Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 23 april 2015
1 Originalspråk: engelska.
2 Dom Tatu C-402/09, EU:C:2011:219.
3 Dom Manea ( C‑76/14, EU:C:2015:216), punkterna 46 och 50. Se även dom Nicula ( C‑331/13, EU:C:2014:2285), punkterna 27 och 28 och där angiven rättspraxis..
4 Domstolen har också bekräftat att principen om rättskraft gäller dess egna domar. Se, exempelvis, dom kommissionen/Luxemburg ( C‑526/08, EU:C:2010:379), punkt 27, dom ThyssenKrupp Nirosta/kommissionen ( C‑352/09 P, EU:C:2011:191), punkt 123.
5 Se framför allt dom Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067), dom Fallimento Olimpiclub ( C‑2/08, EU:C:2009:506), dom Kempter ( C‑2/06, EU:C:2008:78), dom Lucchini ( C‑119/05, EU:C:2007:434), dom i-21 Germany och Arcor ( C‑392/04 och C‑422/04, EU:C:2006:586), dom Kapferer ( C‑234/04, EU:C:2006:178), dom Kühne & Heitz ( C‑453/00, EU:C:2004:17). För rättskraft och skiljedomstolsförfaranden se dom Eco Swiss ( C‑126/97, EU:C:1999:269), dom Asturcom Telecomunicaciones ( C‑40/08, EU:C:2009:615). Se även det resonemang om rättskraftens relevans för utvecklingen av bestämmelser om skadestånd för den skada som en rättslig myndighet i en medlemsstat har vållat genom en överträdelse unionsrätten som fördes i domen Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513).
6 Exempelvis dom Kapferer ( C‑234/04, EU:C:2006:178), punkt 22 och där angiven rättspraxis, dom Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067), punkt 62.
7 Se mer nyligen dom Impresa Pizzarotti ( EU:C:2014:2067).
8 Konstitution av den 21 november 1991, ändrad och kompletterad av lag nr 429/2003, på nytt offentliggjord i Monitorul Oficial al României nr 767 av den 31 oktober 2003.
9 Codul de procedură civilă, utfärdad genom dekret av den 9 september 1869, på nytt offentliggjord i Monitorul Oficial al României, del 1, nr 45 av den 24 februari 1948, i sin ändrade och kompletterade lydelse, i kraft fram till och med den 15 februari 2013.
10 Legea contenciosului administrative nr 554 av den 2 december 2004, offentliggjord i Monitorul Oficial al României nr 1154 av den 7 december 2004, i dess ändrade och kompletterade lydelse.
11 Antagen genom artikel 1.30 i lag nr 262/2007, offentliggjord i Monitorul Oficial al României nr 510 av den 30 juli 2007, och upphävd genom lag nr 299/2011, offentliggjord i Monitorul Oficial al României nr 916 av den 22 december 2011. Sistnämnda lag förklarades författningsstridig genom Curtea Constituționalăs dom nr 1039/2012.
12 Antagen genom regeringsdekret nr 92 av den 24 december 2003. Lagen offentliggjordes på nytt i Monitorul Oficial al României nr 513 av den 31 juli 2007, i sin ändrade lydelse, och kompletterades senare.
13 I artikel 3 i brådskande regeringsdekret nr 50/2008 om införande av en utsläppsskatt för motorfordon (Ordonanță de Urgență a Guvernului nr. 50/2008 pentru instituirea taxei pe poluare pentru autovehicule) av den 21 april 2008 (Monitorul Oficial al României, Partea I, nr 327, av den 25 april 2008) (nedan kallat OUG nr 50/2008), som trädde i kraft den 1 juli 2008, införs en utsläppsskatt för fordon i kategorierna M1–M3 respektive N1–N3. Kategori M består av motorfordon med minst fyra hjul, konstruerade och byggda för persontransport. Kategori N består av motorfordon med minst fyra hjul, konstruerade och byggda för varutransport. Se även bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) (EUT L 263, s. 1).
14 Enligt Rumäniens skriftliga yttrande ingav Dragoş Constantin Târşia den 13 juni 2008 en extraordinär begäran om ogiltigförklaring av tvistemålsavgörande nr 401/2008, vilken dock drogs tillbaka den 24 september 2008. Dragoş Constantin Târşia har inte bestritt detta.
