Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 5 juli 2016

1 Originalspråk: italienska.

2 Flygskatten infördes genom artikel 55 i Finance Act (nr 2) 2008 (andra finanslagen av år 2008), som trädde i kraft den 30 mars 2009.

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (omarbetning) (EUT 2008, L 293, s. 3).

4 Nämnda skattesats blev senare nedsatt till noll, varvid flygskatten i praktiken upphävdes.

5 EUT L 119, 2013, s. 30.

6 Punkterna 22–37 i domen Aer Lingus och punkterna 23–41 i domen Ryanair.

7 Punkterna 42–56 i domen Ryanair.

8 Rådets förordning av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 1999, s. 1). Förordning nr 659/1999 upphävdes sedermera och ersattes från och med den 13 oktober 2015 av rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9), som kodifierade den.

9 Se, särskilt, punkt 85 i dom av den 22 december 2008, British Aggregates/kommissionen ( C‑487/06 P, EU:C:2008:757), som tribunalen har hänvisat till i punkt 43 i domen Aer Lingus.

10 Se dom av den 22 mars 1977, Steinike & Weinlig ( 78/76, EU:C:1977:52, punkt 21), och dom av den 13 september 2010, Grekland m.fl./kommissionen ( T‑415/05, T‑416/05 och T‑423/05, EU:T:2010:386, punkt 212).

11 Se dom av den 10 december 2013, kommissionen/Irland m.fl. ( C‑272/12 P, EU:C:2013:812, punkt 53).

12 Se dom av den 22 december 2008, British Aggregates/kommissionen ( C‑487/06 P, EU:C:2008:757, punkt 84 och där angiven rättspraxis), och dom av den 10 maj 2000, SIC/kommissionen ( T‑46/97, EU:T:2000:123, punkterna 83 och 84).

13 Se, bland annat, dom av den 22 december 2008, British Aggregates/kommissionen ( C‑487/06 P, EU:C:2008:757, punkt 92), och dom av den 10 maj 2000, SIC/kommissionen ( T‑46/97, EU:T:2000:123, punkt 84).

14 Se, exempelvis, dom av den 10 december 2013, kommissionen/Irland m.fl. ( C‑272/12 P, EU:C:2013:812, punkt 53).

15 Det ska påpekas att klagandena i dåvarande fall inte bestred att ett stöd lämnades och att de därför åtnjöt en fördel, utan enbart skyldigheten att återbetala nämnda fördel som förordnades av kommissionen (se punkt 38 i domen).

16 Se dom av den 7 oktober 2010, DHL Aviation och DHL Hub Leipzig/kommissionen ( T‑452/08, EU:T:2010:427, punkt 40).

17 Klaganden har hänvisat till dom av den 27 mars 1980, Denkavit italiana ( 61/79, EU:C:1980:100), dom av den 10 juli 1980, Ariete ( 811/79, EU:C:1980:195), och dom av den 1 juli 2010, ThyssenKrupp Acciai Speciali Terni/kommissionen ( T‑62/08, EU:T:2010:268).

18 Den olagliga eller rättsstridiga karaktären gällde för övrigt en åtgärd som, till skillnad från förevarande mål, låg före den som beviljade den påstådda fördelen.

19 Se punkt 31 i dom av den 27 mars 1980, Denkavit italiana ( 61/79, EU:C:1980:100), och punkt 15 i dom av den 10 juli 1980, Ariete ( 811/79, EU:C:1980:195).

20 Dom av den 27 september 1988, Asteris m.fl. ( 106/87–120/87, EU:C:1988:457, punkterna 23 och 24).

21 Se punkterna 62 och 63.

22 Aer Lingus har hänvisat till dom av den 9 november 1983, Amministrazione delle finanze dello Stato/San Giorgio ( 199/82, EU:C:1983:318, punkt 12), dom av den 14 januari 1997, Comateb m.fl. ( C‑192/95, EU:C:1997:12, punkt 20), dom av den 8 mars 2001, Metallgesellschaft m.fl. ( C‑397/98 och C‑410/98, EU:C:2001:134, punkt 87), och dom av den 12 december 2006, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkt 205).

