Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 30 mars 2017

1 Originalspråk: tyska.

2 Fördragsbrottsförfarande nr 2005/5086 (se kommissionens pressmeddelanden IP/06/1019 av den 19 juli 2006 och IP/07/1114 av den 18 juli 2007). Detta förfarande, i vilket kommissionen lämnade ett motiverat yttrande i juli 2007 i den mening som avses i artikel 258 första stycket FEUF (f.d. artikel 226 första stycket EG), har ännu inte avslutats.

3 Dom av den 31 januari 2008, Centro Europa 7 ( C‑380/05, EU:C:2008:59).

4 Persidera är rättslig efterträdare till Telecom Italia Media Broadcasting (nedan kallad TIMB). Vid den slutgiltiga övergången till digital television bedrev TIMB två analoga (La 7 och MTV) och två digitala (TIMB1 och MBONE) tv-kanaler i Italien.

5 Angående begreppet digital utdelning, se skäl 26 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 om ändring av direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter och direktiv 2002/20/EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EUT L 337, 2009, s. 37, och rättelse i EUT L 241, 2013, s. 8). Se dessutom punkt 1 i meddelande från Europeiska kommissionen av den 13 november 2007, Maximal nytta av den digitala utdelningen i Europa: Ett gemensamt sätt att hantera det spektrum som frigörs i samband med övergången till digitala sändningar, KOM(2007) 700 slutlig.

6 Ministero dello sviluppo economico (MiSE).

7 Kommunikationsregleringsmyndigheten.

8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, 2002, s. 33).

9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) (EGT L 108, 2002, s. 21).

10 Kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (konkurrensdirektiv) (EGT L 249, 2002, s. 21).

11 En av de stora fördelarna med digital television är – till skillnad från analog television – att flera program kan sändas inom ett och samma frekvensområde.

12 Detta beslut vann laga kraft genom lagdekret (Decreto-legge) nr 59/2008 i förening med lag nr 101/2008.

13 Se ovan fotnot 2.

14 Vissa parter i målet talar om sammanlagt 22 multiplexrar, medan den hänskjutande domstolen i sin fjärde fråga (se nedan punkt 29 i detta förslag till avgörande) till och med hänvisar till 25, respektive 22 nät. Dessa avvikelser saknar emellertid betydelse i förevarande mål om förhandsavgörande. Inte minst på grund av sambandet med de faktiska omständigheter som domstolen har meddelats i mål C‑112/16 kommer jag i mitt förslag till avgörande i förevarande mål att utgå från 21 stycken.

15 Angående begreppet digital utdelning, se ovan fotnot 5.

16 Skönhetstävling.

17 Såsom framgår av handlingarna ingav Persidera en gemensam ansökan med RAI och Elettronica Industriale (Mediaset) för två delar inom ramen för anbudsförfarandet.

18 Detta lagdekret gavs varaktigt lagstatus enligt lag nr 44/2012.

19 Det italienska parlamentet själv särskilt infört bestämmelsen i artikel 3-quinquies, nämligen inom ramen för förfarandet för att omvandla detta lagdekret till en lag.

20 Cairo Network bedriver i dag i Italien tv-kanalen La 7.

21 Förvaltningsdomstol för regionen Lazio.

22 Se dom nr 9981/2014 och nr 9982/2014 från Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio av den 25 september 2014.

23 Högsta förvaltningsdomstolen.

24 Elettronica Industriale tillhör Mediasetkoncernen. Företaget har vid domstolen endast tagit ställning till den andra, den tredje och den fjärde tolkningsfrågan.

25 Fast rättspraxis, se, exempelvis, dom av den 31 januari 2008, Centro Europa 7 ( C‑380/05, EU:C:2008:59, punkterna 49–51).

26 EU-domstolen har till exempel framhållit kravet på att beakta artikel 94 i rättegångsreglerna i beslut av den 12 maj 2016, Security Service m.fl. ( C‑692/15–C‑694/15, EU:C:2016:344, punkt 18). Redan tidigare har det i fast rättspraxis uppställts krav för upptagande till sakprövning vid begäran om förhandsavgörande med samma innehåll, se, exempelvis, dom av den 24 april 2012, Kamberaj ( C‑571/10, EU:C:2012:233, punkt 42), och dom av den 21 december 2016, Vervloet m.fl. ( C‑76/15, EU:C:2016:975, punkterna 56 och 57).

