Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 14 januari 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 311, 2001, s. 1, med senare ändringar.

3 EUT L 4, 2019, s. 43.

4 Se, exempelvis, dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos Högsta domstolens avdelning för disciplinärenden ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18 och EU:C:2019:982, punkt 111).

5 Mer utförligt och med ytterligare hänvisningar, se till exempel mitt förslag till avgörande i mål C‑505/19 nyligen, Bundesrepublik Deutschland (Interpol red notice) ( EU:C:2020:939, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

6 Se ovan, punkt 18 i detta förslag till avgörande.

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 1978, Simmenthal ( 106/77, EU:C:1978:49, punkterna 14 och 15), dom av den 19 juni 1990, Factortame m.fl. ( C‑213/89, EU:C:1990:257, punkt 18), och dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503, punkt 54).

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 1978, Simmenthal ( 106/77, EU:C:1978:49, punkterna 16 och 21), dom av den 19 juni 1990, Factortame m.fl. ( C‑213/89, EU:C:1990:257, punkt 19), och dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503, punkt 55).

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 1978, Simmenthal ( 106/77, EU:C:1978:49, punkt 22), dom av den 19 juni 1990, Factortame m.fl. ( C‑213/89, EU:C:1990:257, punkt 20), och dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503, punkt 56).

10 Bland många exempel, se dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkterna 21 och 22, och där angiven rättspraxis).

11 Sedan den först formulerades i domen av den 16 december 1976, Rewe‑Zentralfinanz och Rewe-Zentral ( 33/76, EU:C:1976:188).

12 C‑89/17, EU:C:2018:225, punkterna 99–107.

13 Se, bland många exempel, dom av den 29 november 2018, Bank Tejarat/rådet ( C‑248/17 P, EU:C:2018:967, punkt 79), och dom av den 31 januari 2019, Islamic Republic of Iran Shipping Lines m.fl./rådet ( C‑225/17 P, EU:C:2019:82, punkt 62).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 november 2012, Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684, punkt 49), och dom av den 17 december 2015, Imtech Marine Belgium ( C‑300/14, EU:C:2015:825, punkt 38).

15 Se, med ytterligare hänvisningar, mitt förslag till avgörande i målet Banger ( C‑89/17, EU:C:2018:225, punkt 104).

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi ( C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkt 102), och dom av den 26 juli 2017, Sacko ( C‑348/16, EU:C:2017:591, punkt 41).

17 I doktrinen har det föreslagits att tillvägagångssättet skulle pendla mellan mer och mindre ingripande från domstolen över tid. Se, exempelvis, Dougan, M., National Remedies Before the Court of Justice: Issues of Harmonisation and Differentiation, Hart Publishing, Oxford, 2004, s. 227–233, eller Tridimas, T., The General Principles of EC Law, 2nd Ed, Oxford University Press, Oxford, 2006, s. 420–422.

18 Se, bland annat, dom av den 1 december 1995, Van Schijndel och Van Veen ( C‑430/93 och C‑431/93, EU:C:1995:441), dom av den 24 oktober 1996, Kraaijeveld m.fl. ( C‑72/95, EU:C:1996:404), och dom av den 17 mars 2016, Bensada Benallal ( C‑161/15, EU:C:2016:175).

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 1998, Edis ( C‑231/96, EU:C:1998:401, punkt 36), och dom av den 1 december 1998, Levez ( C‑326/96, EU:C:1998:577, punkt 42).

20 Dom av den 9 mars 1978, Simmenthal ( 106/77, EU:C:1978:49, punkterna 14 och 15), dom av den 9 november 1983, San Giorgio ( 199/82, EU:C:1983:318), dom av den 19 juni 1990, Factortame m.fl. ( C‑213/89, EU:C:1990:257, punkt 18), dom av den 16 december 2008, Cartesio ( C‑210/06, EU:C:2008:723), dom av den 5 oktober 2010, Elchinov ( C‑173/09, EU:C:2010:581), och dom av den 11 november 2015, Klausner Holz Niedersachsen ( C‑505/14, EU:C:2015:742).

21 Dom av den 19 november 2009, Filipiak ( C‑314/08, EU:C:2009:719), dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503), dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980), och dom av den 28 juli 2016, Association France Nature Environnement ( C‑379/15, EU:C:2016:603)

22 Dom av den 2 december 1997, Fantask m.fl. ( C‑188/95, EU:C:1997:580), dom av den 22 juni 2010, Melki och Abdeli ( C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363), dom av den 22 december 2010, DEB ( C‑279/09, EU:C:2010:881), och dom av den 8 november 2016, Lesoochranárske zoskupenie VLK ( C‑243/15, EU:C:2016:838).

