Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 26 oktober 2006

1 Originalspråk: tyska.

2 Dom av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (REG 2002, s. I-6677), med generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande av den 21 mars 2002.

3 Dom av den 1 april 2004 i mål C-263/02 P, kommissionen mot Jégo-Quéré (REG 2004, s. I-3425).

4 Se i detta sammanhang också utvidgningen av enskildas talerätt såsom den föreskrivs i artikel III-365.4 i det den 29 oktober 2004 i Rom undertecknade fördraget om upprättandet av en konstitution för Europa (EGT C 310, s. 1). Enligt denna artikel skall det vara möjligt för fysiska och juridiska personer att också väcka talan om ogiltigförklaring av rättsakter som direkt berör dem och som inte medför genomförandeåtgärder.

5 Namnet Roquette Frères är inte okänt i domstolens rättspraxis. Se till exempel dom av den 29 oktober 1980 i mål 138/79, Roquette Frères mot rådet (REG 1980, s. 3333; svensk specialutgåva, volym 5, s. 405), där domstolen uttalade sig om Europaparlamentets rätt att yttra sig, dom av den 15 oktober 1980 i mål 145/79, Roquette Frères mot franska staten — Administration des douanes (REG 1980, s. 2917; svensk specialutgåva, volym 5, s. 325), där domstolen uttalade sig om begränsning av domars rättsverkningar i tiden, och dom av den 22 oktober 2002 i mål C-94/00, Roquette Frères (REG 2002, s. I-9011), där domstolen klargjorde rättsläget vid kommissionens undersökningar i konkurrensärenden.

6 För de franska utomeuropeiska departementen gäller särskilda baskvantiteter isoglukos, vilka inte är föremål för prövning i förevarande mål.

7 Se dom av den 13 februari 1992 i mål C-210/90, Roquette Frères (REG 1992, s. I-731), punkt 3. I första skälet i rådets förordning (EEG) 1111/77 av den 17 maj 1977 om införande av gemensamma bestämmelser för isoglukos (EGT L 134, s. 4) betecknas isoglukos som glukossirap med hög fruktoshalt. Inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för socker definieras isoglukos som en ur glukos eller glukospolymerer utvunnen produkt med en halt i torrsubstansen på minst 10 viktprocent fruktos; sålunda redan i artikel 1.2 c i rådets förordning (EEG) nr 1785/81 av den 30 juni 1981 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EGT L 177, s. 4; svensk specialutgåva, område 3, volym 13, s. 110) och senast i artikel 2.3 i rådets förordning (EG) nr 318/2006 av den 20 februari 2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EGT L 58, s. 1).

8 Se andra och sjunde skälen i förordning (EEG) nr 1111/77 och andra skälet i förordning (EEG) nr 1785/81.

9 Strävan efter lika behandling av socker och isoglukos går som en röd tråd genom skälen i rådets förordning (EEG) nr 1293/79 av den 25 juni 1979 om ändring av förordning (EEG) nr 1111/77 om införande av gemensamma bestämmelser för isoglukos (EGT L 162, s. 10, rättad i EGT L 176, s. 37), genom vilken ett kvotsystem för isoglukos infördes för första gången. Se, för ett liknande resonemang, andra skälet i förordning (EEG) nr 1785/81.

10 Kvotsystemet bygger på tilldelning av baskvoter (också kallade A-kvoter) och extra kvoter (också kallade B-kvoter). Socker och isoglukos som producerades utöver dessa kvoter (också kallade C-socker respektive C-isoglukos eller överskottssocker respektive överskottsisoglukos) var i princip avsett för export till tredjeland och kunde i regel inte saluföras i gemenskapen.

11 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Roquette Frères mot rådet (ovan fotnot 5), punkterna 26 och 27.

12 Se bland annat artikel 3 i förordning (EEG) nr 1293/79.

13 Denna bestämmelse bibehölls också för perioden den 1 juli 1980-30 juni 1981. Se artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 1592/80 av den 24 juni 1980 om tillämpning av kvotsystemen för socker och isoglukos från den 1 juli 1980 till den 30 juni 1981 (EGT L 160, s. 12).