23 Aer Lingus har framför allt hänvisat till punkt 10.

24 Kommissionen drog denna preliminära slutsats i sin formella underrättelse till de irländska myndigheterna.

25 I dom av den 6 februari 2013, Stylianakis ( C‑92/01, EU:C:2003:72, punkterna 27 och 29), har domstolen hänvisat till det fall där den aktuella avgiften har en karaktär av ersättning för flygplatstjänster och att kostnaden för att tillhandahålla dessa tjänster till passagerare på internationella flygningar är högre

26 Det mål vid den nationella domstolen som var föremål för prövning i denna dom rörde Georgios Stylianakis yrkande att grekiska staten till honom skulle återbetala hälften av den avgift för modernisering och utveckling av flygplatser som han var tvungen att erlägga vid en flygresa från Heraklion till Marseille. Avgiften påfördes passagerare från grekiska flygplatser och avgiftens belopp fastställdes, i likhet med förevarande fall, utifrån avståndet mellan avreseflygplatsen och slutdestinationen. För flygningar vars slutdestination ligger minst 750 kilometer från avreseflygplatsen var avgiften dubbelt så hög som den som betalades av passagerare vars slutdestination ligger mellan 100 och 750 kilometer från avreseflygplatsen.

27 Punkt 28.

28 Punkt 26.

29 Denna tolkning utgör grunden för kommissionens ståndpunkt i det angripna beslutet, enligt vilken en nedsatt avgift för flygningar till en destination som ligger högst 300 km från Dublins flygplats utgjorde ett undantag från den normala avgiften (an exception from the reference system), se skälen 14 och 45 i det angripna beslutet. Samma ståndpunkt anfördes under förvaltningsförfarandet av de irländska myndigheterna – som preciserade att syftet med undantaget från standardskattesatsen var att införa en viss proportionalitet i skattenivån rörande flygningens avstånd – (se skälen 33 och 40 i det angripna beslutet) och har upprepats i de inlagor som har ingetts till tribunalen och domstolen.

30 Se, senast, dom av den 17 november 2009, Presidente del Consiglio dei Ministri ( C‑169/08, EU:C:2009:709).

31 Den formella underrättelsen till de irländska myndigheterna är daterad den 18 mars 2010 och den period som omfattas av det angripna beslutet sträcker sig från den 30 mars 2009 till den 1 mars 2011 (se skäl 11 i beslutet).

32 Jag är däremot inte av den uppfattningen att den saknar verkan. Ryanairs argument, om än svaga, syftar nämligen till att bestrida dels tribunalens påstående att samtidigt införande av skattesatserna är en ren fråga om lagstiftningsteknik och därför saknar betydelse, dels konstaterandet att kommissionen anförde tillräckliga skäl för att motivera sin slutsats att den lägre skattesatsen hade karaktär av undantag från den högre.

33 Se, även, punkt 100 i mitt förslag till avgörande i målet British Aggregates/kommissionen ( C‑487/06 P, EU:C:2008:419).

34 I talan vid tribunalen gjorde Ryanair gällande att den lägre skattesatsen år 2008 tillämpades på 50 procent av Aer Aranns passagerare och på endast 1,9 procent av Ryanairs passagerare.

35 Jag vill påpeka att Ryanair vid tribunalen gjorde gällande att kommissionen mot bakgrund av en helhetsbedömning av det aktuella skattesystemets ekonomiska verkningar borde ha erkänt nämnda systems negativa inverkan på bolagets situation och således uteslutit att bolaget åtnjöt någon fördel över huvud taget av det stöd som beviljades genom ifrågavarande system. Vid domstolen har Ryanair dock inte bestritt den del av domen Ryanair där tribunalen har prövat detta argument.

