Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 8 september 2005

1 Originalspråk: tyska.

2 EUT L 251, s. 12.

3 I Europaparlamentets beslut i anledning av iakttagelserna i beslutet om beviljande av ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2003, Avsnitt IV — Domstolen (C6-0017/2005 — 2004/2043(DEC) av den 12 april 2005, Dokument P6_TA-PROV(2005)0095, Rapport A6-0066/2005, ännu ej offentliggjord i EUT, välkomnar parlamentet att antalet förslag till avgöranden av generaladvokaterna har minskat.

4 European Treaty Series

5 European Treaty Series

6 European Treaty Series

7 KOM(2002) 225, s. 19.

8 Öppnad för undertecknande den 20 november 1989 (Förenta nationernas fördragssamling, volym 1577, s. 43). Alla medlemsstater har ratificerat denna konvention. I artikel I-3.3 tredje stycket i Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa föreskrivs dessutom uttryckligen att unionen skyddar barnets rättigheter, vilka dessutom enligt artikel 24 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (artikel II-84 i Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa) har karaktären av grundläggande rättigheter.

9 Se ovan fotnot 4.

10 Enligt konventionssekretariatet — http://conventions.coe.int, besökt den 14 april 2005 — har denna bestämmelse erkänts av Österrike, Belgien, Portugal, Estland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Slovenien, Spanien, Tyskland, Grekland, Finland, Nederländerna, Polen, Sverige, Förenade kungariket och Cypern, men inte av Lettland, Malta, Slovakien, Republiken Tjeckien och Ungern. Danmark tycks vid sin ratificering av den reviderade stadgan år 1996 ha godtagit artikel 19.6. Litauen har vid sin ratificering av den reviderade stadgan inte godtagit artikel 19.6 som bindande.

11 Se ovan fotnot 5.

12 Se ovan fotnot 6. Konventionen har hittills ratificerats av åtta stater, däribland Spanien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal och Sverige.

13 Förenta nationernas fördragssamling, band 999, s. 171.

14 Se ovan fotnot 8.

15 New York, den 18 december 1990, Förenta nationernas fördragssamling, band 2220, s. I-39481.

16 Ratificerad av 18 stater, däribland Cypern, Italien, Portugal, Slovenien och Sverige.

17 Jämför mitt förslag till avgörande av den 16 juni 2005 i de förenade målen Italien mot kommissionen (C-138/03, C-324/03 och C-431/03, målet anhångigt vid domstolen), punkt 45 med vidare hänvisningar.

18 Fungueiriño-Lorenzo, Visa-, Asyl- und Einwanderungspolitik vor und nach dem Amsterdamer Vertrag, sidan 81 och följande sidor. För ett liknande resonemang, se Röben, i: Grabitz/Hilf, Das Recht der Europäischen Union, maj 1999, artikel 63 i EG-fördraget, punkt 43.

19 Jämför i fråga om artikel 176 EG dom av den 22 juni 2000 i mål C-318/98, Fornasar med flera (REG 2000, s. I-4785), punkt 46, och av den 14 april 2005 i mål C-6/03, Deponiezweckverband Eiterköpfe (REG 2005, s. I-2753), punkt 27 och följande punkter.

20 Se exempelvis Weiß, i: Streinz, EUV/EGV, 2003, artikel 63 i EG-fördraget, punkt 68, och Brechmann, i: Callies/Ruffert, Kommentar zum EU-Vertrag und EG-Vertrag, 2 uppl., 2002, artikel 63 i EG-fördraget, punkt 42.

21 En sådan påtaglig inskränkning av den rättsligt bindande verkan skulle inte vara begränsad till det aktuella direktivet, utan även till åtminstone följande rättsakter som utfärdats uteslutande på grundval av artikel 63 första stycket punkterna 3 och 4 EG: Rådets direktiv 2004/114/EG av den 13 december 2004 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete (EUT L 375, s. 12), rådets beslut 2004/573/EG av den 29 april 2004 om organisationen av gemensamma flygningar för återsändande från två eller flera medlemsstaters territorium av tredjelandsmedborgare vilka omfattas av enskilda beslut om återsändande (EUT L 261, s. 28), rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna (EUT L 261, s. 19), rådets beslut 2004/191/EG av den 23 februari 2004 om fastställande av kriterier och närmare föreskrifter för ersättning för finansiella obalanser som uppstår till följd av tillämpningen av direktiv 2001/40/EG om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land (EGT L 60, s. 55), rådets direktiv 2003/110/EG av den 25 november 2003 om bistånd vid transitering i samband med återsändande med flyg (EUT L 321, s. 26), rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EGT L 16, s. 44), rådets förordning (EG) nr 859/2003 av den 14 maj 2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser (EGT L 124, s. 1), rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland (EGT L 157, s. 1) och rådets direktiv 2001/40/EG av den 28 maj 2001 om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land (EGT L 149, s. 34).

