Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 15 december 2011

1 Originalspråk: tyska.

2 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna proklamerades högtidligt för första gången den 7 december 2000 i Nice (EGT C 364, 2000, s. 1) och därefter ytterligare en gång den 12 december 2007 i Strasbourg (EUT C 303, 2007 s. 1 och EUT C 83, 2010, s. 389).

3 Kommissionens förordning av den 29 oktober 2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1782/2003 när det gäller de stödsystem som avses i avdelningarna IV och IVa i den förordningen och användningen av uttagen mark för produktion av råvaror (EUT L 345, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1973/2004 eller förordningen).

4 Senare smärre ändringar av dessa artiklar saknar för övrigt betydelse för förevarande mål. Den strykning av artikel 138 som gjordes genom förordning (EG) nr 316/2009 (EUT L 100, s. 3) gäller endast ansökan om bidrag som inkommit år 2009 eller senare. Därefter har förordning nr 1973/2004 upphört att gälla i sin helhet till följd av förordning (EG) nr 1121/2009 (EUT L 316, s. 27). Enligt artikel 96.1 i den sistnämnda förordningen ska förordning nr 1973/2004 emellertid fortsätta att gälla för stödansökningar för 2009 och tidigare bidragsår. En bestämmelse som är jämförbar med bestämmelsen i artikel 138.1 finns numera i artikel 58 i förordning (EG) nr 1122/2009 (EUT L 316, s. 65).

5 I begäran om förhandsavgörande talas det om en ansökan om direktstöd. Med beaktande av att domstolen har ombetts att tolka artikel 138 i förordning nr 1973/2004 rör det sig emellertid sannolikt snarare om en ansökan om enhetlig arealersättning.

6 Vid en kontroll som genomfördes efter ingivandet av ansökan fastställdes att den mark som faktiskt användes för jordbruk enbart omfattade 113,49 hektar, och inte 212,78 hektar såsom hade uppgetts i ansökan.

7 Domstol i första instans i Goleniów.

8 Lokal domstol i Szczecin.

9 Allmän åklagare.

10 Polens högsta domstol.

11 Enligt fast rättspraxis är domstolen fri att, vid otydligt formulerade tolkningsfrågor, fastställa vilka delar av unionsrätten som, med beaktande av föremålet för tvisten, behöver tolkas (se dom av den 13 december 1984 i mål 251/83, Haug-Adrion (REG 1984, s. 4277, punkt 9) samt att lämna alla användbara upplysningar till den nationella domstolen som kan underlätta lösandet av tvisten vid den sistnämnda domstolen (se dom av den 22 december 2010 i mål C-12/10, LECSON Elektromobile (REU 2010, s. I-14173), punkt 15).

12 Se det pågående målet C-617/10, Åkerberg Fransson (EUT C 72, s. 14).

13 Se dom av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P-C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (LVM) (REG 2002, s. I-8375), punkt 59, och av den 29 juni 2006 i mål C-289/04 P, Showa Denko mot kommissionen (Showa Denko) (REG 2006, s. I-5859), punkt 50.

14 Se, beträffande övriga språkversioner av denna bestämmelse, Kokott, J./Sobotta, Ch., Die Charta der Grundrechte der Europäischen Union nach dem Inkrafttreten des Vertrags von Lissabon, Europäische Grundrechte Zeitschrift (2010), s. 265–271.

15 Se, i detta avseende, även generaladvokaten Bots förslag till avgörande av den 5 april 2011 i mål C-108/10, Scattolon (REU 2011, s. I-7491), punkterna 116–119, och generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande av den 22 september 2011 i de förenade målen C-411/10 och C-493/10, M. E. m.fl. (målen anhängiga vid domstolen), punkterna 71–81.

16 Se, inledningsvis, dom av den 5 oktober 2010 i mål C-400/10 PPU, McB (REU 2010, s. I-8965), punkt 52, och av den 15 september 2011 i de förenade målen C-483/09 och C-1/10, Gueye (REU 2011, s. I-8263), punkt 55.

17 Se beslut av den 12 november 2010 i mål C-339/10, Asparuhov Estov m.fl. (REU 2010, s. I-11465), punkt 14, och av den 1 mars 2011 i mål C-457/09, Chartry (REU 2010, s. I-819), punkt 25.

