Förslag till avgörande av generaladvokaten Juliane Kokott föredraget den 5 mars 2020

1 Originalspråk: tyska.

2 Hans stiftelser påverkas även av en annan ungersk lag som antagits samtidigt, nämligen 2017 års lag nr LXXVI om öppenhet för organisationer som mottar finansiellt stöd från utlandet, som ålägger vissa civilsamhällesorganisationer som mottar finansiellt stöd från utlandet vissa skyldigheter i fråga om registrering, anmälan och öppenhet samt föreskriver en möjlighet att utdöma påföljder till organisationer som inte uppfyller dessa skyldigheter. Lagen är föremål för överträdelseförfarandet i mål C‑78/18, kommissionen/Ungern (Sammanslutningars öppenhet).

3 EGT L 336, 1994, s. 1.

4 Undantaget för allmän ordning får åberopas endast i de fall ett genuint och tillräckligt allvarligt hot mot samhällets fundamentala intressen föreligger. (Fotnoten i original)

5 EUT L 87, 2019, s. 1.

6 Hungary Schedule of Specific Commitments, WTO, GATS/SC/40 av den 15 april 1994.

7 WTO-dokument S/C/W/273, s. 166 och 167. Se, med avseende på ikraftträdande, unionens meddelande av den 7 mars 2019 till medlemmarna i WTO.

8 Hungary Schedule of Specific Commitments, WTO document GATS/SC/40 av den 15 april 1994, s. 19 (punkt 5.C.).

9 EUT C 364, 2007, s. 1.

10 EUT L 376, 2006, s. 36.

11 Dom av den 12 november 2015, Elitaliana/Eulex Kosovo ( C‑439/13 P, EU:C:2015:753, punkt 37).

12 Dom av den 19 mars 2002, kommissionen/Irland ( C‑13/00, EU:C:2002:184, punkt 13).

13 Dom av den 25 februari 1988, kommissionen/Grekland ( 194/85 och 241/85, EU:C:1988:95), dom av den 10 september 1996, kommissionen/Tyskland ( C‑61/94, EU:C:1996:313), dom av den 19 mars 2002, kommission/Irland ( C‑13/00, EU:C:2002:184), dom av den 7 oktober 2004, kommissionen/Frankrike ( C‑239/03, EU:C:2004:598), och dom av den 21 juni 2007, kommission/Italien ( C‑173/05, EU:C:2007:362)

14 Dom av den 30 april 1974, Haegeman ( 181/73, EU:C:1974:41, punkt 2/6), dom av den 30 september 1987, Demirel ( 12/86, EU:C:1987:400, punkt 7), och dom av den 8 mars 2011, Lesoochranárske zoskupenie ( C‑240/09, EU:C:2011:125, punkt 30).

15 Dom av den 7 oktober 2004, kommissionen/Frankrike ( C‑239/03, EU:C:2004:598, punkt 25), dom av den 16 november 2004, Anheuser-Busch ( C‑245/02, EU:C:2004:717, punkt 41), dom av den 11 september 2007, Merck Genéricos Produtos Farmacêuticos ( C‑431/05, EU:C:2007:496, punkt 33 och följande punkter), och dom av den 8 mars 2011, Lesoochranárske zoskupenie ( C‑240/09, EU:C:2011:125, punkt 31 och följande punkter).

16 Vid detta tillfälle delade unionen fortfarande denna externa behörighet med medlemsstaterna. Se yttrande 1/08 (avtal om ändring av listorna över särskilda åtaganden enligt GATS) av den 30 november 2009 ( EU:C:2009:739, punkt 135).

17 Se, i detta avseende, mitt förslag till avgörande i målet kommissionen/rådet ( C‑13/07, EU:C:2009:190, punkt 124).

18 Se rådets beslut (EU) 2019/485 av den 5 mars 2019, EUT L 87, 2019, s. 1. Före Lissabonfördragets ikraftträdande konstaterade domstolen i yttrande 1/08 (avtal om ändring av listorna över särskilda åtaganden enligt GATS) av den 30 november 2009 ( EU:C:2009:739) att denna ändring omfattades av unionens och medlemsstaternas delade befogenhet och att medlemsstaternas deltagande således var nödvändigt.

