Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 3 september 2020

1 Rättegångsspråk: tyska.

2 Överföringen skedde genom upprättandet av en gemensam tillsynsmekanism (Single Supervisory Mechanism, SSM) vilken leds av ECB och den där upprättade nya tillsynsnämnden (Supervisory Board), och en gemensam rekonstruktionsmekanism (Single Resolution Mechanism, SRM), vilken leds av den gemensamma resolutionsnämnden (Single Resolution Board, SRB).

3 Dom av den 26 februari 2019, Rimšēvičs och ECB/Lettland ( C‑202/18 och C‑238/18, EU:C:2019:139, punkt 69).

4 Protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier som fogats till FEUF (nedan kallat protokollet om unionens immunitet och privilegier) (EUT C 202, 2016, s. 266).

5 EUT C 202, 2016, s. 230.

6 BGBl. 1998 II, s. 2744.

7 Med detta avses i huvudsak upprättandet av en elektronisk kopia.

8 Se punkterna 16 och 17 i förevarande förslag till avgörande.

9 Angående denna fråga, se förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Feyerbacher ( C‑62/11, EU:C:2012:305, punkt 43 och följande punkter).

10 Slovenien har i detta sammanhang i synnerhet anfört artikel 2.4 i konventionen om Förenta nationernas privilegier och immuniteter av den 13 februari 1946 och konventionen om Förenta nationernas specialiserade organs privilegier och immuniteter av den 21 november 1947 samt artikel 5 i den allmänna överenskommelsen rörande Europarådets privilegier och immunitet undertecknad i Paris den 2 september 1949.

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 oktober 1973, Muras ( 12/73, EU:C:1973:100, punkt 7), dom av den 14 januari 1982, Corman ( 64/81, EU:C:1982:5, punkt 8), och dom av den 30 januari 2014, Diakite ( C‑285/12, EU:C:2014:39, punkt 27). Angående den självständiga tolkningen av artikel 3 i protokollet om unionens immunitet och privilegier, se dom av den 28 mars 1996, AGF Belgium ( C‑191/94, EU:C:1996:144, punkt 16), och dom av den 22 mars 2007, kommissionen/Belgien ( C‑437/04, EU:C:2007:178, punkterna 44–46).

12 Dom av den 19 september 2000, Linster ( C‑287/98, EU:C:2000:468, punkt 43), dom av den 2 september 2010, Kirin Amgen ( C‑66/09, EU:C:2010:484, punkt 41), och dom av den 3 oktober 2013, Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs ( C‑59/12, EU:C:2013:634, punkt 25).

13 Beslut av den 13 juli 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:315, punkterna 19 och 20).

14 Beslut av den 13 juli 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:315, punkt 20).

15 Se, för ett liknande resonemang angående parlamentarisk immunitet, dom av den 6 september 2011, Patriciello ( C‑163/10, EU:C:2011:543, punkt 29).

16 Se beslut av den 13 juli 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:315, punkt 19). Angående skyddet av unionens egendom och tillgångar, se beslut av den 11 maj 1971, X/kommissionen ( 1/71 SA, EU:C:1971:48, punkterna 3/5 och 6/8), och beslut av den 24 november 2005, Gil do Nascimento m.fl./kommissionen ( C‑5/05 SA, ej publicerat, EU:C:2005:723, punkt 11), samt dom av den 30 maj 2018, Dell’Acqua ( C‑370/16, EU:C:2018:344, punkt 34).

17 Beslut av den 6 december 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:440, punkt 11).

18 Dom av den 10 juli 2003, kommissionen/ECB ( C‑11/00, EU:C:2003:395, punkt 92), dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 43), och dom av den 11 december 2018, Weiss m.fl. ( C‑493/17, EU:C:2018:1000, punkt 51).

19 Omständigheten att de medlemsstater som inte har euron som valuta behåller sina befogenheter på det monetära området enligt artikel 282.4 FEUF innebär att unionens monetära politik i praktiken definieras och genomförs av eurosystemet, det vill säga ECB och centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2019, Rimšēvičs och ECB/Lettland ( C‑202/18 och C‑238/18, EU:C:2019:139, punkt 69).

21 Dom av den 26 februari 2019, Rimšēvičs och ECB/Lettland ( C‑202/18 och C‑238/18, EU:C:2019:139, punkt 70).

22 Se, i detta avseende, dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 106).

23 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet kommissionen/ECB ( C‑11/00, EU:C:2002:556, punkt 150) samt mitt förslag till avgörande i målet Rimšēvičs/Lettland och ECB/Lettland ( C‑202/18 och C‑238/18, EU:C:2018:1030, punkterna 5 och 76). Angående sambandet mellan ECB:s oberoende och målsättningen prisstabilitet, se även förslag till fördrag om ändring av fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen i syfte att genomföra en ekonomisk och monetär union, kommissionens meddelande av den 21 augusti 1990, Europeiska gemenskapernas bulletin, tillägg 2/91, i synnerhet s. 14, 20 och 58.

24 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 13 juli 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:315, punkt 20).

25 Dom av den 12 december 2002, kommissionen/Tyskland ( C‑209/00, EU:C:2002:747, punkt 38), dom av den 4 september 2014, kommissionen/Frankrike ( C‑237/12, EU:C:2014:2152, punkt 32), och dom av den 9 juli 2015, kommissionen/Irland ( C‑87/14, EU:C:2015:449).

26 Dom av den 12 december 2002, kommissionen/Tyskland ( C‑209/00, EU:C:2002:747, punkt 38), dom av den 15 mars 2012, kommissionen/Cypern ( C‑340/10, EU:C:2012:143, punkt 53), och dom av den 4 september 2014, kommissionen/Frankrike ( C‑237/12, EU:C:2014:2152, punkt 32).