18 Dom av den 15 november 2011 i mål C-256/11, Dereci m.fl. (REU 2011, s. I-11315), punkt 72, i vilken domstolen valde formuleringen som omfattas av unionsrätten. Överraskande nog överlät domstolen emellertid på den hänskjutande domstolen att besvara frågan huruvida de omtvistade faktiska omständigheterna omfattades av tillämpningsområdet för unionsrätten.

19 Se dom av den 21 september 1989 i mål 68/88, kommissionen mot Grekland (REG 1989, s. 2965; svensk specialutgåva, volym 10, s. 165), punkt 23 och följande punkter.

20 Beträffande den allmänna skyldigheten för medlemsstaterna att beivra överträdelser av unionsrätten, vilken följer av artikel 4.2 FEU, se dom av den 12 juli 2001 i mål C-262/99, Louloudakis (REG 2001, s. I-5447), punkt 67, och av den 5 juli 2007 i mål C-430/05, Ntionik och Pikolaus (REG 2007, s. I-5835), punkt 53.

21 Protokoll av den 17 december 2007 (EUT C 306, s. 157).

22 Se, i detta avseende, även generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande i det ovannämnda målet M. E. m.fl. (ovan fotnot 15), punkt 167.

23 Även den brittiska regeringen har betonat att protokollet endast utgör klargörande tolkningshjälp. Se, i detta avseende, House of Lords Tenth Report of the European Union Select Committee av den 26 februari 2008, punkt 5.86 (http://www.publications.parliament.uk/pa/ld200708/ldselect/ldeucom/62/6209.htm).

24 … est exclu une nouvelle fois du bénéfice d’une aide à hauteur d’un montant correspondant à la différence entre la superficie déclarée et la superficie déterminée. Le montant correspondant est prélevé sur les paiements d’aides …och… shall be excluded once again from receiving aid up to an amount which corresponds to the difference between the area declared and the area determined. That amount shall be off-set against aid payments to which the farmer is entitled in the context of applications …

25 Fullständig uteslutning från stödutbetalningar under tre år kan enligt denna tolkning endast bli aktuell när skillnaden i belopp är så omfattande att den täcker stödutbetalningar under tre år. Med beaktande av den här aktuella arealen och de aktuella stöden kan Łukasz Marcin Bonda enligt min mening inte utgöra föremål för en fullständig uteslutning under tre år.

26 Den skulle däremot ha haft betydelse för frågan om sanktionens proportionalitet.

27 Kommissionens förordning (EG) nr 796/2004 av den 21 april 2004 om närmare föreskrifter för tillämpningen av de tvärvillkor, den modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (EUT L 141, s. 18). Denna artikel innehåller en regel som är jämförbar med regeln i artikel 138 i förordning nr 1973/2004 .

28 Se domen i målet LVM (ovan fotnot 13), punkt 59, och av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. I-123, punkterna 338–340).

29 Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990 (EGT L 239, 2000, s. 19).

30 Se, senast, mitt förslag till avgörande av den 8 september 2011 i mål C-17/10, Toshiba m.fl. (målet anhängigt vid domstolen).

31 Se dock generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande av den 10 februari 2011 i mål C-272/09 P, KME (REU 2011, s. I-12789), punkt 61 och följande punkter, samt generaladvokaten Bots förslag till avgörande av den 26 oktober 2010 i mål C-352/09 P, ThyssenKrupp Nirosta (tidigare ThyssenKrupp Stainless) mot kommissionen (REU 2010, s. I-2359), punkt 48 och följande punkter, och av den 26 oktober 2010 i de förenade målen C-201/09 P och C-216/09 P, ArcelorMittal Luxemburg mot kommissionen (REU 2010, s. I-2239), punkt 40 och följande punkter, i vilka generaladvokaterna hänvisade till kriterierna i Europakonventionen för att visa att unionens antitrustförfarande har brottmålsliknande karaktär. Se också, beträffande antitrustförfarandets brottmålskaraktär, Europadomstolens dom av den 27 september 2011, Menarini mot Italien (ansökan nr 43509/08, ännu ej publicerad i Recueil des arrêts et décisions).

