Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 15 april 2021

1 Originalspråk: italienska.

2 Ärende AT.39824 – Lastbilar. En sammanfattning av detta beslut offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 108, 2017, s. 6).

3 Lag av den 3 juli 2007 (BOE nr 159 av den 4 juli 2007, s. 28848).

4 I motsats till vad som anges i beslutet att begära förhandsavgörande har MBTE gjort gällande dels att det inte finns några avvikande ställningstaganden i spansk rättspraxis angående frågan om dotterbolagets ansvar för sitt moderbolags överträdelser av konkurrensreglerna, dels att passiv saklegitimation för ett dotterbolag till Daimler, som inte nämns i 2016 års beslut, inom ramen för en skadeståndstalan som grundar sig på detta beslut, enbart fastställdes av Juzgado de lo Mercantil n. 3 de Valencia (Handelsdomstolen nr 3 i Valencia, Spanien), genom avgöranden som dessutom upphävdes efter överklagande.

5 Se, bland annat, dom av den 5 mars 2019, Eesti Pagar ( C‑349/17, EU:C:2019:172, punkt 49).

6 Punkterna 1 och 2 i artikel 71 i konkurrenslagen infördes i lagen för att införliva Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (EUT L 349, 2014, s. 1). Lydelsen av dessa bestämmelser har återgetts i den spanska regeringens yttrande. I artikel 71.1 föreskrivs att [ö]verträdarna av konkurrenslagen hålls ansvariga för skador och förorsakade förluster. I artikel 71.2 a preciseras att [m]ed överträdelse av konkurrensrätten avses varje överträdelse av artikel 101 [FEUF] eller artikel 102 [FEUF] eller av artikel 1 eller 2 i denna lag, medan det i artikel 71.2 b stadgas att [e]tt bolags handlingar även kan tillskrivas de bolag eller personer som kontrollerar det, förutom när dess ekonomiska beteende inte bestäms av någon av dessa.

7 Den hänskjutande domstolen har i övrigt inte anfört att den nu gällande ordalydelsen i artikel 71.2 i konkurrenslagen är resultatet av en ändring som infördes genom Real Decreto-ley (kungligt lagdekret) 9/2017 av den 26 maj 2017 (BOE nr 126 av den 27 maj 2017, s. 42820). I den mån denna bestämmelse har tydlig materiell och inte rent processuell karaktär är det rimligt att fråga sig huruvida nämnda bestämmelse – såsom MBTE har anfört inom ramen för den andra invändningen om rättegångshinder beträffande begäran om förhandsavgörande – i enlighet med artikel 22.1 i direktiv 2014/104, på grundval av vilken de nationella bestämmelser som antas i syfte att följa de materiella bestämmelserna i detta direktiv inte ska tillämpas retroaktivt, är tillämplig på en talan som den i det nu aktuella nationella målet, som visserligen väcktes efter det att nämnda direktiv hade trätt i kraft, men som avser faktiska omständigheter som hänför sig till perioden innan direktivet antogs och trädde i kraft. I detta sammanhang vill jag påpeka att domstolen i det nu pågående målet C‑267/20 ska ta ställning till en fråga som bland annat rör tolkningen av ordet retroaktivt i artikel 22.1 i direktiv 2014/104 när det gäller bestämmelserna om införlivande av nämnda direktiv med spansk rätt. Se rent allmänt, beträffande tillämpningsområdet i tiden för direktiv 2014/104, dom av den 28 mars 2019, Cogeco Communications ( C‑637/17, EU:C:2019:263, punkterna 24–34), och förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Cogeco Communications ( C‑637/17, EU:C:2019:32, punkterna 60–64).

8 Se, bland annat, dom av den 3 september 2020, Vivendi ( C‑719/18, EU:C:2020:627, punkterna 32 och 33 och där angiven rättspraxis).

9 Det ankommer på den nationella domstolen att pröva alla övriga antaganden i Sumals talan som nämns av MBTE, vilka bland annat rör förekomsten av den påstådda skadan och dess omfattning.

