Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 28 oktober 2004
1 Originalspråk: tyska.
2 Beslut av den 8 oktober 2002 i mil C-190/02, Viacom I (REG 2002, s. I-8289).
3 GURI nr 298 av den 23 december 1997, Suppl. Ord.
4 Förordning som har givits kraft av lag.
5 Nämnda decreto legislativos rubrik börjar med orden Revisione ed amministrazione dell'imposta comunale sulla pubblicità e dei diritto sulle pubbliche affissioni, och har tryckts i GURI nr 288 av den 9 december 1993, Suppl. Ord. I förevarande fall gäller den lydelse som följer av Decreto del Presidente della Repubblica nr 43 av den 28 januari 1998 och av Decreto legislativo nr 112 av den 13 april 1999.
6 Ny förordning om tillämpning av reklamskatten och om genomförande av offentlig affischeringstjänst (Nuovo regolamento per l'applicazione dell'imposta sídla pubblicità e per l'effettuazione del servizio delle pubbliche affissioni). Denna kommunala förordning ändrades under åren 1999 och 2000.
7 Artikel 39 i kommunal förordning av den 26 mars 2001 (kommunen Genuas beslut nr 36/2001).
8 Tidigare Società Manifesti Affissioni SpA.
9 Nämnt ovan i fotnot 2.
10 Beslut av den 5 mars 1986 i mil 69/85, Wünsche 111 (REG 1986, s. 947), punkt 15.
11 Se redan dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 59, av den 13 mars 2001 i mâl C-379/98, PreussenElektra (REG 2001, s. I-2099), punkt 38, av den 10 december 2002 i mâl C-153/00, Der Weduwe (REG 2002, s. I-11319), punkt 31, av den 4 december 2003 i mål C-448/01, EVN AG och Wienstrom (REG 2003, s. I-14527), punkt 74, och av den 25 mars 2004 i de förenade målen C-480/00-C-482/00, C-484/00, C-489/00-C-491/00 och C-497/00-C-499/00, Ribaldi (REG 2004, s. I-2943), punkt 72.
12 Domar i de ovan i fotnot 11 nämnda målen Bosman, punkt 61, PreussenElektra, punkt 39, och Ribaldi, punkt 72, samt på ett liknande sätt i dom i de ovan i fotnot 11 likaledes nämnda målen EVN AG och Wienstrom, punkt 76, och Der Weduwe, punkt 33.
13 Såsom angetts är Giotto enligt avtalet betalningsskyldigt för särskilda och dokumenterade utgifter (på italienska pecifici e documentati).
14 I ett mål enligt artikel 234 EG, som bygger på en klar uppdelning av uppgifterna mellan den nationella domstolen och EG-domstolen, är endast den nationella domstolen behörig att bedöma de konkreta faktiska omständigheterna och att tolka nationell rätt För ett liknande resonemang, se i stället dom av den 16 september 2004 i mål C-386/02, Baldinger (REG 2004, s. I-0000), punkt 14, av den 25 oktober 2001 i mål C-475/99, Ambulanz Glöckner (REG 2001, s. I-8089), punkt 10, och av den 16 juli 1998 i mål C-235/95, Dumon och Froment (REG 1998, s. I-4531), punkt 25 med vidare hänvisningar.
15 Sidan 3 i beslutet om att begära förhandsavgörande, avsnitt B (II). Den mest kännetecknande uppgiften för en nationell domstol är att tolka ett civilrättsligt avtal enligt tillämpliga regler i den nationella rätten. I detta avseende skiljer sig förevarande fall exempelvis från målet Der Weduwe, i vilket en belgisk domstols begäran om förhandsavgörande utan närmare motivering grundade sig på ett rent hypotetiskt antagande, nämligen på en osäker tolkning av luxemburgsk rätt, det vill säga en utländsk rättsordning, som inte var den belgiska domstolens egen (dom nämnd ovan i fotnot 11, punkterna 37-39).
