Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 15 april 2021

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 200, 2016, s 1.

3 EUT L 158, 2004, s. 77.

4 DV nr 47, av den 23 juni 2009, ändrad genom DV nr 74, av den 15 september 2009, ändrad genom DV nr 82, av den 16 oktober 2009, ändrad genom DV nr 98, av den 14 december 2010, ändrad genom DV nr 100, av den 21 december 2010, ändrad och kompletterad genom DV nr 82, av den 26 oktober 2012, ändrad genom DV nr 68, av den 2 augusti 2013, ändrad genom DV nr 74, av den 20 september 2016, ändrad och kompletterad genom DV nr 103, av den 28 december 2017, ändrad och kompletterad genom DV nr 24, av den 22 mars 2019, ändrad genom DV nr 101, av den 27 december 2019.

5 DV nr 43, av den 8 juni 2012, ändrad och kompletterad genom DV nr 4, av den 14 januari 2014, ändrad genom DV nr 2, av den 9 januari 2015, ändrad och kompletterad genom DV nr 64, av den 21 augusti 2015, ändrad och kompletterad genom DV nr 22, av den 22 mars 2016, ändrad och kompletterad genom DV nr 32, av den 13 april 2018.

6 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 15), och dom av den 25 oktober 2017, Polbud – Wykonawstwo ( C‑106/16, EU:C:2017:804, punkterna 27).

7 Denna fråga liknar den som ställts till EU-domstolen av den hänskjutande domstolen i mål C‑2/21, Rzecznik Praw Obywatelskich, som nämnts i punkt 4 i detta förslag till avgörande. Det målet rör nämligen barnet till en polsk medborgare som är gift med en irländsk medborgare och de bor tillsammans i Spanien. Denna medlemsstat utfärdade en födelseattest där de två kvinnorna anges som barnets mödrar. Den hänskjutande domstolen vill därför få klarhet i huruvida de polska administrativa myndigheterna kan vägra att registrera födelseattesten, vilket är nödvändigt för att barnet ska kunna erhålla en polsk identitetshandling, med motiveringen att polsk rätt inte föreskriver att ett samkönat par kan vara föräldrar och att födelseattesten angav två föräldrar av samma kön som föräldrar.

8 Dom av den 7 juli 1992, Micheletti m.fl. ( C‑369/90, EU:C:1992:295, punkt 10), dom av den 2 mars 2010, Rottmann ( C‑135/08, EU:C:2010:104, punkt 39), och dom av den 12 mars 2019, Tjebbes m.fl. ( C‑221/17, EU:C:2019:189, punkt 30).

9 Dom av den 7 juli 1992, Micheletti m.fl. ( C‑369/90, EU:C:1992:295, punkt 10), dom av den 20 februari 2001, Kaur ( C‑192/99, EU:C:2001:106, punkt 19), dom av den 2 mars 2010, Rottmann ( C‑135/08, EU:C:2010:104, punkt 45), och dom av den 12 mars 2019, Tjebbes m.fl. ( C‑221/17, EU:C:2019:189, punkt 32).

10 Dom av den 2 mars 2010, Rottmann ( C‑135/08, EU:C:2010:104, punkt 48).

11 Dom av den 2 mars 2010, Rottmann ( C‑135/08, EU:C:2010:104, punkt 48), och dom av den 12 mars 2019, Tjebbes m.fl. ( C‑221/17, EU:C:2019:189, punkt 32).

12 Se dom av den 20 februari 2001, Kaur ( C‑192/99, EU:C:2001:106, punkt 25) och av den 2 mars 2010, Rottmann ( C‑135/08, EU:C:2010:104, punkterna 42 och 49).

13 När det gäller frågan huruvida en sådan skyldighet kan följa av ställningen som unionsmedborgare och de rättigheter som följer därav för klaganden i det nationella målet, se nedan punkterna 65 och 133 nedan.

14 Det framgår att efter det att Administrativen sad Sofia-grad (Förvaltningsdomstolen i staden Sofia) hade hänskjutit målet till EU-domstolen vägrade de brittiska myndigheterna att erkänna brittiskt medborgarskap för barnet i enlighet med British Nationality Act 1981 (1981 års lag om brittiskt medborgarskap), eftersom den brittiska modern som är född i Gibraltar av en förälder som är brittisk medborgare inte kan överföra sitt medborgarskap till ett barn när barnet är fött utanför Förenade kungariket.

