Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 15 september 2009

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 5 juni 2005 i mål T-141/05, Internationaler Hilfsfonds eV mot kommissionen.

3 EGT L 145, s. 43.

4 EGT L 345, s. 94.

5 EGT L 113, s. 15; svensk specialutgåva, område 1, volym 3, s. 133.

6 EGT L 92, s. 13.

7 Klaganden har visserligen, som svar på en skriftlig fråga från domstolen med stöd av artikel 54 a i rättegångsreglerna, sagt sig vara införstådd med att domstolen betraktar ansökan av den 22 december 2004 som en bekräftande ansökan. Detta svar, som förutom att det inte uttalats klart och är motstridigt i förhållande till sökandens argumentation till stöd för den tredje grunden för överklagandet endast har avgetts i syfte att vara till nytta för rättskipningen och i andra hand, har emellertid inte återtagits vid förhandlingen vid domstolen. Under dessa omständigheter kan svaret svårligen betraktas som ett argument till stöd för förevarande grund.

8 I det avseendet har således domstolen godtagit att förstainstansrätten kunde avgöra en tvist i sak, utan att ens pröva en invändning om rättegångshinder, förutsatt att talan under alla omständigheter ogillades (se dom av den 26 februari 2002 i mål C-23/00 P, rådet mot Boehringer, REG 2002, s. I-1873, punkt 52), en praxis som domstolen även själv har tillämpat (se dom av den i mål C-233/02, Frankrike mot kommissionen, REG 2004, s. I-2759, punkt 26).

9 Se bland annat dom av den 11 november 1981 i mål 60/81, IBM mot kommissionen (REG 1981, s. 2639; svensk specialutgåva, volym 6, s. 225), punkt 10, av den i mål C-147/96, Nederländerna mot kommissionen (REG 2000, s. I-4723), punkt 27, och av den i mål C-521/06 P, Athinaïki Techniki mot kommissionen (REG 2008, s. I-5829), punkt 42.

10 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Athinaïki Techniki mot kommissionen, punkterna 42 och 43.

11 Se även skäl 13 i förordning nr 1049/2001.

12 Domstolens dom av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P–C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. I-8375), punkterna 392–406, samt förstainstansrättens dom av den i mål T-253/06 P, Chassagne mot kommissionen, punkt 57.

13 Dom av den 13 september 2007 i mål C-443/05 P, Common Market Fertilizers mot kommissionen (REG 2007, s. I-7209).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 maj 1960 i mål 19/58, Tyskland mot Höga myndigheten (REG 1960, s. 469, s. 488), av den i mål 108/81, Amylum mot rådet (REG 1982, s. 3107), punkt 28, och av den i mål C-210/98 P, Salzgitter mot kommissionen (REG 2000, s. I-5843), punkterna 56 och 57.

15 Domen har nämnts ovan i föregående fotnot.

16 Som jag redan har angett i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Common Market Fertilizers mot kommissionen tror jag, till skillnad från generaladvokaten Jacobs, inte att villkoret att åsidosättandet av gemenskapsrätten ska vara uppenbart avser kvalificeringen av en grund som rör tvingande rätt. Detta villkor utgör snarare en förutsättning för att ge upphov till en skyldighet för gemenskapsdomstolen att ex officio pröva grunden.

17 Se i det avseendet dom av den 14 december 1988 i mål 280/87, Hecq mot kommissionen (REG 1988, s. 6433), punkt 12, där domstolen nekade att ex officio pröva en avdelningschefs behörighet att utfärda föreskrifter för den interna organisationen i förhållande till en tjänsteman.

18 I artikel 14 i kommissionens arbetsordning som trädde i kraft den 1 januari 2001 (EGT L 308, 2000, s. 26) föreskrevs följande: Kommissionen får, förutsatt att principen om dess kollegiala ansvar till fullo respekteras, genom delegering överlämna åt generaldirektörer och förvaltningschefer att på kommissionens vägnar, besluta om förvaltningsmässiga eller administrativa åtgärder, på villkor och inom gränser som kommissionen själv fastställer.

