Förslag till avgörande av generaladvokat Miguel Poiares Maduro föredraget den 21 oktober 2004

1 Originalspråk: portugisiska.

2 Dom av den 25 oktober 1977 i mål 26/76, Metro mot kommissionen (REG 1977, s. 1875; svensk specialutgåva, volym 3, s. 431).

3 Dom av den 28 januari 1986 i mil 169/84, Coraz m.fl. mot kommissionen (REG 1986, s. 391; svensk specialutgåva, volym 8, s. 421).

4 Dom av den 31 mars 1998 i de förenade målen C-68/94 och C-30/95, Frankrike m.fl. mot kommissionen (REG 1998, s. I-1375). Se även den nyligen avkunnade domen av den 25 september 2003 i mil C-170/02 P, Schlüsselverlag J.S Moser mû. mot kommissionen (REG 2003, s. I-9889).

5 Dom av den 20 februari 1997 i mil C-107/95 P, Bundesverband der Bilanzbuchhalter mot kommissionen (REG 1997, s. I-947).

6 Punkt 25 i domen.

7 Dom av den 30 januari 2002 i mål T-54/99, max.mobil mot kommissionen (REG 2002, s. II-313). Det skall dock pipekas att förstainstansrätten delvis har omprövat denna lösning i en nyligen avkunnad dom av den 17 juni 2003 i mål T-52/00, Coe aerici Logistics mot kommissionen (REG 2003, s. II-2123).

8 EGT C 364, s. 1.

9 EGT P 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, S.8.

10 Dom av den 21 januari 1999 i mål C-73/97 P, Frankrike mot Comafrica m.fl. (REG 1999, s. I-185). Se även, for ett liknande resonemang, dom av den 23 mars 2004 i mil C-234/02 P, Europeiska ombudsmannen mot Lamberts (REG 2004, s. I-2803).

11 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1999, s. I-4125), punkt 171.

12 Se e contrario dom av den 19 oktober 1995 i mål C-19/93 P, Rendo írül. mot kommissionen (REG 1995, s. I-3319), punkt 13.

13 Dom av den 26 februari 2002 i mål C-23/00 P, rådet mot Boehringer (REG 2002, s. I-1873).

14 Dom av den 12 juli 2001 i de förenade målen C-302/99 P och C-308/99 P, kommissionen och Frankrike mot TF1 (REG 2001, s. I-5603).

15 Se, for ett liknande resonemang, dom av den 1 juni 1994 i mål C-136/92 P, kommissionen mot Brazzelli Lualdi mil. (REG 1994, s. I-1981), punkterna 34 och 59.

16 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet kommissionen och Frankrike mot TF1 (ovan fotnot 14), punkt 27.

17 Se punkt 16 i detta förslag till avgörande.

18 Se särskilt domen i malet Bundesverband der Bilanzbuchhalter mot kommissionen (ovan fotnot 5), punkt 22.

19 Förstainstansrättens dom av den 3 juni 1999 i mil T-17/96, TF1 mot kommissionen (REG 1999. s. II-1757), punkt 50.

20 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten La Pergolas förslag till avgörande i malet Bundesverband der Bilanzbuchhalter mot kommissionen (ovan fotnot 5), punkt 21.

21 Dom av den 12 februari 1992 i de förenade milen C-48/90 och C-66/90, Nederländerna m.fl. mot kommissionen (REG 1992, s. I-565; svensk specialutgåva, tillägg, s. 43).

22 Punkt 29 i domen i milet Nederländerna m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 21).

23 Dom av den 14 februari 1990 i mål C-301/87, Frankrike mot kommissionen (REG 1990, s. I-307; svensk specialutgåva, volym 10, s. 303), punkt 23.

24 Se Timmermans, C.W.A., Judicial Protection against Member States: Articles 169 and 177 Revisited, Institutional Dynamics of European Integration. Essays in Honour of Henry G. Schermers, volym II, Nijhoff, Dordrecht, 1994, s. 391.