14 Dessa och följande uppgifter om antal ton gäller torrvara (torrsubstans).

15 Domen i målet Roquette Frères mot rådet (ovan fotnot 5), bland annat punkt 37. Se dessutom dom med samma innehåll, som avkunnades samma dag i mål 139/79, Maizena mot rådet (REG 1980, s. 3393), särskilt punkt 38.

16 Rådets förordning (EEG) nr 387/81 av den 10 februari 1981 om ändring av förordning (EEG) nr 1111/77 om införande av gemensamma bestämmelser för isoglukos (EGT L 44, s. 1).

17 Rådets förordning (EEG) nr 388/81 av den 10 februari 1981 om ändring av förordning (EEG) nr 1592/80 om tillämpningen av bestämmelserna om produktionskvoter för socker och isoglukos från den 1 juli 1980 till den 30 juni 1981 (EGT L 44, s. 4).

18 Domstolen ogillade Roquette Frères talan om ogiltigförklaring av dessa båda ändringsförordningar till förordning (EEG) nr 1111/77 genom dom av den 30 september 1982 i mål 110/81, Roquette Frères mot rådet (REG 1982, s. 3159), punkt 1 i domslutet. Se dessutom domarna som avkunnades samma dag i målen 108/81, Amylum mot rådet (REG 1982, s. 3107) och 114/81, Tunnel Refineries mot rådet (REG 1982, s. 3189) om talan om ogiltigförklaring av förordning (EEG) nr 387/81.

19 Med undantag för vissa bestämmelser i samband med nya medlemsstaters anslutning, genom vilka gemenskapslagstiftaren fortfarande fastställde isoglukoskvoterna direkt för enskilda företag. Så var fallet med Grekland i artikel 24.3 andra stycket i förordning (EG) nr 1785/81 och med Finland i artikel 27.4 fjärde stycket i rådets förordning (EG) nr 2038/1999 av den 13 september 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EGT L 252, s. 1).

20 Genom förordning (EG) nr 2038/1999 upphävdes förordning (EEG) nr 1785/81.

21 Rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EGT L 178, s. 1). Genom denna förordning upphävdes förordning (EG) nr 2038/1999.

22 Genom förordning (EG) nr 318/2006 upphävdes förordning (EG) nr 1260/2001.

23 Motsvarande bestämmelser finns också i de senare förordningarna om den gemensamma organisationen av marknaden för socker. Se artikel 27.1 i förordning (EG) nr 2038/1999 och artikel 11.1 i förordning (EG) nr 1260/2001.

24 Se rådets förordning (EEG) nr 934/86 av den 24 mars 1986 (EGT L 87, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 20, s. 168), rådets förordning (EEG) nr 305/91 av den 4 februari 1991 (EGT L 37, s. 1; svensk specialutgåva, tillägg s. 7), rådets förordning (EEG) nr 1548/93 av den 14 juni 1993 (EGT L 154, s. 10; svensk specialutgåva, område 3, volym 50, s. 7), rådets förordning (EG) nr 133/94 av den 24 januari 1994 (EGT L 22, s. 7; svensk specialutgåva, område 3, volym 55, s. 369) och rådets förordning (EG) nr 1101/95 av den 24 april 1995 (EGT L 110, s. 1), var och en utfärdad för ändring av förordning (EEG) nr 1785/81 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker.

25 Här åsyftas jordbruksavtalet (EGT L 336, 1994, s. 22), som slöts i samband med de multilaterala förhandlingarna inom ramen för Uruguayrundan (1986-1994), vilken ledde till upprättandet av Världshandelsorganisationen.

26 Kommissionens förordning (EG) nr 2073/2000 av den 29 september 2000 om en minskning av den garanterade kvantiteten inom ramen för systemet med produktionskvoter för sockersektorn samt av raffinaderierna beräknade maximala behov av leveranser inom ramen för ordningen med förmånsimport för regleringsåret 2000/01 (EGT L 246, s. 38).

