Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 23 september 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 Förstasidan i denna text har varit föremål för en språklig ändring efter det att texten ursprungligen gjordes tillgänglig på internet.

3 Dom av den 12 september 2019, Maksimovic m.fl. ( C‑64/18, C‑140/18, C‑146/18 och C‑148/18, EU:C:2019:723) (nedan kallad domen i de förenade målen Maksimovic), beslut av den 19 december 2019, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld ( C‑645/18, ej publicerat, EU:C:2019:1108), och beslut av den 19 december 2019, EX m.fl. ( C‑140/19, C‑141/19 och C‑492/19–C‑494/19, ej publicerat, EU:C:2019:1103).

4 Dom av den 4 oktober 2018, Link Logistik N&N ( C‑384/17, EU:C:2018:810) (nedan kallad domen i målet Link Logistik).

5 EUT L 159, 2014, s. 11.

6 BGBl. I, nr 52/1991.

7 BGBl. I, nr 33/2013.

8 BGBl. I, nr 44/2016.

9 Såsom framgår av EU-domstolens beslut av den 19 december 2019, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld ( C‑645/18, ej publicerat, EU:C:2019:1108, punkterna 10 och 11).

10 Beslut av den 19 december 2019, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld ( C‑645/18 R, ej publicerat, EU:C:2019:1108).

11 Det målet rörde andra nationella bestämmelser (Arbeitsvertragsrechts-Anpassungsgesetz (lagen om anpassning av lagen om anställningsavtal, BGBl. Nr. 459/1993 (nedan kallad AVRAG)). Sistnämnda lag innehöll ändå ett system och bötesbelopp som var mycket likartade dem som är omtvistade i förevarande mål.

12 Beslut av den 19 december 2019, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld ( C‑645/18, ej publicerat, EU:C:2019:1108, punkt 43).

13 Beslut av den 19 december 2019, EX m.fl. (C‑140/19, C‑141/19 och C‑492/19–C‑494/19, ej publicerat, EU:C:2019:1103).

14 Detta uttryck förekom i § 7i (4) i AVRAG, men motsvarar i huvudsak det uttryck som förekommer i §§ 26 (1), 27 (1) och 28 i LSD-BG.

15 Domen Ra 2019/11/0033 av den 15 oktober 2019.

16 E 3530/2019 m.fl., E 2893/2019 m.fl., E 2047/2019 m.fl., E 3530/2019 m.fl., E 2893/2019 m.fl. av den 27 november 2019.

17 Beslut av den 19 december 2019, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld ( C‑645/18, ej publicerat, EU:C:2019:1108).

18 EU-domstolen kom till samma slutsats i sitt beslut av den 19 december 2019, EX m.fl. ( C‑140/19, C‑141/19 och C‑492/19–C‑494/19, ej publicerat, EU:C:2019:1103). Detta mål härrörde från samma hänskjutande domstol och gällde frågor som uppkommit i ett annat mål, men i ett rätt likartat faktiskt sammanhang.

19 Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (EGT L 187, 1999, s. 42), ändrad genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/76/EU av den 27 september 2011 (EUT L 269, 2011, s. 1).

20 Förslag till avgörande i målet Link Logistik N&N ( C 384/17, EU:C:2018:494)

21 Dom av den 22 mars 2017, Euro-Team och Spirál-Gép ( C‑497/15 och C‑498/15, EU:C:2017:229).

22 Denna bestämmelse har följande lydelse: Medlemsstaterna skall upprätta lämpliga kontroller och fastställa det påföljdssystem som skall tillämpas för överträdelser av de nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv. De ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de tillämpas. De fastställda påföljderna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande. Min kursivering.

23 Domen i målet Link Logistik, punkt 51.

24 Ibidem, punkt 52, med hänvisning till dom av den 22 mars 2017, Euro-Team och Spirál-Gép ( C‑497/15 och C‑498/15, EU:C:2017:229, punkt 38).

25 Ibidem, punkt 53.

26 Ibidem, punkt 54.

27 Ibidem, punkt 55.

28 Förslag till avgörande i målet Link Logistik N&N ( C‑384/17, EU:C:2018:494, punkterna 63–69), samt mitt förslag till avgörande i målet Klohn ( C‑167/17, EU:C:2018:387, punkterna 38–46).

