Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 31 maj 2017

1 Originalspråk: franska.

2 Se punkt 21 nedan.

3 Fördrag mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen (EUT L 236, 2003, s. 17).

4 Akt om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EUT L 236, 2003, s. 33).

5 Kommissionens beslut 2010/792/EU av den 20 december 2010 om förlängning av övergångsperioden för förvärv av jordbruksmark i Ungern (EUT L 336, 2010, s. 60).

6 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juni 1999, Andersson och Wåkerås-Andersson ( C‑321/97, EU:C:1999:307, punkt 31), och dom av den 10 januari 2006, Ynos ( C‑302/04, EU:C:2006:9, punkt 36).

7 Se punkterna 18 och 24 ovan.

8 Se punkt 6 ovan.

9 Se punkterna 9–15 ovan.

10 Se punkterna 90–99 nedan.

11 Se, bland annat, dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

12 Se, bland annat, dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

13 Dom av den 5 april 2016, PFE ( C‑689/13, EU:C:2016:199, punkterna 32 och 33 och där angiven rättspraxis).

14 Se dom av den 6 november 1984, Fearon ( 182/83, EU:C:1984:335, punkt 9). Denna dom avsåg ett irländskt bolag, vilket hade bildats av personer som var medborgare i andra medlemsstater och vilket var föremål för en expropriationsåtgärd på grund av att personerna i fråga inte uppfyllde villkoret att vara bosatta på jordbruksfastigheten. Jag anser emellertid att domstolen i senare praxis helt har frångått det resonemang som tillämpades i den domen.

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 mars 2002, Reisch m.fl. ( C‑515/99, C‑519/99–C‑524/99 och C‑526/99–C‑540/99, EU:C:2002:135, punkterna 28–31), dom av den 23 september 2003, Ospelt och Schlössle Weissenberg ( C‑452/01, EU:C:2003:493, punkt 24), dom av den 25 januari 2007, Festersen ( C‑370/05, EU:C:2007:59, punkterna 22–24), och dom av den 1 oktober 2009, Woningstichting Sint Servatius ( C‑567/07, EU:C:2009:593, punkt 20).

16 Dom av den 5 mars 2002, Reisch m.fl. ( C‑515/99, C‑519/99–C‑524/99 och C‑526/99–C‑540/99, EU:C:2002:135, punkt 29), dom av den 25 januari 2007, Festersen ( C‑370/05, EU:C:2007:59, punkt 22), och dom av den 1 oktober 2009, Woningstichting Sint Servatius ( C‑567/07, EU:C:2009:593, punkt 20).

17 EGT L 178, 1988, s. 5; svensk specialutgåva, område 10, volym 1, s. 44.

18 Dom av den 5 mars 2002, Reisch m.fl. ( C‑515/99, C‑519/99–C‑524/99 och C‑526/99–C‑540/99, EU:C:2002:135, punkt 30), dom av den 25 januari 2007, Festersen ( C‑370/05, EU:C:2007:59, punkt 23), och dom av den 1 oktober 2009, Woningstichting Sint Servatius ( C‑567/07, EU:C:2009:593, punkt 20).

19 Se punkt 51 ovan.

20 Domen av den 5 mars 2002, Reisch m.fl. ( C‑515/99, C‑519/99–C‑524/99 och C‑526/99–C‑540/99, EU:C:2002:135), avsåg ett system där förvärv av fastigheter tilläts om förvärvaren förband sig att använda fastigheten i fråga som huvudsaklig hemvist eller för yrkesmässiga ändamål (se punkt 6 i domen). Domen av den 25 januari 2007, Festersen ( C‑370/05, EU:C:2007:59), avsåg bland annat upphävandet av en fysisk persons förvärv av en jordbruksfastighet med motiveringen att personen i fråga inte hade bosatt sig på fastigheten.

