Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 3 december 2020

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 2009, s. 16).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2018/2001/EG av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 2018, s. 82). Det utgör en omarbetning av direktiv 2009/28, som kommer att upphävas den 1 juli 2021. Det är således av tidsmässiga skäl inte tillämpligt i förevarande mål.

4 Andra system för stöd kan vara prisstöd, upphandlingsförfaranden och skatteincitament.

5 KOM/2005/0627 slutlig, Meddelande från kommissionen av den 7 december 2005 om stöd till elektricitet från förnybara energikällor.

6 Bland annat i dom av den 1 juli 2014, Ålands Vindkraft ( C‑573/12, EU:C:2014:2037) (nedan kallad domen Ålands Vindkraft), dom av den 11 september 2014, Essent Belgium ( C‑204/12–C‑208/12, EU:C:2014:2192), och dom av den 26 november 2014, Green Network ( C‑66/13, EU:C:2014:2399) (nedan kallad domen Green Network).

7 Avtal mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiz (EGT L 300,1972, s. 188; svensk specialutgåva, område 2, volym 1, s. 41; nedan kallat avtalet mellan EEG och Schweiz), i dess lydelse enligt beslut nr 1/2000 av gemensamma kommittén för EG-Schweiz av den 25 oktober 2000 om anpassning av avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiz till följd av införandet av Systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (EGT L 51, 2001, s. 1).

8 Decreto legislativo 3 marzo 2011, n. 28 – Attuazione della direttiva 2009/28/CE sulla promozione dell’uso dell’energia da fonti rinnovabili (Lagstiftningsdekret nr 28 av den 3 mars 2011 – Genomförande av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (nedan kallat lagstiftningsdekret nr 28/2011).

9 I september 2008 bytte Axpo Trading AG namn till Axpo Solutions AG.

10 Efter att kommissionen, som exempel, hänvisat till besluten i ärendena SA.37177 (Rumänien), SA.37345 (Polen) och SA.45867 (Belgien), gjorde den gällande att medlemsstaterna i fråga i de fallen hade tilldelat producenter av elektricitet från förnybara energikällor gröna certifikat gratis, samtidigt som de skapade en marknad för handel med sådana certifikat. När producenterna av el från förnybara energikällor sålde certifikaten kunde de erhålla en motsvarande vinst. I de fallen ställde staten immateriella tillgångar som den själv kunde ha sålt eller auktionerat ut till förfogande för producenterna av elektricitet från förnybara energikällor. Genom att handla på det sättet avstod staten från offentliga medel. Kommissionen angav också att besluten grundade sig på domstolens dom av den 8 september 2011, kommissionen/Nederländerna ( C‑279/08 P, EU:C:2011:511).

11 Esperia har intervenerat till stöd för Axpos argument, eftersom Esperia självt är part i ett annat liknande mål som har vilandeförklarats av den hänskjutande domstolen i avvaktan på domstolens svar i förevarande mål.

12 Se punkt 2 i detta förslag till avgörande.

13 Det gick att handla med de gröna certifikaten på en handelsplattform som sköttes av ett bolag som hade bildats av GSE och som hette Gestore dei Mercati Energetici SpA (nedan kallat GME). GSE hade befogenhet att köpa tillbaka gröna certifikat som bjudits ut till försäljning på handelsplattformen. Från och med år 2008 kunde GSE dra tillbaka överskott av gröna certifikat som inte efterfrågades av producenterna av konventionell el och fastställa priset för tillbakadragandet.

14 Som svar på frågor från EU-domstolen förklarade Axpo de gröna certifikaten tilldelades gratis på grund av ett dekret från Ministeriet för ekonomisk utveckling av den 18 december 2008, i vilket det i artikel 11 föreskrevs att GSE på ansökan av producenten skulle utfärda gröna certifikat utan något vederlag, efter det att sökanden informerat GSE om sin produktion av el från förnybara energikällor. Axpo tillade att bolaget fick gröna certifikat gratis, eftersom det ägde ett vindkraftverk i Italien.

