Förslag till avgörande av generaladvokat Christine Stix-Hackl föredraget den 26 september 2002

1 Originalspråk: tyska.

2 Thyssen mot kommissionen (REG 1999, s. II-347).

3 EGT L 212, s. 1.

4 Sc punkt 33 i den överklagade domen.

5 EGT L 116, s. 1.

6 Klaganden talar om övervakning av order och leveranser i singular, men menar tydligen såväl övervakning av order och leverans genom stalbalkskommissionen som genom systemet för utbyte av information genom Walzstahl-Vereinigung. Eftersom förekomsten av tvä kompletterande svstem for utbyte av information {se punkt 371 i den överklagade domen) i klagandens fall varken verkar ha någon betydelse för beslutet eller för den överklagade domen eller för klagandens argumentation kommer i det följande konsekvent att talas om systemet för utbyte av information.

7 Målen C-176/99 P (Arbed mot kommissionen), C-179/99 P (Eurofer mot kommissionen), C-182/99 P (Salzgitter mot kommissionen), C-19J/99 P (Krupp Hoesch mot kommissionen), C-196/99 P (Aristrain mot kommissionen), C-198/99 P (Ensidesa mot kommissionen) och C-199/99 P (Corus mot kommissionen).

8 Domar av den 29 juni 1995 i mål T-30/91, Solvay mot kommissionen. Soda (REG 1995, s. II-1775), punkterna 98 och 103), av den 20 april 1999 i de förenade målen T-305/94 till T-307/94, T-313/94 till T-316/94, T-318/94, T-325/94, T-328/94, T-329/94 och T-335/94, Limburgse Vinyl Maatschappij NV m.fl. mot kommissionen, PVC (REG 1999, s. II-931), punkt 1022.

9 Ett undantag förefaller i vart fall vara lämpligt i sådana fall där det med avseende pä antalet eller valet av de bevismedel som kommissionen använde när den genomförde en undersökning ex officio kan betvivlas huruvida undersökningen var seriös.

10 Se exempelvis punkt 108 i den överklagade domen.

11 Fast rättspraxis, se i detta avseende exempelvis domstolens beslut av den 11 april 2001 i mål C-479/00 P [R], kommissionen mot Gerot (REG 2001, s. I-3121).

12 Dom av den 21 november 1991 i mål C-269/90, Hauptzollamt München-Mitte mot Technische Universität München (REG 1991, s. I-5469; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-453).

13 Se ovan punkt 21 och följande punkter.

14 Se särskilt förstainstansrättens dom av den 18 december 1992 i de förenade målen T-10/92 m.fl., Cimenteries mil. mot kommissionen (REG 1992, s. II-2667; svensk specialutgåva, volym 13, s. II-97).

15 Domstolens domar av den 29 juni 1995 i målen T-30/91 (ovan fotnot 8) och T-36/91, ICI mot kommissionen (REG 1995, s. II-1847) och dom av den 8 juli 1999 i mål C-51/92 P, Hercules Chemicals mot kommissionen (REG 1999, s. I-4235) (ett av polypropen-målen), se även förslag till avgörande av generaladvokaten Mischo av den 25 oktober 2001 i mål C-244/99 P, DSM NV och DSM Kunststoffen BV mot kommissionen (ännu inte avgjort av domstolen), PVC Il-målen.

16 I domen i målet C-269/90 (ovan fotnot 12), punkt 25, som klaganden har åberopat, talas enbart allmänt om att rätten att få yttra sig i ett sådant förfarande förutsätter att den berörda personen samtidigt som förfarandet pågår vid kommissionen skall ges möjlighet att ta ställning och att meningsfullt framlägga sin åsikt om omständigheternas relevans samt i förekommande fall om de handlingar som godtagits av gemenskapsinstitutionen. Förstainstansrätten har inte ifrågasatt denna allmänna princip i den överklagade domen.

