Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 12 december 2013
1 Originalspråk: engelska.
2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s. 77, och rättelser i EUT L 229, 2004, s. 35, EUT L 30, 2005, s. 27, EUT L 197, 2005 s. 34 och EUT L 204, 2007, s. 28 – endast den förstnämnda rättelsen har relevans för de bestämmelser som är i fråga i förevarande mål).
3 Dom av den 7 juli 1992, REG 1992, s. I‑4265; svensk specialutgåva, volym 13, s. 19.
4 Dom av den 11 december 2007, REG 2007, s. I‑10719.
5 Alla medborgarskapsrättigheter är naturligtvis inte beroende av huruvida en unionsmedborgare har korsat en gräns. Se, exempelvis, artikel 20.2 d FEUF. Dessutom finns det undantagsfall där unionsmedborgare, även om de inte har rört sig mellan medlemsstater, skulle berövas möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som ställningen som unionsmedborgare ger dem utan en härledd uppehållsrätt för familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare, se den rättspraxis som bygger på domarna i målen Ruiz Zambrano, McCarthy och Dereci, vilken diskuteras nedan i punkterna 52–66.
6 Dom av den 5 maj 2011 i mål C‑434/09, McCarthy (REU 2011, s. I‑3375), punkterna 29 och 34 och där angiven rättspraxis.
7 Domen i målet McCarthy (ovan fotnot 6), punkt 29 och där angiven rättspraxis.
8 Se, exempelvis, domen i målet Singh (ovan fotnot 3), punkt 23 och domen i målet Eind (ovan fotnot 4), punkt 32.
9 Se, exempelvis, dom av den 23 september 2003 i mål C-109/01, Akrich (REG 2003, s. I-9607, punkterna 55 och 56.
10 Se, exempelvis, skäl 5 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33) och skäl 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (EUT L 141, s. 1).
11 Se, exempelvis, dom av den 17 april 1986 i mål 59/85, Reed (REG 1986, s. 1283; svensk specialutgåva, volym 8, s. 517), punkt 28 (där domstolen konstaterade detta avseende en sambos närvaro).
12 Se, exempelvis, dom av den 17 september 2002 i mål C-413/99, Baumbast och R (REG 2002, s. I-7091), punkt 83.
13 Dom av den 8 maj 2013 i mål C‑87/12, Ymeraga m.fl, punkt 35. Se även dom av den 10 oktober 2013 i mål C‑86/12, Alokpa m.fl., punkt 22.
14 Se, exempelvis, skäl 6 i direktiv 2004/38.
15 Dom av den 9 januari 2007 i mål C-1/05, Jia (REG 2007, s. I-0001), punkterna 35 och 37 och där angiven rättspraxis. Se även, exempelvis, dom av den 5 september 2012 i mål C‑83/11, Rahman m.fl., punkterna 32, 33 och 35, och domen i målet Alokpa m.fl. (ovan fotnot 13), punkt 25 och där angiven rättspraxis.
16 Se dom av den 6 december 2011 i de förenade målen C‑356/11 och C‑357/11, O. och S., punkt 56. I domen i målet Carpenter (dom av den 11 juli 2002 i mål C-60/00 (REG 2002, s. I-6279), förefaller domstolen ha funnit det relevant att Peter Carpenter var beroende av sin fru eftersom hon tog hand om hans barn. Se mer nedan i punkterna 113–117.
17 Se, exempelvis, dom av den 5 juni 1997 i de förenade målen C-64/96 och C-65/96, Uecker och Jacquet (REG 1997, s. I-3171), punkt 16 och där angiven rättspraxis.
18 Dom av den 8 november 2012 i mål C‑40/11, Iida, punkt 77 och där angiven rättspraxis.
19 Detta verkar vara den kumulativa effekten av domen av den 8 mars 2011 i mål C‑34/09, Ruiz Zambrano (REU 2011, s. I‑1177), punkterna 43 och 44, domen i målet McCarthy (ovan fotnot 6), punkterna 46 och 47 och där angiven rättspraxis och domen av den 15 november 2011 i mål C‑256/11, Dereci (REU 2011, s. I‑11315), punkt 66.