19 Beslut av den 5 mars 1999 i mål C-153/98 P, Guérin automobiles mot kommissionen (REG 1999, s. I-1441), punkt 15, och i mål C-154/98 P, Guérin automobiles mot kommissionen (REG 1999, s. I-1451), punkt 15. Se även, för ett liknande resonemang, beslut av den i mål C-521/03 P, Internationaler Hilfsfonds mot kommissionen (ej publicerat i rättsfallssamlingen), punkt 44.

20 Frågan huruvida denna uppgift ska anges i skälen till själva beslutet eller i den handling varigenom beslutet delges är inte avgörande och regleras under alla omständigheter inte i förordning nr 1049/2001. Vad som däremot är av betydelse är att upplysningarna om rättsmedel lämnas vid den tidpunkt då ansökan om tillgång till de begärda handlingarna helt eller delvis avslås.

21 Se punkt 4 (s. 4) i klagandens yttrande över den invändning om rättegångshinder som kommissionen framställde vid förstainstansrätten respektive fotnot 2 (s. 4) i svarsskrivelsen i målet om överklagande vid domstolen.

22 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 6 mars 2001 i mål C-274/99 P, Connolly mot kommissionen (REG 2001, s. I-1611), punkt 121, av den i mål C-197/99 P, Belgien mot kommissionen (REG 2003, s. I-8461), punkt 81, samt av den i de förenade målen C-120/06 P och C-121/06 P, FIAMM och FIAMM Technologies mot rådet och kommissionen (REG 2008, s. I-6513), punkt 91.

23 För alla eventualiteter ska det erinras om att domstolen redan har konstaterat att en otillräcklig motivering kunde, eller rent av skulle, prövas ex officio av gemenskapsdomstolen (se bland annat dom av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France, REG 1998, s. I-1719, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

24 Se, i det avseendet, dom av den 9 september 2003 i mål C-361/01 P, Kik mot harmoniseringsbyrån (REG 2003, s. I-8283), punkt 101, av den i mål C-93/02 P, Biret International mot rådet (REG 2003, s. I-10497), punkt 60, samt i mål C-94/02 P, Biret et Cie mot rådet (REG 2003, s. I-10565), punkt 63, av den i mål C-447/02 P, KWS Saat mot harmoniseringsbyrån (REG 2004, s. I-10107), punkterna 46–51, och av den i mål C-497/06 P, CAS Succhi di Frutta mot kommissionen, punkterna 57–67. Se även, angående möjligheten att ändra domskälen, punkt 179 i generaladvokaten Légers förslag till avgörande i mål C-294/95 P, Ojha mot kommissionen, där domstolen meddelade dom den (REG 1996, s. I-5863).

25 Se analogt dom av den 3 juli 2003 i de förenade målen C-83/01 P, C-93/01 P och C-94/01 P, Chronopost m.fl. mot Ufex m.fl. (REG 2003, s. I-6993), punkt 43.

26 Dom av den 26 februari 1987 i mål 15/85, Consorzio Cooperative d’Abruzzo mot kommissionen (REG 1987, s. 1005; svensk specialutgåva, volym 9, s. 29), punkt 10, av den i mål C-137/92 P, kommissionen mot BASF m.fl. (REG 1994, s. I-2555; svensk specialutgåva, volym 15, s. I-201), punkt 48, av den i mål C-245/92 P, Chemie Linz mot kommissionen (REG 1999, s. I-4643), punkt 93, samt av den i mål C-475/01, kommissionen mot Grekland (REG 2004, s. I-8923), punkt 18.

27 Domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot BASF m.fl., punkt 49, Chemie Linz mot kommissionen, punkt 94, samt kommissionen mot Grekland, punkt 19.

28 Domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot BASF m.fl., punkt 50, Chemie Linz mot kommissionen, punkt 95, samt kommissionen mot Grekland, punkt 20.

