Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 11 april 2018

1 Originalsspråk: franska.

2 EUT L 166, 2013, s. 24.

3 Dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 57).

4 Dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 60). Min kursivering.

5 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkterna 60 och 61).

6 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 14 juli 2015, Forgital Italy/rådet ( C‑84/14 P, ej publicerat, EU:C:2015:517, punkt 43).

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 april 2015, T & L Sugars och Sidul Açúcares/kommissionen ( C‑456/13 P, EU:C:2015:284, punkt 41), dom av den 10 december 2015, Canon Europa/kommissionen ( C‑552/14 P, ej publicerad, EU:C:2015:804, punkt 47), och dom av den 10 december 2015, Kyocera Mita Europe/kommissionen ( C‑553/14 P, ej publicerad, EU:C:2015:805, punkt 46).

8 Med förbehåll för tribunalens tolkning som innebär att, för att en regleringsakt ska medföra åtgärder för dess genomförande, måste dessa beslutas inom ramen för dennormala verksamheten (dom av den 14 januari 2016, Tilly-Sabco/kommissionen, T‑397/13, EU:T:2016:8, punkt 43, se också dom av den 14 januari 2016, Doux/kommissionen, T‑434/13, ej publicerad, EU:T:2016:7, punkt 44). Fastän denna mer extensiva tolkning av artikel 263 fjärde stycket FEUF bekräftats i en överklagad dom, har den inte kritiserats av kommissionen eller underkänts av domstolen (se dom av den 20 september 2017, Tilly-Sabco/kommissionen, C‑183/16 P, EU:C:2017:704). Domstolen har framhållit att det kriterium för upptagande till sakprövning som utgörs av de förutsättningar i artikel 263 fjärde stycket FEUF som gäller för en fysisk eller juridisk persons talan mot ett beslut som inte är riktat till denne, utgör ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas och som unionsdomstolarna kan pröva när som helst och även ex officio (dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen, C‑132/12 P, EU:C:2014:100, punkt 45).

9 EGT L 83, 1999, s. 1.

10 Tribunalens beslut av den 18 november 2010, Ferracci/kommissionen ( T‑192/10, ej publicerat, EU:T:2010:474) och beslut av den 18 november 2010, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen ( T-‑93/10, ej publicerat, EU:T:2010:475).

11 Se tribunalens dom av den 15 september 2016, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen ( T‑220/13, ej publicerad, EU:T:2016:484, punkterna 50–52), och dom av den 15 september 2016, Ferracci/kommissionen ( T‑219/13, EU:T:2016:485, punkterna 53–55).

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 57). Min kursivering.

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 58).

14 Dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 60).

15 Dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 61).

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 59).

17 Se Secrétariat de la Convention européenne, Rapport final du Cercle de discussion sur le fonctionnement de la Cour de justice, av den 25 mars 2003, CONV 636/03, punkt 22, och Note de transmission du Praesidium à la Convention, av den 12 maj 2003, CONV 734/03, s. 20.

18 Alltsedan Lissabonfördraget beror klassificeringen som lagstiftningsakt enbart på förfarandet i den artikel i fördraget som gäller dess antagande. Detta innebär att en rättsakt endast kan klassificeras som en unionslagstiftningsakt om den antagits på grundval av en bestämmelse i fördragen som uttryckligen hänvisar till antingen det ordinarie lagstiftningsförfarandet eller det särskilda lagstiftningsförfarandet (se dom av den 6 september 2017, Slovakien och Ungern/rådet, C‑643/15 och C‑647/15, EU:C:2017:631, punkt 62).

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 oktober 1987, Heylens m.fl. ( 222/86, EU:C:1987:442, punkt 15).

20 Se, underförstått (för att särskilja förordningens individuella beslut), dom av den 14 december 1962, Confédération nationale des producteurs de fruits et légumes m.fl./rådet ( 16/62 och 17/62, ej publicerad, EU:C:1962:47, punkterna 2 och 3) och, uttryckligen denna gång, dom av den 15 januari 2002, Libéros/kommissionen ( C‑171/00 P, EU:C:2002:17, punkt 28).