20 Domen i målet Iida (ovan fotnot 18), punkt 76. Domstolen grundade sin slutsats på den omständigheten att Yoshikazu Iida inte hade begärt uppehållsrätt i den mottagande medlemsstaten (Österrike), där hans hustru och dotter bor, utan i deras ursprungsmedlemsstat (Tyskland), att de två unionsmedborgarna inte hade avskräckts från att utöva sin rätt till fri rörlighet samt att Yoshikazu Iida med stöd av såväl internationell rätt som unionsrätten i vilket fall som helst själv hade vissa uppehållsrättigheter (se punkterna 73–75).
21 Domen i målet Ruiz Zambrano (ovan fotnot 19), punkt 42 och där angiven rättspraxis. Domstolen medgav således att Gerardo Ruiz Zambrano, som är colombiansk medborgare, kunde uppehålla sig i den medlemsstat där hans minderåriga barn, som är unionsmedborgare (men som aldrig hade lämnat den medlemsstat där de föddes) och för vilka han är underhållsskyldig, är medborgare och bosatta.
22 Domen i målet Ruiz Zambrano (ovan fotnot 19), punkt 44. I samband med detta nämndes inget om grundläggande rättigheter. Inte heller förklarades motivet till denna slutsats.
23 Domen i målet McCarthy (ovan fotnot 6). Även om det är uppenbart att Shirley McCarthy tack vare sitt medborgarskap själv hade rätt att uppehålla sig i Förenade kungariket, och att beslutet att neka hennes man härledd uppehållsrätt som en familjemedlem som är tredjelandsmedborgare inte berövade henne rätten till fri rörlighet enligt unionsrätten, är det mindre uppenbart huruvida domstolen i detalj övervägde konsekvenserna av ett sådant beslut. Kanske var det korta svaret helt enkelt Unionsrätten är inte till någon hjälp, pröva Europakonventionen.
24 Domen i målet Dereci (ovan fotnot 19), punkt 66. Murat Dereci var en turkisk medborgare vars fru och barn var österrikiska medborgare och alltid hade varit bosatta i Österrike, och det var i det landet han ville bo tillsammans med dem.
25 Domen i målet Dereci (ovan fotnot 19), punkt 67. Se även domen i målet Iida (ovan fotnot 18), punkt 71.
26 Domen i målet Dereci (ovan fotnot 19), punkt 68.
27 Domen i målet Dereci (ovan fotnot 19), punkt 72.
28 I domen i målet Iida (ovan fotnot 18), punkt 80, förefaller domstolen ha använt ett något annorlunda test (nämligen huruvida Yoshikazu Iida hade rätt till en viss förmån enligt unionsrätten (ett uppehållskort)) för att avgöra huruvida tillämpning av en nationell lag som genomför unionsrätten kan anses utgöra en situation som omfattas av unionsrätten.
29 Artikel 51 i stadgan. Se även dom av den 7 maj 2013 i mål C‑617/10, Åkerberg Fransson, punkterna 20 och 21, vilken nyligen fastställdes genom dom av den 25 september 2013 i mål C‑418/11, TEXDATA Software, punkt 73.
30 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i mål C‑390/12, Pfleger, punkterna 35–47, som bygger på det material som finns i Förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17). Enligt artikel 52.7 i stadgan ska dessa förklaringar vederbörligen beaktas av unionens och medlemsstaternas domstolar. Inom ramen för unionsmedborgarskapet skulle ett exempel på en negativ skyldighet kunna vara att en medlemsstat åberopar den allmänna ordningen som motiv för att inte bevilja uppehållsrätt till en unionsmedborgare som är medborgare i en annan medlemsstat. Medlemsstatens handlingsutrymme begränsas här av de unionsrättsliga kraven, som den inte får bryta mot. För en mer ingående diskussion, se punkterna 151 och 177 i mitt förslag till avgörande i målet Ruiz Zambrano (ovan fotnot 19)
31 Se, exempelvis, domen i målet Iida (ovan fotnot 18), punkt 77 och där angiven rättspraxis.
32 Se, exempelvis, domen i målet Carpenter (ovan fotnot 16), punkt 40 och där angiven rättspraxis.
33 I artikel 52.3 i stadgan anges följande: I den mån som denna stadga omfattar rättigheter som motsvarar sådana som garanteras av [Europakonventionen] ska de ha samma innebörd och räckvidd som i konventionen. Det anges emellertid även att artikel 52.3 inte hindrar [...] unionsrätten från att tillförsäkra ett mer långtgående skydd.
