Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 22 maj 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 211, 2009, s. 94.

3 EUT L 211, 2009, s. 36.

4 Genom lag nr 2017–55 av den 20 januari 2017 infördes ett fjärde stycke i artikel L-134–20 i energilagen. Enligt villkoren i detta får CORDIS, på begäran av den part som ingett ett klagomål, besluta att kommitténs beslut ska ha verkan från och med en tidpunkt innan klagomålet ingavs. Denna tidpunkt får emellertid inte infalla före den dag då någon av parterna för första gången formellt ifrågasatte avtalet och, i varje fall, inte tidigare än två år före den dag då klagomålet ingavs på begäran av den part som vänder sig till den. Denna bestämmelse är emellertid inte tillämplig i tiden (ratione temporis) på det nationella målet. För att en begäran om förhandsavgörande ska anses inte vara hypotetisk, krävs att den tillgodose[r] behov som är knutna till den faktiska lösningen av en tvist. Dom av den 10 december 2018, Wightman m.fl. ( C‑621/18, EU:C:2018:999, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

5 Dom av den 13 mars 2008, Vereniging Nationaal Overlegorgaan Sociale Werkvoorziening m.fl. ( C‑383/06–C‑385/06, EU:C:2008:165)

6 GRDF hänvisar bland annat till dom av den 7 februari 2002, Krauer ( C‑28/00, EU:C:2002:82), dom av den 18 april 2002, Duchon ( C‑290/00, EU:C:2002:234), dom av den 17 juli 2014, Panasonic Italia m.fl. ( C‑472/12, EU:C:2014:2082) och dom av den 15 juli 2004, Gerekens och Procola ( C‑459/02, EU:C:2004:454).

7 Dom av den 13 mars 2007, Unibet ( C‑432/05, EU:C:2007:163).

8 Fjärde stycket i lag nr 2017–55 av den 20 januari 2017 var inte i kraft vid den aktuella tidpunkten. Se fotnot 4 ovan.

9 GRDF lyfter särskilt fram domen av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980).

10 GRDF hänvisar till dom av den 15 juli 2004, Gerekens och Procola ( C‑459/02, EU:C:2004:454, punkt 24), och dom av den 13 mars 2008, Vereniging Nationaal Overlegorgaan Sociale Werkvoorziening m.fl. ( C‑383/06–C‑385/06, EU:C:2008:165, punkt 60).

11 GRDF hänvisar, bland annat, till dom av den 25 juni 1975, Deuka ( 5/75, EU:C:1975:88).

12 ENI Gas & Power France hänvisar, bland annat, till yttrande 1/91 (första yttrandet angående EES-avtalet) av den 14 december 1991 ( EU:C:1991:490), och dom av den 13 mars 2007, Unibet ( C‑432/05, EU:C:2007:163).

13 Direct énergie hänvisar till dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 60), och dom av den 21 januari 2015, Unicaja Banco and Caixabank ( C‑482/13, C‑484/13, C‑485/13 och C‑487/13, EU:C:2015:21, punkt 31).

14 Direct énergie hänvisar till dom av den 11 december 1997, Magorrian och Cunningham ( C‑246/96, EU:C:1997:605, punkt 41), dom av 16 maj 2000, Preston m.fl. ( C‑78/98, EU:C:2000:247, punkterna 40 och 43), dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 60), och dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkt 72).

15 Direct énergie hänvisar även till dom av den 4 oktober 2012, Byankov ( C‑249/11, EU:C:2012:608, punkterna 80–82), och dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278, punkt 38) vad gäller skyddet för berättigade förväntningar.

16 Vad gäller denna punkt hänvisas till dom av den 9 september 2008, FIAMM m.fl./rådet och kommissionen ( C‑120/06 P och C‑121/06 P, EU:C:2008:476, punkt 185).

17 Dom av den 13 mars 2008, Vereniging Nationaal Overlegorgaan Sociale Werkvoorziening m.fl. ( C‑383/06–C‑385/06, EU:C:2008:165).

18 Den franska regeringen hänvisar till lag nr 2017–55, som begränsar verkan i tiden av beslut från organ som CORDIS till två år. Regeringen har emellertid medgett att denna lag inte är tillämplig i tiden (ratione temporis) i det nationella målet. Se fotnot 4 ovan.

19 Dom av den 12 april 2018, Biosafe - Indústria de Reciclagens ( C‑8/17, EU:C:2018:249, punkt 36).

20 Dom av den 13 mars 2008, Vereniging Nationaal Overlegorgaan Sociale Werkvoorziening m.fl. ( C‑383/06–C‑385/06, EU:C:2008:165, punkt 52).

21 Genom att anta lag nr 2017–55 har den franska lagstiftaren strävat efter jämvikt.

22 Här har den franska regeringen grundat sig på förslaget till avgörande av generaladvokaten Wahl i de förenade målen Finanzamt Neuss och Butin ( C‑374/16 och C‑375/16, EU:C:2017:515, punkt 71).