10 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

11 C‑264/01, C‑306/01, C‑354/01 och C‑355/01, EU:C:2003:304, punkt 25.

12 Se, bland annat, dom av den 23 april 1991, Höfner och Elser ( C‑41/90, EU:C:1991:161, punkt 21), dom av den 17 februari 1993, Poucet och Pistre ( C‑159/91 och C‑160/91, EU:C:1993:63, punkt 17), dom av den 22 januari 2002, Cisal ( C‑218/00, EU:C:2002:36, punkt 22), och dom av den 1 juli 2008, MOTOE ( C‑49/07, EU:C:2008:376, punkt 21).

13 Se, exempelvis, dom av den 1 juli 2008, MOTOE ( C‑49/07, EU:C:2008:376, punkt 25).

14 Se, exempelvis, dom av den 6 mars 1974, Istituto Chemioterapico Italiano och Commercial Solvents/kommissionen ( 6/73 och 7/73, EU:C:1974:18, punkt 41), där begreppet företag vid tillämpningen av nu gällande artikel 102 FEUF tillämpades enbart på det beteende som de båda klandrade bolagen tillsammans hade uppvisat gentemot ett tredje bolag som gjorde inköp från dem. Se, även, dom av den 12 juli 1984, Hydrotherm Gerätebau ( 170/83, EU:C:1984:271, punkt 11), där domstolen slog fast att begreppet företag inom ramen för konkurrensrätten ska förstås som en ekonomisk enhet med beaktande av avsikten med avtalet i fråga.

15 I dom av den 31 oktober 1974, Centrafarm och de Peijper ( 15/74, EU:C:1974:114, punkt 41), preciserade domstolen att detta förbud inte omfattar avtal eller samordnade förfaranden mellan företag som ingår i samma koncern och har ställning som moder- och dotterbolag, om företagen bildar en ekonomisk enhet inom vilken dotterbolaget inte har någon egentlig frihet att bestämma sitt handlande på marknaden. Se, även, dom av den 11 april 1989, Saeed Flugreisen och Silver Line Reisebüro ( 66/86, EU:C:1989:140, punkt 35), dom av den 4 maj 1988, Bodson ( 30/87, EU:C:1988:225, punkt 19), och dom av den 24 oktober 1996, Viho/kommissionen ( C‑73/95 P, EU:C:1996:405, punkterna 15–17). I samma riktning, dock utan att hänvisa till begreppet ekonomisk enhet, uttalade sig både domstolen i dom av den 25 november 1971, Béguelin Import ( 22/71, EU:C:1971:113, punkterna 7–9), med hänsyn till att dotterbolaget inte var självständigt och kommissionen i beslut 69/195/EEG av den 18 juni 1969 angående en begäran om icke-ingripandebesked (ärende IV/22548 – Christiani & Nielsen) på grundval av bristen på konkurrens mellan enheter som ingår i samma koncern. Se även, vad gäller förhållandet mellan en huvudman och hans mellanhand, dom av den 16 december 1975, Suiker Unie m.fl./kommissionen ( 40/73–48/73, 50/73, 54/7–56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, EU:C:1975:174, punkt 480). Se, vad gäller tillämpningen av ett gruppundantag, när en av parterna i ett avtal utgörs av flera rättsligt självständiga företag, även dom av den 12 juli 1984, Hydrotherm Gerätebau ( 170/83, EU:C:1984:271, punkt 11).

16 48/69, EU:C:1972:70.

17 Se domen ICI, punkterna 129–141. Se, för ett liknande resonemang, domar av den 14 juli 1972, Geigy/kommissionen ( 52/69, EU:C:1972:73, punkterna 42–45), och Sandoz/kommissionen ( 53/69, EU:C:1972:74, punkterna 42–45), dom av den 25 oktober 1983, AEG-Telefunken/kommissionen ( 107/82, EU:C:1983:293, punkt 49). Se, beträffande tillämpningsområdet för artikel 86 EG (nu gällande artikel 102 FEUF), dom av den 6 mars 1974, Istituto Chemioterapico Italiano och Commercial Solvents/kommissionen ( 6/73 och 7/73, EU:C:1974:18, punkterna 36–41).