15 Meddelande från kommissionen, till vilket det hänvisas i punkt 5 i detta förslag till avgörande.

16 Artikel 13 i ministerdekret av den 18 december 2008.

17 Om producenten eller importören inte gjorde det underrättade GSE den behöriga myndigheten om detta, för att den skulle besluta om påföljder.

18 Domen Green Network, punkt 15.

19 Domen Green Network, punkt 1 i domslutet: Unionsrätten är till hinder för en nationell bestämmelse, liknande den i det nationella målet, enligt vilken det kan beviljas dispens från skyldigheten att köpa gröna certifikat till följd av införandet, på den nationella konsumentmarknaden, av el som importerats från tredjeland i enlighet med ett sedan tidigare ingånget avtal mellan medlemsstaten och det berörda tredjelandet enligt vilket den el som på så sätt importeras garanteras vara grön, i enlighet med tillvägagångssätt som är identiska med dem som föreskrivs i artikel 5 i … direktiv [2001/77].

20 Enligt artikel 25.2 i lagstiftningsdekret nr 28/2011 fanns det emellertid fortfarande möjlighet att undantas från den denna skyldighet för el som importerades från och med den 1 januari 2011 enbart om den kan tillgodoräknas de nationella mål som fastställs i artikel 3. Enligt Axpo var denna möjlighet de facto utesluten, eftersom artikel 35.1 a i det lagstiftningsdekretet hänvisade slutandet av avtal mellan stater för överföring av el från förnybara energikällor till år 2016 (Axpos yttrande, punkt 7).

21 Dom av den 20 september 2017 ( C‑215/16, C‑216/16, C‑220/16 och C‑221/16, EU:C:2017:705) (nedan kallad domen Elecdey Carcelen m.fl).

22 Domen Ålands Vindkraft, punkterna 41 och 42.

23 Ibidem, punkt 46. I det italienska systemet är det producenterna och importörerna som har en sådan skyldighet.

24 Domen Elecdey Carcelen m.fl., punkt 31.

25 Ibidem, punkt 32. Se, för ett liknande resonemang rörande direktiv 2001/77, dom av den 26 september 2013, IBV & Cie ( C‑195/12, EU:C:2013:598, punkt 80), och domen Green Network, punkt 54.

26 Domen Ålands Vindkraft, punkt 49: Förvaltningsrätten i Linköping har uttryckt tvivel angående den omständigheten att det aktuella stödsystemet föreskriver att elcertifikat endast kan tilldelas för grön el som produceras i landet. Domstolen konstaterar i detta hänseende att unionslagstiftaren vid antagandet av direktiv 2009/28 bibehöll möjligheten till en sådan territoriell begränsning.

27 Ibidem, punkt 53. I samma dom hänvisade domstolen till skäl 25 i direktiv 2009/28, i vilket det konstateras att en majoritet av medlemsstaterna tillämpar stödsystem som bara gynnar produktion av grön energi på deras territorium: För att de nationella stödsystemen ska fungera korrekt är det synnerligen viktigt att medlemsstaterna kan kontrollera effekten av och kostnaderna för sina nationella stödsystem i förhållande till sin egen potential (punkt 99).

28 Dessa mekanismer för samarbete ger medlemsstaterna möjlighet att enas om i vilken omfattning en medlemsstat ska stödja energiproduktionen i en annan medlemsstat och i vilken omfattning produktionen av [grön energi] bör inberäknas i det nationella övergripande målet för den eller den andra medlemsstaten.

29 Domen Ålands Vindkraft, punkt 57, och dom av den 14 december 2004, Radlberger Getränkegesellschaft och S. Spitz ( C‑309/02, EU:C:2004:799, punkt 53).

30 Domen Ålands Vindkraft, punkterna 59–62.

31 Artikel 18 FEUF, i vilken det allmänna förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet slås fast, kan endast tillämpas fristående i fall som omfattas av unionsrätten för vilka det inte har föreskrivits några särskilda regler om icke-diskriminering i EUF-fördraget (dom av den 18 juli 2017, Erzberger, C‑566/15, EU:C:2017:562, punkt 25 och dom av den 10 oktober 2019, Krah C‑703/17, EU:C:2019:850, punkt19). Principen om icke-diskriminering på grund av nationalitet iakttas emellertid bland annat inom området för fri rörlighet för varor, i artikel 34 FEUF, jämförd med artikel 36 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 juni 2017, Medisanus, C‑296/15, EU:C:2017:431, punkt 65 och dom av den 18 juni 2019, Österrike/Tyskland, C‑591/17, EU:C:2019:504, punkt 40).