27 Kommissionens förordning (EG) nr 1745/2002 av den 30 september 2002 om en minskning av den garanterade kvantiteten inom ramen för systemet med garantikvoter för sockersektorn samt av raffinaderierna beräknade maximala behov av leveranser inom ramen för ordningen med förmånsimport för regleringsåret 2002/03 (EGT L 263, s. 31).

28 Kommissionens förordning (EG) nr 1739/2003 av den 30 september 2003 om en minskning av den garanterade kvantiteten inom ramen för produktionskvoter för sockersektorn samt av raffinaderierna beräknade maximala behov av leveranser inom ramen för förmånsimport för regleringsåret 2003/04 (EGT L 249, s. 38).

29 Ministre de l'Agriculture, de l'Alimentation, de la Pêche et de la Ruralité.

30 Se punkterna 13 och 16 i detta förslag till avgörande.

31 Förvaltningsdomstolen i Lille.

32 Förvaltningsdomstolen i Douai, nedan kallad den hänskjutande domstolen.

33 Se bland annat dom av den 27 september 1983 i mål 216/82, Universität Hamburg (REG 1983, s. 2771; svensk specialutgåva, volym 7, s. 265), punkt 5 och följande punkter, av den 9 mars 1994 i mål C-188/92, TWD (REG 1994, s. I-833; svensk specialutgåva, volym 15, s. 59), punkt 10 och följande punkter, av den 12 december 1996 i mål C-241/95, Accrington Beef (REG 1996, s. I-6699), punkt 14 och följande punkter, av den 30 januari 1997 i mål C-178/95, Wiljo (REG 1997, s. I-585), punkt 15 och följande punkter, av den 11 november 1997 i mål C-408/95, Eurotunnel m.fl. (REG 1997, s. I-6315), punkt 26 och följande punkter, av den 15 februari 2001 i mål C-239/99, Nachi Europe (REG 2001, s. I-1197), punkt 28 och följande punkter, av den 20 september 2001 i mål C-390/98, Banks (REG 2001, s. I-6117), punkt 109 och följande punkter, och av den 23 februari 2006 i de förenade målen C-346/03 och C-529/03, Atzeni m.fl. (REG 2006, s. I-1875), punkt 30 och följande punkter, dessutom domen i målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (ovan fotnot 2), punkt 40, och domen i målet kommissionen mot Jégo-Quéré (ovan fotnot 3), punkt 30.

34 Det särskilda alternativa förfarandet enligt artikel 241 EG är inte relevant i det aktuella fallet och behandlas därför inte nedan (se, beträffande artikel 241 EG, exempelvis domen i målet Nachi Europe (ovan fotnot 33), punkterna 33 och 34.

35 Domarna i målen Universität Hamburg (ovan fotnot 33), punkterna 10 och 12, Nachi Europe (ovan fotnot 33), punkt. 35, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (ovan fotnot 2), punkt 40, och kommissionen mot Jégo-Quéré (ovan fotnot 3), punkt 30.

36 Se, beträffande denna grundläggande rättighet, dom av den 15 maj 1986 i mål 222/84, Johnston (REG 1986, s. 1651; svensk specialutgåva, volym 8, s. 597), punkt 18, domen i målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (ovan fotnot 2), punkt 39), och domen i målet kommissionen mot Jégo-Quéré (ovan fotnot 3), punkt 29, vidare artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EGT C 364, 2000, s. 1).

37 Se, för ett liknande resonemang, de ovan i fotnot 33 nämnda domarna i målen TWD, särskilt punkt 17, och Nachi Europe, punkterna 37-39.

38 De ovan i fotnot 33 nämnda målen TWD, punkterna 17 och 18, Nachi Europe, punkterna 29 och 30, Banks, punkt 111, och Atzeni, punkt 31.