17 Domstolen har i samband med rätten att ta del av handlingar uttalat att åsidosättandet inte [kan) ställas till rätta genom att [man]... i en... rättegång... får ta del av handlingarna i fråga. Se domen i målet C-51/92 P (ovan fotnot 15), punkt 78.

18 EGT L 230, s. 15.

19 Punkt 140.

20 Punkt 141.

21 Punkt 142 och följande punkter.

22 Domen av den 16 juni 1994 i mäl C-39/93 P, SFEI m.fl. mot kommissionen (REG 1994, s. I-2681), gällde fragen huruvida en skrivelse från kommissionen om avskrivning var att anse som ett preliminärt eller förberedande ställningstagande och därför utgjorde en rättsakt som kunde överklagas; domen av den 1 oktober 1991 i mäl C-283/90 P, Vidrány mot kommissionen (REG 1991, s. I-4339), gällde frågan om ett dokument var av medicinsk karaKtär, vilket enligt vissa bestämmelser var av betydelse för frägan huruvida rätt att fä tillgång till handlingen fanns; domen av den 8 april 1992 i mäl C-346/90 P, F. mot kommissionen (REG 1992, s. I-2691), gällde frågan huruvida en skrivelse innehöll ett klargörande eller ett klagomål, vilket hade betydelse för en viss frist.

23 Sedan kommissionens arbetsordning från år 1999 (EGT L 252, s. 41) antogs föreskrivs mycket tydligare i artikel 16.1 att [rlättsakter som antas vid kommissionens sammanträden skall fogas till protokollet för det sammanträde vid vilket de antogs, på det eller de språk på vilka de är giltiga och på ett sådant sätt att de inte kan avskiljas (min kursivering). I kommissionens arbetsordning från år 2001 (EGT L 308, s. 26) som trädde i kraft den 1 januari 2001 har bestämmelsen samma lydelse (numera artikel 18.1).

24 Detta framgår uttryckligen av domen av den 15 juni 1994 i mål C-137/92 P, kommissionen mot BASF m.fl. (REG 1994, s. I-25.55), punkt 75, PVC II, och av domen av den 6 april 2000 i mål C-286/95 P, kommissionen mot ICI (REG 2000, s. I-2341), punkt 47.

25 Punkt 162 i den överklagade domen.

26 Dom av den 27 oktober 1994 i mål T-35/92, Deere mot kommissionen (REG 1994, s. II-957; svensk specialutgåva, volym 16, s. II-129).

27 Se domen i målet C-137/92 P (ovan fotnot 24), punkt 48.

28 Direkt i anslutning till bevisvärderingen av de vittnesmål som kommissionens företrädare avgav inleds punkt 164 på följande vis: Under dessa omständigheter, och med hänsyn till presumtionen om gemenskapsrättsakternas giltighet... har sökanden inte visat att... (min kursivering).

29 Se bland annat domstolens beslut av den 26 april 1993 i mål C-244/92 P, Kupka-Floridi mot Wirtschafts- und Sozialausschuss (REG 1993, s. I-2041).

30 Se nedan punkt 99 och följande punkter.

31 Förstainstanrättens domar av den 27 oktober 1994 i målen T-34/92, Fiatagri och New Holland Ford mot kommissionen (REG 1994, s. II-905), och T-35/92, Deere mot kommissionen (REG 1994, s. II-957), samt domstolens domar i motsvarande överklaganden: av den 28 maj 1998 i målen C-8/95 P, New Holland Ford mot kommissionen (REG 1998, s. I-3175), och C-7/95 P (REG 1998, s. I-3111).

32 Mål C-8/95 P (ovan fotnot 31) och mål C-7/95 (ovan fotnot 26).

33 Se nedan punkt 135 och följande punkter.

34 Dom av den 31 mars 1993 i de förenade målen C-89/85, C-104/85, C-114/85, C-116/85, C-117/85 och C-125/85 till C-129/85, Ahlström m.fl. (REG 1993, s. I-1307; svensk specialutgåva, volym 14, s. 111).