16 Dom av den 11 mars 1980 i mål 104/79, Foglia 1 (REG 1980, s. 745; svensk specialutgåva, volym 5, s. 73), punkt 10.
17 Dom av den 9 februari 1995 i mål C-412/93, Leclerc-Siplec (REG 1995, I-179), punkt 14.
18 För ett liknande resonemang, se även dom av den 21 september 1988 i mål 267/86, Van Eycke (REG 1988, s. 4769; svensk specialutgåva, volym 9, s. 587), punkt 12.
19 Dom av den 26 januari 1993 i de förenade målen C-320/90-C-322/90, Telemarsicabruzzo rn.fl. (REG 1993, s. I-393; svensk specialutgåva, volym 14, s. 1), punkt 6, och av den 13 april 2000 i mil C-176/96, Lethonen och Castors Braine (REG 2000, s. I-2681), punkt 22, samt beslut av den 19 mars 1993 i mål C-157/92, Banchero (REG 1993, s. I-1085), punkt 4, av den 30 juni 1997 i mål C-66/97, Banco de Fomento och Exterior (REG 1997, s. I-3757), punkt 7, och av den 28 juni 2000 i mil C-116/00, Laguillaumie (REG 2000, s. I-4979), punkt 15; se vidare även det ovan i fotnot 2 nämnda beslutet i mål Viacom I, punkt 15.
20 Dom i det ovan i fotnot 19 nämnda målet Lethonen och Castors Braine, punkt 22, samt beslut i det ovan i fotnot 19 nämnda målet Banchero, punkt 5, i det ovan i fotnot 19 nämnda målet Laguillaumie, punkt 19, och i det ovan i fotnot 2 nämda målet Viacom I, punkt 22.
21 Dom i det ovan i fotnot 11 nämnda målet Ribaldi, punkt 73, beslut av den 11 februari 2004 i de förenade målen C-438/03, C-439/03, C-509/03 och C-2/04, Caimito mi. (REG 2004, s. I-1605), punkterna 6-8 med ytterligare hänvisningar, dom i det ovan i fotnot 19 nämnda målet Telemarsicabruzzo, punkt 6, och beslut i det ovan i fotnot 2 nämnda målet Viacom I, punkt 14.
22 Dom av den 1 april 1982 i de förenade målen 141/8I-143/81, Holdijk rafl. (REG 1982, s. 1299; svensk specialutgåva, volym 6, s. 359), punkt 6, beslut i det ovan i fotnot 19 nämnda målet Banco de Fomento e Exterior, punkt 7, dom i det ovan i fotnot 19 nämnda målet Lethonen och Castors Braine, punkt 23, beslut i det ovan i fotnot 19 nämnda målet Laguillaumie, punkt 14, och beslut i det ovan t fotnot 2 nämnda målet Viacom I, punkt 14.
23 Vad gäller kraven i detalj, se punkterna 19 och 20 i det ovan i fotnot 2 nämnda beslutet Viacom L
24 I detta avseende, se punkterna 15 och 16 i detta förslag till avgörande.
25 Det är fråga om beslut nr 35/2001 om en förordning om en avgift för spridning av reklammeddelanden (Regolamento per l'applicazione del canone per l'istallazione di mezzi pubblicitari) samt om beslut nr 36/2001 om en förordning om uttag av avgift samt om handläggning av tjänster för allmän annonsering (Regolamento per l'applicazione del diritto e per l'effettuazione del servizio delle pubbliche affissioni).
26 I artikel 39 i den förordning som bifogats kommunen Genuas beslut nr 36/2001 av den 26 mars 2001 anges den 1 januari 2001 som dag för ikraftträdande samt att förordningen från år 1998 skall upphävas samma dag. Det anges dock uttryckligen att avgiftsrättsliga förbindelser avseende tidpunkter före den 1 januari 2001 inte påverkas av att sistnämnda förordning upphävs. På samma sätt föreskrivs i artikel 19 i den förordning, som bifogats kommunen Genuas beslut nr 35/2001 av den 26 mars 2001, den 1 januari 2001 som dag för förordningens ikraftträdande.
27 Se punkt 37 i detta förslag till avgörande. Dessutom har E arterna i målet vid den nationella domstolen samt ommissionen lämnat kompletterande information i sina skriftliga och mundiga yttranden.