29 Med generaladvokat Van Gervens ord, på tal om direkt effekt-provets särdeles praktiska karaktär, [har] en [unions]rättslig bestämmelse … direkt effekt om och i den mån den i sig har tillräckliga egenskaper för att kunna tillämpas av domstolen. Att bestämmelsen är otvetydig, precis, ovillkorlig, fullständig eller perfekt, och att det inte måste göras en skönsmässig bedömning i samband med genomförandet, är i detta sammanhang endast aspekter av en och samma egenskap som denna bestämmelse ska besitta, nämligen att den ska kunna tillämpas av domstolen i ett konkret mål. – Förslag till avgörande av generaladvokaten Van Gerven i målet Banks ( C‑128/92, EU:C:1993:860, punkt 27).

30 Bara för att nämna ett iögonfallande exempel fann EU-domstolen i dom av den 5 februari 1963, van Gend & Loos ( 26/62, EU:C:1963:1) och i dom av den 19 december 1968, Salgoil ( 13/68, EU:C:1968:54) att en bestämmelse om tullar respektive kvantitativa restriktioner och avgifter respektive åtgärder med motsvarande verkan var tillräckligt klar och precis för att ha direkt effekt, och ändå har EU-domstolen lagt ett halvt sekel på att tolka uttrycket åtgärder med motsvarande verkan.

31 Domen i de förenade målen Maksimovic m.fl., punkt 39. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 26 september 2018, Van Gennip m.fl. ( C‑137/17, EU:C:2018:771, punkt 99), och dom av den 9 februari 2012, Urbán ( C‑210/10, EU:C:2012:64, punkterna 41 och 44).

32 Domen i målet Link Logistik, punkt 45.

33 Se, för ett praktiskt exempel på denna situation, dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005, punkterna 88–97), där det visade sig att förbudet mot diskriminering var tillräckligt precist och ovillkorligt, även om dess tillämpning i det nationella målet inte kunde leda till ett specifikt resultat.

34 Det kan till exempel stå tämligen klart att det för en viss typ av överträdelser är helt oproportionellt att ålägga bötesstraff på tiotusentals eller hundratusentals euro. I det avseendet och i den utsträckningen råder det således inget tvivel om klarheten och precisionen i innebörden av att sanktioner ska vara proportionella. Det hindrar emellertid inte att det finns en naturlig obestämbarhet på förhand i fråga om vilken specifik sanktion som, med hänsyn till omständigheterna i det enskilda målet, i slutänden ska åläggas inom det proportionella intervallet (rör det sig i det särskilda fallet om 1000 euro eller 5000 euro?).

35 Se även mitt förslag till avgörande i målet Klohn ( C‑167/17, EU:C:2018:387, punkt 49), angående vad som faktiskt är ett annat konkret uttryck för proportionalitetsregeln som kräver att kostnaderna för prövning av lagenligheten av beslut i miljöärenden inte bör vara avskräckande höga.

36 Se, för ett aktuellt exempel, dom av den 14 maj 2020, T‑Systems Magyarország ( C‑263/19, EU:C:2020:373, punkterna 71 och 72).

37 Dom av den 4 december 1974, Van Duyn ( 41/74, EU:C:1974:133, punkterna 7 och 13). Se även dom av den 24 oktober 1996, Kraaijeveld m.fl. ( C‑72/95, EU:C:1996:404, punkt 59), dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 64), och dom av den 21 mars 2013, Salzburger Flughafen ( C‑244/12, EU:C:2013:203, punkterna 29 och 31). Se, för en mer aktuell tillämpning, dom av den 5 september 2012, Rahman m.fl. ( C‑83/11, EU:C:2012:519, punkt 25 och där angiven rättspraxis), där EU-domstolen fann att även om lydelsen i en unionsrättslig bestämmelse inte är så preciserad att en person som ansöker om tillstånd … kan åberopa denna bestämmelse direkt för att göra gällande bedömningskriterier som enligt honom eller henne ska tillämpas på ansökan, har en sådan sökande likväl rätt att få prövat i domstol huruvida den nationella lagstiftningen och tillämpningen av denna har hållit sig inom gränserna för det bedömningsutrymme som framgår av direktivet.

38 Se, exempelvis, dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkt 19), dom av den 14 juli 1994, Faccini Dori ( C‑91/92, EU:C:1994:292, punkt 17), och dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 35).