39 De ovan i fotnot 33 nämnda domarna i målen TWD, punkt 16, Wiljo, punkt 19, och Nachi Europe, punkt 29.

40 Domarna i målen TWD (ovan fotnot 33), punkterna 13 och 17, Nachi Europe (ovan fotnot 33), punkterna 30 och 37, och dom av den 10 juli 2003 i mål C-11/00, kommissionen mot ECB (REG 2003, s. I-7147), punkt 75. Denna rättspraxis gäller dock bara fall där det i mål vid en nationell domstol och i samband med ett eventuellt förfarande om förhandsavgörande överhuvudtaget, med hänsyn till vad målet gäller, är möjligt att ifrågasätta giltigheten av en gemenskapsrättsakt. Se de ovan i fotnot 33 nämnda domarna i målen Banks, punkt 112, och Wiljo, punkterna 27 och 29.

41 De ovan i fotnot 33 nämnda domarna i målen TWD, punkt 25, Wiljo, punkt 24, och Nachi Europe, punkt 40. Enligt domen i målet Atzeni (ovan fotnot 33), punkterna 30 och 34, skulle en begäran om förhandsavgörande beträffande giltigheten av ifrågavarande gemenskapsrättsakt inte kunna tas upp till prövning.

42 Att en enskilds rätt att väcka talan enligt artikel 230.4 EG otvivelaktigt eller utan tvivel måste föreligga följer i fast rättspraxis av de ovan i fotnot 33 nämnda domarna i målen TWD, punkt 24, Wiljo, punkterna 21 och 23, Nachi Europe, punkterna 37 och 38, och Banks, punkt 111. Se även domen i målet kommissionen mot ECB (ovan fotnot 40), punkt. 75. På liknande sätt utgick man i de ovan i fotnot 33 nämnda domarna i målen Accrington Beef, punkterna 15 och 16, Eurotunnel, punkterna 28 och 29, och Atzeni, punkt 34, från huruvida en enskilds talan om ogiltigförklaring uppenbarligen, otvivelaktigt eller obestridligen skulle ha kunnat tas upp till prövning.

43 Domen i målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (ovan fotnot 2), punkt 35.

44 Se bland annat domen i målet kommissionen mot Jégo-Quéré (ovan fotnot 3), punkt 35, och förstainstansrättens dom av den 3 maj 2002 i mål T-177/01, Jégo-Quéré mot kommissionen (REG 2002, s. II-2365), punkt 26, sista meningen.

45 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 maj 1998 i mål C-386/96 P, Dreyfus mot kommissionen (REG 1998, s. I-2309), punkt 43, av den 29 april 2004 i mål C-486/01 P, Front national mot parlamentet (REG 2004, s. I-6289), punkt 34, och av den 2 maj 2006 i mål C-417/04 P, Regione Siciliana mot kommissionen (REG 2006, s. I-3881), punkt 28.

46 Se förordning nr 1111/77, som nämns i punkterna 6 till 8 i detta förslag till avgörande, särskilt artikel 9 och bilaga II till förordningen i deras lydelse enligt förordningarna nr 1293/79, nr 387/81 och nr 388/81.

47 Artikel 25 i förordning nr 1785/81, artikel 30 i förordning nr 2038/1999 och artikel 12 i förordning nr 1260/2001.

48 Se även generaladvokaten Reischls förslag till avgörande av den 23 september 1982 i mål 242/81, Roquette Frères mot rådet (REG 1982, s. 3213, s. 3234).

49 Detta följde, alltefter tidsperiod, av artikel 24 i förordning nr 1785/81 (referensperiod: den 1 juli 1980-30 juni 1981), av artikel 27 i förordning nr 2038/1999 (referensperiod: den 1 juli 1994-30 juni 1995) och av artikel 11 i förordning nr 1260/2001 (referensperiod: den 1 juli 2000-30 juni 2001).

50 Fast rättspraxis; se dom av den 15 juli 1963 i mål 25/62, Plaumann mot kommissionen (REG 1963, s. 213, s. 238; svensk specialutgåva, volym 1, s. 181), i målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (ovan fotnot 2), punkt 36, och domen i målet kommissionen mot Jégo-Quéré (ovan fotnot 3), punkt 45.