19 Se, i detta avseende, yttrande 2/15 (frihandelsavtal med Singapore) av den 16 maj 2017 ( EU:C:2017:376, punkt 248).

20 WTO:s förfarande för tvistlösning regleras i överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistelösning (Understanding on Rules and Procedures governing the Settlement of Disputes, nedan kallad DSU) i bilaga 2 till WTO-avtalet. Överenskommelsen reglerar i första hand användningen av så kallade paneler för lösning av vissa tvister. Panelerna lämnar en rapport till tvistlösningsorganet (Dispute Settlement Body, nedan kallat DSB). Tvistlösningsorganet upprättar på denna grundval en slutrapport som blir bindande för parterna, under förutsättning att denna inte överklagas inom 60 dagar till överprövningsorganet (Appellate Body, nedan kallad AB).

21 Se exempelvis artikel 6:1 i bilaga IX i Förenta nationernas havsrättskonvention, undertecknad i Montego Bay den 10 december 1982 (United Nations Treaty Series, vol. 1833, 1834 och 1835, s. 3)

22 Detsamma gäller – i tillämpliga delar – enligt artikel 46.2 i Wienkonventionen om traktaträtten mellan stater och internationella organisationer eller internationella organisationer sinsemellan (nedan kallad Wienkonventionen 1986) med avseende på en internationell organisations interna behörighetsfördelning.

23 Exempel från WTO-tvistlösningsorganens praxis: WTO Appelate Body Report av den 5 juni 1998, vilken DSB antog den 1 juli 1998, WT/DS62/AB/R, WT/DS67/AB/R och WT/DS68/AB/R, European Communities – Computer Equipment, om vissa irländska och brittiska åtgärder; WTO Appelate Body Report av den 12 mars 2001, vilken DSB antog den 5 april 2001, WT/DS135/AB/R, European Communities – Amiante, om en fransk förordning; senast WTO Appelate Body Report av den 15 maj 2018, WT/DS316/AB/RW, European Union – Large Civil Aircrafts.

24 Dom av den 26 oktober 1982, Kupferberg ( 104/81, EU:C:1982:362, punkterna 11 och 13), dom av den 30 september 1987, Demirel ( 12/86, EU:C:1987:400, punkt 11), dom av den 19 mars 2002, kommissionen/Irland ( C‑13/00, EU:C:2002:184, punkt 15) och dom av den 7 oktober 2004, kommissionen/Frankrike ( C‑239/03, EU:C:2004:598, punkt 26).

25 Se artikel. 23.1 DSU.

26 Se, i detta avseende, nedan punkt 90 i detta förslag till avgörande.

27 Dom av den 12 december 1972, International Fruit Company m.fl. ( 21/72–24/72, EU:C:1972:115), dom av den 23 november 1999, Portugal/rådet ( C‑149/96, EU:C:1999:574), och dom av den 9 januari 2003, Petrotub och Republica ( C‑76/00 P, EU:C:2003:4).

28 Dom av den 5 oktober 1994, Tyskland/rådet ( C‑280/93, EU:C:1994:367, punkt 109).

29 Se artikel 264.1 FEUF.

30 Dom av den 10 september 1996, kommission/Tyskland ( C‑61/94, EU:C:1996:313, punkt 16).

31 Förslag till avgörande av generaladvokaten Tesauro i målet kommissionen/Tyskland ( C‑61/94, EU:C:1996:194, punkterna 23 och 24).

32 Se, i detta avseende, ovan punkterna 49–52 i detta förslag till avgörande.

33 Här kan Airbus-tvisten återigen tjäna som ett framträdande och aktuellt exempel.

34 Se, i detta avseende, dom av den 22 juni 1989, Fediol/kommissionen ( 70/87, EU:C:1989:254, punkterna 19–22), dom av den 7 maj 1991, Nakajima/rådet ( C‑69/89, EU:C:1991:186, punkt 31), dom av den 30 september 2003, Biret International/rådet ( C‑93/02 P, EU:C:2003:517, punkt 53), dom av den 23 november 1999, Portugal/rådet ( C‑149/96, EU:C:1999:574, punkt 49), och dom av den 1 mars 2005, Van Parys ( C‑377/02, EU:C:2005:121, punkt 40).