21 Se, underförstått (för att särskilja förordningens individuella beslut), dom av den 14 december 1962, Confédération nationale des producteurs de fruits et légumes m.fl./rådet ( 16/62 och 17/62, ej publicerad, EU:C:1962:47, punkterna 2 och 3) och, uttryckligen denna gång, dom av den 15 januari 2002, Libéros/kommissionen ( C‑171/00 P, EU:C:2002:17, punkt 28).

22 Förslag av generaladvokaten Kokott i mål Telefónica/kommissionen ( C‑274/12 P, EU:C:2013:204, punkt 25) och, i samma riktning, mitt förslag i mål Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen ( C‑132/12 P, EU:C:2013:335, punkt 85).

23 Artikel 1 d) i förordning 659/1999. Min kursivering. Denna definition återkom i artikel 1 d) i rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).

24 Dom av den 22 december 2008, British Aggregates/kommissionen ( C‑487/06 P, EU:C:2008:757, punkt 31). Min kursivering.

25 Dom av den 29 april 2004, Italien/kommissionen ( C‑298/00 P, EU:C:2004:240, punkt 37). Min kursivering.

26 EUT L 7, 2011, s. 48.

27 Dom av den 19 december 2013, Telefónica/kommissionen ( C‑274/12 P, EU:C:2013:852, punkt 48). I artikel 1.1 i det omtvistade beslutet konstaterades att ifrågavarande ordning hade tillämpats i strid med artikel 88.3 EG, och den förklarades också oförenlig med den gemensamma marknaden.

28 Punkt 22 i detta beslut.

29 På det sätt som domstolen uttryckte sig i punkt 104 i dom den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen ( C‑33/14 P, EU:C:2015:609).

30 Se, för ett liknande resonemang, Lenaerts, K., Maselis, I., Gutman, K., EU Procedural Law, Oxford University Press, 2014, nr 7.120.

31 Domstolen har framhållit att [e]n rättsakt [inte] förlorar … sin karaktär av förordning därför att det med större eller mindre säkerhet kan fastställas hur många eller till och med vilka rättssubjekt som den vid en viss tidpunkt är tillämplig på, så länge som denna tillämpning sker på grundval av en objektiv, rättslig eller faktisk situation som anges i rättsakten och som överensstämmer med dess syfte (dom av den 11 juli 1968, Zuckerfabrik Watenstedt/rådet, 6/68, EU:C:1968:43; min kursivering). Se även dom av den 17 juni 1980, Calpak och Società Emiliana Lavorazione Frutta/kommissionen ( 789/79 och 790/79, ej publicerad, EU:C:1980:159, punkt 9), dom av den 30 september 1982, Roquette Frères/rådet ( 242/81, EU:C:1982:325, punkt 7) samt dom av den 29 juni 1993, Gibraltar/rådet ( C‑298/89, EU:C:1993:267, punkt 17).

32 Se, i detta hänseende, Kovar, R., L’identification des actes normatifs en droit communautaire, i Mélanges en hommage à Michel Waelbroeck, vol. 1, Bruxelles, Bruylant, 1999, s. 387–422, särskilt s. 390.

33 Utöver de exempel som nämns i punkt 39 i detta förslag, se också dom av den 2 februari 1988, Kwekerij van der Kooy m.fl./kommissionen ( 67/85, 68/85 och 70/85, EU:C:1988:38, punkt 15), samt dom av den 17 september 2009, kommissionen/Koninklijke FrieslandCampina ( C‑519/07 P, EU:C:2009:556, punkt 53).

34 Dom av den 13 oktober 2011, Deutsche Post och Tyskland/kommissionen ( C‑463/10 P och C‑475/10 P, EU:C:2011:656, punkt 66).

