Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 4 mars 2010

1 Originalspråk: tyska.

2 Förstainstansrättens dom av den 15 oktober 2008 i mål T-66/04, Gogos mot kommissionen.

3 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (EUT L 124, s. 1).

4 Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna, som trädde i kraft den 5 mars 1968 och fastställdes genom artiklarna 2 och 3 i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 (EGT L 56, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 1473/72 av den 30 juni 1972 (EGT L 160, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 70).

5 Förstainstansrättens dom av den 23 mars 2000 i mål T-95/98, Gogos mot kommissionen (REGP 2000, s. I-A-51 och s. II-219).

6 Se förstainstansrättens beslut av den 21 oktober 2002 i mål T-97/01, Gogos mot kommissionen (ej publicerat i rättsfallssamlingen).

7 Se domen i det ovannämnda målet Gogos mot kommissionen (T-97/01).

8 Originalet av överklagandet, som först skickades med fax, inkom till domstolens kansli den 24 december 2008.

9 Se sammanfattningen i punkt 18 i den överklagade domen.

10 Punkterna 27–43 i den överklagade domen.

11 Punkterna 44–46 i den överklagade domen.

12 Domstolens dom av den 1 oktober 1991 i mål C-283/90 P, Vidrányi mot kommissionen (REG 1991, s. I-4339), punkt 29, och av den 11 september 2003 i mål C-197/99 P, Belgien mot kommissionen (Forges de Clabecq, REG 2003, s. I-8461), punkterna 80–83. Se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 8 juni 2009 i mål T-498/07 P, Krcova mot domstolen, punkt 34. Se även generaladvokaten Lenz förslag till avgörande av den 10 februari 1994 i mål C-39/93 P, SFEI m.fl. mot kommissionen (REG 1994, s. I-2681), punkt 36.

13 Dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (Baustahlgewebe, REG 1998, s. I-8417), punkt 25, av den 7 maj 1998 i mål C-401/96 P, Somaco mot kommissionen (REG 1998, s. I-2587), punkt 53, av den 16 december 2008 i mål C-47/07 P, Masdar (UK) mot kommissionen (REG 2008, s. I-9761), punkt 76, och av den 16 juli 2009 i mål C-385/07 P, Der Grüne Punkt – Duales System Deutschland mot kommissionen (Der Grüne Punkt, REG 2009, s. I-6155), punkt 71.

14 Punkterna 25–31 i förhandlingsrapporten från förfarandet i första instans.

15 Punkt 18 i den överklagade domen.

16 På svenska: grunder för ogiltighet eller ogiltighetsgrunder.

17 Dom av den 1 juni 1994 i mål C-136/92 P, kommissionen mot Brazzelli Lualdi m.fl. (REG 1994, s. I-1981), punkterna 57–59, av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P–C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. I-5425), punkt 165, av den 18 januari 2007 i mål C-229/05 P, PKK och KNK mot rådet (REG 2007, s. I-439), punkt 66, och av den 2 april 2009 i mål C-202/07 P, France Télécom mot kommissionen (REG 2009, s. I-2369), punkt 60.

18 Av den ansökan som Christos Gogos ingav till förstainstansrätten (punkterna 27–41) framgår att ungefär hälften av hans skriftliga argument i första instans ägnades åt artikel 233 EG och åt principerna om likabehandling, skälighet, god förvaltningssed och rätten till karriärutveckling.

19 Dom av den 14 maj 1998 i mål C-259/96 P, rådet mot de Nil och Impens (REG 1998, s. I-2915), punkterna 32 och 33, och domen i målet France Télécom mot kommissionen (ovan fotnot 17), punkt 29.

20 Dom av den 6 mars 2001 i mål C-274/99 P, Connolly mot kommissionen (REG 2001, s. I-1611), punkt 121, av den 9 september 2008 i de förenade målen C-120/06 P och C-121/06 P, FIAMM och FIAMM Technologies mot rådet och kommissionen (FIAMM, REG 2008, s. I-6513), punkt 91, och domen i målet France Télécom mot kommissionen (ovan fotnot 17), punkt 30.