35 Ovan fotnot 26 och fotnot 31.

36 Domar av den 14 juli 1972, i exempelvis i mål 48/69, ICI mot kommissionen, Färgämnen (REG 1972, s. 619; svensk specialutgåva, volym 2, s. 25).

37 Ovan fotnot 26 (punkt 86).

38 Ovan fotnot 26 (punkt 87).

39 Ovan fotnot 26 (punkt 88).

40 Ovan fotnot 26 (punkt 88).

41 Ovan fotnot 26 (punkt 88).

42 Ovan fotnot 26 och fotnot 31.

43 Se exempelvis dom av den 9 juni 1992 i mål C-30/91 P, Lestelle (REG 1992, s. I-3755), punkt 28.

44 Klagandens invändning att det enbart rörde sig om siffror för order och leveranser och inte om information avseende priser anknyter uppenbarligen till den faktiska omständigneten att det i pappersmassamålen (ovan fotnot 34) rörde sig om ett system för utbyte av information avseende priser. Enligt domstolens rättspraxis är emellertid inte föremålet för informationen utslagsgivande utan dess funktion. Det måste vara fråga om information som normalt omfattas av skyddet för affärshemligheter, eftersom kännedom om denna skulle ge en konkurrent möjlighet att målinriktat anpassa sitt uppträdande på marknaden. Detta är fallet när det gäller information avseende aktuella siffror för order och leveranser.

45 Punkt 299 och följande punkter.

46 Artiklarna 46—48 och artikel 60 i EKSG-fördraget prövades i förhållande till artikel 65.1 i EKSG-fördraget.

47 Konkurrens i den mening som avses i artikel 81 EG.

48 Såsom förstainstansrätten mycket riktigt har påpekat i punkt 303, med åberopande av domstolens praxis (yttrande 1/61 av den 13 december 1961 (REG 1961, s. 527), domar av den 13 april 1994 i mål C-128/92, Danks (REG 1994, s. I-1209), av den 21 december 19J4 i mål 1/54, Frankrike mot Höga myndigheten (REG 1954, s. 7), och av den 21 juni 1958 i mål 8/57, Groupement des hauts fourneaux et aciéries belges mot Höga myndigheten (REG 1958, s. 233, med början på s. 251) [är] syftet med fri konkurrens... av självständig karaktär i fördraget och är således lika tvingande som fördragets övriga syften, som fastställs i artiklarna 2—4.

49 Punkt 485.

50 Förstainstansrätten har i detta sammanhang emellertid inte beaktat att de avtal om prissamverkan som ingicks på de möten som initierats av GD III på grundval av beslut nr 2448/88 fortsatte fram till dess att detta beslut löpte ut i mitten av 90-talet liksom utanför tillämpningsområdet för beslut nr 2448/88. I artikel 2 i detta beslut föreskrevs att dessa möten enbart fick befatta sig med uppgifter om produktion och leveranser. Inte heller prognoser eller utvecklingstendenser fick diskuteras, eftersom det i artikel 2 i beslutet förekrevs att det informationssystem som var föremål för beslut nr 2448/88 enbart månatligen och i efterhand fick tillhandahålla kommissionen uppgifter om produktion och leveranser.

51 Om förstainstansrätten hade företagit en bevisvärdering av Kutschers vittnesmål, skulle den ha kunnat komma fram till att avtalen om prissamverkan uppenbarligen inte utgjorde det samförstånd som GD III behövde och förväntade sig. För detta antagande talar framför allt kommissionens intresse av uppgifter som genomgått en informationsteknisk bearbetning och inte av uppgifter som sammanställts på ett sätt som strider mot konkurrenslagstiftningen.

