Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 6 april 2017

1 Originalspråk: franska.

2 Avtalet som undertecknades den 12 september 1963 i Ankara av Republiken Turkiet, å ena sidan, och av medlemsstaterna i EEG och gemenskapen, å andra sidan, och som ingicks, godkändes och bekräftades för gemenskapens räkning genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963 (EGT 217, 1964, s. 3685).

3 En liknande problematik är föremål för domstolens prövning i CX (C‑629/16), som ännu inte avgjorts av domstolen.

4 Beslut av den 22 december 1995 om genomförande av den slutgiltiga fasen av tullunionen (EGT L 35, 1996, s. 1).

5 Europaparlamentets och rådets förordning av den 21 oktober 2009 (EUT L 300, 2009, s. 72).

6 Protokoll som slutits, godkänts och bekräftats på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2760/72 av den 19 december 1972 (EGT L 293, 1972, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 130).

7 Enligt artikel 62 i protokollet.

8 Den ungerska regeringen syftar på förordningen som har kraft av lag nr 29/1969, som kungör avtalet i Ungern, Magyar Közlöny 1969/78 (X.11.).

9 Magyar Közlöny 1991/145 (XII.26.).

10 Magyar Közlöny 1988/15 (IV.21.).

11 Magyar Közlöny 2009/107 (VII.29.).

12 Díj ellenében végzett közúti árutovábbítási, a saját számlás áruszállítási, valamint az autóbusszal díj ellenében végzett személyszállítási és a saját számlás személyszállítási tevékenységről, továbbá az ezekkel összefüggő jogszabályok módosításáról szóló 261/2011. (XII. 7.) Korm. rendelet (regeringsdekret nr 261/2011 (XII. 7.) om kommersiell godstransport på väg, godstransport för egen räkning, kommersiell persontransport med buss och persontransport för egen räkning och om ändring av bestämmelserna om dessa verksamheter), Magyar Közlöny 2011/146 (XII.7.).

13 Jag noterar att i unionsrätten finns begreppet fordonståg i bland annat artikel 2.1 i förordning nr 1072/2009.

14 Se artikel 1.1 och 1.2 i lagen.

15 Enligt den italienska regeringen är det enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (EGT L 187, 1999, s. 42), motiverat att användaren av ett fordon som transporterar gods och som är registrerat i en annan medlemsstat är undantaget från att betala skatt för transiteringen genom Ungern. I artikel 5 i direktivet föreskrivs nämligen att de fordonsskatter som anges i artikel 3 i direktivet skall tas ut endast av den medlemsstat där fordonet är registrerat.

16 Enligt bestämmelserna i kapitel II i lagen om motorfordonsskatt, det väsentliga anges ovan i punkterna 22–25.

17 Se bestämmelserna i kapitel III i lagen om motorfordonsskatt, det viktigaste anges ovan i punkt 26 och följande punkter. Såsom kommissionen har påpekat, föreskrivs det i artikel 15.3 i lagen ett toleransområde på 5 kilometer runt inträdesplatsen i Ungern, inom vilken sanktionsavgiften inte påförs.

18 Se artikel 17.2 i lagen om motorfordonsskatt.

19 Se ovan punkt 30 och följande punkter.

20 Såsom den hänskjutande domstolen har påpekat framgår det av fast rättspraxis att den tolkning som gjorts av unionsrätten i fråga om den inre marknaden kan överföras på tolkningen av ett avtal som unionen ingått med ett tredjeland, om det uttryckligen föreskrivs så i det aktuella avtalet (se, bland annat, dom av den 24 september 2013, Demirkan, C‑221/11, EU:C:2013:583, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

21 Enligt artikel 30 FEUF är det nämligen förbjudet med tullar på import och export samt avgifter med motsvarande verkan mellan unionens medlemsstater, medan artikel 4 föreskriver samma bestämmelse i fråga om parterna i associeringsavtalet EEG-Turkiet.

22 Nämligen en avgift som en medlemsstat har infört själv, till skillnad från en avgift som följer av ett unionsrättsligt krav (se, bland annat, dom av den 21 februari 1984, St. Nikolaus Brennerei und Likörfabrik, 337/82, EU:C:1984:69, punkt 15). I förevarande mål har det enligt min mening inte bestritts att den nationella lagstiftningen inte följer av sådana krav. Jag kommer således inte att behandla detta villkor specifikt.