25 Se dom av den 29 september 1998 i mål C-191/95, kommissionen mot Tyskland (REG 1998, s. I-5449), punkt 44.

26 Domen i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 25), punkt 45. I sitt förslag till avgörande inför dom av den 8 juni 1999 i mål C-198/97, kommissionen mot Tyskland (REG 1999, s. I-3257), har generaladvokaten Jacobs lägligt jämfört de gränser som på så sätt uppställts för kommissionens åtgärder inom ramen för artikel 226 EG med de beslut som antagits för efterlevnad av konkurrensreglerna (punkt 11).

27 Se dom av den 14 december 1971 i mål 7/71, kommissionen mot Frankrike (REG 1971, s. 1003; svensk specialutgåva, volym 1, s. 615), punkterna 49 och 50. Se allmänt Gray, D.C, Judicial Remedies in International Law, Clarendon Press, Oxford, 1987, särskilt s. 120 och följande sidor.

28 Domen i målet Bundesverband der Bilanzbuchhalter mot kommissionen (ovan fotnot 5), punkt 19. Se tidigare dom av den 1 mars 1966 i mål 48/65, Lütticke mot kommissionen (REG 1966, s. 27; svensk specialutgåva, volym 1, s. 237). Härav följer dock inte att enskilda fråntas allt rättsligt skydd. Genom artikel 234 EG erbjuds ett annat sätt att få domstolen att fastställa att staterna åsidosatt sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten (dom av den 5 februari 1963 i mål 26/62, Van Gend & Loos, REG 1963, s. 1, s. 24 och s. 25; svensk specialutgåva, volym 1, s. 161).

29 Se generaladvokaten Gands förslag till avgörande i målet Lütticke mot kommissionen (ovan fotnot 28), s. 46.

30 Se dom av den 14 december 1982 i de förenade målen 314/81-316/81 och 83/82, Waterkeyn m.Ł (REG 1982, s. 4337; svensk specialutgåva, volym 6, s. 575), punkt 15.

31 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 17 juli 1998 i mål C-422/97 P, Sateba mot kommissionen (REG 1998, s. I-4913), punkt 42.

32 Dom av den 19 mars 1991 i mål C-202/88, Frankrike mot kommissionen (REG 1991, s. I-1223; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-97), punkt 21. Jämför med fotnot 26 ovan.

33 Se domen av den 19 mars 1991 i målet Frankrike mot kommissionen (ovan fotnot 32), punkt 21.

34 Punkt 28 i domen (ovan fotnot 21). Domstolen erkände för första gången att beslut som kommissionen antagit med stöd av artikel 863 EG är juridiskt bindande i dom av den 30 juni 1988 i mål 226/87, kommissionen mot Grekland (REG 1988, s. 3611), punkterna 11 och 12.

35 Såsom domstolen har erinrat om avser artikel 86.3 EG endast de åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna med avseende på företag till vilka de har särskilda relationer, vilka anges i artikeln. Det är endast i fråga om sådana åtgärder som [artikel 86] ålägger kommissionen en övervakningsuppgift, vilken, om så är nödvändigt, kan utövas genom utfärdande av direktiv och beslut riktade till medlemsstaterna (domen av den 19 mars 1991 i målet Frankrike mot kommissionen, ovan fotnot 32, punkt 24).

36 Det skall erinras om ordalydelsen i denna bestämmelse: Om kommissionen anser att en medlemsstat underlåtit att uppfylla någon av de förpliktelser som åvilar den enligt detta fördrag skall kommissionen konstatera denna underlåtenhet genom ett motiverat beslut efter att ha givit denna stat tillfälle att framlägga sina synpunkter. Kommissionen skall för staten i fråga sätta ut en frist inom vilken staten skall uppfylla sin förpliktelse. I bestämmelsen tillfogas att om staten inte har uppfyllt sin förpliktelse inom den av kommissionen fastställda fristen eller om den av staten väckta talan har ogillats, får kommissionen, med rådets samtycke, uppskjuta utbetalningen av belopp som skall erläggas till staten eller bemyndiga övriga medlemsstater att vidta avvikande åtgärder. Se även dom av den 15 juli 1960 i mål 20/59, Italien mot Höga myndigheten (REG 1960, s. 663), i vilken domstolen betecknade denna artikel som den yttersta utvägen för att göra gällande de gemenskapsintressen som fastställts i fördraget mot passivitet och motstånd från medlemsstaternas sida. Det är således fråga om ett förfärande som vida överskrider de regler som hittills varit tillåtna i den klassiska internationella rätten för att säkerställa att staternas förpliktelser fullgörs. (REG 1960, s. 692).

