Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 8 september 2011

1 Originalspråk: franska.

2 Med hänsyn till att den överklagade domen meddelades den 30 november 2009 följer hänvisningarna till fördragets bestämmelser den numrering som tillämpades innan fördraget om Europeiska unionens funktionssätt trädde i kraft.

3 JORF L 269, s. 30.

4 JORF av den 8 juli 1990, s. 8069.

5 JORF av den 27 juli 1996, s. 11398.

6 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

7 Företagsskatten infördes genom lag 75-678 av den 29 juli 1975 om avskaffande av skatten på rörelse och införande av en företagsskatt (loi no 75-678, du 29 juillet 1975, supprimant la patente et instituant une taxe professionnelle) (JORF av den 31 juli 1975, s. 7763).

8 Se artikel 29 i lag 2002-1575 av den 30 december 2002 om uppbörd för år 2003 (loi no 2002-1575, du 30 décembre 2002, portant loi de finances pour 2003) (JORF av den 31 december 2002).

9 EUT C 57, s. 5.

10 Dom av den 18 oktober 2007 i mål C-441/06, kommissionen mot Frankrike (REG 2007, s. I-8887).

11 Talan vid förstainstansrätten har väckts av Republiken Frankrike och France Télécom. Republiken Frankrike åberopade fyra grunder till stöd för sina yrkanden. Förstainstansrätten fann att talan inte kunde bifallas på dessa grunder. De fyra grunderna avsåg en uppenbart felaktig bedömning och felaktig rättstillämpning som kommissionen gjort sig skyldig till när den ansåg att den undantagsordning som gällde mellan åren 1994 och 2002 hade inneburit en fördel (se förstainstansrättens analys i punkterna 191–241 i den överklagade domen), ett åsidosättande av rätten till försvar (se förstainstansrättens analys i punkterna 136–142 i den överklagade domen), ett åsidosättande av artikel 15 i förordning nr 659/1999 om preskriptionstid (se förstainstansrättens analys i punkterna 318–327 i den överklagade domen) och slutligen ett åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar (se förstainstansrättens analys i punkterna 259–279 i den överklagade domen). France Télécom åberopade fem grunder vid förstainstansrätten. Denna fann att talan inte heller kunde bifallas på dessa grunder. Grunderna avsåg ett åsidosättande av rätten till försvar (se förstainstansrättens analys i punkterna 146–153 i den överklagade domen), tre fall av uppenbart felaktig bedömning och en felaktig rättstillämpning när kommissionen ansåg att France Télécom hade haft en fördel (se förstainstansrättens analys i punkterna 191–241 i den överklagade domen), åsidosättande av artikel 15 i förordning nr 659/1999 om preskriptionstid (se förstainstansrättens analys i punkterna 318–327 i den överklagade domen), ett åsidosättande av skyddet för berättigade förväntningar och av rättssäkerhetsprincipen (se förstainstansrättens analys i punkterna 259–305 i den överklagade domen) och slutligen ett åsidosättande av bestämmelserna om hur kommissionen ska anta beslut (se förstainstansrättens analys i punkterna 114–130 i den överklagade domen).

12 France Télécoms första och andra grunder för överklagande.

13 Se särskilt dom av den 23 mars 2006 i mål C-237/04, Enirisorse (REG 2006, s. I-2843), punkterna 38 och 39 samt där angiven rättspraxis, och av den 17 november 2009 i mål C-169/08, Presidente del Consiglio dei Ministri (REG 2009, s. I-10821), punkt 52.

14 Se särskilt dom av den 8 november 2001 i mål C-143/99, Adria-Wien Pipeline och Wietersdorfer & Peggauer Zementwerke (REG 2001, s. I-8365), punkt 38, av den 15 juli 2004 i mål C-501/00, Spanien mot kommissionen (REG 2004, s. I-6717), punkt 90, och av den 15 juni 2006 i de förenade målen C-393/04 och C-41/05, Air Liquide Industries Belgium (REG 2006, s. I-5293), punkt 29.

15 Se dom av den 15 mars 1994 i mål C-387/92, Banco Exterior de España (REG 1994, s. I-877), punkt 14.

16 Se, i fråga om hur slutsatsen om fördelen inverkat på prövningen av selektiviteten, domen i målet Adria-Wien Pipeline och Wietersdorfer & Peggauer Zementwerke (ovan fotnot 15), punkt 41, samt dom av den 13 februari 2003 i mål C-409/00, Spanien mot kommissionen (REG 2003, s. I-1487), punkt 47, av den 11 september 2008 i de förenade målen C-428/06C-434/06, UGT-Rioja m.fl. (REG 2008, s. I-6747), punkt 46, och av den 22 december 2008 i mål C-487/06 P, British Aggregates mot kommissionen (REG 2008, s. I-10515), punkt 82.

17 Förslag till avgörande, punkt 160 och följande punkter.

18 Det kan i detta fall inte uteslutas att lagstiftaren har ansett att det var motiverat att minska förvaltningskostnaderna då det administrativa förfarandet vid uppbörden av företagsskatten inte alls förenklats jämfört med den allmänna skattelagstiftningen.