21 Dom av den 2 april 2009 i mål C-431/07 P, Bouygues och Bouygues Télécom mot kommissionen (REG 2009, s. I-2665), punkt 42, och av den 16 juli 2009 i mål C-440/07 P, kommissionen mot Schneider Electric (REG 2009, s. I-6413), punkt 135.

22 Dom av den 25 oktober 2007 i mål C-167/06 P, Komninou m.fl. mot kommissionen (ej publicerad i rättsfallssamlingen), punkt 22.

23 Punkterna 27–43 i den överklagade domen.

24 Punkt 44 i den överklagade domen.

25 Punkterna 45 och 46 i den överklagade domen.

26 Dom av den 7 juni 2007 i mål C-362/05 P, Wunenburger mot kommissionen (REG 2007, s. I-4333), punkt 80.

27 I förbigående ska det påpekas att förstainstansrätten felaktigt talade om ett muntligt prov i september 2002, vilket genomfördes till följd av domen i målet Gogos mot kommissionen. Det muntliga provet i fråga ägde inte rum i september 2002, utan i november 2002, vilket Christos Gogos mycket riktigt har påpekat, och det gick inte tillbaka på en tidigare dom i ett mål Gogos mot kommissionen, utan på den förlikning som parterna ingick i mål T-97/01.

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 2007 i mål C-135/06 P, Weißenfels mot parlamentet (REG 2007, s. I-12041), punkt 69.

29 Domen i målet Weißenfels mot parlamentet (ovan fotnot 28), punkt 65.

30 Domen i målet Weißenfels mot parlamentet (ovan fotnot 28), särskilt punkterna 62 och 66, och dom av den 17 april 1997 i mål C-90/95 P, de Compte mot parlamentet (REG 1997, s. I-1999), punkt 45.

31 Domstolens dom av den 5 juni 1980 i mål 24/79, Oberthür mot kommissionen (REG 1980, s. 1743), punkt 14, och av den 27 oktober 1987 i de förenade målen 176/86 och 177/86, Houyoux och Guery mot kommissionen (REG 1987, s. 4333), punkt 16 jämförd med punkt 1. Se även förstainstansrättens dom av den 12 maj 1998 i mål T-159/96, Wenk mot kommissionen (REGP 1998, s. I-A-193 och s. II-593), punkt 122, av den 31 mars 2004 i mål T-10/02, Girardot mot kommissionen (REGP 2004, s. I-A-109 och s. II-483), punkt 89, och av den 8 september 2009 i mål T-404/06 P, ETF mot Landgren (REG 2009, s. II-2841), punkt 233.

32 Dom av den 8 juli 1965 i mål 83/63, Krawczynski mot kommissionen (REG 1965, s. 828 och s. 841).

33 Domen i målet Weißenfels mot parlamentet (ovan fotnot 28), punkt 67, och dom av den 17 december 2009 i mål C-197/09 RX-II, M mot EMEA (REU 2009, s. I-2033), punkt 56.

34 Domen i målet Oberthür mot kommissionen (ovan fotnot 31), punkt 14, domen i målet Houyoux och Guery mot kommissionen (ovan fotnot 31), punkt 16, dom av den 21 februari 2008 i mål C-348/06 P, kommissionen mot Girardot (REG 2008, s. I-833), punkt 58, och domen i målet M mot EMEA (ovan fotnot 33), punkt 56, samt domen i målet Wenk mot kommissionen (ovan fotnot 31), punkt 122. Detta synsätt ligger också till grund för domen av den 16 december 1960 i mål 44/59, Fiddelaar mot kommissionen (REG 1960, s. 1117 och s. 1140).

35 Punkt 47 i den överklagade domen.

36 Se ovan punkterna 60 och 61.

37 Förstainstansrättens dom av den 31 mars 2004 i mål T-10/02, Girardot mot kommissionen (REGP 2004, s. I-A-109 och s. II-483), punkt 26.

