Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 13 september 2012

1 Originalspråk: franska.

2 T-319/05 (REU 2010, s. II-4265).

3 Kommissionens beslut av den 5 december 2003 om ett förfarande rörande tillämpningen av artikel 18.2 första meningen i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart och av rådets förordning (EEG) nr 2408/92 (EUT L 4, 2004, s. 13) (nedan kallat det omtvistade beslutet).

4 Avtalet undertecknades den 21 juni 1999 i Luxemburg och godkändes i gemenskapens namn genom rådets beslut 2002/309/EG Euratom och, i fråga om avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete, kommissionens beslut av den 4 april 2002 om ingående av sju avtal med Schweiziska edsförbundet (EGT L 114, s 1). De sju avtalen gäller fri rörlighet för personer, luftfart, gods- och persontransporter på väg och järnväg, handel med jordbruksprodukter, ömsesidigt erkännande i samband med bedömning av överensstämmelse, vissa aspekter rörande offentlig upphandling samt vetenskapligt och tekniskt samarbete.

5 Rådets förordning (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli 1992 om EG-lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen (EGT L 240, s. 8; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 123) (nedan kallad förordning nr 2408/92).

6 Beslut av den 14 juli 2005 i mål C-70/04, Schweiziska edsförbundet mot kommissionen, genom vilket domstolen överförde målet till förstainstansrätten.

7 Punkterna 20–22 i nämnda beslut. Domstolen tog emellertid inte ställning i frågan om Schweiziska edsförbundets kvalificering som sökande och uteslöt för övrigt inte uttryckligen att Schweiziska edsförbundet kunde ges en särskild ställning som sökande i en talan om ogiltigförklaring av en åtgärd som vidtagits enligt avtalet.

8 Beslut av den 7 juli 2006 i mål T-319/05, Schweiz mot kommissionen (REG 2006, s. II-2073).

9 Ett sådant synsätt är enligt tribunalen möjligt enligt de domar som nämns efter detta uttalande. Det rör sig om dom av den 26 februari 2002 i mål C-230/00 P, rådet mot Boehringer (REG 2002, s. I-1873), punkt 52, och av den 23 mars 2004 i mål C-233/02, Frankrike mot kommissionen (REG 2004, s. I-2759), punkt 26.

10 Avtal mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan om fri rörlighet för personer undertecknat i Luxemburg den 21 juni 1999 (EGT L 114, 2002, s. 6). Avtalet ingår i det paket om sju avtal som avses i fotnot 4 i förevarande förslag till avgörande.

11 EGT L 1, 1994, s. 3.

12 Dom av den 12 november 2009 i mål C-351/08, Grimme (REG 2009, s. I-10777), punkt 27, och av den 11 februari 2010 i mål C-541/08, Fokus Invest (REU 2010, s. I-1025), punkt 27, samt punkt 41 och följande punkter i mitt förslag till avgörande som ledde till dom av den 15 juli 2010 i mål C-70/09, Hengartner och Gasser (REU 2010, s. I-7229), punkt 41 och följande punkter i förslaget.

13 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Grimme, punkterna 27 och 29, och där angiven rättspraxis, samt i de ovannämnda målen Fokus Invest, punkt 28, och Hengartner och Gasser, punkterna 41 och 42.

14 Det föreskrivs i artikel 31 i Wienkonventionen av den 23 maj 1969 om traktaträtten (Förenta nationernas traktatsamling, vol. 1155, s. 331) att en traktat ska tolkas ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen av traktatens uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrund av traktatens ändamål och syfte. Se, bland annat, dom av den 2 mars 1999 i mål C-416/96, Eddline El-Yassini (REG 1999, s. I-1209), punkt 47.