37 Dom av den 23 april 1956 i de förenade målen 7/54 och 9/54, Groupement des industries sidérurgiques luxembourgeoises mot Höga myndigheten (REG 1956, s. 53).

38 Beträffande fördragsbrottsförfarande, se dom av den 14 februari 1989 i mål 247/87, Star Fruit mot kommissionen (REG 1989, s. 291), punkt 11. Beträffande behörighet med stöd av artikel 86.3 EG, se förstainstansrättens dom av den 27 oktober 1994 i mål T-32/93, Ladbroke Racing mot kommissionen (REG 1994, s. II-1015), punkt 38.

39 Det är i den betydelsen som domstolen enligt min mening, i domen i målet Bundesverband der Bilanzbuchhalter mot kommissionen (ovan fotnot 5) har fastställt att [eļn enskild ... inte [kan] göra anspråk på att indirekt tvinga en medlemsstat att vidta en lagstiftningsåtgärd av generell räckvidd genom att väcka talan mot kommissionens vägran att enligt artikel 90.1 och 90.3 utfärda ett beslut mot denna medlemsstat (punkt 28). Det kan nämligen medges att kontrollen på detta område av staten, som ekonomisk aktör, inte omfattas av samma kriterier som kontrollen av dess åtgärder i egenskap av lagstiftare.

40 I fråga om den allmänna principen om rättsligt skydd, se dom av den 21 september 1989 i de förenade målen 46/87 och 227/88, Hoechst mot kommissionen (REG 1989, s. 2859; svensk specialutgåva, volym 10, s. 133), punkt 19. Se även generaladvokaten Van Gervens förslag till avgörande inför dom av den 22 maj 1990 i mål C-70/88, parlamentet mot rådet (REG 1990, s. I-2041; svensk specialutgåva, volym 10, s. 425), punkt 6.

41 Det skall preciseras att denna förordning sedan den 1 ma; 2004 har ersatts av rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1). Rätten att ge in klagomal, som föreskrevs i artikel 3 i förordning nr 17, har upptagits i samma ordalag i artikel 7 i den nya förordningen.

42 Kommissionens förordning (EG) nr 2842/98 av den 22 december 1998 om hörande av parter i vissa förfaranden enligt artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget (EGT L 354, s. 18).

43 Dom av den 18 mars 1997 i mài C-282/95 P, Guérin automobiles mot kommissionen (REG 1997, s. I-1503), punkt 36.

44 Se analogt med området för stadigt stöd, forstainstansrättens dom av den 16 september 1998 i mål T-188/95, Waterleiding Maatschappij mot kommissionen (REG 1998, s. II-3713), punkterna 143-145.

45 Dom av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink's France (REG 1998, s. I-1719), punkterna 44 och 45.

46 Artikel 25 i förordning (EG) nr 659/1999 (EGT L 83, s. 1).

47 Se senast dom av den 13 juli 2004 i mål C-27/04, kommissionen mot ridet (REG 2004, s. I-6649), punkt 44. Se, för en annan formulering, dom av den 11 november 1981, IBM mot kommissionen (REG 1981, s. 2639; svensk specialutgåva, volym 6, s. 225), punkt 9.

48 Dom av den 24 mars 1994 i mål T-3/93, Air France mot kommissionen (REG 1994, s. II-121; svensk specialutgåva, volym 15, s. II-1), punkterna 43-54.

49 Se, i detta avseende, i fråga om företag som drar fordel av en statlig åtgärd som avses i ett kommissionsbeslut med stöd av artikel 86.3 EG, domen i målet Nederländerna m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 21), samt förstainstansrättens dom av den 8 juli 1999 i mål T-266797, Vlaamse Televisie Maatschappij mot kommissionen (REG 1999, s. II-2329).