51 Se artikel 9 i förening med bilaga II till förordning nr 1111/77 i dess lydelse enligt förordning nr 1293/79.

52 Domen i målet Roquette Frères (ovan fotnot 5), punkterna 15 och 16. Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Maizena mot rådet (ovan fotnot 15), punkterna 15 och 16. Roquette Frères talan om ogiltigförklaring av förordningarna nr 387/81 och nr 388/81, vilka, i den mån det är relevant i det aktuella fallet, till innehållet motsvarade förordning nr 1293/79. Se ovan i fotnot 18 nämnd rättspraxis och punkt 8 i detta förslag till avgörande. För ytterligare fall där företag har nämnts vid namn i gemenskapsförordningar och ansetts ha talerätt, se till exempel dom av den 21 februari 1984 i de förenade målen 239/82 och 275/82, Allied Corporation m.fl. mot kommissionen (REG 1984, s. 1005; svensk specialutgåva, volym 7, s. 519), punkterna 12 och 14, av den 20 mars 1985 i mål 264/82, Timex mot rådet och kommissionen (REG 1985, s. 849), punkt 15, och domen i målet Nachi Europe (ovan fotnot 33), punkt 39 i förening med punkt 3, vilka alla gällde handelspolitiska skyddsåtgärder.

53 Se beträffande denna fråga i detalj punkterna 9-17 i detta förslag till avgörande.

54 Här skiljer sig det aktuella fallet exempelvis från målet Nachi Europe (ovan fotnot 33), i synnerhet punkterna 3 och 39, där det berörda företaget och ett detta närstående företag nämndes vid namn i den omtvistade förordningen.

55 Dom av den 24 februari 1987 i mål 26/86, Deutz und Geldermann mot rådet (REG 1987, s. 941), punkt 12, av den 15 juni 1993 i mål C-213/91, Abertal mot kommissionen (REG 1993, s. I-3177), punkterna 19 och 20, av den 22 november 2001 i mål C-451/98, Antillean Rice Mills mot rådet (REG 2001, s. I-8949), punkt 51, och domen i målet kommissionen mot Jégo-Quéré (ovan fotnot 3), punkterna 43 och 46. Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Plaumann mot kommissionen (ovan fotnot 50), s. 238.

56 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 mars 1978 i mål 123/77, UNIČME mot rådet (REG 1978, s. 845), punkt 16, och av den 29 januari 1985 i mål 147/83, Binderer mot kommissionen (REG 1985, s. 257), punkt 13, domen i målet Deutz und Geldermann (ovan fotnot 55), punkt 8, i målet Abertal (ovan fotnot 55, punkterna 17,19 och 20, och domen i målet kommissionen mot Jégo-Quéré (ovan fotnot 3), punkt 46. Se även generaladvokat Reischls förslag till avgörande i mål 242/81 (ovan fotnot 48), s. 3233.

57 Artikel 25 i förordning nr 1785/81, artikel 30 i förordning nr 2038/1999 och artikel 12 i förordning nr 1260/2001.

58 Se dom av den 1 juli 1965 i de förenade målen 106/63 och 107/73, Töpfer mot kommissionen (REG 1965, s. 548 och s. 556), av den 13 maj 1971 i de förenade målen 41/70-44/70, International Fruit Company m.fl. mot kommissionen (REG 1971, s. 411), punkterna 16-22, av den 17 januari 1985 i mål 11/82, Piraiki-Patraiki mot kommissionen (REG 1985, s. 207), punkt 19, och av den 18 maj 1994 i mål C-309/89, Codorniu mot rådet (REG 1994, s. I-1853; svensk specialutgåva, volym 15, s. 141), punkterna 21 och 22.

59 Se förordning (EEG) nr 1111/77, som nämns ovan i punkterna 6-8 i detta förslag till avgörande, särskilt artikel 9 och bilaga II i deras ändrade lydelse enligt förordningarna (EEG) nr 1293/79, nr 387/81 och nr 388/81.