19 Dom av den 15 december 2005 i mål C-66/02, Italien mot kommissionen (REG 2005, s. I-10901).

20 Dom av den 25 juni 1970 i mål 47/69, Frankrike mot kommissionen (REG 1970, s. 487; svensk specialutgåva, volym 1, s. 449), punkt 7.

21 Dom av den 2 juli 1974 i mål 173/73, Italien mot kommissionen (REG 1974, s. 709; svensk specialutgåva, volym 2, s. 321).

22 Domen i målet Enirisorse (ovan fotnot 13), punkt 43, och generaladvokaten Maduros förslag till avgörande i samma mål, punkt 32.

23 Se den franska nationalförsamlingen, fullständiga protokollet från tredje sammanträdet den 11 maj 1990, som finns tillgängligt på följande webbplats: http://archives.assemblee-nationale.fr/9/cri/1989-1990-ordinaire2/042.pdf

24 Se dom av den 2 februari 1988 i de förenade målen 67/85, 68/85 och 70/85, Kwekerij van der Kooy m.fl. mot kommissionen (REG 1988, s. 219; svensk specialutgåva, volym 9, s. 305), punkt 30, och domen i det ovannämnda målet Enirisorse, punkt 32.

25 Se protokollet från sammanträdet den 7 juni 1990 i den franska senaten (JORF av den 8 juni 1990, s. 1361) och från sammanträdet den 19 juni 1990 i den franska nationalförsamlingen (JORF av den 20 juni 1990, s. 2604).

26 Se det angripna beslutet, punkterna 2531.

27 Dom av den 16 maj 2002 i mål C-482/99, Frankrike mot kommissionen (REG 2002, s. I-4397), punkterna 71, 77 och 81.

28 Se, bland annat, dom av den 11 november 2004 i de förenade målen C-186/02 P och C-188/02 P, Ramondin m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. I-10653), punkt 60, och av den 26 oktober 2006 i mål C-68/05 P, Koninklijke Coöperatie Cosun mot kommissionen (REG 2006, s. I-10367), punkt 96.

29 Se dom av den 15 juli 2004 i mål C-345/02, Pearle m.fl. (REG 2004, s. I-7139), punkt 35 och där angiven rättspraxis.

30 Se exempelvis dom av den 14 oktober 1987 i mål 248/84, Tyskland mot kommissionen (REG 1987, s. 4013), punkt 17, och av den 6 september 2006 i mål C-88/03, Portugal mot kommissionen (REG 2006, s. I-7115), punkt 55).

31 France Télécoms fjärde grund för överklagande.

32 Det säger sig självt att villkoren för att konstatera den slutgiltiga karaktären av den förmån som följer av ett skattemässigt statligt stöd kan variera i förhållande till vilka lösningar som antas i de olika rättsordningarna. Sådana tekniska skattemässiga detaljer kan enligt min mening inte påverka beräkningen av preskriptionstiden.

33 France Télécoms tredje och femte grunder till stöd för överklagandet.

34 Beslut av den 8 februari 1995 (EGT C 262, s. 11).

35 Se dom av den 9 juni 2011 i de förenade målen C-465/09 PC-470/09 P, Diputación Foral de Vizcaya m.fl. mot kommissionen, punkt 93 och där angiven rättspraxis.

36 Domen i det ovannämnda målet Diputación Foral de Vizcaya m.fl. mot kommissionen, punkt 152.

37 Se särskilt dom av den 5 maj 1981 i mål 112/80, Dürbeck (REG 1981, s. 1095), punkt 48.

38 Dom av den 25 mars 2010 i mål C-414/08 P, Sviluppo Italia Basilicata mot kommissionen, punkt 107, och av den 24 mars 2011 i mål C-369/09 P, ISD Polska m.fl. mot kommissionen, punkt 123 och där angiven rättspraxis.

39 Domen i det ovannämnda målet Diputación Foral de Vizcaya m.fl. mot kommissionen, punkt 150.

40 Domen i det ovannämnda målet Diputación Foral de Vizcaya m.fl. mot kommissionen, punkt 151.

41 Domstolens dom av den 29 april 2004 i mål C-372/97, Italien mot kommissionen (REG 2004, s. I-3679), punkt 111 och där angiven rättspraxis.

42 EUT C 83, s. 389.

43 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).

44 Se domstolens dom av den 11 mars 1987 i mål 265/85, Van den Bergh en Jurgens och Van Dijk Food Products (Lopik) mot Europeiska gemenskapernas kommission (REG 1987, s. 1155), punkt 44, och förstainstansrättens dom av den 21 juli 1998 i de förenade målen T-66/96 och T-221/97, Mellett mot Europeiska gemenskapernas domstol (REGP 1998, s. I-A-449 och s. II-1305), punkt 104 och där angiven rättspraxis.