15 Se punkt 37 ovan.

16 Dom av den 2 oktober 2003, Garcia Avello ( C‑148/02, EU:C:2003:539, punkt 25), dom av den 14 oktober 2008, Grunkin och Paul ( C‑353/06, EU:C:2008:559, punkt 16), och dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 37).

17 Dom av den 2 oktober 2003, Garcia Avello ( C‑148/02, EU:C:2003:539, punkterna 25 och 26), dom av den 14 oktober 2008, Grunkin och Paul ( C‑353/06, EU:C:2008:559, punkt 16), dom av den 2 juni 2016, Bogendorff von Wolffersdorff ( C‑438/14, EU:C:2016:401, punkt 32), och dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 38).

18 Dom av den 18 juli 2013, Prinz och Seeberger ( C‑523/11 och C‑585/11, EU:C:2013:524, punkt 23), dom av den 14 november 2017, Lounes ( C‑165/16, EU:C:2017:862, punkt 51), och dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 31).

19 Dom av den 12 maj 2011, Runevič-Vardyn och Wardyn ( C‑391/09, EU:C:2011:291, punkt 70), dom av den 18 juli 2017, Erzberger ( C‑566/15, EU:C:2017:562, punkt 33), dom av den 13 juni 2019, TopFit och Biffi ( C‑22/18, EU:C:2019:497, punkt 47), och dom av den 10 oktober 2019, Krah ( C‑703/17, EU:C:2019:850, punkt 41).

20 Dom av den 7 juli 1992, Singh ( C‑370/90, EU:C:1992:296, punkt 21 och följande punkter), dom av den 14 november 2017, Lounes ( C‑165/16, EU:C:2017:862, punkt 52), och dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 32).

21 Dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 33).

22 Se dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 39).

23 Dom av den 26 mars 2019, SM (Barn som omhändertagits enligt institutet kafala i algerisk rätt) ( C‑129/18, EU:C:2019:248, punkt 50).

24 Jag utgår här från antagandet, vilket bekräftades av den spanska regeringen vid förhandlingen, att fastställandet av föräldraskapet enligt spansk internationell privaträtt är hänförligt till barnets hemvist, det vill säga till spansk rätt som föreskriver att den biologiska moderns maka är förälder till barnet. I motsats till det mål som avgjordes genom domen av den 22 december 2010, Sayn-Wittgenstein ( C‑208/09, EU:C:2010:806, punkterna 62 och 63), råder det således inget tvivel om att den ställning som förvärvats i en annan medlemsstat är lagenlig.

25 Se punkt 34 ovan.

26 Se, i detta avseende, särskilt punkt 102 och följande punkter nedan.

27 Se punkt 50 ovan.

28 Dom av den 22 december 2010, Sayn-Wittgenstein ( C‑208/09, EU:C:2010:806, punkt 81), dom av den 2 juni 2016, Bogendorff von Wolffersdorff ( C‑438/14, EU:C:2016:401, punkt 48), och dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 41).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 december 2010, Sayn-Wittgenstein ( C‑208/09, EU:C:2010:806, punkterna 91 och 92), och dom av den 2 juni 2016, Bogendorff von Wolffersdorff ( C‑438/14, EU:C:2016:401, punkt 73).

30 EUT C 310, 2004, s. 1.

31 Se dom av den 17 juli 2014, Torresi ( C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 58).

32 Se, när det gäller definitionen av grunderna för rättsordningen, dom av den 4 december 1974, van Duyn ( 41/74, EU:C:1974:133, punkt 18), dom av den 14 oktober 2004, Omega ( C‑36/02, EU:C:2004:614, punkt 31), dom av den 22 december 2010, Sayn-Wittgenstein ( C‑208/09, EU:C:2010:806, punkt 87), och dom av den 2 juni 2016, Bogendorff von Wolffersdorff ( C‑438/14, EU:C:2016:401, punkt 68).

33 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Wathelet i målet Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:2, punkt 40).

34 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:7, punkt 61), och dom av den 22 december 2010, Sayn-Wittgenstein ( C‑208/09, EU:C:2010:806, punkt 89).