34 Domen i målet McCarthy (ovan fotnot 6), punkt 28 och där angiven rättspraxis.
35 Domen i målet Eind (ovan fotnot 4), punkt 43 och där angiven rättspraxis.
36 Dom av den 25 juli 2008 i mål C-127/08, Metock m.fl. (REG 2008, s. I-6241), punkt 84 (som citerar domen i målet Eind (ovan fotnot 4), punkt 43.
37 Artikel 3.1 i direktiv 2004/38.
38 Domen i målet Metock m.fl. (ovan fotnot 36), punkterna 54, 58, 70 and 80. I domen i målet Metock m.fl. omprövade domstolen sin ståndpunkt i målet Akrich (ovan fotnot 9), se punkt 58. Domen i målet Metock meddelades efter B:s beslut att flytta till Marocko men i alla händelser var B och referensperson B vid denna tidpunkt ännu inte gifta. Se ovan punkt 27.
39 Domen i målet Metock m.fl. (ovan fotnot 36), punkt 49.
40 Domen i målet Dereci (ovan fotnot 19), punkt 55 och, vad gäller makar, domen i målet McCarthy (ovan fotnot 6), punkt 42 och där angiven rättspraxis.
41 Se även punkt 48 ovan.
42 Domen i målet Iida (ovan fotnot 18), punkt 57. Se även punkt 48 ovan.
43 Min kursivering.
44 Det är även möjligt att vara född i medlemsstat A och aldrig ha lämnat denna stat men ändå aldrig vara medborgare i något annat land än medlemsstat B (se, exempelvis, Catherine Zhu i domen av den 19 oktober 2004 i mål C-200/02, Zhu och Chen, REG 2004, s. I-9925), men det är en ovanlig situation.
45 Jämför, exempelvis, med domen i målet Iida (ovan fotnot 18), punkt 64.
46 Domen i målet Iida (ovan fotnot 18) och där angiven rättspraxis. I punkt 51 (och där angiven rättspraxis) konstaterade domstolen att härledd rätt att resa in och uppehålla sig i en medlemsstat beror på om unionsmedborgare har utövat sin rätt till fri rörlighet genom att bosätta sig i en annan medlemsstat än den där de själva är medborgare.
47 Se artiklarna 7.1 och 16.1 i direktiv 2004/38.
48 Se skäl 4 och 19 direktiv 2004/38.
49 Trots lydelsen av artikel 3.1 finner jag ingen anledning att tro att lagstiftaren avsåg att utöka tillämpningsområdet för direktiv 2004/38 genom att i andra bestämmelser hänvisa till den mottagande medlemsstaten eller en annan medlemsstat.
50 Se domen i målet McCarthy (ovan fotnot 6), punkt 39, och domen i målet Dereci (ovan fotnot 19), punkt 54.
51 Mer specifika omständigheter kan exempelvis inbegripa unionsmedborgare med dubbelt medborgarskap som reser mellan de medlemsstater där de är medborgare.
52 Domen i målet Iida (ovan fotnot 18), punkt 64 och där angiven rättspraxis.
53 Se nedan punkt 95.
54 Domen i målet McCarthy (ovan fotnot 6), punkt 34 samt punkt 37. Se även punkterna 28 och 29 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i det målet.
55 Generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande i målet Iida (ovan fotnot 18), särskilt punkt 54.
56 Se, exempelvis, punkt 47 i generaladvokat Trstenjaks förslag till avgörande i målet Iida (ovan fotnot 18).
57 Ovan fotnot 3.
58 Rådets direktiv 73/148/EEG av den 21 maj 1973 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medborgare i medlemsstaterna i fråga om etablering och tillhandahållande av tjänster (EGT L 172, s. 14; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 135).
59 Se artikel 38.2 i direktiv 2004/38.
60 Se nedan punkterna 91–96.
61 Se nedan punkterna 91–97, 110 och 111.
62 Artikel 4.3 EU, i vilken det föreskrivs att [e]nligt principen om lojalt samarbete ska unionen och medlemsstaterna respektera och bistå varandra när de fullgör de uppgifter som följer av fördragen.
