Förslag till avgörande av generaladvokat Gerard Hogan föredraget den 11 september 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Trots flera ändringar verkar det som om innehållet i denna bestämmelse i huvudsak är detsamma, med undantag för den 45-dagarsperiod som nu tillämpas om begäran om återbetalning överstiger 1000000 forinter (HUF).

3 Det verkar som att, i den lydelse av bestämmelsen som var tillämplig till och med den 31 december 2011, Kúria inte nämndes bland däri nämnda domstolar.

4 Se, till exempel, dom av den 16 juli 2015, CHEZ Razpredelenie Bulgaria ( C‑83/14, EU:C:2015:480, punkt 71).

5 Enligt domstolens fasta praxis innebär unionsrättens företräde att en nationell domstol som inom ramen för sin behörighet ska tillämpa unionsbestämmelser skyldig att säkerställa att dessa bestämmelser ges full verkan genom att, med stöd av sin egen behörighet, om det behövs, underlåta att tillämpa varje nationell bestämmelse som strider mot unionsbestämmelserna, utan att vare sig begära eller avvakta ett föregående upphävande av denna genom lagstiftning eller något annat konstitutionellt förfarande. Dom av den 4 december 2018, The Minister for Justice and Equality and Commissioner of the Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:979, punkt 35).

6 På denna punkt har domstolen varit tydlig: beskattningsbara personer ska i princip fullt ut erhålla återbetalning som en följd av och ett komplement till de rättigheter som enskilda har tillerkänts i de unionsrättsliga bestämmelser i vilka sådana skatter eller avgifter förbjuds. Dom av den 28 februari 2018, Nidera ( C‑387/16, EU:C:2018:121) punkt 24). Situationen är emellertid en annan när det är fastställt att den som är skyldig att erlägga dessa pålagor faktiskt har övervältrat dem på andra rättssubjekt. Se dom av den 6 september 2011, Lady & Kid m.fl. ( C‑398/09, EU:C:2011:540, punkterna 17 och 18).

7 Den rättighet som tillkommer enskilda enligt unionsrätten att erhålla ersättning för varje åsidosättande av unionsrätten som begås av en medelemsstat är en följd av principen om unionsrättens företräde. Dom av den 8 mars 2001, Metallgesellschaft m.fl. ( C‑397/98 och C‑410/98, EU:C:2001:134, punkterna 84 och 106), dom av den 13 mars 2007, Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation ( C‑524/04, EU:C:2007:161, punkt 125). Enligt domstolens praxis utgör denna rättighet en väsentlig del av det system av fördrag som unionen grundar sig på. Se, till exempel, dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005, punkt 98).

8 Dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkt 40).

9 Se, till exempel, dom av den 26 januari 2010, Transportes Urbanos y Servicios Generales ( C‑118/08, EU:C:2010:39, punkt 30).

10 Mot bakgrund av principen om skydd för berättigade förväntningar eller regeln nemo potest venire contra factum proprium som fastläggs i unionsrätten. – Se, till exempel, dom av den 6 november 2014, Italien/kommissionen ( C‑385/13 P, ej publicerad, EU:C:2014:2350, punkt 67), som motsvarar principen i common law om estoppel (hinder mot att vid rättegång framställa invändning eller sakomständighet), anser jag att rättspraxis avseende talan om skadestånd mot EU-institutioner kan överföras till talan om skadestånd mot medlemsstater.

11 Se, till exempel, dom av den 14 oktober 2014, Giordano/kommissionen ( C‑611/12 P, EU:C:2014:2282, punkt 36).

12 Om den beskattningsbara personen gett in en begäran efter vägran att återbetala överskjutande avdragsgill mervärdesskatt, kan det antas att denne hade för avsikt att utverka sådan återbetalning snarare än att göra den gällande och stödja sig därpå i nästa skattedeklaration. Däremot – och såvitt annat inte visats – kan det för beskattningsbara personer som gett in begäran efter meddelandet av domen av den 28 juli 2011, kommissionen/Ungern ( C‑274/10, EU:C:2011:530) inte antas att de haft för avsikt att utverka sådan återbetalning.