18 Se domen ICI, punkterna 132 och 133.

19 Se domen ICI, punkt 135.

20 Se, exempelvis, dom av den 16 november 2000, Metsä-Serla m.fl./kommissionen ( C‑294/98 P, EU:C:2000:632).

21 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 16 november 2000, Metsä-Serla m.fl./kommissionen ( C‑294/98 P, EU:C:2000:632, punkt 27), dom av den 2 oktober 2003, Aristrain/kommissionen ( C‑196/99 P, EU:C:2003:529, punkt 96), dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen ( C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkt 117), och dom av den 11 december 2007, ETI m.fl. ( C‑280/06, EU:C:2007:775, punkt 49). Se, senast, dom av den 27 januari 2021, The Goldman Sachs Group/kommissionen ( C‑595/18 P, ej publicerad, EU:C:2021:69, punkt 31 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen Goldman Sachs). I detta sammanhang utgör kapitalmässiga band mellan de berörda enheterna ett indicium för att moderbolaget har en kontrollbefogenhet över dotterbolaget, i synnerhet – vilket kommer att framgå av det följande – om moderbolaget äger hela eller nästan hela kapitalet i dotterbolaget, men det är emellertid ingen nödvändig förutsättning för att slå fast att det föreligger en ekonomisk enhet, se dom av den 16 november 2000, Metsä-Serla m.fl./kommissionen ( C‑294/98 P, EU:C:2000:632, punkt 36).

22 Se, bland annat, dom av den 14 september 2016, Ori Martin och SLM/kommissionen ( C‑490/15 P och C‑505/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:678, punkt 60 och där angiven rättspraxis), dom av den 9 september 2015, Philips/kommissionen ( T-92/13, ej publicerad, EU:T:2015:605, punkt 41 och där angiven rättspraxis), och dom av den 12 juli 2018, The Goldman Sachs Group/kommissionen ( T-419/14, EU:T:2018:445, punkt 82).

23 Se dom av den 20 januari 2011, General Química m.fl./kommissionen ( C‑90/09 P, EU:C:2011:21, punkt 88, nedan kallad domen General Química).

24 Se, för ett liknande resonemang, redan domen ICI, punkterna 136 och 137. Se även, bland annat, dom av den 10 september 2009, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑97/08 P, EU:C:2009:536, punkt 60, nedan kallad domen Akzo), och, senast, domen Goldman Sachs, punkt 32.

25 Se, för det fall moderbolaget direkt innehar hela kapitalet i dotterbolaget, redan dom av den 25 oktober 1983, AEG-Telefunken/kommissionen ( 107/82, EU:C:1983:293, punkt 50), som senare fastställdes genom domen Akzo, punkt 60. Se, för ett liknande resonemang, senast domen Goldman Sachs, punkt 32. Från och med dom av den 29 september 2011, Elf Aquitaine/kommissionen ( C‑521/09 P, EU:C:2011:620, punkt 63), har domstolen slagit fast att presumtionen om ett faktiskt utövande av ett avgörande inflytande även är tillämplig på andelsinnehav på strax under 100 procent (i det då aktuella fallet ett andelsinnehav på 98 procent).

26 Se, senast, domen Goldman Sachs, punkt 32 och där angiven rättspraxis.

27 Se domen General Química, punkt 88.

28 Se domen Goldman Sachs, punkt 35, som om detta ämne fastställde dom av den 12 juli 2018, The Goldman Sachs Group/kommissionen ( T-419/14, EU:T:2018:445).

29 Se domen Goldman Sachs, punkt 35.

30 Se dom av den 29 september 2011, Elf Aquitaine/kommissionen ( C‑521/09 P, EU:C:2011:620, punkt 59), och, senast, domen Goldman Sachs, punkt 38. Det framgår i övrigt av fast rättspraxis att presumtionen om ett faktiskt utövande av ett avgörande inflytande inte strider mot rätten till oskuldspresumtion, dels eftersom den inte resulterar i någon presumtion om att någotdera av dessa bolag skulle vara skyldigt (se dom av den 26 januari 2017, Villeroy & Boch/kommissionen, C‑625/13 P, EU:C:2017:52, punkt 149 och där angiven rättspraxis), dels eftersom presumtionen om ett faktiskt utövande av ett avgörande inflytande inte är ovedersäglig (se dom av den 19 juni 2014, FLS Plast/kommissionen, C‑243/12 P, EU:C:2014:2006, punkt 27 och där angiven rättspraxis). Domstolen har härvidlag redan haft tillfälle att slå fast att den omständigheten att det är svårt att frambringa nödvändiga bevis för att presumtionen om faktiskt utövande av avgörande inflytande ska kunna omkullkastas inte i sig innebär att presumtionen faktiskt inte kan motbevisas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 2016, Evonik Degussa och AlzChem/kommissionen, C‑155/14 P, EU:C:2016:446, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