15 På grund av att kommissionens omtvistade beslut antogs innan Lissabonfördraget trädde i kraft, ska sakprövningsvillkoren studeras i den lydelse de hade den dag då beslutet antogs, således med tillämpning av artikel 230 EG. Det ska påpekas att efter Lissabonfördragets ikraftträdande togs hänvisningen till begreppet beslut bort i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Den ersattes av distinktionen mellan akter som är riktade till sökandena och andra akter som direkt och personligen berör dem. Dessutom avlägsnades i den nya lagtexten kravet på att regleringsakter som inte medför genomförandeåtgärder personligen ska beröra de enskilda och det krävs nu endast att de enskilda är direkt berörda av sådana beslut. Se tribunalens dom av den 25 oktober 2011 i mål T-262/10, Microban International och Microban (Europe) mot kommissionen (REU 2011, s. I-7697) punkt 17 och följande punkter.

16 Dom av den 6 oktober 2009 i de förenade målen C-501/06 P, C-513/06 P, C-515/06 P och C-519/06 P, GlaxoSmithKline m.fl. mot kommissionen m.fl. (REG 2009, s. I-9291), punkt 33.

17 Dom av den 1 juli 2008 i de förenade målen C-341/06 P och C-342/06 P, Chronopost och La Poste mot UFEX m.fl. (REG 2008, s. I-4777), punkt 67 och där angiven rättspraxis.

18 Vad angår det strikta sätt på vilket domstolen tolkar de villkor som en juridisk person ska uppfylla för att väcka talan om ogiltigförklaring, se dom av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (REG 2002, s. I-6677), punkt 44.

19 Se, för ett liknande resonemang, punkt 31 i förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i det ovannämnda målet rådet mot Boehringer.

20 Dom av den 29 april 2004 i mål C-298/00 P, Italien mot kommissionen (REG 2004, s. I-4087), punkt 35 och där angiven rättspraxis, av den 23 april 2009 i mål C-362/06 P, Sahlstedt m.fl. mot kommission (REG 2009, s. I-2903), punkt 22 och där angiven rättspraxis, samt beslut av den 15 april 2010 i mål C-517/08 P, Makhteshim-Agan Holding m.fl. mot kommissionen (REU 2010, s. I-45), punkterna 53 och 54. Se även dom av den 24 mars 1993 i mål C-313/90, CIRFS m.fl. mot kommissionen (REG 1993, s I-1125), punkt 23 och där angiven rättspraxis.

21 Jag erinrar om att domstolen i domen i det ovannämnda målet rådet mot Boehringer fann, när den prövade ett överklagande av en dom som meddelats av förstainstansrätten angående en talan mot ett direktiv, att det ankom på förstainstansrätten att bedöma huruvida en god rättskipning, mot bakgrund av omständigheterna i målet, motiverade att talan ogillades i sak, utan att rådets invändning om rättegångshinder prövades. Se särskilt punkt 52 i den ovannämnda domen. I den andra dom som nämns i punkt 55 i tribunalens dom, nämligen domen i det ovannämnda målet Frankrike mot kommissionen, konstaterade däremot domstolen endast att det under omständigheterna i förevarande fall saknades anledning att pröva de invändningar om rättegångshinder som kommissionen anfört, eftersom Republiken Frankrikes yrkanden under alla omständigheter skulle ogillas. Se särskilt punkt 26 i sistnämnda dom.

22 För ett exempel på sådana omständigheter, se punkt 27 och följande punkter i förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i det mål som ledde till dom av den 23 oktober 2007 i mål C-273/04 P, Polen mot rådet (REG 2007, s. I-8925). I det målet fann generaladvokaten Poiares Maduro att talan kunde tas upp till sakprövning på grundval av en generös tolkning av en invändning om rättegångshinder avseende talefristen. Till grund för denna uppfattning låg de tvingande kraven på ett effektivt rättsskydd.