35 Dom av den 5 november 2002, kommissionen/Österrike ( C‑475/98, EU:C:2002:630, punkt 35) och dom av den 18 juli 2007, kommissionen/Tyskland ( C‑490/04, EU:C:2007:430, punkt 25).

36 Dom av den 2 februari 1988, kommissionen/Belgien ( 293/85, EU:C:1988:40, punkt 20).

37 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Mischo i målet kommissionen/Frankrike ( C‑1/00, EU:C:2001:467, punkt 57). Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 10 juli 1985, kommissionen/Nederländerna ( 16/84, EU:C:1985:309, punkt 10).

38 Dom av den 2 februari 1988, kommissionen/Belgien ( 293/85, EU:C:1988:40, punkterna 13 och 14), dom av den 2 juli 1996, kommissionen/Luxemburg ( C‑473/93, EU:C:1996:263, punkterna 19 och 20), dom av den 28 oktober 1999, kommissionen/Österrike ( C‑328/96, EU:C:1999:526, punkt 51) och dom av den 13 december 2001, kommissionen/Frankrike ( C‑1/00, EU:C:2001:687, punkterna 64 och 65).

39 I målet som utmynnade i domen av den 2 februari 1988, kommissionen/Belgien ( 293/85, EU:C:1988:40) var fristerna 8 respektive 14 dagar; i domen kommission/Frankrike ( C‑1/00, EU:C:2001:687) var fristerna 15 respektive 5 dagar; i domen kommissionen/Österrike ( C‑328/96, EU:C:1999:526) var fristerna en vecka respektive 15 dagar; i målet som utmynnade i domen av den 31 januari 1984, kommissionen/Irland ( 74/82, EU:C:1984:34) avsåg invändningen en frist på 5 dagar.

40 Dom av den 10 juli 1985, kommissionen/Nederländerna ( 16/84, EU:C:1985:309, punkt 10).

41 Dom av den 31 januari 1984, kommissionen/Irland ( 74/82, EU:C:1984:34, punkt 13).

42 Dom av den 3 mars 2016, kommissionen/Malta ( C‑12/14, EU:C:2016:135, punkt 24).

43 Dom av den 3 mars 2016, kommissionen/Malta ( C‑12/14, EU:C:2016:135, punkt 26).

44 Domstolen konstaterar i ett sådant fall inte endast en överträdelse av det berörda internationella avtalet, utan även av artikel 216.2 FEUF (tidigare artikel 300.7 EG). Se dom av den 19 mars 2002, kommissionen/Irland ( C‑13/00, EU:C:2002:184) och dom av den 7 oktober 2004, kommissionen/Frankrike ( C‑239/03, EU:C:2004:598)

45 Dom av den 25 januari 1979, Racke ( 98/78, EU:C:1979:14, punkt 52) och dom av den 21 december 2011, Air Transport Association of America m.fl. ( C‑366/10, EU:C:2011:864, punkt 110).

46 Dom av den 21 december 2011, Air Transport Association of America m.fl. ( C‑366/10, EU:C:2011:864, punkt 110).

47 Se, i detta avseende, ovan punkt 59 i detta förslag till avgörande.

48 Se, i detta avseende, dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874, punkt 49).

49 Hungary Schedule of Specific Commitments, WTO document GATS/SC/40 av den 15 april 1994, s. 19 (punkt 5.C.). Se den konsoliderade listan över unionens och dess medlemsstaters åtaganden av den 15 mars 2019, WTO-dokument S/C/W/273, s. 166 och 167 (punkt 5.C.).

50 WTO Panel Report av den 16 juli 2012, vilken DSB antog den 31 augusti 2012, WT/DS413/R, China – Electronic Payment Services, punkt 7.658. … [T]he special rule in Article XX:2 provides a simpler requirement: a Member need only make a single inscription of the measure under the market access column, which then provides an implicit limitation under national treatment.