52 Dom av den 24 oktober 1991 i mål T-1/89, Rhône-Poulenc mot kommissionen (REG 1991, s. II-867), ett av polypropylenmålen. Vad gäller domstolens domar i de överklagade målen, se domen av den 8 juli 1999 i mål C-49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1999, s. I-4125), nedan kallade polypropylenmalen.

53 Punkt 269.

54 Punkt 564.

55 Se exempelvis domstolens dom av den 16 december 1975 i de förenade mälen 40—48, 50, 54—56,111,113,114/73, Coocpcratieve Vereniging Suiker Unie m.fl. mot kommissionen (REG 1975, s. 1663), och av den 14 juli 1981 i mål 172/80, Ziichncr mot Bayerische Vcrcinsbank (REG 1981, s. 2021; svensk specialutgåva, volym 6, s. 181).

56 Domar av den 8 juli 1999, exempelvis i mål C-49/92 P (ovan fotnot 52). I punkt 118 anges följande: Därav följer för det första att begreppet samordnat förfarande, såsom framgår av ordalydelsen av artikel 85.1 i fördraget, förutom samförstånd mellan företagen även förutsätter ett beteende på marknaden som svarar mot detta samförstånd och ett orsakssamband mellan dessa båda rekvisit. I domen av den 16 november 2000 i mål C-291/98 P, Sarrio mot kommissionen (REG 2000, s. I-9991), ett av kartongmålen, fastslog domstolen att en överträdelse av konkurrensrätten till och med kan föreligga om ett företag passivt deltar i avtalen om samverkan, utan att emellertid delta i efterföljande parallella beteende på marknaden.

57 Se domen i mål C-7/95 P (ovan fotnot 31). Den formulering som domstolen valde i de domar som avkunnades något senare i polypropcnmålcn (ovan fotnot 52) är något för bred, vilket möjligtvis kan leda till missförstånd eftersom det även i dessa mål rörde sig om system för utbyte av information. Det är nämligen rättfärdigat att behandla vissa system för utbyte av information annorlunda, eftersom, såsom angivits ovan, minskningen av den osäkerhetsfaktor som är karakteristisk för ideal konkurrens motiverar att dessa betraktas som en självständig överträdelse av konkurrensreglerna. Eftersom det konkurrcnsrättsliga syftet i dessa fall är att upprätthålla en skyddsvärd risk kan det inte vara utslagsgivande att överensstämmelse mellan uppträdandet styrks. När det gäller klassiska överträdelser av konkurrenslagstiftningen, vars konkurrensrättsliga syfte är att upprätthålla företagens handlingsfrihet är situationen annorlunda. I dessa fall måste överensstämmelse mellan uppträdandet på marknaden styrkas redan av det skälet att det annars allvarligt skulle kunna betvivlas om det kritiserade uppträdandet i det enstaka fallet överhuvudtaget är sådant att det kan påverka handlingsfriheten.

58 Se den rättspraxis som anges i fotnot 52 ovan.

59 Domstolens domar av den 30 juni 1966 i mål 56/65, Société Technique Minière mot Maschinenbau Ulm (REG 1966, s. 282; svensk specialutgåva, volym 1, s. 251), och i mål C-49/92 P (ovan fotnot 52). Huruvida marknaden har påverkats har enbart betydelse i det fallet ett konkurrensbegränsande syfte inte föreligger eller inte kan styrkas. Det prövas emellertid inte om en allmän ekonomisk inverkan på marknaden föreligger utan enbart om inverkan på marknaden i form av en konkurrensbegränsning föreligger. Därvid är det tillräckligt att den konkurrensoegränsande verkan av avtalet eller beteendet är inneboende, en konkurrensbegränsning behöver inte faktiskt föreligga. Se även traktormålen, mål C-7/95 P och C-8/95 (ovan fotnot 31).

60 Se exempelvis domstolens dom av den 3 juli 1991 i mål C-62/86, AKZO mot kommissionen (REG 1991, s. I-3359; svensk specialutgåva, volym 11, s. 249).