13 Beslut av den 17 juli 2014, Delphi Hungary Autóalkatrész Gyártó ( C‑654/13, ej publicerat, EU:C:2014:2127, punkt 34). Så snart som någon har berövats en summa pengar även under en kort tid anses han/hon ha lidit skada. Se dom av den 28 februari 2018, Nidera ( C‑387/16, EU:C:2018:121, punkt 32).

14 Se, analogt, dom av den 3 februari 1994, Grifoni/kommissionen ( C‑308/87, EU:C:1994:38, punkt 16).

15 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Inter-Environnement Wallonie och Bond Beter Leefmilieu Vlaanderen ( C‑411/17, EU:C:2018:972, punkterna 201–205), och dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503, punkt 67), dom av den 28 februari 2012, Inter-Environnement Wallonie och Terre Wallonne ( C‑41/11, EU:C:2012:103, punkt 63), och dom av den 27 juni 2019, Belgisch Syndicaat van Chiropraxie m.fl. ( C‑597/17, EU:C:2019:544, punkt 61).

16 Se, i detta avseende, dom av den 17 maj 1990, Barber ( C‑262/88, EU:C:1990:209, punkt 41), dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503, punkt 67) och dom av den 28 juli 2016, Association France Nature Environnement ( C‑379/15, EU:C:2016:603, punkt 33).

17 För att en sådan begränsning ska kunna komma i fråga ska två väsentliga villkor vara uppfyllda, nämligen att de aktuella medlemsstaterna handlat i god tro och att det föreligger en risk för allvarliga störningar. Se dom av den 29 september 2015, Gmina Wrocław ( C‑276/14, EU:C:2015:635, punkt 45). Enligt fast rättspraxis motiverar emellertid de eventuella ekonomiska konsekvenserna för en medlemsstat av en dom i ett mål om förhandsavgörande inte i sig att domens rättsverkningar begränsas i tiden. Se, till exempel, dom av den 29 juli 2010, Brouwer ( C‑577/08, EU:C:2010:449, punkt 34).

18 Se, till exempel, dom av den 2 augusti 1993, Marshall ( C‑271/91, EU:C:1993:335, punkt 26), och dom av den 8 mars 2001, Metallgesellschaft m.fl. ( C‑397/98 och C‑410/98, EU:C:2001:134, punkt 95).

19 Se dom av den 19 juli 2012, Littlewoods Retail Ltd m.fl. ( C‑591/10, EU:C:2012:478, punkt 29).

20 Se, i synnerhet, dom av den 27 januari 2000, Mulder m.fl./rådet och kommissionen ( C‑104/89 och C‑37/90, EU:C:2000:38, punkterna 51 och 63). Rättspraxis om förlorade möjligheter ger oss en god bild av detta undantag. Se särskilt personaldomstolens dom av den 13 mars 2013, AK/kommissionen ( F-91/10, EU:F:2013:34, punkt 92). Detta är enligt min uppfattning vad domstolen har framhållit när den stundtals har hänvisat till begreppet adekvat ersättning eller förklarat att ersättningen i form av ränta kan, beroende på omständigheterna, vara högre eller lägre än de faktiska förlusterna för att säkerställa en ersättning genom regler som lätt hanteras och övervakas av skattemyndigheten. Se dom av den 28 februari 2018, Nidera ( C‑387/16, EU:C:2018:121, punkt 36). Denna tolkning vinner stöd i den omständigheten att domstolen i samma dom i punkt 37 angav att den beskattningsbara personen ska kunna utkräva hela den fordran som följer av den överskjutande mervärdesskatten utan att löpa någon som helst ekonomisk risk (min kursivering), vilket innebär att domstolen inte hade för avsikt att avvika från principen om full ersättning.

21 Som domstolen har förklarat är det inom ramen för den nationella skadeståndsrätten som staten ska ersätta följderna av den vållade skadan med förbehåll för själva rätten till skadestånd, vilken grundar sig direkt på [unions]rätten då dessa förutsättningar är uppfyllda. Se, till exempel, dom av den 23 april 2008, Test Claimants in the CFC and Dividend Group Litigation ( C‑201/05, EU:C:2008:239, punkt 126).