32 Dom av den 18 januari 2007, Brzeziński ( C‑313/05, EU:C:2007:33, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

33 Dom av den 6 december 2018, FENS ( C‑305/17, EU:C:2018:986, punkt 29), och dom av den 14 juni 2018, Lubrizol France ( C‑39/17, EU:C:2018:438, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

34 Dom av den 14 september 1995, Simitzi ( C‑485/93 och C‑486/93, EU:C:1995:281, punkterna 14–16), dom av den 9 november 1983, kommissionen/Danmark ( 158/82, EU:C:1983:317, punkt 18), och dom av den 1 juli 1969, kommissionen/Italien ( 24/68, EU:C:1969:29, punkterna 7 och 9).

35 Dom av den 6 december 2018, FENS ( C‑305/17, EU:C:2018:986, punkt 31).

36 Dom av den 14 juni 2018, Lubrizol France ( C‑39/17, EU:C:2018:438, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

37 Ibidem, punkt 46. Enligt fast rättspraxis kan en avgift som påförs inhemska varor och varor som importerats med hänsyn till identiska kriterier ändå vara förbjuden enligt fördraget, när intäkterna från en sådan avgift är avsedda att finansiera verksamheter som särskilt gynnar beskattade nationella varor. Om de fördelar som dessa varor får fullt ut kompenserar för den skatt som tas ut, får denna skatt endast effekt för importerade varor. Detta utgör en avgift med motsvarande verkan.

38 Jag vill än en gång erinra om att detta direktiv ger medlemsstaterna rätt att avgöra huruvida deras nationella stödsystem ska tillämpas på el från förnybara energikällor som producerats utanför deras gränser och i så fall i vilken omfattning.

39 Eftersom den inte omfattas av begreppet avgift med verkan motsvarande en tull, är det inte längre nödvändigt att få klarlagt huruvida elimportörernas skyldighet att köpa italienska gröna certifikat omfattas av någon av begränsningarna av detta förbud.

40 Dom av den 6 december 2018, FENS ( C‑305/17, EU:C:2018:986, punkt 29).

41 Domen Ålands Vindkraft, punkt 66, och dom av den 4 oktober 2018, L.E.G.O. ( C‑242/17, EU:C:2018:804, punkt 58).

42 År 2016 ersattes de gröna certifikaten av ett stödsystem som byggde på prisstöd, eftersom Italien hade uppnått målen för användning av förnybar energi enligt direktiv 2009/28.

43 Domen Ålands Vindkraft, punkt 75, och dom av den 11 september 2014, Essent Belgium NV ( C‑204/12–C‑208/12, EU:C:2014:2192, punkt 88).

44 Domen Ålands Vindkraft, punkterna 76–82.

45 Av punkterna 9.2 och 9.3 i beslutet att begära förhandsavgörande framgår att syftet med det italienska systemet är att uppnå det nationella mål som fastställts i unionsrätten… genom att främja produktion av grön energi inom landet, vars kostnader antingen ska bäras av konsumenterna (som bär den ekonomiska bördan av GSE:s rätt att köpa eventuella osålda certifikat) eller av de aktörer som i någon form levererar energi el från förnybara energikällor som producerats utanför Italien till det nationella elnätet.

46 Se, för ett liknande resonemang, domen Ålands Vindkraft, punkterna 95 och 96. Enligt den sistnämnda punkten är det endast på produktionsstadiet som det kan slås fast att el är grön. När den gröna elen har matats in i överförings- eller distributionsnäten är det… svårt att bestämma dess specifika ursprung, vilket innebär att det framstår som svårt att genomföra en systematisk urskiljning av grön el på användningsstadiet.