35 Tribunalens dom av den 15 september 2016, Ferracci/kommissionen ( T‑219/13, EU:T:2016:485, punkt 48), och dom av den 15 september 2016, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen ( T‑220/13, ej publicerad, EU:T:2016:484, punkt 45).

36 Dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen ( 25/62, EU:C:1963:17), och dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 72).

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 december 2005, kommissionen/Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum ( C‑78/03 P, EU:C:2005:761, punkt 37), dom av den 22 november 2007, Sniace/kommissionen ( C‑260/05 P, EU:C:2007:700, punkt 54), och dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen ( C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 97).

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 december 2008, British Aggregates/kommissionen ( C‑487/06 P, EU:C:2008:757, punkt 47).

39 Dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen ( C‑132/12 P, EU:C:2014:100, punkt 74). Min kursivering.

40 Dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen ( C‑132/12 P, EU:C:2014:100, punkt 57). Min kursivering.

41 Om syftet att mildra villkoren för talan om ogiltigförklaring, se dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 57).

42 Se bland annat dom av den 6 juli 1995, AITEC m.fl./kommissionen ( T‑447/93–T‑449/93, EU:T:1995:130), dom av den 22 oktober 1996, Skibsværftsforeningen m.fl./kommissionen ( T‑266/94, EU:T:1996:153), dom av den 3 juni 1999, TF1/kommissionen ( T‑17/96, EU:T:1999:119, punkt 30), dom av den 12 februari 2008, BUPA m.fl./kommissionen ( T‑289/03, EU:T:2008:29, punkt 81), samt dom av den 18 november 2009, Scheucher – Fleisch m.fl./kommissionen, T‑375/04, EU:T:2009:445, punkt 36). Fastän det inte rörde sig om ett beslut av kommissionen om statligt stöd, har domstolen även medgett att en unionsakt kunde direkt påverka en persons rättsliga situation när mottagarnas möjlighet att inte följa [unions]akten är rent teoretisk, eftersom det inte råder något tvivel om att de är villiga att dra de slutsatser som är förenliga med rättsakten (dom av den 5 maj 1998, Dreyfus/kommissionen, C‑386/96 P, EU:C:1998:193, punkt 44). Se även, för en påminnelse om principen, dom av den 10 september 2009, kommissionen/Ente per le Ville Vesuviane och Ente per le Ville Vesuviane/kommissionen ( C-445/07 P och C-455/0p7 P, EU:C:2009:529, punkt 46).

43 Se punkt 75 i överklagandena C‑623/16 P och C‑624/16 P.

44 Dom av den 19 december 2013, Telefónica/kommissionen ( C‑274/12 P, EU:C:2013:852, punkt 35).

45 Dom av den 19 december 2013, Telefónica/kommissionen ( C‑274/12 P, EU:C:2013:852, punkt 36). Min kursivering.

46 Det är riktigt att klaganden i det mål som ledde till denna dom inte omfattades av beslutet om återkrav och att hon hade, för den period som omfattades av återkravet, avstått från rätten till stödet i fråga. I fråga om de faktiska omständigheterna var därför hennes situation likartad den som Pietro Ferracci och Scuola Elementare Maria Montessori befinner sig i.

47 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2013, Telefónica/kommissionen ( C‑274/12 P, EU:C:2013:852, punkt 30), och dom av den 28 april 2015, T & L Sugars och Sidul Açúcares/kommissionen ( C‑456/13 P, EU:C:2015:284, punkt 32).

48 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen ( C‑132/12 P, EU:C:2013:335, punkt 62).

49 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 mars 2007, Unibet ( C‑432/05, EU:C:2007:163, punkt 64).