60 Utgångspunkten för beräkningen av kvoterna som tilldelades företagen för tiden före den 1 juli 1981 (den 1 juli 1979-30 juni 1980 och den 1 juli 1980-30 juni 1981) hade varit produktionen under perioden den 1 november 1978-30 april 1979.

61 Genom detta skiljer sig det aktuella fallet exempelvis från domen i målet Nachi Europe (ovan fotnot 33), särskilt punkterna 3 och 39, där beräkningarna som gjordes i den omtvistade förordningen uttryckligen baserade sig på information om det berörda företaget eller om ett detta närstående företag. Se sjätte och sjunde skälen i rådets förordning (EEG) nr 2849/92 av den 28 september 1992 om ändring av den slutgiltiga antidumpningstull på import av kullager med en yttre diameter på över 30 mm med ursprung i Japan som införts genom förordning (EEG) nr 1739/85 (EGT L 286, s. 2; svensk specialutgåva, område 11, volym 20, s. 14).

62 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Reischls förslag till avgörande i mål 242/81 (ovan fotnot 48), s. 3233.

63 Se punkt 33 i detta förslag till avgörande och den rättspraxis som nämns ovan i fotnot 42.

64 Dom av den 30 september 1982 i mål 242/81, Roquette Frères mot rådet (REG 1982, s. 3213), punkterna 9 och 10.

65 Domen i målet Roquette Frères mot rådet (ovan fotnot 64), punkt 8. Närmare uppgifter om avgiften fanns i artikel 28 i förordning nr 1785/81.

66 Förslag till avgörande i mål 242/81 (ovan fotnot 48), s. 3233-3237.

67 Detta gäller inte bara för de omtvistade bestämmelserna i förordning nr 1785/81, utan också för eventuell talan mot senare utfärdade jämförbara rättsakter, det vill säga i det aktuella fallet mot förordningarna nr 2038/1999, nr 2073/2000, nr 1260/2001, nr 1745/2002 och nr 1739/2003, på vilka generaladvokaten Reischls redogörelser i mål 242/81 (ovan fotnot 48), s. 3233-3237, kan tilllämpas.

68 Roquette Frères situation är i synnerhet inte jämförbar med den situation som en exportör befinner sig i som ifrågasätter införandet av en antidumpningstull, varför exempelvis domen i målet Nachi Europe (ovan fotnot 33), punkterna 38 och 39, inte kan tillämpas på det aktuella fallet (se även ovan, fotnoterna 54 och 61).

69 Domen i målet Accrington Beef (ovan fotnot 33), punkt 15. Se även redogörelserna i punkterna 37-53 i detta förslag till avgörande och ovan i fotnot 55 nämnd rättspraxis.

70 Se förordning nr 1111/77, vilken nämns ovan i punkterna 6-8 i detta förslag till avgörande, i synnerhet artikel 9 och bilaga II i deras lydelse enligt förordningarna nr 1293/79, nr 387/81 och nr 388/81.

71 Generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande av den 13 december 1991 i mål C-210/90, Roquette Frères, där domstolen meddelade dom den 13 februari 1992 (REG 1992, s. I-731), punkterna 2 och 3.

72 Domen i målet Roquette Frères (ovan fotnot 7), punkt 3, och generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i samma mål, punkt 2.

73 Enligt Roquette Frères kan det till och med röra sig om ren, kristalliserad fruktos.

74 Domen i målet Roquette Frères (ovan fotnot 7), punkt 4, och generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i samma mål, punkt 2.1 stället för ren glukos användes till en del också en blandning av glukos och fruktos som underlag för de fortsatta isomeriseringsprocesserna. Se punkt 5 i ovan nämnda dom.