39 Se, i detta avseende, dom av den 19 september 2000, Linster ( C‑287/98, EU:C:2000:468, punkt 37): Detta utrymme för skönsmässig bedömning, som medlemsstaten kan använda när den införlivar denna bestämmelse med sin nationella rättsordning, utesluter emellertid inte att en domstol kan pröva om de nationella myndigheterna har överskridit ovan nämnda befogenhet att företa en skönsmässig bedömning (min kursivering).

40 Det kan, såsom en sidokommentar, tilläggas att ett sådant påstående inte ens verkar vara sakligt korrekt i en situation såsom den i målet Link Logistik, och faktiskt inte heller i förevarande mål. I dessa mål har den nationella lagstiftaren redan valt att införliva direktivet. Den har emellertid gjort detta på ett uppenbart överdrivet och således felaktigt sätt, vilket lett till ett felaktigt genomförande av unionsrätten på nationell nivå. Konstigt nog var det tillräckligt klart och ovillkorligt vad som krävdes enligt proportionalitetskravet på sanktioner för att EU-domstolen, på grundval av ett enskilt exempel, skulle kunna fastställa att de nationella reglerna var oförenliga med denna bestämmelse, men sedan är den inte tillräckligt klar och ovillkorlig för att kunna tillämpas direkt av den nationella domaren i samma enskilda mål?

41 Se punkt 54 i domen i målet Link Logistik, där det betonas att det uteslutande tillkommer den nationella lagstiftaren att utforma ett lämpligt påföljdssystem.

42 Se, exempelvis, dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 78), dom av den 29 juli 2019, Torubarov ( C‑556/17, EU:C:2019:626, punkt 56), dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 162), dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Utnämning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 145), eller dom av den 15 april 2021, Braathens Regional Aviation ( C‑30/19, EU:C:2021:269, punkt 57).

43 Se dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 76), dom av den 11 september 2018, IR ( C‑68/17, EU:C:2018:696, punkt 69), och dom den 22 januari 2019, Cresco Investigation ( C‑193/17, EU:C:2019:43, punkt 76).

44 Se, exempelvis, dom av den 20 mars 2018, Garlsson Real Estate m.fl. ( C‑537/16, EU:C:2018:193, punkt 66).

45 Dom av den 6 november 2018, Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871, punkt 85), och dom av den 6 november 2018, Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften ( C‑684/16, EU:C:2018:874, punkt 74).

46 Detsamma gäller för den delen artikel 19 FEU – se dom av den 18 maj 2021, Asociaţia Forumul Judecătorilor din România m.fl. ( C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19, C‑355/19 och C‑397/19, EU:C:2021:393, punkterna 250–252).

47 Se, exempelvis, dom av den 19 april 2007, Stamatelaki ( C‑444/05, EU:C:2007:231), dom av den 13 november 2018, Čepelnik ( C‑33/17, EU:C:2018:896, punkterna 46–50), eller dom av den 3 mars 2020, Google Ireland ( C‑482/18, EU:C:2020:141, punkterna 44–54).

48 Domen i de förenade målen Maksimovic m.fl., punkterna 46–50. Detta mål avgjordes enbart på grundval av artikel 56 FEUF. Direktiv 2014/67 var inte tidsmässigt tillämpligt på de faktiska omständigheterna i det nationella målet.

49 Se, exempelvis, dom av den 3 december 1974, van Binsbergen ( 33/74, EU:C:1974:131, punkt 26), dom av den 17 december 1981, Webb ( 279/80, EU:C:1981:314, punkterna 13 och 14), dom av den 29 april 1999, Ciola ( C‑224/97, EU:C:1999:212, punkt 27), dom av den 18 december 2007, Laval un Partneri ( C‑341/05, EU:C:2007:809, punkt 97), eller dom av den 13 april 2010, Wall ( C‑91/08, EU:C:2010:182, punkt 68).

50 Se beslut av den 19 december 2019, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld m.fl. ( C‑645/18, ej publicerat, EU:C:2019:1108, punkterna 32–41), och beslut av den 19 december 2019, EX m.fl. ( C‑140/19, C‑141/19 och C‑492/19–C‑494/19, ej publicerat, EU:C:2019:1103, punkterna 34–43).

51 Dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555, punkt 52), där det anges att [p]rincipen om unionsrättens företräde innebär att artikel 325.1 FEUF och 325.2 FEUF … har den verkan i förhållande till medlemsstaternas inhemska rätt att de medför att varje motstridande föreskrift i befintlig nationell lagstiftning blir automatiskt otillämplig i och med att nämnda bestämmelser trätt i kraft. Se även dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 39).