29 Se i det avseendet domen i det ovannämnda målet kommissionen mot BASF m.fl., punkterna 48–53, samt dom av den 30 januari 2002 i mål C-107/99, Italien mot kommissionen (REG 2002, s. I-1091), punkt 45.

30 Klaganden har nämligen i denna punkt uppgett att den ansåg att en undersökning av ombudsmannen skulle ge bättre och snabbare resultat än ett förfarande vid förstainstansrätten i Luxemburg, vilket av erfarenhet tar lång tid.

31 Det ska erinras om att det i artikel 231 EG föreskrivs att om talan om ogiltigförklaring är välgrundad, ska domstolen förklara den berörda rättsakten ogiltig.

32 Utan att göra anspråk på att vara uttömmande, kan tidsfrister för att väcka talan inte göras gällande i belgisk, dansk, estnisk, finländsk, fransk, grekisk, italiensk, luxemburgsk, nederländsk, polsk, portugisisk, spansk och tysk rätt.

33 En sådan presumtion innebär naturligtvis att det inte på något sätt ankommer på klaganden att visa ett eventuellt ursäktligt fel som gör det möjligt för den att avvika från de bestämmelser som reglerar tidsfristerna för väckande av talan. Vidare innebär denna presumtion även att det beslut som antagits i strid med skyldigheten att ange rättsmedlen i princip inte vinner laga kraft i förhållande till sökanden. Under dessa omständigheter har sökanden rätt att angripa antingen det bekräftade beslutet eller det så kallade bekräftande beslutet eller båda dessa beslut: se dom av den 11 maj 1989 i de förenade målen 193/87 och 194/87, Maurissen och Union syndicale mot revisionsrätten (REG 1989, s. 1045, 1075), punkt 26, samt av den i mål C-135/06 P, Weißenfels mot parlamentet (REG 2007, s. I-12041), punkt 54.

34 På sätt och vis som när en konsument avstår från att göra gällande att domstolen ska underlåta att tillämpa ett oskäligt avtalsvillkor (se, i det avseendet, dom av den 4 juni 2009 i mål C-243/08, Pannon GSM, REG 2009, s. I-4713, punkt 33).

35 Frågan huruvida klaganden, vid delgivningen av beslutet av den 26 juli 2002, var företrädd av ett ombud förefaller omstridd. Även om klagandens ombud vid förhandlingen inför domstolen lät antyda att så var fallet finns det inte någon handling i akten som stöder detta, eftersom underrättelserna vid denna tidpunkt riktades direkt till klagandens direktör.

36 Se i det avseendet dom av den 23 januari 1997 i mål C-246/95, Coen (REG 1997, s. I-403), punkt 21, och beslut av den i mål C-210/05 P, Campailla mot kommissionen (ej publicerat i rättsfallssamlingen), punkt 28.

37 Se bland annat dom av den 25 oktober 1977 i mål 26/76, Metro SB-Großmärkte mot kommissionen (REG 1977, s. 1875; svensk specialutgåva, volym 3, s. 431), punkt 4, av den i de förenade målen 166/86 och 220/86, Irish Cement mot kommissionen (REG 1988, s. 6473), punkt 16, av den i mål C-480/93 P, Zunis Holding m.fl. mot kommissionen (REG 1996, s. I-1), punkt 14, samt av den i mål C-123/03 P, kommissionen mot Greencore (REG 2004, s. I-11647), punkt 39.

38 Som jag redan har angett medgav förstainstansrätten, vid den alternativa bedömningen i punkterna 103–110 i den överklagade domen (vilken har kritiserats inom ramen för den tredje grund som prövats ovan), att den ansökan som ingavs den 22 december 2004 utgjorde en helt ny ansökan.

39 Se, bland annat dom av den 23 april 2009 i mål C-425/07 P, AEPI mot kommissionen (REG 2009, s. I-3205), punkt 44 och där angiven rättspraxis.