35 Se skäl 5 i rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (EUT L 343, 2010, s. 10).

36 Det vill säga Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Irland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland och Konungariket Sverige.

37 Dessa medlemsstater är enligt min efterforskning Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Konungariket Spanien, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige. I de flesta av dessa stater är möjligheten dock endast tillåten vid assisterad befruktning, som den biologiska moderns maka har samtyckt till.

38 Se bland annat skälen 7 och 18 samt artikel 2.4 i förordning 2016/1191.

39 Dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkterna 42 och 43).

40 Bundesverfassungsgericht (Federala författningsdomstolen, Tyskland) fann således i sin dom Lissabon att familjerätten utgjorde ett av de områden som är särskilt känsliga för en konstitutionell stats demokratiska självbestämmande, vilket innebär att Europeiska unionens åtgärder ska begränsas till det som är absolut nödvändigt för samordning av gränsöverskridande situationer, se dom av den 30 juni 2009, Lissabon (DE:BVerfG:2009:es20090630.2bve000208, punkterna 251 och 252).

41 Se, bland annat, dom av den 22 december 2010, Sayn-Wittgenstein ( C‑208/09, EU:C:2010:806, punkterna 83 och 84), dom av den 12 maj 2011, Runevič-Vardyn och Wardyn ( C‑391/09, EU:C:2011:291, punkterna 86 och 87), dom av den 16 april 2013, Las ( C‑202/11, EU:C:2013:239, punkterna 26 och 27), dom av den 2 juni 2016, Bogendorff von Wolffersdorff ( C‑438/14, EU:C:2016:401, punkt 65), och dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 43 och följande punkter).

42 Se den konsoliderade versionen, EGT C 224, 1992, s. 1.

43 Se den konsoliderade versionen av Nicefördraget, EGT C 325, 2002, s. 1.

44 Se, i detta avseende, punkt 71 ovan.

45 Där föreskrevs endast att [u]nionen skall respektera den nationella identiteten hos sina medlemsstater.

46 Se dom av den 20 februari 1979, Rewe-Zentral ( 120/78, EU:C:1979:42, punkt 14), dom av den 14 december 2004, kommissionen/Tyskland ( C‑463/01, EU:C:2004:797, punkt 75), och dom av den 10 oktober 2019, Krah ( C‑703/17, EU:C:2019:850, punkt 55).

47 Se, exempelvis, dom av den 9 december 1997, kommissionen/Frankrike ( C‑265/95, EU:C:1997:595, punkterna 33 och 34), dom av den 11 september 2008, kommissionen/Tyskland ( C‑141/07, EU:C:2008:492, punkt 46), och dom av den 8 september 2009, Liga Portuguesa de Futebol Profissional och Bwin International ( C‑42/07, EU:C:2009:519, punkt 69).

48 Se punkterna 86 och 88 ovan.

49 Se, bland annat, dom av den 17 december 1970, Internationale Handelsgesellschaft ( 11/70, EU:C:1970:114, punkt 3).

50 Se dom av den 22 december 2010, Sayn-Wittgenstein ( C‑208/09, EU:C:2010:806, punkterna 83, 88 och 92), dom av den 12 maj 2011, Runevič-Vardyn och Wardyn ( C‑391/09, EU:C:2011:291, punkterna 86 och 87), och dom av den 2 juni 2016, Bogendorff von Wolffersdorff ( C‑438/14, EU:C:2016:401, punkt 73).

51 Se, i detta avseende, punkt 82 ovan och den rättspraxis som det hänvisas till i fotnot 41ovan.

52 Dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkterna 45 och 46).

53 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet Rottmann ( C‑135/08, EU:C:2009:588, punkterna 24 och 25).

54 Se ovan punkterna 70 och 79 ovan.

55 Eftersom unionsmedborgarnas rätt till fri rörlighet enligt domstolens praxis innebär, såsom det har erinrats om ovan, att när ett familjeliv har utvecklats eller konsoliderats i en mottagande medlemsstat, ska de berörda familjemedlemmarna kunna fortsätta familjelivet när de återvänder till sin ursprungsmedlemsstat, se dom av den 7 juli 1992, Singh ( C‑370/90, EU:C:1992:296, punkterna 21 och 23), dom av den 14 november 2017, Lounes ( C‑165/16, EU:C:2017:862, punkt 52), och dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 32).