28 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).
29 Beslut i det ovan i fotnot 2 nämnda malet Viacom I, punkterna 21och 22.
30 Detta antyder kommissionen i sitt skriftliga yttrande. Därvid har den hänvisat till italienska förvaltningsdomstolars rättspraxis, särskilt till Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardias (nedan kallad TAR Lombardia-Milano) dom nr 1490 av den 17 april 2002, av vilken det framgår att den kommunala afBscheringstiänstens syfte och föremal är att säkerställa att den författningsrättsiigt garanterade grundläggande rättigheten till åsiktsfrihet kan utövas pá ett effektivt sätt.
31 Se i stället kommissionens uttalande i dess beslut av den 14 september 2001 i förfarandet avseende kontroll av fusioner KOMP/M.2529 — JCD/RCS/Publitransport/IGP, punkt 10.
32 Tvärtom hänvisar exempelvis kommissionen i sina skriftliga och muntliga vttranden till diverse beslut fattade av konkurrensmyndigheter, av vilka det kan utläsas att en effektiv konkurrens finns inom plakatreklambranschen i Italien. Det är därvid fråga om det ovan i fotnot 31 angivna beslutet av kommissionen av den 14 september 2001 (särskilt punkt 15) samt den italienska Autorità Garante della Concorrenza e del Mercatos beslut nr 7781 (C3738) av den 2 december 1999, nr 8019 (C3843) av den 10 februari 2000, nr 8463 (C4047) av den 6 juli 2000, nr 11442 (C5428) av den 27 november 2002 och nr 12561 (1583) av den 30 oktober 2003.
33 Av beslutet att begära förhandsavgörande kan i detta hänseende endast utläsas att kommunen Genua för sin affischeringstjänst bland annat omfattar avdelningschefer, tekniska avdelningar, en anställd arbetsstyrka, tekniska medel och anläggningar. Kommunen förfogar med andra ord över en organisation som är mycket lik organisationen i de privata företag inom denna sektor som är dess konkurrenter. Den kommunala amscheringstjänsten utövas av kommunen inom ramen för särskilt anslagna finansiella och materiella medel, som inte har något samband med dess institutionella uppgifter utan i stíllet med utövandet av en verksamhet i ett foretag som syftar till att uppnå vinst
34 Enligt Viacoms uppfattning, såsom den kommit till uttryck i dess skriftliga och muntliga yttranden, ar det fråga om ett organ utan nämnvärd självständighet och utan egen budget
35 Domar av den 13 juli 2004 i mâl C-262/02, kommissionen mot Frankrike (REG 2004, s. I-6569), punkt 22, och i mål C-429/02, Bacardi France (REG 2004, s. I-6613), punkt 31.
36 För ett liknande resonemang, se exempelvis dom av den 24 oktober 1978 i mål 15/78, Koestler (REG 1978, s. 1971), punkt 3, rörande banktjänster.
37 Se dom av den 28 oktober 1999 i mål C-55/98, Vestergaard (REG 1999, s. I-7641), punkterna 16 och 17, och av den 11 december 2003 i mål C-289/02, AMOK (REG 2003, s. I-15059), punkterna 25 och 26.
38 Så var fallet exempelvis i dom av den 13 december 1989 i mål C-49/89, Corsica Ferries France (REG 1989, s. 4441), punkt 7, av den 5 oktober 1994 i mål C-381/93, kommissionen mot Frankrike (REG 1994, s. I-5145; svensk specialutgåva, volym 16, s. 223), punkterna 17-21, av den 29 november 2001 i mål C-17/00, De Coster (REG 2001, s. I-9445), punkterna 30-35, och av den 21 mars 2002 i mål C-451/99, Cura Anlagen (REG 2002, s. I-3193), punkterna 65-69.
39 Enligt artikel 19.1 i decreto legislativo nr 507/93 skall nämligen vid användning av den kommunala affischeringstjänsten en avgift, som inkluderar reklamskatten, erläggas till den kommun som utför affischeringen (min kursivering).