27 Se även artikel 12.1 i stadgan för ECBS och ECB.

28 Dom av den 26 april 2005, kommissionen/Irland ( C‑494/01, EU:C:2005:250, punkt 44), dom av den 2 december 2010, kommissionen/Portugal ( C‑526/09, ej publicerad, EU:C:2010:734, punkt 22), dom av den 18 oktober 2012, kommission/Förenade kungariket ( C‑301/10, EU:C:2012:633, punkt 72).

29 Beslut av den 13 juli 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:315, punkt 20).

30 Slovenien har i detta sammanhang åberopat beslut av den 13 juli 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:315, punkterna 19 och 20).

31 Beslut av den 13 juli 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:315, punkt 25).

32 Se, angående parlamentarisk immunitet, artikel 9.3 i protokollet om unionens immunitet och privilegier. Se, angående frigörande av unionens tillgångar och egendom, dom av den 29 april 1993, Forafrique Burkinabe/kommissionen ( C‑182/91, EU:C:1993:165, punkt 14), samt beslut av den 24 november 2005, Gil do Nascimento m.fl./kommission ( C‑5/05 SA, ej publicerat, EU:C:2005:723, punkt 14).

33 I detta sammanhang har kommissionen och ECB hänvisat till beslut av den 13 juli 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:315, punkterna 22–24).

34 Dom av den 19 december 2019, Junqueras Vies ( C‑502/19, EU:C:2019:1115, punkt 82).

35 Dom av den 21 oktober 2008, Marra ( C‑200/07 och C‑201/07, EU:C:2008:579, punkt 41).

36 Beslut av den 13 juli 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:315, punkterna 21 och 22).

37 I artikel 4.3 FEU betonas i detta sammanhang att skyldigheterna är ömsesidiga till sin natur, se dom av den 16 oktober 2003, Irland/kommissionen ( C‑339/00, EU:C:2003:545, punkt 72).

38 Beslut av den 13 juli 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:315, punkt 21).

39 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 13 juli 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:315, punkt 24), och beslut av den 6 december 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:440, punkt 7).

40 Beslut av den 6 december 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:440, punkt 11).

41 Domstolen har i enlighet med detta slagit fast att utmätning av unionens tillgångar utan att antingen den berörda institutionen eller domstolen i förhand har gett sitt tillstånd strider mot protokollet, oavsett huruvida den berörda institutionens funktion och oavhängighet påverkas av utmätningen, se dom av den 29 april 1993, Forafrique Burkinabe/kommissionen ( C‑182/91, EU:C:1993:165, punkt 14).

42 Visserligen ankommer det enbart på de nationella domstolarna att bedöma vilka verkningarna av unionsrättslig immunitet och privilegier är i ett nationellt brottmålsförfarande, dock med iakttagande av unionsrätten och i synnerhet artikel 4.3 FEU, se dom av den 19 december 2019, Junqueras Vies ( C‑502/19, EU:C:2019:1115, punkt 93).

43 Se, i detta avseende, ovan punkt 61 i förevarande förslag till avgörande.

44 Beslut av den 13 juli 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:315, punkt 25), och dom av den 6 december 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:440, punkt 11).

45 Se, i detta avseende, punkt 63 i förevarande förslag till avgörande.

46 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2002, kommissionen/Tyskland ( C‑209/00, EU:C:2002:747, punkterna 39–43).

47 Se, i detta avseende, ovan punkt 65 i förevarande förslag till avgörande.

48 Angående denna punkt, se förslag till avgörande av generaladvokat Stix-Hackl i målet kommissionen/Tyskland ( C‑441/02, EU:C:2005:337, punkterna 52–55).

49 Angående detta kriterium, se ovan punkt 52 i förevarande förslag till avgörande.

50 Se ovan punkterna 76–84 i förevarande förslag till avgörande.

51 Dom av den 7 oktober 2010, Stils Met ( C‑382/09, EU:C:2010:596, punkt 44), dom av den 5 december 2017, Tyskland/rådet ( C‑600/14, EU:C:2017:935, punkt 94), och dom av den 31 oktober 2019, kommissionen/Nederländerna ( C‑395/17, EU:C:2019:918, punkt 95).

52 Dom av den 21 oktober 2008, Marra ( C‑200/07 och C‑201/07, EU:C:2008:579, punkterna 41 och 42).

53 Dom av den 16 oktober 2003, Irland/kommissionen ( C‑339/00, EU:C:2003:545, punkt 72).

54 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 februari 1983, Luxemburg/parlamentet ( 230/81, EU:C:1983:32, punkterna 37 och 38).

55 Se, i detta avseende, punkterna 89 och 92 i förevarande förslag till avgörande.

56 Se angående den tidsperiod som avses punkterna 26 och 27 i förevarande förslag till avgörande.

57 Se, i detta avseende, punkterna 21 och 23 i förevarande förslag till avgörande.

58 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 13 juli 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:315, punkt 24).

59 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 6 december 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:440, punkterna 7 och 8).

60 Se, i detta avseende, punkt 98 i förevarande förslag till avgörande.

61 Se punkt 97 i förevarande förslag till avgörande.

62 Dom av den 31 oktober 2019, kommissionen/Nederländerna ( C‑395/17, EU:C:2019:918, punkt 98).

63 Se analogt dom av den 27 mars 2019, kommissionen/Tyskland ( C‑620/16, EU:C:2019:256, punkt 101).