15 Den nationella domstolen hänvisar även till artikel 17 (om rätt till egendom) och artikel 21 (om icke-diskriminering) i stadgan. Dessa bestämmelser rör på långt håll de frågor som här berörs i så mening att ett skattekrav rörande återbetalning av felaktigt påförd skatt förefaller utgöra en egendomsrättighet i rumänsk rätt enligt artikel 21.1 och 21.4 i taxeringsprocesslagen, samt att utsläppsskattens rättsstridighet består i diskriminering av importerade begagnande bilar. Dessa bestämmelser är dock inte till vidare hjälp vid den rättsliga bedömningen i förevarande mål och jag har inte för avsikt att ytterligare fördjupa mig i dem.
16 Dom Érsekcsanádi Mezőgazdasági ( C‑56/13, EU:C:2014:352), punkt 36 och där angiven rättspraxis.
17 Dom Kapferer ( EU:C:2006:178), punkt 21. Denna bestämmelse är starkt knuten till skyldigheten för sökande som åberopar rättigheter som följer av unionsrätten att iaktta de rimliga tidsfrister för att väcka talan som fastställts i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Den omständigheten att domstolen har slagit fast att unionsrätten har åsidosatts saknar med andra ord betydelse för när preskriptionsfristen börjar löpa. Avsteg från nämnda skyldighet kan endast göras om den instans som har handlat fel har avskräckt sökanden från att väcka talan i tid. Se dom Iaia m.fl. ( C‑452/09, EU:C:2011:323), punkterna 17, 18, 21 och 22 och där angiven rättspraxis.
18 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande Lucchini ( C-119/05, EU:C:2006:576), punkt 46.
19 Dom Kapferer ( C-234/04, EU:C:2006:178), punkt 22 och där angiven rättspraxis, dom Impresa Pizzarotti ( C-213/13, EU:C:2014:2067), punkt 62.
20 Dom Kempter ( C‑2/06, EU:C:2008:78), punkterna 58 och 59. Se, för ett liknande resonemang, dom Eco Swiss ( C‑126/97, EU:C:1999:269) och dom Asturcom Telecomunicaciones ( C‑40/08, EU:C:2009:615).
21 Se dom Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067), dom Fallimento Olimpiclub ( C‑2/08, EU:C:2009:506), dom Lucchini ( C‑119/05, EU:C:2007:434). I punkt 62 i domen i målet Lucchini förklarade domstolen exempelvis att bedömningen av huruvida stödåtgärder är förenliga, eller en stödordning förenlig, med den gemensamma marknaden omfattas av kommissionens exklusiva behörighet, vars beslut kan prövas av domstolen. Denna regel är bindande i den nationella rättsordningen på grund av principen om gemenskapsrättens företräde. I punkt 61 i domen i målet Impresa Pizzarotti konstaterade domstolen att [domen i målet Lucchini] rörde en alldeles speciell situation, i vilken principer om kompetensfördelningen mellan medlemsstaterna och Europeiska unionen vad gäller statligt stöd var aktuella.
22 I punkt 23 i domen Kapferer ( C-234/04, EU:C:2006:178), konstaterade domstolen följande: Även om de principer som slogs fast i [domen i målet Kühne & Heitz] skulle kunna överföras på en situation som, i likhet med den i förevarande mål, rör ett lagakraftvunnet domstolsavgörande, anges i samma dom att skyldigheten för det aktuella organet att enligt artikel 10 EG ompröva ett slutgiltigt beslut som tycks ha fattats i strid med gemenskapsrätten bland annat förutsätter att organet i fråga har behörighet enligt nationell rätt att ompröva detta beslut (se punkterna 26 och 28 i nämnda dom). I förevarande fall räcker det att nämna att det framgår av beslutet om hänskjutande att nämnda villkor inte är uppfyllt.
23 Här är det lämpligt att nämna två exempel från finsk rättspraxis. Högsta förvaltningsdomstolen beslutade år 2013 att en talan om återbetalning av mervärdesskatt som tagits ut på skatt för motorfordon, i strid med domstolens tolkning i domen kommissionen/Finland ( C-10/08, EU:C:2009:171), inte kunde väckas efter det att den i skatteärenden allmänt tillämpliga fristen på fem år hade löpt ut (se KHO 2013:199). Högsta domstolen var däremot av uppfattningen att en sådan beskattning etablerade statens skadeståndsansvar i enlighet med den rättspraxis som följer av domen i målet Francovich (se KKO 2013:58).
24 Dom Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625) punkt 103, som hänvisar till dom Unibet, C‑432/05, EU:C:2007:163, punkt 40.