47 Ibidem, punkterna 109 och 110.

48 Ibidem, punkterna 113 och 114.

49 Kommissionens skriftliga yttrande, punkt 36.

50 Ibidem, punkt 37. Min kursivering.

51 I sin nyligen meddelade dom av den 17 september 2020, Burgo Group ( C‑92/19, EU:C:2020:733), slog domstolen i punkterna 41–44 fast att två tolkningsfrågor i en annan begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato inte kunde tas upp till sakprövning, eftersom den hänskjutande domstolen inte tillhandahållit tillräckliga uppgifter för att kunna avgöra huruvida artikel 107 FEUF… utgör hinder för en nationell lagstiftning som gör det möjligt för kraftvärmeanläggningar som inte kännetecknas som högeffektiva anläggningar, i den mening som avses i detta direktiv, att även efter den 31 december 2010 fortsätta att omfattas av ett stödarrangemang för kraftvärme, enligt vilket de sålunda är undantagna från bland annat skyldigheten att köpa gröna certifikat.

52 Dom av den 19 december 2013, Association Vent De Colère! m.fl. ( C‑262/12, EU:C:2013:851, punkt 15), dom av den 16 april 2015, Trapeza Eurobank Ergasias ( C‑690/13, EU:C:2015:235, punkt 17), dom av den 21 december 2016, kommissionen/Hansestadt Lübeck ( C‑524/14 P, EU:C:2016:971, punkt 40), dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 38), dom av den 13 september 2017, ENEA ( C‑329/15, EU:C:2017:671, punkt 17), och dom av den 29 juli 2019, Azienda Napoletana Mobilità ( C‑659/17, EU:C:2019:633, punkt 20).

53 Dom av den 13 september 2017, ENEA ( C‑329/15, EU:C:2017:671, punkt 20).

54 Dom av den 16 maj 2002, Frankrike/kommissionen ( C‑482/99, EU:C:2002:294, punkt 24).

55 Se punkt 90 i detta förslag till avgörande.

56 Dom av den 28 mars 2019, Tyskland/kommissionen ( C‑405/16 P, EU:C:2019:268, punkt 49).

57 Dom av den 22 mars 1977, Steinike & Weinlig ( 78/76, EU:C:1977:52, punkt 21), dom av den 13 mars 2001, PreussenElektra ( C‑379/98, EU:C:2001:160, nedan kallad domen PreussenElektra, punkt 58), och dom av den 13 september 2017, ENEA ( C‑329/15, EU:C:2017:671, punkt 23).

58 Dom av den 16 maj 2002, Frankrike/kommissionen ( C‑482/99, EU:C:2002:294, punkt 23).

59 Förslag till avgörande av den 27 februari 2018, Georgsmarienhütte m.fl. ( C‑135/16, EU:C:2018:120, punkterna 104–121).

60 I de följande punkterna 112–127 återges de motsvarande punkterna i det förslaget till avgörande.

61 Domen PreussenElektra, punkt 62.

62 Dom av den 22 mars 1977, Steinike & Weinlig ( 78/76, EU:C:1977:52, punkt 22).

63 Dom av den 16 maj 2002, Frankrike/kommissionen ( C‑482/99, EU:C:2002:294, punkt 37), dom av den 17 juli 2008, Essent Netwerk Noord m.fl. ( C‑206/06, EU:C:2008:413, punkt 70), dom av den 19 december 2013, Association Vent De Colère! m.fl. ( C‑262/12, EU:C:2013:851, punkt 21), och dom av den 13 september 2017, ENEA ( C‑329/15, EU:C:2017:671, punkt 25).

64 C‑262/12, EU:C:2013:85, punkt 25, och dom av den 2 juli 1974, Italien/kommissionen ( 173/73, EU:C:1974:71, punkt 35).

65 Dom av den 15 juli 2004 ( C‑345/02, EU:C:2004:448, punkt 41). I det målet, som rörde finansiering av en reklamkampanj till förmån för optiker, samlades medlen för att bekosta denna reklam in från privata företag, via en offentligrättslig yrkesorganisation. Domstolen fann att det inte rörde sig om statliga medel, eftersom organisationen inte vid någon tidpunkt [hade] haft fri förfoganderätt till de medel som [skulle] avsättas för finansieringen av [reklamkampanjen].