40 I det avseendet anser förstainstansrätten, enligt min mening med fog, att frågan huruvida en talan som väckts mot en rent bekräftande rättsakt kan tas upp till sakprövning kan prövas ex officio av den domstol som ska avgöra målet i sak (se förstainstansrättens dom av den 2 april 1998 i mål T-86/97, Apostolidis mot domstolen, REGP 1998, s. I-A-167 och II-521, punkterna 18–25).

41 Det är visserligen förståeligt att den grund som avser att förstainstansrätten missuppfattade de faktiska omständigheterna inte kan prövas ex officio av den domstol som ska pröva överklagandet, eftersom undantagskaraktären på den bedömning av de faktiska omständigheterna som detta medför för nämnda domstol syftar till att skydda de personer som direkt berörs av de aktuella faktiska omständigheterna. Kontrollen av en rättsvillfarelse förefaller däremot naturligt omfattas av det uppdrag som den domstol som ska pröva överklagandet har och syftar till att skydda allmänintresset.

42 Det råder inte något tvivel om att denna fråga, vilken omfattas av kontrollen av förstainstansrättens rättsliga kvalificering av de faktiska omständigheterna, är en rättsfråga, vilken följaktligen, som sådan, kan underställas domstolen i samband med överklagandet. Se i det avseendet dom av den 19 oktober 1995 i mål C-19/93 P, Rendo m.fl. mot kommissionen (REG 1995, s. I-3319), punkt 26, av den i mål C-154/99 P, Politi mot Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen (REG 2000, s. I-5019), punkt 11, samt av den i mål C-470/00 P, parlamentet mot Ripa di Meana m.fl. (REG 2004, s. I-4167), punkt 41.

43 Dom av den 10 december 1980 i mål 23/80, Grasselli mot kommissionen (REG 1980, s. 3709).

44 Beslut i det ovannämnda målet Internationaler Hilfsfonds mot kommissionen, punkt 47, och beslutet i det ovannämnda målet Campailla mot kommissionen, punkt 23.

45 Se i det avseendet dom av den 16 december 1964 i de förenade målen 109/63 och 13/64, Muller mot kommissionen (REG 1964, s. 1293, s. 1316), av den i mål 24/69, Nebe mot kommissionen (REG 1970, s. 145), punkt 8, av den i mål 33/72, Gunnella mot kommissionen (REG 1973, s. 475), punkterna 10 och 11, samt av den i mål C-417/05 P, kommissionen mot Fernández Gómez (REG 2006, s. I-8481), punkt 46. Se även punkt 1 i generaladvokaten Reischls förslag till avgörande i mål 343/82, Michael mot kommissionen, där domstolen meddelade dom den (REG 1983, s. 4023).

46 Dom av den 9 mars 1978 i mål 54/77, Herpels mot kommissionen (REG 1978, s. 585).

47 Domen i det ovannämnda målet Herpels mot kommissionen, punkterna 11–14.

48 Se dom av den 22 mars 1961 i de förenade målen 42/59 och 49/59, Snupat mot Höga myndigheten (REG 1961, s. 101; svensk specialutgåva, volym 1, s. 95), s. 146, av den i mål 43/64, Müller mot EEG-, EKSG- och Euratområdet (REG 1965, s. 499), s. 515, av den i mål 326/82, Aschermann m.fl. mot kommissionen (REG 1984, s. 2253), punkt 13, av den i mål 127/84, Esly mot kommissionen (REG 1985, s. 1437), punkt 10, av den i mål 191/84, Barcella m.fl. mot kommissionen (REG 1986, s. 1541), punkt 13, av den i mål 153/85, Trenti mot ESK (REG 1986, s. 2427), punkt 11, av den i mål 232/85, Becker mot kommissionen (REG 1986, s. 3401), punkt 8, av den i mål 302/85, Pressler-Hoeft mot revisionsrätten (REG 1987, s. 513), punkt 6, av den i mål 125/87, Brown mot domstolen (REG 1988, s. 1619), punkt 13, av den i mål C-459/98 P, Martínez del Peral Cagigal mot kommissionen (REG 2001, s. I-135), punkt 45, samt beslut av den i mål C-170/01 P, Inpesca mot kommissionen (ej publicerat i rättsfallssamlingen), punkt 72.