23 Se, bland annat, dom av den 1 juli 1969, kommissionen/Italien ( 24/68, EU:C:1969:29, punkterna 7 och 9), dom av den 8 november 2005, Jersey Produce Marketing Organisation ( C‑293/02, EU:C:2005:664, punkt 55), dom av den 21 juni 2007, kommissionen/Italien ( C‑173/05, EU:C:2007:362, punkt 42), och dom av den 2 oktober 2014, Orgacom ( C‑254/13, EU:C:2014:2251, punkterna 23 och 35).

24 Se, bland annat, dom av den 14 december 1962, kommissionen/Luxemburg och Belgien ( 2/62 och 3/62, EU:C:1962:45, s. 827, näst sista meningen), dom av den 3 februari 1981, kommissionen/Frankrike ( 90/79, EU:C:1981:27, punkt 12), och dom av den 21 mars 1991, kommissionen/Italien ( C‑209/89, EU:C:1991:139, punkt 7).

25 Se bestämmelserna i kapitel II och III i lagen om motorfordonsskatt, som det hänvisas till ovan i punkterna 22–25 och punkt 26 och följande punkter.

26 Se ovan punkt 43.

27 I enlighet med bestämmelserna i avtalet Ungern-Turkiet.

28 Istanbul Lojistik har, med stöd av en rapport från den 14 oktober 2014 som har rubriken Study on the economic impact of an agreement between the EU and the Republic of Turkey, gjort gällande att det ungerska systemet har vägkvoter som begränsar handeln mellan unionen och Turkiet, eftersom de gör att varor från Turkiet blir dyrare. Rapporten upprättades av ICF Consulting Ltd på begäran av kommissionen och den är tillgänglig på följande adress: http://ec.europa.eu/transport/modes/road/studies/road_en (bland annat s. v–vi och s. 39).

29 Se ovan punkt 53.

30 Istanbul Lojistik och kommissionen anser på samma sätt att den aktuella skatten kan höja självkostnadspriset på transporterade produkter, eftersom den utländska transportören antingen ska erlägga det begärda beloppet eller välja en annan körväg som är längre och således dyrare.

31 Se, analogt, dom av den 21 december 2011, kommissionen/Österrike ( C‑28/09, EU:C:2011:854, punkterna 115 och 116), i vilken domstolen slog fast att alternativa transportvägar och transportmedel inte utesluter möjligheten att det föreligger ett hinder för den fria rörligheten för varor.

32 I detta avseende erinrar jag helt enkelt om att domstolen har slagit fast att i det nuvarande utvecklingsskedet av associeringen mellan EEG och Turkiet finns inte några särskilda bestämmelser på transportområdet, men att transporttjänster som tillhandahålls inom associeringen omfattas av allmänna bestämmelser om tillhandahållande av tjänster och särskilt av artikel 41.1 i tilläggsprotokollet till associeringsavtalet EEG-Turkiet enligt vilken medlemsstaterna, från och med ikraftträdandet av tilläggsprotokollet, inte får införa nya begränsningar av etableringsrätten och den fria handeln med tjänster (se dom av den 21 oktober 2003, Abatay m.fl., C‑317/01 och C‑369/01, EU:C:2003:572, punkterna 92–102, och dom av den 24 september 2013, Demirkan, C‑221/11, EU:C:2013:583, punkt 37 och följande punkter).

33 Se artikel 15.1 i lagen om motorfordonsskatt.

34 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Essent Netwerk Noord m.fl. ( C‑206/06, EU:C:2008:33, punkterna 48–50), och dom av den 17 juli 2008, Essent Netwerk Noord m.fl. ( C‑206/06, EU:C:2008:413, punkt 44).

35 Se, analogt, om avgifter som kvalificeras som en intern skatt, dom av den 8 november 2007, Stadtgemeinde Frohnleiten och Gemeindebetriebe Frohnleiten ( C‑221/06, EU:C:2007:657, punkt 43 och följande punkter samt där angiven rättspraxis).

