REG 1970, s. 1125; svensk specialutgåva, volym 1, s. 503), punkt 4.
24 Dom av den 14 maj 1974 i mål 4/73, Nold (REG 1974, s. 491; svensk specialutgåva, volym 2, s. 291), punkt 13.
25 Punkt 284 (ovan fotnot 21) och där angiven rättspraxis.
26 Dom av den 16 juli 2009 i mål C-385/07 P (REG 2009, s. I-6155), punkt 178 och där angiven rättspraxis.
27 För fullständighetens skull vill jag hänvisa till generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i mål C-306/09, I.B, där dom meddelades den 21 oktober 2010 (REU 2010, s. I-10341), där han angav att behovet av att tolka rambeslutet mot bakgrund av de grundläggande rättigheterna [har] blivit än mer oavvisligt sedan stadgan om de grundläggande rättigheterna trädde i kraft (punkt 44). Även om uttalandet vid första påseende kan se ut att antyda att rambeslutet ska tolkas på ett annat sätt efter ikraftträdandet av artikel 6.1 FEU, tror jag inte att uttalandet gjordes i den andan. Tvärtom understryker det enligt min uppfattning styrkan av den tidigare nämnda politiska viljan att göra de bestämmelser de omfattar och säkerställer mer framträdande.
28 Även om den nationella domstolen i sina frågor även hänvisar till andra bestämmelser i stadgan och fördraget tolkar jag dem som en påminnelse om det sammanhang i vilket rätten till frihet verkar när det rör sig om straffrättsliga processer. Jag har därför koncentrerat mig på de bestämmelser jag anser vara mest relevanta.
29 Se Europadomstolens dom av den 15 november 1996 i målet Chahal mot Förenade kungariket, Recueil des arrêts et décisions 1996-V, § 112, av den 12 december 2008 i målet Ismoilov m.fl. mot Ryssland, ansökan nr 2497/06, § 135, och av den 20 september 2011 i målet Lokpo och Touré mot Ungern, ansökan nr 10816/10, § 16.
30 Även om domen i fråga meddelades i ett mål om utlämning och inte om en europeisk arresteringsorder, anser jag inte att de bakomliggande principerna skiljer sig åt i detta sammanhang. Det innebär dock naturligtvis inte att det alltid finns legitima skäl att i sådana mål tillämpa principer som härrör från fall om utlämning.
31 Se Europadomstolens dom av den 19 februari 2009 i målet A. m.fl. mot Förenade kungariket, ansökan nr 3455/05, § 164.
32 Se 2011 års rapport, avsnitt 5.
33 Se dom av den 1 december 2008 i mål C-388/08 PPU, Leymann och Pustovarov (REG 2008, s. I-8993), punkt 51, och av den 6 oktober 2009 i mål C-123/08, Wolzenburg (REG 2009, s. I-9621), punkt 57. Se även, i fråga om artikel 4, dom av den 13 oktober 2011 i mål C-139/10, Prism Investments (REU 2011, s. I-9511), punkt 33.
34 Se, bland annat, domen i målet Advocaten voor der Wereld (ovan fotnot 10), punkt 28, och dom av den 17 juli 2009 i mål C-66/08, Kozlowski (REG 2008, s. I-6041), punkt 31.
35 Se skäl 10 i rambeslutet.
36 Se skäl 5 i rambeslutet.
37 Se dom av den 16 november 2010 i mål C-261/09, Mantello (REU 2010, s. I-11477), punkt 36 och där angiven rättspraxis.
38 Ovan fotnot 27.
39 Punkt 43. Se även generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Wolzenburg (ovan fotnot 33), punkterna 148 och 151, och i målet Mantello (ovan fotnot 37), punkterna 87 och 88, samt generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i mål C-42/11, Lopes da Silva Jorge, där dom meddelades den 5 september 2012, punkt 28.
40 Såsom angetts ovan i fotnot 30 anser jag inte att det i detta avseende är någon skillnad mellan de bakomliggande principerna för utlämning och europeiska arresteringsorder.
41 Se Europadomstolens dom av den 10 februari 2011 i målet Dzhaksybergenov mot Ukraina, ansökan nr 12343/10, § 37.
42 Se Europadomstolens dom av den 7 juli 1989 i målet Soering mot Förenade kungariket (serie A nr 161).
43 Artikel 3 i konventionen förbjuder tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
44 § 91, min kursivering.
45 § 113, min kursivering.
46 Dom av den 21 december 2011 i de förenade målen C-411/10 och C-493/10 (REU 2011, s. I-13905).
47 Artikel 4 i stadgan motsvarar artikel 3 i konventionen.
48 Rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (EUT L 50, s. 1).
49 Punkterna 82 och 94, min kursivering.
50 Se Europadomstolens dom av den 28 februari 2008 i målet Saadi mot Italien, ansökan nr 37201/06, §§ 128 och 129.
51 Se Europadomstolens dom av den 7 juni 2007 i målet Garabaïev mot Ryssland, ansökan nr 38411/02.
52 § 76.
53 Se punkt 40 ovan.
54 Se domarna Bratzas, Bonells och Hedigans gemensamma delvis skiljaktiga mening i Europadomstolens dom av den 6 februari 2005 i målet Mamatkulov och Askarov mot Turkiet (ansökningarna nr 46827/99 och nr 46951/99), punkt 14.
55 Ett sådant betraktelsesätt tillämpades, exempelvis, av Lord Phillips i punkt 136 i dennes anförande i House of Lords i målet RB (Algeriet) och annan mot Secretary of State for the Home Department (se http://www.publications.parliament.uk/pa/ld200809/ldjudgmt/jd090218/rbalge-1.htm).
56 Vid den muntliga förhandlingen uppmanades Radus ombud av domstolen att vara explicit i fråga om vilka brott mot grundläggande rättigheter som påstods ha förekommit. Jag måste erkänna att jag, för min del, inte fann ombudets svar särskilt upplysande.
57 Se, bland annat, Europadomstolens dom av den 23 april 1998 i målet Bernard mot Frankrike (Recueil des arrêts et décisions 1998-II), § 37.
58 Se dom av den 11 februari 2003 i de förenade målen C-187/01 och C-385/01, Gözütok och Brügge (REG 2003, s. I-1345), punkterna 32 och 33.
59 Se, bland annat, dom av den 25 september 1979 i mål 232/78, kommissionen mot Frankrike (REG 1979, s. 2729; svensk specialutgåva, volym 4, s. 505), punkt 9.
60 Se punkterna 19 och 23 ovan.
61 Se punkt 19 och fotnot 5 ovan.
62 Se målet Vinter m.fl. mot Förenade kungariket, ansökningarna nr 66069/09, nr 130/10 och nr 3096/10, § 89.
63 Se, bland annat, dom av den 27 januari 2011 i mål C-489/09, Vandoorne (REU 2011, s. I-225), punkt 25 och där angiven rättspraxis.
64 Kommissionen har i sitt yttrande anmärkt att det i 2011 års rapport har angetts att Rumänien på ett riktigt sätt har införlivat de bestämmelser i rambeslutet som är relevanta i detta mål med sin lagstiftning. Ett sådant uttalande kan av uppenbara skäl självfallet endast ha betydelse som vägledning.