40 Vad gäller de besläktade problemen avseende varubeskattning (artikel 90 EG), se dom av den 7 maj 1987 i mil 193/85, Co-Frutta (REG 1987, s. 2085; svensk specialutgåva, volym 9, s. 89), punkterna 10 ff., och av den 9 september 2004 i mil C-27/03, Carbonati Apuani (REG 2004, s. I-8027), punkt 17. Se även dom av den 29 april 2004 i mil C-387/01, Weigel (REG 2004, s. I-3751), punkt 55 längst ned.
41 Se även domar av den 18 juni 1998 i mil C-266/96, Corsica Ferries France (REG 1998, s. I-3949), punkt 56, av den 20 februari 2001 i mil C-205/99, Analir m.fl. (REG 2001, s. I-1271), punkt 21, och av den 13 juni 2002 i de förenade milen C-430/99 och C-431/99, Sea-Land Service (REG 2002, s. I-5235), punkt 32. Se på ett liknande sätt de i fotnot 35 angivna domarna i milen kommissionen mot Frankrike, punkt 22, och Bacardi France, punkt 31.
42 Se, för ett liknande resonemang, till exempel domar i de i fotnot 41 angivna milen Corsica Ferries France, punkterna 3, 4 och 60, och Sea-Land Service, punkterna 38 och 42, samt punkt 25 i mitt förslag till avgörande av den 22 juni 2004 i mil C-189/03, kommissionen mot Nederländerna (REG 2004, s. I-9289).
43 De i fotnot 38 angivna domarna avsåg samtliga diskriminerande avgifter.
44 Dom av den 29 november 2001 i mål C-17/00, De Coster (REG 2001, s. I-9445), punkterna 26, 29, 37 och 38.1 det fallet var avgifterna visserligen också diskriminerande (se punkterna 31-35 i domen).
45 Självklart gäller detta endast inom de gränser som följer av avdelning VII om ekonomisk och monetär politik i EG-fördraget.
46 Dom angiven i punkt 40.
47 Dom i det ovan i fotnot 40 nämnda målet Weigel, punkt 55 (det förhållandet att avgiften i det fallet inte var diskriminerande klargörs i punkt 53 i domen), se vidare punkt 36 i generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande av den 3 juli 2003 i samma mål.
48 Vad gäller frånvaron av diskriminering, se även punkt 57 i detta förslag till avgörande.
49 Med hänvisning till italienska förvaltningsdomstolars rättspraxis (Tribunale Amministrativo Regionale per la Toscana — TAR Toscana-Firenze, dom nr 456 av den 11 mars 2002) har kommissionen i sin inlaga anfört att denna skatt inte har nägon större betydelse (di ammontare molto modesto).
50 Se punkterna 51 och 52 i detta förslag till avgörande.
51 Domar av den 16 mars 2004 i de förenade milen C-264/01, C-306/01, C-354/01 och C-355/01, AOK Bundesverband m.fl. (REG 2004, s. I-2493), punkt 46, av den 22 januari 2002 i mål C-218/00, Cisal (REG 2002, s. I-691), punkt 22, och av den 23 april 1991 i mål C-41/90, Homer och Elser (REG 1991, I-1979; svensk specialutgåva, volym 11, s. 135), punkt 21.
52 Dom av den 16 juni 1987 i mål 118/85, kommissionen mot Italien (REG 1987, s. 2599), punkt 7, och av den 18 mars 1997 i mål C-343/95, Call (REG 1997, s. I-1547), punkterna 16 och 18. En liknande åtskillnad mellan kommuners verksamhet som företag respektive som myndighet antyds också i dom av den 4 maj 1988 i mål 30/87, Bodson (REG 1988, s. 2479), punkt 18.
53 Till skillnad från vad som var rallet i domen av den 17 maj 2001 i mål C-340/99, TNT Traco (REG 2001, s. I-4109), se särskilt punkt 47, avser den kommunala reklamskatten inte ett vederlag till kommunen för tjänster som inte tillhandahållits av kommunen själv.
54 Detta har kommissionen med hänvisning till italienska förvaltningsdomstolars rättspraxis (Tribunale Amministrativo Regionale per la Toscana — TAR Toscana-Firenze, dom nr 456 och 457 av den 11 mars 2002) anfört i sitt skriftliga yttrande.