61 Ovan fotnot 52.

62 Den franska versionen är entydig på denna punkt. Följande anges: ... il n'est pas nécessaire que la concertation se soit répercutée... sur le comportement des concurrents sur le marché (min kursivering).

63 Domstolen godtog inte förstainstansrättens rättsuppfattning. I domarna i de överklagade polypropenmålen (ovan fotnot 52) bekräftade domstolen mte förstainstansrättens bedömning i målet Rhône-Poulenc (ovan fotnot 52) att redan antagandet att företagens uppträdande nödvändigtvis måste ha medfört överensstämmelse mellan uppträdandet på marknaden är tillräckligt för att anta att ett samordnat förfarande föreligger (artikel 81.1 EG). Dessa domar hade emellertid ännu inte avkunnats vid tidpunkten för förfarandet.

64 Se ovan punkt 151.

65 Punkt 636 i den överklagade domen.

66 Enligt min mening förefaller förstainstansrättens hypotetiska antagande i denna punkt i den överklagade domen inte heller vara helt övertygande med avseende på motiveringen för sänkningen av en del av bötesbeloppet.

67 Punkterna 504 och 514 i den överklagade domen.

68 Punkt 589 och följande punkter i den överklagade domen.

69 Punkt 643 i den överklagade domen.

70 Den kritiserade argumentationen ger snarare upphov till tvivel huruvida motiveringen avseende minskningen av bötesbeloppet är plausibel. Detta är emellertid inte föremål för den grund i överklagandet som skall prövas.

71 Se ovan punkt 109 och följande punkter.

72 Se ovan punkt 158 och följande punkter.

73 Se ovan punkt 109 och följande punkter.

74 Se fotnot 26 och fotnot 31.

75 Kommissionens beslut av den 17 februari 1992 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget, IV-2/31.370 och 31.446 (UK Agricultural Tractor Registration Exchange) (EGT L 68, s. 19).

76 Se exempelvis dom av den 16 november 2000 i mål C-283/98 P, Mo och Domsjö (REG 2000, s. I-9855). Domarna avser kommissionens beslut av den 13 juli 1994 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EG-fördraget (IV/033.833-kartonger) (EGT L 243, s. 1). Se även den jämförbara situationen i PVC-målen, domstolens dom av den 27 februari 1992 i de förenade målen T-79/89 m.fl., BASF m.fl. mot kommissionen (REG 1992, s. II-315; svensk specialutgåva, volym 12, s. 1). Domen avser kommissionens beslut av den 21 december 1988 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget (IV/31.865, PVC) (EGT L 74, 1989, s. 1).

77 Belgien, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Nederländerna, Sverige, Spanien och Förenade kungariket.

78 Denna påföljd utgör delvis den högsta gränsen, delvis utgör den grunden för strängare böter. I några medlemsstater finns även vissa övre gränser vad beträffar höjningen av bötesbeloppet.

79 Jämför förslag till avgörande av generaladvokaten Léger av den 3 februari 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417).

80 Se domarna i fotnoterna 26, 31 och 34.

81 Domstolens beslut av den 25 mars 1996 i mål C-137/9 P, SPO m.fl. mot kommissionen, (REG 1996, s. I-1611), förstainstansrättens dom av den 15 april 1997 i mål C-22/94, Irish Farmers' Association m.fl. (REG 1997, s. I-1809), förstainstansrättens dom av den 6 april 1995 i mål T-150/89, Martinelli mot kommissionen (REG 1995, s. II-1165).