66 Dom av den 30 maj 2013 ( C‑677/11, EU:C:2013:348, punkt 36). I det här målet, som rörde ett dekret enligt vilket samtliga yrkesutövare skulle omfattas av ett avtal som ingåtts inom ramen för en yrkesorganisation (produktion och uppfödning av kalkoner), genom vilket en avgift fastställdes för att finansiera gemensamma åtgärder som beslutats av den organisationen, fann domstolen att det inte rörde sig om statliga medel. De nationella myndigheterna kunde inte faktiskt använda de medel som kom från dessa avgifter för att stödja vissa företag, utan det var branschorganisationen som bestämde hur medlen skulle användas, enligt de mål som organisationen själv hade fastställt. Medlen kontrollerades inte heller fortlöpande av staten och de kunde inte disponeras av de statliga myndigheterna.

67 Dom av den 24 januari 1978, Van Tiggele ( 82/77, EU:C:1978:10, punkterna 25 och 26).

68 Dom av den 17 juli 2008, Essent Netwerk Noord m.fl. ( C‑206/06, EU:C:2008:413, punkt 74), dom av den 19 december 2013, Association Vent De Colère! m.fl. ( C‑262/12, EU:C:2013:851, punkt 35), och dom av den 13 september 2017, ENEA ( C‑329/15, EU:C:2017:671, punkt 26).

69 Domen PreussenElektra, punkterna 59–62. Se även dom av den 5 mars 2009, UTECA ( C‑222/07, EU:C:2009:124, punkterna 43–47), om obligatoriska avgifter som åläggs programföretag till förmån för filmproduktion, vilket inte innebär en överföring av statliga medel.

70 Dom av den 13 september 2017, ENEA ( C‑329/15, EU:C:2017:671, punkterna 27–30). Den behöriga polska myndigheten godkände de högsta priser som fick tas ut vid försäljning av el till slutanvändarna, vilket innebar att företagen inte systematiskt kunde övervältra de kostnader som uppstod till följd av denna köpskyldighet på slutanvändarna. Under vissa omständigheter, förvärvade därför elleverantörerna kraftvärmeel för ett högre pris än det pris de kunde ta ut vid försäljning till slutanvändare, vilket ledde till en merkostnad för leverantörerna. Mot bakgrund av att en sådan merkostnad inte i sin helhet kunde övervältras på slutanvändarna eller finansierades genom en obligatorisk skatt införd av medlemsstaten och eftersom det inte fanns någon ordning för full kompensation ansåg domstolen att elförsörjningsföretagen inte anförtrotts av staten att administrera en statlig resurs, utan finansierade den köpskyldighet de ålagts med egna medel.

71 Dom av den 17 juli 2008, Essent Netwerk Noord ( C‑206/06, EU:C:2008:413, punkterna 69–75).

72 Dom av den 19 december 2013, Association Vent de Colère! m.fl. ( C‑262/12, EU:C:2013:851, punkterna 25 och 26).

73 Beslut av den 22 oktober 2014 ( C‑275/13, ej publicerat, EU:C:2014:2314, punkt 20).

74 Ibidem, punkterna 30 och 31.

75 Mål C‑405/16 P, EU:C:2019:268.

76 Mål C‑706/17, EU:C:2019:407.

77 Mål T‑47/15, EU:T:2016:281.

78 Kommissionens beslut (EU) 2015/1585 av den 25 november 2014 om stödordningen SA.33995 (2013/C) (f.d. 2013/NN) [som Tyskland har genomfört till stöd för el från förnybara energikällor och energiintensiva användare].

79 Dom av den 28 mars 2019, Tyskland/kommissionen ( C‑405/16 P, EU:C:2019:268, punkt 90).

80 Ibidem, punkterna 76–80.

81 Dom av den 15 maj 2019, Achema m.fl. ( C‑706/17, EU:C:2019:407, punkterna 52–54).

82 Ibidem, punkt 55 (min kursivering). I domen Achema fann domstolen att det fanns en överföring av statliga medel i det litauiska systemet för utbetalning av medel avsedda för att finansiera ett system med allmännyttiga eltjänster.

