Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 12 februari 2014

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 27 juni 2012 i mål T‑448/07, YKK m.fl. mot kommissionen (nedan kallad den överklagade domen).

3 Beslut av den 19 september 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (ärende COMP/39.168 – PO/Hårda sybehör: Fästanordningar) (nedan kallat det omtvistade beslutet). En sammanfattning av beslutet har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 47, 2009, s. 8). Det omtvistade beslutet ingår i en serie med tre kommissionsbeslut avseende sybehörsbranschen – nämligen beslut K(2005) 3765 slutlig av den 14 september 2005 (ärende 38.337 – PO/Tråd), beslut K(2004) 4221 slutlig av den 26 oktober 2004 (ärende 38.338 – PO/Nålar) och det omtvistade beslutet – vilka samtliga fattades efter inspektioner som i november 2001 genomfördes hos flera olika tillverkare av sybehörsprodukter i plast och metall.

4 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrens-reglerna i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EUT L 1, 2003, s. 1).

5 EGT C 45, 2002, s. 3 (nedan kallat 2002 års meddelande om samarbete).

6 Jag kommer att använda den tidigare numreringen i förevarande förslag till avgörande, eftersom det omtvistade beslutet fattades enligt EG-fördraget.

7 Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT C 9, 1998, s. 3) (nedan kallade riktlinjerna).

8 EGT C 207, 1996, s. 4 (nedan kallat 1996 års meddelande om samarbete).

9 Se punkt 1 A första stycket i riktlinjerna, vilken domstolen erinrade om i punkt 38 i dom av den 8 december 2011 i mål C‑389/10 P, KME Germany m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. I‑13125), samt i punkt 140 och där angiven rättspraxis i den överklagade domen.

10 Se skäl 508 i det omtvistade beslutet.

11 Se skäl 509 i det omtvistade beslutet.

12 Se domen i det ovannämnda målet KME Germany m.fl. mot kommissionen, punkt 44 (kallad kartellen på marknaden för kopparrör för industriellt bruk/VVS-kopparrör). Se även punkt 97 och följande punkter i generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i mål C‑40/12 P, Gascogne Sack Deutschland mot kommissionen, där domstolen meddelade dom den 26 november 2013.

13 Dom av den 12 november 2009 i mål C‑554/08 P, Carbone Lorraine mot kommissionen, punkt 44. Se även dom av den 2 oktober 2003 i mål C-194/99 P, Thyssen Stahl mot kommissionen (REG 2003, s. I-10821), punkt 118, och av den 3 september 2009 i mål C-534/07 P, Prym och Prym Consumer mot kommissionen (REG 2009, s. I-7415), punkt 96.

14 Dom av den 16 november 2011 i mål T‑79/06, Sachsa Verpackung mot kommissionen, punkt 118. Se även domen i det ovannämnda målet Gascogne Sack Deutschland mot kommissionen.

15 Beslut av den 3 september 2004 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES‑avtalet (ärende COMP/E‑1/38.069 – VVS-kopparrör) (nedan kallat beslutet i ärendet VVS‑kopparrör). Se skäl 629 i beslutet i ärendet VVS-kopparrör, där det anges att [ä]ven om vissa uppgifter i akten möjliggör en noggrann uppskattning av den konkurrensbegränsande samverkans inverkan på priserna under en begränsad period, är det omöjligt för kommissionen att exakt avgöra hur priserna hade utvecklats utan den konkurrensbegränsande samverkan under hela den tid som överträdelsen pågick.

16 Respektive dom av den 8 december 2011 i mål 272/09 P, KME Germany m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. I‑13085), och domen i det ovannämnda målet KME Germany m.fl. mot kommissionen.