23 Kommissionen hänvisar till dom av den 6 mars 2007, Meilicke m.fl. ( C‑292/04, EU:C:2007:132, punkterna 35–37).

24 Dom av 8 november 2001, Silos ( C‑228/99, EU:C:2001:599, punkterna 35–38).

25 Dom av den 26 april 1994, Roquette Frères ( C‑228/92, EU:C:1994:168).

26 Dom av den 23 oktober 2014, Schulz och Egbringhoff ( C‑359/11 och C‑400/11, EU:C:2014:2317, punkt 54 och följande punkter).

27 Se, exempelvis, dom av den 5 december 2013, Asociación de Consumidores Independientes de Castilla y León ( C‑413/12, EU:C:2013:800), som rörde tillgängliga rättsmedel i en horisontell tvist, och i vilken domstolen i punkt 25 konstaterade följande: talan i det nationella målet har väckts av en konsumentskyddsorganisation i syfte att utverka ett förbud för en näringsidkare att använda sig av oskäliga avtalsvillkor. I punkt 26 slog domstolen fast att domstolen [är] behörig att pröva de frågor som har ställts, eftersom de avser tolkningen av unionsrätten. Se generaladvokaten Wahls ståndpunkt i målet Sánchez Morcillo och Abril García ( C‑169/14, EU:C:2014:2110, punkterna 72–74). I punkt 70 undersökte generaladvokaten huruvida den aktuella rättsliga situationen, som rörde tillgängliga rättsmedel för att säkerställa den horisontella tillämpningen av unionens konsumentlagstiftning mellan två enskilda parter, omfattades av unionsrätten.

28 Dom av den 13 februari 2014, Airport Shuttle Express m.fl. ( C‑162/12 och C‑163/12, EU:C:2014:74, punkt 39). Se, för en senare meddelad dom, dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 20).

29 EU-domstolen har godtagit att nationell lagstiftning kan reglera verksamhet som omfattas av direktivets tillämpningsområde, vilket medför att domstolen har behörighet. Se till exempel dom av den 2 oktober 2018, Ministerio Fiscal (C‑207/16, EU:C:2018, 788, punkt 38).

30 Se, exempelvis, dom av den 12 januari 2010, Petersen ( C‑341/08, EU:C:2010:4, punkt 32).

31 Se, exempelvis, dom av den 22 oktober 1998, IN. CO. GE.’90 m.fl. ( C‑10/97–C‑22/97, EU:C:1998:498, punkt 23).

32 Med undantag för artikel 11 i direktiv 2009/73, vilken saknar betydelse i förevarande mål. Se dom av den 19 mars 2015, E.ON Földgáz Trade ( C‑510/13, EU:C:2015:189, punkt 33). Mellan den 3 september 2009, den dag då direktiv 2009/73 trädde i kraft, och den 3 mars 2011, den dag då införlivandefristen löpte ut, var medlemsstaterna skyldiga att avhålla sig från att vidta några aktiva åtgärder som allvarligt skulle kunna försvåra uppnåendet av det resultat som föreskrevs genom det direktivet. Se förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet E.ON Földgáz Trade, ( C‑510/13, EU:C:2014:2325, punkterna 22 och 23). Generaladvokaten hänvisade där till dom av den 18 december 1997, Inter-Environnement Wallonie ( C‑129/96, EU:C:1997:628, punkt 45), dom av den 26 maj 2011, Stichting Natuur en Milieu m.fl. ( C‑165/09–C‑167/09, EU:C:2011:348, punkt 78) och dom av den 11 september 2012, Nomarchiaki Aftodioikisi Aitoloakarnanias m.fl. ( C‑43/10, EU:C:2012:560, punkt 57). Före den 3 mars 2011 var det Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG som var tillämpligt (EUT L 176, 2003, s. 57). Se förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet E.ON Földgáz Trade, ( C‑510/13, EU:C:2014:2325, punkterna 26 och 27).

33 Se dom av den 19 mars 2015, E.ON Földgáz Trade ( C‑510/13, EU:C:2015:189, punkt 4).

34 COM (2007) 529 final, den 19 september 2007, punkt 2.1.

35 Enligt domstolens fasta praxis ska en begäran om förhandsavgörande avvisas i avsaknad av tillräckliga uppgifter om de faktiska och rättsliga omständigheter som utgör ramen för tvisten, i enlighet med vad som stadgas i artikel 94 i domstolens rättegångsregler. Se, exempelvis, den nyligen meddelade domen av den 28 mars 2019, Verlezza m.fl. ( C‑487/17–C‑489/17, EU:C:2019:270, punkt 30). Vad gäller avvisning av en viss del av en begäran om förhandsavgörande, se till exempel dom av den 13 februari 2014, Crono Service m.fl. ( C‑419/12 och C‑420/12, EU:C:2014:81, punkterna 31–33).

36 Dom av den 4 december 2018, Minister for Justice and Equality och Commissioner of the Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:979, punkt 39).