83 Dom av den 5 mars 2009 ( C‑222/07, EU:C:2009:124). I detta mål var offentliga och privata programföretag enligt spansk lag skyldiga att avsätta en del av sina rörelseintäkter till den spanska filmindustrin (genom förfinansiering av biograffilm och tv-film). När domstolen prövade huruvida det förelåg statliga medel, fann den att [d]en fördel som en medlemsstats filmindustri kan få genom en åtgärd som samma medlemsstat vidtar… utgör… inte en fördel som ges direkt av en medlemsstat eller genom ett offentligt eller privat organ som har utsetts eller inrättats av denna stat (punkt 44).

84 Mål C‑405/16 P, EU:C:2019:268. I punkt 75 angav domstolen att även om de omständigheter som på detta sätt har konstaterats förvisso visar på det rättsliga ursprunget för stödet till EEG-el som genomförts genom 2012 års EEG-lag och därmed statens definitiva inflytande över de mekanismer som införts genom 2012 års EEG-lag, är emellertid inte dessa omständigheter tillräckliga för att det ska anses att staten därmed har makt att disponera över de medel som innehas och förvaltas av de systemansvariga.

85 Det skulle i så fall innebära att den italienska staten avstod från intäkter som den skulle kunna ha fått om den hade auktionerat ut de gröna certifikaten eller tilldelat dem mot vederlag.

86 Mål C‑279/08 P, EU:C:2011:551. Punkt 107 har följande lydelse: genom att göra överlåtbara immateriella tillgångar av utsläppsrätterna [för kväveoxider] och genom att kostnadsfritt ge dessa till de berörda företagen [har medlemsstaten i praktiken avstått från statliga medel], i stället för att sälja dem eller att auktionera ut dem.

87 Se fotnot 10 i detta förslag till avgörande. I sitt skriftliga yttrande (punkt 40 i den italienska versionen), erinrar GSE om att när kommissionen bedömde det belgiska systemet med gröna certifikat i sitt beslut av den 25 juli 2001 (statligt stöd N 550/2000, SG (2001) D/290545), förklarade den följande: L’État procure gratuitement les certificats verts … aux producteurs d’électricité verte. Ceux-ci doivent prouver qu’ils ont produit une certaine quantité d’électricité verte, en échange de quoi ils reçoivent une quantité correspondante de certificats verts. Ils peuvent vendre ces certificats aux distributeurs sur le (futur) marché des certificats verts. L’État leur offre donc des biens incorporels. On ne peut cependant considérer qu’il accepte un manque à gagner en procurant les certificats verts gratuitement … En conséquence, la fourniture de certificats verts par l’État aux producteurs ne met pas en jeu des ressources d’État (min kursivering).

88 Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd från 2008 (EUT C 82, 2008, s. 1). Statligt stöd kan vara berättigat om kostnaden för att producera förnybar energi är högre än kostnaden för produktion som grundar sig på mindre miljövänliga energikällor….

89 Domen Ålands Vindkraft, punkt 103.

90 Ibidem, punkt 109.

91 Den italienska regeringen gjorde vid förhandlingen gällande att Italien inte har avstått från några offentliga medel, eftersom det i själva verket aldrig har funnits några sådana medel. Ett grönt certifikat intygar den mängd el från förnybara energikällor som en italiensk producent har producerat och det är logiskt att vinsten från det gröna certifikatet går tillbaka till producenten själv.

92 Beslutet att begära förhandsavgörande, punkt 8.

93 Domen PreussenElektra, punkt 62.

94 Axpo har beträffande detta hänvisat till GSE:s verksamhetsberättelse för 2016, i vilken det anges att tillsammans med CSEA (Cassa per i Servizi Energetici e Ambientali (Kassan för energi- och miljötjänster)), utvärderar GSE varje år de ekonomiska behoven avseende beståndsdelen A3. På grundval av behoven fastställer AEEGSI [som omvandlats till ARERA] de inkomster som behövs för att fylla på kontot för nya kraftverk för produktion från förnybara energikällor och motsvarande källor och bidrar till den kvartalsvisa uppräkningen av storleken på skattebeståndsdelen A3 som de italienska konsumenterna betalar i sina elräkningar.