55 Domen i det ovan i fotnot 52 nämnda målet Cali, punkterna 16, 18 och 23.
56 Ordet tjänst (på italienska servizio) används i artikel 19.1 i decreto legislativo nr 507/93 till och med uttryckligen.
57 Såsom framgår av de yttranden som ingetts till domstolen står den kommunala amscheringstjänsten inte minst även till föreningars och sociala inrättningars förfogande för deras offentliga meddelanden. Därmed ligger slutsatsen nära, att den kommunala affischeringstjänstens verksamhet — i vart fall delvis — avser tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Detta ändrar dock inte den ekonomiska karaktären av denna verksamhet i den mening som avses i konkurrensbestämmelserna och således inte det förhållandet att det skall anses vara fråga om ett företag. Arten av tjänster kan dock ha betydelse i ett andra led, nämligen inom ramen för artiklarna 16 EG och 86.2 EG.
58 Såväl en orimligt hög avgift som en orimligt låg avgift kan beroende pä omständigheterna medföra nackdelar för kunderna. I det förstnämnda fallet skulle kunderna vara skyldiga att betala en för hög avgift till kommunerna, medan det andra fallet skulle kunna leda till en snedvridning av konkurrensen samt till att privata företag stängs ute från marknaden, och därmed i slutändan leda till ett mindre utbud av tjänster för kunderna.
59 Begäran om förhandsavgörande innehåller inte några uppgifter om storleken på avgiften för att använda kommunen Genuas kommunala affischeringstjänst Inte heller partema har lämnat några kompletterande uppgifter i detta avseende, trots att EG-domstolen uttryckligen efterfrågat detta.
60 I den delen skiljer sig förevarande mål från domen av den 17 juli 1997 i mål C-242/95, GT-Link (REG 1997, s. I-4449), Punkterna 14 och 41, där bland annat det förhållandet ehandiades att offentliga företag var befriade från uppgifter som andra aktörer var skyldiga att utföra.
61 Viacom och Giotto har för övrigt uttalat sig på ett liknande sätt vad gäller friheten att tillhandahålla tjänster (artikel 49 EG).
62 Därmed har parterna i själva verket dragit en parallell från de faktiska omständigheter som låg till grund för domen av den 13 december 1991 i mål C-18/88, RTT/GB-Inno-BM (REG 1991, s. I-5941), punkterna 25 och 26.
63 Vid den muntliga förhandlingen i EG-domstolen hänvisade Viacoms ombud därvid till de faktiska omständigheterna i det ovan i fotnot 53 nämnda målet TNT Traco samt i domen av den 18 juni 1991 i mål C-260/89, ERT (REG 1991, s. I-2925).
64 Se domar av den 5 oktober 1995 i mål C-96/94, Centro Servizi Spediporto Srl (REG 1995, s. I-2883), punkt 20, av den 29 januari 1985 i mål 231/83, Cullet/Leclerc (REG 1985, s. 305; svensk specialutgåva, volym 8, s. 17), punkt 16, av den 10 januari 1985 i mål 229/83, Leclerc/Thouars (REG 1985, s. 1; svensk specialutgåva, volym 8, s. 1), punkt 14, och domen i det ovan i fotnot 51 nämnda målet Höfner och Elser, punkterna 26-29.
65 Viacom och Giotto har i målet vid EG-domstolen anfört att kommunen Genua har avsatt cirka 17000 m2 för privata företag och cirka 24000 m2 för sin egen affischeringstjänst Såsom Viacoms ombud emellertid själv anförde vid den muntliga förhandlingen, har en del av de platser som avsatts för den kommunala affischeringstjänsten reserverats för meddelanden frän myndigheter samt annonser av allmänt intresse.
66 Se domar i det ovan i fotnot 64 nämnda målet Leclerc mot Thouars, punkt 14, i det ovan i fotnot 64 nämnda målet Cullet mot Leclerc, punkt 16, och det ovan i fotnot 51 nämnda målet Homer och Elser, punkterna 26-29.