21 Domen av den 1 oktober 2009, Woningstichting Sint Servatius ( C‑567/07, EU:C:2009:593), avsåg ett beslut om att inte ge tillstånd till investeringar i fast egendom i Belgien, vilka planerades av en stiftelse etablerad i Nederländerna som avsåg att bruka egendomen i fråga via belgiska kommersiella bolag (se punkterna 12–14 samt punkterna 23 och 24 i domen).

22 Se punkterna 8, 18 och 24 ovan.

23 Se punkt 8 ovan.

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 november 1984, Fearon ( 182/83, EU:C:1984:335, punkt 7), dom av den 15 maj 2003, Salzmann ( C‑300/01, EU:C:2003:283, punkt 39), dom av den 23 september 2003, Ospelt och Schlössle Weissenberg ( C‑452/01, EU:C:2003:493, punkt 24), och dom av den 22 oktober 2013, Essent m.fl. ( C‑105/12–C‑107/12, EU:C:2013:677, punkterna 29 och 36).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 oktober 1999, Sandoz ( C‑439/97, EU:C:1999:499, punkt 31), dom av den 4 mars 2004, kommissionen/Frankrike ( C‑334/02, EU:C:2004:129, punkterna 24 och 25), och dom av den 12 december 2006, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkterna 64 och 65).

26 Se punkterna 115–118 nedan.

27 Se bland annat, för ett liknande resonemang, vad gäller bosättningsvillkor, dom av den 27 november 1997, Meints ( C‑57/96, EU:C:1997:564, punkterna 45 och 46), dom av den 24 september 1998, kommissionen/Frankrike ( C‑35/97, EU:C:1998:431, punkt 39), dom av den 11 september 2008, Petersen ( C‑228/07, EU:C:2008:494, punkterna 54 och 55), och dom av den 5 maj 2011, kommissionen/Tyskland ( C‑206/10, EU:C:2011:283, punkterna 37 och 38). Även andra kriterier har tillerkänts en sådan verkan, se bland annat dom av den 12 juli 1979, Palermo Toia ( 237/78, EU:C:1979:197, punkterna 12–14), vilken avsåg en bestämmelse enligt vilken beviljandet av ett bidrag till mödrar var beroende av den förmånsberättigade moderns barns nationalitet, samt dom av den 12 september 1996, kommissionen/Belgien ( C‑278/94, EU:C:1996:321, punkterna 28–30), och dom av den 25 oktober 2012, Prete ( C‑367/11, EU:C:2012:668, punkterna 29–31), vilka avsåg krav på att ha studerat i den berörda medlemsstaten, eller för den delen dom av den 25 oktober 2007, Geurts och Vogten ( C‑464/05, EU:C:2007:631, punkterna 21 och 22), vilken avsåg ett krav på anställning av ett visst antal arbetstagare i den berörda medlemsstaten.

28 Den ungerska regeringens argument ska med andra ord förkastas, eftersom det grundar sig på absoluta värden (som endast avser sammansättningen av den grupp av personer som påverkas), medan bedömningen av huruvida indirekt diskriminering föreligger ska grundas på relativa värden (som jämför andelen personer som påverkas både bland medborgare i andra medlemsstater och bland ungerska medborgare).

29 Vad gäller fri rörlighet för kapital se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 december 2005, Burtscher ( C‑213/04, EU:C:2005:731, punkt 54 och följande punkter). Vad gäller fri rörlighet för arbetstagare se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 1989, Messner ( C‑265/88, EU:C:1989:632, punkt 14), och dom av den 30 april 1998, kommissionen/Tyskland ( C‑24/97, EU:C:1998:184, punkt 14). Beträffande fri rörlighet för varor se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 oktober 2003, Grilli ( C‑12/02, EU:C:2003:538, punkt 49). Vad gäller frihet att tillhandahålla tjänster se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2013, Konstantinides ( C‑475/11, EU:C:2013:542, punkterna 52 och 57). Vad gäller etableringsfrihet se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 februari 1996, Skanavi och Chryssanthakopoulos ( C‑193/94, EU:C:1996:70, punkt 36 och där angiven rättspraxis), och dom av den 6 november 2003, Gambelli m.fl. ( C‑243/01, EU:C:2003:597, punkt 72).

