Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 27 oktober 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Se, särskilt, dom av den 21 november 1991, Technische Universität München, C‑269/90, EU:C:1991:438, punkt 14. Såsom anges nedan är benämningen på denna princip inte konsekvent, vilket har föranlett mig att välja ett mer neutralt synsätt.

3 Dom av den 16 december 2008, Masdar (UK)/kommissionen, C‑47/07 P, EU:C:2008:726, punkt 92.

4 Dom av den 23 mars 2004, ombudsmannen/Lamberts, C‑234/02 P, EU:C:2004:174, avkunnad av domstolen i plenum (nedan kallad domen Lamberts).

5 Dom av den 29 april 2015, Staelen/ombudsmannen, T‑217/11, EU:T:2015:238 (nedan kallad den överklagade domen).

6 Genom beslut av den 29 juni 2016, ombudsmannen/Staelen, C‑337/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:670, och beslut av den 20 juli 2016, Staelen/ombudsmannen, C‑338/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:599, ogillade domstolen Claire Staelens eget överklagande och hennes anslutningsöverklagande av den överklagade domen.

7 Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (EGT L 113, 1994, s. 15).

8 Även om de flesta av de aktuella händelserna rör hennes företrädare, kommer jag för konsekvensens skull att hänvisa till den nuvarande innehavaren av ämbetet som ombudsman, nämligen Emily O’Reilly, som har varit ombudsman sedan den 1 oktober 2013.

9 I punkterna 1–42 av de 339 punkterna i den överklagade domen anges bakgrunden till tvisten i sin helhet.

10 Se, vad avser de nuvarande rättegångsreglerna, generaladvokaten Wathelets förslag till avgörande i målet kommissionen/Andersen, C‑303/13 P, EU:C:2015:340, punkt 8, och vad avser de gamla rättegångsreglerna, dom av den 5 juli 2011, Edwin/harmoniseringskontoret, C‑263/09 P, EU:C:2011:452, punkterna 83 och 84. I mål C‑338/15 P yrkade Claire Staelen att domstolen skulle förplikta ombudsmannen att betala samma belopp.

11 Dom av den 16 december 2008, Masdar (UK)/kommissionen, C‑47/07 P, EU:C:2008:726, punkt 76 och där angiven rättspraxis.

12 Se, exempelvis, dom av den 12 juli 2005, kommissionen/CEVA och Pfizer, C‑198/03 P, EU:C:2005:445, punkterna 67–69. Se även dom av den 9 september 2008, FIAMM m.fl./rådet och kommissionen C‑120/06 P och C‑121/06 P, EU:C:2008:476, punkt 89.

13 Se, bland annat, dom av den 19 juli 2012, Alliance One International och Standard Commercial Tobacco/kommissionen och kommissionen/Alliance One International m.fl., C‑628/10 P och C‑14/11 P, EU:C:2012:479, punkt 84.

14 Instämmande, se Craig, P., kommentar rörande artikel 41 i stadgan, i Peers, S., m.fl. (red.), The EU Charter of Fundamental Rights. A Commentary, Hart Publishing, Oxford, 2014, s. 1078, punkt 41.28.

15 Se, beträffande den frågan, Mihaescu Evans, B., The right to good administration at the crossroads of the various sources of fundamental rights in the EU integrated administrative system, Luxembourg Legal Studies, volym 7, Nomos Verlagsgesellschaft, Baden-Baden, 2015, s. 392 och följande sidor (se, särskilt, s. 394–401 beträffande taxonomiska inkonsekvenser vid behandlingen av denna fråga).

16 Vad beträffar den sistnämnda nivån, se, för en redogörelse för svenska förhållanden, Reichel, J., God förvaltning i EU och i Sverige, Jure Publishing, Stockholm, 2006, s. 489 och följande sidor.

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 november 1986, Irish Grain Board, 254/85, EU:C:1986:422, punkt 19. Jämför Hoffmann, H., Inquisitorial Procedures and General Principles of Law: The Duty of Care in the Case Law of the European Court of Justice, i Jacobs, L. och Baglay. S. (red.), The Nature of Inquisitorial Processes in Administrative Regimes: Global Perspectives, Ashgate, Farnham, 2013, s. 165.