22 Se det irländska ordförandeskapets dokument Europeiska unionen i dag och i morgon, CONF/2500/96 av den 5 december 1996, del A, avsnitt I, kapitel 2. Det dåvarande förslaget till ändringar i fördraget innehöll visserligen lagstiftningskompetens men ingen klausul som var jämförbar med andra stycket.

23 Medlemsstaterna kunde inom ramen för det dåvarande unionsfördraget vid sidan av gemensamma ståndpunkter och gemensamma åtgärder även utarbeta rättsligt bindande konventioner.

24 Redan detta tolkningsproblem talar för den i artikel III-267 i Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa valda vägen att avstå från en bestämmelse jämförbar med artikel 63 andra stycket EG.

25 Jämför Bundesverfassungsgerichts dom av den 16 maj 1995 i mål 1 BvR 1087/91 (Kruzifix, BVerfGE 93, s. 1, på s. 21 med vidare hänvisningar).

26 Se till exempel Hailbronner, European Immigration and Asylum Law under the Treaty, Common Market Law Review

27 När det gäller endast punkt 3 b har rådet, genom sitt (enhälliga) beslut av den 22 december 2004 om att låta delar av de områden som omfattas av avdelning IV i tredje delen av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen regleras av förfarandet i artikel 251 i det fördraget, sedan den 1 januari 2005 infört omröstning med kvalificerad majoritet (EUT L 396, s. 45).

28 Jämför mitt förslag till avgörande av den 8 juli 2004 i mål C-117/03, Dragaggi (REG 2004, s. I-1), punkt 24 och följande punkt.

29 Se dom av den 5 oktober 2004 i mål C-475/01, kommissionen mot Grekland [Ouzo] (REG 2004, s. I-8923), punkt 15 och följande punkter.

30 Dom av den 28 juni 1972 i mål 37/71, Jamet mot kommissionen (REG 1972, s. 483), punkterna 10–12, av den 23 oktober 1974 i mål 17/74, Transocean Marine Paint mot kommissionen (REG 1974, s. 1063; svensk specialutgåva, volym 2, s. 357), punkt 21, av den 31 mars 1998 i de förenade målen Frankrike med flera mot kommissionen (kalium och salt) (C-68/94 och C-30/95, REG 1998, s. I-1375, punkt 256), av den 10 december 2002 i mål kommissionen mot rådet (konvention om kärnsäkerhet) (C-29/99, REG 2002, s. I-11221), punkt 45, och av den 24 maj 2005 i mål Frankrike mot parlamentet och rådet (djurförsök) (C-244/03, REG 2005, s. I-0000), punkterna 12 och 21.

31 Se domen i målet angående djurförsök (ovan fotnot 30), punkt 15.

32 Se dom av den 5 oktober 2000 i mål C-376/98, Tyskland mot parlamentet och rådet (tobak) (REG 2000, s. I-8419), punkt 117.

33 Det är oklart huruvida domstolen i ett förhandsavgörande skulle kunna upphäva de påtalade bestämmelserna som sådana om dessa skulle visa sig vara rättsstridiga. Mycket talar emellertid för att domstolen i ett sådant förfarande endast kan förklara att direktivet är ogiltigt i dess helhet och inte endast i viss del.

34 Dom av den 21 december 1954 i mål 1/54, Frankrike mot Höga myndigheten (REG 1954–1955, s. 7, på s. 33), och av den 10 maj 1960 i mål 19/58, Tyskland mot Höga myndigheten (REG 1960, s. 483, på s. 500).

35 Förslag till avgörande av den 28 april 2005 i de förenade målen C-346/03 och C-529/03, Atzeni med flera (målet anhängigt vid domstolen), punkt 70, och av den 16 december 2004 i mål C-110/03, Belgien mot kommissionen (REG 2004, s. I-2801), punkt 29.

36 Dom av den 13 juli 2000 i mål C-210/98 P, Salzgitter mot kommissionen (REG 2000, s. I-5843), punkt 56, avseende kommissionen.