31 Se, bland annat, domen Akzo, punkt 58 och där angiven rättspraxis, dom av den 19 juli 2012, Alliance One International och Standard Commercial Tobacco/kommissionen ( C‑628/10 P och C‑14/11 P, EU:C:2012:479, punkt 43), dom av den 11 juli 2013, kommissionen/Stichting Administratiekantoor Portielje ( C‑440/11 P, EU:C:2013:514, punkt 38), och dom av den 5 mars 2015, kommissionen/Eni och Versalis och Eni/kommissionen ( C‑93/13 P och C‑123/13 P, EU:C:2015:150, punkt 40).

32 Se dom av den 27 april 2017, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑516/15 P, EU:C:2017:314, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

33 Se domen ICI, punkt 140. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 december 2006, Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio ( C‑217/05, EU:C:2006:784, punkt 41).

34 Se dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen ( C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkt 113).

35 Se domen Akzo, punkt 56. Se, för ett liknande resonemang, bland annat senare dom av den 27 april 2017, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑516/15 P, EU:C:2017:314, punkt 49).

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 december 2006, Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio ( C‑217/05, EU:C:2006:784, punkt 41).

37 Se, bland annat, domen Akzo, punkt 59.

38 Se för en analys av förhållandena mellan begreppet företag som ekonomisk enhet och principen om personligt ansvar, bland annat, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i de förenade målen kommissionen/Siemens Österreich m.fl. och Siemens Transmission & Distribution m.fl./kommissionen ( C‑231/11 P–C‑233/11 P, EU:C:2013:578, punkterna 74–82 och de däri angivna hänvisningarna).

39 Se, bland annat, dom av den 26 september 2013, EI du Pont de Nemours/kommissionen ( C‑172/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:601, punkt 44 och där angiven rättspraxis), dom av den 26 september 2013, The Dow Chemical Company/kommissionen ( C‑179/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:605, punkt 55 och där angiven rättspraxis), och dom av den 9 september 2015, Toshiba/kommissionen ( T-104/13, EU:T:2015:610, punkt 95 och där angiven rättspraxis).

40 Se domen Akzo, punkt 59.

41 Redan i domen ICI, då domstolen nämnde moderbolagets konkreta instruktioner till dotterbolaget, hänvisade domstolen snarare till att moderbolaget hade en allmän kontrollbefogenhet över dotterbolaget, vilket var liktydigt med att dotterbolaget saknade möjlighet att agera självständigt på marknaden, än till förekomsten av konkreta instruktioner angående det konkurrensbegränsande beteendet. Se även, bland annat, dom av den 14 september 2016, Ori Martin och SLM/kommissionen ( C‑490/15 P och C‑505/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:678, punkt 60 och där angiven rättspraxis), och dom av den 12 juli 2018, The Goldman Sachs Group/kommissionen ( T-419/14, EU:T:2018:445, punkt 83).

42 Som generaladvokaten Kokott påpekade i sitt förslag till avgörande i målet Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑97/08 P, EU:C:2009:262, punkt 91) kan ett moderbolag ha ett avgörande inflytande på dotterbolaget även om det inte har någon konkret medbestämmanderätt eller tillhandahåller några konkreta instruktioner eller riktlinjer avseende enskilda delar av affärspolitiken.

43 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2015, HIT Groep/kommissionen, ( T‑436/10, EU:T:2015:514, punkt 127 och där angiven rättspraxis), och dom av den 12 juli 2018, The Goldman Sachs Group/kommissionen ( T-419/14, EU:T:2018:445, punkt 152). Se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑97/08 P, EU:C:2009:262, punkt 87).

44 Se dom av den 12 juli 2018, The Goldman Sachs Group/kommissionen ( T-419/14, EU:T:2018:445, punkt 152).

45 C‑97/08 P, EU:C:2009:262, punkt 91.

46 Se, för en tillämpning i denna riktning, dom av den 8 maj 2013, Eni/kommissionen ( C‑508/11 P, EU:C:2013:289, punkt 64).