18 Dom av den 16 december 2008, Masdar (UK)/kommissionen, C‑47/07 P, EU:C:2008:726, punkt 93.

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juni 2007, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen, C‑331/05 P, EU:C:2007:390, punkt 24.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 november 1986, Irish Grain Board, 254/85, EU:C:1986:422, punkt 16.

21 Se, vad beträffar nationella myndigheters skyldighet att utreda de faktiska omständigheterna vid genomförandet av unionsrätten, dom av den 21 september 1983, Deutsche Milchkontor m.fl., 205/82–215/82, EU:C:1983:233, punkt 35.

22 Se, vad beträffar gränserna för de nationella myndigheternas möjlighet att åberopa artikel 36 i EEG-fördraget (nu artikel 36 FEUF), dom av den 20 maj 1976, de Peijper, 104/75, EU:C:1976:67, punkt 18.

23 Jämför i det avseendet med de bestämmelser som reglerar den närstående – om än skilda – frågan om bevisbörda, såsom artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1), i dess ändrade lydelse, och, exempelvis, dom av den 3 april 2014, Frankrike/kommissionen, C‑559/12 P, EU:C:2014:217, punkt 63, beträffande samspelet mellan TUM-principen och bevisreglerna.

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 oktober 1991, Nölle, C‑16/90, EU:C:1991:402, punkt 13.

25 Se, som ett exempel på detta, dom av den 6 november 2008, Nederländerna/kommissionen, C‑405/07 P, EU:C:2008:613, punkterna 56, 57, 66 och 67.

26 Se dom av den 16 december 2008, Masdar (UK)/kommissionen, C‑47/07 P, EU:C:2008:726, punkt 91.

27 Se dom av den 12 juli 2001, Comafrica och Dole Fresh Fruit Europe/kommissionen, T‑198/95, T‑171/96, T‑230/97, T‑174/98 och T‑225/99, EU:T:2001:184, punkt 134, och dom av den 17 mars 2005, Agraz m.fl./kommissionen, T‑285/03, EU:T:2005:109, punkt 40 (upphävd efter överklagande genom dom av den 9 november 2006, Agraz m.fl./kommissionen, C‑243/05 P, EU:C:2006:708, endast vad beträffar frågan om skada, eftersom kommissionen inte hade överklagat slutsatsen att det förelåg en tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten).

28 I exempelvis dom av den 12 juli 2001, Comafrica och Dole Fresh Fruit Europe/kommissionen, T‑198/95, T‑171/96, T‑230/97, T‑174/98 och T‑225/99, EU:T:2001:184, punkt 144, tillade (nuvarande) tribunalen följande: Att det konstateras att en institution har gjort sig skyldig till ett fel eller en oegentlighet är i sig inte tillräckligt för att [unionen] skall ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar, såvida inte felet eller oegentligheten kan karakteriseras som bristande omsorg eller bristande aktsamhet (min kursivering). I dom av den 18 september 1995, Nölle/rådet och kommissionen, T‑167/94, EU:T:1995:169 (nedan kallad domen Nölle II), punkt 89, gjorde (nuvarande) tribunalen åtskillnad mellan att helt åsidosätta TUM-principen och att endast felbedöma omfattningen av de skyldigheter som följer av denna princip.

29 Jämför med dom av den 28 juni 2007, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen, C‑331/05 P, EU:C:2007:390, punkt 24, som i förbigående, i samband med en talan om skadestånd, hänvisade till all den omsorg som en stor välrustad organisation är skyldig enskilda.

30 Dom av den 9 december 1965, Société anonyme des laminoirs, hauts fourneaux, forges, fonderies et usines de la Providence m.fl./Höga myndigheten, 29/63, 31/63, 36/63, 39/63–47/63, 50/63 och 51/63, EU:C:1965:120, på s. 937 (skadestånd beviljades), och dom av den 30 januari 1992, Finsider m.fl./kommissionen, C‑363/88 och C‑364/88, EU:C:1992:44, punkt 22 (skadestånd beviljades inte). Se även dom av den 15 mars 1995, COBRECAF m.fl./kommissionen, T‑514/93, EU:T:1995:49, punkt 70, i vilken (nuvarande) tribunalen hänvisade till att kommissionen klart brustit i [omsorg].