36 De två rättsakter genom vilka det infördes energiskatt i Österrike och partiell återbetalning av nämnda skatt endast till producenter av materiella varor var visserligen åtskilda, men antogs och trädde i kraft samtidigt, se punkt 3 i domen.

37 Genom ifrågavarande förordning, som antogs av kommunstyrelsen i den belgiska staden Seraing, infördes en skatt på drivkraft och samtidigt föreskrevs en rad fall med befrielse från denna skatt, se punkterna 6–9 i domen.

38 Dom av den 22 juni 2006, Belgien och Forum 187/kommissionen (C‑182/03 och C‑217/03, punkt 119), dom av den 15 november 2011, kommissionen/Government of Gibraltar och Förenade kungariket ( C‑106/09 P och C‑107/09 P, EU:C:2011:732, punkt 75), dom av den 14 januari 2015, Eventech ( C‑518/13, EU:C:2015:9, punkt 55), och dom av den 9 oktober 2014, Ministerio de Defensa och Navantia ( C‑522/13, EU:C:2014:2262, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

39 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 december 2011, France Télécom/kommissionen ( C‑81/10 P, EU:C:2011:811, punkt 21), och dom av den 1 oktober 2015, Electrabel och Dunamenti Erőmű/kommissionen ( C‑357/14 P, EU:C:2015:642, punkt 105).

40 Se, exempelvis, dom av den 8 december 2011, France Télécom/kommissionen ( C‑81/10 P, EU:C:2011:811, punkt 23).

41 Se, exempelvis, dom av den 17 november 2009, Presidente del Consiglio dei Ministri ( C‑169/08, EU:C:2009:709).

42 Nämnd ovan i fotnot 3.

43 Ryanair har i detta sammanhang hänvisat till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (EUT L 349, 2014, s. 1).

44 Se, bland annat, dom av den 4 april 1995, kommissionen/Italien ( C‑350/93, EU:C:1995:96, punkt 21).

45 Se, bland annat, dom av den 4 april 1995, kommissionen/Italien ( C‑348/93, EU:C:1995:95, punkt 22), dom av den 29 april 2004, Tyskland/kommissionen ( C‑277/00, EU:C:2004:238, punkt 75), och dom av den 17 september 2009, kommissionen/MTU Friedrichshafen ( C‑520/07 P, EU:C:2009:557, punkt 57).

46 Se, bland annat, dom av den 4 april 1995, kommissionen/Italien ( C‑348/93, EU:C:1995:95, punkt 27), dom av den 29 april 2004, Tyskland/kommissionen ( C‑277/00, EU:C:2004:238, punkterna 74–76), och dom av den 8 december 2011, Residex Capital IV ( C‑275/10, EU:C:2011:814, punkt 34).

47 Se, exempelvis, dom av den 16 december 2010, Seydaland ( C‑239/09, EU:C:2010:778), och dom av den 2 september 2010, kommissionen/Scott ( C‑290/07 P, EU:C:2010:480).

48 Se, för några exempel som på något sätt liknar förevarande fall, dom av den 4 mars 2009, Associazione italiana del risparmio gestito och Fineco Asset Management/kommissionen ( T‑445/05, EU:T:2009:50, punkt 201), och kommissionens beslut 2006/323/EG om den befrielse från punktskatt på mineraloljor som används som bränsle vid framställningen av aluminiumoxid i regionerna Gardanne och Shannon samt på Sardinien, och som tillämpas av Frankrike, Irland och Italien, som senast har fastställts av tribunalen genom dom av den 21 mars 2012, Irland m.fl./kommissionen ( T‑50/06 RENV, T‑56/06 RENV, T‑60/06 RENV, T‑62/06 RENV och T‑69/06 RENV, EU:T:2012:134).

49 Om företaget agerar som ren mellanhand vid uppbärande av skatten å statens vägnar, belastar nämnda skatt inte företagets balansräkning. En eventuell nedsättning resulterar således inte i någon fördel i form av lättnad av företagets kostnadsbörda, som domstolen nyligen har klargjort med avseende på inträdesavgifter till grekiska kasinon. Se beslut av den 22 oktober 2015, kommissionen/Grekland ( C‑530/14 P, EU:C:2015:727, punkt 32).