95 För en mer ingående beskrivning av de allmänna omkostnaderna för elsystemet i Italien hänvisar jag till dom av den 18 januari 2017, IRCCS – Fondazione Santa Lucia ( C‑189/15, EU:C:2017:17, punkterna 31–35), och till mitt förslag till avgörande i det målet (C‑189/15, EU:C:2016:287).

96 Cassa per i Servizi Elettrici e Ambientali, vilken fram till 2015 hette Cassa Conguaglio per il Settore Elettrico.

97 Andra mål av allmänintresse som omfattas är kärnsäkerhet och ersättningar för användning av mark, systemet med särskilda avgifter för det statliga järnvägsbolaget, ersättning som är avsedd för små företag inom elsektorn, stöd till forskning avseende elsektorn samt täckande av elbonus och de lättnader som beviljats energiintensiva företag.

98 För en mer ingående beskrivning av detta system, se kommissionens beslut av den 25 mars 2017, SA.38635 (2014/NN) – Italy – Reductions of the renewable and cogeneration surcharge for electro-intensive users in Italy, punkterna 6–13.

99 Denna bedömning gör kommissionen i sitt beslut av den 25 mars 2017, SA.38635 (2014/NN) – Italy – Reductions of the renewable and cogeneration surcharge for electro-intensive users in Italy, punkt 91.

100 Axpo uppgav vid förhandlingen att GSE i praktiken köper merparten av de gröna certifikaten på den digitala utbytesplattform som GME har hand om.

101 I ett annat stödsystem som är av senare datum än systemet med de gröna certifikaten, har kommissionen ansett att ett liknande ingripande från GSE innebär en överföring av statliga medel (beslut av den 14 juni 2019, SA.53347 (2019/N) – Italy – Support to electricity from renewable sources 2019–2021).

102 Dom av den 19 december 2013, Association Vent De Colère! m.fl. ( C‑262/12, EU:C:2013:851, punkt 25), beslut av den 22 oktober 2014, Elcogás ( C‑275/13, ej publicerat, EU:C:2014:2314, punkt 30), och dom av den 15 maj 2019, Achema m.fl. ( C‑706/17, EU:C:2019:407, punkt 68).

103 Meddelande från kommissionen – Riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (EUT C 200, 2014, s. 1). I dessa riktlinjer anges det att [m]edlemsstaterna kan bevilja stöd till förnybara energikällor genom att utnyttja marknadsmekanismerna, såsom gröna certifikat. Tack vare dessa marknadsmekanismer (som till exempel kan innebära att elleverantörerna är skyldiga att leverera en viss andel av energin i form av förnybar energi) kan alla producenter av förnybar energi dra indirekt nytta av en garanterad efterfrågan på den energi de producerar, till ett högre pris än marknadspriset på konventionell energi. Priset på gröna certifikat är inte fastställt på förhand, utan är ett resultat av förhållandet mellan utbud och efterfrågan på marknaden (punkt 135). Min kursivering.

104 På senare år har tvisterna som handlar om huruvida statligt stöd (bland annat sådant stöd som beviljats genom tillämpning av bestämmelser på skatteområdet) är selektivt ökat, och de är ibland så komplicerade att det är svårt för ekonomiska och rättsliga aktörer att på förhand veta vad de ska hålla sig till.

105 Dom av den 4 juni 2015, kommissionen/MOL ( C‑15/14 P, EU:C:2015:362, punkt 59), dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free Group m.fl. ( C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 54), och dom av den 15 maj 2019, Achema m.fl. ( C‑706/17, EU:C:2019:407, punkt 84).

106 Dom av den 30 juni 2016, Belgien/kommissionen ( C‑270/15 P, EU:C:2016:489, punkterna 49 och 50), dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free Group m.fl. ( C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 55), och dom av den 4 maj 2015, kommissionen/MOL ( C‑14/15 P, EU:C:2015:362, punkt 60).

107 Det har riktats viss kritik mot den allmänna tillämpningen av denna metod som bygger på att metoden inte är lämplig för att klassificera vissa stödordningar.