27 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 8 oktober 2002, Viacom ( C‑190/02, EU:C:2002:569, punkterna 21 och 22), samt dom av den 26 januari 1993, Telemarsicabruzzo m.fl. ( C‑320/90–C‑322/90, EU:C:1993:26, punkt 7), dom av den 31 januari 2008, Centro Europa 7 ( C‑380/05, EU:C:2008:59, punkt 58), dom av den 21 november 2013, Deutsche Lufthansa ( C‑284/12, EU:C:2013:755, punkt 20), och dom av den 13 februari 2014, Airport Shuttle Express m.fl. ( C‑162/12 och C‑163/12, EU:C:2014:74, punkt 38).

28 Dom av den 31 januari 2008, Centro Europa 7 ( C‑380/05, EU:C:2008:59, punkterna 64–71, särskilt punkt 69).

29 Dom av den 31 januari 2008, Centro Europa 7 ( C‑380/05, EU:C:2008:59).

30 Ett pågående fördragsbrottsförfarande som kommissionen har inlett (se ovan fotnot 2) motiverar inte i sig någon rättslig skyldighet för medlemsstaterna att vidta nationella åtgärder, så länge EU-domstolen inte genom dom har fastställt att det föreligger ett fördragsbrott eller har antagit beslut om interimistiska åtgärder.

31 Hur långtgående de nationella regleringsmyndigheternas oberoende är illustreras tydligt av dom av den 3 december 2009, kommissionen/Tyskland ( C‑424/07, EU:C:2009:749, särskilt punkterna 83, 91, 94, 99 och 106), i vilken EU-domstolen ett flertal gånger framhåller myndigheternas befogenhet att företa skönsmässig bedömning och deras befogenhet att företa en avvägning mellan olika mål med lagstiftningen.

32 Dom av den 16 september 1999, Fracasso och Leitschutz ( C‑27/98, EU:C:1999:420, punkt 25), dom av den 18 juni 2002, HI ( C‑92/00, EU:C:2002:379, punkt 40), och dom av den 11 december 2014, Croce Amica One Italia ( C‑440/13, EU:C:2014:2435, punkt 31).

33 Dom av den 5 maj 1981, Dürbeck ( 112/80, EU:C:1981:94, punkt 48), och dom av den 24 mars 2011, ISD Polska m.fl. ( C‑369/09 P, EU:C:2011:175, punkt 122).

34 Dom av den 14 juni 2016, Marchiani/parlamentet ( C‑566/14 P, EU:C:2016:437, punkt 77), och dom av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl. ( C‑526/14, EU:C:2016:570, punkt 62). Se, dessutom, dom av den 22 juni 2006, Belgien och Forum 187/kommissionen ( C‑182/03 och C‑217/03, EU:C:2006:416, punkt 147), och dom av den 16 december 2008, Masdar (UK)/kommissionen ( C‑47/07 P, EU:C:2008:726, punkterna 81 och 86).

35 Se i detta avseende punkt 26 ovan i detta förslag till avgörande.

36 Se i detta avseende dom av den 6 oktober 2010, Base m.fl. ( C‑389/08, EU:C:2010:584, punkterna 26–30).

37 Skäl 13 tredje meningen i direktiv 2009/140.

38 Vad gäller möjligheten att överföra regleringsuppgifter på flera statliga myndigheter inom ramen för medlemsstaternas institutionella autonomi, se dom av den 6 mars 2008, Comisión del Mercado de las Telecomunicaciones ( C‑82/07, EU:C:2008:143, punkterna 18, 19 och 24), dom av den 6 oktober 2010, Base m.fl. ( C‑389/08, EU:C:2010:584, punkt 26), dom av den 17 september 2015, KPN ( C‑85/14, EU:C:2015:610, punkt 53), och dom av den 19 oktober 2016, Ormaetxea Garai och Lorenzo Almendros ( C‑424/15, EU:C:2016:780, punkt 30).

39 Avseende medlemsstaternas institutionella autonomi, se skäl 11 i direktiv 2002/21.

40 Se punkterna 33–44 ovan i detta förslag till avgörande.

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 mars 2011, Telefónica Móviles España ( C‑85/10, EU:C:2011:141, punkt 27).