47 Se punkt 31 i förevarande förslag till avgörande.

48 Fram till dags dato har tillämpningen av presumtionen om ett faktiskt utövande av ett avgörande inflytande kritiserats av unionsdomstolarna enbart på grunder som har att göra med bristande motivering i samband med vederläggande av de berörda bolagens motbevisning, se dom av den 29 september 2011, Elf Aquitaine/kommissionen ( C‑521/09 P, EU:C:2011:620, punkterna 144–171), och dom av den 16 juni 2011, L’Air liquide/kommissionen ( T-185/06, EU:T:2011:275), eller åsidosättande av likabehandlingsprincipen, se dom av den 27 oktober 2010, Alliance One International m.fl./kommissionen ( T-24/05, EU:T:2010:453).

49 Se fotnot 30 i förevarande förslag till avgörande.

50 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑97/08 P, EU:C:2009:262, punkt 94).

51 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑97/08 P, EU:C:2009:262, punkt 93). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 februari 2012, EI du Pont de Nemours m.fl./kommissionen ( T-76/08, ej publicerad, EU:T:2012:46, punkt 62), och dom av den 12 juli 2018, Fujikura/kommissionen ( T-451/14, ej publicerad, EU:T:2018:452, punkt 48).

52 Se, bland annat, dom av den 29 september 2011, Elf Aquitaine/kommissionen ( C‑521/09 P, EU:C:2011:620, punkt 88), dom av den 14 september 2016, Ori Martin och SLM/kommissionen ( C‑490/15 P och C‑505/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:678, punkt 60), och dom av den 30 september 2009, Arkema/kommissionen ( T-168/05, ej publicerad, EU:T:2009:367, punkt 77).

53 Som den italienska regeringen med rätta har anfört skulle det i slutändan, om moderbolagets och dotterbolagets gemensamma skuld var avgörande, inte ens vara nödvändigt att hänvisa till begreppet ekonomisk enhet för att hålla moderbolaget ansvarigt för dotterbolagets konkurrensbegränsande beteende.

54 Se, för ett liknande resonemang, uttryckligen dom av den 10 april 2014, kommissionen/Siemens Österreich m.fl. och Siemens Transmission & Distribution m.fl./kommissionen ( C‑231/11 P–C‑233/11 P, EU:C:2014:256, punkt 56). I sitt förslag till avgörande i domen Akzo uttryckte generaladvokaten Kokott denna idé i mycket tydliga ordalag: Det utgör inte på något sätt ett undantag från principen om personligt ansvar, utan kan härledas från precis denna princip, nämligen att moderbolaget i en koncern som utövar ett avgörande inflytande på dotterbolagen kan åläggas solidariskt ansvar för de senares konkurrensbegränsande samverkan. Moderbolaget och de dotterbolag på vilk[a] det förra har ett avgörande inflytande är nämligen gemensamt rättssubjekt i ett enda företag, i den mening som avses i konkurrensrätten, och är ansvariga för detta, se punkt 97. Enligt generaladvokaten Kokott har moderbolagets ansvar i övrigt inte något samband med strikt ansvar, eftersom moderbolaget är ett rättssubjekt inom det företag som uppsåtligen har åsidosatt konkurrensreglerna: Förenklat skulle man kunna säga att moderbolaget (tillsammans med alla dotterbolag som står under dess inflytande) rättsligt sett personifierar [detta] företag, se punkt 98.

55 Se, för ett liknande resonemang, domen Akzo, punkt 56. Se även, bland annat, dom av den 29 mars 2011, ArcelorMittal Luxembourg/kommissionen och kommissionen/ArcelorMittal Luxembourg m.fl. ( C‑201/09 P och C‑216/09 P, EU:C:2011:190, punkt 95), dom av den 5 mars 2015, kommissionen/Eni och Versalis och Eni/kommissionen ( C‑93/13 P och C‑123/13 P, EU:C:2015:150), och dom av den 27 april 2017, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑516/15 P, EU:C:2017:314, punkt 49). Jag vill emellertid påpeka att domstolen i punkt 77 i domen Akzo visserligen slog fast att unionens konkurrensrätt grundar sig på principen om personligt ansvar för den ekonomiska enhet som har överträtt konkurrensreglerna, men preciserade, då den underkände klagandens argument beträffande strikt ansvar för moderbolaget, att [ä]ven om moderbolaget inte deltar direkt i överträdelsen utövar det i sådant fall ett avgörande inflytande på de dotterbolag som deltagit i överträdelsen.