63 Generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i mål C-224/02, Pusa, där dom meddelades den 29 april 2004 (REG 2004, s. I-5763), punkt 22.
64 Ett sådant extremt åsidosättande av en av de grundläggande rättigheter som ställningen som unionsmedborgare ger täcks av omformuleringen i domen i målet Dereci av den princip som formulerades i domen i målet Ruiz Zambrano (ovan fotnot 19 vad gäller båda målen). För klarhetens skull erinrar jag om att vissa bestämmelser, såsom artikel 20.2 c FEUF (diplomatiskt skydd i ett tredjeland) faktiskt tilldelar unionsmedborgare rättigheter som kan åtnjutas utanför unionens territorium.
65 Ovan fotnot 16.
66 Ovan fotnot 3.
67 Ovan fotnot 4.
68 Jag redogör för domen i målet Carpenter (ovan fotnot 16) längre fram, i punkt 113 och följande punkter.
69 Domen i målet Singh (ovan fotnot 3), punkterna 19 och 23.
70 Se domen i målet Singh (ovan fotnot 3), punkt 21. Se även domen i målet Eind (ovan fotnot 4) punkt 39, och dom av den 7 oktober 2010 i mål C‑162/09, Lassal (REU 2010, s. I‑9217), punkt 59 och där angiven rättspraxis.
71 Domen i målet Singh (ovan fotnot 3), punkt 20.
72 Domen i målet Eind (ovan fotnot 4), punkterna 37 och 44 och där angiven rättspraxis (som inbegriper en hänvisning till domen i målet Carpenter (ovan fotnot 16)). Se även domen i målet Iida (ovan fotnot 18), punkt 70.
73 Se, exempelvis, domen i målet Metock m.fl. (ovan fotnot 36), punkterna 88, 89 och 92 (angående bildandet av familj efter att ha utövat sin rätt till fri rörlighet).
74 Detta följer av domstolens resonemang i punkterna 19 och 23 i domen i målet Singh (ovan fotnot 3). Se även de avsnitt i domen i målet Metock m.fl. (ovan fotnot 36) som citerades i den föregående fotnoten.
75 Se, exempelvis, artikel 7 i rådets direktiv 83/182/EEG av den 28 mars 1983 om skattebefrielser inom gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt införs från en annan medlemsstat (EGT L 105, s. 59; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 112), i dess ändrade lydelse.
76 Se, exempelvis, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, s. 1), i dess lydelse efter ett flertal ändringar, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, s. 6), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, s. 40) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)) (EUT L 335, s. 1).
77 Se, exempelvis, dom av den 16 maj 2013 i mål C‑589/10, Wencel, punkterna 48–51, vad gäller möjligheten att vara stadigvarande bosatt i två medlemsstater med stöd av förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57), som upphävts av förordning (EG) nr 883/2004.
78 Se, exempelvis, direktiv 2004/38.
79 Se, exempelvis, dom av den 9 oktober 1984 i mål 188/83, Witte mot parlamentet (REG 1984, s. 3465), punkterna 8–11, angående beviljandet av ett utlandstillägg.
80 Se artikel 22 FEUF.
81 Ovan fotnot 77.
82 Dom av den 25 februari 1999 i mål C-90/97, Swaddling (REG 1999, s. I-1075), punkt 28.
83 Domen i målet Swaddling (ovan fotnot 82) punkt 29 och där angiven rättspraxis.
84 Se, exempelvis, dom av den 17 februari 1977 i mål 76/76, Di Paolo (REG1977, s. 315), och av den 8 juli 1992 i mål C-102/91, Knoch (REG 1992, s. I-441), samt även generaladvokaten Saggios förslag till avgörande i målet Swaddling (ovan fotnot 82) punkt 17. Se även, exempelvis, dom av den 23 april 1991 i mål C-297/89, Ryborg (REG 1991, s. I-1943), punkterna 24 och 25, och av den 12 juli 2001 i mål C-262/99, Louloudakis (REG 2001, s. I-5547), punkt 55.
85 För att komma runt detta logiska problem innehåller de flesta test för att fastställa laglig bosättning ett villkor om en fast (och således med nödvändighet godtycklig) kvalificerande period av närvaro i landet innan bosättningskravet anses uppfyllt. Det finns emellertid ingen objektiv skillnad mellan närvaron dagen före och dagen efter det att denna magiska siffra uppnås.