50 Dom av den 19 december 2013, Telefónica/kommissionen ( C‑274/12 P, EU:C:2013:852, punkt 27).

51 Det rör sig om tribunalens dom av den 26 september 2014, Dansk Automat Brancheforening/kommissionen ( T‑601/11, EU:T:2014:839), och dom av den 26 september 2014, Royal Scandinavian Casino Århus/kommissionen ( T‑615/11, ej publicerad, EU:T:2014:838), vilka bekräftades av domstolen i beslut av den 21 april 2016, Dansk Automat Brancheforening/kommissionen ( C‑563/14 P, ej publicerat, EU:C:2016:303) och beslut av den 21 april 2016, Royal Scandinavian Casino Århus/kommissionen ( C‑541/14 P, ej publicerat, EU:C:2016:302).

52 Beslut av den 21 april 2016, Royal Scandinavian Casino Århus/kommissionen ( C‑541/14 P, ej publicerat, EU:C:2016:302, punkt 46), och beslut av den 21 april 2016, Dansk Automat Brancheforening/kommissionen ( C‑563/14 P, ej publicerat, EU:C:2016:303, punkt 58).

53 Tribunalens dom av den 15 september 2016, Ferracci/kommissionen ( T‑219/13, EU:T:2016:485, punkt 69), och dom av den 15 september 2016, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen ( T‑220/13, ej publicerad, EU:T:2016:484, punkt 66).

54 Beslut av den 21 april 2016, Royal Scandinavian Casino Århus/kommissionen ( C‑541/14 P, ej publicerat, EU:C:2016:302, punkt 45) och beslut av den 21 april 2016, Dansk Automat Brancheforening/kommissionen ( C‑563/14 P, ej publicerat, EU:C:2016:303, punkt 57).

55 Detta påstående av tribunalen finner stöd i domstolens praxis. Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 21 mars 1990, Belgien/kommissionen ( C‑142/87, EU:C:1990:125, punkt 66), och dom av den 21 december 2016, kommissionen/Aer Lingus och Ryanair Designated Activity ( C‑164/15 P och C‑165/15 P, EU:C:2016:990, punkt 116).

56 Min kursivering.

57 Dom av den 8 december 2011, Residex Capital IV ( C‑275/10, EU:C:2011:814, punkt 34). För senare praxis, se också dom av den 1 oktober 2015, Electrabel och Dunamenti Erőmű/kommissionen ( C‑357/14 P, EU:C:2015:642, punkt 111).

58 Dom av den 8 december 2011, Residex Capital IV ( C‑275/10, EU:C:2011:814, punkt 35). Min kursivering.

59 Dom av den 28 juli 2011, Mediaset/kommissionen ( C‑403/10 P, ej publicerad, EU:C:2011:533, punkt 124). Min kursivering.

60 Dom av den 15 september 2016, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen ( T‑220/13, ej publicerad, EU:T:2016:484, punkt 87). Min kursivering.

61 Se punkt 12 i kommissionens svaromål (C‑622/16 P). Denna princip, som är känd redan från romersk rätt (Digeste, s. 50, 17 och 185, Celsus libro octavo digestorum), är även känd under formuleringen nemo potest ad impossibile obligari.

62 Se generaladvokaten Trstenjaks förslag i målet Budějovický Budvar ( C‑482/09, EU:C:2011:46, fotnot 44).

63 Se generaladvokaten Geelhoeds yttrande, med anledning av ett av Tyskland framfört argument, i de förenade målen kommissionen/Tyskland ( C‑20/01 och C‑28/01, EU:C:2002:717, punkt 30).

64 Se dom av den 3 mars 2016, Daimler ( C‑179/15, EU:C:2016:134, punkt 42).

65 Se dom av den 20 december 2017, Protect Natur-, Arten- und Landschaftsschutz Umweltorganisation ( C‑664/15, EU:C:2017:987, punkt 96).

66 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Trstenjaks förslag i mål Audiolux m.fl. ( C‑101/08, EU:C:2009:410, punkt 69).