51 WTO Panel Report av den 16 juli 2012, vilken DSB antog den 31 augusti 2012, WT/DS413/R, China – Electronic Payment Services, punkt 7.661: … Article XX:2 provides … that the measure inscribed in the market access column encompasses aspects inconsistent with both market access and national treatment obligations… [This thus permits] China to maintain measures that are inconsistent with both Articles XVI and XVII. With an inscription of Unbound for subsector (d) in mode 1 under Article XVI, and a corresponding None for Article XVII, China has indicated that it is free to maintain the full range of limitations expressed in the six categories of Article XVI:2, whether discriminatory or not.

52 WTO Panel Report av den 16 juli 2012, vilken DSB antog den 31 augusti 2012, WT/DS413/R, China – Electronic Payment Services, punkt 7.652: Unlike Article XVII, however, the scope of the market access obligation does not extend generally to all measures affecting the supply of services. Instead, it applies to six carefully defined categories of measures of a mainly quantitative nature. The issue thus arises whether the scope of these measures, and thus the extent of China’s absence of obligation with respect thereto, extends to discriminatory measures in the sense of Article XVII.

53 WTO Panel Report av den 16 juli 2012, vilken DSB antog den 31 augusti 2012, WT/DS413/R, China – Electronic Payment Services, punkt 7.663: …Due to the inscription of None, China must grant national treatment with respect to any of the measures at issue that are not inconsistent with Article XVI:2. (Min kursivering)

54 Se, i tillämpliga delar, fotnot 53.

55 Jämför ovan punkterna 88 och 90 i detta förslag till avgörande.

56 Se ovan punkterna 107–109 i förevarande förslag till avgörande.

57 Detta gäller till exempel ingående av ett internationellt avtal med delstater i Förenta staterna, då högre utbildning hör till deras kompetensområde.

58 Se punkterna 47 och 53 i detta förslag till avgörande.

59 Se, med avseende på denna situation, även förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2018:971, punkt 82).

60 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 mars 2014, Siragusa ( C‑206/13, EU:C:2014:126, punkt 25 och 26) och dom av den 10 juli 2014, Julián Hernández u.a. ( C‑198/13, EU:C:2014:2055, punkt 36 och 37).

61 EUT C 303, 2007, s. 22.

62 Se, med avseende på artikel 16 i stadgan som har en liknande lydelse, dom av den 22 januari 2013, Sky Österreich ( C‑283/11, EU:C:2013:28, punkt 47).

63 Se punkterna 116 och 119 i detta förslag till avgörande.

64 Se punkterna 118–121 i detta förslag till avgörande.

65 Se, i detta avseende, även punkt 122 i detta förslag till avgörande.

66 Europadomstolen, dom av den 23 juni 2009, Mustafa Erdoğan mot Turkiet (CE:ECHR:2009:0623JUD001708903) och dom av den 15 april 2014, Hasan Yazıcı mot Turkiet (CE:ECHR:2014:0527JUD000034604).

67 EUT C 303, 2007, s. 22.

68 Europadomstolen, dom av den 15 april 2014, Hasan Yazıcı mot Turkiet (CE:ECHR:2014:0527JUD000034604, 40 §).

69 Se punkterna 136–139 i detta förslag till avgörande.

70 Dom av den 13 november 2003, Neri ( C‑153/02, EU:C:2003:614, punkt 39).

71 Dom av den 11 juli 2002, Gräbner ( C‑294/00, EU:C:2002:442, punkt 38) och dom av den 13 november 2003, Neri ( C‑153/02, EU:C:2003:614, punkt 41).

72 De grundläggande friheterna är särskilda diskrimineringsförbud vilka således endast förbjuder olika behandling av jämförbara situationer, vilket bland annat slagits fast i dom av den 14 februari 1995, Schumacker ( C‑279/93, EU:C:1995:31, punkt 30).

73 Domstolen ansåg att förebyggande av allvarliga brott var ett sådant grundläggande samhällsintresse, se dom av den 13 juli 2017, E ( C‑193/16, EU:C:2017:542, punkt 20).