52 Såsom redan angetts ovan i punkt 37 i detta förslag till avgörande. För samma logik tillämpad på rättsmedlens art och omfattning i allmänhet, se mitt förslag till avgörande i målet An tAire Talmhaíochta Bia agus Mara, Éire agus an tArd-Aighne ( C‑64/20, EU:C:2021:14, särskilt punkterna 54–62).

53 Ergänzen i det tyska originalet.

54 Alternativt skulle då den andra frågan behöva omformuleras till en fråga om gränserna för en konform tolkning i sådana fall, vilken med säkerhet skulle besvaras nekande. Att ta bort delar av nationella bestämmelser som är oförenliga med unionsrätten och sedan (eller samtidigt) komplettera den nationella lagstiftningen med en unionsrättslig bestämmelse som inte redan har införts i den av den nationella lagstiftaren och därigenom klart ändra innehållet i de nationella reglerna, kan, åtminstone enligt min mening, knappast betraktas som ett exempel på konform tolkning. Se, exempelvis, dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2, punkt 39), dom av den 7 augusti 2018, Smith ( C‑122/17, EU:C:2018:631, punkt 40), eller dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 76 och följande punkter).

55 Dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530) (nedan kallad domen i målet Popławski II).

56 Domen i målet Link Logistik, punkt 56. Se även ovan, punkterna 28–30, i detta förslag till avgörande.

57 Ibidem, punkt 60.

58 Ibidem, punkt 61.

59 Ibidem, punkt 62 och domslutet. Min kursivering.

60 Artikel 28.2 i rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 2008, s. 27).

61 (Tidigare) artikel 34.2 b FEU. Se domen i målet Popławski II, punkterna 69–71.

62 Domen i målet Popławski II, punkt 62.

63 Ibidem, punkt 68.

64 Se, exempelvis, dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 161), dom av den 19 december 2019, Deutsche Umwelthilfe ( C‑752/18, EU:C:2019:1114, punkt 42), dom av den 14 maj 2020, Staatsanwaltschaft Offenburg ( C‑615/18, EU:C:2020:376, punkt 69), dom av den 30 september 2020, CPAS Liège ( C‑233/19, EU:C:2020:757, punkt 54), dom av den 15 april 2021, Braathens Regional Aviation ( C‑30/19, EU:C:2021:269, punkt 58), dom av den 18 maj 2021, Asociaţia Forumul Judecătorilor din România m.fl. ( C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19, C‑355/19 och C‑397/19, EU:C:2021:393, punkt 248).

65 För olika ståndpunkter i denna debatt inom doktrinen, se exempelvis: Lenaerts, K., Corthaut, T., Of Birds and Hedges: The Role of Primacy in Invoking Norms of EU Law, European Law Review vol. 31, 2006, s. 287–315, på s. 301–311, Prechal, S., Direct Effect, Indirect Effect, Supremacy and the Evolving Constitution of the European Union, i Barnard. C., (red.), The Fundamentals of EU Law Revisited: Assessing the Impact of the Constitutional Debate, Oxford University Press, 2007, s. 35–69; Muir, E., Of Ages in – and Edges of – EU Law, Common Market Law Review, vol. 48, 2011, s. 39–62; eller Dougan M., Primacy and the Remedy of Disapplication, Common Market Law Review, vol. 56, 2019, s. 1459–1508.

66 I sitt förslag till avgörande pläderade generaladvokat Campos Sánchez-Bordona, som var av motsatt uppfattning, faktiskt för möjligheten att underlåta att tillämpa bestämmelser som inte hade direkt effekt på grundval av domen i målet Link Logistik. Se hans förslag till avgörande i målet Popławski ( C‑573/17, EU:C:2018:957, punkt 117). Se även mitt förslag till avgörande i målet Cresco Investigation ( C‑193/17, EU:C:2018:614, punkterna 114–149), där jag i huvudsak föreslog ett liknande synsätt när det gällde att inte tillämpa nationell lagstiftning som var oförenlig (enbart) med bestämmelser i stadgan.

67 Ra 2019/11/0033 av den 15 oktober 2019.

68 Såsom den österrikiska regeringen noterade i sitt yttrande har Verwaltungsgerichtshof (Högsta förvaltningsdomstolen) tillämpat sitt resonemang i fråga om § 7i i AVRAG på §§ 26 och 28 i LSD-BG (dom av den 25 februari 2020, 2018/11/0110, dom av den 26 februari 2020, 2020/11/0004, och dom av den 27 april 2020, 2019/11/0171).