31 Det uttryck som används i den franska språkversionen av domen – som är rättegångsspråket – är suffit (räcker).

32 Se, exempelvis, dom av den 4 juli 2000, Bergaderm och Goupil/kommissionen, C‑352/98 P, EU:C:2000:361, punkt 44, dom av den 12 juli 2005, kommissionen/CEVA och Pfizer, C‑198/03 P, EU:C:2005:445, punkt 65, och dom av den 19 april 2007, Holcim (Deutschland)/kommissionen, C‑282/05 P, EU:C:2007:226, punkt 47 (min kursivering).

33 Dom av den 4 juli 2000, Bergaderm och Goupil/kommissionen, C‑352/98 P, EU:C:2000:361, punkt 46; se även dom av den 19 april 2007, Holcim (Deutschland)/kommissionen, C‑282/05 P, EU:C:2007:226, punkt 49.

34 Se dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame, C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkterna 55–57.

35 Dom av den 11 juli 2007, Schneider Electric/kommissionen, T‑351/03, EU:T:2007:212, punkterna 117 och 118: Redan den omständigheten att gemenskapsrätten har överträtts kan medföra att det skall anses vara fråga om en tillräckligt klar överträdelse, om institutionen endast förfogade över ett i hög grad begränsat, eller rentav obefintligt, utrymme för skönsmässig bedömning … Detsamma gäller när svarandeinstitutionen åsidosätter en allmän omsorgsplikt (se, för ett liknande resonemang, … dom av den 27 mars 1990 …, [Grifoni/kommissionen, C‑308/87, EU:C:1990:134], punkterna 13 och 14) eller när den på ett avvikande sätt tillämpar relevanta materiella eller processuella bestämmelser (min kursivering). Vidare slog domstolen inte fast i sistnämnda dom att varje åsidosättande av TUM-principen är tillräckligt för att unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar ska uppkomma.

36 Se Hoffmann, H., anfört arbete, s. 153 och 154, som hävdar att de tillämpliga bestämmelserna och principerna [i EU:s förvaltningsrätt] avser alla aspekter av administrativ verksamhet, såväl sekundärrätt och administrativ normgivning, som beslutsfattande i enskilda fall (dömande verksamhet). De är tillämpliga oberoende av huruvida ett beslut ska baseras på objektiva kriterier eller huruvida administrationen har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning, och särskilt på s. 158, att principen om omsorgsplikt är tillämplig på alla steg i ett administrativt förfarande.

37 Lika talande är det faktum att tribunalen, såsom ombudsmannen har uppgett, i punkt 205 i den överklagade domen ansåg att ombudsmannen hade åsidosatt TUM-principen i samband med hennes undersökning på eget initiativ i del II.C.2 av domen, vilken avser uppenbart felaktiga bedömningar.

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juni 2007, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen, C‑331/05 P, EU:C:2007:390, punkt 26.

39 Dom Lamberts, punkt 50.

40 Dom Lamberts, punkt 52.

41 Dom Lamberts, punkt 52 (min kursivering). Suksi, M., har kommentarerat den domen i Common Market Law Review, nr 42, Kluwer Law, Nederländerna, 2005, s. 1773, och hävdat att domstolen utformade en princip om självbehärskning.

42 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2007, Komninou m.fl./kommissionen, C‑167/06 P, ej publicerad, EU:C:2007:633, punkt 44.

43 Domen Nölle II, punkt 76.

44 Vad beträffar huruvida ombudsmannens befogenheter enligt beslut 94/262 ger enskilda rättigheter, har (nuvarande) tribunalen besvarat den frågan nekande, se dom av den 10 april 2002, Lamberts/ombudsmannen, T‑209/00, EU:T:2002:94, punkt 87.

45 Stadgan har blivit bindande sedan domstolens dom i målet Lamberts avkunnades. I det avseendet omnämns domen Nölle II i de förklaringar som ger vägledning vid tolkningen av stadgan (EUT C 303, 2007, s. 17) avseende artikel 41 i nämnda stadga, vilka i enlighet med artikel 6.1 tredje stycket FEU och artikel 52.7 i stadgan ska beaktas vid tolkningen av denna.