37 Dom av den 16 juli 1992 i mål parlamentet mot rådet (godstransporter på väg) (C-65/90, REG 1992, s. I-4593; svensk specialutgåva, C-13/92– volym 13, s. I-43), punkt 16, av den 5 oktober 1993 i de förenade målen C-16/92, Drießen med flera (REG 1993, s. I-4751), punkt 23, och av den 5 oktober 1994 i mål Tyskland mot rådet (den gemensamma organisationen av marknaden för bananer) (C-280/93, REG 1994, s. I-4973; svensk specialutgåva, volym 16, s. I-171), punkt 38.

38 Ordförandeskapets not av den 25 februari 2003, råds-dokument nr 6585/03, s. 9, fotnot 3.

39 Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets direktiv om rätt till familjeåterförening av den 9 april 2003 (EUT 2004 C 64E, s. 283 och s. 373). Motiveringen framgår av ledamoten Cerdeira Mortereros betänkande A5-0086/2003 av den 24 mars 2003.

40 Se särskilt ändringsförslagen 22–25 i den ovan i fotnot 39 nämnda lagstiftningsresolutionen.

41 Se ändringsförslag 26 i den ovan i fotnot 39 nämnda lagstiftningsresolutionen.

42 Dom av den 11 juli 2002 i mål C-60/00, Carpenter (REG 2002, s. I-6279), punkt 41, och av den 23 september 2003 i mål C-109/01, Akrich (REG 2003, s. I-9607), punkt 58.

43 Domarna i målen Carpenter, punkt 42, och Akrich, punkt 59 (ovan fotnot 42).

44 Se mitt förslag till avgörande av den 10 mars 2005 i mål C-503/03, kommissionen mot Spanien (målet anhängigt vid domstolen), punkt 37 med vidare hänvisningar.

45 Jag tänker framför allt på EES-rätten.

46 Europadomstolens dom av den 22 juni 1989 i målet Eriksson mot Sverige (Serie A nr 156, § 58).

47 Europadomstolens dom av den 13 juli 2000 i målet Elsholz mot Tyskland (Recueil des arrêts et décisions 2000-VIII, § 44).

48 Europadomstolens dom av den 26 september 1997 i målet Mehemi mot Frankrike (Recueil des arrêts et décisions 1997-VI, § 27).

49 Europadomstolens dom av den 28 maj 1985 i målet Abdulaziz, Cabales och Balkandali mot Förenade kungariket (Serie A nr 94, § § 67 och följande), av den 19 februari 1996 i målet Gül mot Schweiz (Recueil des arrêts et décisions Recueil des arrêts et décisions 1996-VI, § § 63 och 67) och av den 21 december 2001 i målet Sen mot Nederländerna (§ § 31 och 36).

50 Domarna i målen Abdulaziz, § 68, Gül, § 39, och Ahmut, § 70 (ovan fotnot 49). Medan domen i målet Abdulaziz var enhällig, avgjordes målet Gül med sju röster mot två och målet Ahmut med en majoritet på endast fem röster mot fyra.

51 Se till exempel Europadomstolens avgöranden av den 23 mars 2003 i målet I.M. mot Nederländerna, av den 13 maj 2003 i målet Chandra mot Nederländerna, av den 6 juli 2004 i målet Ramos Andrade mot Nederländerna och av den 5 april 2005 i målet Benamar mot Nederländerna.

52 Domen i målet Sen (ovan fotnot 49), § 40.

53 Se Europadomstolens avgöranden angående upptagande av talan till sakprövning av den 19 oktober 2004 i målet Tuquabo-Tekle mot Nederländerna och av den 14 september 2004 i målet Rodrigues da Silva och Hoogkamer mot Nederländerna.

54 Det är därför konsekvent att artikel 10.1 i direktivet undantar tillämpningen av artikel 4.1 tredje stycket i flyktingfall.

55 Communication No. 930/2000: Australia, av den 16 augusti 2001, CCPR/C/72/D/930/2000, punkterna 7.1–7.3, (Jurisprudence). Internet: http://www.unhchr.ch/tbs/doc.nsf/(Symbol)/488b0273fa4febfbc1256ab7002e5395? Opendocument.