69 Domen i de förenade målen Maksimovic m.fl., punkt 42, beslut av den 19 december 2019, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld m.fl. ( C‑645/18, ej publicerat, EU:C:2019:1108, punkt 36), och beslut av den 19 december 2019, EX m.fl. ( C‑140/19, C‑141/19 och C‑492/19–C‑494/19, ej publicerat, EU:C:2019:1103, punkt 38).

70 Domen i de förenade målen Maksimovic m.fl., punkterna 43 och 45, beslut av den 19 december 2019, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld m.fl. ( C‑645/18, ej publicerat, EU:C:2019:1108, punkt 37), och beslut av den 19 december 2019, EX m.fl. ( C‑140/19, C‑141/19 och C‑492/19–C‑494/19, ej publicerat, EU:C:2019:1103, punkt 39). Frihetsstraffsaspekten prövades emellertid inte i de två besluten.

71 EU-domstolen hade redan funnit att denna aspekt, i förening med övriga aspekter, var en av de faktorer som gjorde att systemet blev oproportionellt. Domen i de förenade målen Maksimovic m.fl., punkt 44, beslut av den 19 december 2019, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld m.fl. ( C‑645/18, ej publicerat, EU:C:2019:1108, punkt 38), och beslut av den 19 december 2019, EX m.fl. ( C‑140/19, C‑141/19 och C‑492/19–C‑494/19, ej publicerat, EU:C:2019:1103, punkt 40).

72 Se även ovan, fotnot 53, i detta förslag till avgörande.

73 Verfassungsgerichtshofs (Författningsdomstolens) dom av den 27 november 2019, E 2047 - 2049/2019.

74 Enligt den hänskjutande domstolen har Verfassungsgerichtshof (Författningsdomstolen) ogiltigförklarat sanktionerna i åtskilliga andra mål, bland annat E 3530/2019 m.fl., E 2893/2019 m.fl., E 3530/2019 m.fl., och E 2893/2019 m.fl.

75 Beslut av den 19 december 2019, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld m.fl. ( C‑645/18, ej publicerat, EU:C:2019:1108, punkt 32), och beslut av den 19 december 2019, EX m.fl. ( C‑140/19, C‑141/19 och C‑492/19–C‑494/19, ej publicerat, EU:C:2019:1103, punkt 34).

76 Se dom av den 12 september 2019, Maksimovic m.fl. ( C‑64/18, C‑140/18, C‑146/18 och C‑148/18, EU:C:2019:723, punkt 41), beslut av den 19 december 2019, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld m.fl. ( C‑645/18, ej publicerat, EU:C:2019:1108, punkt 35), och beslut av den 19 december 2019, EX m.fl. ( C‑140/19, C‑141/19 och C‑492/19–C‑494/19, ej publicerat, EU:C:2019:1103, punkt 37).

77 Den österrikiska regeringens hållning på denna punkt är något förbryllande, i synnerhet som denna regering har föreslagit ett svar på den första frågan som skulle innebära att proportionalitetskravet inte har direkt effekt, och inte har begränsat sitt svar på den andra frågan till ett svar enbart i andra hand, utan snarare ser det som en direktivkonform tolkning att delvis underlåta att tillämpa de omtvistade bestämmelserna. Det kan emellertid i detta avseende antas att den österrikiska regeringen, i likhet med den hänskjutande domstolen, har tagit EU-domstolens problematiska hållning i domen i målet Link Logistik som utgångspunkt.

78 Se, exempelvis, dom av den 3 maj 2007, Advocaten voor de Wereld ( C‑303/05, EU:C:2007:261, punkt 50), dom av den 31 mars 2011, Aurubis Balgaria ( C‑546/09, EU:C:2011:199, punkt 42), och dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 162).

79 Se dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 167 och där angiven rättspraxis).

80 Se, exempelvis, dom av den 11 juni 1987, Pretore di Salò ( 14/86, EU:C:1987:275, punkt 20), dom av den 8 oktober 1987, Kolpinghuis Nijmegen ( 80/86, EU:C:1987:431, punkt 13), dom av den 3 maj 2005, Berlusconi m.fl. ( C‑387/02, C‑391/02 och C‑403/02, EU:C:2005:270, punkt 74), eller dom av den 20 december 2017, Vaditrans ( C‑102/16, EU:C:2017:1012, punkt 56).

