Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 22 maj 2014

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, s. 1).

3 Se artikel 4.3 och 4.5 i bilaga III till ramdirektivet för vatten.

4 Enligt artikel 2.38 i ramdirektivet för vatten omfattar uttrycket vattentjänster alla tjänster som tillhandahåller hushåll, myndigheter eller någon slags ekonomisk verksamhet dels uttag, uppdämning, lagring, rening och distribution av ytvatten eller grundvatten, dels insamling och rening av avloppsvatten som senare släpps ut till ytvatten.

5 Enligt artikel 9.1 i ramdirektivet för vatten, med rubriken Täckning av kostnaderna för vattentjänster, ska [m]edlemsstaterna … beakta principen om kostnadstäckning för vattentjänster inberäknat miljö- och resurskostnader, med beaktande av den ekonomiska analys som utförs enligt bilaga III och i enlighet framför allt med principen om att förorenaren betalar.

6 Fullständigt citat av kommissionens yrkanden i talan.

7 Kommissionens ansökan, punkt 1.

8 Se även pressmeddelande IP/12/536, av den 31 maj 2012, samt pressmeddelande IP/11/1264, av den 27 oktober 2011.

9 Dom kommissionen/Portugal (C‑292/11 P, EU:C:2014:3, punkt 37).

10 Med avseende på de förfaranderättsliga svårigheter som föreligger är det inom ramen för förevarande talan enligt min mening nödvändigt att i detalj hänvisa till ansökan, eftersom de skriftliga inlagorna inte är tillgängliga för allmänheten.

11 Se punkt 15 i ansökan.

12 Punkt 14 i ansökan.

13 I skäl 14 i ramdirektivet för vatten föreskrivs följande: Om detta direktiv skall bli framgångsrikt krävs nära samarbete och samverkan på gemenskapsnivå, medlemsstatsnivå och lokal nivå. Det krävs också information till allmänheten, inbegripet användarna, och att samråd sker med dem samt att de är delaktiga. Enligt skäl 18 kräver [g]emenskapens vattenpolitik … en klar och tydlig, effektiv och enhetlig rättslig ram. Gemenskapen bör fastställa gemensamma principer och en allmän ram för åtgärderna. Detta direktiv bör tillhandahålla en sådan ram och samordna och integrera och, på längre sikt, ytterligare utveckla de allmänna principerna och strukturerna för skydd och hållbar användning av vattenresurserna i gemenskapen i enlighet med subsidiaritetsprincipen.”

14 Se yrkandena i ansökan som angetts i punkt 2 i förevarande förslag till avgörande.

15 Dom kommissionen/Polen (C‑281/11, EU:C:2013:855, punkterna 122 och 123).

16 Bayern, Hessen och Thüringen.

17 I Rheinland-Pfalz med verkan från och med den 1 januari 2013, i förbundsstaten Brandenburg sedan den 1 januari 2012 och i Nordrhein-Westfalen sedan den 1 januari 2011.

18 Se i detta avseende artikel 4.1 b i ramdirektivet för vatten.

19 Se exempel i förbundsstaterna Bayern, Hessen och Thüringen i punkt 105 i ansökan.

20 Dom kommissionen/Belgien (C‑435/09, EU:C:2011:176, punkt 59). Se, för ett liknande resonemang, även dom kommissionen/Irland (C‑392/96, EU:C:1999:431, punkterna 59 och 60), och dom kommissionen/Irland (C‑66/06, EU:C:2008:637, punkt 59).

21 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, s. 7).

22 Se dom kommissionen/Frankrike (C‑383/09, EU:C:2011:369).

23 Dom kommissionen/Frankrike (EU:C:2011:369). Vad gäller skyldigheten att upprätta planer för avfallshanteringen se även dom kommissionen/Grekland (C‑45/91, EU:C:1992:164) och dom kommissionen/Italien (C‑297/08, EU:C:2010:115).

24 Kommissionen förlängde bara fristen en gång, i motsats till vad som antyds i punkt 14 i ansökan i vilken det hänvisas till dubbel förlängning.

25 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Slovenien (C‑365/10, EU:C:2011:183, punkt 19), dom kommissionen/Portugal (C‑34/11, EU:C:2012:712, punkt 43), och dom kommissionen/Polen (EU:C:2013:855, punkt 122).

26 Se punkt 105 i ansökan.

27 Se fotnot 19 i punkt 105 i ansökan.

28 Punkt 113 i det motiverade yttrandet, förbundsstaten Nordrhein‑Westfalens lag om ersättning för uttag av vatten, Wasserentnahmeentgeltgesetz, (WasEG av den 27 januari 2007).