74 Dom av den 9 mars 1999, Centros ( C‑212/97, EU:C:1999:126, punkt 38) och dom av den 30 september 2003, Inspire Art ( C‑167/01, EU:C:2003:512, punkt 97).

75 Se, bland annat, dom av den 9 mars 2017, Piringer ( C‑342/15, EU:C:2017:196, punkt 53) och dom av den 14 november 2018, Memoria och Dall’Antonia ( C‑342/17, EU:C:2018:906, punkt 51).

76 Dom av den 11 september 2007, kommissionen/Tyskland ( C‑318/05, EU:C:2007:495, punkt 69), dom av den 11 september 2007, Schwarz och Gootjes-Schwarz ( C‑76/05, EU:C:2007:492, punkt 48) och dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 48).

77 Dom av den 11 december 2003, Schnitzer ( C‑215/01, EU:C:2003:662, punkterna 27 och 28).

78 Se kapitel III i tjänstedirektivet.

79 Se avseende den diskriminerande karaktären punkt 158 i detta förslag till avgörande.

80 Se, i tillämpliga delar, punkt 160 i detta förslag till avgörande.

81 Se exempelvis artikel 9.1 och 9.4, artikel 10.2 och artikel 11.1 i tjänstedirektivet.

82 Dom av den 25 juli 1991, Collectieve Antennevoorziening Gouda ( C‑288/89, EU:C:1991:323, punkterna 11–13), dom av den 19 juli 2012, Garkalns ( C‑470/11, EU:C:2012:505, punkt 37), och dom av den 30 april 2014, Pfleger m.fl. ( C‑390/12, EU:C:2014:281, punkt 43).

83 Se rörande den parallella problematiken avseende artikel 14 i tjänstedirektivet, dom av den 16 juni 2015, Rina Services m.fl. ( C‑593/13, EU:C:2015:399, punkt 40). Ett utförligare resonemang återfinns i förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i de förenade målen X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2017:397, punkt 99 och följande punkter).

84 Dom av den 23 februari 2016, kommissionen/Ungern ( C‑179/14, EU:C:2016:108, punkt 118). Se motsvarande avseende förhållandet mellan artikel 15 i tjänstedirektivet och artikel 49 FEUF, dom av den 7 november 2018, kommissionen/Ungern ( C‑171/17, EU:C:2018:881, punkt 87).

85 I förevarande mål har artikel 14.3 i stadgan i egenskap av lex specialis företräde framför artikel 16 i stadgan, vilken också har åberopats; se, i detta avseende ovan punkt 130 och 132 i detta förslag till avgörande.

86 Se, i detta avseende, punkterna 170–175 i detta förslag till avgörande.

87 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 december 2016, Daouidi ( C‑395/15, EU:C:2016:917, punkt 64 och 65). Se även dom av den 13 september 2016, Rendón Marín ( C‑165/14, EU:C:2016:675, punkt 66).

88 Se, om denna fråga, förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i de förenade målen SEGRO och Horváth ( C‑52/16 och C‑113/16, EU:C:2017:410, punkterna 121–142) och i målet kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2018:971, punkterna 64–112).

89 Se ovan punkterna 133 och 147 i detta förslag till avgörande.

90 Se ovan punkterna 134 och 148 i detta förslag till avgörande.

91 Se, för ett liknande resonemang, punkt 158 i detta förslag till avgörande och dom av den 30 september 2003, Inspire Art ( C‑167/01, EU:C:2003:512, punkt 97).

92 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juli 2019, Inter-Environnement Wallonie och Bond Beter Leefmilieu Vlaanderen ( C‑411/17, EU:C:2019:622, punkterna 161, 162 samt 165 och 166).

93 Se punkterna 106 och 111 i detta förslag till avgörande.

94 Detta definieras i avtalet som ett genuint och tillräckligt allvarligt hot mot samhällets fundamentala intressen.

95 Se, i tillämpliga delar, punkt 160 och punkterna 183–188 i detta förslag till avgörande.