23 Se, särskilt, dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936), dom av den 17 januari 2019, Dzivev m.fl. ( C‑310/16, EU:C:2019:30), och dom av den 19 december 2019, Deutsche Umwelthilfe ( C‑752/18, EU:C:2019:1114).

24 Se, särskilt, Prechal, S., Community Law in National Court: The Lessons from Van Schijndel Common Market Law Review, vol. 35, 1998, s. 687.

25 Möjligen även kallad en förnuftsregel, proportionalitet eller helt enkelt rimlig balans mellan de intressen som står på spel – se redan förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i de förenade målen van Schijndel och van Veen ( C‑430/93 och C‑431/93, EU:C:1995:185, punkt 31) och förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Peterbroeck ( C‑312/93, EU:C:1994:184, punkt 40).

26 Se, bland annat, dom av den 14 december 1995, van Schijndel och van Veen ( C‑430/93 och C‑431/93, EU:C:1995:441, punkt 19), och dom av den 14 december 1995, Peterbroeck ( C‑312/93, EU:C:1995:437, punkt 14). Mer nyligen, se dom av den 2 april 2020, CRPNPAC och Vueling Airlines ( C‑370/17 och C‑37/18, EU:C:2020:260, punkt 93).

27 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

28 Se, bland många exempel, dom av den 19 januari 1982, Becker ( 8/81, EU:C:1982:7, punkt 25), och dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkterna 56–57).

29 Se ovan punkterna 22 och 23 i detta förslag till avgörande.

30 Mer i detalj och med ytterligare referenser, se även mitt förslag till avgörande i målet Klohn ( C‑167/17, EU:C:2018:387, punkterna 36–46).

31 Se, för ett aktuellt exempel, mitt förslag till avgörande i målet Fashion ID ( C‑40/17, EU:C:2018:1039, punkterna 45–48).

32 Se, analogt, Europadomstolens dom av den 20 mars 2008, Budajeva m.fl. mot Ryssland (CE:ECHR:2008:0320JUD001533902, § 191).

33 Se ovan, punkterna 54–62 i detta förslag till avgörande.

34 Rådets förordning: Förordning nr 1 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 1958 17, s. 385), med senare ändringar.

35 Se artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 920/2005 om ändring av förordning nr 1 av den 15 april 1958 om fastställande av det språk som ska användas av Europeiska ekonomiska gemenskapen och av förordning nr 1 av den 15 april 1958 om fastställande av det språk som ska användas av Europeiska atomenergigemenskapen och om införande av tillfälliga undantag från dessa förordningar (EUT L 156, 2005, s. 3), som senare åter förlängdes genom rådets förordning (EU) nr 1257/2010 om utvidgning av tillfälliga undantagsåtgärder från rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om fastställande av det språk som ska användas av Europeiska ekonomiska gemenskapen och av förordning nr 1 av den 15 april 1958 om fastställande av det språk som ska användas av atomenergigemenskapen införda av förordning (EG) nr 920/2005 (EUT L 343, 2010, s. 5). Se i allmänhet kommissionens rapport till rådet om EU-institutionernas framsteg mot genomförandet av den gradvisa minskningen av undantaget för iriska, COM(2019) 318 final.

36 Rådets förordning (EG) nr 930/2004 av den 1 maj 2004 om tillfälliga undantagsbestämmelser vad gäller avfattande på maltesiska av rättsakter från Europeiska unionens institutioner (EUT L 169, 2004, s. 1).

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 september 2003, Kik/harmoniseringsbyrån ( C‑361/01 P, EU:C:2003:434), punkterna 82 till 94), dom av den 12 maj 2011, Polska Telefonia Cyfrowa ( C‑410/09, EU:C:2011:294, punkt 38), och dom av den 26 mars 2019, kommissionen/Italien ( C‑621/16 P, EU:C:2019:251, punkterna 89 till 97). Se även, mer allmänt, mitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Italien ( C‑621/16 P, EU:C:2018:611, punkterna 153–179).

38 Jag lånar detta uttryck från förslaget till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Kik/harmoniseringsbyrån ( C‑361/01 P, EU:C:2003:175, punkt 50).

39 Dom av den 28 november 1989, Groener ( C‑379/87, EU:C:1989:599), dom av den 24 november 1998, Bickel och Franz ( C‑274/96, EU:C:1998:563), dom av den 6 juni 2000, Angonese ( C‑281/98, EU:C:2000:296), och dom av den 27 mars 2014, Ruffer ( C‑322/13, EU:C:2014:189), ger goda exempel på detta.