29 Punkt 117 i det motiverade yttrandet avseende förbundsstaten Brandenburgs vattenlag. Kommissionen har i sin ansökan hänvisat till vattenlagen i förbundsstaten Brandenburg, i dess lydelse av den 2 mars 2012.

30 Se bland annat dom kommissionen/Tyskland (C‑20/01 och C‑28/01, EU:C:2003:220), dom kommissionen/Spanien (C‑157/03, EU:C:2005:225), dom kommissionen/Spanien (C‑503/03, EU:C:2006:74), dom kommissionen/Tyskland, (C‑441/02, EU:C:2006:253), och nyligen dom kommissionen/Ungern (C‑288/12, EU:C:2014:237).

31 Generaladvokaten Ruiz‑Jarabo Colomers förslag till avgörande i målet kommissionen/Italien (C‑45/95, EU:C:1996:479, punkt 31).

32 Se till exempel dom kommissionen/Irland (C‑494/01, EU:C:2005:250, punkt 28 och där angiven rättspraxis), och dom kommissionen/Finland (C‑229/00, EU:C:2003:334, punkt 53).

33 Dom kommissionen/Grekland (C‑502/03, EU:C:2005:592), dom kommissionen/Frankrike (C‑423/05, EU:C:2007:198), och dom kommissionen/Frankrike (C‑304/02, EU:C:2005:444).

34 Dom kommissionen/Grekland (C‑416/07, EU:C:2009:528, punkt 23 och där angiven rättspraxis). Se även generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande i målet kommissionen/Irland (C‑494/01, EU:C:2004:546).

35 Se generaladvokaten Légers förslag till avgörande i målet kommissionen/Belgien (C‑287/03, EU:C:2005:149, punkterna 41–43).

36 Först och främst måste kommissionens motiverade yttrande och talan grundas på samma anmärkningar (se domarna kommissionen mot Finland, EU:C:2003:334, punkterna 44 och 46, kommissionen mot Tyskland, C‑433/03, EU:C:2005:462, punkt 28, samt domen kommissionen mot Finland, C‑195/04, EU:C:2007:248, punkt 18). Kommissionen kan därefter precisera sina inledande anmärkningar i ansökan, under förutsättning att den inte ändrar föremålet för talan (se domen kommissionen/Nederländerna C‑576/10, EU:C:2013:510, punkterna 34 och 35).

37 Europeiska miljöbyråns rapport (EEA) Miljön i Europa – tillstånd och utblick (State and Outlook of the European Environment Report – SOER, 2010), till vilken det hänvisas på sidan 39 i ansökan.

38 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, s. 56).

39 Kommissionen har i detta sammanhang hänvisat till uttrycket ekosystemtjänster såsom detta definieras inom ramen för Förenta nationernas Millenniebedöming av ekosystem som avser de tjänster som tillhandahålls människor, såsom sötvattenförsörjning och vattenvägar.

40 Den har hänvisat till dom kommissionen/Luxemburg (C‑32/05 EU:C:2006:749, punkt 41).

41 Se, avseende tillkomsthistorien de direktiv som anges i kommissionens förslag KOM(97) 49 slutlig ”Förslag till rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapsåtgärder på området för vattenpolitik av den 26 februari 1997, s. 3.

42 Morgera, E., Water Management and Protection in the EU, Environmental protection in multi‑layered systems, 2012, sidorna 265‑287, särskilt s. 266.

43 Förslag KOM(97) 49 slutlig, s. 77.

44 Se, Aubin, D., Varone, F., The Evolution of European Water Policy [in] Kissling and Kuks (utgivare) The evolution of national water regimes in Europe, Kluwer 2004, sidorna 49‑86.

45 Skäl 19 i ramdirektivet för vatten. Se även skäl 20 vad gäller den kvantitativa nivån för grundvatten.

46 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring (EUT L 372, s. 19).

47 Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 93), och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003 om anpassning till rådets beslut 1999/468/EG av de bestämmelser i rättsakter som omfattas av förfarandet i artikel 251 i EG-fördraget som avser de kommittéer som biträder kommissionen när den utövar sina genomförandebefogenheter (EUT L 284, s. 1), samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1137/2008 av den 22 oktober 2008 om anpassning till rådets beslut 1999/468/EG av vissa rättsakter som omfattas av det förfarande som anges i artikel 251 i fördraget, med avseende på det föreskrivande förfarandet med kontroll – Anpassning till det föreskrivande förfarandet med kontroll – Del I (EUT L 311, s. 1).