67 Dom av den 17 juni 1999, Belgien/kommissionen ( C‑75/97, EU:C:1999:311, punkt 86). Min kursivering.

68 Dom av den 12 februari 2015, kommissionen/Frankrike ( C‑37/14, ej publicerad, EU:C:2015:90, punkt 67). Min kursivering. Se även dom av den 10 juni 1993, kommissionen/Grekland ( C‑183/91, EU:C:1993:233, punkt 19), samt dom av den 17 juni 1999, Belgien/kommissionen ( C‑75/97, EU:C:1999:311, punkt 88).

69 Se dom av den 15 september 2016, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen ( T‑220/13, ej publicerad, EU:T:2016:484, punkterna 85 och 87).

70 Dom av den 24 januari 2013, kommissionen/Spanien ( C‑529/09, EU:C:2013:31, punkt 99). Denna möjlighet synes ha angetts för första gången i dom av den 15 januari 1986, kommissionen/Belgien ( 52/84, EU:C:1986:3, punkt 14). Under senare tid, se dom av den 9 november 2017, kommissionen/Grekland ( C‑481/16, ej publicerad, EU:C:2017:845, punkt 28).

71 Se dom av den 2 juli 2002, kommissionen/Spanien ( C‑499/99, EU:C:2002:408, punkt 37). För ett liknande resonemang, se Karpenschif, M., Droit européen des aides d’État, Bruxelles, Bruylant, 2 uppl., 2017, nr 612.

72 Se dom av den 2 juli 2002, kommissionen/Spanien ( C‑499/99, EU:C:2002:408, punkterna 38–40), och dom av den 13 november 2008, kommissionen/Frankrike ( C‑214/07, EU:C:2008:619, punkt 63).

73 Dom av den 13 november 2008, kommissionen/Frankrike ( C‑214/07, EU:C:2008:619, punkt 64).

74 Alltsedan principens första formulering i dom av den 2 februari 1989, kommissionen/Tyskland ( 94/87, EU:C:1989:46, punkt 10), har jag räknat till inte mindre än 31 hänvisningar till denna rättspraxis.

75 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 november 2008, kommissionen/Frankrike ( C‑214/07, EU:C:2008:619, punkt 50).

76 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juni 1999, Belgien/kommissionen ( C‑75/97, EU:C:1999:311, punkt 90).

77 Republiken Frankrike åberopade, bland annat, att den omtvistade stödordningen inte nödvändigtvis innefattade en specifik identifiering av dem som mottog stödet i ett deklaratoriskt system eller att skattedeklarationerna på nationell nivå inte hade innehållit viss information som var nödvändig för att beräkna det stöd som skulle återkrävas (se dom av den 13 november 2008, kommissionen/Frankrike, C‑214/07, EU:C:2008:619, punkterna 23 och 28).

78 Jämför punkterna 21 och 50 i dom av den 13 november 2008, kommissionen/Frankrike, C‑214/07, EU:C:2008:619). Kommissionen har ibland gjort en åtskillnad mellan dessa svårigheter och situationer i vilka det var omöjligt att identifiera dem som mottagit stöd på grund av att den lagstadgade tiden för bevarande av räkenskapshandlingar hade löpt ut (se, för ett liknande resonemang, kommissionens ställningstagande i det mål som lett till dom av den 13 november 2008, kommissionen/Frankrike, C‑214/07, EU:C:2008:619, punkterna 13, 22 och 48). Om domstolen skulle få yttra sig om denna speciella omständighet – vilket den inte behövt göra i domen kommissionen/Frankrike – tillåter jag mig att på grund av domstolens senaste praxis uttala tvivel om relevansen av denna åtskillnad, eftersom domstolen nyligen ansett att interna svårigheter, även oöverstigliga sådana, … inte kan rättfärdiga att en medlemsstat underlåter att iaktta de skyldigheter som åligger den i enlighet med unionsrätten (dom av den 13 september 2017, kommissionen/Belgien, C‑591/14, EU:C:2017:670, punkt 44).

