Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 7 februari 2018

1 Originalspråk: franska.

2 Gewerbesteuergesetz 2002, i dess lydelse enligt 2008 års skattelag av den 20 december 2007 (BGBl. I 2007, s. 3150).

3 Se dom av den 13 november 2012, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑35/11, EU:C:2012:707, punkt 96 och följande punkter).

4 Dom av den 24 november 2016, SECIL ( C‑464/14, EU:C:2016:896, punkt 75).

5 BGBl. I 2007, s. 1912.

6 Dom av den 28 oktober 2010, Établissements Rimbaud ( C‑72/09, EU:C:2010:645, punkt 34), och dom av den 9 november 2006, kommissionen/Belgien ( C‑433/04, EU:C:2006:702, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

7 Vad beträffar sådant andelsinnehav gäller visserligen samma villkor för avdrag från vinst som för andelsinnehav i bolag med säte i tredjeland (vilket bestreds vid förhandlingen och inte har behandlats i det skriftliga förfarandet), gäller ändå det svar som jag föreslår i tillämpliga delar i fråga om restriktioner för den fria rörligheten och en eventuell motivering till sådana restriktioner. Artikel 57 EG är per definition inte tillämplig på sådant innehav och den fria rörlighet som är i fråga skulle kunna vara etableringsfriheten. Det föranleder emellertid inte någon annan lösning.

8 Se, beträffande samma ståndpunkt eller samma slutsats doktrinen, Roser F. i Lenski E. och Steinberg W., Kommentar zum Gewerbesteuergesetz, § 9 Nr. 7 punkt 20a, Otto Schmidt, Köln, 2016; Güroff G. dans Glanegger P. och Güroff G., Gewerbesteuergesetz: Kommentar, § 9 Nr. 7 punkt 4, upplaga 8, Beck, München, 2014, Blümich W. och Gosch D., Einkommensteuergesetz, Körperschaftsteuergesetz, Gewerbesteuergesetz, § 9 GewStG punkt 297, Vahlen, München, 2016, Schnitter, G., i Frotscher G. och Drüen, K.-D., Kommentar zum Körperschaft-, Gewerbe- und Umwandlungssteuergeset, § 9 GewStG punkt 201, Haufe, Freiburg, 2016, Ernst, M., Das gewerbesteuerliche Schachtelprivileg – Irrungen und Wirrungen in nationalen und grenzüberschreitenden Konstellationen, Die Unternehmensbesteuerung, 2010, s. 494, 499 och 501, Kraft G. och Hohage U., Zur Notwendigkeit einer unionsrechtlichen Neujustierung des internationalen gewerbesteuerlichen Schachtelprivilegs, Finanz- Rundschau Ertragsteuerrecht, volym 96, nr 9, maj 2014, s. 419 och 420.

9 Kommissionen har anfört en fjärde skillnad, nämligen att dotterdotterbolagens ledning och säte skulle finnas i samma stat som dotterbolagets ledning och säte. Som jag visar nedan räcker de tre obestridda skillnaderna mer än väl för att fastställa en restriktion för den fria rörligheten för kapital.

10 Se ovan punkt 23 och följande punkter.

11 9 § 7 stycket GewStG.

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 april 2014, Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company ( C‑190/12, EU:C:2014:249, punkt 29, dom av den 10 juni 2015, X AB ( C‑686/13, EU:C:2015:375, punkt 17 och följande punkter och där angiven rättspraxis), och dom av den 24 november 2016, SECIL ( C‑464/14, EU:C:2016:896, punkterna 34 och 35).

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 april 2014, Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company ( C‑190/12, EU:C:2014:249, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

14 I punkt 3 b i beslutet om hänskjutande (s. 23 och följande sidor) har den hänskjutande domstolen utgått från principen att det föreligger ett sådant inflytande enligt tysk rätt först vid ett andelsinnehav på 25 procent. Frågan huruvida så verkligen är fallet behöver enligt min mening inte besvaras.

15 Som ibland görs när det gäller unionsinterna situationer. Se, bland annat, dom av den 10 juni 2015, X AB ( C‑686/13, EU:C:2015:375, punkterna 22 och följande punkter och där angiven rättspraxis).

16 Domstolen hänvisade, för ett liknande resonemang, till dom av den 13 november 2012, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑35/11, EU:C:2012:707, punkterna 93 och 94 och där angiven rättspraxis, dom av den 28 februari 2013, Beker ( C‑168/11, EU:C:2013:117, punkterna 27 och 28), och dom av den 13 mars 2014, Bouanich ( C‑375/12, EU:C:2014:138, punkt 30).

17 Domstolen hänvisade, för ett liknande resonemang, till dom av den 13 november 2012, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑35/11, EU:C:2012:707, punkterna 96 och 97).

18 Domstolen hänvisade till dom av den 13 november 2012, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑35/11, EU:C:2012:707, punkt 104).