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 december 2018, The Minister for Justice and Equality och Commissioner of the Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:979, punkt 39).

23 Se, till exempel, dom av den 12 februari 2015, kommissionen/IPK International ( C‑336/13 P, EU:C:2015:83, punkt 30).

24 Se dom av den 28 februari 2018, Nidera ( C‑387/16, EU:C:2018:121, punkterna 28 och 29). I princip betecknas den ränta som avser kompensera för den tid som har förflutit fram till den rättsliga bedömningen av skadeståndsbeloppet, oberoende av förseningar som kan tillskrivas gäldenären, som kompensationsränta och utgör en del av den beviljade ersättningen. Se dom av den 10 januari 2017, Gascogne Sack Deutschland och Gascogne/Europeiska unionen ( T‑577/14, EU:T:2017:1, punkt 168 och där angiven rättspraxis).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2005, MyTravel ( C‑291/03, EU:C:2005:591, punkt 17).

26 Se, till exempel, beslut av den 21 oktober 2015, Kovozber ( C‑120/15, ej publicerat, EU:C:2015:730, punkt 30).

27 När frågan uppkommer huruvida de nationella förfarandereglerna gör utövandet av de rättigheter som tilldelas enskilda av Europeiska unionens rättsordning i praktiken omöjligt eller orimligt svårt, ska den bedömas med beaktande av de aktuella bestämmelsernas funktion i förfarandet som helhet, förfarandets förlopp och bestämmelsernas särdrag i de olika nationella instanserna. Dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 36).

28 Dom av den 13 mars 2007, Unibet ( C‑432/05, EU:C:2007:163, punkt 43).

29 Dom av den 12 december 2013, Test Claimants in the Franked Investment Income Group Litigation ( C‑362/12, EU:C:2013:834, punkt 32).

30 Se, exempelvis, dom av den 20 december 2017, Caterpillar Financial Services ( C‑500/16, EU:C:2017:996, punkt 41).

31 Se, i detta avseende, dom av den 19 juli 2012, Littlewoods Retail Ltd m.fl. ( C‑591/10, EU:C:2012:478, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

32 Dom av den 15 april 2010, Barth ( C‑542/08, EU:C:2010:193, punkt 20).

33 Till skillnad från den ståndpunkt som kommissionen hävdade vid förhandlingen anser jag att de berörda beskattningsbara personerna led skada som inte avser utebliven vinst utan en minskning av deras kassaflöde. Jag konstaterar att domstolen i vart fall har förklarat att utebliven vinst ska ersättas. Se dom av den 8 mars 2001, Metallgesellschaft m.fl. ( C‑397/98 och C‑410/98, EU:C:2001:134, punkt 91).

34 Se, till exempel, dom av den 6 juli 2017, Glencore Agriculture Hungary ( C‑254/16, EU:C:2017:522, punkt 22).

35 Dom av den 24 oktober 2013, Rafinăria Steaua Română ( C‑431/12, EU:C:2013:686, punkt 24), dom av den 28 februari 2018, Nidera ( C‑387/16, EU:C:2018:121, punkt 25), och dom av den 6 juli 2017, Glencore Agriculture Hungary ( C‑254/16, EU:C:2017:522, punkt 20). I förevarande mål har inte de nationella domstolarna angett den tidsfrist inom vilken den ungerska förvaltningen återbetalade den överskjutande avdragsgilla mervärdesskatten när villkoret om betalt vederlag var uppfyllt från början. Emellertid har Sole Mizo angett att denna period är 45 dagar.

36 För en jämförelse, se artikel 99.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1) eller artikel 2.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (EUT L 48, 2011, s. 1).

37 Se ovan, punkt 48.

38 Se, till exempel, dom av den 27 januari 2000, Mulder m.fl./rådet och kommissionen ( C‑104/89 och C‑37/90, EU:C:2000:38, punkt 51).

39 Informell översättning. Se också dom av den 24 oktober 2013, Rafinăria Steaua Română ( C‑431/12, EU:C:2013:686, punkt 23). I detta avseende bör det framhållas att för att säkerställa full ersättning ska ränta för att kompensera för penningvärdesförsämringen fortsätta att löpa till dess faktisk betalning har skett.