30 Av den ungerska regeringens yttranden framgår att tillstånd från den ungerska centralbanken krävdes fram till den 1 januari 2002. I 108.1 § lagen om övergångsbestämmelser från år 2013 föreskrivs att de omtvistade nyttjanderätterna ska upphöra ex lege den 1 maj 2014.

31 Dom av den 1 december 2005 ( C‑213/04, EU:C:2005:731). Enligt den österrikiska lagstiftning som avsågs i det målet var den som förvärvade en markegendom skyldig att inom en viss frist lämna in en försäkran om att fastigheten var bebyggd, att förvärvet inte skett med syftet att utnyttja fastigheten som fritidsbostad och att förvärvaren var österrikisk medborgare eller skulle jämställas med en sådan (punkterna 6 och 25).

32 Se bland annat, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2006, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas ( C‑196/04, EU:C:2006:544, punkt 51), dom av den 13 mars 2007, Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation ( C‑524/04, EU:C:2007:161, punkt 72), och dom av den 1 april 2014, Felixstowe Dock and Railway Company m.fl. ( C‑80/12, EU:C:2014:200, punkt 31).

33 Se bland annat, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2006, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas ( C‑196/04, EU:C:2006:544, punkt 50), dom av den 13 mars 2007, Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation ( C‑524/04, EU:C:2007:161, punkterna 73 och 79), och dom av den 19 november 2009, kommissionen/Italien ( C‑540/07, EU:C:2009:717, punkt 58).

34 Dom av den 17 september 2009, Glaxo Wellcome ( C‑182/08, EU:C:2009:559, punkt 99).

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 november 1984, Fearon ( 182/83, EU:C:1984:335, punkterna 3 och 10), dom av den 23 september 2003, Ospelt och Schlössle Weissenberg ( C‑452/01, EU:C:2003:493, punkterna 38–40), och dom av den 25 januari 2007, Festersen ( C‑370/05, EU:C:2007:59, punkterna 27 och 28).

36 Dom av den 5 mars 2002, Reisch m.fl. ( C‑515/99, C‑519/99–C‑524/99 och C‑526/99–C‑540/99, EU:C:2002:135, punkt 33), dom av den 23 september 2003, Ospelt och Schlössle Weissenberg ( C‑452/01, EU:C:2003:493, punkt 34 och där angiven rättspraxis), dom av den 1 december 2005, Burtscher ( C‑213/04, EU:C:2005:731, punkt 44 och där angiven rättspraxis), och dom av den 25 januari 2007, Festersen ( C‑370/05, EU:C:2007:59, punkt 26).

37 Se, bland annat, dom av den 25 oktober 2007, Geurts och Vogten ( C‑464/05, EU:C:2007:631, punkterna 22–24).

38 Se, bland annat, dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 17), och dom av den 6 oktober 2016, Paoletti m.fl. ( C‑218/15, EU:C:2016:748, punkt 13).

39 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2014, Pfleger m.fl. ( C‑390/12, EU:C:2014:281, punkt 32), och dom av den 10 juli 2014, Julián Hernández m.fl. ( C‑198/13, EU:C:2014:2055, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

40 Dom av den 26 februari 2013 ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 21).

41 Dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 27).

42 Dom av den 30 april 2014 ( C‑390/12, EU:C:2014:281, punkt 36).

43 Dessa båda scenarier undersöks tillsammans under rubriken The derogation situation i Lenaerts, K., Exploring the limits of the EU Charter of Fundamental Rights, European Constitutional Law Review, 2012, s. 383–386.