50 Det skall noteras att om taleratt saknas vid gemenskapsdomstolen, det faktiska skyddet av berörda intressen inte försvinner för det. Berörda enskilda har alltid möjlighet att väcka talan vid den nationella domstolen för att göra sina rättigheter gällande enligt de konkurrensregler som är tillämpliga på företag, oavsett om företagen är offentliga eller privata. Detta är följden dels av den direkta effekt som tillerkänns artiklarna 81 EG, 82 EG och 86.2 EG, dels av medlemsstaternas skyldighet att inrätta ett system med rättsmedel och förfaranden som gör det möjligt att säkerställa rätten till ett verksamt rättsligt skydd (dom av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet, REG 2002, s. I-6677, punkt 41).

51 Dom av den 15 juli 1963 i mål 25/62, Plaumann mot kommissionen (REG 1963, s. 197; svensk specialutgåva, volym 1, s. 181), s. 223.

52 Rättspraxis är i detta avseende mycket omfattande. Se bland annat domen i målet Metro mot kommissionen (ovan fotnot 2), dom av den 17 januari 1985 i mål 11/82, Piraiki-Patraiki m.fl. mot kommissionen (REG 1985, s. 207), och av den 20 mars 1985 i mål 264/82, Timex mot rådet och kommissionen (REG 1985, s. 849; svensk specialutgåva, volym 8, s. 117), samt domen i det ovannämnde målet Cofaz rn.fl. mot kommissionen (fotnot 3).

53 Se dom av den 4 oktober 1983 i mål 191/82, Fediol mot kommissionen (REG 1983, s. 2913; svensk specialutgåva, volym 7, s. 275), punkt 25.

54 Se exempelvis domen i målet Metro mot kommissionen (ovan fotnot 2), punkt 13, och domen i målet Fediol mot kommissionen (ovan fotnot 53), punkt 27.

55 Se exempelvis domen i målet Cofaz rn.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 3), punkt 25, och domen i målet Piraiki-Patraiki m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 52), punkt 28.

56 Domen i målet Metro mot kommissionen (ovan fotnot 2), punkt 13.

57 På samma sätt som förstainstansrätten har erinrat om i sin dom i målet Ladbroke Racing mot kommissionen (ovan fotnot 38), punkt 43.

58 Se punkt 80 i detta förslag till avgörande.

59 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Slynns förslag till avgörande inför dom av den 10 juni 1982 i mål 246/81, Lord Bethell mot kommissionen (REG 1982, s. 2277; svensk specialutgåva, volym 6, s. 449), i vilket följande kan läsas: Även om ... kommissionen har skyldighet att utreda varje fall som kommer till dess kännedom i vüket det hävdas att en överträdelse förmodligen har skett (och kanske — vilket är tvivelaktigt — skyldigheten att ange skälen till att den inte utreder faltet), är det enligt min mening inte fråga om en skyldighet i förhållande till en person som gör att kommissionen uppmärksammar problemet och att den skulle komma att genomföras på denna persons initiativ (REG 1982, s. 2296).

60 Se analogt domen i målet kommissionen mot Sytraval och Brink's France (ovan fotnot 45), punkterna 45 och 62.

61 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande inför dom av den 1 april 2004 i mil C-263/02 P, kommissionen mot Jégo-Quéré (REG 2004, s. I-3425, s. I-3429), punkt 45.

62 Se i detta avseende domen i målet Coe Clerici Logistics mot kommissionen (ovan fotnot 7), vars lösning i huvudsak bygger pä domstolens rättspraxis.

63 Ovan fotnot 19.

64 Punkt 52 i domen i malet TF1 mot kommissionen.

65 Punkt 25 i domen.

66 Domen i malet Bundesverband der Bilanzbuchhalter mot kommissionen (fotnot 5), punkt 23. Domstolen har hänvisat till domen i målet Nederländerna m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 21).

67 Detta framgår tydligt av dom av den 10 december 1969 i de förenade målen 10/68 och 18/68, Eridiana m.fl. mot kommissionen (REG 1969, s. 459), punkt 7. Frågan har i ett sammanhang som liknar förevarande mål tagits upp i domen i målet Coe Cerici Logistics mot kommissionen (ovan fotnot 7), punkt 90.