56 Se emellertid minoritetsvotum av domaren Martens med instämmande av domaren Russo i domen i målet Gül (§ § 6 ff.) (ovan fotnot 49), där det visserligen inte ifrågasätts att det finns en positiv rätt till inflyttning men där det trots detta görs en klassisk prövning angående det berättigade i en vägran. Se även instämmande minoritetsvotum av domarna Thór Vilhjálmsson och Bernhardt i domen i målet Abdulaziz (ovan fotnot 49), vilka grundar sin uppfattning på ett berättigande enligt artikel 8.2 i EKMR.

57 Se ovan punkt 59.

58 Här ligger också den verkliga meningsskiljaktigheten mellandomaren Martens redovisade minoritetsvotum (ovan fotnot 56) och Europadomstolen: Martens är tydligt mer generös än Europadomstolen med antagandet att en rätt till familjeåterförening föreligger.

59 När det gäller den sociala stadgan, se tyska Bundesverfassungsgericht, BVerfGE 76, 1 (punkt 82 och följande punkter) rörande familjeinflyttning. Jämför det försiktiga hänsynstagandet till andra bestämmelser i Europeiska sociala stadgan i dom av den 15 juni 1978 i mål 149/77, Defrenne III (REG 1978, s. 1365; svensk specialutgåva, volym 4, s. 127), punkterna 26–29, av den 2 februari 1988 i mål 24/86, Blaizot (REG 1988, s. 379; svensk specialutgåva, volym 9, s. 335), punkt 17, förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs av den 28 januari 1999 i mål C-67/96, Albany (REG 1999, s. I-5751), punkt 146, och förslag till avgörande av generaladvokaten Lenz av den 15 juni 1988 i mål 236/87, Bergemann (REG 1988, s. 5125), punkt 28.

60 Se ovan punkt 21.

61 Digest of the Case Law of the ECSR, mars 2005, s. 84; Internet: http://www.coe.int/T/F/Droits_de_l'Homme/Cse/Digest_bil_mars_05.pdf. Se även ConclusionsConclusions XVI-1 vol. 2, Section 72/257, Nederländerna, med hänvisning till Conclusions I, s. 216 (även Section 363/374, Tyskland), alla tillgängliga på Internet: http://hudoc.esc.coe.int/esc/search/default.asp.

62 Europadomstolens domar av den 27 juli 2004, Sidabras och Dziautas mot Litauen, punkt 47, angående yrkesförbud, av den 30 september 2003, Koua Poirrez mot Frankrike, punkterna 39 och 29, angående sociala rättigheter, och av den 2 juli 2002, Wilson, National Union of Journalists med flera mot Förenade kungariket, punkt 40, punkt 32 och följande punkter och punkt 37, angående missgynnande av fackföreningsrepresentanter. Europeiska gemenskapernas domstol däremot har endast vid ett tillfälle — avvisande — i dom av den 17 februari 1998 i mål C-249/96, Grant (REG 1998, s. I-621), punkt 46 och följande punkt, uttalat sig angående praxis från ett kontrollorgan av icke-dömande karaktär, i detta fall kommittén för mänskliga rättigheter enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

63 Det kanske även är av detta skäl som det i artikel 3.4b i direktivet klargörs att en medlemsstat, såvida den är fördragsslutande stat i fråga om Europeiska sociala stadgan och/eller Europeiska konventionen om migrerande arbetstagares rättsställning, kan ha mer långtgående förpliktelser mot migrerande arbetstagare från andra fördragsslutande stater i fråga om familjeåterförening än som framgår endast av direktivet (och artikel 8 i EKMR).

64 En liknande uppfattning har företrätts av österrikiska Verfassungsgerichtshof (författningsdomstolen) i dess tillkännagivande av den 8 oktober 2003 i mål G 119, 120/03-13 (Internet: http://www.vfgh.gv.at/presse/G119_13_03.pdf, sidan 20 och följande sida) i fråga om de krav som ställs på österrikisk rätt enligt de mänskliga rättigheterna.

65 Dom av den 13 juli 1989 i mål 5/88, Wachauf (REG 1989, s. 2609), punkt 19.

66 Dom av den 6 november 2003 i mål C-101/01, Lindqvist (REG 2003, s. I-12971), punkt 87.

67 Parlamentets omnämnda kritik mot kommissionens insättande av ett nätverk av experter på grundläggande rättigheter i Årsrapport 2003 (Internet: http://europa.eu.int/comm/justice_home/cfr_cdf/doc/report_eu_2003_en.pdf), s. 55, går i samma riktning.