108 Beslutet att begära förhandsavgörande, punkt 8.8.

109 Beslutet att begära förhandsavgörande, punkt 8.6: eftersom systemen med nationellt stöd till produktion av grön energi… per definition föreskriver en särskild behandling, i teknisk och juridisk bemärkelse, av producenter av grön energi…, skulle slutsatsen kunna dras att de… i stället för att göra avsteg från referenssystemen och potentiellt integrera statligt stöd som sådant, stödjer, gynnar och medger de ett konkret genomförande.

110 I artikel 107.1 FEUF görs inte någon åtskillnad mellan skälen för eller målen med de statliga ingripandena, utan dessa definieras i förhållande till verkningarna och därmed oberoende av vilken teknik som används (dom av den 21 december 2016, kommissionen/Hansestadt Lübeck, C‑524/14 P, EU:C:2016:971, punkt 48, och dom av den 15 november 2011, kommissionen och Spanien/Government of Gibraltar och Förenade kungariket, C‑106/09 P och C‑107/09 P, EU:C:2011:732, punkt 87).

111 Dom av den 9 oktober 2014, Ministerio de Defensa och Navantia ( C‑522/13, EU:C:2014:2262, punkterna 42 och 43), dom av den 18 juli 2013, P ( C‑6/12, EU:C:2013:525, punkt 19), dom av den 8 september 2011, kommissionen/Nederländerna ( C‑279/08 P, EU:C:2011:551, punkt 62), och dom av den 8 september 2011, Paint Graphos m.fl. ( C‑78/08–C‑80/08, EU:C:2011:550, punkt 49 och följande punkter).

112 Republiken Italien har underrättat kommissionen om andra stödsystem: se bland annat de som nämns i fotnoterna 98, 99 och 101 i detta förslag till avgörande, samt kommissionens beslut av den 28 april 2016, SA.43756, Support to electricity for renewable sources in Italy (EUT C 258, 2016, s. 16).

113 Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd från 2008 (EUT C 82, 2008, s. 1) och Riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (EUT C 200, 2014, s. 1).

114 I artikel 2 i avtalet anges att det skall gälla för produkter med ursprung i gemenskapen eller i Schweiz… som omfattas av kapitel 25–97 i Systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, med undantag av produkter enligt bilaga 1. Elektricitet ingår i kapitel 27 i det harmoniserade systemet (nr 2716).

115 Punkterna 39 och 40 i detta förslag till avgörande, med hänvisningen till domen Green Network. Vid förhandlingen uppgav den italienska regeringen att det skulle kunna ha uppkommit en folkrättslig konflikt, eftersom det blev omöjligt att tillämpa det bilaterala avtalet efter det att 2011 års lagstiftningsdekret nr 28 hade antagits. Mellan den 1 januari 2012 och den 26 november 2014, då domen Green Network meddelades, förhindrade det ömsesidiga erkännandet av ursprungsgarantier enligt det bilaterala avtalet att importörer av schweizisk el från förnybara energikällor till Italien kringgick skyldigheten att köpa italienska gröna certifikat.

116 Domen Green Network kan tillämpas på direktiv 2009/28, eftersom det utarbetades på grundval av direktiv 2001/77, vilket föregick direktiv 2009/28, som har liknande innehåll i det här avseendet.

117 Även om den hänskjutande domstolen inte har tagit upp den frågan utan ser det som en självklarhet, anser jag att artiklarna 6 och 13 i avtalet kan ha direkt effekt och att enskilda som berörs får åberopa dem direkt vid nationell domstol. Det rör sig om bestämmelser som är klara, precisa och ovillkorliga och avtalet är av sådan karaktär att dess bestämmelser kan åberopas direkt, i enlighet med dom av den 26 oktober 1982, Kupferberg ( C‑104/81, EU:C:1982:362, punkterna 22 och 23), och dom av den 16 juli 2015, ClientEarth/kommissionen ( C‑612/13 P, EU:C:2015:486, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

118 Punkt 68 i detta förslag till avgörande.

119 Punkterna 76–87 i detta förslag till avgörande.