17 Domen i det ovannämnda målet KME Germany m.fl. mot kommissionen, punkt 45.

18 Se skälen 629 och 673 i beslutet i ärendet VVS-kopparrör och skäl 507 i det omtvistade beslutet.

19 Domen i det ovannämnda målet KME Germany m.fl. mot kommissionen, punkt 41.

20 Ibidem, punkt 44.

21 Dom av den 12 september 2007 i mål T‑30/05, Prym och Prym Consumer mot kommissionen.

22 Se punkt 109 i nämnda dom, som hänvisar till skälen 318–320 i det beslut som hade fattats i det ärendet. Se även domstolens dom i det ovannämnda målet Prym och Prym Consumer mot kommissionen, punkt 78.

23 Förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet Prym och Prym Consumer mot kommissionen, punkterna 111 och 112.

24 Ibidem, punkt 190.

25 Dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P-C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. I-5425), punkt 245.

26 Enligt klagandebolagen ska ett utgångsbelopp för böterna på 50 miljoner euro anses motsvara 250 procent av det lägsta utgångsbeloppet för överträdelser som kvalificeras som mycket allvarliga, och rentav 312,5 procent med en multiplikator på 1,25.

27 Skälen 496, 497, 507–509, 514–516, 529 och 530 i det omtvistade beslutet.

28 Domen i det ovannämnda målet Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen, punkt 245.

29 Förstainstansrättens dom av den 25 oktober 2005 i mål T-38/02, Groupe Danone mot kommissionen (REG 2005, s. II-4407), punkt 384. Se även domstolens dom i det ovannämnda målet KME Germany m.fl. mot kommissionen, punkterna 93 och 96, och tribunalens dom av den 30 november 2011 i mål T‑208/06, Quinn Barlo m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. II‑7953), punkt 244.

30 Se punkt 93 i domen, Se, i det sammanhanget, förstainstansrättens dom av den 8 juli 2004 i mål T-50/00, Dalmine mot kommissionen (REG 2004, s. II-2395), punkt 292, och av den 15 mars 2006 i mål T-26/02, Daiichi Pharmaceutical mot kommissionen (REG 2006, s. II-713), punkt 113.

31 Förstainstansrättens dom av den 5 april 2006 i mål T-279/02, Degussa mot kommissionen (REG 2006, s. II-897), och förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet Prym och Prym Consumer mot kommissionen.

32 Kommissionens beslut av den 3 maj 2006 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet mot Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Chemicals Holding AB, EKA Chemicals AB, Degussa AG, Edison SpA, FMC Corporation, FMC Foret SA, Kemira OYJ, L’Air Liquide SA, Chemoxal SA, Snia SpA, Caffaro Srl, Solvay SA/NV, Solvay Solexis SpA, Total SA, Elf Aquitaine SA och Arkema SA (ärende COMP/F/C.38.620 – Väteperoxid och perborat) – en sammanfattning av nämnda beslut har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT L 353, 2006, s. 54), och beslutet finns tillgängligt på webbplatsen för kommissionens generaldirektorat för konkurrens – respektive kommissionens beslut av den 29 november 2006 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/F/38.638 – BR/ESBR) – en sammanfattning av nämnda beslut har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 7, 2008, s. 11), och beslutet finns tillgängligt på webbplatsen för kommissionens generaldirektorat för konkurrens.

33 Se skäl 455 i beslut K(2006) 1766 och skäl 462 i beslut K(2006) 5700 slutlig.

34 Rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning fördragets artiklar [81] och [82] (EGT 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).

35 Däri föreskrivs nämligen följande: Från den 14 februari 2002 ersätter detta meddelande 1996 års meddelande i alla de fall där inget företag har kontaktat kommissionen för att dra nytta av den gynnsamma behandling som omtalas i det meddelandet.

36 Se dom av den 10 maj 2007 i mål C-328/05 P, SGL Carbon mot kommissionen (REG 2007, s. I-3921), punkt 83. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 november 2000 i mål C-297/98 P, SCA Holding mot kommissionen (REG 2000, s. I-10101), punkt 36, och domen i de ovannämnda förenade målen Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen, punkt 399.