48 Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EGT L 375, s. 1, svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 192).

49 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och ändring och senare upphävande av rådets direktiv 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG, samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (EUT L 348, s. 84).

50 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker (EUT L 288, s, 27).

51 Kommissionens direktiv 2009/90/EG av den 31 juli 2009 om bestämmelser, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, om tekniska specifikationer och standardmetoder för kemisk analys och övervakning av vattenstatus (EUT L 201, s. 36).

52 De olika ändamålen har exempelvis beaktats av kommissionen på området för vattenkraft som är den viktigaste förnybara energikällan i unionen och som utgör ett väsentligt instrument för att motverka klimatförändringar. Se i detta avseende Norbert Glantes skriftliga fråga om huruvida ramdirektivet för vatten strider mot direktivet om förnybar energi tillgänglig på webplatsen http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+WQ+E-2010-2277+0+DOC+XML+V0//FR och kommissionens svar http://www.europarl.europa.eu/sides/getAllAnswers.do?reference=E-2010-2277&language=FR.

53 Se skäl 28 i ramdirektivet för vatten.

54 Kommissionens broschyr Vatten, en resurs för livet – Hur ramdirektivet för vatten bidrar till att skydda Europas vattenresurser, s. 8, http://ec.europa.eu/environment/water/pdf/wfd_brochure_fr.pdf.

55 http://epp.eurostat.ec.europa.eu/statistics_explained/index.php?title=File:Freshwater_resources_per_inhabitant_%E2%80%94_long‑term_average_(1)_(1_000_m%C2%B3_per_inhabitant)_YB14.png&filetimestamp=20140228120245.

56 – Se kommissionens rapport, tillgänglig på följande webbplats: http://ec.europa.eu/environment/pubs/pdf/factsheets/wfd/fr.pdf.

57 Se exempelvis, kommissionens rapporter avseende genomförandet av ramdirektivet för vatten, särskilt kommissionens meddelande av den 22 mars 2007 Mot en hållbar vattenförvaltning inom Europeiska unionen – Första steget i genomförandet av ramdirektivet för vatten 2000/60/EG KOM(2007) 128 slutlig, rapport om genomförandet av ramdirektivet för vatten (KOM(2012) 670 slutlig), rapporten The Fitness Check of EU Freshwater Policy, http://www.rapportage.eaufrance.fr/sites/default/files/DCE/2012/retour_commission/SWD‑2012‑393.pdf, och rapporten om översynen av EU-politiken för problemet med vattenbrist och torka” – KOM(2012) 672 slutlig.

58 KOM(2012) 673 slutlig. Se: http://ec.europa.eu/environment/water/blueprint/pdf/COM‑2012‑673final_EN_ACT‑cov.pdf

59 Se dom NCC Construction Danmark (C‑174/08, EU:C:2009:669, punkt 23 och där angiven rättspraxis) och dom kommissionen/Irland (C‑85/11, EU:C:2013:217, punkt 35).

60 Se, för ett liknande resonemang, dom Pringle (C‑370/12, EU:C:2012:756, punkt 135).

61 Se KOM(97) 49 slutlig, s. 20, där kommissionen medgett att denna princip inte angavs i dess meddelande från år 1996 som ligger till grund för dess lagförslag, men att principen utvecklades under det samråd som skedde innan lagförslaget antogs.

62 Se punkt 42 i svarsinlagan.

63 Dom kommissionen/Förenade kungariket (C‑582/08, EU:C:2010:429, punkterna 49–52).

64 Ibidem, punkt 51.

65 Rådets direktiv 80/778/EEG om kvaliteten på vatten avsett att användas som dricksvatten (EGT L 229, s. 11), ändrat genom rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 (EGT L 330, s. 32).

66 Se artikel 26 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).

67 Dom Profisa (C‑63/06, EU:C:2007:233, punkt 13 och där angiven rättspraxis).

68 Se följande språkversioner: på engelska provide, på italienska che forniscono, på spanska en beneficio de, på tyska zur Verfügung stellen, på finska tarjoavat, på svenska tillhandahåller, på litauiska teikiamos och på polska umożliwiają.

69 Se dom Land de Sarre m.fl.(187/87, EU:C:1988:439, punkt 19), dom kommissionen/Frankrike (C‑434/97, EU:C:2000:98, punkt 21), och dom Sturgeon m.fl. (C‑402/07 och C‑432/07, EU:C:2009:716, punkt 47).