40 Mervärdesskattedeklaration september 2011 är den som täcker tidsperioden då ändringslagen antogs.

41 Då beräkningsmetoden som används i den nationella praxisen, som består i att varje deklarationsomgång behandlas oberoende av varandra, och därför varje skada till följd av tillämpning av villkoret om betalt vederlag anses ha fastställts definitivt i slutet av varje omgång borde logiskt sett ränta ha tillämpats för att ersätta den penningvärdesförsämring som uppstår i slutet av varje omgång.

42 Det är mycket sannolikt att skälet härför är att 165 § punkt 2 i taxeringslagen föreskriver att en dröjsmålsränta kan inte själv föranleda tillämpning av en dröjsmålsränta. Om emellertid denna bestämmelse skulle tolkas så, att den hindrar ränta som ersättning för penningvärdesförsämringen anser jag att denna bestämmelse ska förklaras strida mot unionsrätten.

43 Se, analogt, dom av den 2 augusti 1993, Marshall ( C‑271/91, EU:C:1993:335, punkt 31), och dom av den 4 december 2003, Evans ( C‑63/01, EU:C:2003:650, punkt 68).

44 Dom av den 28 januari 2015, Starjakob ( C‑417/13, EU:C:2015:38, punkt 71).

45 Dom av den 17 november 1998, Aprile ( C‑228/96, EU:C:1998:544, punkt 20).

46 Se analogt dom av den 20 december 2017, Caterpillar Financial Services ( C‑500/16, EU:C:2017:996, punkt 40). Jag konstaterar också att domstolen i samband med direkt talan förklarade att om en dom innehåller domskäl som strider mot unionsrätten, men domslutet framstår som riktigt enligt andra rättsliga grunder, ska överklagandet ogillas. Se, till exempel, dom av den 7 juni 2018, Ori Martin/Europeiska unionens domstol ( C‑463/17 P, EU:C:2018:411, punkt 24).

47 Mot bakgrund av den typologi för de räntor som finns enligt unionsrätten som angetts av generaladvokaten Bot i hans förslag till avgörande i målet kommissionen/IPK International ( C‑336/13 P, EU:C:2014:2170) anser jag att ränta för att kompensera den skada som följer av tillämpning av villkoret om betalt vederlag samt räntan som ska erläggas för kompensation för penningvärdesförsämring omfattas av begreppet kompensationsränta och att i det nationella målet ska begreppet dröjsmålsränta användas för dröjsmålränta i fall av sen betalning av kompensationsränta.

48 Dessutom förefaller det som att Dalmandi mottog dröjsmålsränta på grund av försening vid betalning av ersättningen som det bolaget var berättigat till efter det att det avgett ett krav för detta syfte.

49 Se, i detta avseende, dom av den 30 juni 2016, Ciup ( C‑288/14, ej publicerad, EU:C:2016:495, punkt 46). Eftersom skyldigheten att betala dröjsmålsränta följer av effektivitetsprincipen och av rätten till full ersättning har medlemsstaterna frihet att bestämma dröjsmålsräntesatsen förutsatt att denna räntesats innebär ett incitament för staten att snabbt betala ut ersättningen.

50 Dom av den 13 juli 1972, kommissionen/Italien ( 48/71, EU:C:1972:65, punkt 7). I det nationella målet betydde detta att Ungern endast var skyldig att självmant upphöra att tillämpa villkoret om betalt vederlag och att återbetala överskottet av avdragsgill mervärdesskatt som fortfarande förelåg vid tiden för domen av den 28 juli 2011, kommissionen/Ungern ( C‑274/10, EU:C:2011:530).

51 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 1960, Humblet/Belgiska staten ( 6/60-IMM, EU:C:1960:48, på s. 569).

52 Dom av den 4 oktober 2018, Kantarev ( C‑571/16, EU:C:2018:807, punkt 123). Denna lösning är helt logisk då exakt ersättning för den lidna skadan vid beräkning av skadan kräver beaktande av några faktiska parametrar som endast de berörda personerna kan känna till.