50 I den mån dessa fördelar har åsamkat konkurrenter eller tredje parter skada kan nämnda fördelar däremot tas i beaktande inom ramen för en skadeståndstalan som dessa personer väcker mot stödmottagaren eller den stat som beviljat stödet. Se kommissionens tillkännagivande om nationella domstolars tillämpning av reglerna om statligt stöd, 2009/C 85/01, avsnitt 2.2.4, i synnerhet punkt 49 b.

51 Dessa faktorer kan däremot vara av betydelse när det ska fastställas vem som har skyldighet att återbetala.

52 Se, för ett liknande resonemang vad gäller stöd av skattekaraktär, dom av den 15 december 2005, Unicredito Italiano ( C‑148/04, EU:C:2005:774, punkt 118). Se, även, dom av den 20 mars 1997, Alcan Deutschland ( C‑24/95, EU:C:1997:163).

53 Se dom av den 17 juni 1999, Belgien/kommissionen ( C‑75/97, EU:C:1999:311, punkt 66), och dom av den 7 mars 2002, Italien/kommissionen ( C‑310/99, EU:C:2002:143, punkt 99).

54 Dom av den 29 april 2004, Italien/kommissionen ( C‑372/97, EU:C:2004:234, punkt 105).

55 Som exempel kan nämnas det fall då det stödmottagande företaget tack vare stödet har undgått att försvinna från marknaden, har ökat sin marknadsandel på ett stabilt sätt eller har kommit in på en ny marknad eller, omvänt, när stödet har resulterat i att ett konkurrerande företag har försvunnit från marknaden.

56 Dom av den 1 juli 2010, BNP Paribas och BNL/kommissionen ( T‑335/08, EU:T:2010:271, punkt 50).

57 Se, bland annat, dom av den 20 mars 1997, Alcan Deutschland ( C‑24/95, EU:C:1997:163, punkterna 34–36).

58 Det handlar om subventioner som lämnas direkt till konsumenter för köp av varor från selektivt utvalda företag, som då indirekt gynnas därav. Se, exempelvis, kommissionens beslut 2007/374/EG av den 24 januari 2007 om det statliga stöd C 52/2005 som Republiken Italien har genomfört i form av bidrag för köp av digitala dekodrar (EUT L 147, 2007, s. 1).

59 Skäl 16 i förordning nr 1008/2008 har följande lydelse: Kunderna bör effektivt kunna göra jämförelser av priserna för lufttrafik hos olika flygbolag. Därför bör det slutliga priset som kunden ska betala för lufttrafik med ursprung i gemenskapen alltid anges inklusive alla skatter och avgifter. EG-lufttrafikföretag uppmanas också att ange det slutliga priset för sina luftfartstjänster från tredjeländer till gemenskapen.

60 Beroende på bolagets verksamhetsmodell kan ett sådant alternativ utgöra ett obligatoriskt val. I detta sammanhang vill jag påpeka att kommissionen i punkt 57 i det angripna beslutet anförde att Ryanair i sitt klagomål underströk att övervältring av flygskatten på kunderna, då Ryanair är ett lågprisflygbolag, skulle ha haft en oproportionerlig effekt på biljettpriserna.

61 Se, exempelvis vad gäller punktskatter på energiprodukter och elektricitet, alkohol och alkoholdrycker samt tobaksvaror, rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, 2009, s. 12), enligt vilket punktskattepliktiga varor ska beläggas med punktskatt vid tidpunkten för tillverkningen, men skattskyldighet för punktskatt inträder när varan släpps för konsumtion.