75 Domen i målet Roquette Frères (ovan fotnot 7), punkt 38 samt punkt 3 i domslutet.

76 Domen i målet Roquette Frères (ovan fotnot 7), punkt 34 samt punkt 2 i domslutet.

77 Domen i målet Roquette Frères (ovan fotnot 7), punkt 33 i förening med punkt 25).

78 Domen i målet Roquette Frères (ovan fotnot 7), punkt 33 i förening med punkt 36).

79 Domen i målet Roquette Frères mot rådet (ovan fotnot 5), punkt 25) och dom av den 6 juli 2000 i mål C-289/97, Eridania (REG 2000, s. I-5409), punkt 49.

80 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Roquette Frères mot rådet (ovan fotnot 5), punkt 25, och domen i målet Eridania (ovan fotnot 79), punkt 48, dessutom dom av den 6 december 2005 i de förenade målen C-453/03, C-11/04, C-12/04 och C-194/04, ABNA m.fl. (REG 2005, s. I-10423), punkt 69, och av den 7 september 2006 i mål C-310/04, Spanien mot rådet (REG 2006, s. I-7285), punkt 96.

81 Domen i målet Roquette Frères mot rådet (ovan fotnot 5), punkt 25, och domen i målet Eridania (ovan fotnot 79), punkt 48. Se även dom av den 25 juni 1997 i mål C-285/94, Italien mot kommissionen (REG 1997, s. I-3519), punkt 23, och domen i målet Spanien mot rådet (ovan fotnot 80), punkt 121.

82 Artikel 9 i förordning nr 1111/77 i förening med dess bilaga II, i dess lydelse enligt förordning nr 1293/79 och, senare, förordningarna nr 387/81 och nr 388/81.

83 Sjunde skälet i förordning nr 1293/79 och artikel 9.1-9.3 i förordning nr 1111/77, i dess lydelse enligt förordning nr 1293/79.

84 Domen i målet Roquette Frères (ovan fotnot 7), punkt 38 samt punkt 3 i domslutet. Se även punkt 70 i detta förslag till avgörande. I detta sammanhang hänvisas också till fast rättspraxis, enligt vilken avsikten med den tolkning som domstolen — i samband med att den utövar sin behörighet enligt artikel 234 EG — ger en gemenskapsrättslig regel, är att vid behov förklara och närmare ange denna regels betydelse och räckvidd, såsom den skall förstås eller borde ha förståtts alltifrån den tidpunkt vid vilken den trädde i kraft (se bland annat dom av den 27 mars 1980 i mål 61/79, Denkavit italiana (REG 1980, s. 1205; svensk specialutgåva, volym 5, s. 149), punkt 16, av den 13 januari 2004 i mål C-453/00, Kühne & Heitz (REG 2004, s. I-837), punkt 21, av den 10 januari 2006 i mål C-402/03, Skov och Bilka (REG 2006, s. I-199), punkt 50, och av den 5 oktober 2006 i de förenade målen C-290/05 och C-33/05, Nådasi m.fl. (REG 2006, s. I-10115), punkt 62.

85 Medlemsstaterna var enligt artikel 1 i kommissionens förordning (EEG) nr 1471/77 av den 30 juni 1977 om medlemsstaternas meddelanden beträffande isoglukos (EGT L 162, s. 13) skyldiga att lämna sådana meddelanden.

86 Se punkt 72 i detta förslag till avgörande och ovan i fotnot 81 nämnd rättspraxis.

87 Förordning nr 1111/77 i dess ursprungliga lydelse.

88 Detta hade dock varit fallet i föregångsbestämmelsen; se artikel 9.1-9.3 i förordning nr 1111/77 i dess lydelse enligt förordning nr 1293/79 och sjunde skälet i förordning nr 1293/79.

89 Andra skälet i förordning nr 1785/81.

90 Elfte skälet i förordning nr 1785/81.

91 Förordning nr 1293/79 antogs den 25 juni 1979 och förordning nr 2038/1999 den 13 september 1999.

92 Här åsyftas det ovan i fotnot 25 nämnda jordbruksavtalet.

93 Se skälen 13 och 16 i förordning nr 2038/1999.