23 Detta synsätt används också när det handlar om att pröva huruvida det föreligger ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas, som att talerätt saknas, att talan har väckts för sent eller att det inte föreligger någon rättsakt mot vilken talan kan väckas. För ett liknande resonemang, se domarna i de ovannämnda målen rådet mot Boehringer, punkterna 50–52, Polen mot rådet, punkterna 27–33, och Frankrike mot kommissionen, punkt 26. I likhet med domstolen har personaldomstolen inte tvekat att direkt ta ställning i sakfrågan utan att ta upp tid med att uttala sig om talans upptagande till sakprövning när talan med lätthet kan ogillas därför att det saknas stöd för den. Se, bland annat, förstainstansrättens dom av den 22 maj 2007 i mål T-216/05, Mebrom mot kommissionen, REG 2007, s. II-1507, punkt 60. Angående personaldomstolen, se exempelvis, dom av den 20 januari 2009 i mål F-32/08, Klein mot kommissionen (REGP 2011, s. I-A-1-5 och II-A-1-13), punkterna 20 och 21 och där angiven rättspraxis.

24 Vad angår kriteriet god rättskipning, se bland annat, domen i det ovannämnda målet rådet Boehringer, punkt 52. Se även dom av den 22 november 2007 i mål C-6/06 P, Cofradia de pescadores San Pedro de Bermeo m.fl. mot rådet, punkterna 20–22). Angående omständigheter under vilka en utebliven prövning av en invändning om rättegångshinder har motiverats av processekonomiska skäl, se, bland annat, tribunalens dom av den 10 september 2010 i mål T-284/06, Gualtieri mot kommissionen, punkterna 22 och 45. Personaldomstolen kunde förena dessa båda grunder i dom av den 8 april 2008 i mål F-134/06, Bordini mot kommissionen (REGP 2008, s. I-A-1-87 och II-A-1-435), punkterna 56 och 57.

25 Vad gäller tredjeländers möjlighet att yttra sig, bör tilläggas att enligt artikel 23 i Europeiska unionens domstols stadga kan dessa inom ramen för avtal som ingåtts mellan rådet och en eller flera tredjestarter inkomma med inlagor eller skriftliga synpunkter till domstolen, när en förhandsfråga hänskjutits till domstolen om något av avtalets tillämpningsområden berörs.

26 Punkt 27 och följande punkter i förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i det ovannämnda målet Polen mot rådet.

27 Även om tribunalen inte tog ställning till huruvida Schweiz talan kunde tas upp till sakprövning, konstaterade den emellertid i punkt 21 i det ovannämnda beslutet Schweiz mot kommissionen, genom vilket Landkreis Waldshut intervention godkändes med stöd av artikel 40 andra stycket i domstolens stadga, att Schweiz inte var en medlemsstat. Härav drar jag slutsatsen att det var underförstått att förstainstansrätten ansåg att Schweiz skulle jämställas med en juridisk person i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG.

28 Jag tillägger att, för det fall svaret på frågan är nekande, Schweiz inte kommer att sakna möjligheter att skydda sina intressen då staten kan dra nytta av Gemensamma kommitténs diplomatiska metoder som nämns i artikel 21 i avtalet.

29 Beslut av den 21 mars 1997 i mål C-95/97, Région wallonne mot kommissionen (REG 1997, s. I-1787), punkt 6, och av den 1 oktober 1997 i mål C-180/97, Regione Toscana mot kommissionen (REG 1997, s. I-5245), punkt 6. Se även punkterna 44–54 i förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i mål C-417/04 P, som ledde till domen av den 2 maj 2006, Regione Siciliana mot kommissionen (REG 2006, s. I-3881) och domen i samma mål, punkt 21.

30 Se, analogt, dom av den 22 november 2001 i mål C-452/98, Nederlandse Antillen mot rådet (REG 2001, s. I-8973), punkt 50, samt punkt 66 i förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i samma mål.

31 Dom av den 10 september 2009 i de förenade målen C-445/07 P och C-455/07 P, kommissionen mot Ente per le Ville Vesuviane och Ente per le Ville Vesuviane mot kommissionen (REG 2009, s. I-7993), punkt 45 och där angiven rättspraxis. Begreppet direkt berörd innebär att ifrågavarande åtgärd direkt inverkar på den enskildes rättsliga ställning och att den inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning åt de mottagare av åtgärden som är ansvariga för dess genomförande – en åtgärd vilken har en rent automatisk karaktär och endast följer av gemenskapslagstiftningen utan att några mellanliggande rättsakter behöver tillämpas.