56 Se punkt 73 ovan.

57 Se punkterna 62–64 och 67 ovan.

58 Se punkterna 37 och 55 ovan.

59 Se, även, punkt 57 ovan.

60 Klaganden i det nationella målet har för övrigt inte begärt det, eftersom hon just vill erhålla ett erkännande av det föräldraskap som uppstått i Spanien.

61 Se punkterna 74 och 95 ovan.

62 Se, bland annat, punkterna 92 och 95 ovan.

63 Se, analogt, dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkterna 51 och 56).

64 Se dom av den 15 december 2016, Depesme m.fl. ( C‑401/15–C‑403/15, EU:C:2016:955, punkt 51).

65 Dom av den 20 juni 2013, Giersch m.fl. ( C‑20/12, EU:C:2013:411, punkt 40), dom av den 15 december 2016, Depesme m.fl. ( C‑401/15–C‑403/15, EU:C:2016:955, punkt 40), och dom av den 10 juli 2019, Aubriet ( C‑410/18, EU:C:2019:582, punkt 38).

66 Se, analogt, dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkterna 45 och 46).

67 Se, analogt, dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 47).

68 Europadomstolen, 12 juli 2001, K. och T. mot Finland (CE:ECHR:2001:0712JUD002570294, § 150).

69 Dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkterna 49 och 50).

70 Detta bekräftas av olika sekundärrättsakter från unionen, se till exempel skäl 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9), där det anges att [v]id en bedömning av barnets bästa bör medlemsstaterna särskilt beakta principen om familjesammanhållning. Se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Pikamäe i målet TQ (Återvändande av ensamkommande barn) ( C‑441/19, EU:C:2020:515, punkt 65).

71 Se, särskilt, punkt 62 ovan.

72 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 48).

73 Dom av den 27 juni 2006, parlamentet/rådet ( C‑540/03, EU:C:2006:429, punkt 54).

74 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 42).

75 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkterna 29 och 30), och dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 50).

76 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 48), och dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 58).

77 Dom av den 24 november 2016, Parris ( C‑443/15, EU:C:2016:897, punkt 59), och dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 37).

78 När det som i förevarande fall inte är aktuellt med ett par varav den enda personen är transsexuell, det är inte fråga om surrogatmoderskap eller en situation där barnet kommer från en moders könsceller, utan har burits och fötts av den andra.

79 Europadomstolen, 7 maj 2013, Boeckel och Gessner-Boeckel mot Tyskland (CE:ECHR:2013:0507DEC000801711, § 30).

80 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 26 juni 2014, Mennesson mot Frankrike (CE:ECHR:2014:0626JUD006519211, § 99).

81 Europadomstolen, 13 juli 2006, Jäggi mot Schweiz (CE:ECHR:2006:0713JUD005875700, punkt 37).

82 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens, 26 juni 2014, Mennesson mot Frankrike (CE:ECHR:2014:0626JUD006519211, § 100), och rådgivande yttrande av den 10 april 2019 (ansökan nr P16–2018–001, § 53).

83 Europadomstolen, 15 mars 2012, Gas och Dubois mot Frankrike (CE:ECHR:2012:0315JUD002595107, § 62 och 72).

84 Europadomstolen, 21 december 2010, Chavdarov mot Bulgarien (CE:ECHR:2010:1221JUD000346503, §§ 49 och 50), och, 26 juni 2014, Mennesson mot Frankrike (CE:ECHR:2014:0626JUD006519211, §§ 92 och 94).

85 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 26 juni 2014, Mennesson mot Frankrike (CE:ECHR:2014:0626JUD006519211, § 92).

86 Se punkterna 108–115 ovan.

87 Rådgivande yttrande av den 10 april 2019 (begäran nr P16–2018–001, § 53). Klaganden i det nationella målet har hävdat att denna väg är stängd i förevarande fall, eftersom enligt bulgarisk internationell privaträtt är det den lag där barnets har sin hemvist som är tillämplig på adoption, i förevarande fall Spanien. Enligt spansk rätt är det logiskt sett uteslutet att ett barn adopteras av en av de kvinnor som redan erkänts som mor. Det går dock att fråga sig om det, om familjen återvänder till Bulgarien, inte blir den bulgariska lagen som blir tillämplig på adoptionen.