42 Se även dom av den 23 april 2015, kommissionen/Bulgarien ( C‑376/13, EU:C:2015:266, punkt 69).

43 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 mars 2011, Telefónica Móviles España ( C‑85/10, EU:C:2011:141, punkt 28), och dom av den 21 mars 2013, Belgacom m.fl. ( C‑375/11, EU:C:2013:185, punkterna 50 och 51).

44 Se även dom av den 10 mars 2011, Telefónica Móviles España ( C‑85/10, EU:C:2011:141, punkt 29), enligt vilken en för låg avgift riskerar att leda till ett ineffektivt utnyttjande av radiofrekvenser i egenskap av knappa resurser.

45 Dom av den 31 januari 2008, Centro Europa 7 ( C‑380/05, EU:C:2008:59).

46 Avseende detta fördragsbrottsförfarande, se ovan fotnoterna 2 och 30 i detta förslag till avgörande.

47 Dom av den 21 juni 2007, Jonkman m.fl. ( C‑231/06–C‑233/06, EU:C:2007:373, punkterna 37 och 38).

48 Såsom EU-domstolen har fastställt i samband med koncessioner för hasardspel, kan såväl en återkallelse och en omfördelning av de förutvarande koncessionerna som anordnandet av ett anbudsförfarande för beviljande av ett lämpligt antal nya koncessioner vara lämpliga åtgärder som i princip, i vart fall i framtiden, kan gottgöra för den rättsstridiga uteslutningen av vissa aktörer, se dom av den 6 mars 2007, Placanica ( C‑338/04, C‑359/04 och C‑360/04, EU:C:2007:133, punkt 63), dom av den 16 februari 2012, Costa ( C‑72/10 och C‑77/10, EU:C:2012:80, punkt 52), och dom av den 22 januari 2015, Stanley International Betting och Stanleybet Malta ( C‑463/13, EU:C:2015:25, punkt 35).

49 Beträffande indelningen av de frekvenser som skulle tilldelas i tre grupper av digitala multiplexrar, se ovan punkt 22 i detta förslag till avgörande.

50 Vad gäller detta begrepp, se exempelvis dom av den 12 september 2006, Eman och Sevinger ( C‑300/04, EU:C:2006:545, punkt 57).

51 Se särskilt artikel 9.1 andra meningen och skäl 19 i direktiv 2002/21, artikel 5.2 andra stycket och artikel 7.3 i direktiv 2002/20, samt artikel 2.4 och artikel 4 led 2 i direktiv 2002/77.

52 Dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl. ( C‑127/07, EU:C:2008:728, punkt 23), dom av den 14 september 2010, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals/kommissionen ( C‑550/07 P, EU:C:2010:512, punkterna 54 och 55), och dom av den 21 december 2016, Vervloet m.fl. ( C‑76/15, EU:C:2016:975, punkt 74).

53 Dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl. ( C‑127/07, EU:C:2008:728, punkterna 25 och 26), dom av den 1 mars 2011, Association belge des Consommateurs Test-Achats m.fl. ( C‑236/09, EU:C:2011:100, punkt 29), dom av den 11 juli 2013, Ziegler/kommissionen ( C‑439/11 P, EU:C:2013:513, punkt 167), och dom av den 6 november 2014, Feakins ( C‑335/13, EU:C:2014:2343, punkt 51).

54 Se i detta avseende punkt 22 ovan i detta förslag till avgörande. Denna omständighet framhölls även av flera av parterna vid förhandlingen.

55 Denna frågeställning har mer ingående behandlats i mitt förslag till avgörande av i dag i det parallella målet Persidera (C‑112/16, punkterna 63–72).

56 Denna omständighet framhölls av flera parter såväl i det skriftliga förfarandet som vid förhandlingen vid EU-domstolen, utan att detta har bestritts av Europa Way och Persidera.

57 Detta har den italienska regeringen hävdat vid förhandlingen vid EU-domstolen. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera om dessa uppgifter stämmer.

58 Se även dom av den 31 januari 2008, Centro Europa 7 ( C‑380/05, EU:C:2008:59, punkt 100).

59 Slovenien har uttryckligen hänvisat till problemet med sådana störningar i sitt yttrande i mål C‑112/16.

60 Angående indelningen av de frekvenser som skulle tilldelas i tre grupper, se ovan punkt 22 i detta förslag till avgörande.

61 Se mitt förslag till avgörande från denna dag i målet Persidera (C‑112/16, särskilt punkterna 67–71).