32 Innebörden av att vara personligen berörd definierades av domstolen i domen av den 15 juli 1963 i mål 25/62, Plaumann mot kommissionen (REG 1963, s. 199; svensk specialutgåva, s. 181), av vilken det framgår att andra fysiska och juridiska personer än dem som ett beslut är riktat till kan göra anspråk på att vara personligen berörda endast om beslutet angår dem på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem i förhållande till alla andra personer. Se, bland annat, dom av den 9 juni 2011 i de förenade målen C-71/09 P, C-73/09 P och C-76/09 P, Comitato Venezia vuole vivere m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. I-4727), punkt 52.

33 Se punkt 41 i förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i det ovannämnda målet Polen mot rådet. En offentlig myndighet kan också väcka en sådan talan men den måste då uppfylla sakprövningsvillkoren. Vad gäller rättspraxis angående regioner, autonoma regioner samt utomeuropeiska länder och territorier, se, exempelvis, dom av den 29 juni 1993 i mål C-298/89, Gibraltar mot rådet (REG 1993, s. I-3605, svensk specialutgåva, s. 243), punkt 14, domen i det ovannämnda målet Nederlandse Antillen mot rådet, punkt 51, och i det ovannämnda målet Regione Siciliana mot kommissionen, punkterna 21 och 24. Se även förstainsansrättens beslut av den 7 juli 2004 i mål T-37/04 R, Região autónoma dos Açores mot rådet (REG 2004, s. II-2153), punkt 112.

34 Se, bland annat, dom av den 22 mars 2007 i mål C-15/06 P, Regione Siciliana mot kommissionen (REG 2007, s. I-2591), punkt 31 och där angiven rättspraxis.

35 Jag skulle vilja tillägga att kriteriet avsaknad av manöverutrymme svårligen kan passa in på en situation där en medlemsstat i enlighet med ett beslut av kommissionen kan fortsätta att tillämpa sådana bestämmelser som dem varom fråga är i förevarande mål utan att vara skyldig att göra det. Ett sådant tillstånd kan dock påverka en tredje stats rättsliga ställning vilken har intresse av att det slås fast att ifrågavarande åtgärder inte kan godtas.

36 Det är vedertaget att en regions allmänna intresse inte i sig är tillräckligt för att den ska anses vara personligen berörd. Se beslut av den 12 mars 2007 i mål T-417/04, Regione Friuli-Venezia Giulia mot kommissionen (REG 2007, s. I-641), punkt 61 och där angiven rättspraxis, samt av den 23 oktober 1998 i mål T-609/97, Regione Puglia mot kommissionen och Spanien (REG 1998, s. II-4051), punkt 21 och där angiven rättspraxis.

37 Se, analogt, dom av den 22 november 2007 i mål C-260/05 P, Sniace mot kommissionen (REG 2007, s. I-10005), punkt 56 och där angiven rättspraxis.

38 Se, motsatsvis, beslutet i det ovannämnda målet Regione Puglia mot kommissionen och Spanien, punkterna 19–21.

39 Enligt artikel 2 h i förordning nr 2408/92 är berörda medlemsstater de medlemsstater mellan vilka lufttrafiken bedrivs.

40 Angående avtalets kvalificering som integrationsavtal, se Haldimann, U., Grundzüge des Abkommens über den Luftverkehr, Felder, D. och Kaddous, C. (utgivare), Accords bilatéraux Suisse–UE, Bilaterale Abkommen Schweiz–EU, Bruylant, Bryssel, 2001, s. 443–461.

41 Schweiziska flygtrafikbolag beviljas emellertid trafikrättigheter successivt enligt artikel 15.2 i avtalet. Avtalet tillförsäkrar även gemenskapens och de schweiziska flygtransportbolagen etableringsfrihet på detta speciella område enligt artikel 4 i avtalet. För fler detaljer, se anfört arbete av Kaddous, C. Sektorsavtalen i Europeiska unionens system för yttre relationer, s. 81 och 82.