37 Se domen i det ovannämnda målet SGL Carbon mot kommissionen, punkt 81.

38 Se punkterna 21 och 22 i 2002 års meddelande om samarbete jämförda med punkt 1, D, i 1996 års meddelande om samarbete. Hur skulle det till exempel rimligen kunna hävdas att upplysningar som inte uppfyller villkoret att de ska bidra till att fastställa att överträdelsen har begåtts(punkt D i 1996 års meddelande om samarbete) skulle kunna utgöra bevis som har ett betydande mervärde jämfört med dem som kommissionen redan har samlat in (punkt 21 i 2002 års meddelande om samarbete)?

39 Se förstainstansrättens dom av den 15 mars 2006 i mål T-15/02, BASF mot kommissionen (REG 2006, s. II-497), punkt 588, där det anges att en nedsättning enligt denna bestämmelse [det vill säga punkt 3 sjätte strecksatsen i riktlinjerna för beräkning av böter, vilken avser samarbete utanför ramen för 1996 års meddelande om samarbete] [förutsätter] med nödvändighet att ifrågavarande samarbete inte kan belönas inom ramen för meddelandet om samarbete.

40 Tribunalens dom av den 24 mars 2011 i mål T‑381/06.

41 Domen i det ovannämnda målet FRA.BO mot kommissionen, punkterna 93, 105 och 106.

42 Av det skälet kunde jag vid förhandlingen inte ange datum för mitt förslag till avgörande, eftersom det datum då nämnda dom skulle avkunnas inte var känt.

43 I förslaget till avgörande citeras domen i de ovannämnda målen Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen, punkterna 280 och 281.

44 Generaladvokaten Sharpston har tillagt i fotnot 39 i samma förslag till avgörande att [f]ör en förklaring av personligt ansvar när moderbolaget hålls ansvarigt för en överträdelse som begåtts av ett dotterbolag, se [dom av den 19 juli 2012 i de förenade målen C‑628/10 P och C‑14/11 P, Alliance One International och Standard Commercial Tobacco mot kommissionen och kommissionen mot Alliance One International m.fl. … punkt 42]. Hon har även hänvisat till punkterna 36–40 i sitt förslag till avgörande i mål C‑50/12 P, Kendrion mot kommissionen, i vilket dom meddelades den 26 november 2013.

45 Enligt det omtvistade beslutet deltog det tredje klagandebolaget, Stocko, i överträdelsen under hela den tid som den pågick, det vill säga 9 år och 9 månader, medan YKK Corp. och YKK Holding, som är det första och det andra klagandebolaget, började delta i överträdelsen (direkt eller indirekt) först efter förvärvet av det tyska bolaget Stocko år 1997 (sedermera YKK Stocko Fasteners GmbH) och de deltog i denna under 4 år (skälen 466–468 i det omtvistade beslutet). Detta är skälet dels till att YKK Corp. och YKK Holding inte har hållits ansvariga för betalningen av hela det bötesbelopp som Stocko ålades, dels till att Stocko ensamt hölls ansvarigt för betalningen av böterna upp till ett belopp på 19250000 euro.

46 Fri översättning och min kursivering.

47 Se, exempelvis, dom av den 2 oktober 2003 i mål C-196/99 P, Aristrain mot kommissionen (REG 2003, s. I-11005), punkterna 95–99, och domen i de ovannämnda förenade målen Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen, punkt 118.

48 Dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80-103/80, Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, volym 7, s. 133), punkterna 119 och 118.

49 Beslut av den 10 december 2003 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/E‑2/37.857 – Organiska peroxider) (delgivet med nr K(2003) 4570 slutligt och rättelse K(2004) 4). En sammanfattning har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning (L 110, 2005, s. 44).