70 Artikel 9.1 tredje stycket jämförd med fjärde stycket i ramdirektivet för vatten tillåter emellertid en viss flexibilitet vid tillämpningen av detta krav.

71 Förslag till rådets direktiv, KOM(97) 49 slutlig.

72 KOM(97) 49 slutlig, s. 21.

73 Gemensam ståndpunkt (EG) nr 41/1999 av den 22 oktober 1999, antagen av rådet i enlighet med det i artikel 251 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen angivna förfarandet, inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EUT C 343, s. 1).

74 Förlikningskommitténs gemensamma utkast till rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapsåtgärder på området för vattenpolitik – Parlamentets delegation till förliknings-kommittén (A5‑0214/2000). Se Förenade kungarikets interventionsinlaga, punkt 15. Lagstiftaren har avsett att ålägga medlemsstaterna att införa principen om täckning av kostnaderna för vattenförsörjning och rening av avloppsvatten som är kraftigt subventionerad i vissa medlemsstater, samtidigt som Irland tillåtits att fortsätta att tillämpa sin praxis genom vilken nämnda tjänster finansieras direkt med statliga medel.

75 Aubin D., Varone, F., European Water Policy, A path towards an integrated resource management, Louvain‑la‑Neuve, 29 mars 2002.

76 Se, Common Implementation Strategy for the Water Framework Directive (2000/60/EC), på följande webbplats: http://ec.europa.eu/environment/water/water‑framework/objectives/pdf/strategy.pdf (s. 74).

77 Kommissionens meddelande av den 22 mars 2007 Mot en hållbar vattenförvaltning inom Europeiska unionen – Första steget i genomförandet av ramdirektivet för vatten 2000/60/EG KOM(2007) 128 slutlig. Kommissionen har i denna rapport bland annat med oro fastställt att ett flertal medlemsstater inte har lyckats uppnå målen med ramdirektivet, särskilt på grund av materialnedbrytningen i akvatiska ekosystem, bland annat genom överexploateringen av vattenresurserna och betydande föroreningsnivåer från diffusa källor.

78 KOM (2007) 128 slutlig, s. 6.

79 Strategi för att skydda Europas vattenresurser – Rådets slutsatser, se http://www.rapportage.eaufrance.fr/sites/default/files/DCE/2012/retour_commission/Conclusions%20du%20conseil%20du%2017%20dec%202012%20adoptees.pdf.

80 Se skäl 18 i ramdirektivet för vatten.

81 Dom kommissionen/Luxemburg (EU:C:2006:749, punkt 41).

82 Se vad gäller flertalet bestämmelser i ramdirektivet för vatten, dom kommissionen/Italien, kallad San Rocco (C‑365/97, EU:C:1999:544, punkterna 67 och 68), och dom kommissionen/Frankrike (C‑60/01, EU:C:2002:383, punkt 27), till vilka det hänvisas i domen kommissionen/Luxemburg (EU:C:2006:749, punkterna 39 och 43).

83 Europeiska miljöbyråns rapport nr 1/2012 Towards efficient use of water resources in Europe, http://www.eea.europa.eu/publications/towards‑efficient‑use‑of‑water, sidorna 30–35 – begreppet vattenfotavtryck (water footprint) – som bland annat tillämpas i Spanien.

84 I till exempel Sverige och Finland utgör vattenförekomsten en kategori av markegendom som tidigare reglerades i fullständiga rättsakter som omfattade såväl privaträttsliga som offentligrättsliga förhållanden som i kvalitativt och kvantitativt hänseende berör sådan markegendom. I dessa medlemsstater är all betydande användning av vatten för olika ändamål såsom uttag, vattenkraftproduktion eller sjöfart underkastad ett tillståndsförfarande som genomförs av domstol eller behöriga myndigheter. Systemet föreskriver dessutom absoluta förbud samt en avvägning mellan olika allmänna och särskilda intressen som är kopplade till berörd vattenförekomst. Det ska dessutom göras en åtskillnad mellan den federala modellen som tillämpas i Tyskland och den regionala modellen i Spanien, Italien och Förenade kungariket. Det finns även en enhetsmodell som åskådliggjorts av Frankrike och Polen. Se, Alberton, M., Environmental Protection in Multi‑Layered Systems, Leiden, 2012.

85 Se dom kommissionen/Nederländerna (C‑408/97, EU:C:2000:427, punkt 15), dom kommissionen/Finland (C‑246/08, EU:C:2009:671, punkt 52), och dom kommissionen/Nederländerna (C‑79/09, EU:C:2010:171).