56 Se domen Akzo, punkt 57 och, bland annat, dom av den 5 mars 2015, kommissionen/Eni och Versalis och Eni/kommissionen ( C‑93/13 P och C‑123/13 P, EU:C:2015:150, punkt 89).

57 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i de förenade målen kommissionen/Siemens Österreich m.fl. och Siemens Transmission & Distribution m.fl./kommissionen ( C‑231/11 P–C‑233/11 P, EU:C:2013:578, punkt 78 och de däri angivna hänvisningarna). Se, även, dom av den 12 december 2007, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( T‑112/05, EU:T:2007:381, punkt 59).

58 I konkurrensrättsliga mål iakttas självständigheten för de juridiska personer som utgör den ekonomiska enheten både vad gäller utövandet av deras rätt till försvar (översändande av meddelandet om invändningar, möjlighet att inkomma med yttrande, förhör, rätt att väcka talan) och fastställandet av bötesbeloppet.

59 Se dom av den 8 maj 2013, Eni/kommissionen ( C‑508/11 P, EU:C:2013:289, punkterna 81 och 82).

60 Se debatterna kring ett förslag till Förenta nationernas fördrag avseende koncerners ansvar för brott mot de mänskliga rättigheterna, som är tillgängliga på https://www.littler.com/publication-press/publication/united-nations-further-deliberates-treaty-seeking-impose-corporate.

61 Se, för en analys av dessa riktlinjer, M. Petrin, B. Choudhury, Group Company Liability, European Business Organization Law Review, 2018, s. 771 och följande sidor.

62 Dom av den 12 december 2018 ( T-677/14, EU:T:2018:910) (nedan kallad domen Biogaran). Se, även, dom av den 11 mars 1999, Unimétal/kommissionen ( T-145/94, EU:T:1999:49, punkterna 601–606), där tribunalen ansåg att höjningen av de böter som ett dotterbolag hade påförts för moderbolagets beteende (i det då aktuella fallet ansågs emellertid dotterbolaget vara den som huvudsakligen hade gjort sig skyldig till de överträdelser som begåtts och dragit fördel av dessa) var berättigad. I samma riktning har både tribunalen och domstolen uttalat sig i en rad domar angående upprepning av överträdelse, enligt vilka ett dotterbolag kan få bära följderna av ett konkurrensbegränsande beteende som ett annat dotterbolag i samma koncern tidigare har uppvisat och för vilket moderbolaget genom tillämpningen av begreppet ekonomisk enhet hade kunnat hållas solidariskt ansvarigt, se dom av den 30 september 2003, Michelin/kommissionen ( T-203/01, EU:T:2003:250, punkt 290), och dom av den 5 mars 2015, kommissionen/Eni och Versalis och Eni/kommissionen ( C‑93/13 P och C‑123/13 P, EU:C:2015:150, punkt 92).

63 Mål C‑207/19 P.

64 Se domen Biogaran, punkt 217. I punkt 218 preciserade tribunalen att, om ett moderbolag kan hållas ansvarigt för en överträdelse som begåtts av dess dotterbolag och dessa båda bolag följaktligen kan bli solidariskt ansvariga för den överträdelse som begåtts av det företag som de utgör utan att principen om personligt ansvar åsidosätts, är det nämligen i än högre grad så när den överträdelse som begåtts av den ekonomiska enhet som moderbolag och dotterbolaget tillsammans utgör är följden av de båda bolagens gemensamma agerande.

65 Se domen Biogaran, punkt 220. I det då aktuella fallet var det fråga om dels ett rättsstridigt patentuppgörelseavtal som moderbolaget, som är holdingbolaget i en läkemedelskoncern, hade ingått med ett generikabolag för att blockera tillverkningen och saluföringen av ett generiskt läkemedel som det förstnämnda bolaget ansåg utgöra ett intrång i ett av dess patent, dels ett avtal som hade ingåtts mellan dotterbolaget och samma utomstående bolag som avsåg det sistnämnda bolagets överföring av produkthandlingarna för tre produkter och ett godkännande för försäljning av ett läkemedel mot betalning av ett penningbelopp. Kommissionen hade i allt väsentligt funnit att det sistnämnda avtalet kunde bedömas som ytterligare ett incitament för det utomstående bolaget att avstå från att tillverka det generiska läkemedel som ansågs utgöra ett patentintrång. Jag vill i övrigt påpeka att dotterbolaget inte var verksamt på den marknad där läkemedelskoncernen med stöd av detta patent saluförde läkemedlet.