38 Enligt domen i målet FIAMM och FIAMM Technologies mot rådet och kommissionen (ovan fotnot 20), särskilt punkterna 174–179, är skadestånd för följderna av unionsorganens lagenliga rättsakter utesluten på unionsrättens nuvarande stadium. Frågan om skadestånd för följderna av lagliga administrativa åtgärder är däremot oklar.

39 Se nedan punkterna 70–79.

40 Punkterna 30–35 i den överklagade domen.

41 Dom av den 1 juli 1999 i mål C-155/98 P, Alexopoulou mot kommissionen (REG 1999, s. I-4069), punkterna 34–36.

42 Domstolens dom av den 6 juni 1985 i mål 146/84, De Santis mot revisionsrätten (REG 1985, s. 1723), punkt 9, och domen i målet Alexopoulou mot kommissionen (ovan fotnot 41), punkterna 32, 33 och 36, samt förstainstansrättens dom av den 17 december 2003 i mål T-133/02, Chawdhry mot kommissionen (REGP 2003, s. I-A-329 och s. II-1617), punkt 36, och av den 11 december 2009 i mål T-436/07 P, Giannopoulos mot rådet, punkterna 34 och 52.

43 Domen i målet De Santis mot revisionsrätten (ovan fotnot 42), punkt 9.

44 Domen i målet Alexopoulou mot kommissionen (ovan fotnot 41), punkterna 31, 34 och 36.

45 Dom av den 10 januari 2006 i mål C-344/04, IATA och ELFAA (REG 2006, s. I-403), punkt 95, av den 3 maj 2007 i mål C-303/05, Advocaten voor de Wereld (REG 2007, s. I-3633), punkt 56, av den 16 december 2008 i mål C-127/07, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl. (Arcelor, REG 2008, s. I-9895), punkt 23, och av den 7 juli 2009 i mål C-558/07, S.P.C.M. m.fl. (REG 2009, s. I-5783), punkt 74.

46 Domen i målet Arcelor (ovan fotnot 45), punkt 26.

47 Förstainstansrätten antydde inte heller något annat i punkt 47 i den överklagade domen. Se allmänt beträffande förlorad möjlighet som ersättningsgill skada, domen i målet kommissionen mot Girardot (ovan fotnot 34), punkterna 54 och 55. Se även förstainstansrättens dom av den 26 juni 1996 i mål T-91/95, De Nil och Impens mot rådet (REGP 1996, s. I-A-327 och s. II-959), punkt 38, i vilken domstolens dom i målet rådet mot de Nil och Impens (ovan fotnot 19) inte ifrågasattes på denna punkt.

48 Se ovan punkt 68.

49 T-95/98 och T-97/01 (se ovan punkterna 11–14).

50 Domen i målet Gogos mot kommissionen (T-95/98, ovan fotnot 5), punkterna 60–62.

51 Beslutet i målet Gogos mot kommissionen (T-97/01, ovan fotnot 6), punkt 2.

52 Se, bland annat, domen i målet kommissionen mot Girardot (ovan fotnot 34), punkt 52.

53 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 13), punkt 141.

54 Domen i målet FIAMM (ovan fotnot 38), särskilt punkterna 205 och 211.

55 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 13), punkt 49, domen i målet FIAMM (ovan fotnot 38), punkt 203, och dom av den 16 juli 2009 i mål C-385/07 P, Der Grüne Punkt – Duales System Deutschland mot kommissionen (Der Grüne Punkt, punkterna 190–193.

56 Tidigare artikel 235 EG jämförd med artikel 288.2 EG.

57 Domen i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 55), punkt 195.

58 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 13), punkt 21, och domen i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 55), punkterna 177–179.

59 Domen i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 55), punkt 181.

60 Talan väcktes i första instans den 18 februari 2004, och den överklagade domen meddelades den 15 februari 2008.

61 Det skriftliga förfarandet i första instans avslutades när dupliken delgavs den 17 november 2004, och den muntliga förhandlingen ägde rum den 15 februari 2008.

62 Se, i detta avseende, förstainstansrättens redogörelser i punkt 51 i den överklagade domen.