32 Dom av den 27 oktober 1992 i mål C-240/90, Tyskland mot kommissionen (REG 1992, s. I-5383; svensk specialutgåva, volym 13, s. 143), punkt 25.

33 Dom av den 11 juli 2002 i mål C-210/00, Käserei Champignon Hofmeister (REG 2002, s. I-6453).

34 Domen i målet Käserei Champignon Hofmeister (fotnot 33 ovan), punkt 44.

35 Domen i målet Käserei Champignon Hofmeister (ovan fotnot 33), punkt 41, med hänvisning till domen av den 18 november 1987 i mål 137/85, Maizena m.fl. (REG 1987, s. 4587), punkt 13, och i målet Tyskland mot kommissionen (ovan fotnot 32), punkt 26.

36 Domen i målet Tyskland mot kommissionen (ovan fotnot 32), punkt 19, och i målet Käserei Champignon Hofmeister (ovan fotnot 33), punkt 38.

37 Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), som undertecknades i Rom den 4 november 1950.

38 Se, i detta avseende, även mitt förslag till avgörande i målet Toshiba m.fl. (ovan fotnot 30), punkt 120.

39 Artikel 6.1 tredje stycket FEU och artikel 52.3 första meningen i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

40 Se domen i målet McB (ovan fotnot 16), punkt 53, i målet Dereci (ovan fotnot 18), punkt 70, och mitt förslag till avgörande i målet Toshiba m.fl. (ovan fotnot 30), punkt 120. Anmärkningsvärt är att artikel 52.3 andra meningen i stadgan om de grundläggande rättigheterna gör det möjligt att gå utöver den standard som anges i Europakonventionen.

41 Fyra medlemsstater i Europeiska union (Belgien, Tyskland, Nederländerna och Förenade kungariket) har hittills inte ratificerat protokoll nr 7.

42 Domen i målet LVM (ovan fotnot 13), punkt 59, och i målet Showa Denko (ovan fotnot 13), punkt 50.

43 Europadomstolens dom av den 25 juni 2009 i målet Maresti mot Kroatien (ansökan nr 55759/07), ännu ej publicerad i Recueil des arrêts et décisions, §56 och följande paragrafer.

44 Europadomstolens dom av den 8 juni 1976 i målet Engel m.fl. mot Nederländerna (stora avdelningen) (ansökan nr 5100/71, 5101/71, 5102/71, 5354/72 och 5370/72), serie A nr 22, § 82.

45 Europadomstolens dom i målet Engel m.fl. mot Nederländerna (ovan fotnot 44), § 82.

46 Europadomstolens dom av den 21 februari 1984 i målet Öztürk mot Tyskland (ansökan nr 8544/79), serie A nr 73, § 53, och av den 2 september 1998 i målet Lauko mot Slovakien (ansökan nr 26138/95), Recueil des arrêts et décisions 1998-VI, § 58.

47 Europadomstolens dom av den 23 november 2006 i målet Jussila mot Finland (ansökan nr 73053/01, Recueil des arrêts et décisions 2006-XIII § 38).

48 Se Europadomstolens dom (stora avdelningen) av den 10 februari 2009 i målet Zolotukhin mot Ryssland (ansökan nr 14939, ännu ej publicerad i Recueil des arrêts et décisions, § 55), i vilken det hänvisas till domen av den 9 oktober 2003 i målet Ezeh och Connors mot Förenade kungariket (ansökan nr 39665/98 och 40086/98, Recueil des arrêts et décisions 2003-X, § 102 och 105) och domen i målet Maresti mot Kroatien (ovan fotnot 43, § 59).

49 Europadomstolens dom i målet Zolotukhin mot Ryssland (ovan fotnot nr 48), § 55, och målet Maresti (ovan fotnot nr 43), § 59.

50 Europadomstolens dom i målet Ezeh och Connors mot Förenade kungariket (ovan fotnot nr 48), § 103, och av den 24 februari 1994 i målet Bendenoun mot Frankrike (ansökan nr 12547/86), serie A 284, § 47.