82 Ovan fotnot 76.

83 Se domen (ovan fotnot 76), punkt 44.

84 Punkt 607 i den överklagade domen.

85 Se domen (ovan fotnot 76), punkt 47,

86 Detta betyder emellertid inte att kommissionen inte får beakta avbrott. Det måste emellertid beaktas att det i kartellrätten normalt sett rör sig om varaktiga handlingar så att kommissionen även i det fallet det har styrkts att avbrott förekom eller att deltagare inte har deltagit i alla handlingar ofta kan utgå från att ett enda brott föreligger eller flera brott som hänger ihop. Se exempelvis de faktiska omständigheter som låg till grund för domstolens dom av den 14 juli 1972 i mål 48/69 (ovan fotnot 36) och domstolens dom av den 6 mars 1974 i de förenade målen 6/73 och 7/73, Instituto Chemioterapico Italiano och Commercial Solvents Corporation mot kommissionen (REG 1974, s. 223).

87 Dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417).

88 Se dom av den 28 mars 2000 i mål C-7/98, Krombach (REG 2000, s. I-1935), punkterna 25 och 26.

89 Se särskilt yttrande 2/94 av den 28 mars 1996 (REG 1996, s. I-1759), punkt 33.

90 Se bland annat dom av den 15 maj 1986 i mål 222/84, Johnston (REG 1986, s. 1651; svensk specialutgåva, volym 13, s. 597), punkt 18. Dessa principer har för övrigt återgetts i artikel 6.2 EU. Enligt artikel 46 d EU vakar domstolen över att denna bestämmelse tillämpas i fråga om institutionernas verksamhet i den mån som domstolen har behörighet enligt fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och enligt EU-fördraget. Se även dom av den 6 mars 2001 i mål C-274/99 P, Connolly (REG 2001, s. I-1611), punkt 38.

91 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 87), punkt 21; se även dom av den 11 januari 2000 i de förenade målen C-174/98 P och C-189/98 P, Nederländerna och Van der Wal mot kommissionen (REG 2000, s. I-1), punkt 17.

92 Enligt Europadomstolens rättspraxis börjar den frist som är relevant för brottmål i den menine som avses i artikel 6.1 inte att löpa först när talan väcks vid domstolen, utan redan då en person får kännedom om att han anklagas eller misstänks för att ha begått ett brott (se bland annat domen Imbrioscia av den 24 november 1993, serie A nr 275.36 §). Men även i civilrättsliga tvister börjar den avgörande förfarandefristen att löpa redan när det förvaltningsrättsliga förfarandet inleds i det fallet ett rättsligt bindande beslut kan fattas inom ramen för detta förfarande och talan vid domstol enbart kan väckas efter att ett sådant förfarande har genomförts (se domarna Erkner och Hofauer av den 23 april 1987, serie A nr 117, 64 §, och Lithgow m.fl. av den 18 juli 1986, serie A nr 102, 199 $).

93 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 87), punkterna 19, med hänvisning till vidare rättspraxis, och 28.

94 Se bland annat dom av den 24 november 1987 i mål 223/85, RSV mot kommissionen (REG 1987, s. 4617), punkt 14 och följande punkter, och dom av den 22 oktober 1997 i de förenade målen T-213/95 och T-18/96, SCK och FNK mot kommissionen (REG 1997, s. II-1739), punkt 56, med hänvisning till vidare rättspraxis från domstolen; se även domstolens dom av den 27 november 2001 i mål C-270/99 P, Z mot parlamentet (REG 2001, s. I-9197), punkt 24, avseende ett disciplinärt förfarande; se även generaladvokaten Mischos överväganden i förslaget till avgörande av den 25 oktober 2001 i mål C-244/99 P (ovan fotnot 15), punkt 95 och följande punkter. De särskilda bestämmelserna i gemenskapernas processrätt kan för övrigt nämligen som sådana ännu inte rättfärdiga ett åsidosättande av den grundläggande rättigheten att få saken prövad inom skälig tid i den mening som avses i artikel 6 i Europakonventionen: se (avseende en annan grundläggande rättighet) domstolens beslut av den 4 februari 2000 i mål C-17/98, Emesa Sugar (REG 2000, s. I-665), punkt 18.