81 Såsom erfarenheterna från ett antal europeiska rättsordningar som med avseende på domstolarnas behörighetsfördelning har försökt få till stånd en distinktion mellan, å ena sidan, konstitutionella frågor och, å andra sidan, (rena och simpla) frågor om lagenlighet visar, är denna gräns mycket svårbestämbar och omöjlig att dra i praktiken. Förevarande mål är ett tydligt exempel på detta. Samma rättsliga problem kan röra sig fritt mellan de två och omväxlande framstå som en konstitutionell fråga (huruvida rätten till egendom har åsidosatts genom en sanktion) eller som en fråga om lagenlighet (huruvida det nationella beslutet att ålägga sanktionen är förenligt med den nationella rätten och unionsrätten). För en jämförande diskussion med exempel från Tyskland, Spanien, Republiken Tjeckien, Slovakien och Slovenien, se den volym som getts ut av Ústavní soud (Republiken Tjeckiens författningsdomstol), med titeln The Limits of the Constitutional Review of the Ordinary Courts’ Decisions in the Proceedings on the Constitutional Complaint, Linde, Prag, 2005. Se även, exempelvis, Bundesministerium der Justiz, Entlastung des Bundesverfassungsgerichts: Bericht der Kommission, Moser, Bonn, 1998, s. 62–66.

82 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 52), och dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 115).

83 Till skillnad från tidigare fall av så kallad tied-sentencing (fasta straff), som var kända för sin totala brist på proportionalitet mellan gärningen och straffet, vilken föranleddes av att vissa brott knöts till en enda möjlig påföljd utan möjlighet till anpassning av påföljden beroende på individuella omständigheter – se, till exempel, mitt förslag till avgörande i målet An tAire Talmhaíochta Bia agus Mara, Éire agus an tArd-Aighne ( C‑64/20, EU:C:2021:14, punkt 56).

84 Se ovan, punkterna 41 och 42, i detta förslag till avgörande.

85 Se dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 47).

86 Beträffande gränserna för denna möjlighet, och tolkningen av det förbehåll avseende unionsrättens företräde, enhetlighet och effektivitet som utmejslats i rättspraxis, se vidare mitt förslag till avgörande nyligen i de förenade målen Ministerul Public - Parchetul de pe lângă Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie – Direcţia Naţională Anticorupţie m.fl. (C‑357/19 och C‑547/19, EU:C:2021:170, punkterna 145–156).

87 Domen i de förenade målen Maksimovic m.fl., punkterna 42–45.

88 Se, ursprungligen om distinktionen, Galmot, Y., och Bonichot, J.-C., La Cour de justice des Communautés européennes et la transposition des directives en droit national 4(1), Revue française de droit administratif, 1988, s. 1–23.

89 Se, exempelvis, förslag till avgörande av generaladvokaten Saggio i de förenade målen Océano Grupo Editorial och Salvat Editores ( C‑240/98–C‑244/98, EU:C:1999:620) och förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i målet Linster ( C‑287/98, EU:C:2000:3). Se även, bland annat, Dougan, M., When Worlds collide! Competing Visions of the Relationship between Direct Effect and Supremacy, Common Market Law Review, 2007, vol. 44, s. 931–963; Wathelet, M., Du concept de l’effet direct à celui de l’invocabilité au regard de la jurisprudence récente de la Cour de Justice i Hoskins, M. och Robinson, W. (red.), A True European Essays for Judge David Edward, Hart Publishing, Oxford, 2004, s. 367–389.

90 Se mitt förslag till avgörande i målet Link Logistik N&N ( C‑384/17, EU:C:2018:494, punkt 84 och följande punkter).

91 Domen i målet Link Logistik, punkt 62 och domslutet.

92 Se även Slynn, G., The Court of Justice of the European Communities, International and Comparative Law Quarterly, 1984, vol. 33, s. 409, på s. 423.

93 För att nämna ett berömt exempel, dom av den 8 oktober 1996, Dillenkofer m.fl. ( C‑178/94, C‑179/94 och C‑188/94–C‑190/94, EU:C:1996:375, punkt 20 och följande punkter), där tidigare rättspraxis avseende statligt skadeståndsansvar för skada som vållats enskilda genom överträdelser av unionsrätten klargjordes.