25 Dom Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C-583/11 P, EU:C:2013:625), punkt 104.
26 Dom Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105), punkt 24.
27 Dom DEB ( C‑279/09, EU:C:2010:811).
28 Dom Test Claimants in the Franked Investment Income Group Litigation ( C‑362/12, EU:C:2013:834), punkterna 31 och 32.
29 Kompetensfördelningen mellan förvaltnings- och skattedomstolar och avdelningar för förvaltnings- och skattemål vid appellationsdomstolar som fattar beslut i första instans fastställs i artikel 10 i lag nr 544/2004 om förvaltningsmål.
30 Artiklarna 21.4, 113, 175 och 188 i taxeringsprocesslagen.
31 Se punkt 20.
32 Av handlingarna i målet framgår inte vilket datum förfarandet inleddes.
33 Vid förhandlingen gjorde Constantin Târşia Dragoş gällande att Rumäniens högsta kassationsdomstol genom sitt beslut nr 24/2011 hade undanröjt denna osäkerhet innan Constantin Târşia Dragoş väckte sin andra talan och åberopade undantag från principen om rättskraft, men efter det att den första talan hade väckts angående betalningen av den särskilda skatten för motorfordon.
34 I artikel 47 föreskrivs även mer specifika former av domstolsskydd, såsom rätten att få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag, att rätten till försvar iakttas och att det finns tillgång till rättshjälp.
35 I förklaringarna anges vidare att artikel 47.2 motsvarar artikel 6.1 i Europakonventionen.
36 De Europadomstolens dom av den 16 december 1992, De Geouffre de la Pradelle mot Frankrike, § 35, Serie A nr. 253-B. .
37 Ibidem punkt 33. Se även Europadomstolens dom av den 11 februari 2014 i målet Maširević mot Serbien, nr. 30671/08, § 48.
38 Europadomstolens dom av den 4 december 1995, § 37, serie A, nr 333-B.
39 Europadomstolens dom från 2002 i målet Beles mot Tjeckien, nr 47273/99, punkterna 50 pch 51. Europadomstolens dom av den 5 december 2013 i målet Omerović mot Kroatien nr 2, nr 229898, § 39, där Europadomstolen erinrade om att en alltför strikt tolkning av en processuell regel kan frånta en sökande dennes rätt att få sin sak prövad i domstol.
40 Europadomstolens dom av den 11 februari 2014 i målet Masirevic mot Serbien, nr 30671/08, § 50 och där angiven rättspraxis. Det målet rörde den tolkning som en högsta domstol hade gjort av en processuell regel som ledde till rättsosäkerhet, till och med för rättstillämpare. Se särskilt punkt 51.
41 Europadomstolens dom av den 5 december 2013 i målet Omerović mot Kroatien nr 2, nr 22980/09, § 39.
42 Dom Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals/kommissionen ( C‑550/07 P, EU:C:2010:512), punkt 100 och där angiven rättspraxis.
43 Jag erinrar likväl om att domstolen i punkt 60 i domen DEB ( C-279/09, EU:C:2010:811) slog fast att principen om effektivt domstolsskydd är föremål för rimliga begränsningar. .
44 Dom Surgicare ( C‑662/13, EU:C:2015:89), punkt 28 och där angiven rättspraxis.
45 Se, exempelvis, dom Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223), punkt 54.
46 Dom Surgicare - Unidades de Saúde ( C-662/13, EU:C:2015:89), punkt 30.
47 Dom ÖBB Personenverkehr ( C‑417/13, EU:C:2015:38), punkt 74.
48 Enligt tillgängliga källor förefaller de flesta nationella rättsordningar inom EU ange olika skäl för undantag från principen om rättskraft beroende på om det rör sig om tviste-, brott- eller förvaltningsmål.
49 Jag erinrar om att enligt principen om likabehandling, vars grundläggande karaktär bekräftas i artikel 20 i stadgan, får lika situationer inte behandlas olika och olika situationer får inte behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling. Se dom Chatzi ( C‑149/10, EU:C:2010:534), punkterna 63 och 64 och där angiven rättspraxis.
50 Jag erinrar om att detta resultat följer av artikel 322.10 i civilprocesslagen, vilken enligt artikel 21.1 i lag nr 554/2004 även är tillämplig i förvaltningsmål.
51 Kommissionen hänvisar här till domen Weber’s Wine World m.fl., ( C-147/01, EU:C:2003:533).
52 Jag erinrar om att enligt fast praxis får domstolen, när den prövar en begäran om förhandsavgörande, ta hänsyn till alla relevanta unionsrättsliga bestämmelser, även sådana som den hänskjutande domstolen inte uttryckligen har nämnt. Se, exempelvis, dom Efir ( C‑19/12, EU:C:2013:148), punkt 27.