50 Kommissionens beslut av den 30 juni 2010 om ett förfarande enligt artikel 101 [FEUF] och artikel 53 i EES-avtalet mot företagen ArcelorMittal, Emesa/Galycas/ArcelorMittal (España), GlobalSteelWire/Tycsa, Proderac, Companhia Previdente/Socitrel, Fapricela, Nedri/HIT Groep, WDI/Pampus, DWK/Saarstahl, voestalpine Austria Draht, Rautaruukki/Ovako, Italcables/Antonini, Redaelli, CB Trafilati Acciai, I.T.A.S., Ori Martin/Siderurgica Latina Martin och Emme Holding (ärende COMP/38.344 – Spännstål), ändrat genom kommissionens beslut av den 30 september 2010 och genom kommissionens beslut av den 4 april 2011. En sammanfattning har offentliggjorts i EUT C 399, 2011, s. 7 (skäl 8).

51 Se beslutet i ärendet spännstål, skäl 8. Se skäl 1072a i den ursprungliga versionen av beslutet av den 30 juni 2010, delgivet med nummer K(2010) 4387 slutligt.

52 Även om artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 kräver att referenspunkten vid beräkningen av taket på 10 procent ska vara det räkenskapsår som föregår kommissionens beslut om sanktioner för en överträdelse, hindrar inte detta att taket fastställs på grundval av enbart dotterbolagets omsättning, vad beträffar de böter som dotterbolaget ensamt åläggs med avseende på en period innan det förvärvades av moderbolaget. Det ska i det sammanhanget tilläggas att i förevarande mål om överklagande har klagandebolagen för övrigt inte ifrågasatt det relevanta år som ska beaktas vid den aktuella bedömningen, nämligen det år som föregick det omtvistade beslutet.

53 Förstainstansrättens dom av den 13 december 2001 i de förenade målen T-45/98 och T-47/98, Krupp Thyssen Stainless och Acciai speciali Terni mot kommissionen (REG 2001, s. II-3757), punkt 63.

54 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2007 i mål C-76/06 P, Britannia Alloys & Chemicals mot kommissionen (REG 2007, s. I-4405), punkt 44.

55 Dom av den 16 november 2000 i mål C-248/98 P, KNP BT mot kommissionen (REG 2000, s. I-9641), punkt 71, i mål C-279/98 P, Cascades mot kommissionen (REG 2000, s. I-9693), punkterna 78 och 79, och i mål C-286/98 P, Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen (REG 2000, s. I-9925), punkt 37, samt domen i det ovannämnda målet SCA Holding mot kommissionen, punkt 27, och av den 29 mars 2011 i mål C‑352/09 P, ThyssenKrupp Nirosta mot kommissionen (REU 2011, s. I‑2359), punkt 143.

56 Se domen i det ovannämnda målet Cascades mot kommissionen, punkterna 78–80.

57 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 juli 1999 i mål C-49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1999, s. I-4125), punkt 145, domen i det ovannämnda målet Cascades mot kommissionen, punkt 78, dom av den 11 december 2007 i mål C-280/06, ETI m.fl. (REG 2007, s. I-10893), punkt 39, och av den 10 september 2009 i mål C-97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-8237), punkt 56.

58 Dom av den 4 juli 2006 i mål T-304/02, Hoek Loos mot kommissionen (REG 2006, s. II-1887), punkterna 116 och 120.

59 Vidare skulle jag vilja påpeka att – i motsats till vad kommissionen har gjort gällande – tillämpningen på ett dotterbolag, med avseende på en överträdelse som det självständigt har begått, av ett föreskrivet tak som beräknas enbart på grundval av dess omsättning inte tycks undergräva syftet att avskräcka från överträdelser. Detta hindrar nämligen inte att koncernens omsättning också beaktas vid beräkningen av böterna, vad beträffar de böter som koncernen ska åläggas för den del av överträdelsen som den har gjort sig skyldig till.