36 Se artiklarna 1, 11 och 15 i lagen om motorfordonsskatt.

37 Till skillnad från andra omständigheter under vilka domstolen fann att den berörda skatten ingick i ett allmänt system för interna skatter och avgifter på varor (se, bland annat, dom av den, 5 oktober 2006, Nádasdi och Németh, C‑290/05 och C‑333/05, EU:C:2006:652, punkterna 40–42, och dom av den 18 januari 2007, Brzeziński, C‑313/05, EU:C:2007:33, punkterna 23–25).

38 Se, bland annat, dom av den 21 juni 2007, kommissionen/Italien ( C‑173/05, EU:C:2007:362, punkterna 30–32 och där angiven rättspraxis), och dom av den 21 december 2011, kommissionen/Österrike ( C‑28/09, EU:C:2011:854, punkt 113 och där angiven rättspraxis).

39 Se, bland annat, dom av den 5 oktober 1995, Aprile ( C‑125/94, EU:C:1995:309, punkt 39 och följande punkter), och dom av den 21 juni 2007, kommissionen/Italien ( C‑173/05, EU:C:2007:362, punkterna 33 och 40).

40 Den ungerska regeringen har utvecklat ett resonemang kring uppfattningen att den omtvistade skatten i själva verket kan utgöra en intern skatt enligt artikel 110 FEUF. Jag noterar att liknande bestämmelser, för övrigt ett förbud, även finns i artikel 50 i associeringsrådets beslut 1/95. Jag anser dock inte att det är nödvändigt för domstolen att uttala sig i det hänseendet, eftersom den hänskjutande domstolen inte har ställt någon fråga om dessa bestämmelser och eftersom de inte framstår som nödvändiga för att avgöra det nationella målet (se analogt, bland annat, dom av den 19 september 2013, Martin Y Paz Diffusion, C‑661/11, EU:C:2013:577, punkt 48). För övrigt skiljer sig det beskattningssystem som är tillämpligt på fordon som är registrerade i Ungern så pass mycket från det som är tillämpligt på fordon registrerade i ett tredjeland att det enligt min mening är omöjligt att kvalificera den som intern skatt (avseende detta begrepp, se, bland annat, dom av den 17 juli 2008, Essent Netwerk Noord m.fl., C‑206/06, EU:C:2008:413, punkt 41).

41 Se ovan fotnot 23.

42 Jag vill erinra om att de berättigandegrunder som anges i artikel 36 FEUF och i artikel 7 i associeringsrådets beslut nr 1/95 (i detta avseende, se nedan punkterna 75 och följande punkter), enbart är tillämpliga på åtgärder med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion och inte på en avgift med motsvarande verkan som en tull (se, bland annat, dom av den 14 juni 1988, Dansk Denkavit, 29/87, EU:C:1988:299, punkt 32).

43 En pålaga som uppfyller kriterierna för att kvalificeras som en avgift med motsvarande verkan som en tull kan likväl undgå att omfattas av förbudet om avgiften utgör ersättning för en tjänst som faktiskt tillhandahållits och ersättningen står i proportion till tjänsten, eller om avgiften ingår i ett allmänt internt system för avgifter som på grundval av samma kriterier systematiskt tas ut på inhemska samt importerade och exporterade varor eller om den, under vissa villkor, hänför sig till kontroller som utförs för att uppfylla skyldigheter enligt gemenskapsrätten (se, bland annat, dom av den 21 mars 1991, kommissionen/Italien, C‑209/89, EU:C:1991:139, punkt 9, och dom av den 8 november 2005, Jersey Produce Marketing Organisation, C‑293/02, EU:C:2005:664, punkt 56).

44 Se dom av den 9 september 2004, Carbonati Apuani ( C‑72/03, EU:C:2004:506, punkt 32).

45 Se, bland annat, dom av den 16 december 1992, Lornoy m.fl. ( C‑17/91, EU:C:1992:514, punkterna 14 och 15), dom av den 17 juni 2003, De Danske Bilimportører ( C‑383/01, EU:C:2003:352, punkt 32 och följande punkter), och dom av den 18 januari 2007, Brzeziński ( C‑313/05, EU:C:2007:33, punkt 50).

46 Kommissionen har i sitt alternativa svar om den andra frågan inte enbart inkluderat de bestämmelser om kvantitativa importrestriktioner som den hänskjutande domstolen åsyftade, utan även bestämmelserna om kvantitativa exportrestriktioner i artikel 6 i associeringsrådets beslut 1/95 och i artikel 35 FEUF. Jag anser dock att det är bättre att begränsa mina synpunkter till föremålet för den hänskjutande domstolens frågor.