88 Se punkt 117 ovan.

89 Se artikel 5 i protokoll nr 16 till Europakonventionen om rådgivande yttranden.

90 Se, även, punkterna 100 och 118 ovan.

91 Europadomstolens rådgivande yttrande av den 10 april 2019 (begäran nr P16–2018–001).

92 Se punkt 4 och fotnot 7 ovan.

93 Se, även, punkt 48 ovan.

94 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 1997, Dafeki ( C‑336/94, EU:C:1997:579, punkt 19).

95 Dom av den 2 oktober 2003, Garcia Avello ( C‑148/02, EU:C:2003:539, punkt 27), dom av den 14 oktober 2008, Grunkin och Paul ( C‑353/06, EU:C:2008:559, punkt 17), dom av den 13 september 2016, Rendón Marín ( C‑165/14, EU:C:2016:675, punkterna 42 och 43), och dom av den 2 oktober 2019, Bajratari ( C‑93/18, EU:C:2019:809, punkt 26).

96 Dom av den 2 oktober 2003, Garcia Avello ( C‑148/02, EU:C:2003:539, punkt 36), dom av den 14 oktober 2008, Grunkin och Paul ( C‑353/06, EU:C:2008:559, punkterna 23 och 24), dom av den 22 december 2010, Sayn-Wittgenstein ( C‑208/09, EU:C:2010:806, punkt 66), dom av den 12 maj 2011, Runevič-Vardyn och Wardyn ( C‑391/09, EU:C:2011:291, punkt 76), och dom av den 2 juni 2016, Bogendorff von Wolffersdorff ( C‑438/14, EU:C:2016:401, punkt 39).

97 Dom av den 14 oktober 2008, Grunkin och Paul ( C‑353/06, EU:C:2008:559, punkt 26), dom av den 22 december 2010, Sayn-Wittgenstein ( C‑208/09, EU:C:2010:806, punkterna 68–70), dom av den 12 maj 2011, Runevič-Vardyn och Wardyn ( C‑391/09, EU:C:2011:291, punkt 77), och dom av den 2 juni 2016, Bogendorff von Wolffersdorff ( C‑438/14, EU:C:2016:401, punkt 39).

98 Se, analogt, dom av den 14 oktober 2008, Grunkin och Paul ( C‑353/06, EU:C:2008:559, punkt 29).

99 Se punkterna 60 och 59 ovan.

100 Dom av den 7 juli 1992, Singh ( C‑370/90, EU:C:1992:296, punkterna 21 och 23), dom av den 14 november 2017, Lounes ( C‑165/16, EU:C:2017:862, punkt 52), och dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 32).

101 Se fotnot 14 ovan.

102 Se, bland annat, slutsatsen i punkt 133 ovan.

103 Se i detta avseende punkt 57 ovan.

104 Se, analogt, dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkterna 45 och 46).

105 Se dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkterna 47–50).

106 Se, beträffande artikel 45 FEUF, dom av den 18 juli 2017, Erzberger ( C‑566/15, EU:C:2017:562, punkterna 34 och 35).

107 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet Gemeinsamer Betriebsrat EurothermenResort Bad Schallerbach ( C‑437/17, EU:C:2018:627, punkt 51).

108 Se, e contrario, dom av den 18 juni 1991, ERT ( C‑260/89, EU:C:1991:254, punkt 43), och dom av den 30 april 2014, Pfleger m.fl. ( C‑390/12, EU:C:2014:281, punkt 35).

109 Se, bland annat, punkt 64 ovan.

110 Se, bland annat, slutsatsen i punkt 133 ovan.

111 Se, analogt, dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 51).

112 Se, angående följderna av erkännandet av moderskap i enlighet med artikel 64 i familjelagen, punkterna 34 och 63 ovan.

113 För det fall barnet inte är bulgarisk medborgare, har inte de bulgariska myndigheterna befogenhet att utfärda en identitetshandling till barnet enligt artikel 4.3 i direktiv 2004/38, se punkt 49 ovan.

114 Se, exempelvis, dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278, punkterna 30 och 31).

115 Se punkterna 32 och 33 ovan.