40 Dom av den 11 december 2007 ( C‑161/06, EU:C:2007:773). Ett annat exempel på detta är domen av den 20 maj 2003, Consorzio del Prosciutto di Parma och Salumificio S. Rita ( C‑108/01, EU:C:2003:296).

41 Se vidare även dom av den 10 mars 2009, Heinrich, ( C‑345/06, EU:C:2009:140). Se dock (inte i samband med en tidsmässig underlåtenhet att översätta och offentliggöra lagstiftning i efterdyningarna av en utvidgning av unionen, utan när lagstiftningen avsiktligt och förmodligen för alltid kommer att hållas hemlig, desto mer övertygande), förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Heinrich ( C‑345/06, EU:C:2008:212).

42 Dom av den 5 mars 2009 ( C‑222/07, EU:C:2009:124).

43 Dom av den 12 maj 2011 ( C‑391/09, EU:C:2011:291).

44 Se, exempelvis, dom av den 16 april 2013, Las ( C‑202/11, EU:C:2013:239), och dom av den 21 juni 2016, New Valmar ( C‑15/15, EU:C:2016:464).

45 Se, angående denna fråga, dom av den 19 juni 1990, Factortame m.fl. ( C‑213/89, EU:C:1990:257), dom av den 13 mars 2007, Unibet ( C‑432/05, EU:C:2007:163), och dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami (C‑583/11 P, punkterna 103 och 104).

46 Se ovan, punkt 24 i detta förslag till avgörande.

47 Se, bland annat, dom av den 2 februari 1986, Marshall ( 152/84, EU:C:1986:84, punkt 48), dom av den 14 juli 1994, Faccini Dori ( C‑91/92, EU:C:1994:292), och dom av den 22 januari 2019, Cresco Investigation ( C‑193/17, EU:C:2019:43, punkt 72).

48 Dom av den 24 juni 2019 ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 67).

49 En princip som domstolen ansåg följa av rättsstatsprincipen: se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 november 2016, Poltorak ( C‑452/16 PPU, EU:C:2016:858, punkt 35), och dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos Högsta domstolens avdelning för disciplinärenden) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 124).

50 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom av den 30 oktober 1991, Vilvarajah m.fl. mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1991:1030JUD001316387, § 122).

51 Se, för en översyn av relevant rättspraxis från Europadomstolen, mitt förslag till avgörande i målet Torubarov ( C‑556/17, EU:C:2019:339, punkterna 60–62).

52 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 12 februari 2015, Baczó och Vizsnyiczai ( C‑567/13, EU:C:2015:88, punkt 51).

53 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 16 september 2008, Sot. Lélos kai Sia m.fl. ( C‑468/06–C‑478/06, EU:C:2008:504, punkt 75).

54 Se ovan, punkt 34 i detta förslag till avgörande.

55 Se ovan, punkterna 34 till 36 i detta förslag till avgörande.

56 Se dom av den 19 november 2009, Filipiak ( C‑314/08, EU:C:2009:719, punkterna 82 och 83).

57 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 december 2018, The Minister for Justice and Equality and Commissioner of the Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:979, punkterna 33 och 34).

58 I detta sammanhang vill jag påpeka att det i samband med talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar från Europeiska unionens sida kan hända att symboliska former av ersättning eller redan konstaterandet i domen av den rättsstridiga händelsen utgör tillfredsställande ersättning i den mening som avses i artikel 340 FEUF: se, bland annat, dom av den 14 juni 1979, V./kommissionen ( 18/78, EU:C:1979:154, punkt 19), dom av den 9 juli 1981, Krecké mot kommissionen ( 59/80 och 129/80, EU:C:1981:170, punkt 74), och dom av den 9 juli 1987, Hochbaum och Rawes/kommissionen ( 44/85, 77/85, 294/85 och 295/85, EU:C:1987:348, punkt 22). Denna praxis förefaller överensstämma med Europadomstolens praxis: se, bland annat, dom av den 23 november 1976, Engel m.fl. mot Nederländerna (CE:ECHR:1976:1123JUD000510071 § 10 och § 11), dom av den 17 oktober 2002, Agga mot Grekland (CE:ECHR:2002:1017JUD005077699 § 65 och § 66), och dom av den 30 november 2004, Vaney mot Frankrike, CE:ECHR:2004:1130JUD005394600 § 55–57).

59 Se dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428), och dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79).