46 Domen Nölle II, punkt 76.

47 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame, C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 56. Även om den punkten refererar till den ursäktliga … karaktären av en … rättsvillfarelse, finns det inget som hindrar att detta kriterium tillämpas även på sakfel, med hänsyn till att nämnda punkt inte ger en uttömmande uppräkning av relevanta omständigheter.

48 Dom av den 24 september 2008, M/ombudsmannen, T‑412/05, ej publicerad, EU:T:2008:397 (se, särskilt, punkt 134). Se även dom av den 7 februari 1990, Culin/kommissionen, C‑343/87, EU:C:1990:49, punkt 28.

49 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 oktober 2014, Giordano/kommissionen, C‑611/12 P, EU:C:2014:2282, punkterna 37–40.

50 Se, bland annat, dom av den 26 maj 2016, Rose Vision/kommissionen, C‑224/15 P, EU:C:2016:358, punkt 24 och där angiven rättspraxis.

51 Punkt 201 i den engelska språkversionen av den överklagade domen innehåller ett översättningsfel, eftersom plural används däri (… shorter than that for the other successful candidates …), medan den franska språkversionen av domen – som var rättegångsspråket – hänvisar till … une durée inférieure à celle d’un des autres lauréats du concours … (min kursivering på båda ställena).

52 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juli 2008, Chronopost/UFEX m.fl., C‑341/06 P och C‑342/06 P, EU:C:2008:375, punkt 75 och där angiven rättspraxis.

53 Det framgår av de handlingar som ingavs i första instans att tribunalen, till följd av en begäran om detta som Claire Staelen framställde den 12 februari 2014, begärde genom beslut av tribunalens kansli av den 20 mars 2014 att parlamentet skulle inge sina skriftliga yttranden i ett parallellt mål rörande skadestånd mellan denna institution och Claire Staelen, vilket omnämns i punkt 52 i den överklagade domen (ett mål som utmynnade i dom av den 29 april 2015, CC/parlamentet, T‑457/13 P, EU:T:2015:240), vilket parlamentet gjorde den 27 mars 2014. Det framgår av parlamentets duplik i det målet (som ombudsmannen har bifogat sitt överklagande i förevarande mål) att parlamentet hävdade att det var under det målet om överklagande som parlamentet fick ny information om giltighetstiden för upptagande av ursprungliga sökande i förteckningen över godkända sökande i uttagningsprov EUR/A/151/98 (se punkterna 70–78 i den domen).

54 Se även punkt 61 i ombudsmannens beslut av den 31 mars 2011 att avsluta undersökningen på eget initiativ.

55 Se, vad beträffar tillämpningen av TUM-principen med avseende på kommissionens bedömning av unionens intresse som aktualiserades av ett klagomål om att konkurrensreglerna hade överträtts, dom av den 17 maj 2001, IECC/kommissionen, C‑450/98 P, EU:C:2001:276, punkterna 57 och 58.

56 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2015, rådet/kommissionen, C‑73/14, EU:C:2015:663, punkt 84 och där angiven rättspraxis.

57 Se, analogt, dom av den 26 april 2005, Sison/rådet, T‑110/03, T‑150/03 och T‑405/03, EU:T:2005:143, punkt 29 (fastställd efter överklagande genom dom av den 1 februari 2007, Sison/rådet, C‑266/05 P, EU:C:2007:75).

58 Dom av den 25 januari 2007, Dalmine/kommissionen, C‑407/04 P, EU:C:2007:53, punkt 63.

59 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juni 2016, Marchiani/parlamentet, C‑566/14 P, EU:C:2016:437, punkterna 95, 96, 99 och 100 och där angiven rättspraxis.

60 Dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame, C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkterna 55–57.

61 Dom av den 15 mars 1995, COBRECAF m.fl./kommissionen, T‑514/93, EU:T:1995:49, punkt 70, avseende ett dröjsmål på 15 månader.

62 Se dom av den 9 september 1999, Lucaccioni/kommissionen, C‑257/98 P, EU:C:1999:402, punkterna 34 och 35 och där angiven rättspraxis.