94 Angående de tidiga diskussionerna, se, särskilt, förslag till avgörande av generaladvokaten Roemer i målet Nederländerna/Höga myndigheten ( 9/61, ej publicerat, EU:C:1962:20, s. 242), förslag till avgörande av generaladvokaten Lagrange i de förenade målen Da Costa m.fl. ( 28/62–30/62, ej publicerat, EU:C:1963:2), eller förslag till avgörande av generaladvokaten La Pergola i målet Sürül ( C‑262/96, EU:C:1998:610).

95 Se, exempelvis, dom av den 3 april 1968, Molkerei-Zentrale Westfalen/Lippe ( 28/67, EU:C:1968:17) avseende dom av den 16 juni 1966, Lütticke ( 57/65, EU:C:1966:34), och dom av den 25 juli 2008, Metock m.fl. ( C‑127/08, EU:C:2008:449) avseende dom av den 23 september 2003, Akrich ( C‑109/01, EU:C:2003:491).

96 Se, exempelvis, dom av den 22 maj 1990, parlamentet/rådet – Chernobyl ( C‑70/88, EU:C:1990:217, punkt 16) avseende dom av den 27 september 1988, parlamentet/rådet - Comitology ( 302/87, EU:C:1988:461), eller dom av den 24 november 1993, Keck och Mithouard ( C‑267/91 och C‑268/91, EU:C:1993:905) avseende dom av den 20 februari 1979, Rewe-Zentral (Cassis de Dijon) ( 120/78, EU:C:1979:42).

97 Se, exempelvis, dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 28) avseende dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555).

98 Se exempelvis dom av den 15 mars 2005, Bidar ( C‑209/03, EU:C:2005:169) avseende dom av den 21 juni 1988, Lair ( 39/86, EU:C:1988:322), och dom av den 21 juni 1988, Brown ( 197/86, EU:C:1988:323).

99 Se, exempelvis, dom av den 5 juni 2018, Grupo Norte Facility ( C‑574/16, EU:C:2018:390), och dom av den 5 juni 2018, Montero Mateos ( C‑677/16, EU:C:2018:393) avseende dom av den 14 september 2016, de Diego Porras ( C‑596/14, EU:C:2016:683).

100 Se dom av den 17 oktober 1990, HAG GF ( C‑10/89, EU:C:1990:359, punkt 10 och följande punkter), och, särskilt, förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i detta mål (EU:C:1990:112) avseende dom av den 3 juli 1974, Van Zuylen (HAG I) ( 192/73, EU:C:1974:72).

101 Se även ovan, punkt 55–57, i detta förslag till avgörande.

102 Se, exempelvis, dom av den 22 maj 1990, parlamentet/rådet - Chernobyl ( C‑70/88, EU:C:1990:217) avseende dom av den 27 september 1988, parlamentet/rådet - Comitology ( 302/87, EU:C:1988:461), där det endast skilde 20 månader mellan domarna.

103 Se, exempelvis, dom av den 5 juni 2018, Grupo Norte Facility ( C‑574/16, EU:C:2018:390), och dom av den 5 juni 2018, Montero Mateos ( C‑677/16, EU:C:2018:393) avseende dom av den 21 november 2018, Diego Porras ( C‑619/17, EU:C:2018:936).

104 Se exempelvis, nyligen, dom av den 18 november 2020, Syndicat CFTC ( C‑463/19, EU:C:2020:932) avseende dom (i plenum) av den 12 juli 1984, Hofmann ( 184/83, EU:C:1984:273).

105 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Puffer ( C‑460/07, EU:C:2008:714, punkt 56), som pekade på behovet av att kunna hänvisa ett mål till stora avdelningen vid en omsvängning. För ett aktuellt praktiskt exempel, se dom av den 9 juli 2020, Santen ( C‑673/18, EU:C:2020:531) avseende dom av den 19 juli 2012, Neurim Pharmaceuticals (1991) ( C‑130/11, EU:C:2012:489).

106 Eftersom, såsom Mr. Justice Jackson något sarkastiskt fångade det för länge sedan i sitt tillägg till den motivering som rättens majoritet lämnat i målet Brown mot Allen, 344 U.S. 443 (1953), på s. 540: We are not final because we are infallible, but we are infallible only because we are final (ung. Vi är inte sista instans för att vi är ofelbara, utan vi är ofelbara enbart för att vi är sista instans.).