44 Dom av den 12 juni 2003 ( C‑112/00, EU:C:2003:333). I det målet hade den österrikiska regeringen, i syfte att motivera en begränsning av den fria rörligheten för varor, vilken föranleddes av en sammankomst som ledde till att en viktig väg stängdes av, åberopat skyddet för demonstranternas grundläggande rättigheter såsom yttrande- och mötesfriheten (se punkt 17 samt punkt 69 och följande punkter i domen i det målet). Se även dom av den 11 december 2007, International Transport Workers’ Federation och Finnish Seamen’s Union, kallad Viking-domen ( C‑438/05, EU:C:2007:772, punkterna 45 och 46).

45 Dom av den 18 juni 1991 ( C‑260/89, EU:C:1991:254). Detta mål avsåg bland annat den potentiellt diskriminerande verkan av att ERT innehade både en exklusiv rättighet att sända egna program och en exklusiv rättighet att motta och återutsända program med ursprung i andra medlemsstater (se punkterna 21–23 i domen). Domstolen slog fast att medlemsstaterna kan åberopa de undantag som föreskrivs i fördraget av skäl som grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa endast om den nationella lagstiftningen i fråga är förenlig med de grundläggande rättigheter som domstolen ska säkerställa iakttagandet av, däribland yttrandefriheten (se punkterna 43–45 i domen). Se även dom av den 26 juni 1997, Familiapress ( C‑368/95, EU:C:1997:325, punkterna 24–27), och dom av den 30 april 2014, Pfleger m.fl. ( C‑390/12, EU:C:2014:281, punkterna 35 och 36).

46 Det ska härvidlag preciseras att det inte tycks mig möjligt att anse att Ungern genom de nationella bestämmelser som avses i de aktuella målen tillämpar direktiv 88/361, och detta av två skäl. Dels är detta direktiv, vars syfte var att genomföra artikel 67 EG, verkningslöst sedan denna artikel upphävdes genom Amsterdamfördraget, och detta oaktat det illustrativa värde som domstolen tillerkänt bilaga I däri: se punkt 52 ovan. Dels fastställs den skyldighet som åsidosätts genom de nationella bestämmelserna i fråga i artikel 63 FEUF, eftersom nämnda bilaga I endast innehåller en icke-uttömmande förteckning över kapitalrörelser.

47 Se punkterna 88–118 ovan.

48 Se punkt 21 ovan.

49 Dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkterna 281–327), och dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi ( C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkterna 65–69).

50 Dom av den 26 februari 2013 ( C‑617/10, EU:C:2013:105).

51 Dom av den 18 juni 1991 ( C‑260/89, EU:C:1991:254).

52 Dom av den 24 november 1993 ( C‑267/91 och C‑268/91, EU:C:1993:905).

53 Dom av den 14 juli 1981, Oebel ( 155/80, EU:C:1981:177).

54 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 maj 2014 ( C‑483/12, EU:C:2014:304, punkterna 24–26). Denna dom avsåg nationell lagstiftning som förpliktade butiksinnehavare att hålla stängt en dag i veckan. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 4 oktober 1991, Society for the Protection of Unborn Children Ireland, kallad Grogan-domen ( C‑159/90, EU:C:1991:378, punkterna 30 och 31).

55 Dom av den 30 april 2014 ( C‑390/12, EU:C:2014:281). Samma resonemang tillämpade domstolen senare i domen av den 11 juni 2015, Berlington Hungary m.fl. ( C‑98/14, EU:C:2015:386, punkterna 89–91).

56 Domstolen nöjde sig emellertid med att som avslutning på sin bedömning påpeka att en inskränkning som varken är motiverad eller proportionerlig i förhållande till friheten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 56 FEUF, inte heller ska vara tillåten enligt nämnda artikel 52.1 i stadgan, jämförd med artiklarna 15–17 i stadgan, och att en separat prövning mot bakgrund av stadgan därför inte var nödvändig. Se dom av den 30 april 2014, Pfleger m.fl. ( C‑390/12, EU:C:2014:281, punkterna 59 och 60).