67 Se dom av den 27 november 2003 i de förenade målen C-34/01-C-38/01, Enirisorse ml (REG 2003, s. I-14243), punkterna 48-52, och punkterna 72-84 i generaladvokaten Stix-Hackls förslag till avgörande av den 7 november 2002 i samma mål, s. I-14247.
68 Till och med Viacoms ombud har uttalat sig i denna riktning vid den muntliga förhandlingen.
69 Av kommissionens direktiv 80/723/EEG av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag (EGT L 195, s. 35, svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 54, senast ändrad genom kommissionens direktiv 2000/52/EG av den 26 juli 2000, EGT L 193, s. 75), kan eventuellt en skyldighet att säkerställa insynen i de finansiella förbindelserna mellan kommunerna och deras kommunala affischeringstjänster utläsas, dock med förbehåll för de undantag som anges i artikel 4.1 i direktivet
70 Se dom i det ovan i fotnot 63 nämnda målet ERT, punkterna 35-37, det ovan i fotnot 51 nämnda målet Höfner och Elser, punkterna 27-31, det ovan i fotnot 60 nämnda målet GT-Link, punkterna 33-35, av den 10 december 1991 i mål C-179/90, Merci Convenzionali Porto di Genova (REG 1991, s. I-5889; svensk specialutgåva, volym 11, s. 507), punkterna 17-19, av den 11 december 1997 i mål C-55/96, Job Centre (REG 1997, s. I-7119), punkterna 28-31, av den 12 februari 1998 i mål C-163/96, Raso m.fl. (REG 1998, s. I-533), punkterna 27-31, av den 25 juni 1998 i mål C-203/96, Dusseldorp m.fl. (REG 1998, s. I-4075), punkterna 61 och 62, av den 12 september 2000 i de förenade målen C-180/98-C-184/98, Pavel Pavlov m.fl. (REG 2000, s. I-6451), punkterna 127 och 128, det ovan i fotnot 53 nämnda målet TNT Traco, punkt 44, det ovan i fotnot 14 nämnda målet Ambulanz Glöckner, punkterna 39 och 40, och av den 22 maj 2003 i mål C-462/99, Connect Austria (REG 2003, s. I-5197), punkterna 80-84.
71 Se på samma sätt generaladvokaten Stix-Hackls förslag till avgörande i det ovan i fotnot 67 nämnda målet Enirisorse, punkterna 72-84.
72 Se även dom i det ovan i fotnot 67 nämnda målet Enirisorse, punkterna 48-52, och generaladvokaten Stix-Hackls förslag i samma, ovan i fotnot 67 nämnda, mål, punkterna 72-84.
73 Se punkterna 51 och 52 i detta förslag till avgörande.
74 Dom i det ovan i fotnot 11 nämnda målet PreussenElektra, punkterna 58, 59 och 61.
75 Se i detta avseende även punkt 86 och fotnot 69 i detta förslag till avgörande.
76 Se särskilt dom av den 21 oktober 2003 i de förenade målen C-261/01 och C-262/01, Van Calster och Cleeren (REG 2003, s. I-12249), punkt 49, och dom i det ovan i fotnot 67 nämnda målet Enirisorse, punkterna 43-45. En omfattande bearbetning av problemet finns i punkterna 32 ff. i generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande av den 4 mars 2004 i de förenade målen C-174/02 och C-175/02, Streekgewest Westelijk Noord-Brabant mü. (REG 2004, s. I-85 och s. I-127, se s. I-88).
77 Se även punkt 34 ff. i generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande i de i fotnot 76 angivna målen Streekgewest Westelijk Noord-Brabant
78 Se punkt 74 i detta förslag till avgörande.
79 Se punkterna 94-98 i detta förslag till avgörande.
80 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i fotnot 11 nämnda målet PreussenElektra, punkterna 58, 59 och 61.
81 I sak fastslogs även i dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg (REG 2003, s. I-7747), punkterna 84 ff., även om det där var fråga om ett något annorlunda sammanhang, att det inte är fråga om något stöd när en prestation och en motsvarande motprestation är för handen.