63 Även om överklagandet i det avseendet endast hänvisar till denna punkt i den överklagade domen med avseende på Claire Staelens förlorade förtroende, innefattar det underförstått känslan av förlorad tid och energi, genom att därefter ifrågasätta uppfattningen att de omständigheter som tribunalen pekade ut kan ha ett samband med ideell skada.

64 Se dom av den 9 november 2006, Agraz m.fl./kommissionen, C‑243/05 P, EU:C:2006:708, punkt 27, och dom av den 21 februari 2008, kommissionen/Girardot, C‑348/06 P, EU:C:2008:107, punkt 54.

65 Som exempel, jämför dom av den 14 maj 1998, rådet/De Nil och Impens, C‑259/96 P, EU:C:1998:224, punkt 25, med dom av den 26 juni 1996, De Nil och Impens/rådet, T‑91/95, EU:T:1996:92, punkterna 49 och 50, och jämför vidare dom av den 18 april 2013, kommissionen/Systran och Systran Luxembourg, C‑103/11 P, EU:C:2013:245, punkt 84, med dom av den 16 december 2010, Systran och Systran Luxembourg/kommissionen, T‑19/07, EU:T:2010:526, punkterna 324 och 325.

66 Se dom av den 7 februari 1990, Culin/kommissionen, C‑343/87, EU:C:1990:49, punkt 26, dom av den 28 februari 2008, Neirinck/kommissionen, C‑17/07 P, EU:C:2008:134, punkterna 96–98 och, för ett liknande resonemang, dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen, C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 72. Vissa hävdar att denna riktning inom rättspraxis är begränsad särskilt till personalmål, se generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i målet Safa Nicu Sepahan/rådet, C‑45/15 P, EU:C:2016:658, punkt 54.

67 Dom av den 14 maj 1998, rådet/De Nil och Impens, C‑259/96 P, EU:C:1998:224, punkt 25 samt punkt 2 i domslutet.

68 Se dom av den 7 februari 1990, Culin/kommissionen, C‑343/87, EU:C:1990:49, punkterna 27–29.

69 Dom av den 24 september 2008, M/ombudsmannen, T‑412/05, ej publicerad, EU:T:2008:397. Generaladvokaten Geelhoed ansåg i sitt förslag till avgörande i målet ombudsmannen/Lamberts, C‑234/02 P, EU:C:2003:394, punkt 143, att det fanns ett orsakssamband mellan de påstådda fel i tjänsten som ombudsmannen begått vid utredningen av Frank Lamberts klagomål och de förolämpande och destruktiva verkningarna av dessa fel för honom, men avstod i punkt 141 i förslaget till avgörande att bedöma frågan om själva skadan, eftersom (nuvarande) tribunalen inte hade gjort det i sin dom.

70 Dom av den 16 juli 2009, kommissionen/Schneider Electric, C‑440/07 P, EU:C:2009:459, punkt 192.

71 Dom av den 30 april 2009, CAS Succhi di Frutta/kommissionen, C‑497/06 P, ej publicerad, EU:C:2009:273, punkt 59 och där angiven rättspraxis.

72 Beslut av den 29 juni 2016, ombudsmannen/Staelen, C‑337/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:670, och beslut av den 20 juli 2016, Staelen/ombudsmannen, C‑338/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:599.

73 Se, som ett exempel, domslutet i dom av den 14 maj 1998, rådet/De Nil och Impens, C‑259/96 P, EU:C:1998:224, jämfört med domslutet i dom av den 26 juni 1996, De Nil och Impens/rådet, T‑91/95, EU:T:1996:92.

74 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 oktober 2014, Giordano/kommissionen, C‑611/12 P, EU:C:2014:2282, punkt 35 och där angiven rättspraxis.

75 Dom av den 30 april 2009, CAS Succhi di Frutta/kommissionen, C‑497/06 P, EU:C:2009:273, punkt 40 och där angiven rättspraxis.

76 Se dom av den 14 oktober 2014, Giordano/kommissionen, C‑611/12 P, EU:C:2014:2282, punkt 36 och där angiven rättspraxis.