45 Dom av den 20 september 1990 i mål C-5/89, kommissionen mot Tyskland (REG 1990, s. I-3437; svensk specialutgåva, volym 10, s. 499), punkt 16.

46 Se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 11 november 2004 i de förenade målen C-183/02 P och C-187/02 P, Demesa och Territorio Histórico de Álava mot kommissionen (REG 2004, s. I-10609), punkt 44.

47 Se särskilt domstolens dom av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France (REG 1998, s. I-1719), punkt 63 och där angiven rättspraxis, och av den 10 juli 2008 i mål C-413/06 P, Bertelsmann och Sony Corporation of America mot Impala (REG 2008, s. I-4951), punkt 166 och där angiven rättspraxis.

48 Domen i målet kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 10).

49 Se särskilt dom av den 12 oktober 2000 i mål C-480/98, Spanien mot kommissionen (REG 2000, s. I-8717), punkt 25, och av den 12 maj 2005 i mål C-415/03, kommissionen mot Grekland (REG 2005, s. I-3875), punkt 39.

50 Se särskilt dom av den 10 juni 1993 i mål C-183/91, kommissionen mot Grekland (REG 1993, s. I-3131), punkt 16, av den 27 juni 2000 i mål C-404/97, kommissionen mot Portugal (REG 2000, s. I-4897), punkt 38, och av den 22 december 2010 i mål C-507/08, kommissionen mot Slovakien (REU 2010, s. I-13489), punkt 42.

51 Se dom av den 12 december 2002 i mål C-209/00, kommissionen mot Tyskland (REG 2002, s. I-11695), punkt 31, och av den 26 juni 2003 i mål C-404/00, kommissionen mot Spanien (REG 2003, s. I-6695), punkt 21, och domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 42. Medlemsstaten måste se till att faktiskt återfå de aktuella beloppen (se den ovannämnda domen i målet kommissionen mot Grekland), punkt 44.

52 Dom av den 4 april 1995 i mål C-350/93, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-699), punkt 21, och av den 17 juni 1999 i mål C-75/97, Belgien mot kommissionen (REG 1999, s. I-3671), punkt 64.

53 Det ska tilläggas att problematiken med att beräkna omfattningen av återkravsskyldigheten utgör en faktisk omständighet som inte omfattas av domstolens behörighet inom ramen för ett överklagande.

54 Dom av den 20 maj 2010 i mål C-210/09, Scott och Kimberly Clark (REU 2010, s. I-4613), punkt 21, och domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Slovakien, punkt 51.

55 Denna aspekt är särskilt synlig i fall av återkrav av skattemässiga stöd om mottagaren måste överföra tillgångar som motsvarar den fördel han har fått när beskattningen var lägre.

56 Se artikel 17 i stadgan om de grundläggande rättigheterna samt artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen.

57 Artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna med rubriken Rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol har inspirerats av artikel 6.1 i Europakonventionen, i vilken det föreskrivs att var och en skall, vid prövningen av dennes civila rättigheter och skyldigheter eller av huruvida en anklagelse om brott är motiverad, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.

58 Jag erinrar om att enligt artikel 14.3 i förordning nr 659/1999 ska det återkrav av ett olagligt stöd som föreskrivs i ett kommissionsbeslut verkställas utan dröjsmål och enligt den berörda medlemsstatens förfaranden enligt nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa detta beslut.

59 Domen i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 41), punkt 111 och där angiven rättspraxis. Se även dom av den 7 mars 2002 i mål C-310/99, Italien mot kommissionen (REG 2002, s. I-2289), punkt 103.

60 Såsom framgår av rättspraxis kan andra berörda än den medlemsstat som ansvarar för beviljandet av stödet inte själva göra anspråk på ett sådant kontradiktoriskt förfarande med kommissionen som det som har inletts till förmån för nämnda medlemsstat. Se domstolens dom i det ovannämnda målet kommissionen mot Sytraval och Brink’s France, punkt 59, dom av den 24 september 2002 i de förenade målen C-74/00 P och C-75/00 P, Falck och Acciaierie di Bolzano mot kommissionen (REG 2002, s. I-7869), punkt 82, och tribunalens dom av den 1 juli 2010 i mål T-62/08, ThyssenKrupp Acciai Speciali Terni mot kommissionen (REU 2010, s. II-3229), punkt 162. Jag tillägger att den behörighet som kan tillerkännas en stödmottagare att vid tribunalen bestrida kommissionens beslut inte innebär att ett sådant beslut har riktats till denna stödmottagare.

61 Enligt artikel 1 i förordning nr 659/1999 omfattas stödmottagaren av kategorin intresserad part, som enligt artikel 6.1 i denna förordning, efter ett beslut om att inleda ett formellt granskningsförfarande, kan lämna sina synpunkter inom en föreskriven tidsfrist som normalt inte ska överskrida en månad.

62 Se dom av den 29 juni 2010 i mål C-139/07 P, kommissionen mot Technische Glaswerke Ilmenau (REU 2010, s. I-5885).