37 Förslag till avgörande av generaladvokaten General Bobek i målet Link Logistik N&N ( C‑384/17, EU:C:2018:494, punkt 106). Generaladvokaten hänvisar till dom av den 9 mars 1978, Simmenthal ( 106/77, EU:C:1978:49, punkt 24), dom av den 22 juni 1989, Costanzo ( 103/88, EU:C:1989:256, punkt 31), dom av den 12 januari 2010, Petersen ( C-341/08, EU:C:2010:4, punkt 80), dom av den 19 januari 2010, Kücükdeveci ( C‑555/07, EU:C:2010:21, punkt 55), dom av den 5 juli 2016, Ognyanov ( C‑614/14, EU:C:2016:514, punkt 34), dom av den 10 oktober 2017, Farrell ( C‑413/15, EU:C:2017:745, punkt 34) och dom av den 14 september 2017, The Trustees of the BT Pension Scheme ( C‑628/15, EU:C:2017:687, punkt 54 och där angiven rättspraxis). Se förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Minister for Justice and Equality och Commissioner of the Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:698, punkt 71): Såsom jag ser det kan en förvaltningsmyndighet eller domstol endast ha en skyldighet att underlåta att tillämpa nationell lagstiftning för att säkerställa att unionsrätten ges full verkan, om det redan från början har fastställts att organet har materiell behörighet att pröva målet (eller, för den delen, såsom mer allmänt gäller myndigheter, att fatta beslut i en viss fråga).

38 Min kursivering. Dom av den 4 december 2018, Minister for Justice and Equality och Commissioner of the Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:979, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

39 EU-domstolen har konsekvent förklarat att … det ankommer på medlemsstaterna, bland annat enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 första stycket FEU, att se till att unionsrätten tillämpas och respekteras på deras respektive territorier. Medlemsstaterna är, enligt artikel 4.3 andra stycket FEU, dessutom skyldiga att vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av fördragen eller unionens institutioners akter. I artikel 19.1 andra stycket FEU föreskrivs även att medlemsstaterna ska fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten. Se dom av den 14 september 2017, The Trustees of the BT Pension Scheme ( C‑628/15, EU:C:2017:687, punkt 47).

40 EGT L 303, 2000, s. 16.

41 Dom av den 4 december 2018, Minister for Justice and Equality och Commissioner of the Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:979).

42 Ibidem, punkt 46 och där angiven rättspraxis.

43 Jag noterar att domstolen i domen av den 4 december 2018, Minister för Justice and Equality och Commissioner of the Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:979) inte uttryckligen slog fast att de skyldigheter som angetts i den domen endast åvilade organ som hade befogenhet att begära förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, och hänvisade till avgöranden som rörde rent administrativa organ när den ålade dessa skyldigheter (se till exempel dom av den 22 juni 1989, Costanzo, 103/88, EU:C:1989:256). Domstolen avslutade med följande konstaterande: Till detta kommer att Workplace Relations Commission, såvitt detta organ ska anses vara en domstol, i den mening som avses i artikel 267 FEUF … med stöd av denna artikel kan hänskjuta en fråga till EU-domstolen om tolkningen av relevanta bestämmelser i unionsrätten, och är skyldigt, då organet måste rätta sig efter den dom som EU-domstolen meddelar i målet om förhandsavgörande, att tillämpa nämnda dom omedelbart, genom att vid behov på eget initiativ underlåta att tillämpa bestämmelser i nationell lagstiftning som strider mot unionsbestämmelserna. Min kursivering.

44 Dom av den 23 december 2009, Spector Photo Group och Van Raemdonck ( C‑45/08, EU:C:2009:806, punkt 71).

45 Domstolen har slagit fast att vid bedömningen av huruvida en sanktion eller åtgärd är proportionerlig ska den nationella domstolen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är. Se, exempelvis, dom av den 26 september 2018, Van Gennip m.fl. ( C‑137/17, EU:C:2018:771, punkt 99 och där angiven rättspraxis).

46 Se, bland annat, dom av den 21 mars 2019, Unareti ( C‑702/17, EU:C:2019:233, punkt 34).

47 Se, bland annat, dom av den 19 maj 2011, Iaia m.fl. ( C‑452/09, EU:C:2011:323), punkterna 17 och 18.

48 Dom av den 23 oktober 2014, Schulz och Egbringhoff ( C‑359/11 och C‑400/11, EU:C:2014:2317, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

49 Dom av den 9 september 2003, CIF ( C‑198/01, EU:C:2003:430, punkt 53).

50 Dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278, punkt 38). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 oktober 2016, Polkomtel ( C‑231/15, EU:C:2016:769, punkt 25).

51 Dom av den 13 mars 2008, Vereniging Nationaal Overlegorgaan Sociale Werkvoorziening m.fl. ( C‑383/06–C‑385/06, EU:C:2008:165). Många av de domar som GRDF har åberopat avser omständigheter under vilka unionslagstiftningen kan tillämpas på omständigheter som uppkommit före den dag då lagstiftningen trädde i kraft. Se till exempel fotnot 6 ovan. Denna situation uppkommer emellertid inte i det nationella målet enligt det synsätt som jag här har föreslagit.