68 Enligt vad rådet har uppgett finns en sådan åldersgräns endast i österrikisk rätt.

69 Se ovan punkt 86.

70 Jämför österrikiska Verfassungsgerichtshofs tillkännagivande av den 8 oktober 2003, III.2c (ovan fotnot 64).

71 Dom av den 20 september 1988 i mål 203/86, Spanien mot rådet (REG 1988, s. 4563), punkt 25, av den 17 juli 1997 i de förenade målen C-248/95 och C-249/95, SAM Schiffahrt und Stapf (REG 1997, s. I-4475), punkt 50, av den 13 april 2000 i mål C-292/97, Karlsson med flera (REG 2000, s. I-2737), punkt 39, av den 12 mars 2002 i de förenade målen C-27/00 och C-122/00, Omega Air med flera (REG 2002, s. I-2569), punkt 79, av den 9 september 2003 i mål Milk Marque och National Farmers’ Union (C-137/00, REG 2003, s. I-7975), punkt 126, av den 9 september 2004 i mål C-304/01, Spanien mot kommissionen (REG 2004, s. I-7655), punkt 31, och av den 14 december 2004 i mål C-210/03, Swedish Match (REG 2004, s. I-11891), punkt 70.

72 Förstainstansrättens domar av den 23 mars 1994 i mål T-8/93, Huet (REG 1994, s. II-103), punkt 45, av den 2 mars 2004 i mål Di Marzio mot kommissionen (T-14/03, REG 2004, s. II-A-43 och s. II-167), punkt 83, och av den 15 februari 2005 i mål T-256/01, Pyres (ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen), punkt 61. Se även angående positiv diskriminering domstolens dom av den 6 juli 2000 i mål C-407/98, Abrahamsson och Anderson (REG 2000, s. I-5539), punkt 55, och av den 30 september 2004 i mål C-319/03, Briheche (REG 2004, s. I-8807), punkt 31.

73 Detta har domstolen påpekat i dom av den 28 oktober 2004 i de förenade målen T-219/02 och T-337/02, Lutz Herrera mot kommissionen (REG 2004, s. I-A-319 och s. II-1407), punkt 88, och i domen i målet Pyres (ovan fotnot 72), punkt 66, angående tillämpning av åldersgränser, dock utan att diskutera kraven enligt den allmänna likhetsprincipen.

74 Se härom förslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano av den 8 februari 2001 i mål C-173/99, BECTU (REG 2001, s. I-4881), punkt 28, av generaladvokaten Léger av den 10 juli 2001 i mål C-353/99 P, Hautala (REG 2001, s. I-9565), punkterna 82 och 83, av generaladvokaten Mischo av den 20 september 2001 i de förenade målen C-20/00 och C-64/00, Booker Aquaculture och Hydro Seafood (REG 2003, s. I-7411), punkt 126, av generaladvokaten Poiares Maduro av den 29 juni 2004 i mål C-181/03 P, Nardone (REG 2004, s. I-99), punkt 51, och mina egna förslag till avgörande av den 14 oktober 2004 i de förenade målen C-387/02, C-391/02 och C-403/02, Berlusconi med flera (REG 2004, s. I-3565), fotnot 83, och av den 27 januari 2005 i mål C-186/04, Housieaux (REG 2005, s. I-3299), fotnot 11.

75 Domstolen har till och med ansett att avsaknaden av en åldersgräns, som annars var föreskriven som huvudregel i tjänsteföreskrifter, skulle föranleda att en anbudsinfordran inte skulle fullföljas: dom av den 22 mars 1972 i mål 78/71, Costacurta mot kommissionen (REG 1972, s. 163), punkt 9 och följande punkter.

76 Europadomstolen har i sin fasta rättspraxis slagit fast att det kan utgöra ett intrång i rätten till respekt för familjelivet om en person utvisas från ett land där hans nära anhöriga bor. Jämför Europadomstolens domar av den 16 december 2004 i målet Radovanovic mot Österrike (§ 30), av den 2 augusti 2001 i målet Boultif mot Schweiz (Recueil des arrêts et décisions 2001-IX, § 39) och av den 18 februari 1991 i målet Moustaquim mot Belgien (Serie A nr 193, s. 18, § 36).

77 Se ovan punkt 94.

78 Se ovan punkt 41.

79 Jämför dom av den 11 december 2003 i mål C-127/00, Hässle (REG 2003, s. I-14781), punkt 35 och följande punkter.