86 Se, exempelvis, domen i målet Di Paolo (ovan fotnot 84), punkterna 17 och 21.
87 Medlemsstaterna anser exempelvis aldrig att en person inte kan ha sitt skattemässiga hemvist inom deras territorium enbart på grund av att han eller hon (även) har skattemässig hemvist inom ett annat territorium.
88 Se artikel 16.1 i direktiv 2004/38.
89 Domen i målet Eind (ovan fotnot 4), punkterna 38 och 39. Förordning nr 1612/68 ändrades genom direktiv 2004/38. Den har nu upphävts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (EUT L 141, s. 1).
90 Se nedan punkterna 135–142.
91 Om unionsmedborgaren verkligen hade varit tvungen att fortlöpande uppehålla sig x antal månader i en medlemsstat innan han hade haft rätt att låta sin familj ansluta sig till honom hade han bara kunnat låta dessa följa med honom om han efter att ha uppfyllt den magiska perioden hade lämnat territoriet och sedan på nytt rest in tillsammans med sin familj, vilket knappast hade underlättat utövandet av hans rätt till fri rörlighet.
92 Ovan fotnot 3.
93 Ovan fotnot 4.
94 Ovan fotnot 16.
95 Se domen i målet Carpenter (ovan fotnot 16), punkterna 14 och 19.
96 Se domen i målet Carpenter (ovan fotnot 16), punkt 39.
97 Se domen i målet Carpenter (ovan fotnot 16), punkt 39.
98 Se domen i målet Carpenter (ovan fotnot 16), punkt 41.
99 Immigration Adjudicator fann att Mary Carpenter indirekt kunde anses ligga bakom de växande framgångarna i mannens företag, se domen i målet Carpenter (ovan fotnot 16), punkt 18. Generaladvokaten Stix-Hackl ansåg att denna faktiska omständighet inte hade någon betydelse för rätten till uppehållstillstånd enligt unionsrätten (se punkterna 103–105 i hennes förslag till avgörande). Jag tolkar det faktum att domstolen uttryckligen grundar sig på denna faktiska omständighet som att domstolen inte delade generaladvokatens uppfattning i denna fråga.
100 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 september i mål C‑221/11, Demirkan, punkterna 35 och 36.
101 Se även, för ett liknande resonemang, punkt 5 i generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i målet Singh (ovan fotnot 3).
102 Se även, exempelvis, generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i målet Demirkan (ovan fotnot 100), särskilt punkterna 49 och 50.
103 Dom av den 30 november 1995 i mål C-55/94, Gebhard (REG 1995, s. I-4165), punkt 27.
104 Se även punkt 89 ovan. Jag erinrar om att det, rent objektivt, inte finns något som tyder på att det rör sig om skenäktenskap, bedrägeri eller missbruk av rättigheter (se punkt 42 ovan).
105 Artikel 6.1 i direktiv 2004/38.
106 Artikel 6.2 i direktiv 2004/38. Vid inresan till medlemsstaten måste en sådan tredjelandsmedborgare naturligtvis även uppfylla alla relevanta viseringskrav. Se artikel 5.2 i direktiv 2004/38.
107 Se, exempelvis, artiklarna 6.2, 7.2 och 16.2 i direktiv 2004/38. Se även domen i målet Eind (ovan fotnot 4), punkt 38.
108 Se, exempelvis, domen i målet Metock m.fl. (ovan fotnot 36), punkt 90, beslut av den 19 december 2008 i mål C-551/07, Sahin (REG 2008, s. I-10453), punkt 28 och domen i de förenade målen O. och S. (ovan fotnot 16) punkt 54.
109 Se ovan punkterna 141 och 142.
110 Dom av den 13 december 2012 i mål C‑379/11, Caves Krier Frères, punkt 25 och där angiven rättspraxis.
111 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 augusti 1994 i mål C-43/93 Vander Elst (REG 1994, s. I-3803; svensk specialutgåva, volym 16, s. I‑59), punkt 21 och där angiven rättspraxis.
112 Se artikel 1.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 1997, s. 1).
113 Se ovan punkt 122.