66 Se domen Biogaran, punkt 225.

67 Se domen Biogaran, punkt 225.

68 Se domen Biogaran, punkterna 209, 222 och 227.

69 En liknande slutsats har dragits av en rad brittiska domstolar, se, bland annat, Roche Products Ltd & Ors v Provimi Ltd [2003] EWHC 961 (Comm) (2 maj 2003) (http://www.bailii.org/ew/cases/EWHC/Comm/2003/961.html, punkterna 25–35), Cooper Tire & Rubber Co & Ors v Shell Chemicals UK Ltd & Ors [2009] EWHC 2609 (Comm) (27 oktober 2009) (http://www.bailii.org/ew/cases/EWHC/Comm/2009/2609.html, punkterna 48–65), Vattenfall AB and Others v Prysmian SpA [2018] EWHC 1694 (Ch D), Media-Saturn Holding GmbH & Ors v Toshiba Information Systems (UK) Ltd & Ors [2019] EWHC 1095 (Ch) (2 maj 2019) (http://www.bailii.org/ew/cases/EWHC/Ch/2019/1095.html, punkterna 129–155). Domstolen har i övrigt uppmärksammat parterna och de andra berörda som avses i artikel 23 i stadgan på dessa domar och gett dem möjlighet att inkomma med yttranden härom under förfarandet vid domstolen.

70 Se, exempelvis, dom av den 13 juli 2011, Eni/kommissionen ( T-39/07, EU:T:2011:356, punkt 97).

71 Dom av den 14 mars 2019, Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:204, punkt 45) (nedan kallad domen Skanska).

72 Domen Skanska, punkterna 25, 26 och 43. Se, även, dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkterna 21 och 22 och där angiven rättspraxis).

73 Domen Skanska, punkt 44. Se, även, dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

74 Se domen Skanska, punkterna 27 och 28 och där angiven rättspraxis.

75 Se domen Skanska, punkterna 29, 30, 36, 37 och 47.

76 Se domen Skanska, punkterna 31 och 32.

77 Se domen Skanska, punkterna 38–40, där domstolen hänvisade till dom av den 11 december 2007, ETI m.fl. ( C‑280/06, EU:C:2007:775, punkt 42), dom av den 5 december 2013, SNIA/kommissionen ( C‑448/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:801, punkt 22), och dom av den 18 december 2014 kommissionen/Parker Hannifin Manufacturing och Parker-Hannifin ( C‑434/13 P, EU:C:2014:2456, punkt 40).

78 Se, beträffande vikten av skadeståndstalans avskräckande verkan, förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:100, punkterna 46–50).

79 Se dom av den 29 juli 2019, Tibor-Trans ( C‑451/18, EU:C:2019:635, punkt 37). I denna dom förefaller domstolen ha tagit avstånd från kriteriet om forum actoris, som den tidigare hade slagit fast i dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkt 56).

80 Den spanska regeringen har nämnt dom av den 3 april 2019, Powszechny Zakład Ubezpieczeń na Życie ( C‑617/17, EU:C:2019:283, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

81 Se punkt 62 i förevarande förslag till avgörande.

82 Se domen Akzo, punkt 57.

83 Se dom av den 27 april 2017, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑516/15 P, EU:C:2017:314, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

84 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 2013, Team Relocations m.fl./kommissionen ( C‑444/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:464, punkterna 159 och 160). Kommissionen kan följaktligen – men måste inte – besluta att hålla ett moderbolag ansvarigt för en överträdelse, vid sidan av det bolag som är direkt inblandat i det konkurrensbegränsande beteendet, se dom av den 16 juni 2011, Team Relocations/kommissionen ( T‑204/08 och T‑212/08, EU:T:2011:286, punkt 156), fastställd genom dom av den 11 juli 2013, Team Relocations m.fl./kommissionen ( C‑444/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:464, punkt 161).