53 Se, analogt, dom av den 15 mars 2018, Deichmann ( C‑256/16, EU:C:2018:187, punkt 20).

54 Dom av den 11 april 2019, PORR Építési Kft. ( C‑691/17, EU:C:2019:327, punkt 39).

55 I enlighet med domstolens praxis får medlemsstaterna tillämpa nya regler på framtida verkningar av situationer som uppkommit i tiden för tidigare lagstiftning. Se dom av den 29 juni 1999, Butterfly Music ( C‑60/98, EU:C:1999:333, punkt 25). En ändring i lagstiftningen som retroaktivt berövar en beskattningsbar person en rättighet som denne haft enligt tidigare lagstiftning är emellertid oförenlig med principen om skydd för berättigade förväntningar. Dom av den 12 maj 2011, Enel Maritsa Iztok 3, ( C‑107/10, EU:C:2011:298, punkt 39).

56 Dom av den 28 januari 2015, Starjakob ( C‑417/13, EU:C:2015:38, punkt 71). Denna princip åsidosätts emellertid inte om framställande av ett särskilt krav krävs enligt den nationella rätten för att erhålla dröjsmålsränta medan detta krav inte gäller för andra slag av räntor. Då likvärdighetsprincipen endast kräver att samma förfaranderegler tillämpas på talan grundad på unionsrätten som på liknande talan grundad på nationell rätt, utgör den inte hinder för tillämpning av olika förfaranderegler på olika slag av räntor.

57 Då ett sådant krav i synnerhet skulle innebära införandet av en specifik tidsgräns för att erhålla dröjsmålsränta bör det kontrolleras att ett sådant krav också är tillämpligt i liknande situationer som uteslutande rör nationell rätt.

58 Se punkterna 114 och 121 i detta förslag till avgörande för mer djupgående analys.

59 I målet i fråga i det nationella förfarandet framfördes denna grund emellertid inte för att motivera att dröjsmålsränta inte betalades utan för en räntesats som är lika med centralbankens dubbla basränta vid beräkningen av ersättningen för tillämpningen av villkoret om betalt vederlag.

60 Se, till exempel, dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005, punkt 115).

61 Dom av den 20 december 2017, Caterpillar Financial Services ( C‑500/16, EU:C:2017:996, punkt 42).

62 Denna dubbla begränsning beror på att antagandet av ändringslagen avbröt löpande preklusionsfrister.

63 När domstolen finner att nationell lagstiftning står i strid med unionsrätten är följaktligen de berörda medlemsstaterna inte skyldiga att ompröva situationer som har blivit slutliga efter uttömmande av tillgängliga rättsmedel eller efter utgången av de preklusionsfrister som fastställts för sådana rättsmedel. Se, till exempel, dom av den 8 mars 1988, Brown/domstolen ( 125/87, EU:C:1988:136, punkt 14), och, analogt, dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 38), dom av den 16 mars 2006, Kapferer ( C‑234/04, EU:C:2006:178, punkt 20), och dom av den 10 juli 2014, Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067, punkt 58).

64 Dom av den 15 april 2010, Barth ( C‑542/08, EU:C:2010:193, punkt 28).

65 Dom av den 15 december 2011, Banca Antoniana Popolare Veneta ( C‑427/10, EU:C:2011:844, punkt 25). När det gäller gemenskapsskatt som betalas av institutionernas anställda är fristen för överklagande den tid som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska unionen. Enligt tribunalens praxis är fristen tre månader från det lönebesked som tydligt och första gången anger ett beslut av ekonomisk karaktär. Se, till exempel, dom av den 14 december 2017, Campo m.fl./EEAS ( T-577/16, ej publicerad, EU:T:2017:909, punkterna 34–36).

66 Ungern kunde med stöd av den bestämmelsen ha vägrat att bemöta krav avseende skada som inträffade mer än fem år efter den sista dagen i det kalenderår under vilket deklaration eller underrättelse om den skatten skulle ha avgetts eller i avsaknad av sådan deklaration eller underrättelse under vilket skatten skulle ha betalts.