51 Europadomstolens dom i målet Zolotukhin mot Ryssland (ovan fotnot nr 48), § 56.

52 Europadomstolens dom i målet Engel m.fl. mot Nederländerna (ovan fotnot nr 44), § 82, och i målet Ezeh och Connors mot Förenade kungariket (ovan fotnot nr 48), § 126.

53 Europadomstolens dom av den 31 maj 2011 i målet Žugić mot Kroatien (ansökan nr 3699/08), ännu ej publicerad i Recueil des arrêts et décisions, § 68.

54 Europadomstolens dom i målet Žugić mot Kroatien (ovan fotnot nr 53), § 68.

55 Europadomstolens dom i målet Zolothukin mot Ryssland (ovan fotnot nr 48), § 53.

56 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom av den 22 maj 1990 i målet Weber mot Schweiz (ansökan nr 11034/84), serie A 177, § 33.

57 Domen i målet Käserei Champignon Hofmeister (ovan fotnot nr 33), punkt 41.

58 Europadomstolens dom i målet Jussila mot Finland (ovan fotnot 47), § 38.

59 Se, till exempel, Bouloc, B., Droit pénal général, 19:e upplagan (2005), s. 22 och 23 samt Ashworth, A., Principles of Criminal Law, sjätte upplagan (2009), s. 16–18.

60 Se den preventiva föreningsteori som förespråkas av Claus Roxin. Utgångspunkten för denna teori är att straffets syfte endast kan vara av preventiv natur; Roxin, C., Strafrecht Allgemeiner Teil, Band I, fjärde upplagan (2006), s. 85–96.

61 Se Europadomstolens dom i målet Jussila mot Finland (ovan fotnot nr 47), § 38, vilken fokuserar på frågan huruvida en ekonomisk pålaga utgör kompensation för vållad skada eller ett straff, för att förebygga upprepning.

62 Förslag till avgörande av den 3 juni 1992 (ovan fotnot nr 32), punkt 11.

63 Domen i målet Käserei Champignon Hofmeister (ovan fotnot nr 33), punkt 38.

64 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 (EGT L 312, s. 1).

65 Europadomstolens dom i målet Jussila mot Finland (ovan fotnot nr 47), § 38, i vilken nämnda domstol även befattade sig med skiljaktigheter i sin praxis avseende frågan hur tillägg på skatteområdet ska karakteriseras. Se också Europadomstolens dom av den 16 juni 2009 i mål Ruotsalainen mot Finland (ansökan nr 13079/03), ännu ej publicerad i Recueil des arrêts et décisions, § 46, avseende en avgift på grund av att fel drivmedel hade använts.

66 Se dock på konkurrensområdet, med avseende på tillämpningen av oskuldspresumtionen, dom av den 8 juli 1999 i mål C-199/92 P, Hüls (REG 1999, s. I-4287), punkt 150.

67 Se punkt 43 i detta förslag till avgörande.

68 Domstolen stödde sig på detta resonemang i domen i målet Käserei Champignon Hofmeister, i vilken det avgörande kriteriet var att det var frivilligt att delta i bidragssystemet.

69 Se artikel 48.9 i kommissionens förordning (EG) nr 612/2009 av den 7 juli 2009 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EUT L 186, s. 1) och skäl 98 i förordning nr 1122/2009 (ovan fotnot nr 4).

70 Ovan fotnot 64.

71 Se i detta avseende även nionde skälet i förordningen.

72 Se punkt 18 och följande punkter i detta förslag till avgörande. Jämför även artikel 2.1 i konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT C 316, s. 49).

73 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Käserei Champignon Hofmeister (ovan fotnot 33), punkt 52, i vilken domstolen erinrade om att den omständigheten att principen nulla poena sine culpa inte är tillämplig inte lämnar enskilda utan rättsskydd.

74 Se, vad avser tillämpligheten av proportionalitetsprincipen på den nationella straffrättsliga sanktionen, punkt 18 i förevarande förslag till avgörande.

75 Ovan fotnot 64.

76 Europadomstolens dom i målet Zolothukin mot Ryssland (ovan fotnot nr 48), § 82.

77 Ovan fotnot nr 30, punkterna 111–124.