19 Dom av den 10 februari 2011, Haribo Lakritzen Hans Riegel och Österreichische Salinen ( C‑436/08 och C‑437/08, EU:C:2011:61, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

20 Se bland annat dom av den 17 oktober 2013, Welte ( C‑181/12, EU:C:2013:662, punkt 25), dom av den 4 september 2014, kommissionen/Tyskland ( C‑211/13, EU:C:2014:2148, punkterna 28 och följande), dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 28) och dom av den 30 juni 2016, Feilen ( C‑123/15, EU:C:2016:496, punkt 19).

21 EGT L 178, 1988, s. 5. Se dom av den 6 juni 2000, Verkooijen ( C‑35/98, EU:C:2000:294, punkt 27), dom av den 5 mars 2002, Reisch m.fl. ( C‑515/99, C‑519/99–C‑524/99 och C‑526/99–C‑540/99, EU:C:2002:135, punkt 30), dom av den 11 september 2008, Arens-Sikken ( C‑43/07, EU:C:2008:490, punkt 30), dom av den 11 september 2008, Eckelkamp m.fl. ( C‑11/07, EU:C:2008:489, punkt 39), och dom av den 17 september 2009, Glaxo Wellcome ( C‑182/08, EU:C:2009:559, punkterna 41–44).

22 Dom av den 12 december 2006, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkterna 174–196), dom av den 24 maj 2007, Holböck ( C‑157/05, EU:C:2007:297, punkterna 39–45), dom av den 5 maj 2011, Prunus och Polonium, C‑384/09 ( EU:C:2011:276, punkterna 27–37), dom av den 31 maj 2015, Wagner-Raith ( C‑560/13, EU:C:2015:347, punkt 41), och särskilt den mindre förmånliga skattemässiga behandlingen av utdelningar från utlandet (dom av den 24 november 2016, SECIL, C‑464/14, EU:C:2016:896, punkterna 81 och följande). Se även dom av den 24 maj 2007, Holböck ( C‑157/05, EU:C:2007:297, punkt 41), och dom av den 11 februari 2010, Fokus Invest ( C‑541/08, EU:C:2010:74, punkt 42).

23 Se dom av den 5 maj 2011, Prunus och Polonium ( C‑384/09, EU:C:2011:276, punkt 36).

24 Dom av den 24 november 2016, SECIL, C‑464/14, EU:C:2016:896, punkt 88 och där angiven rättspraxis.

25 Dom av den 24 maj 2007, Holböck ( C‑157/05, EU:C:2007:297, punkt 40), och dom av den 24 november 2016, SECIL ( C‑464/14, EU:C:2016:896, punkt 82).

26 Se beslutet om hänskjutande, del III.1.bb (s. 30–32).

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 maj 2012, Santander Asset Management SGIIC m.fl. ( C‑338/11–C‑347/11, EU:C:2012:286, punkt 23 och där angiven rättspraxis), och dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek ( C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 47).

28 Dom av den 15 juli 2004, Lenz ( C‑315/02, EU:C:2004:446), dom av den 7 september 2004, Manninen ( C‑319/02, EU:C:2004:484), dom av den 12 december 2006, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774), dom av den 23 april 2009, kommissionen/Grekland ( C‑406/07, ej publicerad, EU:C:2009:251), och dom av den 10 april 2014, Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company ( C‑190/12, EU:C:2014:249).

29 Se kommissionens yttrande, punkt 42, där det hänvisas till beslutet om hänskjutande.

30 Se domstolens dom av den 26 september 2000, kommissionen/Belgien ( C‑478/98, EU:C:2000:497, punkt 45), dom av den 12 september 2006, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas ( C‑196/04, EU:C:2006:544, punkt 50), dom av den 28 oktober 2010, Établissements Rimbaud ( C‑72/09, EU:C:2010:645, punkt 34), dom av den 5 maj 2011, kommissionen/Portugal ( C‑267/09, EU:C:2011:273, punkt 42), och dom av den 24 november 2016, SECIL ( C‑464/14, EU:C:2016:896, punkt 59, och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 12 december 2002, Lankhorst-Hohorst ( C‑324/00, EU:C:2002:749, punkt 37), dom av den 4 mars 2004, kommissionen/Frankrike ( C‑334/02, EU:C:2004:129, punkt 27), dom av den 10 februari 2011, Haribo Lakritzen Hans Riegel och Österreichische Salinen ( C‑436/08 och C‑437/08, EU:C:2011:61, punkt 69 och följande punkter), dom av den 6 juni 2013, kommissionen/Belgien ( C‑383/10, EU:C:2013:364, punkt 63 och följande punkter), dom av den 22 oktober 2014, Blanco och Fabretti ( C‑344/13 och C‑367/13, EU:C:2014:2311, punkt 37 och följande punkter), och dom av den 8 mars 2017, Société Euro Park Service ( C‑14/16, EU:C:2017:177, punkt 22 och följande punkter) (avseende ett direktiv).