95 Se domstolens dom av den 1 juni 1994 i mål C-136/92 P, kommissionen mot Brazelli Lualdi m.fl. (REG 1994, s. I-1981).

96 Se i detta avseende dom i målet Z mot parlamentet (ovan fotnot 94), punkt 24, och dom i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 87), punkt 29, samt, beträffande Europadomstolen, dom av den 23 april 1987 i målet Erkner och Hofauer (ovan fotnot 92, 66 §), i målet Kemmache av den 27 november 1991, serie A nr 218, 60 §, i målet X mot Frankrike av den 31 mars 1992, serie A nr 234-C, 32 §, i målet Phocas mot Frankrike av den 23 april 1996, Recueil des arrêts et décisions 1996-II,71 §, och i målet Garyfallou AEBE mot Grekland av den 24 september 1997, Recueil des arrêts et décisions, 1997-V, 39 §.

97 Se i detta avseende generaladvokaten Mischos förslag till avgörande i målet PVC II (se fotnot 15), punkterna 158 och 159.

98 Se i detta avseende domstolens argumentation i domen i målet Baustahlgewebe (se fotnot 87), punkterna 30 och 31 som kan tillämpas analogt på denna punkt.

99 Se artiklarna 4 och 5 i beslutet.

100 Se i detta avseende rättspraxis från Europadomstolen (se exempelvis dom av den 8 februari 1996 i mål A m.fl. mot Danmark, Recueil des arrêts et décisions 1996-1, 78 §). Enligt denna rättspraxis antas ett mål vara särskilt brådskande i de särskilda fall där risken finns att irreparabel skada uppstår.

101 Enbart de akter som kommissionen översände till förstainstansrätten den 24 november 1994 omfattade ungefär 11000 handlingar, punkt 51 i den överklagade domen.

102 Se punkterna 4 och 56 i den överklagade domen.

103 Beträffande Europadomstolen se domen av den 16 september 1996, Süßmann mot Tyskland, Recueil des arrêts et décisions 1996-IV, 56 § och 59 §).

104 Se punkt 45 i domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 87).

105 Se domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 87), punkt 43.1 det föreliggande fallet krävdes med avseende på alla klagandena att 2500 sidor domstext översattes från franska till respektive rättegångsspråk och delvis även till de andra officiella språk inom gemenskapen innan domarna kunde avkunnas.

106 Se i detta avseende beträffande Europadomstolen domarna i målen av den 13 juli 1983, Zimmermann och Steiner, serie A nr 66, 27 §, och av den 10 juli 1984, Guincho, serie A nr 81, 36 §

107 Därefter, fram til! det muntliga förfarandet, befattade sig förstainstansrätten ytterligare några månader med flera andra processledande åtgärder. Se punkt 57 och följande punkter i den överklagade domen.

108 Beslut av den 19 jüni 1996 i målen T-134/94, T-136/94, T-137/94, T-138/94, T-141/94, T-145/94, T-147/94, T-148/94, T-1J1/94, T-156/94 och T-157/94, NMH Stahlwerke m.fl. mot kommissionen {REG 1996, s. II-537).

109 Beslut av den 10 december 1997 i målen T-134/94, T-136/94, T-137/94, T-138/94, T-141/94, T-145/94, T-147/94, T-148/94, T-151/94, T-156/94 och T-157/94, NMH Stahlwerke m.fl. mot kommissionen {REG 1997, s. II-2293).

110 Se i detta avseende domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 87), punkt 39, och, beträffande Europadomstolen, domen av den 23 april 1987, Poiss, serie A nr 117, 57 §.

111 Det rörde sig om de argument som de olika parterna framfört i förfarandet via förstainstansrätten med avseende på de andra gcncraldircktoratens roll, framför allt GD III:s roll. Se i detta avseende ovan punkt 40 och följande punkter.

112 Svaren pä förstainstansrättens första fräga var ofullständiga.

113 Domen i mälct Baustahlgewebe (ovan fotnot 87), punkt 43.