47 Enligt artikel 34 FEUF ska nämligen kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan vara förbjudna mellan medlemsstaterna i unionen, medan artikel 5 föreskriver samma förbud vad gäller parterna i associeringsavtalet EEG-Turkiet.

48 Se ovan punkt 51.

49 Se, bland annat, dom av den 16 januari 2014, Juvelta ( C‑481/12, EU:C:2014:11, punkt 16), och dom av den 27 oktober 2016, Audace m.fl. ( C‑114/15, EU:C:2016:813, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

50 Den ungerska regeringen har bland annat hänvisat till domen av den 14 juli 1994, Peralta ( C‑379/92, EU:C:1994:296, punkt 24), och domen av den 21 september 1999, BASF ( C‑44/98, EU:C:1999:440, punkt 21).

51 Se ovan punkt 55.

52 I linje med detta framhöll den hänskjutande domstolen korrekt att avseende principen om fri rörlighet för varor enligt FEU-fördraget har domstolen vid upprepade tillfällen, slagit fast att åtgärder som rör transport kan utgöra hinder för handeln med dessa produkter inom gemenskapen. Den hänskjutande domstolen syftar bland annat på domen av den 21 december 2011, kommissionen/Österrike ( C‑28/09, EU:C:2011:854), där domstolen faktiskt godkände att en nationell lagstiftning förbjöd att vissa transportsätt användes på vissa platser som hindrade den fria rörligheten för varor som transporterades med förevarande transportsätt (se punkterna 114 och följande punkter samt där angiven rättspraxis). Se även punkt 60 ovan.

53 De faktorer som gör det möjligt att göra undantag från förbuden i artiklarna 34 och 35 FEUF och som anges i artikel 36 FEUF är nämligen samma som de som anges i artikel 7 i associeringsrådets beslut nr 1/95 avseende förbuden i artiklarna 5 och 6. Såväl artikel 36 som artikel 7 kräver att sådana undantag inte får utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln dels mellan medlemsstaterna, dels mellan parterna i avtalet EEG-Turkiet.

54 Se, bland annat, dom av den 17 juni 1981, kommissionen/Irland ( 113/80, EU:C:1981:139, punkt 7), och dom av den 19 oktober 2016, Deutsche Parkinson Vereinigung ( C‑148/15, EU:C:2016:776, punkt 29).

55 Se ovan punkt 39.

56 Se dom av den 11 juni 1987, Gofette och Gilliard ( 406/85, EU:C:1987:274, punkt 7).

57 I linje med detta uteslöt inte domstolen i domen av den 17 juni 1987, kommissionen/Italien ( 154/85, EU:C:1987:292, punkterna 13 och 14), eller i domen av den 30 april 1991, Boscher ( C‑239/90, EU:C:1991:180, punkt 23), att ändamålet att förhindra handel med stulna föremål kunde motiveras med hänsyn till allmän ordning enligt artikel 36 även om de omtvistade åtgärderna inte var förenliga med proportionalitetsprincipen.

58 Domstolen har vid flera tillfällen erinrat om den möjlighet som öppnades genom domen av den 20 februari 1979, Rewe-Zentral, kallad Cassis de Dijon ( 120/78, EU:C:1979:42, punkt 8 och följande punkter), (se, bland annat, dom av den 16 april 2013, Las, C‑202/11, EU:C:2013:239, punkt 28).

59 Se, bland annat, dom av den 10 april 2008, kommissionen/Portugal ( C‑265/06, EU:C:2008:210, punkt 38), dom av den 10 februari 2009, kommissionen/Italien ( C‑110/05, EU:C:2009:66, punkt 60), och dom av den 6 oktober 2015, Capoda Import-Export ( C‑354/14, EU:C:2015:658, punkt 43).

60 Se, bland annat, dom av den 17 juni 1981, kommissionen/Irland ( 113/80, EU:C:1981:139, punkt 10). Jag anser att domstolen i mindre utsträckning har betonat detta villkor i senare rättspraxis (se, bland annat, dom av den 1 juli 2014, Ålands Vindkraft, C‑573/12, EU:C:2014:2037, punkterna 75 och 76), och dom av den 12 november 2015, Visnapuu, C‑198/14, EU:C:2015:751, punkt 108 och 110).