68 Domen i målet Eridiana rn.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 67), punkt 7.

69 Se exempelvis dom av den 16 maj 1991 i mål C-358/89, Extramet Industrie mot rådet (REG 1991, s. I-2501), punkt 17, och, för ett liknande resonemang, förstainstansrattens dom av den 27 april 1995 i mål T-435/93, ASPEC ml mot kommissionen (REG 1995, s. II-1281), punkterna 64-70.

70 Se punkt 71 i förslaget till avgörande i målet kommissionen och Frankrike mot TF1 (ovan fotnot 14).

71 Punkt 44 i domen (ovan fotnot 50).

72 Denna formulering framgår tydligt av dom av den 2 april 1998 i mål C-321/95 P, Greenpeace Council ntufl. mot kommissionen (REG 1998, s. I-1651), punkt 28, i vilken domstolen erinrade om och sammanfattade sin fasta rättspraxis. Se allmänt Cassia, P, L'accès des personnes physiques ou morales au ļuge de la légalité des actes communautaires, Dalloz, Paris. 2002, särskilt s. 567 och följande sidor.

73 Punkt 70 i den överklagade domen.

74 Se i detta avseende domen i målet Timex mot rådet och kommissionen (ovan fotnot 52), punkterna 13-16, i vilken domstolen grundade sökandens personliga intresse på den omständigheten att det i den ifrågasatta antidumpningsförordningen togs hänsyn till sökandens yttranden och de följder som den konstaterade dumpningen medförde för denna. Se även förstainstansrättens dom av den 22 oktober 1996 i mål T-266/94, Skibsvaerftsforeningen m.fl. mot kommissionen (REG 1996, s. II-1399), punkterna 46-48, i vilken förstainstansrätten fastställde att talan kunde upptas till sakprövning på grund dels av att sökandena direkt konkurrerade med det företag som var mottagare av det stöd som avsågs i det ifrågasatta beslutet, dels av att kommissionen under det administrativa förfarandet grundat sig på jämförelser mellan sökandenas anläggningar och det stödmottagande företagets anläggningar.

75 Se punkt 35 i detta förslag till avgörande.

76 Punkt 58 i den överklagade domen.

77 Punkt 59 i den överklagade domen.

78 Detta har domstolen fastställt vid upprepade tillfällen, alltsedan dom av den 13 juli 1966 i de förenade milen 56/64 och 58/64, Consten och Grundig mot kommissionen (REG 1966, s. 429; svensk specialutgåva, volym 1, s. 277), s. 501.

79 Se exempelvis dom av den 11 juli 1985 i mål 42/84, Remia m. fl. mot kommissionen (REG 1985, s. 2545; svensk specialutgåva, volym 8, s. 277), punkt 34. Inom ramen för artikel 86 EG, se förstainstansrättens dom av den 27 februari 1997 i mål T-106/95, FFSA m.fl. mot kommissionen (REG 1997, s. II-229), punkt 100.

80 Se exempelvis, från senare tid, dom av den 8 maj 2003 i de förenade målen C-328/99 och C-399/00, Italien och SIM 2 Multimedia mot kommissionen (REG 2003, s. I-4035), punkt 39.

81 Se bland annat, i fråga om handläggning av klagomål inom ramen för konkurrensrätten, domstolens dom av den 18 oktober 1979 i mål 125/78, GEMA mot kommissionen (REG 1979, s. 3173; svensk specialutgåva, volym 4, s. 579), punkt 18, samt förstainstansrättens dom av den 18 september 1992 i mål T-24/90, Automec mot kommissionen (REG 1992, s. II-2223; svensk specialutgåva, volym 13, s. II-61), punkterna 73-77.

82 Se Ritleng, D., Le juge communautaire de la légalité et le pouvoir discrétionnaire des institutions communautaires, Actualité juridique. Droit administratif, 1999, s. 645.

83 Dom av den 21 november 1991 i mål C-269/90, Technische Universität München (REG 1991, s. I-5469; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-453).