60 Dom av den 15 juni 2005 i de förenade målen T‑71/03, T‑74/03, T‑87/03 och T‑91/03, Tokai Carbon m.fl. mot kommissionen. Domen har publicerats i form av en sammanfattning. Fullständiga versioner av domen finns på tyska, engelska och franska på tribunalens webbplats.

61 Domen i de ovannämnda förenade målen Tokai Carbon m.fl. mot kommissionen, punkterna 389–391.

62 Dom den 10 januari 2006 i mål C-344/04, IATA och ELFAA (REG 2006, s. I-403), punkt 95, och av den 3 maj 2007 i mål C-303/05, Advocaten voor de Wereld (REG 2007, s. I-3633), punkt 56.

63 Punkterna 281 och 282 (min kursivering). Se även domen i de ovannämnda förenade målen Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen, punkt 121, och dom av den 29 november 2005 i mål T-33/02, Britannia Alloys & Chemicals mot kommissionen (REG 2005, s. II-4973), punkt 35.

64 Dom av den 20 mars 2002 i mål T-9/99 (REG 2002, s. II-1487).

65 Närmare bestämt punkterna 77–80 i nämnda dom.

66 In setting fines under the 1998 Guidelines the Commission took a seven-stage approach. First, it evaluated the objective’ gravity of the infringement taken as a whole […] Second, it determined an individual starting amount for each member of the cartel […] Third, the Commission applied, when appropriate, an increase percentage to those individual starting amounts, which reflected the additional impact caused by the duration of the infringement committed by each cartel participant […] Fourth, the Commission considered the subjective responsibility of each cartel participant […] Fifth, it considered whether the upper limit of 10 per cent of the annual turnover applicable to the fine had been exceeded. Sixth, where relevant and as appropriate, it reduced the fine, in application of the Leniency Notice. Finally, the Commission took account of any exceptional circumstances justifying an adjustment to the final amount of the fine (min kursivering) (Faull, J., och Nikpay, A. (redaktion), The EC law of competition, Oxford University Press, 2007, sidorna. 1025 och 1026. Tjänstemän vid generaldirektoratet Konkurrens har fungerat som redaktion för denna kommentar). Se även en annan kommentar som fått stort genomslag: Bellamy, C., och Child, G. (redaktion), European Union Law of Competition, Oxford University Press, 2013, sidorna 1095‐1097.

67 I punkterna 379 och 382 i förstainstansrättens dom av den 18 juni 2008 i mål T-410/03, Hoechst mot kommissionen (REG 2008, s. II-881), bekräftas, vad gäller det andra skälet för en höjning, att de berörda företagens storlek ska avse företagens ställning vid tidpunkten för överträdelsen.

68 Se förstainstansrättens dom av den 12 oktober 2011 i mål T‑38/05, Agroexpansión mot kommissionen, REU s. I–7005), punkt 215.

69 I punkt 175 anges följande: [S]ökanden hade juridiska och ekonomiska kunskaper och medel som underlätta[de] för företage[n] att förstå att [deras] agerande utg[jorde] en överträdelse och konsekvenserna härav i konkurrensrättsligt hänseende.

70 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Britannia Alloys & Chemicals mot kommissionen, punkt 44.

71 Kommissionens beslut 2006/897/EG av den 19 januari 2005 i ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet mot Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Nederland BV, Akzo Nobel Chemicals BV, Akzo Nobel Functional Chemicals BV, Akzo Nobel Base Chemicals AB, Eka Chemicals AB och Akzo Nobel AB, solidariskt ansvariga, Clariant AG och Clariant GmbH, solidariskt ansvariga, Elf Aquitaine SA och Arkema SA, solidariskt ansvariga, samt Hoechst AG (ärende C.37.773 – MCAA) (EUT L 353, 2006, s. 12–15).

72 Skäl 541 i det omtvistade beslutet.

73 Se punkt 10 andra strecksatsen i förevarande förslag till avgörande.