62 Ett exempel på dylika stöd återfinns i det ovan i fotnot 59 nämnda beslutet.

63 Detta händer i synnerhet när konkurrensvillkoren och varans efterfrågeelasticitet inte gör det så enkelt att övervältra skatten. På marknader där aktörerna kan tillämpa priser som skiljer sig kraftigt och där det förekommer varor och tjänster med fast efterfrågan kan övervältringen av en skatt vara konkret begränsad.

64 Förutom i det undantagsfall där det utfärdas gratis inträdesbiljetter.

65 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 22 oktober 2015, kommissionen/Grekland ( C‑530/14 P, EU:C:2015:727, punkt 32).

66 I punkt 119 i domen Aer Lingus har tribunalen ogillat kommissionens argument som bygger på praxis på området punktskatter på energi och bland annat påpekat att ifrågavarande praxis gällde befrielse från skatter som till skillnad från flygskatten inte var avsedda att övervältras på kunderna. Det faktum att denna typ av punktskatter redan kan tas ut när varan släpps för konsumtion och inte bara i samband med försäljningen till konsumenten utesluter emellertid inte att dessa skatter likväl kan vara föremål för övervältringsmekanismen.

67 Det framgår av flera avsnitt av de överklagade domarna att tribunalen inte har ansett det beräkningskriterium som kommissionen använde för att fastställa fördelen till följd av den lägre skattesatsen vara felaktigt i sig, utan snarare har kritiserat kommissionen för att inte ha tagit hänsyn till den möjligheten att de stödmottagande flygbolagen faktiskt hade överfört den på detta sätt fastställda fördelen till sina passagerare (se punkterna 97–101 och 116 i domen Aer Lingus samt punkterna 129–133 och 147 i domen Ryanair).

68 Punkterna 44–54. Domstolen har knutit möjligheten att åberopa ett sådant argument till principen om skydd för berättigade förväntningar och erinrat om att de företag som mottar ett stöd endast kan ha berättigade förväntningar på att stödet är rättsenligt om det har beviljats med iakttagande av förfarandet i fördraget (punkterna 48 och 49).

69 EU:C:1996:433, punkt 40.

70 Punkt 39.

71 Punkt 115 i domen Aer Lingus och punkt 146 i domen Ryanair.

72 Jag vill i detta sammanhang påpeka att återbetalningsskyldigheten, vars kostnad är föremål för övervältring, åvilar samtliga flygbolag som trafikerade flyglinjer som omfattades av den lägre skattesatsen och som sinsemellan konkurrerade på nämnda flyglinjer.

73 Se punkterna 196–201.

74 Dom av den 10 juni 1993, kommissionen/Grekland ( C‑183/91, EU:C:1993:233, punkt 17).

75 Se, bland annat, dom av den 21 mars 1990, Belgien/kommissionen ( C‑142/87, EU:C:1990:125, punkt 66).

76 Dom av den 10 juni 1993, kommissionen/Grekland ( C‑183/91, EU:C:1993:233, punkt 17).

77 Se, om än i ett annat sammanhang, dom av den 7 september 2006, Laboratoires Boiron ( C‑526/04, EU:C:2006:528).

78 Det är ostridigt mellan parterna att kommissionen, när den antog det angripna beslutet, inte hade kännedom om redan inledda återbetalningsförfaranden.

79 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 2006, Transalpine Ölleitung in Österreich ( C‑368/04, EU:C:2006:644, punkt 49), och generaladvokat Kokotts förslag till avgörande i målet Finanzamt Linz ( C‑66/14, EU:C:2015:242, punkt 30). I dom av den 7 september 2006, Laboratoires Boiron ( C‑526/04, EU:C:2006:528), har domstolen däremot uteslutit att en eventuell återbetalning av ifrågavarande skatt kunde leda till en ökning av antalet mottagare av det stöd som lämnades genom själva införandet av skatten. Det är emellertid uppenbart, såsom tribunalen med fog har anfört i punkterna 65–76 i domen Aer Lingus, att förevarande fall skiljer sig avsevärt från situationen i målet Laboratoires Boiron och att inga paralleller kan dras mellan nämnda mål och förevarande avgöranden.