84 Punkt 14 i domen i målet Technische Universität München (ovan fotnot 83).

85 Presidiet för det konvent som har utarbetat stadgan har i sin förklaring för övrigt hänvisat till denna dom. Det skall noteras att i utkastet till texten om upprättande av en konstitution för Europa har det preciserats att stadgan [kommer] att tolkas av unionens och medlemsstaternas domstolar, med vederbörlig hänsyn till de förklaringar som fastställdes under ledning av presidiet. Det är följaktligen berättigat att redan nu bedöma räckvidden av denna artikel mot bakgrund av domstolens rättspraxis.

86 Se exempelvis domen i malet Schlüsselverlag J.S. Moser m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 4), punkt 29, och domen i målet kommissionen mot Sytraval och Brinks's France (ovan fotnot 45), punkterna 62-64.

87 Punkt 58 i den överklagade domen.

88 Dom av den 29 mars 2001 i mål C-163/99, Portugal mot kommissionen (REG 2001, s. I-2613), punkt 38.

89 Domen i målet kommissionen mot Sytraval och Brink's France (ovan fotnot 45), punkt 72.

90 Se bland annat beslut av den 11 november 2003 i mil C-488/01 P, Martinez mot parlamentet (REG 2003, s. I-13355), punkt 53.

91 Det skall i detta avseende erinras om att domstolen i en nyligen avkunnad dom av den 22 maj 2003 i mål C-462/99, Connect Austria (REG 2003, s. I-5197), angående den österrikiska GSM-marknaden, har fastställt att frågan huruvida det föreligger diskriminering i fråga om de avgifter som tagits ut av operatörerna skall bedömas utifrån om deras respektive ställning på marknaden i fråga är ekonomiskt likvärdig (punkt 116).

92 Se bland annat domstolens dom av den 22 juni 2004 i mål C-42/01, Portugal mot kommissionen (REG 2004, s. I-6079), punkt 66.

93 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 december 1980 i mil 1252/79, Lucchini mot kommissionen (REG 1980, s. 3753), punkt 14.

94 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Roemers förslag till avgörande inför dom av den 4 juli 1963 i mål 24/62, Tyskland mot kommissionen (REG 1963, s. 131), vari han preciserade följande: Jag skulle vilja tillbakavisa uppfattningen att redogörelsen för skälen till ett beslut kan avgöras i förhållande till mottagarnas möjlighet att få information, jag vet nämligen genom andra mål att det pågår en diskussion i fall som liknar det förevarande fallet i frågan om vem som, utöver de personer som beskrivs i beslutet, har rätt att väcka talan. Dessutom, och härvidlag ger jag sökanden rätt, får den ändamålsenliga funktion inte glömmas som säkerställs genom motiveringsskvldigheten i syfte att stärka det rättsliga skyddet i den mån som den medför att den verkställande makten, när den utformar skälen till beslutet, bildar sig en exakt uppfattning om de villkor som beslutet omfattas av. (REG 1963, s. 155)

95 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 mars 1983 í mål 294/81, Control Data mot kommissionen (REG 1983, s. 911), punkt 15.

96 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 november 1984 i mål 323/82, Intermitís mot kommissionen (REG 1984, s. 3809; svensk specialutgåva, volym 7, s. 685), punkt 38.

97 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 1992 i mål C-358/90, Compagnia italiana alcool mot kommissionen (REG 1992, s. 2457), punkterna 42 och 43, samt domen i målet Technische Universität München (ovan fotnot 83), punkt 27.

98 Domstolens dom av den 13 mars 1985 i de förenade målen 296/82 och 318/82, Nederländerna och Leeuwarder Papierwarenfabriek mot kommissionen (REG 1985, s. 809; svensk specialutgåva, volym 8, s. 103), punkt 19, samt domen i målet kommissionen mot Sytraval och Brink's France (ovan fotnot 45), punkt 63, och förstainstansrättens dom av den 25 juni 1998 i de förenade målen T-371/94 och T-394/94, British Airways m.fl. och British Midland Airways mot kommissionen (REG 1998, s. II-2405), punkt 64.