61 Se även nedan punkt 84.

62 Se ovan punkt 20. Den ungerska regeringens bekräftade i sina skriftliga och muntliga yttranden att det i ingressen till lagen anges att skatten ansågs nödvändig för att höja budgetanslagen för att underhålla väginfrastrukturen. Regeringen tillade att de olägenheter som i synnerhet orsakas av tunga fordon motiverar en höjning av beskattningsunderlaget för att åtminstone indirekt behandla problemen med miljö och bristande vägsäkerhet.

63 Se, bland annat, dom av den 25 oktober 2001, kommissionen/Grekland ( C‑398/98, EU:C:2001:565, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

64 Se, bland annat, dom av den 21 juni 2016, New Valmar ( C‑15/15, EU:C:2016:464, punkt 48).

65 Se, bland annat, dom av den 8 november 1979, Denkavit Futtermittel ( 251/78, EU:C:1979:252, punkt 24), och dom av den 5 februari 2004, kommissionen/Italien ( C‑270/02, EU:C:2004:78, punkt 22 och följande punkter).

66 Avseende dessa olika bestämmelser, se ovan punkterna 43 och 55.

67 Bland andra diskrimineringsfaktorer, noterar jag att en skattelättnad föreskrivs för fordon som är utrustade med luftfjädring, som sliter mindre på vägarna, och/eller är skonsam för miljön, men endast om de är registrerade i Ungern (se ovan punkterna 24 och 25), och inte om de är registrerade i utlandet.

68 Även om den fjärde frågan avser associeringsavtalet EEG-Turkiet och de två första frågorna avser associeringsrådets beslut nr 1/95, finns det ett nära samband mellan dessa instrument, eftersom beslutet antogs i syfte att genomföra den slutgiltiga fasen av tullunionen mellan parterna i avtalet, såsom framgår av såväl beslutets titel som ingressen och artikel 1.

69 Om undantaget, se ovan punkt 42.

70 Principen anges även i artikel 21.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). I domen av den 2 juni 2016, kommissionen/Nederländerna ( C‑233/14, EU:C:2016:396, punkt 76), erinrade domstolen om att förbudet i artikel 18 FEUF är tillämpligt i alla situationer som omfattas av unionsrättens materiella tillämpningsområde (ratione materiae).

71 I artikel 37 i tilläggsprotokollet till avtalet föreskrivs en särskild tillämpning av denna princip inom området för arbetsrätt, genom att ange att [v]arje medlemsstat skall gentemot de arbetstagare som är av turkisk nationalitet och som är anställda i gemenskapen tillämpa regler som vad gäller arbetsförhållanden och avlöning inte innebär någon diskriminering på grundval av nationalitet [jämfört med] de arbetstagare som är medborgare i någon av de andra medlemsstaterna.

72 Kommissionen hänvisar i detta avseende till domen av den 30 april 2014, Pfleger m.fl. ( C‑390/12, EU:C:2014:281, punkterna 31–36), där det erinras om att när en medlemsstat åberopar tvingande skäl av allmänintresse som grund för att motivera en lagstiftning som kan hindra utövandet av en av de friheter som föreskrivs i fördraget, måste denna motivering tolkas mot bakgrund av de allmänna principerna i unionsrätten och särskilt de grundläggande rättigheterna som garanteras i stadgan, bland annat principen om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet.

73 En motsvarande bestämmelse finns i såväl artikel 7 i associeringsrådets beslut nr 1/95 som artikel 29 in fine i tilläggsprotokollet till associeringsavtalet EEG-Turkiet.

74 Se ovan punkt 75 och följande punkter.

75 Se, bland annat, dom av den 19 juni 2014, Strojírny Prostějov och ACO Industries Tábor ( C‑53/13 och C‑80/13, EU:C:2014:2011, punkt 31 och följande punkter), dom av den 18 december 2014, Generali-Providencia Biztosító ( C‑470/13, EU:C:2014:2469, punkt 30 och följande punkter), dom av den 29 oktober 2015, Nagy ( C‑583/14, EU:C:2015:737, punkt 24), i vilka det erinras om att artikel 18 FEUF inte är tillämplig när bestämmelserna i FEU-fördraget om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital är tillämpliga och innehåller specifika regler om icke-diskriminering.