49 Se, i det avseendet, bland annat förstainstansrättens dom av den 7 februari 2001 i mål T-186/98, Inpesca mot kommissionen (REG 2001, s. II-557), punkt 48.

50 Se, för ett liknande resonemang, domstolens dom i det ovannämnda målet Trenti mot ESK, punkterna 13 och 14, samt förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet Inpesca mot kommissionen, punkt 49.

51 Se domen i det ovannämnda målet Muller mot kommissionen, s. 1316, och dom av den 12 juli 1973 i mål 28/72, Tontodonati mot kommissionen (REG 1973, s. 779), punkterna 3–5.

52 Förstainstansrättens beslut av den 15 oktober 2003 i mål T-372/02, Internationaler Hilfsfonds mot kommissionen (REG 2003, s. II-4389), punkt 40, och domstolens beslut i det ovannämnda målet C-521/03 P, Internationaler Hilfsfonds mot kommissionen, punkt 49.

53 Se bland annat domstolens dom i det ovannämnda målet Nebe mot kommissionen, punkt 8, och i det ovannämnda målet Esly mot kommissionen, punkt 11, samt förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet Inpesca mot kommissionen, punkt 50.

54 För den kategori av domar där det uttryckligen hänvisas till en ny väsentlig omständighet, se domarna i de ovannämnda målen Aschermann m.fl. mot kommissionen, punkt 13, Becker mot kommissionen, punkt 9, Trenti mot ESK, punkt 11, och domstolens beslut i det ovannämnda målet Inpesca mot kommissionen, punkt 72. För den kategori av domar som avser en ny omständighet som är tillräckligt (eller ganska) väsentlig, se domarna i de ovannämnda målen Muller mot kommissionen, punkt 17, och Esly mot kommissionen, punkt 12.

55 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Becker mot kommissionen, punkt 11, beslutet i det ovannämnda målet Inpesca mot kommissionen, punkt 73, och förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet Inpesca mot kommissionen, punkt 51. Se även domstolens dom i det ovannämnda målet Esly mot kommissionen, punkterna 11 och 12.

56 Se förstainstansrättens dom av den 15 september 1998 i mål T-94/96, Hagleitner mot kommissionen (REGP 1998, s. I-A-489 och s. II-1467), punkterna 31 och 32, samt av den i mål T-12/08 P, M mot Emea, punkt 54.

57 Domen i det ovannämnda målet Inpesca mot kommissionen, punkt 54.

58 För alla eventualiteter ska det även erinras om att ombudsmannens slutsatser inte som sådana är bindande för gemenskapsdomstolen, även om de kan utgöra en indikation på ett åsidosättande av principen om god förvaltningssed: se dom av den 25 oktober 2007 i mål C-167/06 P, Komninou m.fl. mot kommissionen (ej publicerad i rättsfallssamlingen, se upplysning, REG 2007, s. I-141*), punkt 44.

59 Under dessa omständigheter finns det naturligtvis inte längre någon anledning att ta ställning till klagandens yrkande om ogiltigförklaring av det påstådda beslutet i skrivelsen av den 14 februari 2005 eller, a fortiori, yrkandet om att domstolen ska avgöra målet i sak. I det avseendet ska det påpekas att även om domstolen skulle bifalla överklagandet så skulle den inte kunna bifalla detta yrkande, eftersom – som kommissionen anförde i sin svarsskrivelse – förstainstansrätten själv inte hade tillfälle att avgöra målet i sak. Målet är således inte färdigt för avgörande, i den mening som avses i artikel 61.1 i domstolens stadga.