79 Dom av den 13 september 2017, kommissionen/Belgien ( C‑591/14, EU:C:2017:670, punkt 44 och där angiven rättspraxis). Mina kursiveringar.

80 Se rättspraxis angiven i fotnot 55.

81 Se punkt 98 i detta förslag till avgörande.

82 Se artikel 91 bis.1 i lagdekret nr 1 av den 24 januari 2012 med bestämmelser för konkurrens, utveckling av infrastruktur och konkurrenskraft, omvandlad till lag med ändringar enligt lag nr 27 av den 24 mars 2012.

83 Se punkt 57 i överklagandet från Scuola Elementare Maria Montessori (klagandens understrykning).

84 Artikel 4.3 c) i ministerdekretet.

85 Se punkt 59 i överklagandet från Scuola Elementare Maria Montessori.

86 Artikel 4.4 i ministerdekretet.

87 Se punkt 64 i överklagandet från Scuola Elementare Maria Montessori.

88 Dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 39). Se även dom av den 5 mars 2015, kommissionen m.fl./Versalis m.fl. ( C‑93/13 P och C‑123/13 P, EU:C:2015:150, punkt 88).

89 Dom av den 10 januari 2006, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. ( C‑222/04, EU:C:2006:8, punkt 107), dom av den 19 december 2012, Mitteldeutsche Flughafen och Flughafen Leipzig-Halle/kommissionen ( C‑288/11 P, EU:C:2012:821, punkt 50), och dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 41).

90 Dom av den 10 januari 2006, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. ( C‑222/04, EU:C:2006:8, punkt 108), dom av den 19 december 2012, Mitteldeutsche Flughafen och Flughafen Leipzig-Halle/kommissionen ( C‑288/11 P, EU:C:2012:821, punkt 50), och dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 45).

91 Dom av den 1 juli 2008, MOTOE ( C‑49/07, EU:C:2008:376, punkt 27), och dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 46). Se också, för ett liknande resonemang, dom av den 10 januari 2006, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. ( C‑222/04, EU:C:2006:8, punkt 123).

92 Det erinras om att befrielse från IMU enligt artikel 91 bis.1 i lagdekret nr 1 förutsätter att den verksamhet som avses med den tillämpliga lagstiftningen utövas på ett icke kommersiellt sätt. För att uppfylla detta krav får verksamheten enligt artikel 1.1 p) i ministerdekretet inte bedrivas i vinstsyfte och det får inte finnas ett konkurrensförhållande mellan den enhet som erhållit befrielse och operatörer på marknaden som har ett vinstsyfte.

93 Se punkt 69 i kommissionens svaromål.

94 Se punkt 59 i överklagandet. Ett liknande resonemang tillämpas på logiverksamhet: möjligheten att begära ett symboliskt belopp som inte [är] högre än halva genomsnittliga ersättningen för liknande verksamhet, vilket skulle medföra att den tjänst som erbjuds till ett symboliskt pris blir av ekonomisk natur (se punkt 64 i överklagandet).

95 Dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 48). Min kursivering. Se också, för liknande resonemang, dom av den 11 september 2007, Schwarz och Gootjes-Schwarz ( C‑76/05, EU:C:2007:492, punkt 40). I motsats till vad klaganden föreslår, är alltså den rättspraxis som tribunalen åberopar i punkt 141 i den överklagade domen helt relevant.

96 Om skillnaden mellan de undervisningsanstalter med hjälp av vilka staten fullgör sina åligganden på de sociala och kulturella områdena samt på undervisningsområdet och de anstalter som huvudsakligen finansieras med privata medel, bland annat av de studerande eller deras föräldrar och … försöker uppnå en ekonomisk vinst, se dom av den 7 december 1993, Wirth ( C‑109/92, EU:C:1993:916, punkt 17). Min kursivering.

97 Min kursivering.