76 Skyldigheten att erlägga skatt för godstransport och för att täcka kostnaderna för underhåll och reparation av vägarna åligger de turkiska fordonen, till och för transiteringen utan last. Enligt artikel 18.3 ska ungerska fordon som transiteras genom Turkiet ömsesidigt erlägga skatter av samma slag som är tillämpliga i Turkiet. Det framgår av artikel 18.2 att fordon registrerade i en av de stater som är part i förevarande bilaterala avtal däremot är undantagna från skatt för godstransport, fordonsinnehav eller för användning av vägar när den andra staten är slutdestinationen.

77 Enligt punkt 2 ska [u]nionen … också ha exklusiv befogenhet att ingå ett internationellt avtal, om ingåendet av avtalet föreskrivs i en unionslagstiftningsakt eller om ingåendet är nödvändigt för att unionen ska kunna utöva sin befogenhet internt eller i den mån ingåendet kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa.

78 Den hänskjutande domstolen hänvisade till punkterna 17–19 i dom av den 31 mars 1971, kommissionen/rådet, kallad AETR ( 22/70, EU:C:1971:32).

79 Enligt artikel 5.1 och 5.2 FEU.

80 Se, bland annat, den rättspraxis som det hänvisas till i ställningstagande av generaladvokaten Jääskinen avseende yttrande 1/13, (Tredjestats anslutning till Haagkonvention), EU:C:2014:2292, punkt 58 och följande punkter), i yttrande 1/13 (Tredjestats anslutning till Haagkonvention), av den 14 oktober 2014 ( EU:C:2014:2303, punkt 71 och följande punkter), och i yttrande 3/15 (Marrakechfördraget om tillgången till publicerade verk), av den 14 februari 2017 ( EU:C:2017:114, punkt 108).

81 I skäl 3 anges följande: För att säkerställa ett sammanhängande ramverk för internationella godstransporter på väg inom hela gemenskapen bör [förordning nr 1072/2009] tillämpas på alla internationella transporter på gemenskapens territorium. Transport från medlemsstater till tredjeländer regleras fortfarande till stor del genom bilaterala överenskommelser mellan de medlemsstater och tredjeländer som berörs. Där nödvändiga avtal inte har ingåtts mellan gemenskapen och de berörda tredjeländerna bör därför den här förordningen inte tillämpas på den del av transporten som företas på den medlemsstats territorium där lastning och lossning sker. Den bör emellertid tillämpas i en medlemsstat som är transitland.

82 Enligt första meningen är förordning 1072/2009 tillämplig [v]id transporter från en medlemsstat till ett tredjeland och omvänt … på den del av transporten som utgörs av transitering genom en annan medlemsstats territorium.

83 Det ska erinras om att det fordon som omfattades av den omtvistade skatten åkte från Turkiet för att ta sig till Tyskland via Ungern.

84 Den hänskjutande domstolen och Istanbul Lojistik är oeniga om huruvida denna möjlighet bekräftas eller motsägs av rapporten från ICF Consulting Ltd, som nämns ovan i fotnot 28 (se s. 6, punkt 2.1 och s. 8, punkt 2.2. i rapporten).

85 Den ungerska regeringen har hävdat att unionen inte har exklusiv befogenhet på förevarande område, eftersom bestämmelser i förordning nr 1072/2009, i vilken det uttryckligen tas hänsyn till bilaterala avtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer, föreskriver att sådana avtal fortsätter att gälla så länge som de inte har ersatts av bestämmelser antagna på unionsnivå.

86 Min kursivering. Det finns en liknande bestämmelse i tredje skälet och i artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 881/92 av den 26 mars 1992 om tillträde till marknaden för godstransporter på väg inom gemenskapen till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlemsstaters territorier (EGT L 95, 1992, s. 1), som förordning nr 1072/2009 ersatte.

87 Se, även, skäl 3 som det hänvisas till ovan i fotnot 81.

88 I led 1 definieras begreppet fordon i den mening som avses i förordningen som ett motorfordon som är registrerat i en medlemsstat eller ett fordonståg där åtminstone motorfordonet är registrerat i en medlemsstat, om motorfordonet eller fordonståget uteslutande används för godstransporter.