42 Se, bland annat, dom av den 9 september 2004 i mål C-304/01, Spanien mot kommissionen (REG 2004, s. I-7655), punkt 50 och där angiven rättspraxis.

43 Jag vill tillägga att detta i än högre grad är fallet i förevarande mål i och med att motiveringsskyldigheten enligt fast rättspraxis minskar när den berörde har kunnat delta och fått tillfälle att yttra sig i det administrativa förfarande som föregick det angripna beslutets antagande. Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 11 september 2003 i mål C-445/00, Österrike mot rådet (REG 2003, s. I-8549), punkterna 49 och 50.

44 Härutöver påpekar jag att den speciella problematiken med buller regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/30/EG av den 26 mars 2002 om regler och förfaranden för att av bullerskäl införa driftsrestriktioner vid flygplatser i gemenskapen (EGT L 85, s. 40) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller (EGT L 189, s. 12).

45 Den enda utsträckning av tillämpningsområdet för förordning nr 2408/92 i samband med avtalet är den som är en följd av att Schweiz jämställs med medlemsstaterna och att de lufttrafikföretag som är etablerade där jämställs med EG-lufttrafikföretagen.

46 De beslut av kommissionen som Schweiz har åberopat är kommissionens beslut 98/523/EG av den 22 juli 1998 om ett förfarande för tillämpning av rådets förordning (EEG) nr 2408/92 (EGT L 233, s. 25) och kommissionens beslut 94/290/EG av den 27 april 1994 om ett förfarande för tillämpning av rådets förordning (EEG) nr 2408/92, (EGT L 127, s. 22). Se för övrigt dom av den 19 juni 1997 i mål T-260/94, Air Inter kommissionen (REG 1997, s. II-997), angående sistnämnda beslut. I och med att dessa beslut antogs uteslutande inom ramen för gemenskapen, var kommissionen tvungen att beakta den primära gemenskapsrätten och de grundläggande gemenskapsrättsliga principerna när den undersökte ifrågavarande åtgärder. Vad beträffar domstolens praxis, särskilt dom av den 18 januari 2001 i mål C-361/98, Italien mot kommissionen (REG 2001, s. I-385), bör det noteras att domen avkunnades efter det att avtalet hade undertecknats. Härav följer att domen inte kan ge någon vägledning i fråga om avtalets tolkning om det inte har anmälts eller undersökts av den gemensamma kommitté som anges i 21.1 i avtalet om luftfart.

47 Se, bland annat, dom av den 18 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P-C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. I-5425), punkt 148 och där angiven rättspraxis, samt av den 29 mars 2012 i mål C-504/09 P, kommissionen mot Polen, punkt 90 och där angiven rättspraxis.

48 Det rör sig om driften av ett nätverk av flygplatser som kännetecknas av att lufttrafikföretagen använder en flygplats som knutpunkt, vilket har blivit en vanlig modell för lufttrafikföretagens verksamhet.

49 I den överklagade domen omnämnde tribunalen dom av den 13 juli 1993 i mål C-330/91, Commerzbank, (REG 1993, s. I-4017), punkt 14, av den 19 mars 2002 i mål C-224/00, kommissionen mot Italien (REG 2002, s. I-2965), punkt 15, och av den 27 oktober 2009 i mål C-115/08, ČEZ, (REG 2009, s. I-10265), punkt 92.

50 Se särskilt dom av den 6 april 2006 i mål C-551/03 P, General Motors mot kommissionen (REG 2006, s. I-3173), punkt 51. Se även dom av den 20 januari 2011 i mål C-90/09, General Química m.fl. mot kommissionen, punkt 72 och där nämnd rättspraxis..

51 Se, bland många, dom av den 19 juli 2012 i mål C-264/11 P, Kaimer m.fl. mot kommissionen, punkt 24 och där angiven rättspraxis.